Skip to main content

Full text of "Förhandlingar och uppsatser"

See other formats


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  preserved  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 
to  make  the  world's  books  discoverable  online. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  expire  and  the  book  to  enter  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 
to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expired.  Whether  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 
are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  culture  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discover. 

Marks,  notations  and  other  marginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  filé  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 
publisher  to  a  library  and  finally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  steps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  technical  restrictions  on  automated  querying. 

We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  filés  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfrom  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  large  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attribution  The  Google  "watermark"  you  see  on  each  filé  is  essential  for  informing  people  about  this  project  and  helping  them  find 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can't  offer  guidance  on  whether  any  specific  use  of 
any  specific  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
any  where  in  the  world.  Copyright  infringement  liability  can  be  quite  severe. 

About  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.  Google  Book  Search  helps  readers 
discover  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 


at|http  :  //books  .  google  .  com/ 


yt 


I 


•  J- 


i- 


^m  *    #        rr 


r. 


^^ 


ICA 


p  Scan  369.6 


1 
1 
i 


Harvard  College 
Library 


!mI 


i 


FROM  THE  BEQUEST  OF 

SUSAN  GREENE  DEXTER    1 

I 


Digiti 


zed  by  Google 


Digiti 


zed  by  Google 


Digiti 


zed  by  Google 


SKRIFTER 


UTGEFNA    AF 


SraSKi  LITEMTlSiLLSKAPET 


FINLAND. 


XXXYI. 


Digiti 


zed  by  Google 


Digiti 


zed  by  Google 


FÖRHANDLINGAR 

OCH 

UPPSATSER. 


11. 


1897. 


HELSINGFORS, 

TIDNINGS-  &  TRTCKERI-ÅKTIBBOLAOETS   TRYCKERI. 
1898. 


Digiti 


zed  by  Google 


Tinioo  I.'    riii 


9  Scan  369.  b 


HARVARD  COLLEGE  LSPAr^ 
DEXIER  FUNU 


Digiti 


zed  by  Google 


INNEHALL. 

FOrhandlingrar : 

Protokoll,  förda  vid  Svenska  Literatarsällskapets  bestyi-else-  och 

funktionärssammantrÄden  år  1897:  S*^- 

den  21  januari I. 

den  30  januari IV. 

Protokoll,  fördt  vid  årsmOtet  den  5  februari  1897 XVI. 

Sekreterarens  årsberättelse  den  5  februari  1897 XX. 

Arkivaricns  årsberättelse  den  5  februari  1897 XXV. 

Revisionsberättelse  den  5  februari  1897 XXVII. 

Protokoll,  fbrda  vid  Sällskapets  bestyrelse-  och  funktionäi-ssam- 
mantrftden  år  1897: 

den  16  februari XXIX. 

den  18  februari XXX. 

den  18  mars XXXIII. 

den  22  april XXXVI. 

den  20  maj XLI. 

den  23  september LIII. 

den  21  oktober LXII. 

den  18  november LXIII. 

den  16  december LXV. 


Uppsatser: 

Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet.    Föredrag  af  Ivar 

A,  Heikel 1. 

En  vändpunkt  uti  Alexander  I:s  regering,  af  G.  Frosterus  ...  87. 

Zelis.    Drama  af  Jakob  Tengström,  af  M.  G.  Schyhergson  .    .    .  138. 

Finland  i  den  utländska  reseliteraturen  under  slutet  af  sjuttonhundra- 
talet, af  Yrjö  Him 149. 

l^ågot  om  Porthans  finsk-ryska  ordjämftJrelser,  af  Ernst  Lagus     .  174. 

När  dog  Sigfrid  Aronus  Forsius?,  af  O.  F,  Hultman 180. 

Ett  litet  bidrag  till  „Finska  deputationens"  historia,  af  O.  F.  Hult7nan  1 83. 

Ännu  en  abbedissa  i  Nådendals  kloster,  af  K  G.  Leinberg  .    .    .  188. 


Digiti 


zed  by  Google 


Sid. 

Tvänne  bref  från  tiden  för  Finlands  skilsmässa  från  Sverige,  med- 
delade af  K.  G.  Leinberg 190. 

Den  forna  porträttsamlingen  på  Boe  gård  i  Borgå  socken,  uppgjord 

af  B,  Hausen 195. 

Forteckning  Ofver  Svenska  Literatursällskapets  i  Finland  manuskript- 
samling, uppgjord  af  Elis  Lagerblad 197. 


Bilaga:  Forteckning  Of  ver  Svenska  Literatursällskapets  i  Finland 
bestyrelse,  ombudsmän  och  medlemmar. 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar. 


Bestyreisens    sammanträde   den    21   ja- 
nuari 1897. 

Från  ombudsmannen  i  Borgå,  professor  J.  E.  Strömborg, 
både  ingått  meddelande  om  att  tvänne  ständiga  medlemmar  å 
orten  öfvergått  till  stiftare  samt  att  en  ny  årsmedlem  anteck- 
nat sig. 

Sällskapets  ombudsman  i  Yillmanstrand,  bäradsböfding 
Alfred  Lindeqvist,  både  på  grund  af  bortflyttning  afsagt  sig 
ombudsmansskapet  på  orten.  Tillika  anmäldes  af  skattmä- 
staren att  ombudsmannen  i  Kuopio,  magister  A.  Andelin,  ocb 
ombudsmannen  i  Nyslott,  bäradsböfding  P.  Forss,  anbållit  att 
blifva  befriade  från  sina  uppdrag,  samt  att  Sällskapet  icke  bar 
någon  ombudsman  i  Joensuu.  Till  ombudsman  å  sistnämda 
ort  antogs  kassör  N.  A.  Faldani  samt  till  ombudsman  i  Kuopio 
bofrådet  Oskar  Timgren.  Besättandet  af  ombudsmanspostema 
i  Yillmanstrand  ocb  Nyslott  lämnades  beroende  till  nästa  sam- 
manträde. 

Ordföranden  anmälde  att  den  på  senaste  möte  tillsatta 
prisnämden  icke  både  kunnat  enas  om  buruvida  vid  bortgif- 
vandet  af  det  Längmanska  priset  endast  de  författare,  som 
ansökt  detsamma,  borde  komma  i  fråga,  eller  om  äfven  öfriga 
under  treårsperioden  1894 — 1896  utgifna  literära  arbeten  skulle 
af  nämden  tagas  under  ompröfning.  I  anledning  bäraf  upp- 
lästes Bestyreisens  beslut  af  den  13  december  1894  angå- 
ende lediganslåendet  af  priset,  äfvensom  den  annons  som  på 
grund  af  detta  beslut  varit  införd  i  tidningarna  under  åren 
1895  ocb  1896.     I  annonsen  beter   det  bland  annat  att  „för- 


Digiti 


zed  by  Google 


I[  Förhandlingar, 

fattare,  som  önska  komma  i  ätanke  vid  prisut  del  ningen,  kunna 
anmäla  sig  hos  Bestyreisens  ordförande  inom  utgången  af  &r 
1896". 

Kanslirådet  Sjoinerberg,  som  hade  fört  protokollet  vid 
ifrågavarande  möte,  sade  sig  mycket  väl  minnas,  att  meningen 
med  Bestyreisens  beslut  endast  varit  att  sätta  personer,  som 
sådant  önskade,  i  tillfälle  att  anmäla  sig,  men  att  därmed  inga- 
lunda afsetts  att  utesluta  författare,  som  icke  anmält  sig. 

Professor  F.  Gustafsson  och  frih.  R.  von  Willebrand  sade 
sig  icke  kunna  förstå  meningen  med  att  uppmana  författare 
att  anmäla  sig,  om  äfven  icke  anmälda  arbeten  skulle  tagas 
i  betraktande.  Af  den  förstnämda  framhölls  såsom  synner- 
ligen väl  betänkt  att  fordra  en  anmälning,  ty  eljes  kunde 
lätt  hända  att  priset  skulle  utgifvas  åt  någon,  som  ej  villo 
hafva  det. 

Kanslirådet  Synnerbergs  uppfattning  delades  af  prof. 
Elfving,  rektor  Lagus,  lektor  Lagerblad,  direktör  Kullhem  och 
doktor  Nordmann. 

BestjTolsens  beslut  blef  att  förena  sig  om  den  förklaring 
till  prisnämden,  att  annonsen  om  Längmanska  priset  borde 
förstås  sålunda,  att  Bestyreisen  lämnat  tillfälle  åt  dem,  som 
önskade  bli  ihågkomna,  att  anmäla  sig,  men  därför  ingalunda 
velat  utesluta  andra,  som  icke  anmält  sig.  Utom  de  an- 
mälda arbetena  borde  därför  äfven  öfriga  under  de  tre  senaste 
åren  utgifna  literära  arbeten  af  nämden  beaktas  vid  upp- 
görandet af  dess  förslag  till  det  Längmanska  prisets  bort- 
gifvande. 

Rektor  E.  Lagus,  som  på  föregående  möte  anmodats 
att  för  Sällskapets  räkning  utgifva  den  af  statsrådet  W.  Lagus 
förärade  samlingen  af  Porthans  bref,  förklarade  sig  villig  att 
åtaga  sig  detta  uppdrag.  Han  ansåg  det  emellertid  nödvändigt 
att  så  vidt  möjligt  söka  komplettera  bref  samlingen.  Ehuru 
Historiska  samfundet  på  sitt  senaste  möte  beslutit  utgifva  de 
Porthanska  papper,  som  befunne  sig  i  dess  ego,  trodde  hr 
Lagus  att  ett  samarbete  ej  skulle  möta  något  hinder  och  före- 
slog därför,  att  Bestyreisen,  som  redan  tidigare  beslutit  af- 
låta  en  skrifvelse  till  Historiska  samfundet,  ehuru  denna  genom 
en  tillfällighet  ej   hade  kommit  Samfundet  tillhanda  före  dess 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar  III 

senaste  möte,  skulle  med  påpekande  af  den  prioritetsrätt  Säll- 
skapet förvärfvat  sig  genom  utgifvandet  af  de  tidigare  utkomna 
tv&  samlingarna  af  Porthans  bref,  i  hvilkas  företal  en  tredje 
del  uttryckligen  förebådas,  ingå  till  Historiska  samfundet  med 
anh&llan  att  Samfundet  ville  öfverlåta  åt  Sällskapet  att  trycka 
de  bref  af  Porthan  till  Mennander,  som  Samfundet  hade  i 
sina  samlingar.  Tillika  ville  hr  Lagus  till  protokollet  uttala 
som  önskvärdt  att  personer,  som  äga  kännedom  om  bref  af 
Porthan,  ville  därom  underrätta  Bestyreisen. 

Hektor  Lagus  anmälde  att  han  enligt  Bestyreisens  upp- 
drag hade  stält  sig  i  korrespondens  med  kronolänsmannen 
O.  R.  Sjöberg  samt  klockare-  och  orgelnistkandidaten  O.  W.  P. 
Sjöberg  i  Replot.  Den  senare  hade  förklarat  sig  villig  att  för 
Sällskapets  räkning  uppteckna  folkmelodier. 

Genom  fröken  Alfhild  von  Schantz  hade  till  Sällskapet 
förärats  årgångarna  1839  och  1840  af  Helsingfors  Tidningar, 
hvilka  tillhört  aflidna  enkefru  Minette  Wallenstjema. 

Den  komité,  som  nedsatts  för  att  granska  förteckningen 
öfver  svenska  ortnamn,  hade  slutfört  sitt  uppdrag  samt  till 
Bestyreisen  inlämnat  ett  revideradt  förslag.  På  ordförandens 
fråga,  huruvida  någon  ännu  hade  anmärkningar  att  göra  mot 
listan,  föreslog  mag.  G.  Schauman,  som  närvar  vid  mötet,  å 
komiténs  vägnar  att  ortnamn,  hvilkas  £nska  härstamning  var 
alldeles  påtaglig,  såsom  t.  ex.  Saaris,  Niittylaks  m.  fl.,  borde 
betecknas  med  dubbel  vokal.  Förslaget  förkastades  af  mötet, 
mot  hvilket  beslut  statsarkivarien  Hausen,  som  var  frånvarande, 
genom  magister  Schauman  anmälde  reservation. 

Sedan  några  smärre  rättelser  och  tillägg  godkänts  af 
mötet,  uppdrogs  åt  lektor  Lagerblad  att  förse  förteckningen 
med  en  inledning,  hvari  skulle  redogöras  för  de  principer, 
hvilka  följts  vid  densammas  uppgörande.  Härpå  beslöts  med 
6  röster  mot  4  att  omedelbart  trycka  listan  i  det  under  utgif- 
ning  varande  häftet  af  „ Förhandlingar  och  Uppsatser**.  Pro- 
fessorerna Elfving  och  Gustafsson,  som  yrkade  att  listan,  innan 
den  offentliggjordes  i  Sällskapets  skrifter,  borde  spridas  genom 
tidningarna  för  att  sålunda  sätta  allmänheten  i  tillfälle  att 
framställa  sina  anmärkningar  mot  densamma,  anmälde  till  pro- 
tokollet, att  de  icke  varit  med  om  Bestyreisens  beslut. 


Digiti 


zed  by  Google 


IV  Förhandlingar, 

Doktor  Nordmanna  anhållan  att  med  Tidskrift  för  folk- 
skolan f^  utdela  300  exemplar  öfvertryck  af  förteckningen 
bifölls,  hvarjämte  beslöts  att  äfven  för  Sällskapets  räkning  taga 
ett  antal  öfvertryck  för  att  spridas  bland  allmänheten. 

Arvid  Hultin. 


Bestyreisens  extra  sammanträde  den  30 
januari  1897. 

Ordföranden  meddelade  att  Bestyreisen  blifvit  samman- 
kallad till  extra  möte  för  att  besluta  om  bortgifvandet  såväl 
af  det  Längmanska  priset  som  af  Sällskapets  eget  pris.  Be- 
träffande det  förra  hade  prisnämden  på  grund  af  Bestyrei- 
sens vid  senaste  möte  fattade  beslut  tagit  under  ompröfning 
icke  blott  de  af  hrr  Karl  A.  Tavaststjerna,  Mikael  Lybeck, 
Jonatan  Reuter,  J.  J.  Tikkanen  och  G.  Gxotenfelt  anmälda 
arbetena,  utan  samtliga  under  treårsperioden  1894 — 96  ut- 
komna skönliterära  och  literära  arbeten.  Prisnämden  hade 
emellertid  ej  kunnat  förena  sig  om  ett  gemensamt  utlåtande. 
Endast  i  en  punkt  hade  nämden  varit  enig,  nämligen  däri  att 
herr  Karl  A.  Tavaststjema  borde  erhålla  ett  af  prisen,  men 
redan  vid  frågan,  hvilketdera  af  prisen  skulle  tilldelas  hr  Ta- 
vaststjema, hade  åsikterna  divergerat.  Sålunda  hade  af  pris- 
nämdens  medlemmar  ordföranden  och  professor  Elfving  velat 
bortgifva  Sällskapets  eget  pris  åt  hr  Tavaststjema  och  det 
Längmanska  priset  åt  statsrådet  Th.  Bein  för  hans  biografi 
öfver  Johan  Ludvig  Snellman.  Prih.  R.  F.  "Willebrand  och 
sekreteraren  ville  däremot  tilldela  det  Längmanska  priset  åt 
lir  Tavaststjema  och  Sällskapets  eget  pris  åt  skalden  Mi- 
kael Lybeck,  medan  slutligen  professor  Gustafsson  likaledes 
ville  bortgifva  det  Längmanska  priset  åt  hr  Tavaststjema,  men 
föreslog  att  Sällskapets  eget  pris  för  denna  gång  icke  borde 
utgifvas.     Till  närmare  motivering  af  dessa  olika  åsikter  före- 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar, 


lågo    trenne    skilda  utlåtanden  från  priRnämden,  hvilka  härpå 
upplästes  i  följande  ordning: 

Till  Bestyreisen  far  Svenska  Liieraiursällskapet 

Till  följd  af  Bestyreisens  den  13  dec.  1894  beslutade 
annons  hafva  fem  skriftställare  anmält  sin  önskan  att  komma 
i  åtanke  vid  bortgifvande  af  Längmanska  priset.  Sedan  Besty- 
reisen vid  sitt  senaste  sammanträde  förklarat  att  anmälningen 
borde  anses  blott  som  ett  tillfälle  för  den  det  önskade  att 
erinra  om  sina  arbeten,  men  att  de  oanmälda  arbetena  icke  borde 
betraktas  som  uteslutna,  har  komitén  tagit  under  öfvervägande 
alla  de  under  åren  1894,  1895  och  1896  på  svenska  utkomna 
arbeten,  hvilka  kunna  anses  äga  literärt  värde. 

Bland  dessa  arbeten  hafva  vi  till  granskning  först  upp- 
tagit de  skönliterära,  för  hvilka  Sällskapets  eget,  till  omfatt- 
ning speciellare  pris  är  bestämdt. 

De  mest  framstående  bland  dessa  äro  otvifvelaktigt  de  af 
hrr  Tavaststjerna,  Jonatan  Beuter  och  Lybeck.  Bland  dessa 
författare  tveka  vi  icke  att  ställa  främst  hr  Tavaststjerna. 
Det  kan  visserligen  icke  förnekas  att  hans  diktning  lider  af 
stor  ojämnhet,  liksom  att  han  gärna  uppehåller  sig  vid  mindre 
väsentliga  detaljer  i  människolifvet,  men  hans  begåfning  kän- 
netecknas dock  af  ett  djup  i  känslan  och  en  kraft  i  fantasin, 
som  ställer  honom  vida  öfver  de  bägge  andra,  och  härtill  kom- 
mer att  hans  arbeten  i  formelt  afseende  fullt  ut  kunna  mäta  sig 
med  deras. 

I  Kvinnaregemente  har  T.  presterat  en  originell  och  kraf- 
tigt värkande  skildring,  som  i  kompositionen,  om  den  ock  ej 
är  utan  fel,  innebär  ett  märkbart  framsteg.  Äfven  i  Kapten 
Tämherg  och  i  synnerhet  i  några  andra  mindre  berättelser  af 
samma  serie  ingå  liffuUa  och  värklighetstrogna  skildringar  af 
hemlandets  natur  och  folk.  I  hans  senast  utgifna  Dikter  fram- 
stå Uka  mycket  tankamas  klarhet  och  den  altigenom  förträff- 
liga diktionen,  som  stämningens  djup  och  vekhet  i  en  del  af 
samlingens  stycken.  —  Såväl  med  afseende  år  de  behandlade 
ämnenas  rikedom  som  med  hänsyn  till  den  konstnärliga  formen 
synas  oss  hr  T:s  ifrågavarande  arbeten  väl  förtjänta  af  Säll- 
skapets pris. 

Sedan  sålunda  de  skönliterära,  ur  en  fri  fantasiskapelse 
häräutna  alstren  blifvit  inbördes  vägda  och  bedömda,  ha  vi 
företagit  till  behandling  samtliga  utkomna  värk,  med  undantag 
af  den  nyss  till  pris  föreslagna  författarens  arbeten.  Då  med 
uttrycket  „ literär**  och  „ literatur ^  i  vidsträktaste  mening  kan 


Digiti 


zed  by  Google 


v  [  Förhandlingar. 

förstås  alt  i  skrift  affattadt  arbete  af  något  mera  betydande, 
äfven  vetenskapligt  och  praktiskt  värde,  men  literaturen  svår- 
ligen i  denna  mening  kunde  bli  föremål  för  prisbelöning,  ej 
häller  vara  af  ständerna  afsedd  vid  förevarande  pris,  efter- 
som ett  annat  är  af  sed  t  för  vetenskapliga  eller  forsknings- 
arbeten, har  komitén  trott  sig  ega  skäl  att  begränsa  begrep- 
pet literär  enligt  den  gamla  häfd vunna  uppfattningen.  Jämte 
skaldekonsten  skulle  därunder  subsumeras  sådana  arbeten  af 
historieskrifning  och  vältalighet,  i  hvilka  ett  estetiskt  moment 
inginge  icke  blott  i  form  af  ett  mera  lifligt,  bildrikare  språk, 
utan  ock  i  form  af  en  genom  känslans  värme  lefvande  konst- 
närlig utveckling. 

Då  vi  gått  att  ur  denna  synpunkt  skärskåda  alstren 
från  nämda  år,  ha  M.  Lybecks  och  J.  Reuters  dikter  icke 
kunnat  tilldelas  något  af  de  främsta  rummen.  Äfven  de  två 
hos  Bestyreisen  anmälda  värken  af  docenten  dr  J.  J.  Tikkanen 
och  direktorn  för  Mustiala  landtbruksinstitut,  dr  G.  Grotenfelt, 
ehuruväl  framstående  genom  en  liflig  språkform,  måste  ställas 
efter  några  af  de  öfriga,  enär  deras  uppgifter  svårligen  kunnat 
medge  en  i  någon  mån  konstnärlig  utveckling  af  ämnet.  I 
afseende  å  literärt  värde  ville  vi  ställa  främst:  J)  Johan  Vilhelm 
Snellman,  tecknad  af  Th.  Rein,  1  delen,  1 895 ;  :i)  Elias  Brenner, 
en  forskare  och  konstnär  från  Karlarnes  tid  af  Eliel  Aspelin, 
1896  samt  .3)  Filologins  studium  vid  Åbo  universitet  af  I.  A. 
Heikel,  1894.  De  båda  sistnämda  arbetena  äro  förtjänstfulla 
bidrag  till  landets  svenskspråkiga  literatur,  i  hvilka  en  full- 
ständig kultur-  eller  lefnadsbild  med  varmt  intresse  för  saken 
utvecklas  för  läsaren,  och  skulle  hvartdera  varit  väl  förtjänt 
af  offentligt  erkännande.  Vi  hafva  dock  utan  tvekan  beslutit 
att  föreslå  det  förstnämda  till  erhållande  af  ständernas  pris  ur 
Längmanska  fonden. 

Statsrådet  Reins  lefnadsteckning  af  Snellman  är  väl  ännu 
icke  afslutad,  men  den  utkomna  volymen,  575  oktavsidor  stark, 
följer  Snellmans  lefnadslopp  till  1855,  en  punkt  där  det  inträ- 
der i  ett  nytt,  i  många  hänseenden  förändradt  skick.  Utveck- 
lingen af  Snellmans  oppositionella  lifsgärning  är  härmed  af  slu- 
tad och  teckningen  af  hans  karaktärsegenhet  väsentligen  full- 
bordad. En  biografi  af  monumentala  dimensioner,  röjer  den 
redan  publicerade  delen  en  stor  rikedom  af  omtänksamt  sam- 
ladt  material,  men  ock  en  klarhet  i  anordningen  och  ett  lugn 
i  framställningen,  som  i  förening  med  ett  behagligt  språk,  göra 
den,  oaktadt  sin  bredd,  till  en  fängslande  läsning.  Den  vidgar 
sig,  särdeles  efter  Snellmans  återkomst  till  fäderneslandet  och 
genom  hans  publicistiska  värksamhet  till  en  bild  af  hela  dess 
intellektuela  lif.    Åt  denna  bild  ger  förf.  ett  högre  värde,  genom 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar,  VII 

den  alltid  humana  och  besinningsfalla,  mestadela  äfven  oparti- 
ska ständpunkt,  fr&n  hvilken  han  bedömer  sakerna.  Det  är  denna 
objektivitet,  som  icke  utesluter  ett  varmt  intresse  för  de  teck- 
nade förhållandena,  ej  mindre  än  den  fängslande,  behagfulla 
framställningen  och  den  bestämda  karaktärsuppfattningen,  som 
tillsammans  med  forskningsarbetets  förtjänst  ställa  detta  arbete  i 
i  främsta  rummet  och  göra  det  värdigt  att  ihågkommas  med 
ständernas  pris. 

C.  G.  Estlander.  F.  Elfving. 


Till  Svenska  LiteraiursällsJcapets  besii/relse. 

Då  inom  den  af  Bestyreisen  tillsatta  nämd,  som  haft  sig 
ålagdt  att  med  afseende  å  det  förestående  bortgifvandet  af  det 
s.  k.  Längmanska  ständerpriset  för  literatur  och  Sällskapets 
eget  skönliterära  pris,  granska  den  senaste  treårsperiodens  sven^ 
ska  literaturalster  i  Finland  och  på  grundvalen  af  denna  gransk- 
ning afgifva  utlåtanden  och  förslag,  meningarna  varit  så  delade, 
att  absolut  majoritet  icke  kommit  till  stånd,  tå  undertecknade 
härmed  hos  Bestyreisen  framställa  den  åsikt  vi  gemensamt  om- 
fattat i  frågan  och  de  förslag  vi  i  öfverensstämmelse  därmed 
förenat  oss  om. 

De  båda  prisen  äro  till  penningvärdet  lika  och  afse  i 
hufvudsak  likartad  produktion.  Då  emellertid,  enligt  vår  tanke^ 
Literatursällskapet  har  all  anledning  att  härvid  främst  fullgöra 
det  af  ständerna  gifna  förtroendeuppdraget,  utan  hänsyn  till  att 
Sällskapet  själf  denna  gång  utfäst  ett  liknande  pris,  ha  vi 
ansett  prisnämdens  förslag  i  första  rummet  böra  gälla  ständer- 
priset  och  därnäst  Sällskapets  eget.  Härtill  kommer  att  för 
det  Längmanska  priset  en  något  vidsträktare  grupp  af  litera- 
turalster bör  göras  till  föremål  för  granskning. 

Det  uti  anvisningen  beträffande  ständerpriset,  i  enlighet 
med  Längmanska  testarn  en  tsurkundens  lydelse,  använda  ordet 
^literära*'  lämnar  i  själf  va  värket  rum  för  tvekan  med  afseende 
å  arten  af  de  arbeten,  som  kunde  komma  i  fråga  att  belönas. 
Hufvudsakligen  på  grund  af  den  uppfattning  svenska  och 
finska  Ii tera tursällskapen  vid  fullgörandet  af  enahanda  uppdrag 
år  1894  hyste  i  saken,  anse  vi  emellertid  att  i  betraktande  böra 
tagas  icke  blott  rent  skönliterära  värk,  utan  äfven  sådana  som, 
utan  att  till  innehåll  och  form  falla  inom  fiktionens  och  den  fria 
konstens  område,  likvist  röja  den  konstnärliga  metod  i  affattnin- 
gen  och  den  skicklighet  i  språkets  behandling,  som,  oafsedt  äm^ 
net,  äro  betingelserna  för  en  estetisk  värkan  af  framställningen. 
Prisnämdens   samtliga  medlemmar   ha  varit  ense  om  att 


Digiti 


zed  by  Google 


VIII  Förhandlingar. 

Karl  A.  Tavaststjemas  trenne  arbeten:  romanen  Kvinnorege- 
mente, berättelserna  Kapten  Tärnberg  m.  fl.  samt  Nya  Dikter 
samfäldt  utgöra  det  bästa  som  pä  skönliteraturens  område  hos 
oss  under  treårsperioden  åstadkommits.  Därnäst  ställa  vi  Mi- 
kael Lybecks  år  1895  utkomna  Dikter.  Utan  tvekan  anse  vi 
således  Tavaststjema  bland  våra  skalder  främst  vara  förtjänt 
af  prisbelöning.  Emellertid  har  under  ifrågavarande  period 
jämväl  ett,  till  den  nyss  antydda  andra  kategorin  hörande  arbete 
af  betydande  förtjänst  sett  dagen,  nämligen  första  delen  af 
Th.  Reins  biografi  öfver  Johan  Vilhelm  Snellman.  Det  i  och 
för  sig  intressanta  ämnets  förträffliga  disposition,  framställnin- 
gens objektivitet  och  stilens  klarhet  och  mången  gång  fäng- 
slande behag  gifva  i  förening  detta  biografiska  värk  ett  obe- 
stridligt konstvärde.  Det  synes  oss  därför  att  Reins  Snell- 
man-biografi  icke  blott  riktat  vetenskapen  —  närmast  vår 
kulturhistoria  —  med  resultatet  af  samvetsgranna  och  omfat- 
tande undersökningar,  utan  äfven  ur  estetisk  synpunkt  är  ett 
värdefullt  tillskott  till  vår  nutida  svenska  literatur. 

Änskönt  det  naturligtvis  är  ganska  svårt  att  mot  hvar- 
andra  afväga  förtjänsterna  hos  så  olikartade  literaturprodukter 
som  Tavaststjemas  nämda  tre  böcker  å  ena  sidan  och  Reins 
biografiska  värk  å  den  andra,  ha  vi  emellertid,  efter  omsorgsfull 
pröfning,  stannat  vid  beslutet  att  föreslå  Tavaststjema  till  erhål- 
lande af  ständemas  pris.  Vår  åsikt  gmndar  sig  härvid  när- 
mast uppå  att  biografin  öfver  Snellman,  med  hänsyn  till  den 
vetenskapliga  metod  som  tillämpats  vid  källomas  bearbetning 
och  den  lärda  kritik  som  egnats  Snellmans  filosofiska  författar- 
skap, dock  i  främsta  runmiet  har  sin  förtjänst  såsom  forsk- 
ningsarbete. Värket  synes  vid  sådant  förhållande,  enligt  vår 
tanke,  kanske  hällre  kunna  komma  i  fråga  att  belönas  med 
det  af  ständerna  till  Vetenskapssocietetens  förfogande  stälda 
priset,  eller,  såsom  historiskt  arbete,  med  det  pris  Literatur- 
sällskapét  för  sådant  ändamål  en  gång  hvart  tredje  år  har  att 
bortgifva.  Ett  skäl  till  stöd  för  vår  åsikt  är  vidare  tvifvels- 
målet  beträffande  lämpligheten  af  att  tillerkänna  ständemas  pris 
ett  ofullbordadt  värk.  Ty  om  än  den  offentliggjorda  första 
delen  af  biografin  öfver  Snellman  till  fullo  röjer  författarens 
literära  talang,  ger  den  dock  naturligtvis  icke  ledning  för  be- 
dömandet af  huru  beskaffadt  arbetet  kommer  att  te  sig,  då  det 
föreligger  fullt  af  slutad  t. 

Literatursällskapets  eget  skönliterära  pris  ville  vi  tiller- 
känna Mikael  Lybeck,  såsom  den*  där  näst  Tavaststjema  på 
detta  område  frambragt  det  bästa  under  treårsperioden. 

Bland  dem  af  prisnämdens  medlemmar,  som  härutinnan 
icke   delat  vår  åsikt,  ha  några  velat  för  denna  gång  helt  och 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  IX 


hållet  inhibera  priset  och  i  stället  hos  Sällskapet  pä  årsdagen 
hemställa  om  ntgifvandet  af  ett  accessit  af  1,000  mark  såväl 
åt  Mikael  Lybeck  som  åt  Jonatan  Benter,  hvilken  sistnämde 
författare  befunnits  näst  Lybeck  förtjänt  af  belöning.  Så  gärna 
vi  än  såge  att  Jonatan  Reuter,  särskildt  dock  for  hvad  han 
tidigare  producerat  —  ty  hans  senaste  arbete  ,,  Seglande  skyar ** 
synes  oss  afgjordt  underlägset  —  kunde  komma  i  åtnjutande 
af  uppmuntran,  måste  vi  dock  såsom  vår  bestämda  öfverty- 
gelse  uttala  att  en  jämn  fördelning  af  detta  pris  på  2,000 
mark  de  båda  skalderna  emellan  vore  alldeles  oförenlig  med 
en  rättvis  uppskattning  af  deras  poetiska  förtjänster,  i  afseende 
å  såväl  innehåll  som  form,  och  därmed  ock  af  prisets  bestäm- 
melse. 

Ur  denna  sjrnpunkt  vilja  vi  nu  blott  anföra  de  skäl,  som 
synas  oss  tala  för  att  Literatursällskapets  pris  denna  gång  till- 
delas Mikael  Lybeck. 

Det  finnas  ju  ingen  exakt  metod  för  e valvering  af  konst- 
produkters värde,  och  äfven  inför  en  så  sakf&rståndig  krets 
som  den,  till  hvilken  vi  nu  rikta  oss,  vore  det  för  oss  mer  än 
vanskligt  att  söka  med  objektiva  argument  stödja  vår  åsikt 
angående  det  absoluta  värdet  af  Lybecks  diktning.  Hans 
senaste  arbete  „Dagar  och  Nätter **  är  till  innehållet  obetydligt, 
ehuruväl  äfven  dessa  små  berättelser  innehålla  ett  och  annat, 
som  rättvisligen  måste  medgifvas  vara  fattadt  med  konstnärens 
blick  och  återgifvet  med  en  literär  stil,  som  är  Lybecks  och 
ingen  annans.  Det  är  emellertid,  såsom  sagdt,  hans  år  1895 
utkomna  nya  Dikter  som  i  detta  fall,  enligt  vår  tanke,  grunda 
Lybecks  anspråk  på  belöning  och  uppmuntran  från  Sällska- 
pets sida. 

Lybecks  fantasi  är  väl  icke  rik,  hans  poetiska  åder  icke 
strid,  och  man  har  känslan  af  att  den  idealbildande  värksam- 
heten  ger  honom  möda.  Men  han  inspireras  aldrig  af  det 
triviala,  och  så  svårt  det  än,  särskildt  inom  diktens  värld,  är 
att  undgå  mäktigare  andars  påvärkan,  röjer  sig  blott  sällan 
direkt  återklang  i  hans  diktning.  Han  tänker  sina  egna  tan- 
kar, och  de  tankarna  äro,  där  han  ger  dem  konstens  form, 
städse  höjda  äfver  både  hvardaglighet  och  effektsökeri.  Det 
synes  oss  obestridligt  att,  så  begränsade  hans  konceptioner  än 
merendels  äro,  han  vanligen  lyckas  afvinna  sitt  ämne  någon 
synpunkt  af  intresse  och  gifva  oss  någonting  nytt,  alldeles 
oafsedt  huruvida  ämnet  varit  af  andra  tillförene  behandladt 
eller  ej.  Han  är,  enligt  vår  tanke,  en  originell  skald,  originell 
icke  blott  emedan  han  afsiktligt  undviker  allfart svägen,  utan 
äfven,  och  framför  alt,  på  grund  af  natur  och  skaplynne.  Denna 
egenskap,  sällsynt  under  alla  förhållanden,  synes  oss  särskildt 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar, 


värd  att  uppskattas  i  vårt  land,  där  den  svenska  diktningens 
viJkor  äro  så  knapphändiga.  Därtill  kommer  att  han  lyckats 
förvärfva  sig  ett  aktningsbjudande  välde  öfver  den  språkliga 
formen.  I  motsats  till  hvad  fallet  är  med  mer  än  en  af  våra 
begåfvade  yngre  författare,  har  Lybeck  från  första  början  af 
sin  diktarebana  haft  företrädet  att  behärska  svenskan  så  som 
en  bildad  man  bör  behärska  sitt  modersmål,  och  fullt  med- 
veten af  sakens  vikt,  har  han  därjämte  städse  med  pietet  och 
oaflåtlig  omsorg  lagt  an  på  att  uttrycka  sig  korrekt.  Ett 
mönstergilt  språk,  behandladt  med  en  konst,  som  står  i  det 
närmaste  på  höjden  af  svenskans  nuvarande  utvecklingsstånd- 
punkt, är  således  den  förtjänst  Lvbecks  skaldskap  enligt  vår 
tanke  i  formelt  afseende  bör  tillerkännas. 

Vi  tveka  icke  att  här  särskildt  dröja  vid  denna  omstän- 
dighet. Man  behöfver  ej  vara  ensidig  formalist  för  att  i  fråga 
om  lyrisk  poesi  tillägga  den  yttre  formen  väsentlig  betydelse. 
Det  är  ju,  såsom  allom  bekant,  till  stor  del  just  genom  rytm 
och  ljud  som  lyrikens,  i  öfrigt  tämligen  svårförklarliga,  este- 
tiska värkan  försiggår.  Man  behöfver  icke  häller  vara  gram- 
matiker ex  professo  för  att  värdera  språkets  renhet  äfven  i 
poesin.  Poeten  har  väl  i  alla  tider  haft  sin  licentia  att  åbe- 
ropa sig  på,  och,  beroende  af  diktarten,  kan  denna  ju  stun- 
dom utan  skada  för  konstnärligheten  sväfva  ganska  vidt  ut- 
öfver  det  naturliga  språkbrukets  råmärken.  Men  denna  licen- 
tia får  icke  härröra  af  okunnighet  eller  slarf.  Tar  sig  diktaren 
friheter  i  detta  afseende  blott  därför  att  han  ej  kan  reda  sig 
dem  förutan  eller  rent  af  icke  fattar  dem  som  friheter,  så 
röjer  han  svaghet  och  hans  konst  förfelar  sin  värkan  inför  en 
publik  med  högre  fordringar.  I  mån  af  idiomets  utveckling 
ha  anspråken  i  detta  afseende  äfven  inom  svenskans  landa- 
mären  efter  hand  stegrat  sig  därhän,  att  man  begynt  preten- 
dera  logisk  ordföljd  också  i  bunden  form;  talrika  exempel  ha 
nämligen  ådagalagt  att  språkets  ressurser  numera  tillfullo  med- 
gifva  sådant.  Man  vill  numera  ej  häller  gärna  acceptera 
vrängda  ordböjningar  och  hårdragna  konstruktioner  bara  för 
rimmets  och  meterns  skull;  syntaktiska  språkfel,  med  mera 
sådant  som  lederar  modersmålets  anda  och  väsen,  stöta  en 
känslig  läsare  omedelbart  och  oundvikligt.  De  stöta  oss;  och 
dock,  huru  mycket  i  den  vägen  ha  vi  icke,  särskildt  under  de 
senaste  decennierna,  här  i  Finland  tvungits  att  fördraga!  Det 
svenska  språkets  historiska,  etnografiska  och  geografiska  situa- 
tion i  vårt  land  gör  det  väl  förklarligt  att,  såsom  vi  alla  veta, 
åtskilliga  i  öfrigt  framstående  literaturalster  från  senare  tid 
lidit  af  brister  i  detta  afseende;  den  frågan  behöfva  vi  icke 
nu  närmare  skärskåda.    Men  drifves  utvecklingen  af  vårt  språk- 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  XI 


sinne  i  s&dan  riktning  af  omständigheternas  makt,  så  nog  g&r 
det  därhän  med  ån  raskare  fart,  om  utöfvarene  af  den  konst, 
^5om  bär  språkets  dräkt,  skola  få,  såsom  det  är  på  väg  att  gå 
hos  oss,  med  konstens  prestige  helga  divergensen  från  riks- 
språket, licensen  och  inadvertensen.  Så  m\'cket  större  anled- 
ning till  glädje  och  tillfredsställelse  ha  vi  därför  hvar  gång 
det  förunnas  oss  att  taga  del  af  i  l!^nland  skapad  skönlitera- 
tur,  som  röjer  naturligt  sinne  för  modersmålets  lagar  och  anda 
i  förening  med  samvetsgrann  och  fullt  medveten  pietet  för 
språkriktighetens  kraf.  Kunde  vi  komma  därhän,  att  endast 
den  skriftställare  vunne  gensvar  for  sina  tankar  och  ernådde 
värkan  med  sin  konst,  hvilken,  i  likhet  med  Mikael  Lybeck, 
egde  förmågan  att  uttrvxka  sig  utan  oförrätt  mot  det  språk 
som  är  hans  medel,  så  vore  vårt  beträngda  modersmåls  läge 
i  detta  land  jämförelsevis  gj-nsamt  och  för  det  växande  släk- 
tets språksinne  måhända  mera  gjordt  än  hvad  ökade  skoltimmar 
mäktade  åstadkomma. 

Vi  lära  icke  behöfva  befara  att  detta  vårt  resonnemang 
här  skall  missförstås.  Det  pris,  som  står  i  fråga,  är  ett  lite- 
rärt pris;  det  utgifves  för  konst,  icke  för  insikt.  Men,  för- 
utsatt att  Lybecks  diktning,  hvilken  tanke  man  än  har  om 
omfånget  af  hans  begåfning,  om  hans  poetiska  egenart  och 
hans  literära  metod,  dock  är  värklig  konst  —  och  detta  lärer 
väl  knapt  bestridas  —  så  kunna  ju  de  rent  språkliga  för- 
tjänster, hvilka  äro  för  honom  specielt  kännetecknande,  dock 
icke  annat  än  stärka  och  stödja  lians  anspråk  på  erkännande 
af  vår  sköna  literaturs  vårdare  och  vänner. 

Att  Lybecks  diktning  har  sina  brister  inse  vi  till  fullo 
och  beklaga  specielt  den  uttrvxkssättets  oklarhet,  som  t^nrärr 
understundom  gör  sig  gällande  både  i  hans  poesi  och  hans 
prosa.  Men  i  jämförelse  med  förtjänsterna  finna  vi  dock  felen 
obetydliga.  Prisnämdens  hufvudsakliga  skäl  för  att  nu  icke 
belöna  Lybeck,  att  nämligen  ett  så  stort  pris  som  detta  borde 
reserveras  för  arbeten  af  högre  värde,  kunna  vi  för  den  skull 
ingalunda  godkänna. 

Vi  ha  ju,  i  den  gyllene  tiden,  haft  större  skalder  än  för 
närvarande ;  mycket  större  skalder  än  Mikael  Lybeck.  Förmätet 
är  det  måhända  icke,  om  än  onekligen  optimistiskt,  att  ännu 
förvänta  tillkomsten  af  den  återlösare,  som  komme  vår  svenska 
diktning  att  mogna  ur  dess  nuvarande  tvång.  Men  när  den 
längtansvärda  dagen  gryr,  skall  Literatursällskapet  sannolikt 
finna  medel  att  skänka  den  större  förtjänsten  fullt  motsvarigt 
erkännande.  Och  om  än  medlen  icke  funnes,  skall  den  fram- 
tida skalden,  huni  stor  han  än  månde  blifva,  vid  mottagandet 
af  Sällskapets  pris  dock  säkerligen  icke  kunna  se  sin  ära  min- 


Digiti 


zed  by  Google 


XII  förhandlingar. 

skad  af  att  Mikael  Lybeck  hört  till  hans  föregångare  bland 
pristagarena.  I  alla  fall  ha  vi  hvarken  skäl  eller  råd  att,  i 
förväntan  på  hvad  som  möjligen  stundar,  ställa  för  höga  an- 
språk på  vår  nutida  skaldekonst.  Vare  det  oss  fjärran  att 
vilja  ställa  dem  för  lågt.;  för  all  misstanke  i  den  riktningen 
ville  vi  hoppas  att  vara  fritagna.  Men  alt  för  högt  äro,  en- 
ligt vår  mening,  anspråken,  om  vi  underkänna  diktvärk,  som, 
änskönt  långt  ifrån  af  epokgörande  värde  och  ingalunda  utan 
vank  och  lyte,  dock  obestridligen,  och  i  det  hela  tämligen  obe- 
stridt,  utmärka  sig  för  själfständig  tanke,  ädel  sj^n  på  lifvet, 
konstnärlig  form  och  tadellös  språkbehandling. 

Tillåta  vi  oss,  slutligen,  granska  värdet  af  de  literatur- 
alster  som  härintils  inbrakt  sina  upphofsmän  Sällskapets  be- 
löningar, så  lära  vi  icke  röna  motsägelse  om  vi  finna  dem  icke 
hafva  förutsatt  större  pretentioner  hos  prisdomarena,  än  dem 
Lybecks  dikter  godt  kunna  uthärda. 

Ändamålet  med  Literatursällskapets  pris  är  belöning  och 
uppmuntran.  Vi  ha  anfört  skäl  för  att  Lybeck  förmanar  båda 
delarna.  Att  han  hehöfver  uppmuntran  torde  icke  kräfva  nå- 
gon särskild  argumentering.  Vare  det  nog  sagdt  att,  medan 
andra  af  våra  bemärkta  skriftställare  mer  än  en  gång  kommit 
i  åtnjutande  däraf,  hittils  ännu  int^t  påtagligt  vedermäle  a  t 
erkänsla  fallit  på  Lybecks  lott.  Och  dock  har  tvifvelsutan 
äfven  han,  i  likhet  med  öfriga  af  den  hos  oss  brödlösa  dikt- 
konstens adepter,  i  rikt  mått  haft  tillfåUe  att  pröfva  konst- 
närsbanans törnen.  För  att  behörigen  sentera  och  tillgodogöra 
sig  den  lifvande  värkan  af  en  penningbelöning  i  förening  med 
offentligt  erkännande,  innehar  han  tvifvelsutan  alla  de  nödiga 
förutsättningarna. 

Vi  böra  väl  ej  tillägga  att  i  sistnämda  afseende  Jonatan 
Reuter  befinner  sig  i  alldeles  enahanda  läge.  Det  är  ju  ute- 
slutande den  literära  förtjänsten  som  vid  denna  prisutdelning 
tages  i  betraktande.  Och  ur  den  s^-npunkten  finna  vi.  såsom 
sagdt,  hans  likställande  med  Lybeck  afgjordt  stå  i  strid  med 
en  rättvis  uppskattning  af  konstnärlig  förtjänst,  så  vidt  vi 
därom  förmå  fUlla  något  omdöme. 

Med  stöd  af  det  vi  haft  äran  framföra  ith  vi  således  hos 
Svenska  Literatursällskapets  bestyrelse  vördsamt  föreslå 

att  det  af  Finlands  ständer  till  Literatursällska- 
pets föriogande  stälda  priset  af  2,000  mark  måtte 
tilldelas  skalden  Karl  August  Tafosfstjerna :  samt 

att  Svenska  Literatursällskapets  skönliterära  pris 
af  ii,000   mark  måtte  tilldelas  skalden  Mikael  Lyfteck. 
Helsingfors  den  .HO  januari   1897. 
Anid  Hultifi.  B.  R  r.  WiUehramL 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  XIII 


Till  Sv€7iska  LiteratursiUlskapets  bestyrelse. 

Vid  närmare  skärskådande  af  ordalydelsen  i  det  Läng- 
manska  testamentet,  som  gäller  befrämjandet  af  ^Wettenska- 
per  och  sköna  konster,  Litterära  arbeten  och  skrifters  gratis- 
utdelning till  allmoge",  samt  i  betraktande  däraf,  att  landets 
ständer  ur  de  ifrågavarande  medlen  icke  blott  till  literatur- 
sällskapens  förfogande  stält  tvänne  pris  för  literära  arbeten, 
utan  äfven  till  "Vetenskapssocieteten  öfverlämnat  utdelandet  af 
vetenskapliga  pris,  finner  jag  det  hvarken  riktigt  eller  rättvist 
af  detta  litera tursällskap  att  tilldela  priset  åt  „Johan  Vilhelm 
Snellman**,  I,  af  Th.  Rein.  Ty  detta  värk,  hvars  stora  för- 
tjänster på  ett  i  allo  öfvertygande  sätt  framhållits  af  tvänne 
bland  prisnämdens  medlemmar,  är  otvifvelaktigt  ett  resultat  af 
forskning  i  bästa  mening,  och  dess  vetenskapliga  karaktär, 
dess  vetenskapliga  vikt  och  värde  förringas  icke,  utan  blott 
förhöjes  af  framställningens  art.  Skulle  detta  arbete  icke  nu 
belönas  af  vederbörande  vetenskapliga  auktoritet  och  skulle  den 
högt  stälde  författaren  önska  vid  detta  samma  års  slut  täfla 
om  Svenska  Literatursällskapets  pris  för  forskningsarbeten  rö- 
rande l'inlands  historia  och  literatur,  skall  detta  sällskap  sä- 
kert låta  all  heder  vederfaras  det  ifrågavarande  arbetet,  som 
väl  då  äfven  hunnit  afslutas.  På  denna  grund  och  med  stöd 
af  det  som  af  nämdens  öfriga  medlemmar  redan  i  hufvudsak 
anförts  för  Karl  A.  Tavaststjernas  prisbelönande,  ville  jag  med 
min  röst  åt  honom  tilldela  det  Längmanska  priset. 

Hvad  sedan  angår  Svenska  Literatursällskapets  pris,  hade 
jag  gärna  velat  förena  mig  om  dess  bortgifvande  åt  herr 
Mikael  Lybeck,  men  jag  kan  icke  tillmäta  denne  författares 
diktning  från  nu  ifrågavarande  treårsperiod  en  sådan  klar- 
het, en  sådan  naturlighet  och  ett  sådant  värklighetsvärde,  att 
författaren  denna  gång  kunde  anses  förtjänt  af  att  uppmuntras 
med  det  faststälda  priset.  Efter  L3'beck  ville  jag  nämna  Jona- 
tan Reuter,  som  i  sin  samling  „Lovart  och  lä"  röjer  en  något 
friskare  fläkt  och  starkare  lifsvärme,  men  likväl  icke  under 
detta  triennium  nått  den  betydenhet  i  konstnärligt  af  seende, 
att  priset  kunde  tilldelas  honom.  Om  jag  således  icke  för 
min  del  anser  att  det  högsta  och  enda  skönliterära  pris  Svenska 
Literatursällskapet  stält  till  Bestyreisens  förfogande  nu  bofde 
utgifvas,  är  det  dock  min  mening  att  såväl  herr  Lybeck  som 
den  i  literär  värksamhet  äldre  författaren,  herr  Keuter,  väl 
förtjäna  ett  erkännande  och  äfven  en  belöning  från  Sällskapets 
sida,  i  synnerhet  om  man  tager  i  betraktande  äfven  deras  tidi- 
gare produktion  på  den  svenska  belletristikens  område. 


Digiti 


zed  by  Google 


XIV  Förhandlingar. 

Jag  tillåter  mig  föreslå  att  Bestyreisen  ville: 

l:o  tilldela  det  Längmanska  priset  åt  herr  Karl 
A.  Ta  väst  st  j  erna; 

2:o  icke  denna  gång  utgifva  Svenska  Literatur- 
sällskai^ets  skönliterära  pris; 

3:o  på  årsmötet  hos  Sällskapet  förorda  att  ur 
den  sålunda  uppkomna  besparingen  ett  skönliterärt 
accessit,  stort  1,000  mark,  tilldelas  herr  Mikael  Lybeck 
och  ett  till  samma  belopp  gifves  herr  Jonatan  Reuter. 

Slutligen  anser  jag  mig  icke  böra  förtiga  att  dessa  tre 
förslag  under  ett  tidigare  skede  af  prisnämdens  förhandlingar 
omfattats  af  nämdens  flertal. 

F.  Gustafsson. 

Såsom  belj^sande  för  de  åsikter,  som  tidigare  gjort  sig 
gällande  vid  bortgifvandet  af  det  Längmanska  priset,  anhöll 
prof.  Gustafsson  att  yttermera  få  fasta  Bestyreisens  uppmärk- 
samhet vid  följande  utdrag  ur  protokollet  fördt  vid  gemensamt 
sammanträde  af  finska  och  svenska  literatursällskapens  del- 
egerade af  den  28  maj   1893  §  3: 

„ Främst  borde  emellertid  rent  skönliterära  värk  komma 
i  åtanke  och  därnäst  populärt  vetenskapliga.  Uteslutna  från 
bedömande  vore  vetenskapliga  arbeten  af  den  art,  att  de  kunde 
täfla  om  Vetenskapssocietetens  jämväl  af  Ständerna  ur  Läng- 
manska fonden  anslagna  pris*'. 

Enligt  prof.  Gustafssons  mening  kunde  statsrådet  Reins 
arbete  med  fullt  skäl  täfla  om  Vetenskapssocietetens  pris  och 
borde  därför  vara  uteslutet  från  denna  täflan. 

Efter  uppläsandet  af  ofvanstående  utlåtanden  beslöt  Be- 
styreisen på  förslag  af  ordföranden  att  omedelbart  skrida  till 
votering  mellan  de  tre  olika  förslagen,  hvarvid  dock  intet 
skulle  hindra  Bestyreisens  medlemmar  att,  om  de  så  funno  för 
godt,  framkomma  med  något  nytt  förslag. 

Yiå  anstäld  votering  omfattades  förslaget  att  tilldela  det 
Längmanska  priset  åt  statsrådet  Rein  och  Sällskapets  pris  åt 
herr  Tavaststjerna  af  kanslirådet  Estlander,  professor  Elfviug 
och  rektor  Lagus. 

För  förslaget  att  bortgifva  det  Längmanska  priset  åt  hr 
Tavaststjerna  och   Sällskapets  pris  åt  hr  Lybeck  voterade  di- 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar,  XV 

rektor  Kullhem,  professor  Schybergson,  lektor  Lagerblad,  pro- 
fessor Freudenthal  samt  undertecknad. 

Det  tredje  förslaget  att  bortgifva  det  Längmanska  priset 
&t  hr  Tavaststjema,  men  för  denna  g&ng  icke  utdela  Sällska- 
pets eget  pris,  utan  i  stället  hos  årsmötet  göra  hemställan  om 
beviljande  af  tvänne  accessit  ä  1,000  mark  åt  hr  Lybeck  och 
hr  Jonatan  Reuter  omfattades  af  professor  Gustafsson,  kansli- 
rådet S\'nnerberg  och  doktor  Nordmann,  hvilken  sistnämde 
emellertid  föreslog  en  sådan  förändring  af  förslaget,  att  ett 
acc()ssit  af  1,200  mark  skulle  föreslås  åt  hr  Lybeck  samt  800 
mark  åt  hr  Reuter. 

Vid  afgifvandet  af  sina  vota  för  det  Längmanska  prisets 
bortgifvande  anslöto  sig  direktör  Kullhem,  kanslirådet  Synn er- 
berg,  professor  Schybergson  och  lektor  Lagerblad  i  hufvud- 
sak  till  motiveringen  i  det  af  frih.  von  Willebrand  samt  under- 
tecknad afgifna  utlåtandet,  medan  prof.  Freudenthal  och  dr 
Nordmann  omfattade  motiveringen  i  prof.  Gustafssons  utlåtande. 

Med  8  röster  mot  3  hade  Bestyreisen  tilldelat  det  Läng- 
manska priset  åt  skalden  Karl  August  Tavaststjema. 

Beträffande  Sällskapets  eget  pris  hade  5  röster  afgifvits 
för  dess  bortgifvande  åt  hr  Lybeck,  medan  3  röster  afgifvits 
for  foreslående  af  tvänne  accessit  åt  hrr  Lybeck  och  Reuter. 
Då  emellertid  de  af  Bestyreisens  medlemmar,  som  röstat 
for  att  Sällskapets  pris  skulle  tilldelas  hr  Tavaststjema,  icke 
uttalat  sin  åsikt  huru  med  Sällskapets  pris  borde  förfaras, 
sedan  Best}Telsen  bortgifvit  det  Längmanska  priset  åt  hr 
Tavaststjema,  beslöts  på  förslag  af  prof.  Gustafsson  att  ge- 
nom en  särskild  votering  utröna  deras  mening  i  denna  fråga. 
Därvid  omfattade  professor  Elfving  och  rektor  Lagus  prof. 
Gustafssons  förslag,  hvaremot  kanslirådet  Estlander  tilldelade 
Sällskapets  pris  åt  hr  Lybeck. 

Med  6  röster  mot  5  hade  Sällskapets  pris  tilldelats  skalden 
Mikael  Lybeck,  och  skulle  tillkännagifvande  om  båda  prisens 
l>ortgifvande  i  vanlig  ordning  ske  vid  årsmötet  den  5  februari. 

Den  af  arkivarien  lektor  Lagerblad  på  uppdrag  af  Besty- 
reisen  författade   inledningen   till  förteckningen  öfver  svenska 

ortnamn  upplästes  och  godkändes. 

Arvid  Hultin. 


Digiti 


zed  by  Google 


XVI  Förhandlingar, 


Årsmöte  den  5  februari  1897. 

Förhandlingarna  vid  åramötet  föregingos  som  vanligt  af 
en  solenn  akt  i  Universitetets  solennitetssal,  hvilken  inleddes 
af  Ordföranden,  kanslirådet  C.  G.  Est  länder,  med  följande 
tillkännagifvande   angående   bortgifvandet   af  Sällskapets  pris: 

Det  inträffar  denna  gång  att  Svenska  Literatursällskapet 
haft  tvänne  lika  stora  pris  att  bortgifva,  hvartdera  af  2,000 
mark  och  hvartdera  bestämdt  lör  literaturalster,  som  tillkom- 
mit under  åren  1894,  1895  och  J89G.  Det  ena  har  af  Stän- 
derna vid  1894  års  landtdag  ur  Längmanska  fonden  stälts  till 
Sällskapets  förfogande  för  att  användas  till  ett  pris  för  literära 
arbeten  på  svenska  språket,  dst  andra  är  Sällskapets  eget  ur 
stiftarnes  fond  anslagna  pris,  som  på  detta  årsmöte  skall  ut- 
gifvas  för  skönliterära  arbeten. 

En  så  betydande  prisbelöning  till  fromma  för  Sällskapets 
lifsintressen  måste  vara  i  hög  grad  fägnesam,  men  också  pröf- 
vande  för  Best^Telsen,  som  har  att  värkställa  densamma,  och 
särskildt  har  det  af  ständerna  anslagna  priset  egt  en  betydelse, 
som  måste  göra  dess  bortgifvande  lika  grannlaga  som  raakt- 
påliggande. 

Det  gäller  nämligen  frågan  hvad  man  har  att  förstå  med 
„  literär •*  och  hvilka  arbeten  på  grund  däraf  borde  komma 
under  ompröfning.  Medan  uttrycket  ^skönliterär**  är  täm- 
ligen tydligt  begränsadt  till  alstren  af  en  fri  fantasivärksam- 
het,  vare  sig  i  bundet  språk  eller  prosa,  omfattar  det  literära 
i  allmännaste  mening  hela  den  uppsamlade  skatt  af  intellek- 
tuell produktion,  som  offentliggjorts  i  skrift  eller  tr^^ck.  På 
detta  vidsträkta  mångskiftande  fält,  där  poesin  obestridligen 
intar  den  centrala  platsen,  kan  man  nu  uppdraga  gränser  be- 
roende på  den  synpunkt,  hvarur  man  gör  bestämningen,  och 
då  det  i  förevarande  fall  måste  komma  an  på  den  synpunkt, 
ur  hvilken  ständerna,  som  utstält  priset,  fattat  saken,  och  det 
var  bekant  att  ständerna  jämväl  åt  Yetenskapssocieteten  an- 
slagit ett  belopp  att  användas  till  pris  för  vetenskapliga  ar- 
beten, så  har  det  synts  antagligt,  att  det  literära  pris,  som 
ankom  på  Literatursällskapet  att  utgifva,  borde  afse  jämte 
skönliterära  värk,  sådana  forsknings-  och  andra  arbeten,  i  hvilka 
ett  estetiskt  moment  ingår.  Det  är  det  område,  som  på  litera- 
turens stora  fält  ligger  det  skönliterära  närmast  och  därmed 
har  gemensamt  förmågan  att  tilltala  en  större  allmänhet,  vare 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  XVII 


sig  framställningen  ger  mera  lefvande  bilder  af  sitt  föremål 
eller  att  den  i  någon  mån  genomströmmas  af  författarens  per  • 
sonliga  känsla.  Med  all  aktning  för  den  rent  vetenskapliga 
literaturen  och  utan  att  vilja  ringakta  den  pedagogiska,  den 
publicistiska,  den  politiska  eller  någon  af  dessa  många  litera- 
turgrenar,  i  hvilka  ett  praktiskt  syfte  fullföljes,  så  torde  det 
dock  vara  från  det  nyss  betecknade  området,  poesin,  historie- 
skrifningen  och  vältaligheten,  som  nationalliteraturen  vinner 
sina  mest  betydande,  mest  populära  och  varaktigaste  värk. 

Det  är  väsentligen  med  denna  begränsniDg  af  begreppet 
literär  som  Bestyreisen  samlat  de  under  ifrågavarande  tidsperiod 
utkomna  alster,  bland  hvilka  ständemas  pris  skulle  bortgifvas. 
Här  är  icke  stället  att  redogöra  för  den  värkstälda  gransk- 
ningen eller  att  orda  om  svårigheten  att  med  hvarandra  jäm- 
föra å  ena  sidan  diktsamlingar  och  noveller,  å  den  andra  si- 
dan biografiska  värk,  lärdomshistorier,  tidsskildringar,  i  hvilka 
det  nyssnämda  fängslande  momentet  kunde  röjas  mer  eller 
mindre  i  och  genom  forskningsresultaten.  Det  kunde  tyckas 
som  om  uppgiften  dock  icke  skulle  varit  så  svår,  då  under 
dessa  år  utkommit  förra  delen  af  en  lefnadsteckning,  hvilken, 
monumentalt  anlagd  med  hänsyn  till  materialets  rikedom  och 
teckningens  bredd,  tillika  behandlar  en  den  mest  inflytelserika 
personlighet  och  markerade  karaktär.  Här  fans  tvifvelsutan 
en  mycket  betydande  insats  i  vår  svenska  literatur,  om  hvil- 
ken man  kunde  taga  för  afgjordt,  att  den  skulle  blifva  en  äll- 
mänt omtykt  varaktig  läsning,  ej  blott  på  grund  af  ämnets 
beskaffenhet,  utan  än  mer  genom  den  fängslande  framställnin- 
gen, den  klara  och  bestämda  karaktärsteckningen,  det  objektiva 
och  humana  uppfattningssättet,  det  behagliga  språket.  Om 
ock  denna  biografi  såsom  forskningsarbete  var  betydande  nog 
att  tillförsäkra  den  uppmärksamhet  från  den  vetenskapliga 
granskningens  sida,  så  egde  den  dock  äfven  estetiska  känne- 
tecken i  så  hög  grad,  att  den  visserligen  borde  räknas  till 
det  literära  i  ordets  högre  mening.  Men  då  arbetet  ej  är  slut- 
fördt,  har  det  icke  ansetts  kunna  nu  ifrågakomma,  enär  en 
pris  belöning  icke  bör  gå  det  slutliga  omdömet  i  förväg. 

Bestyreisen  har  därför,  efter  sorgfälligt  öfvervägande, 
tilldelat  ständernas  pris  åt  en  författare,  som  under  dessa  år 
lämnat  värdefulla  bidrag  till  vår  literatur,  hr  Karl  August 
Tavaststjema. 

Då  denna  diktare  för  sex  år  sedan  ihågkoms  med  Säll- 
skapets skönliterära  pris,  skedde  det  i  förhoppning  att  „ skat- 
tandet åt  tillfälliga  tidsriktningar  skulle  gifva  vika  för  en  mera 
harmonisk  och  ideel  världsåskådning  och  en  djupare  uppfatt- 
ning  af  poesins   väsen**.     Jag  tillropade  vid  detta  tillfälle  de 


Digiti 


zed  by  Google 


XVIII  Forhandlingar, 


unga  värklighetsdiktame  „att  spana  oförtröttadt,  om  de  ej 
bakom  den  värklighet,  som  hittils  inspirerat  dem,  kunde  finna 
en  inre  andligare  värklighet,  beherskad  af  sedliga  lagar,  lik- 
som den  yttre  beherskas  af  naturens*.  Det  kan  väl  icke  sä- 
gas att  dessa  förhoppningar  till  fullo  förvärkligats  eller  att 
denna  varning  haft  all  önskad  efterföljd.  Det  estetiska  värdet 
i  hr  Tavaststjernas  ifrågavarande  alster  är  ganska  ojämt.  Ännu 
uppehåller  han  sig  gärna  vid  mindre  väsentliga  detaljer  i 
människolifvet,  och  mera  harmonisk  är  hans  världsåskådning 
icke,  men  ett  märkbart  framsteg  röjer  sig  dock  i  flertalet  af 
dessa  alster:  känslan  har  mera  djup,  lifsåskådn ingen  är  all- 
varligare, visserligen  icke  ljus,  men  mera  upphöjd  än  förr  och 
fantasin  har  en  hänförande  styrka.  Detta  gäller  förnämligast 
hans  senaste  lyriska  dikter,  som  utmärka  sig  lika  mycket  för 
tankens  klarhet  och  stämningens  djup  och  vekhet,  som  för  en 
altigenom  förträfflig  diktion,  hvilken  tillkännager  ett  fullän- 
dadt  mästerskap  öfver  språket.  Men  äfven  bland  hans  berät- 
tande dikter  i  obundet  språk  äro  de,  för  hvilka  ämnena  hem- 
tats  ur  finska  folklifvet,  af  sådan  förtjänst,  att  de  väsentligt 
bidraga  till  att  betinga  ett  större  erkännande,  såväl  genom  en 
Borgfällig,  om  ej  alltid  felfri  komposition,  och  kraftigt  vär- 
kande skildringar  från  landtlifvet,  som  ock  genom  ett  vänligare 
och  vackrare  uppfattningssätt.  I  det  Bestyreisen  anser  sig 
ega.  goda  skäl  till  att  utmärka  dessa  arbeten  med  ständernas- 
pris,  hoppas  man  att  däri  skall  för  skalden  ligga  en  maning 
till  en  fortsatt  utveckling  i  antydda  riktning. 

BestjTelsen  har  därnäst  gått  att  bortgifva  Sällskapets^ 
eget  pris  och  tilldelat  detta  åt  hr  Mikael  Lybeck.  Det  har 
därvid  visat  sig  att  jämförelsevis  betydande  pris,  som  äro  odel- 
bara och  icke  åtföljas  af  accessit,  visserligen  ega  företrädet 
att  kunna  värka  mera  sporrande  än  om  samma  belopp  utskif- 
tas, men  att  en  sådan  prisbelöning  bereder  svårigheter  vid 
värkställandet,  enär  förtjänsterna  icke  alltid  äro  så  bestämd  t 
graderade,  att  domens  rättvisa  skulle  klart  inses,  när  den  ena 
belönas  och  den  andra  blir  utan.  Det  är  företrädesvis  den 
säkra  och  prägnanta  språkbehandlingen,  som  vunnit  erkän- 
nande åt  hr  Lybecks  dikter  i  bundet  som  obundet  språk. 
Äfven  om  uttryckssättet  har  någonting  pretiöst,  förefaller  detta 
icke  såsom  sökt,  då  det  tyckes  tillhöra  diktarens  skapl^nine. 
Öfver  hans  småbilder  ur  småstad slif vet  spelar  ett  löje,  som 
blott  skulle  erfordra  ett  rikare  flöde  för  att  utveckla  sig  till 
fri  humor.  Hr  Lybeck  är  en  af  de  få  diktare  hos  oss,  som 
omfattat  stadslifvet  med  nog  mycken  kärlek  för  att  kunna 
gifva  tilltalande  bilder  därifrån.  Som  l3Tisk  diktare  utmärker 
sig   hr    Lybeck    för   själfständig   tanke,   frihet  från  alt  banalt 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  XIX 


och  en  ädel  syn  på  lifvet,  i  förening  med  konstnärlig  form 
och  tadellös  språkbehandling,  äfven  om  tankarna  icke  alltid 
äro  utarbetade  till  full  klarhet.  Den  stränga  kritik  han  nt- 
öfvar  på  sig  själf  och  som  visserligen  är  en  förtjänst,  kan 
dock  äfven  hafva  medvärkat  till  att  hans  produktion  är  så 
sparsam  och  att  hans  skaparesätt  förefaller  mödosamt.  Då 
Bestyreisen  nu  tilldelat  hr  Lybeck  Sällskapets  enda  pris,  har 
detta  skett  med  hänsyn  därtill,  att  därmed  afses  icke  blott  en 
belöning  för  det  uppnådda,  utan  ock  en  uppmuntran  till  steg- 
rad värksamhet. 


Sedan  undertecknad  härefter  uppläst  årsberättelsen,  höll 
professor  Ivar  Heikel  ett  föredrag  om  ^Svensk  vältalighet  i 
Finland  under  19:de  århundradet**. 

Efter  föredragets  slut  samlades  Sällskapets  medlemmar  i 
fakultetemas  sessionsrum,  där  årsmötets  förhandlingar  omedel- 
bart vidtogo. 

Arkivarien  lektor  Lagerblad  afgaf  redogörelse  för  arki- 
vets och  bibliotekets  tillväxt  under  senaste  år. 

Upplästes  den  af  revisorerna,  kommerserådet  L.  Borg- 
ström och  folkskoleinspektör  V.  Öhberg,  afgifna  redogörelsen 
öfver  Sällskapets  räkenskaper  och  förvaltning  år  1896.  På 
grund  af  revisorernas  förslag  beviljade  årsmötet  Bestyrei- 
sen full  ansvarsfrihet  för  förvaltningen  under  det  tillända- 
gångna  året. 

Då  några  andra  ärenden  icke  förelågo  och  något  förslag 
ej  häller  vaktes  af  Sällskapets  medlemmar,  skreds  till  val  af 
fyra  medlemmar  i  Bestyreisen  i  stället  för  de  i  tur  afgående, 
professor  F.  Elfving,  rektor  E.  Lagus,  doktor  P.  Nordmann 
samt  undertecknad.  Före  valet  undanbad  sig  doktor  Nord- 
mann på  grund  af  hälsoskäl  omval.  Valet  utföll  sålunda  att 
till  medlemmar  i  Bestyreisen  återvaldes  professor  F.  Elfving 
och  undertecknad  med  16  röster,  rektor  E.  Lagus  med  15 
röster  och  doktor  P.  Nordmann  med  12  röster.  Dessutom 
tillföUo  5  röster  frih.  R.  F.  von  Willebrand  och  4  röster  pro- 
fessor Ivar  Heikel. 

Till  revisorer  för  nu  ingångna  räkenskapsår  återvaldes 
kommerserådet  L.  Borgström  med  12  röster  och  folkskole- 
inspektör  V.  Öhberg   med    11    röster   samt  till  revisorssupp- 


Digiti 


zed  by  Google 


J 


XX  Förhandlingar, 


leanter  kommunalrådet  A.  Landén  med    10   röster  och  bank- 
direktör E.  Scliybergson  med  9  röster. 

Att  jämte  ordföranden  justera  årsmötets  protokoll  utsagos 
statsrådet  E.  Krogius  och  kommunalrådet  A.  Landén. 


Justeradt : 

C.  G.  EsUander.         A.  Landén.         Edvard  Krogius. 


Årsberättelse  den  5  februari  1897. 

Då  Svenska  Literatursällskapet  i  dag  afslutar  sitt  tolfte 
värksamhetsår,  ligger  närmast  till  hands  en  erinran  om  att 
de  af  Sällskapets  årsmedlemmar,  som  tecknade  sig  vid  Säll- 
skapets stiftelse  och  därvid  förbundo  sig  att  erlägga  en  afgift 
af  10  mark  i  tolf  års  tid,  numera  inbetalat  det  sista  årets 
afgift  och  i  följd  däraf  öfvergått  till  ständiga  medlemmar  i 
Sällskapet.  Så  glädjande  det  än  är  för  Sällskapet  att  ha  ett 
stort  antal  stiftare  och  ständiga  medlemmar,  så  har  Säll- 
skapet å  andra  sidan  stått  inför  eventualiteten  att  förlora  en 
af  sina  väsentligaste  inkomstkällor.  Det  belopp,  som  bort- 
fallit genom  upphörandet  af  årsmedlemmamas  afgifter,  utgör 
icke  mindre  än  omkring  6,500  mark.  En  af  Bestyreisens  vik- 
tigaste uppgifter  under  det  nu  tilländagångna  värksamhetsåret 
har  därför  varit  att  söka  utvägar  för  afhjälpandet  af  denna 
hotande  minskning  af  Sällskapets  inkomster.  Redan  i  december 
1895  ingick  Bestyreisen  till  Hans  Majestät  Kejsaren  med 
anhållan  om  ett  statsunderstöd  af  8,000  mark  om  året  för  att 
sätta  Sällskapet  i  tillfälle  att  ostördt  fortsätta  sin  värksamhet. 
Sällskapet  har  haft  tillfredsställelsen  och  förmånen  att  ha  fått 
denna  anhållan  beviljad.  Genom  skrifvelse  från  Kejs.  Senaten 
af  den  24  sistlidne  september  har  Bestyreisen  underrättats, 
att  Hans  Majestät  hugnat  Svenska  Literatursällskapet  med  ett 
understöd  af  8,000  mark  i  5  års  tid  för  fortsättande  af  dess 
vetenskapliga    värksamhet.     Bestyreisen    har    med  tacksamhet 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  XXI 


mottagit  detta  bevis  pä  erkännande  frän  högsta  ort  af  Sällska- 
pets arbete  for  den  fosterländska  kulturens  befrämjande. 

Det  beviljade  statsunderstödet  säkerställer  en  orubbad 
fortsättning  af  Sällskapets  värksamhet  under  de  närmaste  fem 
åren.  Men  Bestyreisen,  som  beaktat  vådorna  af  att  ej  mera 
kunna  räkna  pä  pekuniära  bidrag  frän  sina  medlemmars  sida, 
har  äfven  ansett  andra  åtgärder  nödvändiga  för  att  betrygga 
Sällskapets  framtida  ekonomi.  Bestyreisen  förelade  frågan  se- 
naste årsmötes  behandling.  Af  årsmötet  tillsattes  en  förstärkt 
bestyrelse  för  att  taga  ärendet  i  hela  dess  vidd  under  närmare 
ompröfning.  Vid  möte  den  20  februari  1896  beslöt  förstärkta 
bestyreisen  att  skrida  till  utfärdande  af  inbjudning  till  teck- 
ning för  nya  medlemmar  och  att  sätta  Sällskapets  ständiga  med- 
lemmar i  tillfälle  att  genom  inbetalning  af  100  mark  öfvergå 
till  stiftare,  hvarjämte  åt  nyinträdande  stiftande  medlemmar 
som  en  extra  förmån  skulle  erbjudas  äfven  tidigare  utkomna, 
endast  åt  stiftare  utdelade  publikationer,  hvaraf  exemplar  finnas 
i  arkivet.  På  grund  af  detta  beslut  har  Bestyreisen  senaste 
höst  utsändt  nya  teckningslistor  till  samtliga  ombudsmän  i  lands- 
orten med  uppmaning  till  dem  att  hvar  å  sin  ort  med  all  kraft 
värka  för  anskaffandet  af  nya  medlemmar,  hvarjämte  i  Hel- 
singfors teckningslistor  tillstälts  ett  stort  antal  personer,  på 
hvilkas  intresse  for  Sällskapets  sträfvanden  man  trott  sig  kunna 
räkna.  Resultatet  af  denna  vädjan  till  allmänheten  föreligger 
ännu  ej  fullständigt,  enär  särskildt  från  landsorten  endast  ett 
fätal  af  de  utsända  listorna  tils  dato  återsändts.  Men  att  Be- 
styreisen ej  forgåfves  räknat  på  allmänhetens  intresse  och  un- 
derstöd, framgår  däraf  att  tils  dato  antecknat  sig  18  stiftande 
medlemmar,  19  ständiga  medlemmar  samt  170  årsmedlemmar. 
Ensamt  i  hufvudstaden  ha  130  nya  årsmedlemmar  tillkommit. 
Tillskottet  af  nya  årsmedlemmar  motsvarar  väl  icke  det  antal 
som  öfvergått  till  ständiga  medlemmar,  men  teckningen  är, 
såsom  nämdes,  ännu  ej  afslutad  och  Bestyreisen  vågar  hoppas 
att  for  Sällskapets  sträfvanden  intresserade  personer  alt  fort- 
farande skola  anteckna  sig  såsom  medlemmar  för  att  sålunda 
bidraga  till  framgången  af  Sällskapets  värksamhet. 

Till  erinran  om  Bestyreisens  arbete  under  det  för- 
gångna året  må   särskildt    påpekas  de  åtgärder,  som  vidtagits 


Digiti 


zed  by  Google 


XXII  Förhandlingar. 


för  uppgörande  af  en  forteckning  öfver  svenska  ortnamn.  På 
det  härstädes  i  början  af  januari  är  1896  hällna  svenska  parti- 
mötet utgjorde  som  bekant  fr&gan  om  föriinskningen  af  våra 
svenska  ortnamn  föremål  för  en  liflig  diskussion,  som  utmyn- 
nade i  riktandet  af  en  uppmaning  till  Svenska  Literatursäll- 
skapet  att  söka  åstadkomma  en  förteckning  öfver  svenska  ort- 
namn, hvarigenom  dessa  skulle  fastslås  i  den  form,  som  vunnit 
burskap  hos  den  svenska  allmänheten  och  sålunda  skyddas  och 
bevaras  för  förfinskning.  Bestyreisen  åtog  sig  detta  uppdrag 
och  tillsatte  en  komité,  bestående  af  filosofie  magistrarna  O.  F. 
Hultman  och  Georg  Schauman,  för  att  till  Bestyreisen  inkomma 
med  förslag  till  uppgörande  af  en  förteckning  öfver  svenska 
ortnamn.  Sedan  komitén  i  ett  utförligt  betänkande  framlagt 
de  principer,  enligt  hvilka  en  sådan  förteckning  borde  åstad- 
kommas, hvilket  förslag  i  hufv^udsak  godkändes  af  Bestyreisen, 
uppdrogs  åt  samma  personer  att  skrida  till  uppgörande  af  själfva 
förteckningen.  Detta  uppdrag  fullgjordes  under  sommarens 
lopp,  och  sedan  det  inlämnade  förslaget  granskats  såväl  af  Be- 
styreisen som  af  en  härför  nedsatt  komité,  kommer  ortnamns- 
listan att  offentliggöras  i  det  snart  utkommande  häftet  af  ^För- 
handlingar och  Uppsatser*'.  Listan,  som  upptager  öfver  1,000 
namn,  gör  dock  ej  anspråk  på  att  vara  definitiv,  utan  vill  en- 
dast gälla  som  ett  förslag,  hvilket  i  framtiden  både  kan  utvid- 
gas och  kompletteras.  Men  hvilka  luckor  och  bristfälligheter 
än  må  vidlåda  detta  första  förslag  till  ortnamnsförteckning,  så 
är  det  i  hvarje  händelse  egnadt  att  fylla  ett  länge  kändt  behof. 
Då  det  är  Best3nrelsens  mening  att  sprida  förslaget  genom 
öfvertryck,  skall  allmänheten  inom  kort  erhålla  en  lätt  tillgäng- 
lig ortnamnslista,  som  gör  det  möjligt  att  kontrollera  de  svenska 
namnformerna.  På  samma  gång  bör  förteckningen  äfven  kunna 
tjäna  en  annan  uppgift,  nämligen  afhjälpandet  af  den  betydliga 
vacklan  och  inkonsekvens,  som  varit  rådande  i  fråga  om  dessa 
namns  lydelse  och  skrifsätt. 

Af  Sällskapets  skrifter  ha  under  året  utkommit: 

32:a  delen :  Naturalhistoriens  studium  vid  Åbo  Universitet 

af  Otto  E.  A.  Hjelt  jämte  Öfversikt  af  Finlands  naturalhisto- 

riska  literatur    1640 — 18^27,  inalles  446  sidor.     Arbetet  utgör 

6:te  delen  af  Åbo    Universitets  Lärdomshistoria,  hvilken  serie 


Digiti 


zed  by  Google 


Forhandlingar.  XXIIl 


publikationer  Sällskapet  begynte  utgifva  till  minne  af  det  finska 
universitetets  250  &rs  jubileum. 

I  sammanhang  härmed  m&  nämnas  att  Bestyreisen  an- 
modat läraren  i  Folytekniska  institutet,  doktor  K.  E.  Slotte, 
att  utarbeta  den  del  af  Åbo  Universitets  Lärdomshistoria,  om- 
fattande de  matematiska  vetenskaperna,  hvilken  statsrådet  A. 
Moberg  icke  hann  slutföra  före  sin  död. 

83:e  delen:  Baseborgs  slotts  historia  af  Torsten  Hart- 
man.    Med  flere  planscher  och  planteckningar. 

Arbetet,  som  erh&llit  Nyländska  afdelningens  pris  för  den 
bästa  historik  öfver  sagda  fornborg,  har  sedermera  af  afdel- 
ningen  hembjndits  Sällskapet  till  offentliggörande  i  dess  skrifter. 

Bland  arbeten,  som  förberedts  under  senaste  värksamhetsär, 
må  särskildt  omnämnas  en  ny  del  af  Forthans  brefväxling, 
sedan  statsrådet  W.  Lagus  stält  till  Sällskapets  förfogande  en 
samling  af  80  bref  af  Porthan  till  särskilda  personer  i  Sverge, 
alla  af  stort  literärt  och  kulturhistoriskt  intresse.  Samlingen 
kommer  att  utgifvas  af  rektor  Ernst  Lagus,  och  är  det  ut- 
gifvarens  mening  att  så  vidt  möjligt  söka  komplettera  den- 
samma med  bref,  som  befinna  sig  i  andra  sällskaps  eller  i 
enskilda  personers  ego. 

Till  publikation  i  Sällskapets  „Eörhandlingar  och  Upp- 
satser'' ha  under  året  anmälts  följande  uppsatser  och  medde- 
landen : 

Af  kapten  E.  S.  Tigerstedt  i  S:t  Michel:  ^Förteckning 
öfver  särskilda  äldre  familjeporträtt^. 

Af  kanslirådet  C.  G.  Estlander:  „Ur  Wetterhoffska 
pappren*'. 

Af  rektor  E.  Lagus:  „Något  om  editionerna  af  J.  L. 
Runebergs  skrifter''. 

Af  filosofie . kandidat  Eolf  Lagerborg:  ,,Ettapropos  om 
finname  vid  Riga"  samt  „Bref  från  Messenius  till  Rothovius 
af  den  30  sept.   1636<'. 

Af  statsarkivarien  R.  Hausen  om  ett  åtal  hvarom  lands- 
fiskalen på  Åland,  O.  W.  Wanseen,  år  1772  hemstälde  hos 
justitiekanslern. 

Af  professor  M.  G.  Schybergson  om  ett  hittils  okändt 
drama  af  Jakob  Tengström,  benämdt  Celis. 


Digiti 


zed  by  Google 


XXIV  FörhandUngar, 


Sällskapets  stipendier  för  folkloristiska  uppteckningar  un- 
der senaste  sommar  ha  tilldelats  folkskolläraren  J.  A.  Strand- 
berg med  sydligaste  delen  af  Österbotten  som  forskningsom- 
råde, studeranden  Werner  Karsten  för  uppteckningar  i  östra 
delen  af  Egentliga  Einland  samt  bonden  Earl  Fredrik  Juselius 
för  folkloristiska  forskningar  i  Östra  Nyland.  Uppteckningarna 
skulle  denna  gång  i  främsta  rummet  omfatta  dansmelodier, 
lekar,  gåtor,  ordspråk,  skrock,  historiska  sägner  m.  m.  Af 
Sällskapets  tidigare  utsända  stipendiater  har  kandidat  S.  Perk- 
lén  insändt  sina  samlingar  af  sagor,  sägner,  gåtor,  visor  m.  m» 
från  Estland,  hvilka  införlifvats  med  Sällskapets  arkiv.  Dess- 
utom har  till  samlingarna  inlösts  en  af  klockare-  och  orgelnist- 
kandidaten  O.  W.  F.  Sjöberg  i  Replot  insänd  samling  af  folk- 
visor och  melodier  samt  en  samling  af  folkskolläraren  K.  P, 
Pettersson  i  Töfsala. 

För  att  vinna  en  öfversikt  af  det  folkloristiska  material, 
som  numera  finnes  samladt,  har  rektor  E.  Lagus  på  ort  och 
ställe  tagit  kännedom  om  innehållet  af  aflidna  lektor  O.  Ranckens 
stora  samlingar  af  folkvisor  m.  m.  Ur  den  redogörelse,  som 
rektor  Lagus  härom  lämnat  till  Bestyrelsön,  framgår  bland 
annat  att  i  Svenska  Literatursällskapets  och  de  Kanckenska 
samlingarna  då  funnos  inalles  omkring  1,150  sagor,  4,000  visor, 
400  sånglekar,  230  barnvisor,  J25  dansmelodier,  omkring  1,500 
^numror  skrock  och  vidskepelse,  1,100  ordspråk,  400  gåtor  och 
1 ,425  melodier.  Då  sålunda  ett  aktningsbjudande  folkloristiskt 
material  redan  finnes  samladt,  har  det  synts  Bestyreisen  önsk- 
värdt,  att  insamlingarna  framdeles  borde  bedrifvas  på  ett  mera 
metodiskt  sätt  än  hittils.  Hädanefter  borde  såväl  de  trakter» 
där  insamlingarna  skola  ega  rum,  som  de  slag  af  folkloristik» 
hvilka  borde  upptecknas,  på  förhand  bestämmas  af  Bestyreisen. 
Då  samlingarna  af  visor  och  sagor  redan  voro  tämligen  full- 
ständiga, borde  krafterna  koncentreras  på  insamlandet  af  gåtor 
och  ordspråk,  melodier,  enkannerligen  dansmelodier,  barnvisor» 
sånglekar  och  öfriga  lekar.  Med  beaktande  af  dessa  synpunk- 
ter, som  redan  tillämpats  vid  bortgifvandet  af  de  senaste  sti- 
pendierna, har  Bestyreisen  nedsatt  en  kommission  för  att  upp- 
göra fullständigt  program  for  fortsatta  insamlingar  af  folklori- 


Digiti 


zed  by  Google 


Forhandlingar,  XXV 


stiska    alster  i  landets    svenska   bygder.     Kommissionen    har 
likvisst  ännu  ej  slutfört  sitt  arbete. 

Sällskapet  har  satts  i  tillfälle  att  på  denna  årsfest  utdela 
tvänne  pris,  nämligen  ett  af  ständerna  ur  Längmanska  fonden 
beviljadt  pris  af  2,000  mark  för  literära  arbeten  tillkomna  under 
åren  1894 — 1896  samt  Sällskapets  eget  årliga  pris,  som  denna 
gång  varit  i  tur  att  tilldömas  någon  författare  af  skönliterära 
arbeten,  utgifna  under  de  tre  senaste  åren.  Det  Längmanska 
priset  har  tilldelats  skalden  Karl  A.  Tavaststjerna  och  Säll- 
skapets pris  skalden  Mikael  Lybeck. 

JPöräringar  till  arkivet  ha  under  året  anmälts  af  stats- 
rådinnan  Mimmi  Lagus,  aflidna  statsrådet  A.  Mobergs  sterbhus, 
friherre  Tor  Carpelan,  studeranden  E.  F.  Pihlström,  doktor 
P.  Nordmann,  fröken  Alfhild  von  Schantz,  kronolänsman  O.  R. 
Sjöberg  samt  landtbruksrådet  G.  Borgström.  Närmare  upp- 
*  gifter  angående  dessa  delvis  mycket  värdefulla  föräringar  komma 
att  meddelas  af  arkivarien  i  den  berättelse,  som  han  eger 
afgifva  till  årsmötet. 

Bland  Sällskapets  ombudsmän  i  landsorten  ha  följande 
förändringar  egt  rum.  Ombudsmännen  i  Viborg,  Mariehamn, 
Villmanstrand,  Kuopio  och  Nyslott  ha  afgått  från  sina  resp. 
befattningar.  Till  nya  ombudsmän  ha  antagits  i  Viborg  ränt- 
måstar  Gösta  Timgren,  i  Mariehamn  kyrkoherden  K.  A.  L.  Tall- 
qvist  och  i  Kuopio  hofrådet  Oskar  Timgren.  De  lediga  ombuds- 
manspostema  i  Villmanstrand  och  Nyslott  äro  ännu  ej  besatta. 
Till  ombudsman  i  Joensuu,  där  Sällskapet  tils  dato  ej  haft 
något  ombud,  har  antagits  kassör  N.  A.  Paldani. 

Bestyreisen  har  anmodat  professor  Ivar  Heikel  att  hålla 
det  sedvanliga  föredraget  vid  detta  årsmöte. 

Arvid  HulUn. 


Arkivariens  årsberättelse  den  5  februari 
1897. 

Den  förläggarevärksamhet,  som  Svenska  Literatursällska- 
pet   under    årens    lopp    utöfvat,  har  för  det  mesta  varit  föga 


Digiti 


zed  by  Google 


XXVI  Förhandlingar. 

inbringande.  Dock  hafva  inkomsterna  for  s&lda  skrifter  små- 
ningom stigit,  så  att  för  det  närvarande  med  dem  alla  expedi- 
tionskostnader och  andra  löpande  utgifter  kunnat  bestridas. 
Under  det  sistförflutna  vårksamhetsåret  var  försäljningssumman 
Fmk  678:  91,  däraf  i  Helsingfors  influtit  Fmk  253:  —  och  från 
Sverge  insändts  Fmk  175:  — .  Den  förnämsta  försäljningsar- 
tikeln har,  såsom  man  kunde  vänta,  varit  den  af  professor 
A.  O.  Freudenthal  till  universitetsungdomens  tjänst  utgifna  och 
kommenterade  upplagan  af  Östgötalagen,  hvaraf  sedan  arbetets 
utkommande  genom  bokhandeln  försålts  omkring  100  exemplar. 
Därnäst  har  Åbo  akademis  studentmatrikel,  ånyo  upprättad 
af  statsrådet  W.  Lagus,  vunnit  efterfrågan.  Af  Sällskapets 
öfriga  publikationer  hafva  några  få  spridda  exemplar  afyttrats. 
Under  sådana  förhållanden  blir  det  icke  nödvändigt  att  höja 
upplagomas  storlek,  oaktadt  den  betydande  tillslutning  af  nya 
medlemmar  som  den  nu  afslutade  förnyade  aktieteckningen 
inbragt. 

Få  Sällskapets  förlag  hafva  under  året  utkommit  ,,Åbo 
universitets  lärdomshistoria  6,  Naturalhistorien,  af  arkiatern 
Otto  E.  A.  Hjelt,  ett  digert  häfte  om  446  +  IV  sidor,  samt 
^Kaseborgs  slotts  historia^,  af  filosofie  magistern  Torsten  Hart- 
man. De  bilda  tomema  XXXII  och  XXXUI  af  Svenska  Lite- 
ratursällskapets  i  Finland  utgifna  skrifter.  Dessutom  äro  i  det 
allra  närmaste  färdigtrykta  det  tionde  häftet  af  ^Förhandlingar 
och  Uppsatser^  samt  „ Prästeståndets  protokoll  vid  Borgå  landt- 
dag  1809^  jämte  „ Handlingar '^,  rörande  samma  landtdag.  Den 
sistnämda  publikationen  bildar  en  stor  volym,  däri  själfva  tex- 
ten utgör  550  sidor  stor  8:o,  hvartill  kommer  en  omfattande 
person-,  och  saklista. 

Liksom  förut  har  Sällskapets  bibliotek  företrädesvis  ökats 
med  böcker  och  häften,  dem  Sällskapet  i  utbyte  mot  sina  egna 
skrifter  fått  mottaga  af  lärda  samfund  och  sällskap  så  inom 
som  utom  landet. 

Manuskriptsamlingen  har  ytterligare  förstärkts  med  skör- 
dar, inhöstade  af  Sällskapets  stipendiater  under  somrarna.  De 
utgöras  såsom  förut  af  folkvisor,  folkmelodier,  sagor,  gåtor  m.  fl- 
till  folklore  hörande  uppteckningar.  Särskildt  må  nämnas,  att 
den    vidlyftiga    ordboken  öfver  Nagumålet,  af  folkskoleläraren 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  XXVII 


K.  P.  Pettersson  under  året  afslatats.  —  £n  intresseväckande 
1)refsamling  har  förärats  till  Sällskapets  arkiv  af  statsr&dinnan 
Mimmi  Lagas.  Den  innehåller  bref,  skrifna  af  J.  L.  Buneberg 
till  den  nyligen  aflidna  skaldinnan  Emelie  Björksten  och  är 
innesluten  i  ett  försegladt  konvolut  med  p&skrift:  ^att  öppnas 
1904,  till  dess  hemlighållas^.  Härmed  har  den  värdefulla  sam- 
ling af  vår  store  skaldekonungs  originalmanuskript,  som  finnes 
i  Svenska  LiteratursäUskapets  arkiv,  ytterligare  vunnit  en  väl- 
kommen tillökning. 

Elit  Lagerblad. 


Bevisionsberättelse. 

Vid  granskningen  af  Svenska  LiteratursäUskapets  i  Fin- 
land räkenskaper  och  förvaltning  under  år  1896  hafva  under- 
tecknade revisorer  ur  skattmästarens  redovisning  inhämtat,  att 
Sällskapet  den  31  december  sagda  år  förfogade  öfver  följande 
tillgångar: 

Obligationer. 

Finska  statens  3  Va  Vo  ^^^  »^ 

1889 Äy:     8,382:  72 

Finlands     hypoteksförenings 

4V2  7o  M^  ^f  ^884    .      „     31,500:  — 

Helsingfors  stads  5  ^/^  vat- 
tenledningslån af  1886      „     20,000:  — 

Helsingfors  stads  4  ^/j  %  reg- 
leringslån af  1882    .  .      y,     23,300:  — 

Nokia  Aktiebolags   6  ^/^  lån 

af  1884 „       2,000:  — 

Moscou-Kiev-Voronesch  4  ®/o 

lån  af  1895 „     49,600:  — 

Ryska    5  ^/^    premielånet  af 

J864 ,  580: 80  55y:  135,363:52 


Digiti 


zed  by  Google 


XXVIII  Förhandlingar, 


Äklier. 
Eöreningsbankens  i  Finland  ^S^     5,200:  — 
rörsäkringsbolaget  Pennias .      „        1,400:  — 
Nya  teaterhusaktiebolagets  i 

Helsingfors „  40:—  ^       6,640:  — 

Bankdepositioner. 

I  Föreningsbanken Ä^  23,000:  — 

I  Vasa  bank „      10,000:  —  ^  33,000:  — 

Medlemsafgifter „  930:  — 

Medel  å  löpande  räkning „  8,475:  — 

Upplupna  räntor „  1,661:  87 

Tillgodohafvande  hos  arkivarien „  642: 22 

Kassa .     ^  597:88 

%:  187,310:49 
Tillgångarna  motsvarade: 

Viktor  Höckerts  testamentsfond ^^  81,582:09 

Ötiftarenas  fond „  76,242:98 

Ständiga  medlemmars  fond „  15,222:  62 

Bidraget  ur  Längmanska  donationsfonden  .  .      „  3,333:  33 

Olikviderade  räkningar „  5,023:  58 

Vinst  och  förlust  konto „  5,905:  89 

^  187,310:49 

Jämfördt  med  år  1895  visade  året  1896  en  ökning  i  till- 
gångarna af  10,666  mark  74  penni. 

Vinst-  och  förlusträkningen  for  1896  upptog: 

Debet. 

An  Prisbelöningar ^m/:  2,000; 

„    Författarehonorarier   ....      „  4,748 

„     Tryckningskostnader.  ...      „  3,878:13 

„     Stipendier „  600 

„    Gratifikationer ^  95: 

„    Inköpta  samlingar „  375 

„    Aflöningar ^  800: 

-    Annonser „  212: 38 


Digiti 


zed  by  Google 


FSrhandlingar.  XXIX 

An  Diverse  omkostnader    .  .  .  Aiyr  1,232:  17 

„    Stiftarenas  fond „  1,165:80 

„    Balans:  vinst  från  år  1895     ^  4,195:  19 

vinst  för  kr  1896     ^  1,710:70  55^  21,012:37 

Credit. 

Per  Balans  från  1895 Ä^  4,195:  19 

„     Årsmedlemmars  afgifter    .      „  7,520:  — 

„     Intressen „  7,004:93 

„     Dividender „  280:  — 

^     Försålda  skrifter „  678:91 

„     Bidraget    ur    Längmanska 

fonden „  1,333:  34  ff^^  21,012:37 

Då  Sällskapets  förvaltning  icke  lämnat  skäl  till  någon 
anmärkning  och  räkenskaperna  blifvit  förda  med  utmärkt  om- 
sorg, få  vi  åt  Sällskapets  styrelse  föreslå  full  ansvarsfrihet  för 
året  1896. 

Helsingfors  den  3  februari  1898. 

Leon  Borgström,  Viktor  Öhberg. 


Funktionärernas    sammanträde   den  16 
februari  1897. 

Beslöts  att  förelägga  Bestyreisen  följande  budgetförslag 
för  år  1897. 

Inkomster: 

Behållning  från  föregående  år  5,905:  89. 

Afgå  för  obetalda  utgifter: 

Häftningskostnader  m.  m.  för  tomema  32  och  33  ^y:  770:  — 

Arvode  och  häftningskostnader  för  Prästestån- 
dets protokoll „  1,000:  — 

Förhandlingar  och  uppsatser  10 „  4,000:  — 

%:  5,770:  — 


Digiti 


zed  by  Google 


XXX  Förhandlingar, 


Summa  behållning ^^  135 

Intressen  och  dividender „  7,500: 

Årsmedlemmamas  afgifter ,  5,000; 

Inkomst  af  försålda  skrifter „  400 

Längmanska  bidraget ,,  1,333 

Statsunderstödet .  „  8,000: 


89 


33 


^^  22,369 

Utgifter: 

Sällskapets  pris ^^  2,000: 

Ränta  till  stiftarenas  fond „  1,300 

Aflöningar „  800 

Distributions-  och  förvaltningskostnader.  ...      „  2,200 

Stipendier  för  folkloristiska  uppteckningar   .  .      „  600 

Förhandlingar  och  Uppsatser,   11  häftet.  ...      „  4,000 

Katalogen  öfver  svensk  literatur  1891—95  .  .      „  2,500: 

Porthans  brefväxling  förslagsvis „  3,000 

Åbo  Universitets  lärdomshistoria,  7:e  delen.  .      „  4,000 

Pör  oförutsedda  ändamål „  1,969 


22 


22 


00 


^  22,369 
Arvid  Huttin. 


Bestyreisens  sammanträde  den  18  feb- 
ruari 1897. 

Punktionäremas  förslag  till  budget  för  år  1897  upplästes 
och  godkändes. 

Till  Sällskapets  ombudsman  i  Nyslott  antogs  länevete- 
rinären V.  Österberg. 

Sällskapets  stipendiat,  landthushållaren  K.  F.  Juselius  i 
Sibbo,  hade  insändt  sina  under  senaste  sommar  gjorda  folk- 
loristiska uppteckningar,  hvilka  öfverlämnades  till  granskning 
åt  rektor  E.  Lagus. 

I  sammanhang  härmed  anmärktes  af  rektor  Lagus,  att  af 
Sällskapets  stipendiater  folkskollärarena  Jakobsson  och  Strand- 
berg samt  studerandena  Rarsten  och  Torckell  ännu  ej  insändt 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar,  XXXI 


sina  samlingar,  ehuru  tideu  for  deras  inlämnande  länge  sedan 
utgått.  På  förslag  af  rektor  Lagus  beslöts  att  ålägga  dem  att 
ofordröjligen  insända  sina  samlingar. 

Eröken  Alfhild  von  Schantz  hade  till  Sällskapet  insändt 
en  förteckning  öfver  brefsamlingen  på  Pämå  gård  i  Heso  socken. 
Samlingen  innehåller  följande  bref :  Till  Johan  Josef  Pipping- 
sköld  25  bref  af  Adolf  Ivar  Arvidsson  (1815—1828),  7  bref  af 
J.  F.  Aminoff  (1816— 18:i8),  17  bref  af  Gustaf  Aminoff  (1822 
-1830),  3  bref  af  Adolf  Aminoff  (1824—1828),  5  bref  af 
Germund  Aminoff  (1821—1822),  10  bref  af  Lars  AmeU  (1828 
-1831),  2  bref  af  A.  W.  Ahlberg  (1817),  12  bref  af  Alexan- 
der Blomqvist  (1821— 183 1),4  bref  af  C.  J.  Boy  (1822— 1823), 
7  bref  af  Axel  Reinhold  Cedercreutz  (1824-1831),  1  bref  af 
Charles  Emil  Cedercreutz  (1831),  3  bref  af  Gustaf  Ehrström 
(1812—1814),  1  bref  från  C.  J.  Hast  (1821),  3  bref  af  J.  C.  F. 
Haeffner  (1821),  6  bref  af  Gustaf  Idestam  (1820—1822),  3  bref 
af  Ch.  Ilmonius  (1823),  14  bref  af  I.  Ilmoni  (1821  —  1831),  6 
bref  af  Frans  von  Knorring  (1814—1831),  20  bref  af  C.  N. 
Keckman  (181o— 1817),  2  bref  af  J.  Lundstedt  (1820—1821), 
2  bref  af  C.  G.  Morian  (1814),  3  bref  af  Aug.  Mannerheim 
(1827—1830),  2  bref  af  C.  G.  Mannerheim  (1824),  3  bref  af 
E.  W.  Norberg  (1827  —  1829),  6  bref  af  A.  Poppius  (1821— 
1822),  1  bref  af  A.  H.  Ramsay  (1816),  3  bref  af  F.  Rotkirch 
(1828),  8  bref  af  Henrik  Schröder  (1820—1828),  1  bref  af  von 
Schröter  (1820),  5  bref  af  A.  G.  Simelius  (1821—1822),  1  bref 
af  Uno  von  Troil  (1827),  2  bref  af  Gabriel  Wallenius  (1821— 
1822),  5  bref  af  Gustaf  Westberg  (1815—1817),  1  af  A.  Win- 
ter  (1817).  Till  professor  Josef  Pippingsköld  1  bref  af  Mau- 
ritz  Klingspor  (1788)  samt  3  bref  af  G.  M.  Armfelt  (1811— 
1814).  Till  kommerserådet  Johan  Sederholm  10  bref  af  Josef 
Pipping  (adlad  Pippingsköld  179 1  - 1800).  Till  magister  Anders 
GadoUn  1  bref  af  Gustaf  Pipping  (1760).  Till  Lars  Arnell  1 
bref  från  Stjemstolpe  (1829).  Till  Otto  Wallenstjema  5  bref 
af  T.  Molander  (1814—1818),  69  bref  af  F.  ToU  (1812— 1824) 
samt  1  bref  af  A.  I.  Arvidsson  (1816). 

Förteckningen  skulle  förvaras  i  arkivet. 

Genom  folkhögskoleföreståndaren  Klockars  i  Kronoby  hade 
till  Sällskapet  inlämnats  en  af  seminariieleven  Emil  Norrback 


Digiti 


zed  by  Google 


XXXII  Förhandlingar. 


hopbragt  samling  skrock,  folktro,  vidskepliga  plägseder  och 
bruk  i  Sideby,  158  s.  4:o.  Prof.  Freudenthal,  som  fUtt  mot- 
taga  manuskriptet,   afgaf  följande  utlåtande  öfver  samlingen: 

Uppställningen  är  lika  med  Klockars  i  hans  uppsats  om 
vidskepelse  i  Malaks  (tr.  i  Sällskapets  förh.  och  upps.  5  haft.) 

Utom  Klockars  uppsats  citerar  förf.  för  jämförelses  skull 
åtskilliga  andra  arbeten  af  samma  slag,  till  hvilka  han  hänvisar 
i  noter.  Mycket  hithörande,  äfven  af  det  i  Finland  publicerade, 
tyckes  dock  vara  honom  obekant. 

Han  redogör  omständligt  för  folktron  m.  m.  i  sin  hem- 
bygd, äfven  (ganska  onödigtvis)  då  alldeles  detsamma  är  upp- 
tecknadt  å  andra  orter,  för  att,  såsom  han  säger,  ådagalägga, 
huru  mycket  som  finnes  i  en  så  pass  liten  och  obetydlig  kom- 
mun som  Sideby.  Dock  tror  han,  att  mycket  ännu .  finnes  att 
efterforska  därstädes. 

Arbetet  är  författadt  på  högsvenska,  men  med  många 
inströdda  uttryck  och  stundom  hela  sägner  på  dialekt.  Tyvärr 
lämnar  han  ingen  förklaring  öfver  sitt  beteckningssätt,  som,  så 
vidt  man  kan  döma,  tyckes  vara  ganska  inkonsekvent  och  dess- 
utom opålitligt. 

Han  begär  i  inlösen  „125  mk  eller  åtminstone  100,  och 
vill  ogärna  åtnöja  sig  med  mindre"  (Klockars  uttryck  vid  öf- 
verlämnandet  af  manuskriptet).  Jag  tillstyrker  dess  inköp  enligt 
samma  taxa,  som  tillämpats  på  Petterssons  Nagusamlingar. 

Beslöts  att  inlösa  samlingen  för  100  mark. 

Rektor  E.  Lagus  föreslog,  att  det  hittils  följda  förfarandet 
att  trycka  Sällskapets  protokoll  endast  för  ett  år  i  sänder 
skulle  öfvergifvas  och  protokollen  framdeles  tryckas  efter- 
hand som  de  blifva  färdiga,  hvilken  förändring  borde  genom- 
föras redan  i  det  under  utgifning  varande  häftet  af  ^För- 
handlingar och  Uppsatser**.  Förslaget  antogs  af  mötet  och 
uttalades  som  önskningsmål,  att  Förhandlingar  och  Uppsatser 
borde  så  vidt  möjligt  utgifvas  omedelbart  efter  årsmötet  och  att 
i  desamma  skulle  ingå  protokollen  äfven  för  årsmötet. 

Af  förekommen  anledning  uppsköts  valet  af  funktionärer 
till  nästa  möte,  som  utsattes  till  den   18  mars. 

Arvid  Hultin. 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  XXXIIE 

Bestyreisens  sammanträde  den  18  mars 
1897. 

\'id  justeringen  af  föregående  mötes  protokoll  anhöll  ord- 
föranden, som  var  frånvarande  vid  senaste  sammanträde,  att  i 
anledning  af  beslutet  om  tryckningen  af  Sällskapets  förhand- 
lingar f%  antecknadt  till  protokollet,  att  det  enligt  hans  mening 
skulle  vara  lämpligare  att  afsluta  förhandlingarna,  som  borde 
utkomma  vid  tidpunkten  för  årsmötet,  med  protokollet  för 
decembermötet  föregående  år,  då  man  äfven  på  omslaget  till 
^Förhandlingar  och  Uppsatser*'  kunde  anteckna  det  år,  hvilket 
de  omfatta.  Ville  man  fullfölja  tryckningen  af  förhandlingarna 
till  och  med  för  senaste  årsmöte,  borde  väl  också  festföredraget, 
som  äfven  hör  till  årsmötets  handlingar,  ingå  i  samma  häfte. 

Skreds  till  det  på  senaste  möte  af  förekommen  anledning 
uppskjutna  valet  af  funktionärer  för  innevarande  år.  Därvid 
tillkännagaf  ordföranden  att,  såsom  han  redan  genom  bref  till 
sekreteraren  låtit  delgifva  Bestyreisen  vid  föregående  möte,  han 
icke  önskade  blifva  ihågkommen  vid  val  af  ordförande.  Hans 
afsägelse  var  denna  gång  definitiv,  och  som  skäl  därtill  ville 
han  anföra  att  han  kände  med  sig,  att  han  ej  mera  hade  håg 
och  kraft  att  vara  ordförande.  Han  ansåg  vidare  att  för  den 
maktpåliggande  uppgiften  att  anskatfa  lämpliga  bidrag  till  Säll- 
skapets publikationer  kräfdes  en  yngre  och  mer  värksam  person 
på  ordförandeplatsen. 

Då  Bestyreisen,  som  vid  föregående  möte  hade  uppdragit 
åt  undertecknad  att  till  kanslirådet  Estlander  framföra  Besty- 
reisens enhälliga  önskan  och  anhållan  att  han  fortfarande  ville 
kvarstå  som  ordförande,  nu  hade  fått  mottaga  denna  oåterkal- 
leliga afsägelse,  beslöts  att  till  först  skrida  till  val  af  ny  ord- 
förande, hvarvid  professor  Freudenthal  erhöll  6  röster,  professor 
Schybergson  2  röster,  professor  Gustafsson  "2  röster  samt  kan- 
slirådet Estlander  1  röst. 

Professor  Freudenthal  tackade  för  det  förtroende,  som  hade 
kommit  honom  till  del,  men  då  samma  skäl,  på  grund  af  hvilka 
han  tidigare  afsagt  sig  viceordförandeskapet,  fortfarande  förelågo, 
nämligen  det  enligt  hans  tycke  altför  anspråksfulla  sätt.  hvarpå 
Sällskapet  firade  sina  årsmöten,  afsade  han  sig  ordförandeskapet. 

3 


Digiti 


zed  by  Google 


XXXIV  Förhandlingar. 

Professor  Gustafsson  ifrågasatte  huruvida  det  vore  riktigt 
af  Bestyreisens  ledamöter  att  genom  afsägelse  bereda  Besty- 
reisen svårigheter.  Vid  det  tillfälle,  då  prof.  Freudenthal  i 
ordinarie  ordförandens  frånvaro  öppnat  ett  årsmöte,  hade  han 
gjort  det  till  allmän  belåtenhet,  och  i  hvarje  händelse  var  det 
ej  ordförandens  uppträdande,  utan  festföredraget,  som  var  huf- 
vudsak  vid  årsmötena.  Den  allmänna  meningen  var  att  prof. 
Freudenthal  vore  den  lämpligaste  till  kanslirådet  Estlanders 
efterträdare  på  ordförandeplatsen  och  han  skulle  göra  Besty- 
reisen en  stor  tjänst,  om  han  nu  ville  åtaga  sig  detta  uppdrag. 

Då  prof.  Freudenthal  emellertid  vidhöll  sin  afsägelse  och 
därvid  sarskildt  framhöll,  att  han  i  långt  ringare  grad  än  den 
afgångna  ordföranden  kände  sig  vuxen  uppgiften  att  anskaffa 
bidrag  till  Sällskapets  publikationer,  skreds  till  nytt  val,  hvar- 
vid  till  Bestjnrelsens  ordförande  utsågs  professor  M.  G.  Schy- 
bergson  med  6  röster.  3  röster  hade  tillfallit  professor 
Gustafsson  och  '2  röster  kanslirådet  Synnerberg. 

Kanslirådet  Estlander  tillönskade  den  nyvalda  ordföran- 
den all  framgång. 

Sedan  prof.  Schybergson  intagit  ordförandeplatsen,  före- 
togs val  af  öfriga  funktionärer,  hvarvid  till  viceordförando 
utsågs  professor  F.  Gustafsson  med  8  röster.  3  röster  tillföllo 
kanslirådet  Synnerberg.  Till  arkivarie  återvaldes  lektor  E. 
Lagerblad,  till  skattmästare  direktör  S.  Kullhem  samt  till 
sekreterare  undertecknad,  samtliga  med   10  röster. 

Från  Sällskapets  ombudsman  i  Borgå,  professor  J.  E. 
Strömborg,  hade  ingått  anmälan  om  att  å  orten  tre  ständiga 
medlemmar  öfvergått  till  stiftare,  hvarutom  9  personer  inträdt 
som  årsmedlemraar  i  Sällskapet.  Likaledes  hade  ombudsman- 
nen i  Kajana,  häradshöfding  W.  J.  Lund,  underrättat  att  5  per- 
soner å  orten  tecknat  sig  som  årsmedlemmar  i  Sällskapet. 

Från  Historiska  samfundet  hade  ingått  följande  skrifvelse: 

O  te   pöytäkirjasta,  joka  pidettiin  Suomen  His- 
toriallisen  Seuran  kokouksessa  helmik.   13  p.  1897. 

Ruotsalaisen  Kirjallisuuden  Seura,  joka  ennen  on  julki- 
suuten  toiraittanut  kaksi  nidosta  H.  G.  Porthanin  kirjeitä  ja 
joUa  paraikaa    on    tekeillä   hanen  kirjeittensä  kolmannen  osan 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar,  XXXV 

julkaisu,  oli  helmik.  2  p.  tänä  vuonna  päivätyssä  kirjeesaä 
pyytänyt,  etta  Historiallinen  Seura  sen  käytettäviksi  luovuttaisi 
ne  Porthanin  kirjeet,  joiden  julkaisuun  Seura  on  päättänyt 
ryhtyä,  koska  vastaiselle  tutkimukselle  olisi  eduksi,  etta  tällai- 
set  ainekset  mikäli  mahdollista  julaistaisiin  samassa  kokoel- 
massa;  Kun  tri  Aug.  Hjeltillä,  joka  puheenalaiset  kirjeet  oli 
julaistaviksi  jättänyt,  ei  ollut  mitään  täta  pyyntöä  vastaan, 
päätti  Historiallinen  Seura,  edellyttäen  etta  niiden  painattami- 
nen  tapahtuu  niin  pian  kuin  mahdollista,  Ruotsalaisen  Kirjal- 
lisuuden  Seuralle  luovuttaa  hallussaan  olevat  Porthanin  kirjeet, 
knitenkin  sillä  ehdoUa,  etta  niiden  julkaiseminen  on  tÄpahtuva 
hra  Hjeltin  kanssa  tehtävän  sopimuksen  mukaisesti. 

Pöytäkirjan  vakuudeksi 

Artturi  H.  Snellmanj 
Histor.  Seuran  nykyinen  sihteeri. 

Bestyreisen  mottog  det  bifallande  svaret  med  tacksamhet 
och  uppdrog  åt  rektor  £.  Lagus  att  vidtaga  de  åtgärder,  hvartill 
skrifvelsen  kunde  föranleda. 

Fröken  Alfhild  von  Schantz  hade  till  Sällskapet  förärat 
afskrifter  af  bref  från  A.  I.  Arvidsson  till  J.  J.  Pippingsköld 
från  åren  1815 — 1822.  Kanslirådet  Estlander  åtog  sig  att 
genomgå  brefsamlingen.  Genom  fröken  von  Schantz  hade  Säll- 
skapet dessutom  som  gåfva  fått  emottaga  årgången  1832  af  Hel- 
singfors Morgonblad  och  årgången  1834  af  Helsingfors  Tid- 
ningar, hvilka  tillhört  aflidna  fru  Minette  Wallenstjerna. 

Rektor  Lagus  uppläste  följande  utlåtande: 

De  af  Sällskapets  stipendiat,  bonden  K,  F.  Juselius,  under 
sommaren  1896  gjorda  folkloristiska  samlingarna,  hvilka  på 
senaste  bestyrelsemöte  inlämnades  till  Sällskapet,  omfatta  c:a 
40  numror  seder  och  bruk,  IG  historiska  sägner,  48G  ordspråk, 
1 1 1  gåtor,  83  ringlekar  (utan  melodier),  6  sittlekar,  1  gammal 
faskas-  (fastlags-)  visa  och  54  dialektord.  Samlingen  år  således 
icke  obetydlig  och  ger  intr^xk  af  pålitlighet  och  ordentlighet, 
men  är  i  så  måtto  bristfällig,  att  i  regeln  icke  angifves  i  hvilka 
socknar  resp.  uppteckningar  är  o  gjorda. 

Jag  föreslår  därför  att  samlingarna,  med  undantag  af  de 
historiska  sägnerna,  returneras  till  stipendiaten  för  att,  så  vidt 
möjligt  är,  kompletteras  i  antydt  syfte. 

Förslaget  bifölls. 


Digiti 


zed  by  Google 


XXXVI  Förhandlingar. 

Rektor  Lagus'  anhållan  att  ur  landthushårllaren  Juselius' 
och  andra  af  Sällskapets  folkloristiska  samlingar  få  trycka  en- 
skilda stycken  i  Finskt  Museum  bifölls. 

Den  komité,  som  hade  fått  i  uppdrag  att  utarbeta  full- 
ständigt program  för  fortsättandet  af  de  folkloristiska  insam- 
lingarna, hade  numera  slutfört  sitt  uppdrag  och  skulle  vid  nästa 
möte  framlägga  sitt  betänkande.  Enligt  komiténs  förslag  be- 
slöts att  anslå  lediga  tre  stipendier  ä  '^00  mark  för  folkloristiska 
uppteckningar  under  instundande  sommar  och  uppdrogs  åt 
komitén  att  formulera  den  annons,  som  härom  skulle  ingå  i 
tidningarna. 

Undertecknad  anmälde  att  Sällskapets  stipendiat,  folkskol- 
läraren Aug.  Jakobsson,  såsom  svar  på  det  påminnelsebref  han 
på  grund  af  Bestyreisens  beslut  fått  mottaga  meddelat,  att  hans 
folkloristiska  samlingar  lågo  färdiga  i  manuskript,  men  att  han 
tils  dato  ej  hunnit  renskrifva  desamma.  Inom  några  veckor 
hoppades  han  dock  kunna  insända  samlingarna. 

Arvid  Hultin. 


Bestyrelsens  sammanträde  den  22  april 
1897. 

Sedan  protokollet  för  föregående  möte  upplästs  och  juste- 
rats, riktade  ordföranden  till  kanslirådet  Estlander  följande 
ord,  hvilka  af  den  mangrant  samlade  Bestyreisen  afhördes 
stående : 

Högtärade  herr  kansiinid. 

Då  Svenska  Literatursällskapets  i  Finland  Bestyrelse  nu 
för  första  gången,  sedan  Ni  af  böj  t  återval  till  dess  ordförande, 
sammanträdt,  ber  jag  att  å  dess  vägnar  till  Eder  få  frambära 
en  varm  och  hjärtlig  tack  för  eder  uppoffrande  värksamhet  på 
den  plats  Ni  lämnat. 

Det  var  kring  Eder,  som  vänner  af  vår  gamla  odling  och 
vårt  svenska  modersmål  1885  sammauslöto  sig  för  att  bilda  en 
förening,  som    skulle    hafva   till  uppgift  att  bevara  förfadrens 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  XXXVII 

minne  och  förkofra  det  arf  de  lämnat,  och  uppropet  till  före- 
taget emottogs  med  sä,  mycket,  större  sympati  af  allmänheten, 
som  Edert  namn  var  en  borgen  för  att  det  skulle  ledas  i  en 
god  riktning.  Med  ospard  möda  och  alltid  L*fligt  intresse  har 
Ni  sedermera  arbetat  för  vårt  sällskap.  Dess  första  organisa- 
tion och  ordnandet  af  dess  arbete  berodde  på  Eder.  Ni  angaf 
planerna  till  de  förnämsta  af  våra  publikationer  och  bidrog 
själf  till  dem  med  värderika  alster  af  Eder  egen  penna.  Sär- 
skildt  skall  det  icke  glömmas,  att  Ni  tog  initiativet  till  „Abo 
universitets  lärdomshistoria*^,  hvilket  värk  visserligen  icke 
ännu  är  afslutadt,  men  redan  nu  framstår  såsom  ett  inlägg  af 
värde  i  vår  fosterländska  forskning.  Jag  tackar  Eder  äfven 
för  de  tankedigra,  uppmuntrande  ord,  i  h vilka  Ni  vid  våra 
årsmöten  manat  till  arbete  för  vår  sköna  literatur,  vår  språk- 
forskning och  vår  historia. 

Våra  känslor  delas  af  Sällskapets  utom  Bestyreisens  krets 
stående  medlemmar,  h\4lka  egna  Eder  ett  vördsamt,  medbor- 
gerligt erkännande  för  det  arbete  Ni  här  nedlagt.  De  kunna 
icke  nog  högt  uppskatta  det  inflytande  de  under  samarbetet 
emottagit  af  Eder  ädla,  den  fosterländska  bildningen  hängifna 
personlighet.  * 

Vi  beklaga  Eder  afsägelse,  men  vi  äro  glada  öfver  att 
Ni  velat  kvarstå  såsom  medlem  af  Best^^elsen,  som  således 
fortfarande  skall  kunna  draga  fördel  af  Eder  bepröfvade  erfa- 
renhet och  Edra  vägande  råd  i  de  frågor,  som  komma  att  bero 
på  dess  af  görande. 

Kanslirådet  Estland  er  yttrade  till  svar  härå,  att  han 
kände  sig  rörd  öfver  det  erkännande,  som  nu  hade  kommit 
honom  till  del.  Det  var  hans  glädje  och  stolthet  att  ha  fått 
vara  med  om  Sällskapets  stiftelse,  men  Sällskapet  skulle  ej 
haft  sådan  framgång,  i  fall  icke  så  många  på  ett  värksamt  sätt 
hade  anslutit  sig  till  detsamma.  Det  var  icke  han  som  hade 
burit  tungan,  det  var  andra  och  yngre  personer.  Att  han  nu 
afgått  berodde  på  känningar  hos  honom  själf,  hvilkas  maning 
han  ansett  sig  böra  följa.  Men  hans  öfvertygelse  var  att  Säll- 
skapets framgång  ytterst  hvilade  på  den  idé,  som  låg  till 
grund  för  detsamma,  och  därför  vågade  han  hoppas  att  dess 
värksamhet  skulle  fortskrida  till  alt  större  fullkomning. 

Från  referendariesekreteraren  i  K.  senatens  ekonomiede- 
departements  kansli  hade  Sällskapet  fått  mottaga  följande  skrif- 
velse  jämte  närsluten  medalj : 


Digiti 


zed  by  Google 


XXXVIII  Förhandlingar, 


TUl  Svenska  Literatursällskapet 

Jämlikt  mig  meddelad  föreskrift  har  jag  äran  till  Lite- 
ratursällskapet öfversända  närslutna  medalj  i  silfver,  präglad 
enligt  Nådigt  tillstånd  till  åminnelse  af  aftäckandet  utaf  den 
minnesstod,  som  Finlands  folk  upprest  åt  Hans  Majestät,  glor- 
vördigst  i  'åminnelse,  Kejsar  Alexander  den  II. 

E.  Johnsson. 

Medaljen  skulle  förvaras  i  arkivet. 

Sällskapets  ombudsman  i  Ny  slott,  läneveterinären  V.  Öster- 
berg, hade  anmält  att  å  orten  en  person  tecknat  sig  som  stän- 
dig medlem  och  10  personer  som  årsmedlemmar  i  Sällskapet. 
Likaledes  hade  ombudsmannen  i  Jyväskylä,  forstmästaren  O.  R. 
Agricola,  i  bref  meddelat  att  (i  personer  å  orten  inträdt  som 
årsmedlemmar  i  Sällskapet. 

Sällskapets  stipendiater,  studeranden  W.  Karsten  och 
folkskolläraren  A.  Jakobsson,  hade  insändt  sina  folkloristiska 
samlingar,  hvilka  öfverlämnades  till  granskning  åt  rektor  E. 
Lagus.  Då  i  sammanhang  härmed  anmäldes,  att  stipendiaten, 
folkskolläraren  J.  A.  Strandberg,  ehuru  därom  påmint,  ännu 
ej  hade  insändt  sina  samlingar,  beslöts  på  förslag  af  rektor 
Lagus,  att  en  ny  påminnelse  i  strängare  form  genom  sekrete- 
raren skulle  tillställas  hr  Strandberg. 

Kanslirådet  Estlander,  som  åtagit  sig  att  genomgå  de 
afskrifter  af  trenne  bref  af  I.  Ilmoni,  hvilka  förärats  till  Säll- 
skapet af  fröken  Alfhild  von  Schantz  från  Pernå  gård  i  Reso 
socken,  redogjorde  för  innehållet  af  dessa  bref.  Då  Sällskapet 
emellertid  tidigare  icke  mottagit  till  publikation  en  af  aflidna 
professor  O.  Rancken  erbjuden  brefsamling  af  Ilmoni,  hvilken 
sedermera  blifvit  offentliggjord  i  Vasa  lycei  program,  ansåg 
kanslirådet  att  äfven  dessa  bref  icke  borde  offentliggöras  af 
Sällskapet,  utan  hade  sin  rätta  plats  i  sagda  program.  Om 
denna  mening  förenade  sig  tih^en  BestA^relsen,  och  skulle  frö- 
ken von  Schantz  därom  underrättas. 

Statsark  i  varien  H  au  sen  frågade  huruvida  den  af  arki- 
tekten J.  Ahrenberg  utlofvade  samlingen  af  bref,  tillhöriga  lag- 
man C.  S.  Forssman,  redan  hade  kommit  Sällskapet  tillhanda. 
Då    härtill    upplystes    att  brefsamlingen  ännu  ej  öfverlämnats 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar,  XXXIX 

till  Sällskapet,  uppdrogs  åt  arkivarien  att  påminna  hr  Ahren- 
berg  om  infriandet  af  hans  löfte. 

Ordföranden  förevisade  ett  manuskript,  tillhörigt  fröken 
Jaquette  af  Schultén  och  innehållande  värkliga  statsrådet  och 
senatom  „Nathanaél  Gerhard  af  Schulténs  lefveme  af  honom 
själf  författadt  på  hans  sjuksäng  om  hösten  18:20*'.  Om  förf. 
till  denna  själf  biografi  och  om  innehållet  af  densamma  lämnade 
ordf,  följande  redogörelse: 

Schultén  var  född  i  Nagu  1750,  blef  1772  fil.  magister  i 
Åbo,  1773  docent  i  astronomi  och  utnämdes  1779,  efter  att  först 
hafva  förestått  den  fysiska  professuren  i  Abo,  till  ^professor 
vid  arméns  flotta*'.  1792 — 1813  var  han  professor  vid  krigs- 
akademin i  Karlberg;  kansliråd  1805;  upphöjd  i  adlig  värdig- 
het 1813.  Han  tog  afsked  1813  och  öfverflyttade  till  Finland, 
där  han  dels  var  sysselsatt  med  ekonomin  på  sin  egendom 
Prostvik  i  Nagu,  dels  med  offentliga  värf  såsom  chef  för  eckle- 
siastikexpeditionen i  regeringskonseljen,  inspektör  för  lots-  och 
båkinrättningarna,  ledamot  i  kommissionen  för  regleringen  af 
allmänna  undervisningen  samt  i  direktionen  för  öfverseende  af 
strömrensnings-  och  kanalarbetet  i  landet.  Han  dog  1825.  De 
föreliggande  memoarerna  utgöra  en  klar,  redig  och  i  många 
punkter  intressant  redogörelse  för  den  kunskapsrika  och  värk- 
samma mannens  lefnadsöden.  Han  skildrar  i  detalj  de  svå- 
righeter han  under  sin  ungdom  hade  att  bekämpa.  Därefter 
följa  minnen  från  en  vidsträkt  resa  till  Medelhafsländerna,  som 
han  företog  på  fregatten  Diana  178G — 87  i  egenskap  af  lärare 
för  officerarena.  Förhållandena  och  värksamheten  vid  Karl- 
bergs nyinrättade  krigsakademi  skildras  vidlyftigt,  hvarjämte 
förf.  i  detalj  redogör  för  gången  af  de  triangelmätningar  och 
andra  undersökningar  han  dels  i  svenska  och  finska  skärgår- 
den, dels  äfven  i  norra  och  östra  Finlands  strömmar  och  insjöar 
genomförde.  Om  krigshändelserna  1788 — 1790,  i  synnerhet  sjö- 
kriget, och  1808  — 1809  ingå  åtskilliga  upplysande  anmärknin- 
gar. En  särskildt  intressant  episod  är  teckningen  af  Gustaf 
IV  Adolfs  ledning  af  sjökriget  under  vistelsen  på  Åland  hösten 
1808.  Upplysande  äro  äfven  hans  anteckningar  om  de  åtgär- 
der, som  vidtogos  för  ordnandet  af  lots-  och  båkinrättn ingen 
samt  fullföljandet  af  kanaliseringsarbetena  efter  1808.  Särskildt 
meddelar  han  nya  upplysningar  om  gången  af  de  mot  slutet 
af  svenska  tiden  började  och  1816  återupptagna  kanaliserings- 
arbetena i  Kumo  älf,  hvilka  dock  slutligen  lämnades  ofullbor- 
dade. —  I  det  hela  är  arbetet,  som  äfven  innehåller  träffande 


Digiti 


zed  by  Google 


XTj  Förhandlingar. 

karaktäristiker  af  personer,  med  hvilka  förf.  under  sin  bana 
kommit  i  beröring,  ett  värderikt  tillskott  till  vår  föga  rika 
memoarliteratur. 


Då  i  anledning  häraf  af  statsarkivarien  Hausen  och  kan- 
slirådet Estlander  fråga  vaktes  om  ett  eventuelt  offentliggö- 
rande af  manuskriptet  i  Sällskapets  skrifter,  uppdrogs  åt  ord- 
föranden och  statsarkivarien  Hausen  att  för  ifrågavarande  syfte 
genomgå  detsamma  samt  att  Jios  egarinnan  efterhöra,  huru- 
vida tillstånd  till  dess  offentliggörande  kunde  erhållas. 

Anmäldes  att  elfte  häftet  af  Sällskapets  „  Förhandlin  gar 
och  Uppsatser'*  utkommit  från  trycket  och  att  i  detta  häfte 
hade  offentliggjorts  mötesprotokollen  ända  till  och  med  för 
senaste  december  sammanträdet. 

Arkivarien  anmälde  att  öfvertrycken  af  Förteckningen 
öfver  svenska  ortnamn  hade  utkommit  och  förfrågade  sig  med 
anledning  däraf  huru  desamma  skulle  distribueras.  På  förslag 
af  rektor  Lagus  beslöts  att  sända  exemplar  till  samtliga  svenska 
folkhögskolor  och  folkskolor  samt  på  förslag  af  kanslirådet 
Estlander  till  alla  svenska  tidningsredaktioner.  Vidare  skulle 
ett  antal  exemplar  tillställas  samtliga  ombudsmän  för  att  af 
desamma  distribueras  hvar  å  sin  ort.  Den  öfriga  upplagan 
skulle  spridas  genom  bokhandeln. 

Professor  Freudenthal,  som  sade  sig  ha  lagt  märke  till 
att  ett  af  Bestyreisen  fattadt  beslut,  gående  ut  på  att  i  inled- 
ningen till  ortnamnsförteckningen  skulle  framhållas,  att  den  fone- 
tiska ortografin  på  senare  tider  begynt  tillämpas  äfven  vid 
ortnamnens  beteckning,  icke  hade  blifvit  observeradt,  hem- 
stälde  huruvida  ej  detta  beslut  kunde  iakttagas  i  inledningen 
till  öfvertrycken.  Härtill  anmärktes  af  arkivarien  att  öfver- 
trycken redan  voro  färdig  trykta  och  häftade. 

Rektor  Lagus,  som  till  detta  möte  hade  utlofvat  ett  be- 
tänkande från  komitén  för  uppgörande  af  förslag  till  fortsatta 
folkloristiska  insamlingar,  anmälde  att  han  varit  förhindrad  att 
fullgöra  sitt  uppdrag  och  anhöll  om  uppskof  till  nästa  sam- 
manträde, hvartill  bifölls. 

Anmäldes  att  Sällskapets  folkloristiska  stipendier  hade 
blifvit  lediganslagna  att  ansökas  före  den  lo  maj  och  nedsattes 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  XLT 


en  komité,  bestående  af  professor  Freudenthal,  docenten  Ven- 
dell  och  rektor  Lagus  att  granska  ansökningarna  och  till  Be- 
styreisen inkomma  med  förslag  om  stipendiemas  bortgifvande. 
Doktor  P.  Nordmann  förfrågade  sig  huruvida  Sällskapet 
vore  villigt  att  bidraga  till  trjxkningen  af  ett  af  honom  till- 
tänkt arbete,  utgörande  en  urkundsamling  till  belj^sande  af 
Finlands  historia  och  närmast  afsedt  för  undervisningens  behof. 
På  förslag  af  kanslirådet  Estlander  beslöts  att  taga  saken  un- 
der öfvervägande  och  uppdrogs  åt  ordföranden  att  i  samråd 
med  doktor  Nordmann  närmare  förbereda  frågan  till  ett  föl- 
jande sammanträde, 

Arvid  Hultin. 


Bestyreisens  sammanträde  den   20  maj 
1897. 

Upplästes  följande  betänkande  från  den  komité,  som  på 
senaste  möte  tillsatts  för  att  granska  de  inlämnade  ansöknin- 
garna om  Sällskapets  folkloristiska  stipendier: 

Till  BesUjrelsen  f&r  Svenska  LiieratursäUskapet  i  Finland, 

Af  Bestyreisen  för  Svenska  Literatursällskapet  på  dess 
april-möte  innevarande  år  utsedda  till  medlemmar  i  en  komité, 
som  egde  att  inkomma  med  förslag  angående  utdelandet  af 
Sällskapets  tre  lediganslagna  folkloristiska  stipendier,  ha  un- 
dertecknade, efter  att  hafva  tagit  kännedom  om  de  fem  af 
herrarna  M.  Forss,  Werner  Karsten,  Emil  Norrback,  O.  W.  F. 
Sjöberg  och  A.  Stenvall  insända  ansökningarna,  beslutit  hem- 
ställa, att  ifrågavarande  tre  stipendier  måtte  tilldelas: 

1)  hr  Werner  Karsten,  som  skulle  få  i  uppdrag  atfc  i 
Kimito,  Hitis,  Dragsfjärd,  Vestanfjärd  och  Finby,  eventuelt 
äfven  i  Sagu,  Angelniemi  och  Kustö.  insamla  historiska  sägner, 
lokaltraditioner,  skrock  och  vidskepelse,  ordspråk,  gåtor,  lekar 
och  dansmelodier. 

2)  hr  M.  Forss,  som  skulle  bedrifva  likartade  forskningar 
i  Korsnäs,  Malax,  Pörtom  och  Närpes,  utan  att,  såsom  stipen- 
diaten i  sin  ansökan  föreslår,  undersöka  nämda  orters  kyrko- 
arkiv. 


Digiti 


zed  by  Google 


X  \A  I  Förh  andlingar. ' 


3)  hr  O,  W.  F.  Sjöberg,  som  skulle  i  Replot  och  Bergö, 
äfvensom  i  kusttrakterna  af  Solf,  Malaks  och  Petalaks  upp- 
teckna företrädesvis  dansmelodier  och  lekar,  men  äfven  histo- 
riska sägner,  lokaltraditioner,  ordspråk  och  gåtor. 

Vidare  ha  vi  beslutit  föreslå,  att  stipendiaterna  skulle 
åläggas  att  insända  sina  gjorda  samlingar  senast  den  1  februari 
1898. 

Helsingfors  den  20  maj   1897. 

Ä,  O.  FreudenthaL       Enist  Lagm.       H,  A.  VendelL 


Komiténs  förslag  godkändes  till  alla  delar. 

Ordföranden  meddelade  att  egarinnan  till  värkliga  stats- 
rådet och  senatorn  N.  G.  af  Schulténs  lefvernesbeskrifning, 
fröken  Jaquette  af  Schultéu,  numera  lämnat  sitt  tillstånd  till 
manuskriptets  offentliggörande  i  Sällskapets  skrifter,  dock  med 
några  uteslutningar,  betingade  af  familjehänsyn.  Med  anled- 
ning häraf  beslöts  att  nästa  höst  skrida  till  tryckningen  af 
dessa  memoirer,  hvilka  skulle  bilda  en  skild  del  af  Sällskapets 
skrifter.  Arbetet  skulle  föregås  af  några  lefnadsdata  om  för- 
fattaren samt  några  orienterande  upplysningar  om  manuskriptet. 

Från  förlagsaktiebolaget  Söderström  &  C;o  hade  till  Be- 
styreisen ingått  följande  skrifvelse: 

Till  Svefiska  Literatursällskapets  Bestyrelse. 

Då  vi  äro  i  beråd  att  utgifva  en  större,  af  Alb.  Edelfelt 
illustrerad  upplaga  af  ^Fänrik  Ståls  sägner'',  tillåta  vi  oss  för 
Bestyreisen  vördsamt  framhålla  önskvärdheten  af  att  nu  sam- 
tidigt en  fullt  pålitlig  och  korrekt  text  till  Sägnerna  kunde 
erhållas.  Och  då  vi  våga  förutsätta,  att  denna  angelägenhet 
ligger  Bestyreisen  och  Sällskapet  i  dess  helhet  varmt  om  hjär- 
tat, tillåta  vi  oss  föreslå  att  Bestyreisen  ville  med  första  möj- 
liga uppdraga  åt  någon  person  att  uppgöra  och  publicera  en 
variantförteckning  till  Sägnerna  samt  åt  en  komité  att  kon- 
trollera arbetet  och  i  tvifvelaktiga  fall,  så  godt  sig  göra  låter, 
fastställa  texten. 

Under  den  förutsättning  att  arbetet  till  ena  hälften,  i 
den  ordning  Sägnerna  förekomma,  kunde  under  instundande 
september  månad  slutföras  och  till  senare  hälften  inom  årets 
utgång,  ville  vi  för  vår  del  ersätta  berörda  af  Best^^relsen  ut- 
sedda person  för  hans  möda  med  förslagsvis  femhundra  mark. 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar,  X  LI 1 1 

I  denna  summa  inbegripes  äfven,  om  sk  erfordras,  skyldig- 
heten för  samma  person  att  ansvara  för  korrekturet  till  ifråga- 
varande illustrerade  upplaga  af  Sägnerna. 

Vördsamt: 

Söderström  &  C:o 

Förlagsaktiebolag 

L,  Söderström. 

Efter  en  kortare  diskussion,  hvarunder  påpekades  vikten 
af  att  erhåUa  en  så  korrekt  upplaga  som  möjligt  af  Sägnerna, 
beslöts  att  tillmötesgå  förlagsaktiebolaget  Söderström  &  C:o 
anhållan  och  att  for  ändamålet  nedsätta  en  komité  för  att 
granska  och  fastställa  texten  till  den  nya  upplagan  af  Sägnerna. 
Till  medlemmar  i  komitén  utsagos  kanslirådet  Estlander,  pro- 
fessor Gustafsson  och  rektor  Lagus. 

Rektor  Lagus,  som  fått  i  uppdrag  att  afgifva  utlåtande 
ufver  de  af  hrr  W.  Karsten  och  Aug.  Jakobsson  inlämnade 
folkloris  tiska  samlingarna,  hemstälde  huruvida  icke  skäl  vore 
att  uppskjuta  med  utlåtandet,  tils  samlingarna  blifvit  fullstän- 
digt inlämnade  till  Sällskapet.  Härtill  hade  mötet  intet  att 
invända. 

Pöljande  betänkande  från  komitén  för  uppgörande  af 
program  för  fortsatta  insamlingar  af  folkloristiska  alster  upp- 
lästes och  godkändes: 

Till  Svoiska  Literaiursällskajjet  i  Finland. 

Den  på  mötet  den  16  april  1896  af  Bestyreisen  för 
Svenska  Literatursällskapet  i  Finland  tillsatta  komité,  som 
erhöll  i  uppdrag  att  uppgöra  program  för  fortsatta  insamlingar 
af  folkloristiska  alster  i  Finlands  svenska  bygder,  har  härmed 
äran  framlägga  sitt  betänkande  i  frågan. 

Det  hufvudsakliga  arbetet  har  bestått  i  att  utarbeta  en 
*)fversiktlig  framställning  af  hvad  hittils  blifvit  samladt  på  den 
svenska  folklorestikens  område  i  vårt  land.  Denna  öfversikt, 
sammanstäld  af  undertecknad  Lagus,  omfattar  rle  folkloristiska 
samlingar  som  egas  af  Svenska  Literatursällskapet  i  Finland, 
Svenska  landsmålsföreningen  i  Helsingfors,  de  s.  k.  Ranckenska 
samlingarna  vid  Vasa  svenska  lyceum  och  af  undertecknad 
Lagus.  Det  här  förtecknade  materialet  kompletterar  i  väsent- 
lig grad  de  folkloristiska  samlingar  som  utgifvits  i  tryck,  hvilka 
sistnämda  finnas  uppräknade  i  Svenska  Literatursällskapets  För- 
handlingar  och   uppsatser  6,  i  uppsatsen   „ Svensk  folklorestik 


Digiti 


zed  by  Google 


XLIV^  Förhandlingar. 


och  dialektforskning  i  Finland".  Den  rikaste  samlingen  ord 
ur  våra  finländska  dialekter  eges  af  Svenska  landsmålsföre- 
ningen; men  då  detta  område  mindre  hör  till  folklorestiken  i 
egentlig  betydelse,  endast  omnämna  vi  den  i  förbigående. 

Enligt  hvad  som  framgår  af  nyssnämda  öfversikt,  medföl- 
jande som  bilaga  detta  betänkande,  finnes  för  närvarande  i  manu- 
skript icke  mindre  än  ungefar  4,000  numror  folkvisor  och  öfver 
1,000  numror  sagor  och  sägner.  Då  i  samlingarna  redan  finnes 
ett  mycket  stort  antal  folkvisor  i  många  olika  uppteckningar  — 
något  som  är  af  vikt,  då  fråga  är  om  folkvisor  af  historiskt 
eller  estetiskt  värde,  men  mindre  nödigt,  om  visorna  sakna 
nämda  betingelser  —  och  någonting  nj-tt  af  värde  numera 
svårligen  kan  uppletas,  anser  komitén: 

1)  att  Sällskapets  stipendiater  tils  vidare  icke  böra  er- 
hålla i  uppdrag  att  samla  några  folkvisor  (ballader,  kärleks-  och 
sjömansvisor,  skämtsamma  visor,  fångvisor,  minnesvärser  m.  m.) 

Vidare  anser  komitén,  att 

2)  äfven  de  inom  språkområdet  förefintliga  skatter  af 
folksagor  torde  i  det  närmaste  vara  insamlade,  hvaremot  hi- 
storiska sägner,  lokaltraditioner  o.  d.  ännu  en  tid  framåt  synas 
böra  upptecknas  af  resp.  stipendiater. 

De  alster  af  folklorestiken,  hvilka,  förutom  nyssnämda 
sägner  och  traditioner,  under  närmaste  framtid  borde  insamlas 
af  de  till  olika  socknar  af  vårt  arbetsfält  utsända  stipendia- 
terna, äro  enligt  komiténs  åsikt: 

3)  gåtor  och  ordstäf,  seder  och  bruk,  lekar  med  och  utan 
sång,  dansmelodier,  skrock  och  vidskepelse,  barnvisor,  barn- 
rim  m.  m.,  vägg-  ocli  vallvisor,  hvarjämte  uppmärksamheten 
småningom  borde  börja  fastas  vid  ortnamn,  möjligen  äfven  vid 
personers  för-  och  tillnamn  samt  bomärken. 

För  öfrigt  anser  komitén: 

4)  att  för  framtiden  Sällskapets  stipendiater  böra  erhålla 
af  sakkunniga  utarbetade  instruktioner,  dem  de  ega  att  nog- 
grant följa  och  hvilka  böra  uppgöras  på  basen  af  hvad  tidi- 
gare insamlats  på  de  orter,  dit  stipendiaterna  af  sällskapet 
sändas. 

Helsingfors  den  20  maj   1897. 

A,  O.  Freudenihal,       Ernst  Lagus,       H.  A,  Venckll. 

På  ordförandens  fråga  hvad  som  tillgjorts  af  den  kom- 
mission, som  nedsatts  för  att  till  Sällskapet  genom  köp  söka 
förvärfva  de  s.  k.  Ranckenska  folkloristiska  samlingarna,  sva- 
rade  rektor  Lagus,  att  saken  på  grund  af  många  orsaker  tils 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  X  L  V 

<lato  hvilat,  men  därför  ej  råkat  i  glömska.  Kommissionen 
vore  betänkt  på  att  i  den  närmaste  framtiden  inkomma  med 
utlåtande  och  förslag  i  saken. 

Till  Sällskapet  hade  ingått  följande  skrifvelse  från  lil. 
kandidaten  I.  Smeds: 

Till  Svenska  Lite}'alursällska2)et  i  Finland 

På  arkeologisk  väg  har  professor  O.  Montelius  i  likhet 
med  en  del  fornforskare  i  vårt  eget  land  ådagalagt,  att  skan- 
dinaver bebott  detta  land  under  den  förhistoriska  tiden  till 
och  med  så  långt  tillbaka  som  under  stenåldern.  På  språk- 
vetenskaplig väg  har  den  danska  språkforskaren  Thomsen  åter 
bevisat,  att  de  skandinaviska  låneorden  i  finska  språket  dela 
si^  i  två  klasser,  af  h vilka  den  äldre  sträcker  sig  med  sina 
älsta  ord  till  de  första  århundradena  af  vår  tideräkning.  Mel- 
lan de  arkeologiska  och  språkvetenskapliga  slutledningarna 
måste  otviivelaktigt  ett  föreningsband  kunna  sökas,  ehuru  detta 
forskningsfält  ännu  är  oundersökt.  Urgamla  skandinaviska 
ortnamn  äro  redan  kända,  hvilka  på  ett  ojäfaktigt  sätt  bevisa, 
att  skandinavisk  eller  gotisk  befolkning  bott  i  s\'dvästra  delen 
af  vårt  land  under  en  långt  aflägsen  tid,  måhända  under  den 
äldre  järnåldern.  Af  ord,  hörande  till  denna  klass,  må  här 
några  ortnamn  anföras. 

Ahvenanniaaf  den  finska  benämningen  på  Åland,  af  go- 
tiska ahva, 

Aura  å  (Öreälf  på  nysvenska),  gammal  plural  genitivform 
af  aurr^  ^»grus,  med  sten  blandad  sand,  förekommer  som  steds- 
navn**  talrikt  i  Norge  och  på  Island.  (Jfr  Fritzner,  Ordbog 
över  Det  gamle  norske  Sprog  under  aM/r). 

Raumo  1.  Rauma  (ström,  sund),  ortnamn  både  i  Åbo  och 
Uleåborgs  län  samt  i  Norge,  af  fornsvenska  straumer,  gen.  pl. 
strå  urna. 

Kumo  af  Kumi,  Gumi,  man,  karl,  gammalt  mansnamn, 
som  äfven  förekommer  i  äldre  runinskrifter  i  Sverge  och  som 
hemmansnamn  i  Tusby  (öfra  och  nedra  Gummi).  En  större 
namnlikhet  finnes  i  gotiska  guma  och  fornsaxiska  gumo. 

Vaanila,  hvars  stamform  vaani  utan  gensägelse  är  af  ur- 
gammal skandinavisk  rot  och  lika  med  Väni  (stammen  af  Vä- 
iiir,  Vänern),  men  utan  i-omljud. 

Sådana  urgamla  skandinaviska  lånord  i  ortnamn,  jäm- 
förliga med  språkformer  i  de  äldre  runinskrifterna  och  i  go- 
tiskan  synas  mig  tala  ett  tydligt  språk  om  en  urgammal  skan- 
dinavisk  bosättning  i  detta    land.     Då,    såsom    jag    fullt    och 


Digiti 


zed  by  Google 


X  f  j  v  I  Förhandlingar. 


fast  tror,  en  mängd  sådana  finnas,  hvilka  icke  äro  kända,  voro 
det  af  stort  både  vetenskapligt  och  kulturelt  intresse,  att  dy- 
lika blefve  samlade  och  undersökta,  och  anhåller  jag  därför 
vördsammast,  att  Direktionen  för  Svenska  Literatursällskapet 
ville  för  detta  ändamål  tilldela  mig  ett  stipendium,  för  att  ja^* 
under  instundande  sommar  måtte  bli  i  tillfälle  att  uppsöka  så- 
dana ortnamn  i  Nj-lands,  Åbo  och  Vasa  län  samt  möjligen  i 
västra  delen  af  Tavastehus  län.  Emedan  forskningsfältet  är 
vidsträkt,  torde  resek'ostnadema  bli  dryga,  hvarfor  ett  rese- 
understöd på  vidpass  400  mark  torde  blifva  erforderligt,  och 
förbinder  jag  mig  att  efter  slutförd  resa  afgifva  berättelse  om 
dess  resultat. 

Borgå  den   14  maj    1897. 

Isak  Smed^. 
fil.  kand. 

Best\Telsen  ansåg  sig  för  närvarande  icke  kunna  bifalla 
till  denna  ansökan. 

Utgifvaren  af  den  under  tryckning  varande  femårskata- 
logen, fil.  dr  Y.  Him,  hade  till  Best^-relsen  ins.ändt  följande 
skrifvelse : 

Till  Bestyreisen  för  Svenska  Literatursällskapet  i  Finland. 

Hos  Svenska  Literatursällskapets  bestyrelse  får  jag  här- 
med anhålla  om  att  honorariet  för  den  „  Katalog  öfver  den 
svenska  literaturen  i  Finland  samt  därstädes  utkomna  arbeten 
på  främmande  språk  1891  — 1895"  som  jag  på  uppdrag  af 
Sällskapet  utarbetat,  måtte  beräknas  enligt  det  i  Sällskapets 
tariff  för  arbeten  af  tredje  kategorin  bestämda  priset.  Jag 
inser  väl,  att  en  katalog  ingalunda  kan  likställas  med  de  pub- 
likationer, för  hvilka  Sällskapet  reserverat  den  största  ersätt- 
ningen. Men  de  svårigheter,  med  hvilka  mitt  arbete  varit  för- 
enadt,  torde  likväl  rättfärdiga  min  anhållan. 

Att  med  hälst  någon  fullständighet  katalogisera  den  in- 
hemska literaturen  har  nämligen  icke  låtit  sig  göra  utan  många 
mödosamma  omgångar.  En  del  af  arbetet  har  visserligen  kun- 
nat utföras  vid  Universitetsbiblioteket,  hvars  samling  af  in- 
hemsk literatur  blifvit  genomgången  och  förtecknad.  Då  emel- 
lertid en  stor  del  af  dessa  böcker  sakna  omslag,  har  jag  tvun- 
gits att  förskaffa  mig  de  viktiga  uppgifterna  om  förlag  och 
pris  på  annat  håll.  Därtill  har  bibliotekets  förråd,  på  grund 
af  tryckeriernas  försumlighet  vid  leveranserna,  visat  sig  i 
många  delar  ofullständigt.    Så  vidt  möjligt  har  jag  genom  att 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  X  L  VII 

noggrant  genomgå  bokhandlarnes  inventarie-förteckningar  för 
de  fem  senaste  åren  sökt  att  komplettera  min  samling  af  titel- 
kopior.  Men  då,  som  det  af  min  katalog  kommer  att  framgå, 
störstA  delen  af  den  inhemska  literaturen  utgöres  af  skrifter, 
livilka  aldrig  funnits  till  salu  i  någon  bokhandel,  har  jag  en- 
dast genom  personliga  förfrågningar  hos  författare  och  tryk- 
keriegare  samt  genom  en  vidlyftig  korrespondens  lyckats  er- 
hålla de  nödiga  upplysningarna.  Den  förteckning  öfver  öfver- 
sättningar  till  utländska  språk  af  inhemska  författares  värk, 
som  jag  bifogat  min  katalog,  har  naturligtvis  äfven  kraft  sin 
särskilda  omsorg. 

Med  alt  detta  har  det  slutliga  redaktionsarbetet  för  ka- 
talogen, till  hvilken  titelkopiorna  utskrifvits  efterhand  under 
årens  lopp,  upptagit  mig  nästan  fullständigt  under  det  senaste 
läseåret.  Jag  vågar  därför  hoppas,  att  den  ersättning  af  96 
Fmk  pr  ark,  hvarom  jag  dristar  mig  att  anhålla,  icke  skall 
befinnas  vara  för  stor. 

Helsingfors  den   17  maj   1897. 

Yrjö  Hirn, 

Denna  anhållan  bifölls.  Tillika  hade  hr  Hirn  hos  ord- 
föranden anmält,  att  han  vore  förhindrad  att  utgifva  nästa 
femårskatalog,  omfattande  åren  1896 — 1900.  På  grund  af 
denna  afsägelse  uppdrogs  åt  undertecknad  att  till  nästa  möte 
föreslå  ny  utgifvare  af  katalogen. 

Från  utredningsmannen  i  aflidna  apotekareenkan  Maria 
Lindemans  efterlämnade  bo  hade  Sällskapet  f^tt  mottaga  föl- 
jande   styrkta   transsumter  ur  enkan   Lindemans  testamenten: 


Undertecknade  äkta  makar  hafva  öfverenskommit  och 
beslutit,  såsom  vi  ock  härigenom  förklara  vår  3'ttersta  vilja 
vara,  att  den  oss  tillhöriga  egendom,  som  efter  bägges  vår  död 
befinnes  uti  vårt  gemensamma  bo,  skall  då  till  nedannämda 
inrättningar  och  personer  öfverlämnas  enligt  följande  fördelning 
och  bestämmelser,  nämligen 


Förestående  bestämmelser  fUr  den  efterlefvande  med  full 
eganderätt  antingen  förinta  eller  ock  med  dem  vidtaga  de  för- 
ändringar, som  af  en  eller  annan  orsak  då  kunna  befinnas  än- 
darna Isenligare  samt  för  öfrigt  härmed  göra  och  låta  efter  eget 
godtfinnande. 


Digiti 


zed  by  Google 


XLVIII  Förhandlingar, 

Till  mera  visso  varder  detta  testamente  i  nedan  tecknade 
vittnens  närvaro  med  våra  namns  egenhändiga  underskrifter 
och  sigill  bekräftadt. 

Åbo  den  9  april   1875. 

Maria  Lovisa  Lindeman,  darl  Lindeman. 

(Sigill.)  (Sigill.) 

Att  herr  apotekaren  Carl  Lindeman  och  dess  fru  Maria 
Lovisa  Lindeman,  vid  fullkomligt  redig  sinnesförfattning,  denna 
dag  för  undertecknade  tillkallade  och  på  en  gång  närvarande 
vittnen  förklarat  förestående  dokument,  hvars  innehåll  vi  icke 
känna,  och  hvilket  de  i  vår  närvaro  egenhändigt  underskrifvit, 
innehålla    deras   yttersta  vilja,  sådant  få  vi  härmedels  int^^ga: 

Åbo,  som  ofvan. 

Anders  Liljefors,  Carl  Johan  O  Helin, 

Kollega  fil.  magf.  Sekreterare  vid  Länelandtmätorikontoret. 

(Sigill.)  (Sigill.) 

Begagnande  mig  af  den  rättighet,  jag  eger,  att  uti  det 
af  min  aflidne  man  apotekaren  Carl  Lindeman  i  lifstiden  och 
mig  den  9  april  1875  gemensamt  upprättade  och  den  6  maj 
1876  hos  denna  stads  liådstufvurätt  i  förvar  inlämnade  testa- 
mente vidtaga  de  förändringar  mig  för  godt  synes,  har  jag, 
med  bibehållande  af  alla  öfriga  uti  sagda  testamente  gjorda 
förordningar,  velat  beträffande  de  uti  nedannämda  punkter  af 
testamentet  gjorda  dispositioner  härigenom  förklara  min  yttersta 
vilja  vara: 


Såsom  nya  donationer  till  merberörda  testamente  af  den 
9  april  1875  förordnar  jag  härmedelst,  att  efter  min  död  ut- 
betala : 


2'ill  Svenska  Ijiteratursällskapet  i  Hnland 
donerar  jag  femtusen  (5,000)  mark 


Till  mera  visshet  har  jag  detta,  efter  moget  öfvervägande 
och   af  fri  vilja  upprättade  testamente  egenhändigt  underteck- 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar,  X  LT  X 


nadt,   samt    med    sigill    försedt,   uti   vittnens  närvaro,  hvilket 
skedde  i  Åbo  den  2  november  1895. 

Maria  Lindeman, 

(Sigill). 

Att  enkefru  apotekerskan  Maria  Lindeman  uti  vår  sam- 
tidiga närvaro,  med  sundt  och  fullt  förstånd  samt  af  fri  vilja 
€J  allenast  förklarat  förestående  förordnande,  hvars  innehåll 
är  oss  okändt,  utgöra  ändring  af  särskilda  punkter  jämte  till- 
lägg  uti  det  af  henne  och  hennes  aflidna  man  apotekaren  Carl 
Lindeman  i  lifstiden  den  9  april  1875  gemensamt  upprättade 
testamente  samt  innefatta,  tillika  med  nyssnämda  testamente, 
hennes  yttersta  vilja,  utan  ock  egenhändigt  underskrifvit  sagda 
skriftliga  förordnanden,  intyga: 

Åbo,  som  of  van. 

F.  Bniun,        Axel  G.  Keihänen.        A,  B.  Xysfröm. 
H  of  rättsassessor.         Kapellan  i  Åbo.  Sjökapten. 

Att  enkefru  apotekerskan  Maria  Lindeman  uti  vår  samti- 
diga när^-aro  med  sundt  och  fullt  förstånd  samt  af  fri  vilja  ej 
allenast  förklarat  förestående  förordnande,  hvars  innehåll  är  oss 
okändt,  utgöra  ändring  af  särskilda  punkter  jämte  tillägg  uti 
det  af  henne  och  hennes  aflidna  man  apotekaren  Carl  Linde  ■ 
man  i  lifstiden  den  9  april  1875  gemensamt  upprättade  testa- 
mente samt  innefatta,  tillika  med  nyssnämda  testamente,  hennes 
yttersta  vilja,  utan  ock  egenhändigt  underskrifvit  sagda  skrift- 
liga föro?;dnande,  intj^ga: 

Åbo,  den  3  november  1895. 

F.  Bnam.  Leon  Gestrin. 

Hofrättsassessor.  Handlande.    Bankdirektör. 

Transsumtets  riktighet  bestyrka: 

Gustaf  Arrhenuis,  Gast  Ad,  Sviherg, 

Och  beslöts  med  anledning  häraf  att  åt  Sällskapets  skatt- 
mästare, direktör  Sigfrid  Kullhem,  gifva  i  uppdrag  att  å  Be- 
styreisens vägnar  personligen  eller  genom  ombud  i  behörig 
ordning  bevaka  testamentet. 

Magister  Alexander  Aminoif  inlämnade  en  anteckningslista, 
hvarå  genom  hans  försorg  hade  tecknat  sig  21  nya  medlemmar, 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar, 


däribland  5  stiftare.  Från  Sällskapets  ombudsman  i  Vasa,  rek- 
tor V.  T.  Rosenqvist,  hade  ingått  anmälan  om  att  fyra  nya  års- 
medlemmar  inträdt  i  Sällskapet.  Tillika  meddelade  hr  Rosen- 
qvist följande  upplysningar  angående  de  af  prof.  Rancken  pub- 
licerade brefven  af  I.  Ilmoni: 

Af  en  tidningsnotis  har  jag  förnummit,  att  inom  Sällska- 
pet uttalats,  att  i  Vasa  svenska  lyceums  program  ingått  några  af 
Rancken  publicerade  bref  från  Ilmoni.  Af  huru  ringa  vikt 
saken  än  i  och  för  sig  är,  må  dock  framhållas,  att  ifrågava- 
rande uppgift  icke  torde  vara  riktig.  I  programmet  för  år 
1892 — 93  har  Rancken  publicerat  bref  från  Nordström  till 
Ilmoni,  men  detta  är  ju  något  annat.  Två  bref  af  Ilmoni  har 
Rancken  1891  (?)  offentliggjort  i  Vasabladet  samt  sedan  tagit 
öfvertryck  däraf,  och  synes  det  vara  denna  publikation  som 
åsyftats. 

Högaktningsfullt : 
7.  T.  Rosenqvist 

Sällskapets  stipendiat,  folkskolläraren  J.  A.  Strandberg, 
som  enligt  Bestyreisens  beslut  erhållit  en  förnyad  påminnelse 
att  ofördröj  ligen  insända  sina  samlingar,  hade  i  bref  till  un- 
dertecknad anmält  att  han  i  slutet  af  månaden  skulle  öfver- 
sända  sina  folkloristiska  anteckningar. 

Student  J.  Torckell,  hvilken  under  sommaren  1895  som 
Sällskapets  stipendiat  genomrest  Åland,  hade  numera  insändt 
sina  samlingar,  åtföljda  af  följande  skrifvelse: 

Till  Svenska  Literatursällskapet  i  Finland. 

Då  undertecknad  sommaren  1895  som  Sällskapets  stipen- 
diat för  upptecknande  af  folkvisor  m.  m.  genomreste  de  i  rese- 
planen angifna,  ännu  ej  genomsökta  delarna  af  Åland,  fann 
jag  det  något  nytt  och  värdefullare  föga  eller  ej  als  stod  att 
finna.  Största  delen  af  de  härstädes  förekommande  sångerna, 
danslekarna,  vaggvisorna  m.  m.  hade  af  föregående  samlare 
blifvit  upptecknade  och  befunno  sig  således  redan  förut  i  Säll- 
skapets ego.  —  På  uppmaning  af  doktor  K.  A.  Bomausson 
beslöt  jag  därför  ändra  uppgiften  därhän,  att  i  stället  uppteckna 
de  gamla  sägner,  vidskepliga  föreställningar  och  berättelser 
om   orter  och  märkligare  tilldragelser,  hvilka  ännu  hos  allmo- 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar,  LI 


gen  fortlefva,  men  år  efter  år  h&lla  p&  att  bortglömmas  och 
dö  ut.  För  att  göra  arbetet  s&  fruktbringande  som  möjligt, 
vände  sig  undertecknad,  enligt  doktor  Bomanssons  anvisning, 
till  en  af  honom  namngifven  person,  muraren  M.  Mattsson  i 
Saltvik,  hvilken  till  följd  af  sitt  yrke  tidtals  uppehåller  sig  i 
olika  delar  af  landet,  med  uppmaning  att  ä  de  särskilda  orterna 
uppteckna  alla  de  gamla  sägner  m.  m.,  hvilka  å  orten  före- 
komma. Anteckningarnas  riktighet  blef  sedermera  genom  be- 
sök å  de  angifna  orterna  af  mig  kontrollerad.  Detta  sätt  att 
bedrifva  arbetet  gick  dock  ytterst  långsamt,  hvarför  de  gjorda 
samlingarna,  —  och  äfven  nu  endast  en  del  af  desamma,  — 
af  mig  ej  förr  kunnat  till  Sällskapet  öfverstyras. 

De  nu  insända  samlingarna  föreligga  i  sitt  ursprungliga 
skick,  eller  fullkomligt  så,  som  de  af  ofvannämda  allmogeman, 
M.  Mattsson,  blifvit  upptecknade  och  meddelade.  Jämte  mycket 
värdelöst,  innehålla  de  dock  äfven  en  mängd  intressanta  säg- 
ner, såsom  exempelvis  den  märkliga  berättelsen  om  Vårdö 
kyrkas  grundläggning,  hvilken  sägen  tyckes  utvisa  det  Bal- 
dersdyrkan  skulle  förekommit  härstädes,  —  något  som  nog  kan 
ega  sin  riktighet,  alldenstund  norska  vikingar  understundom 
plägade  taga  kosan  till  de  åländska  öama  undan  orolighetema 
i  sitt  hemland.  —  Samlingarna  fortsättas,  och  skall  jag  i  si- 
nom tid  insända  fortsättningen. 

För  öfrigt  har  jag  upptecknat  en  mängd  vidskepliga  före- 
ställningar, sätt,  seder  och  bruk,  trollformler  m.  m.,  men  då 
upplysningar  och  meddelanden  härom  af  de  numera  högst  fk- 
tsWgBk  kloka  gummorna  och  gubbarna  äro  ytterst  svåra  att  er- 
hålla, har  jag  ej  hunnit  slutföra  insamlingarna,  hvarför  jag 
nödgas  anhålla,  det  med  deras  insändande  iinge  anstå  till  in- 
kommande höst. 

Åland  &  Sund  i  april  1897. 

J.  Torckell. 


Samlingarna  skulle  förvaras  i  arkivet. 

Ordföranden  meddelade  följande  af  fil.  kand.  Rolf  Lager- 
borg inlämnade  tilläggsupplysning  till  prof.  Leinbergs  uti  10 
tornen  af  „ Förhandlingar  och  Uppsatser"  införda  undersökning 
om  finska  studerande  utrikes  före  1640: 


Den  Johannes  Matthias  Finno  Cnts€f  som  1595  inskrefs  vid 
universitetet  i  Upsala  och  senare  i  Rostock  och  Wittenberg  och 
hvilken  prof.  Leinberg  (p.  71)  antar  vara  en  son  till  Jesper 
Mattson  Cruus,  är,  såsom  af  Anreps  ättartaflor  I  p.  510  fram- 


Digiti 


zed  by  Google 


LII  Förhandlingar. 

går,  icke  son,  utan  bror  till  nämda  Jesper  Mattson.  Sonen 
i  fråga  Johannes  Gesperi  Cmys  Svecus  återfinnes  å  pag.  82. 

Däremot  har  Jesper  Mattson  ännu  en  studerande  son,  — 
jfr  för  öfrigt  Anrep  1  p.  510,  512  — ,  Lars,  (slutligen  öfverstc 
och  friherre,  död  i  fält  vid  35  års  ålder  1()56),  hvilken  icke 
upptages  vare  sig  i  närmast  afsedda  eller  i  prof.  Leinbergs 
tidigare  undersökningar,  t.  ex.  den  om  finska  studerande  i 
Upsala  (F.  o.  U.  5).  Uti  en  oration  de  Amidtia  af  Daniel 
Xicolai  BlivgiuSf  smol.,  Upsala  1636,  finner  man  nämligen  en 
gratulation  på  latinsk  elegisk  vers  undertecknad  Laurentius 
J.  Kruus  de  Harwila. 

En  annan  finsk  adelsman,  en  Nils  Boye,  —  Anrep  har 
om  honom  intet  att  förmäla  —  befinnes  c.  år  1600  idkat  stu- 
dier i  AVittenberg.  Man  har  af  honom  ett  rätt  lyckligt  latinskt 
kväde  på  hexameter,  hvilket  som  nummer  ett  ingår  i  E  YQHMIAI 
Viro  eocimia  pietate  —  —  Dn.  Jonae  Nicolai  Kylandro,  GofhOj 
Phoebeam  lauream  in  celeberr,  Witebergensium  lyceo  accipienti  — 
—  faiisti  ominis  ac  platisus  ergo  ab  amicis  et  populaiihus  dicatae. 
Witebergae  1599.  Här  skrifver  han  sig  Kicolaus  Boy,  Eqnes 
Sveco  Finnonius. 

Att  prof.  Leinberg  icke  nämner  denne,  beror  måhända  på, 
att  i  förteckniugen  icke  upptagas  studieresor,  om  hvilka  man 
„ saknar  närmare  kännedom**.  Däremot  torde  sådan  kännedom 
icke  varit  omöjlig  att  vinna  beträftande  en  Michael  Wexionius- 
Gyldenstolpe,  hvilken  väl  för  betraktas  som  finne  i  samma 
grad  som  Eskil  Petrajus. 

Arkivarien  anmälde  att  professor  E.  BonsdoriF  till  Säll- 
skapet förärat  en  samling  bref  af  skalden  Michael  Chorspus  till 
tvänne  bröder  Mathesius,  den  ena  kapellan  i  Nykarleby,  den 
andra  i  Jakobstad,  med  uttalad  önskan  att  brefven  måtte  offent- 
liggöras i  Sällskapets  skrifter.  Mötet  beslöt  att  tillmötesgå 
denna  önskan  samt  uppdrog  åt  arkivarien  att  genomgå  bref- 
samlingen  och  förbereda  densamma  till  trjxkning  i  nästa  häfte 
af  „ Förhandlingar  och  Uppsatser".  För  den  värdefulla  gåfvan 
skulle   ett  tacksägelsebref  aflåtas  till  professor  Bonsdorff. 

På  förslag  af  professor  Gustafsson  utsågs  till  föredragare 
på  nästa  årsmöte  docenten  Hugo  Pipping,  och  uppdrogs  åt  under- 
tecknad att  efterhöra  huruvida  docenten  P.  vore  villig  att  åtaga 
sig  detta  uppdrag. 

Kanslirådet  Estlander  redogjorde  för  den  brefsamling  af 
A.  I.  Arvidsson,  som  i  afskrift  förärats  till  Sällskapet  af  frö- 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar,  LIII 


ken  Alfhild  von  Schantz.    Samlingen  utg^jordes  af  23  bref  och 

ett   fragment  från  A.   till    hans    intima  vän   J.   Pippingsköld. 

Brefven  innehöllo  ej  n&gra  nya  upplysningar  utöfver  hvad  man 

redan  hade   sig  bekant  ur  A:s  brefväxling  med  E.  A.  Crohns, 

hvilken   tidigare   blifvit   förärad   till   Sällskapet  af  fröken  Ida 

Crohns.     Endast   om   den  resa  A.  från  Esboviken  företog  till 

Stockholm   är    1816    och  om  hans  vistelse  därstädes  innehålla 

brefven   till  Pippingsköld   utförligare   underrättelser.      Beslöts 

att   bevara    brefsamlingen  i  Sällskapets    arkiv,    och   skulle  en 

tacksägelseskrifvelse  aflåtas  till  gifvarinnan. 

Professor  Frosterus,  som  närvar  vid  mötet,  inlämnade  till 

publikation  i  Sällskapets  „ Förhandlingar  och  Uppsatser*  en  af 

honom   författad    längre    uppsats    med   titel    „En  vändpunkt  i 

Alexander   I:s    regering",    för    hvars    innehåll    förf.   i  korthet 

redogjorde. 

Arvid  Hultin. 


Bestyreisens  sammanträde  den  23  sep- 
tember 1897. 

Ordföranden  anmälde  till  protokollet,  att  Bestyreisen  den 
10  september  hade  uppvaktat  kanslirådet  Synnerberg,  som  då 
fy  Ide  60  år,  hvarvid  ordf.  i  ett  tal  till  kanslirådet  tackat 
honom  för  det  intresse,  hvarmed  han  omfattat  Sällskapet  och 
för    hans    långvariga  värksamhet   som  Sällskapets  sekreterare. 

Doktor  Nordmann  föreslog  en  sådan  förändring  af  pro- 
grammet för  Bestyrelseus  möten,  att  efter  protokollsjusterin- 
gen vetenskapliga  meddelanden  till  först  skulle  uppläsas  och 
därefter  de  löpande  ärendena  upptagas  till  behandling.  Mötet 
ansåg  emellertid  att  ordningen  för  ärendenas  föredragning 
skulle  lämnas  beroende  af  ordförandens  pröfning. 

Till  utgifvare  af  Sällskapets  nästa  femårskatalog,  omfat- 
tande åren  1896 — 1900,  antogs  på  förslag  af  undertecknad 
lektor  Hugo  Bergroth. 

Anmäldes  af  undertecknad,  att  docenten  Hugo  Pipping, 
som  på  senaste  möte  utsågs  till  föredragare  vid  nästa  årsmöte, 
förklarat  sig  villig  att  åtaga  sig  detta  uppdrag. 


Digiti 


zed  by  Google 


LIV  Förhandlingar, 


Vaktes  fr&ga  om  utgifvande  af  Register  till  Sällskapets 
„FörhandliDgar  och  Uppsatser",  delarna  6 — 10,  och  uppdrogs  åt 
undertecknad  att  vidtala  lämplig  person,  som  vore  villig  att 
åtaga  sig  arbetet. 

Till  publikation  i  „ Förhandlingar  och  Uppsatser"  antogs 
en  af  fil.  dr  Yrjö  Hirn  författad  uppsats  om  utländska  resande 
i  Finland  i  slutet  af  förra  århundradet. 

På  förslag  af  rektor  Lagus  beslöts  att  i  nästa  häfte  af 
^Förhandlingar  och  Uppsatser"  trycka  en  förteckning  öfver  Säll- 
skapets manuskriptsamling. 

Rektor  Lagus  meddelade  innehållet  af  ett  till  honom  an- 
ländt  bref  från  kamrer  K,  F.  Werner  i  Stockholm,  hvari  denne, 
som  lifligt  intresserade  sig  för  Sällskapets  värksamhet,  bl.  a. 
framstälde  några  anmärkningar  mot  ofullständigheten  af  de 
förteckningar  öfver  familjeporträtt,  hvilka  publicerats  af  Säll- 
skapet. Med  anledning  häraf  beslöts,  efter  en  kortare  diskus- 
sion, att  framdeles  öfversända  till  Sällskapet  inkommande  por- 
trättförteckningar till  finska  fornminnesföreningen,  hvilken  för- 
anstaltat  en   porträttenquéte    och    uppgjort  ett  schema  härför. 

Sällskapets  stipendiat,  folkskolläraren  J.  Alfr.  Strandberg, 
hade  insändt  sina  folk loristi ska  samlingar,  åtföljda  af  följande 
skrifvelse : 

Till  Sv€7iska  Literatursällskapet  i  Finland. 

Härhort  fc^r  vördsammast  insända  de  folkloris  t  i  ska  anteck- 
ningar jag,  i  egenskap  af  Sällskapets  stipendiat,  samlat  som- 
maren  1896. 

Af  de  i  Haft  I,  Lekdanser  och  dansmelodier  förefintliga 
anteckningarna  äro  n:ris  1 — 18  gjorda  i  Sideby,  n:ris  14  — 
:2()  i  Lappfjärd.  Haft.  II.  Trollformler  äro  alla  upptecknade 
i  Lappfjärd.  Af  Haft.  III.  Vidskepliga  åsiktei\  sede^'  och  bruk 
äro  n:ris  1 — 30  antecknade  i  Lappfjärd,  n:ris  31 — 94,  i  Sidebj'. 
Innehållet  i  Haft.  IV.  Historiska  sägyiei'  äfvensom  i  Haft.  V. 
Diverse  är  upptecknad  t  i  Lappfjärd. 

Såsom  s^Ties  omfatta  anteckningarna  sålunda  endast  Sideby 
och  Lappfjärd.  I  Sastmola  och  Hvittisbofjärd,  hvilka  också 
hänförts  till  samma  uppteckningsområde,  anträffades  icke  stoff 
till  uppteckningar.  Icke  häller  ansåg  jag  mig  därstädes  kunna 
företaga  några  noggrannare  forskningar,  då  arbetet  i  de  båda 
förstnämda  kommunerna  redan  erfordrat  så  lång  tid,  jag  rim- 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  LV 

ligtvis  kunde  anslå  för  detsamma,  utan  att  de  folkloristiska 
källorna  i  dessa  nejder  det  oaktadt  kunde  anses  vara  på  långt 
när  uttömda. 

En  riklig  tillgång  på  folkvisor  har  inom  forskningsområ- 
det förekommit,  men  enär  sådana  icke  upptagits  i  det  från 
Sällskapet  erhållna  arbetsprogrammet,  och  då  de  dessutom  sjTits 
mig  endast  utgöra  varianter  till  de  af  hr  M.  Thors  inläm- 
nade visorna,  har  jag  icke  ansett  skäl  att  egna  tiden  till  in- 
samling af  dessa. 

Att  samlingen  hufvudsakligast  omfattar  melodier  och 
skrock,  torde  nöjaktigt  förklara  dess  ringa  omfattning,  då  syn- 
nerligen den  sistnämda  arten  endast  genom  längre  samtal  och 
upprepade  besök  hos  meddelarne  kunnat  l^s  i  dagen  och  så- 
lunda erfordrat  ett  jämförelsevis  drygt  arbete. 

Vasa,  Sund  om,  den  )12  juni  189  T. 

J.  Alfr.  Strayidherg, 


Samlingarna  öfverlämuades  till  granskning  åt  rektor  Lagus. 
Från   frih.   V.  M.  von   Bom    hade  ingått  följande  skrif- 
velse : 

Till  Svenska  Literafursällskapet  i  Finland. 

Emot  det  publicerade  förslaget  till  „ förteckning  öfver 
svenska  ortnamn  i  Finland**  tillåter  jag  mig  följande  anmärk- 
ningar. 

I  namn  af  uppenbart  iinsk  härstamning  skulle  jag  före- 
draga kk  i  stället  för  cÄ,  då  ju  förstnärada  form  äfven  ur  svensk 
rätt  skri  fningssynpunkt  går  i  rätt  riktning.  Således:  Akkas, 
Bukkila,  Judikkala,  Jokkas,  Jokkis,  Nukkars,  Pikkala,  Vekke- 
laks,  Vekkoski. 

Af  samma  skäl  borde  väl  äfven  skrifvas:  Haksalö,  Laks- 
pojo,  Peksala,  Päkslaks,  Tuokslaks. 

Äfvenså:  Sarvlaks,  öarvsalö  och  Hirvsalö. 

Namnet  Hindhår  uttalades  förr  alltid  Hindår  (eller  Hindor), 
ända  till  dess  järnvägskonduktörerna  togo  den  föråldrade  orto- 
grafin på  allvar  och  läto  h  höras.  Hemställes  förty  om  skrif- 
sättet  Hindår. 

Bortglömdt  är  Kintula  (Kinttula)  egd.  i  Artsjö  —  bör  väl 
uttalas  hårdt? 

I  namnet  Socklothällen  förefaller  bokstafven  c  nog  öfver- 
flödig. 

Månne  ej  S:t  Michel  kunde  skrifvas  S:t  Michel? 


Digiti 


zed  by  Google 


LVI  Förhandlingar. 


Särskildt  tacksam  är  jag  för  att  Pemo  fått  behålla  sitt 
e  och  skall  gärna  offra  o-et  till  förmån  för  det  efter  min  upp- 
fattning föga  motiverade  å-et. 

Sarvlaks,  den  7  juni  1897. 

V.  M.  von  Bom. 

Från  Sällskapets  ombudsman  i  Kaskö,  hofrättsrådet  Ami- 
noff,  hade  ingått  följande  skrifvelse: 

Till  Bestyreisen  för  Svenska  Literatursällskapet  i  Finland. 

Hos  Bestyreisen  har  jag  äran  anmäla,  att  jag  i  anseende 
till  bortflyttning  från  orten  hädanefter  icke  kan  vara  Sällska- 
pets ombudsman  i  Kaskö,  och  tillika  föreslå,  att  till  denna 
befattning  måtte  i  mitt  ställe  utses  tullförvaltaren  Ludvig 
Nilsdorff. 

Därjämte  får  jag  anhålla  att  varda  antecknad  bland  Säll- 
skapets i  Vasa  stad  bosatta  medlemmar. 

G.  G.  Äminoff. 

Med  anledning  af  skrifvelsen  utsågs  till  Sällskapets  om- 
budsman i  Kaskö  tuUförvaltar  L.  Nilsdorff. 

Ombudsmannen  i  Tammerfors  kapten  F.  Mörtengren  hade 
äfven  i  bref  till  undertecknad  anmält,  att  han  på  grund  af 
strängt  upptagen  tid  såg  sig  nödsakad  att  afsäga  sig  ombuds- 
mansskapet  å  orten.  Med  anledning  häraf  beslöts  att  anmoda 
ombudsmannen  M.  att  föreslå  någon  lämplig  person,  som  i  hans 
ställe  vore  villig  att  mottaga  ombudsmansskapet  i  Tammerfors» 

Sällskapets  stipendiat,  student  W.  Karsten,  hade  insändt 
sina  under  senaste  sommar  gjorda  folkloristiska  samlingar,  åt- 
följda af  följande  skrifvelse: 

TUl  Svenska  Literatursällskapets  sekreterare. 

Härmed  har  äran  sända  resultatet  af  mina  insamlingar 
under  senaste  sommar  i  sydvästra  Finlands  skärgård.  Sam- 
lingen af  ringlekar  är  nu  möjligast  fullständig  (de  från  före- 
gående sommar  äro  äfven  i  samlingen  bifogade).  Då  resan  i 
år  hufvud sakligast  gälde  samma  trakter  som  föregående  år  har 
jag  ej,  trots  bästa  vilja,  lyckats  få  en  större  samling  skrock, 
ordspråk  m.  m.  och  af  historiska  sägner  har  jag  knapt  funnit 
ett  spår,  och  röra  sig  dessa  vanligen  om  saker  af  mindre  bety- 
delse.   Så  är  t.  ex.  Ryssbacken  i  Maakila,  kosacktallen  i  Östanå^ 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar,  L  VI  [ 

Kalleträsket  i  Mattkärr  m.  fl.  förenade  med  mindre  anekdoter, 
men  öfverhufvudtaget  har  jag  i  &r  funnit  att  den  historiska 
traditionen  nästan  är  utplånad.  Den  nya  tidens  intressen  äro 
möjligen  orsak  härtill.  Såsom  bevis  på  att  folkets  skapande 
förmåga  h vilat  och  att  dess  andliga  sysselsättningar  varit  få, 
tjänar  i  förbigående  att  nämnas  den  nog  glädjande  omständig- 
heten, att  folkhögskolan  medfört  många  andliga  sysselsättningar 
bland  folket  och  att  de  s.  k.  folkhögskolesångerna  redan  hun- 
nit blifva  ganska  allmänna. 

Till  nu  bifogade  samling  höra  ännu  tre  skärgårdsdanser 
och  sedan  vanliga  dansmelodier,  hvilka  jag  framdeles  skall  in- 
lämna af  orsak  att  jag  yttermera  måste  komplettera  desamma, 
så  att  samlingen  i  likhet  med  ringlekarna  må  blifva  möjligast 
fullständig  af  för  dessa  trakter  karaktäristiska  danser.  Det 
hände  nämligen  att  tvänne  spelmän  —  såsom  det  sades  de 
bästa  —  voro  till  sjös  och  en  vid  tiden  för  mitt  besök  i  Ki- 
mito  tjänade  vid  reserven. 

Afven  skall  jag  samtidigt  besöka  Kustö  hufvudsakligast 
för  dialektens  skull. 

För  öfrigt  omfattade  min  resa,  med  mindre  uppehåll,  en 
tid  af  sex  veckor  och  besökte  jag  de  afsedda  orterna  i  följande 
ordning:  Dragsfjärd,  Hitis,  Vestanfjärd,  Finby,  Kimito  och  Sagu 
med  Karuna. 

Angelniemi  förblef  äfven  obesökt,  men  torde  ett  besök 
där,  i  likhet  med  det  egentliga  Sagu,  icke  lämna  något  resul- 
tat, ty  de  äro  helt  och  hållet  förfinskade. 

I  hopp  om  att  framdeles  fh  åtnjuta  Sällskapets  stipen- 
dium för  de  västra  delarna  af  skärgården  jämte  Åland,  tecknar 

Högaktningsfullt : 
Werner  Karsten. 

Bonden  K.  F.  Juselius  hade  återsändt  sina  under  som- 
maren 1896  gjorda  samlingar,  hvilka  han  enligt  Bestyreisens 
önskan    kompletterat    samt    förfullständigat  med  nedanstående 

Reseberättelse 

öfver  en  stipendieresa  i  östra  Nyland  under  sommaren  1896  i 
och  för  samlande  af  folklorestik  till  Svenska  Literatursäll  skåpet. 
Då  jag  i  början  af  augusti  erhöll  underrättelse  att  vara 
antagen  till  Sällskapets  stipendiat,  samt  uppgift  på  de  orter 
och  det  arbete  jag  som  sådan  hade  att  besöka  och  uträtta,  an- 
trädde jag    resan    den    17    augusti  per  järnväg  till  Borgå  och 


Digiti 


zed  by  Google 


LVIII  Förhandlingar. 


sedan  medels  fotvandring  vidare.  Törsta  natten  tillbragte  jag 
hos  pastor  A.  Mikander  i  Pernå,  för  att  dagen  därpå  vara  i 
Lovisa  och  Strömfors  Tessjö,  där  jag  hos  en  bekant  hade  mitt 
logi  två  nätter,  under  det  jag  där  försökte  samla  hvad  som  fans. 
Den  29  begaf  jag  mig  på  vandring  till  Pyttis,  för  att  på  åter- 
vägen besöka  de  nordligare  byarna  af  Strömfors,  som  lågo  i 
näjden  på  min  väg  till  Lappträsk.  Jag  anlände  på  kvällen 
till  Pyttis  kyrkoby  och  tog  in  hos  en  landthandlande  öfyer 
natten,  besökte  dagen  därpå  prostgården,  där  socknens  åldrige 
herde  lämnade  mig  många  upplysningar  om  orten  och  befolk- 
ningen samt  historiska  meddelanden.  Var  på  kvällen  i  Pört- 
nora  på  ett  dansgille  och  drog  vidare  till  Vesterby  följande 
dag,  där  jag  tillbragte  tre  dagar  med  samlingar  i  Broby  och 
Kvarnby  och  Heinlaks.  Besökte  sedan  Svartbäck  och  återvände 
den  26  till  Abborfors  i  Strömfors.  Tog  därifrån  den  nordliga 
vägen  och  gästade  byarna  Pinby,  Virby,  Kongsby,  Tavastby 
och  Svenskby,  samt  anlände  den  30  till  Lindkoski  by  i  Lapp- 
träsk, vistades  5  dagar  i  Lappträsk,  där  de  flesta  byar  besöktes, 
samt  fortsatte  färden  genom  Liljendal  till  Mörskom,  där  vistel- 
sen var  endast  3  dagar,  och  återkom  till  Borgå  den  8  sep- 
tember. 

Sådan  var  min  resplan  och  måste  jag  säga,  att  under  hela 
min  resa  fann  jag  icke  gästvänligare  folk  än  lappträskboma, 
ehuru  jag  ej  har  att  klaga  öfver  det  bemötande,  som  kom  mig 
till  del  å  de  andra  orterna.  Vanligen  blef  jag  i  början  alltid 
tilltalad  med  ordet  magister,  men  när  jag  på  bondmanér  för- 
klarade mig  vara  jordbrukare  och  icke  ens  student,  var  bandet 
knutet  och  tobakspungen  framräktes  med  ordet:  „har  du  pipa 
å  med  dej  så  stopp  i,  om  du  röker  bladtobak!"  och  det  hade 
jag  ju,  och  så  voro  vi  som  ett  folk.  När  de  hörde  mitt  egent- 
liga ärende,  så  fick  jag  först  höra  ett  långdraget  jaas-så  och 
sedan  efter  en  tystnad:  „Håkå  komber  nu  meir  ihåg  tåkå  där''. 
Ofta  hände  det  att  om  någon  sade  sig  kunna  gåtor,  fick  man 
höra  en  eller  par  oanständiga  sagor,  ordet  gåtor  uppfattades 
i  allmänhet  såsom  sagor,  och  när  jag  förklarade  skilnaden,  så 
utbrusto  de:  „Jaså  jissangåtor,  nå  no  kundist  hä  nu  tom  å 
förr  i  brännan  tidn,  tå  man  satt  å  passa  op  bräuvinspannon, 
men  hokin  komber  ihåg  tom  meir".  Hur  det  var  då  jag  före- 
drog några  på  prof,  så  framletade  de  ur  minnet  ändå  en  och 
annan,  och  lika  var  förhållandet  med  alt  öfrigt.  Genom  att 
själf  berätta  och  fråga  i  hvarje  enskildt  fall,  kom  man  dock 
slutligen  att  fh  ett  och  annat  meddelande.  I  Mörskom  var 
tillmötesgåendet  mindre  berömvärdt  och  minst  blef  äfven  skör- 
den där.  Befolkningen  är  där  äfven  till  öfvervägande  antal 
finsk,  och  förklarar  detta  i  någon  mån  den  klena  skörden. 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  LIX 

Glädjande  var  det  i  alla  fall  att  se  den  företagsamhet 
och  den  ifver  för  framåtskridande,  som  är  rådande  bland  be- 
folkningen, icke  endast  med  af  seende  å  jordbruks-  och  ladu- 
gård sskötseln  utan  äfven  för  upplysning  och  vetande,  h vilket 
skönjes  af  den  mängd  mejerier  och  folkskolor,  som  redan  in- 
rättats och  fortfarande  håller  på  att  inrättas  i  dessa  bygder. 
Nykterheten  är  äfven  en  framstående  dygd  i  östra  Nylands 
svenska  kommuner,  och  man  berättade  mig  att  vid  deras  bröllop 
och  kalas  man  ej  mera  använde  en  sådan  mängd  spirituösa 
som  förr,  och  dessutom  finnes  där  en  och  annan  nykterhets- 
förening, som  arbetar  i  detta  goda  syfte.  Ett  allmänt  missnöje 
öfver  Sjökulla  jordbruksskolas  finska  undervisningsspråk  för- 
märktes och  uttrykte  de  flesta  ett  starkt  klander  öfver  såväl 
egaren  till  Sjökulla,  som  regeringen,  för  deras  tillvägagående. 
Tillika  framhöUo  de  sin  önskan  vara,  att  en  svenskspråkig 
jordbruksskola  måtte  blifva  inrättad  i  trakten,  hälst  å  grefve 
Creutz  tillhöriga  Malmgård. 

Hvad  språket  i  anteckningarna  beträffar,  så  har  jag  ned- 
skrifvit  dem  sådana  de  uttalats,  utan  att  hålla  mig  till  någon 
bestämd  form.  Där  det  ena  varit  högsvenska  och  det  andra 
ett  dialektord,  har  jag  antecknat  dem  sådana. 

Hvad  ringlekar  och  sådant  beträifar,  hafva  de  till  stor 
del  kommit  ur  bruk,  emedan  dans  efter  musik  i  allmänhet  fli- 
tigt öfvas. 

De  historiska  sägnerna  äro  få,  som  kunnat  antecknas. 
Kanske  fåtalet  till  någon  del  berodde  på  mig,  då  jag  oinvigd 
i  deras  lokala  historiska  öden,  icke  kunde  fråga  eller  framleta 
dem,  men  mycket  torde  äfven  kunna  skrifvas  på  glömskans 
konto,  ty  i  en  ort  som  östra  Nyland  torde  ej  under  tidernas 
lopp  hafva  rådt  brist  på  händelser  af  sådan  art.  Tvärtom 
vittnar  många  namn  om  störingar  af  deras  lugna  hemlif,  om 
händelser  som  passerat  och  platser  som  uppkallats  därefter. 

Hvad  jag  vidare  hade  att  tillägga,  torde  redan  vara  sagdt 
i  själfva  anteckningarna. 

Högaktningsfullt : 

K,  F.  Juselius, 


Båda  dessa  samlingar  beslöt  mötet  öfverlämna  till  gransk- 
ning åt  rektor  Lagus. 

Doktorinnan  Mimmi  Lagus  hade  till  Sällskapet  förärat 
åtskilliga  manuskript  funna  i  aflidne  skalden  Gabriel  Lagus' 
literära  kvarlåtenskap ;  bl.  a.  en  samling  bref  till  Franzén, 
af  skrifter  af  bref    från    Choraeus  till  Franzén  m.  fl.  personer, 


Digiti 


zed  by  Google 


LX  Förhandlingar, 

fragmenter  af  tryckalster  och  korrektur  funna  såsom  stoppning 
i  pärmen  till  1693  års  dombok  för  Viborgs  stad,  en  större 
vol3'm  innehållande  afskrifter  af  bref  rörande  finska  förhållan- 
den ur  svenska  arkiv  m.  m.  Beslöts  att  i  anledning  af  den 
värdefulla  gåfvan  till  doktorinnan  Lagus  aflåta  en  tacksägelse- 
skrifvelse. 

Doktor  P.  Nordmann  uppläste  följande  meddelanden: 

Då  alla  historiskt  tillförlitliga  uppgifter  saknas  om  hem- 
orten för  de  svenskar,  hvilka  följde  Erik  den  helige  på  hans 
korståg  till  Finland  och  det  är  antagligt,  att  en  del  af  kors- 
fararena  kvarstannade  i  detta  land,  förtjänar  det  att  antecknas 
att  gotlänningarna,  „  sedan  de  antagit  biskop  och  präster  för 
sig  och  fullkomlig  kristendom",  förbundo  sig  att  med  sju  sn åk- 
kor följa  sveakonungen  i  härfärd,  dock  endast  mot  hedniska 
folk.  Då  denna  förbindelse*)  bevisligen  gälde  från  tiden  om- 
kring år  1150  under  Sverker  den  gamles  regering,  är  det  utom 
alt  tvifvel,  att  gotlänningar  med  sju  skepp  deltogo  i  Erik  den 
heliges  härtåg  1157  eller  1158.  Möjligen  kan  man  ock  i  denna 
ledungsskj^ldighet  finna  ett  stöd  för  sägen  att  gotlänningar 
befolkat  kusterna  af  Nyland.  Mikael  Agricola  uppger  ju,  såsom 
bekant,  att  de  på  Finlands  kust  bosatta  svenskarna  härstam- 
made från  den  hedniska  befolkningen  i  Sverge  eller  på  Got- 
land. Säkert  är  att  förbindelsen  mellan  den  nämda  ön  och 
Finland  länge  upprätthölls.  I  ett  bref  af  den  16  februari  J*2*29 
förbjudas  gotlänningarna  af  påfven  Greorgorius  IX  att  tillföra 
hedningarna  i  Finland  vapen,  hästar,  skepp,  lifsmedel  och  andra 
varor.  Konung  Magnus'  skrit  velse  af  den  7  oktober  1281  utgör 
däremot  ett  stadfästelsebref  på  gotlänningarnas  privilegium  att 
segla  till  Karelen  och  idka  handel,  dock  icke  med  förbjudna 
varor.  En  viss  likhet  med  den  gotländska  och  nyländska  all- 
mogedialekten har  ju  ock  blifvit  konstaterad. 


I  Paul  Juustens  ^Chronicon  Episcoporum  Finlandiae** 
ingå  några  rader  om  biskop  Thomas,  hvilka  i  svensk  öfver- 
sättning  lyda: 

^Herr  Thomas,  engelsman  till  nationen,  af  predikarnes 
orden,  förut  kanik  i  Upsala,  dog   1248  i  Visby  på  Gotland,  dit 

*)  So  Rydberg:  Svergos  traktater,  I,  sid  70, 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  LXI 


han  begifvit  sig  undan  ryssarnas  raseri, **  Denna  uppgift, 
försedd  med  flere  eller  fän*e  tillägg  till  biskopens  historia, 
har  upprepats  af  flere  författare.  Sålunda  skrifver  t.  ex. 
professor  Leinberg  i  „De  finska  klostrens  historia"  pag.  6. 
^Thomas  återvände  till  Sverge,  medtagande  sitt  ringa  bokför- 
råd, det  han  ....  skänkte  till  dominikanerklostret  i  Sigtuna. 
Sina  sista  lefnadsår  tillbrakte  Thomas  i  det  af  hans  landsmän, 
dominikanermunkar  från  England,  omkring  1218  grundade  klo- 
stret i  Visby. '^  Nyare  forskningar  i  1200-talets  källskrifter 
hafva  dock  bragt  i  dagen  följande  omständigheter.  Af  Gre- 
gorii  den  IX:s  bulla,  dat.  den  13  sept.  1230,  framgår  att  pre- 
dikarebrödema  redan  före  detta  år  slagit  sig  ned  i  Visby.  Inga 
bevis  föreligga  häller  för  att  Thomas  varit  engelsman.  De 
engelska  dominikanema  hafva  sig  intet  bekant  om  denna  sin 
föregifua  landsman  och  ordensbroder.  Pörsta  gången  Thomas 
i  de  påfliga  brefven  omtalas  såsom  biskop  är  1234,  men  det 
är  möjligt  att  han  redan  år  1209  erhöll  denna  värdighet.  Inno- 
centius  UI  meddelar  nämligen  ärkebiskopen  i  Lund  tillstånd 
att  till  biskop  öfver  Finland  viga  en  viss  man,  som  ehuru  af 
oäkta  börd  vore  passande  till  att  sköta  detta  ämbete.  Kanik 
i  Upsala  kan  Thomas  ej  hafva  varit,  ty  först  år  J257  anbe- 
falde  påfven  Alexander  IV  tillsättandet  af  canonici  vid  dom- 
kyrkan. 

Orsakerna  till  att  biskopen  afgick  från  sitt  ämbete  1245 
äro  bekanta.  Det  var  icke  för  att  undgå  ^ryssarnas  raseri", 
utan  han  fick  sitt  afsked  för  att  han  förfalskat  ett  par  apo- 
stoliska bref  och  för  att  han  genom  grym  bestraffning  åstad- 
kommit en  icke  namngifven  persons  död.  I  en  outgifven  af 
skrift  af  P.  A.  Munch  från  arkivet  i  Vatikanen  befaller  Inno- 
centius  IV  ärkebiskopen  i  Upsala  och  predikarebröderna  att 
skaffa  Thomas  hjälp,  ^på  det  han  ej  må  tvingas  att  tigga",  och 
att  skafiFa  honom  ^en  pension  från  den  finska  kyrkans  biskopliga 
egendomar".  Den  sista  urkund,  som  omtalar  Thomas,  är  det 
bref  från  Vilhelm  af  Sabina  af  den  18  febr.  1248,  däri  denne 
stadfaster  den  gåfva,  som  Thomas  för  sina  synders  bot  gifvit 
af  sina  böcker  till  dominikanema  i  Sigtuna.  Troligt  är  att 
Thomas  afled  på  denna  ort,  ty  i  „Annales  Sigtunenses"  heter 
det:   „Anno  MCCXLVIII  obiit  Thomas  Episcopus  finlandensis". 

Fältprosten  Clas  CoUan  i  Parikkala  hade  genom  kansli- 
rådet Estlander  till  Sällskapet  förärat  7  bref  af  A.  I.  Arvidsson 


*)  G.   Lindström:    Anteckningar  om   Gotlands    medeltid,    II,  sid. 
264  och  Mj. 


Digiti 


zed  by  Google 


LXTI  Förhandlingar. 


från  1839 — 40,  ett  från  1843,  innehållande  upplysningar  om 
literära  förhållanden  i  Sverge  på  denna  tid,  särskildt  om  C. 
J.  L.  Almqvist. 

Arvid  Hultin. 


Bestyreisens  sammanträde  den  21  okto- 
ber 1897. 

På  förslag  af  undertecknad  antogs  till  utgifvare  af  Regi- 
ster till  Sällskapets  Förhandlingar  och  Uppsatser,  del  6 — 10, 
magister  Alexander  Boldt. 

Till  Sällskapets  ombudsman  i  Tammerfors  antogs,  sedan, 
förre  ombudsmannens  mening  i  frågan  inhämtats,  doktor  Evald 
Bergroth. 

Rektor  E.  Lagus  afgaf  utlåtande  öfver  de  af  Sällskapets 
stipendiater  hrr  J.  A.  Strandberg,  Verner  Karsten  och  K.  F. 
Juselius  inlämnade  folkloristiska  samlingar.  Hr  J.  A.  Strand- 
berg, stipendiat  under  sommaren  1896,  insände  efter  flere  på- 
minnelser sina  samlingar  i  september  1897.  De  utgjordes  af 
26  numror  sånglekar,  22  numror  trollformler,  94  numror  vid- 
skepliga bruk  m.  m.,  6  numror  historiska  sägner,  några  d:o^ 
diverse.  Uppteckningarna,  försedda  med  register,  voro  ordent- 
ligt gjorda,  melodierna  i  allmänhet  icke  vackra,  samlingarna 
öfverhufvud  ganska  ringa  till  omfånget. 

Herr  Verner  Karsten  inlämnade  den  22  april  1897  sina 
samlingar  —  två  häften,  upptecknade  sommaren  1896  i  Kimito, 
Dragsfjärd,  Vestanfjärd,  Finby  och  Bjemå,  samt  i  september 
1897  två  häften  plus  några  blad  notskrift,  kompletterande  sam- 
lingarna från  1896  samt  skörden  sommaren  1897.  Samlingarna 
omfatta  18  sagor,  några  krigsminnen,  65  ordspråk  och  talesätt, 
7  gåtor,  4  visor,  omkring  70  numror  skrock  och  vidskepliga 
bruk,  omkring  50  ringlekar  med  melodier  från  sydvästra  Fin- 
lands skärgård,  1 1  tydor.  Yttermera  dansmelodier  utlofvas  af 
stipendiaten.  Samlingarna  voro  föga  omfattande  för  att  vara 
gjorda  under  tvänne  somrar. 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  LXIII 

Herr  K.  F.  Juselius  hade  nu  kompletterat  sina  samlingar 
i  det  syfte,  som  för  honom  nppgifvits.  De  omfatta  omkring 
90  lekar,  110  g&tor,  500  ordspråk,  diverse  seder  och  bruk, 
skrock  etc,  54  dialektord,  flere  historiska  sägner  m.  m. 

På  förslag  af  hr  Lagus  beslöts  tilldela  hr  Juselius  en 
mindre  belöning  af  25  mk. 

Kektor  Lagus  meddelade  att  han  beg3mt  tryckningen  af 
den  Porthanska  bref samlingen,  hvilken  han  lyckats  icke  obe- 
tydligt komplettera,  så  att  den  för  närvarande  omfattade  om- 
omkring  120  bref. 

Ordföranden  uppläste  en  af  honom  författad  kortare  upp- 
sats „0m  Jac.  Tengströms  värksamhet  vid  riksdagen  i  Norr- 
köping år  1800".  Uppsatsen  skuUe  ingå  i  ^Förhandlingar  och 
Uppsatser". 

Provincialläkaren  Hj.  Ilmoni  hade  meddelat  kanslirådet 
Estlander,  att  en  ganska  talrik  samling  bref  från  A.  f.  Ar- 
vidsson till  professor  Immanuel  Ilmoni  på  ett  eller  annat  sätt 
forkommit  eller  hamnat  någonstädes,  där  familjen  ej  viste  af 
dem.  Hr  I.  hade  förfrågat  sig  huruvida  någon  af  Sällskapets 
medlemmar  måhända  kunde  lämna  upplysning  angående  bref- 
samlingens  öde. 

Arvid  Hultin. 


Bestyreisens    seunmanträde    den   18  no- 
vember 1897. 

Ordföranden  meddelade  att  docenten  Hugo  Pipping  på 
jiTODd  af  utrikes  resa  anmält  sig  hindrad  att  hålla  föredrag  vid 
Sällskapets  årsmöte.  I  hans  ställe  utsåg  mötet  till  föredragare 
docenten  C.  von  Bonsdorff. 

Professor  G.  Leinberg,  som  närvar  vid  mötet,  uppläste 
ett  meddelande  „Ånnu  en  abbedissa  i  Nådendals  kloster",  ut- 
utgörande  ett  tillägg  till  det  af  honom  författade  och  af  Säll- 
skapet utgifna  arbetet  ^Finska  klostrens  historia".  Meddelan- 
det skall  ingå  i  „  Förhandlin  gar  och  Uppsatser".  Prof.  L. 
uppläste  äfven  ett  „Bref  till  Nils  von  E-osenstein  från  M.  Cho- 


Digiti 


zed  by  Google 


LX I V  Förhandlingar, 


raeus",  dateradt  Åbo  den  2  april  1801,  hvilket  han  afskrifvit 
ur  den  Manderströmska  samlingen  i  K.  biblioteket  i  Stockholm. 
Skrifvelsen  skulle  ingå  i  den  samling  bref  af  Choraeus,  hvilka 
genom  Sällskapets  försorg  i  en  snar  framtid  komma  att  ut- 
gifvas. 

Rektor  E.  Lagus  delgaf  mötet  ett  kortare  meddelande 
angående  källan  till  den  ryska  ordförteckning,  som  förekom- 
mer i  H.  G.  Porthans  undersökning  „De  praecipuis  dialectis 
linguae  fennicae". 

Till  offentliggörande  i  „ Förhandlingar  och  Uppsatser^ 
antogos  tvänne  af  magister  O.  F.  Hultman  vid  mötet  upp- 
lästa meddelanden:  „Kär  dog  Sigfrid  Aronus  Forsius?**  samt 
^Ett  litet  bidrag  till  Finska  deputationens  historia*'. 

Magister  R.  Lagerborg  anmälde  till  intagning  i  Sällska- 
pets publikationer  en  samling  historiska  aktstycken  rörande  An- 
jalamjfnnen  K.  H.  Klick,  hämtade  ur  ett  frih.  C.  A.  von  Kothen 
tillhörigt  privatarkiv  härstädes.  Beslöts  att  offentliggöra  dessa 
aktstycken  i  nästföljande  del  af  „ Förhandlingar  och  Uppsatser*^ . 

Statsarkivarien  R.  Hausen,    som    icke   hade  närvarit  vid 
föregående  möte,  där  beslut  fattades  om  porträttförteckningar- 
nas framtida  publicering,  ville  hafva  anmärkt,  att  då  förslaget 
vaktes   om    offentliggörande  af  dylika  förteckningar,  man  icke 
af  såg  deras  konstnärliga,  utan  hufvudsakligen  deras  kulturhisto- 
riska värde.     Detta  värde  var  betydande.     Hr  H.  ansåg  därför 
att  det  var  en  lycklig  idé  af  Sällskapet  att  ha  påbörjat  off^ent- 
liggörandet  af  porträttförteckningar  i  sina  skrifter.     Han  med- 
delade  nu   en    förteckning    öfver    „Den    forna    porträttsanalin- 
gen  på  Boe   gård  i  Borgå   socken",  hvilken  representerade   en 
hel  släkthistoria.     En  förteckning  öfver  denna  samling  var  af 
så  mjxket    större   intresse   som  den  numera  är  skingrad.      På 
grund    af   de    synpunkter,  som    af  hr  H.  framhöUos  ang&ende 
värdet  af  sådana  förteckningar,  beslöts  att  intaga  den  nu  med- 
delade i  „ Förhandlingar   och  Uppsatser",  och  att  äfven  fram- 
deles   mottaga    porträttförteckningar    af  kulturhistoriskt  varde 
till  publikation. 

Arvid  Hultin. 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  LXV 

Bestyrelsens    sammanträde    den   lö   de- 
cember 1897. 

Sällskapets  ombudsman  i  Torneå,  häradshöfding  K.  J. 
Boström,  hade  på  grund  af  b  ortflyttning  från  orten  anhållit  att 
blifva  befriad  från  detta  uppdrag.  Valet  af  ny  ombudsman 
uppsköts  till  nästa  sammanträde. 

Från  magister  Ernst  Estlander  hade  ingått  följande 
skrif velse : 

Till  Bestyreisen  för  Svenska  Literatursällskapet  i  Finland. 

Lifligt  intresserad  af  den  uppgift  Sällskapet  förelagt  sig 
vid  utarbetandet  af  en  förteckning  öfver  svenska  ortnamn  i 
Finland,  ber  undertecknad  vördsamt  att  få  lämna  några  bidrag 
till  kompletteringen  af  den  i  Sällskapets  „ Förhandlingar  och 
Uppsatser",   10,  1895 — 1896  ingående  namnlistan. 

I  sagda  förteckning  som  afser  att  omfatta  utom  annat 
äfven  „ —  —  fyrar,  bakar  och  lotsplatser  —  — **,  saknas 
exempelvis: 

Fagerö  lotsplats,  belägen  å  Pyttis  Fagerö  holme,  under 
Viborgs  lotsfördelning.  Kallas  officielt  ^ELaunissaari  eller  Fa- 
gerö lotsplats"; 

Boistö  lotsplatSf  belägen  å  Löfö  holme  under  Viborgs  lotS' 
fördelning.     Kallas  officielt  „Boistö  (Lehtö)  lotsplats"; 

Rönnskärs  lotsplats  på  holmen  med  samma  namn  =  Por- 
kala  lotsplats,  under  Helsingfors  lotsfördelning  m.  fl.  lotsplat- 
ser.    8e  Författnings  samling  1892  n:o  44. 

Rönnskärs  fyr  =.  Porkala  fyr. 

I  sammanhang  härmed  vågar  undertecknad  föreslå  att  i 
förteckningen  skulle  utöfver  det  å  pag.  159  i  ofvannämda  del  af 
;, Förhandlingar  och  Uppsatser"  angifna  programmet  införas  nam- 
nen på  ett  antal  synnerligast  för  sjöfarande  viktiga  orter  såsom 
hamnar  och  ankarplatser,  sjömärken  (ej  endast  fyrar  och  ba- 
kar) samt  andra  invid  trafiklederna  belägna  anmärkningsvärda 
platser. 

Dessa  och  dylika  ställens  namn  torde  med  så  mycket 
större  skäl  finna  plats  i  förteckningen  som  de  ofta  förekomma 
såsom  enstaka  svenska  benämningar  i  annars  finskspråkiga 
trakter  och  dessutom  genom  att  ständigt  användas  af  personer 
af  olika  nationaliteter  (t.  ex.  de  på  sjökort  och  kartor  angifna 
namnen)  är  o  utsatta  för  att  lättare  än  andra  orters  namn  för- 
ändras.    Såsom  exempel  anvisas  här  några: 

Eytö-käringen,  ledfyr  i  Esbo  socken. 


Digiti 


zed  by  Google 


LXVI  Förhandlhigar. 

Estnäs  (Hästnäs?)  suvd^  kanal  ostvart  från  Helsingfors. 

Sihbo  Fagerö^  ö  i  Sibbo  socken. 

Haxalö,  ö  i  Borgå  socken  med  ankarplatsen  Skallerhamn. 

Kallhådant  fyrskepp,  söder  från  Pellinge. 

Skvättan^  sjömärke  i  Pellinge  skär,  ost  från  Glasholms  båk. 

Vigskär,  sjömärke  i  Pemå  skär. 

Kursalö  (linska  Kuorsalo),  ö  med  lotsuppassningsplats 
utanför  Fredrikshamn,  Veckelaks  socken. 

Siamö  (finska  Tammio),  ö  utanför  Fredrikshamn,  Vecke- 
laks socken. 

Krysserartf  udde  i  Säkkijärvi  socken. 

Rondö,  ö  utanför  inloppet  till  Viborg. 

Biskopsöy  ö  utanför  Björkö,  Viborg. 

Bödhäll  (finska  Tuppuransaari),  lotsuppassningsplats  utan- 
för Trångsund,  Viborg. 

Nervö j  fyr  i  Finska  viken. 

Styrsund,  båk  (fyr?)  i  Nykyrka  socken. 

Beträffande  uppkomsten  af  det  i  Sällskapets  förteckning 
ingående  ortnamnet  „ Stora  Fiskarö"  må  här  framkastas  följande 
förmodan.  Å  äldre  kartor  kallas  detta  äfvensom  ett  närbeläget 
skär:  ^Vidskären*'.  Dessas  finska  benämning  är  förmodligen 
en  förfinskning  af  den  svenska,  således  ^Viiskari".  Häraf  har 
åter  gjorts  en  svensk  form:  „Fiskarö"  (stora  och  lilla),  eller 
såsom  sjökort  upptaga  den:  ^ Stora  och  Lilla  Fiskaren**,  hvilka 
benämningar  torde  vara  de  allmännaste*). 

Jämför  sjökort  utgifna  af  K.  G.  Ekebom  och  d:o  af  r}^ska 
marin  styrelsen. 

Beträffande  de  vid  beteckning  af  ortnamnen  i  namnlistan 
följda  principerna  vågar  undertecknad  erinra  att  måhända  äldre 
former  af  ortnamn  lämpligen  kunde  inom  parentes  upptagas,  ej 
blott  emedan  d3'lik  äldre  ortografi  ännu  i  många  fall  är  inför- 
Ufvad  med  språkmedvetandet,  utan  främst  därför  att  svenska 
namn  särdeles  å  orter,  där  finska  språket  är  det  allmänna,  ofta 
nog  förekomma  i  äldre  handlingar,  fastebref  m.  m.  och  deras 
bibehållande  möjligen  snarare  kan  väntas,  om  den  äldre  orto- 
grafin åtminstone  subsidiärt  bibehåUes. 

I  stället  för  att  i  listan  upptages  mer  eller  mindre  god- 
tyckligt namnen  å  „  större  egendomar"  synes  skäl  att  fullstän- 
digare upptaga  u ämnen  i  de  trakter,  där  en  förfinskning  när- 
mast   kan    befaras    och    synnerligast    där,    hvarest  för  samma 


*)  I  sammanhang  med  denna  namnft)rftndringsprocess  kan  måhända 
förtjäna  antecknas  att  Bogskärs  fyr  i  Östersjön  af  ftjglöbor  kallas  „Nj- 
skär".  Utom  detta  Bogskär  tinnes  å  Skiftet  en  annan  båk  jämte  ledfyr 
med  namnet  Bogskär. 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  LXYU 


lägeohet    namn    finnas  i  hvartdera   spr&ket,  äfvensom  svenska 
namn  i  finsk  omgifning. 

Däremot  borde  väl  icke  i  den  finsksvenska  uppslagslistan 
intagas  sådana  rent  apokryfiska  namn  som  ex.  Emäsalo  för 
Emsalö,  hvilka  sett  dagen  i  finska  lokalblad,  utan  att  vara  å 
orten  gängse  bruk  eller  annorlunda  hafva  någon  häfd  för  sig 
och  hvilkas  innästlande  i  medvetandet  kunde  påskyndas  om 
de  upptoges  såsom  erkända. 

Helsingfors  i  november  1897. 

Ernst  EsUander. 
Fil.  mag. 

Beslöts  att  nedsätta  en  prisnämd,  som  egde  att  till  Be- 
styreisen inkomma  med  förslag  om  bortgifvandet  af  Sällskapets 
pris,  som  vid  nästa  årsmöte  är  i  tur  att  tilldelas  någon  för- 
fattare af  arbeten  rörande  Finlands  historia  eller  literatur,  till- 
komna under  treårsperioden  189o — 1897.  Till  medlemmar  i 
denna  nämd  utsagos  professorerna  M.  G.  Schy bergson  och  G. 
Frosterus,  docenten  C.  von  Bonsdorff,  lektor  E.  Lagerblad  samt 
undertecknad. 

Anmäldes  af  undertecknad  att  tre  nya  årsmedlemmar,  en 
i  Helsingfors  och  två  i  Vasa,  hade  inträdt  i  Sällskapet. 

Anmäldes  af  ordföranden  att  docenten  C.  von  Bonsdorff 
åtagit  sig  uppdraget  att  hålla  föredrag  vid  nästa  årsmöte. 

Doktor  P.  Nordmann  föreslog  att  Bestyreisen  i  anledning 
af  skalden  Z.  Topelii  snart  inträffande  81  födelsedag  mangrant 
skulle  uppvakta  Sällskapets  hedersledamot.  Då  emellertid  tvif- 
velsmål  uttalades  om  huruvida  skalden  på  grund  af  sin  höga 
ålder  vore  i  tillfälle  att  mottaga  några  uppvaktningar,  beslöts 
på  förslag  af  kanslirådet  Synnerberg  att  aflåta  en  adress  till 
skalden  Topelius  på  hans  81  födelsedag.  Och  uppdrogs  åt 
funktionärerna  att  vidtaga  de  åtgärder,  som  härför  vore  på- 
kallade. 

Professor  G.  Leinberg,  som  närvar  vid  mötet,  uppläste 
tvänne  ur  Manderströmska  samlingen  i  K.  biblioteket  i  Stock- 
holm afskrifna  bref  till  statssekreteraren  Nils  von  Rosenstein, 
det  ena  från  presidenten  Tandefelt,  dateradt  Åbo  den  14  febru- 
ari 1808,  det  andra  från  professor  J.  Bonsdorff  af  den  9  no- 
vember 1810.  Beslöts  att  offentliggöra  brefven  i  „Förhand- 
lingar    och    Uppsatser".     Prof.    Elfving  ansåg  att  innehållet  i 


Digiti 


zed  by  Google 


LX  VIII  Förhandlingar. 

dessa  bref  var  altför  obetydligt  för  att  de  skulle  förtjäna  tryk- 
kas,  och  att  det  sålunda  vore  nog  om  de  i  afskrift  förvarades 
i  Sällskapets  arkiv. 

Ordföranden,  som  senaste  sommar  haft  tillfälle  att  se 
det  s.  k.  ^Fiskargubbens  bibliotek"  å  Jokkis  gärd  i  Tammela, 
meddelade  härom  följande: 

^  Jag  hade  senaste  sommar  tillfälle  att  se  ^Fiskargubbens 
bibliotek**  å  Jokkis  gärd:  en  liten  bok  i  rödt  marokinband 
med  guldsnitt,  till  det  yttre  ungefär  lika  med  albumet  ,,Minnet", 
som  jag  omtalade  vid  Sällskapets  möte  den  16  januari  1896. 
Någon  egentlig  skörd  att  tala  om  i  afseende  å  albumets  inne- 
håll var  icke  att  göra,  emedan  kapten  Pufi'  i  „Små  berättelser 
och  tidsbilder"  I  redan  meddelat  ganska  utförliga  notiser  därur. 
Följande  anteckning  af  Robert  Rehbinder,  daterad  J  3  aug.  1 800, 
kunde  dock  ihågkommas: 

Res,  ropte  Pella,  åt  mig  slott, 
Med  Damast,  Guld  och  Marmor  prydda. 
Var,  h  vi  skar  Nanni,  trogen  blott, 
Gif  mig  ditt  hjärta  och  en  hydda. 

Mitt  tysta  tjäll,  min  stilla  lott, 
Skall  nog  för  Nannis  hjärta  blifva, 
Mer  är  en  kyss  af  Nanni  blott, 
än  alt  hvad  Pella  har  att  gifva. 

Af  intresse  är  äfven  Porthans  anteckning  af  den  21  juli 
1801: 

Den  lefver  lyckligast,  som  icke  speglar 
Sin  köl,  där  hafvet  djupast  är; 
Men  håglös  och  försagd  ej  seglar 
För  när  till  strandens  dolda  skär. 

Franzéns  värser  af  den  4  september  1802  och  J.  Teng- 
ströms  af  den   13  juli  1808  ingå  i  Pinellos  skizz. 

Efter  1808  äro  anteckningarna  jämförelsevis  få,  men  den 
ton  af  stilla  resignation  med  lofordande  af  landtlifvet  och  vän- 
skapen, som  från  början  anslogs,  vidhålles  fortfarande,  så  ännu 
i  stycket  „ Fiskargubbens  klagan"  af  G.  v.  P.,  daterad  den  12 
oktober  1822.     Fiskargubben  säger  här: 

Snart  man  mig  skall  glömma, 
Ty  vännerna  de  ömma. 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  LXIX 

Skilja  dig  fr&n  mig.  — 
Min  bittra  kalk  skall  tömmas, 
Och  jag  gamle  gömmas 
Lugna  jord!  hos  dig. 

Härtill  svara  vännerna: 

Borde  vi  dig  minnas, 
Hvar  vi  än  m&  finnas, 
Skilda  längt  fr&n  dig.  — 
Vi  älske  Fosterbygden, 
Vi  vörde  hos  dig  dygden: 
Skall  dä  man  glömma  dig? 

Den  sista  anteckningen  af  samma  hand  och  dag  „Till 
den  klagande  Fiskargubben"  är  ett  altför  svagt  stycke  för  att 
här  anföras." 

Arvid  HulUn. 


Digiti 


zed  by  Google 


Digiti 


zed  by  Google 


Svensk  vältalighet  i  Finland  under  I9;de  seklet  0. 

Ärade  åhörare! 
Mången  torde  väl  anse,  att  den  svenska  vältaligheten 
i  Finland  varit  af  så  ringa  betydelse,  att  den  kunde  med 
några  få  namn  och  några  anspråkslösa  ord  aifärdas,  att 
den  ej  förtjänar  att  bli  föremål  för  vår  uppmärksamhet 
vid  ett  sådant  tillifölle  som  detta.  Jag  erkänner  äfven, 
att  man  ej  kan  säga  någonting  storartadt  om  denna  lite- 
raturgren,  att  vårt  land  icke  frambragt  vältalare,  som 
kunde  ställas  vid  sidan  af  de  poesins  och  berättarekon- 
stens store  mästare,  som  utgöra  vår  glädje  och  stolthet. 
Men  i  talets  form  hafva  dock  uttryck  gifvits  åt  så  många 
sanna,  upphöjda,  djupa  och  fosterländska  tankar,  att  det 
måhända  lönar  mödan  att  taga  vältalighetens  alster  med 
i  beräkningen,  då  man  uppgör  summan  af  hvad  på  svenskt 
språk  hos  oss  åstadkommits  sedan  den  tid  vårt  folk  be- 
gynte  vandra  sin  egen  stig. 

I  vältaligheten  afspeglar  sig  seklets  fosterländska  och 
politiska  tänkesätt.  Vi  se  huru  den  fosterländska  känslan 
i  förstone  var  osäker  eller  hälft  fördomnad ;  huru  den 
sedan  vaknade  upp,  sörjde  sitt  öde  eller  stilla  förbidade 
framtiden;  därpå  varsamt  men  öppet  kräfde  en  framtid, 
ibr  att  under  nästa  tidsskifte  uppträda  fullt  medvetet 
värkande;  sist  finna  vi  den  upptagen  af  inre  strider,  däri 
ömsom  utmanande  och  försonande  stämmor  förnimmas,  och 
åter,  med  båda  riktningarna  slutna  till  ett,  manligt  sö- 
kande afvärja  den  fara,  som  hotar  att  försänka  foster- 
landskänslan i  en  evig  dödssömn.  Detta  angående  den 
anda  som  lefver  i  talen! 

Svårare  är  det  att  angifva  hvilka  omständigheter  som 
värkat  på  den  yttre  formen  och  i  detta  af  seende  förlä- 

*)  Föredrag  delvis  uppläst  vid  Svenska  LiteratursUll skåpets  årsmöte 
den  5  febr.  1897. 


Digiti 


zed  by  Google 


Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet 


nat  talen-  deras  olika  karaktär.  Någon  fullt  tydlig  och 
konsekvent  utveckling  kan  man  ej  här  spåra.  Det  är 
mera  de  enskilda  individemas  lynne,  begåfning  och  sär- 
skilda studier,  än  en  viss  tidsriktning  och  tradition,  ehuru 
ej  häller  dessa  moment  varit  utan  all  invärkan,  som  gif- 
vit  talen  deras  prägel  af  antingen  värdighet  och  upp- 
höjdhet,  eller  enkelhet  och  behag,  eller  af  svällande  fan- 
tastisk rikedom,  eller  bestämdhet  och  sinnrikhet,  eller  nå- 
gon annan  stilkaraktär,  såsom  i  det  följande  skall  framhållas. 
Dock  kan  man  utan  fara  för  misstag  påstå,  att  studiet  af 
de  grekiska  och  romerska  talarnesamt  den  antika  reto- 
rikens regler  utöfvat  ett  betydande  inflytande,  och  det  ej 
blott  vid  århundradets  början.  Men  ju  större  naturlig 
begåfning  en  talare  ägt,  desto  mindre  skall  man  hos  ho- 
nom kunna  uppvisa  en  bestämd  literaturriktnings  invärkan. 
Vältaligheten  har  gamla  anor  på  svensk  språkbotten. 
Men  om  vi  bortse  från  den  andliga  vältaligheten  —  som 
skulle  fordra  sitt  eget  kapitel  och  därför  ej  nu  skall  sys- 
selsätta oss  —  var  det  under  det  18:de  seklet  och  särskildt 
under  dess  senare  hälft  den  svenska  vältaligheten  vann 
en  högre  literär  betydelse.  Under  frihetstidens  partistri- 
der växte  den  politiska  taleförmågan  stor,  och  i  de  många 
då  uppkomna  akademierna  utbildades  festföredragets  och 
minnesteckningens  konstnärliga  form.  Hos  oss  saknades 
dessa  yttre  anledningar,  och  våra  vältalare  eller,  —  då  ju 
en  del  af  de  våra  åtminstone  tidtals  vistades  i  Sverge  — 
de  talare  som  uppträdde  på  denna  sidan  hafvet,  voro  i 
alt  väsentligt  inskränkta  till  Abo  akademi,  och  inom  dess 
väggar  var  latinet  denna  tid  ännu  så  godt  som  ensamt 
herskande.  Under  det  18:de  seklets  sista  årtionden  voro 
visserligen  svenska  tal  ej  mera  någonting  oerhördt,  men 
de  på  romartungomålet  affattade  voro  dock  till  antal,  om- 
fång, inre  halt  och  konstnärlig  form  dem  betydligt  öfver- 
lägsna.  Och  däröfver  kan  man  ej  förvåna  sig.  Latinet 
har  både  i  forntiden  och  senare  blifvit  i  retoriskt  syfte 
så  mycket  användt  och  utbildadt,  att  det  för  den  kunnige 
nästan  af  sig  själft  fogar  sig  i  vackra  perioder  och  rikligt 
erbjuder  öfriga  medel,  som  bidraga  att  gifva  ett  tal  efter- 


Digiti 


zed  by  Google 


Svensk  vältalighet  i  Finlatid  under  19:de  seklet  3 

tryck  och  skönhet.  Vid  akademin  bar  ju  ock  represen- 
tanten för  den  romerska  hteratnren  benämningen  af  elo- 
quentieprofessor. 

Då  det  19:de  seklet  ingick,  innehades  denna  profes- 
sion af  H.  O.  Porthan.  Han  har  ej  som  talare  betjänat  sig 
af  svenska  språket,  ehuru  han  annars  handhade  det  med 
stor  ledighet,  och  äfven  lemnade  ledning  vid  skriföfnin- 
gar  på  detta  språk;  men  i  en  latinsk  oration  öfver  sin 
företrädare  Henrik  Hassel  har  han  ådagalagt,  att  han 
i  denna  stilart  förenade  storhet  med  smak  och  skönhet. 
Ur  hans  skola  utgingo  de  män  som  bland  svenska  väl- 
talare på  finsk  botten  först  förtjäna  en  större  uppmärk- 
samhet. Jag  säger  icke  de  till  tiden  förste,  ty  min  afsikt 
är  icke  att  nämna  alla  dem  som  vid  mer  eller  mindre  so- 
lenna  tillfallen  uppträd  t  som  talare,  utan  endast  dem  som 
för  samtiden  ägt  och  i  sina  efterlänmade  alster  äga  någon 
större  betydenhet. 

Då  vi  tänka  på  åren  1808  och  1809,  rinner  bland 
berömda  tal  oss  säkert  i  hågen  det  frimodiga  rektorspro- 
gram Mathias  Calonius  i  juni  1808  utfärdade,  under  det 
universitetsstaden  var  besatt  af  ryska  trupper.  Program- 
mets oratoriska  form  skulle  göra  det  fullt  värdigt  att  som 
eloquentiealster  uppmärksammas,  hälst  Calonius  är  känd 
för  sitt  ^logiskt  sammanbundna,  kraftfulla  och  välljudande 
språk",  men  då  det  är  aflfattadt  på  latin,  faller  det  utom 
ramen  af  det  föreliggande  ämnet. 

Den  8  oktober  1809  höll  Dobeln  i  Umeå  sitt  berömda 
afskedstal  till  de  finske  krigarne.  Icke  blott  de  af  det 
ovanliga  tillfallet  födda  tankarna  —  det  är  epilogen  af  en 
tragedi  som  bestämde  ett  helt  folks  öde  —  göra  att  vi 
vid  detta  tal  känna  en  helig  rysning  genombäfva  oss, 
äfven  den  stihstiska  formen  griper  och  fängslar,  en 
form  som  skulle  hedra  hvilken  vältalare  som  hälst  och 
som  hos  en  krigare  är  någonting  sällsynt.  Men  då  talet 
hölls  utom  landets  gränser,  och  vi,  så  kärt  än  Döbelns 
nanm  är  för  oss,  ej  kunna  räkna  honom  såsom  en  lands- 
man i  strängare  mening,  kan  ej  häller  detta  tal  ställas  i 


Digiti 


zed  by  Google 


4  Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet 

spetsen  af   dem,  som  gåfvo  uttryck  åt  känslorna  vid  in- 
gången till  vår  nyaste  tids  historia. 

Vid  Borgå  landtdag  var  det  som  denna  nya  tid  tog 
sin  egentliga  början.  En  mera  detaljerad  framställning 
af  vår  vältalighet  bör  uppenbarligen  egna  uppmärksam- 
het åt  förhandlingarna  därstädes.  Men  för  denna  korta 
öfversikt  lämna  de  knapphändiga,  oftast  refererande  pro- 
tokollen ett  alt  för  magert  material.  Dock  förtjäna  namnen 
De  Oeer  och  Mannerheim  och  inom  borgareståndet  H.  P. 
Winge  och  O.  J,  Bladh  nämnas.  Särskildt  är  den  sist- 
nämdes  yttrande  vid  afslutandet  af  borgarståndets  sessio- 
ner anmärkningsvärdt.  Manlig  frimodighet,  fin  och  säker 
takt  är,  i  stort  taget,  utmärkande  för  dem  alla.  Det  räcker 
mer  än  ett  hälft  sekel,  förrän  det  åter  kan  bli  fråga  om 
en  parlamentarisk  talarekonst  i  vårt  land. 

Vi  få  emellertid  hålla  oss  så  godt  som  uteslutande 
till  den  akademiska  vältaligheten.  Såsom  dess  älste  be- 
tydande representant  bör  nämnas  Porthans  förnämsta  lär- 
junge Jakoh  Tengström.  Han  hörde,  som  bekant,  till  de 
mest  inflytelserika  bland  dem  som  efter  1809  sökte  för- 
medla öfvergången  mellan  det  gamla  och  nya.  Med  sin 
bildning  djupt  fast  i  det  förgångna,  arbetade  han  för  det 
nya  samhällets  lyckliga  utveckling  under  förändrade  yttre 
förhållanden.  Det  tal  från  1816,  hvarmed  han  egnar  det 
stilla  kulturarbetet  i  fosterlandets  tjänst  sin  varma  hyll- 
ning, synes  mig  lämpligt  att  såsom  det  första  angifva 
grundkaraktären  i  flertalet  tal,  som  i  vårt  land  sedermera 
hållits.  Tengström  hörde  till  Porthans  närmaste  lärjun- 
gar och  hade  vid  dennes  bortgång  1804  firat  den  vördade 
lärarens  minne  med  en  utförlig  latinsk  oration,  som  med 
rätta  högt  värderas.  Men  det  är  ej  på  detta  tal  jag  syf- 
tar, utan  på  de  ord  han  på  svenska  yttrade  den  14  dec. 
1816  vid  aftäckandet  af  Porthans  byst  i  Åbo  akademis 
nya  bibliotek  ^). 

Tengström  kände  konsten  att  med  vanliga  ord  och 
vändningar  uppnå    en    konstnärlig    skönhet.     Det    är   ett 

»)  Talet  är  publiccradt  i  Mnemosyne  1822,  sid.  18  fF. 


Digiti 


zed  by  Google 


Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet. 


osökt  naturligt  behag  som  hvilar  öfver  hans  framställning. 
Han  gör  ett  måttfullt  bruk  af  retorikens  anvisningar. 
Hans  perioder  äro  välljudande  men  öfversiktliga.  Det  är 
mera  tankar  än  talesätt  i  hans  tal.  Värmen  i  framställ- 
ningen är  ej  för  tillfället  antagen;  den  fans  redan  innan 
han  gick  till  sin  uppgift.  Talet  skulle  förtjäna  att  i  sin 
helhet  uppläsas,  men  jag  måste  inskränka  mig  till  att 
citera  blott  några  få  satser,  ehuru  framställningens  stränga 
följdriktighet  gör  det  svårt  att  utbryta  något  skildt  parti. 
Om  minnesvårdens  tillkomst  berättar  han: 

„  Sergel  lefde  då  än  och  man  öfverenskom  snart  att  åt 
denne  mästares  hand  och  snille  anförtro  värkställigheten  däraf 
i  en  bj^st  af  hvit  marmor,  som  framdeles  borde  uppställas  å 
akademiska  biblioteket,  där  Porthan  i  lifstiden  så  ofta  och 
gärna  plägade  vistas  bland  de  många  döda  vänner  som  där 
omgåfvo  honom,  medarlVingar  med  honom  till  samma  odöd- 
lighet**. 

Inledningens  lugna  framskridande  i  allmänna  reflexio- 
ner, under  hvilka  dock  ligger  mycken  syftning  på  det 
förevarande  fallet,  synes  af  följande: 

„Man  har  ofta,  kanske  icke  utan  skäl,  klagat  Öfver  sam- 
tidas  köld,  ja  uppenbara  orättvisa,  mot  män  som  framför  andra 
utmärkt,  gagnat  och  hedrat  sitt  tidehvarf,  och  man  har  där- 
för vid  bestämmandet  af  deras  sanna  värde  vanligen  vädjat  till 
eftervärldens  mer  rättvisa  och  opartiska  dom.  Erfarenheten 
af  tingens  och  världens  lopp  har  nämligen  mer  än  engång  be- 
sannat, att  hvardagsvanan  att  lefva  med  en  man  af  vidsträkta 
insikter,  af  en  lugn  och  ädel  karaktär  och  af  en  i  stillhet  fort- 
satt allmänt  nyttig  värksamhet  gjort  samtida  mindre  uppmärk- 
samma för  det  goda  och  förträffliga  han  i  sin  krets  uträttat, 
ja  till  och  med  sorglösa  och  likgiltiga  öfver  det  allmännas 
förlust  vid  hans  bortgång.  An  åter  har  afunden,  sårad  och 
förödmjukad  af  hvarje  närstående  öfverlägsen  förtjänst,  sökt 
läkedom  och  tröst  i  det  låga  bemödandet  att  jäfva  eller  åt- 
minstone förringa,  misstyda  och  nedsätta  den.  Och  ändteligen 
hafva  äfven  stundom  vissa  personliga  mindre  vänliga  förhål- 
landen människor  emellan  i  den  allmänna  sammanlefnaden  så 
förvändt  och  missledt  deras  omdömen,  när  fråga  uppstått  om 
den  plats  en  i  sitt  yrke  sällsynt  och  vördnadsvärd  man  borde 
intaga  i  minnets   tempel,    att    man    oftare,    än    till  önskandes 


Digiti 


zed  by  Google 


Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet. 


varit,  haft  fog  att  upprepa  denna  sorgliga  anmärkning:    män- 
niskor äro  orättvisa  mot  hvarje  samtida  förtjänst**. 

Karaktären  af  de  starkare  retoriskt  färgade  partierna 
må  belysas  genom  dessa  ord: 

^Konstnären  har  låtit  honom  liksom  ånyo  upplefva  ur 
sin  graf  i  den  marmor,  som  synes  andas  hans  anletsdrag;  men 
vida  ärofullare  och  varaktigare  är  det  lif  han  lefver  i  den  all- 
männa upplysning  han  tändt  bland  sina  landsmän  —  i  de 
många  kunskapsrika,  skickeliga  och  nitiska  ämbetsmän  af  alla 
stånd  han  i  en  lång  följd  af  år  bildat  åt  sitt  fädernesland  — 
och  i  den  fosterlandskänsla,  den  varma  medborgerliga  anda  för 
allmänt  väl,  som  lifvade  alla  hans  företag,  och  som  från  ho- 
nom lika  eldad  spriddes  till  så  många  af  hans  samtida  —  hvilka 
ädla  egenskaper  och  tänkesätt  skola  oföränderligen  bestå  och 
erkännas  som  värdiga  efterdömen  att  i  alla  kommande  tider 
högaktas,  prisas  och  följas  af  hvarje  honom  efterlefvande  re- 
delig  finsk  man". 

En  ensidig  panegyrik  är  talet  icke.  Äfven  Porthans 
svagheter  bli  berörda.  Öfverhufvud  framträder  hela  ge- 
stalten med  särdeles  markerade  drag,  tydligare  än  i  många 
andra  mera  storartade  tal,  hvarmed  man  senare  firat  Por- 
thans minne. 

Talet  slutar  med  en  varm  uppmaning  till  ungdomen 
samt  äldre  närvarande  medborgare  att  gå  i  Porthans  fot- 
spår och  värka  i  hans  anda.  —  På  retorisk  effekt  är  det 
icke  anlagdt,  men  väl  afser  det  att  vinna  hvarje  retoriskt 
föredrags  syftemål:  att  undervisa,  röra,  beveka  och  öfver- 
tyga  åhöraren. 

En  representant  för  en  helt  annan  anda  och  en  an- 
nan stilart  finna  vi  hos  en  Tengströms  samtida.  Porthans 
efterträdare  i  eloquentieprofessionen,  Johan  Fredr.  Walle- 
nius.  Denne  var  en  kunskapsrik  man  och  framstående 
stilist;  för  öfrigt  en  inbiten  byråkrat,  och  i  sitt  uppträ- 
dande dryg  och  despotisk.  Hans  tal  göra  ett  föga  sy^m- 
patiskt  intryck,  men  i  formelt  afseende  har  han  åstad- 
kommit det  mest  storartade  i  antik  stil  någon  talare  hos 
oss  presterat.  Han  använde  rikligt  antiteser,  anafora 
(eller  upprepning  af  samma  uttryck  i  flere  på  hvarandra 
följande  satser),  stegring  och  andra  s.  k.  tankefigurer;  han 


Digiti 


zed  by  Google 


Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet. 


uttrycker  sig  i  ett  ordrikt  språk,  i  svällande  perioder  med 
symmetrisk  byggnad,  och  med  en  reda  och  klarhet  som 
ej  lämnar  någonting  öfrigt  att  önska. 

I  sitt  den  30  maj  1814  hållna  „Fägnetal  öfver  freden 
i  Paris^  skildrar  han  den  franska  republiken  på  följande  sätt: 

„En  republik  uppstod,  som  ej  för  annan  orsak  högt  för- 
kunnade de  enskilda  rättigheternas  jämlikhet  än  för  att  sä 
mycket  friare  kanna  upplösa  hvarje  band  af  skyldighet,  en 
republik  där  alla  ville  befalla  och  ingen  lyda:  där  således  med 
frakt  förakt  för  lag,  för  samhällsordning  och  äganderätt  blott 
styrkans  och  väldets  och  djärfhetens  tygellösa  utsväfningar 
hörde  till  dagens  ordning;  där  under  allas  så  kallade  broder- 
skap men  i  själfva  värket  änder  ett  allas  krig  emot  alla  pöbel- 
t\Tanniet  beherskade  alla,  förföljde  alla,  och  mest  dem  som 
vakte  dess  afund  eller  stodo  i  vägen  för  dess  afsikter,  den 
ena  genom  ståndets  eller  bördens,  den  andra  genom  rikedo- 
mens, en  tredje  genom  snillets  eller  dygdens  företräden,  och 
en  hel  skara  af  fredliga  medborgare  blott  genom  sin  afsky  för 
oordningama  och  sin  vördnad  mot  en  god  men  olycklig  och 
misshandlad  konungs  minne;  där  den  lära  drefs  att  frihets- 
trädet dagligen  borde  vattnas  med  blod;  och  där  ursinnigheten 
och  hädelsen,  i  likhet  med  fabelns  jättar  som  fordom  stormade 
Jupiters  tron,  offentligen  och  utan  all  sky  förgrepo  sig  mot 
själfva  den  Evige,  förnekade  hans  varelse,  sköflade  och  tillslöto 
hans  tempel,  oskärade  hans  altaren  och  förde  mot  hans  viljas 
förkunnare  ett  oförsonligt  krig.  Sådan  var  den  statsförfatt- 
ning eller  snarare  den  spillring  af  alla  statsbyggnadens  grund- 
ämnen, som  till  blj^gd  för  det  18:de  seklets  upplysning,  hvars 
värk  den  likväl  utgaf  sig  att  vara,  kränkte  allas  rätt,  skyd- 
dade ingens  och  hotade  att  inom  Europas  mest  hyfsade  land, 
Frankrike,  snart  återföra  alt  till  barbari  och  råhet". 

Då  Wallenius  hela  det  långa  talet  igenom  vidhåller 
ungefar  samma  ton,  kan  det  ej  undgå  att  slutligen  värka 
tröttande.  Det  är  säi-skildt  Napoleons  person,  utöfver 
hvilken  talarens  perioder  rulla  fram.  Han  jämför  honom 
med  en  Attila,  en  Xerxes  och  en  Dschingiskh«m.  Oss, 
som  betrakta  Napoleon  och  hans  tid  på  afstånd,  före- 
falla en  del  uttryck  altför  svulstiga  och  bombastiska.  Det 
är  dock  möjligt  att  samtiden,  som  stod  ansikte  inför  an- 
sikte  med    denna  fruktansvärdt  storartade  företeelse,  gaf 


Digiti 


zed  by  Google 


Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet. 


sitt   bifall   t.  ex.    åt  en  skildring  sådan  som  den  om  Na- 
poleons  förvisning  till  Elba, 

^den  ö,  där  han  är  ämnad  att  besluta  sina  dagar,  se, 
som  Vitellius,  sina  stöder  falla,  sina  bilder  brännas,  sin  färd 
åtföljas  af  förtryktas  och  tröstlösa  enkors  eller  mödrars  för- 
bannelser, sig  själf  ån  hotas  än  tvingas  att  höra  det  nya  all- 
männa och  högljudda  ropet  af  lefve  konungen,  lefve  Bourbo- 
nerna, och  sitt  namn  som  Cromwells,  som  Herostrati,  som 
Neros  dömdt  till  evigt  rykte,  till  ett  rykte  bevaradt  ej  af 
tacksamheten,  ej  af  vördnaden,  ej  af  beundran  och  välvilja, 
men  af  det  brännmärkande  minnet^. 

Hos  Wallenius  är  den  finskt  fosterländska  känslan 
svag.  Denna  saknar  man  isynnerhet  i  hans  1826  hållna 
sorgetal  öfver  Alexander  I,  som  han  minnes  blott  som 
det  stora  ryska  rikets  herskare,  ej  särskildt  som  Finlands 
furste  och  välgörare;  ty  om  talaren  något  oftare  nämner 
Finland  än  öfriga  delar  af  riket,  beror  det  till  en  väsent- 
lig del  blott  därpå,  att  han  härifrån  bättre  än  från  någon 
annan  landsdel  känner  till  exempel,  lämpliga  att  anföras. 
Wallenius  var  ej  ensam  om  ett  sådant  åskådningssätt,  men 
allmänt  var  det  dock  ej.  Jag  behöfver  blott  erinra  om 
A.  I.  Arvidsson.  För  öfrigt  är  nyss  berörda  tal  betydligt 
mindre  storartadt  än  det  öfver  freden  i  Paris  hållna.  Till 
innehåll  är  det  tämligen  fläkt,  altför  panegyriskt,  utan 
skymt  af  något  slags  reservation;  men  formens  behag  gör 
att  man  med  nöje  läser  sida  efter  sida. 

Trots  alt  hvad  Wallenius  och  andra  stora  och  små 
talare  i  hela  Europa  orerat  öfver  Napoleons  fall,  slog 
Napoleon  än  en  gång  världsdelen  med  häpnad  och  skräck^ 
men  blott  för  en  kort  tid.  En  ny  fred  slöts  i  Paris  i 
nov.  1815,  och  påföljande  sommar  firades  denna  med  en 
fest  i  Åbo  akademi,  då  Johan  Oäbriel  Linsen  höll  festta- 
let. Det  är  enkelt,  åskådligt,  målande.  Enkla,  rörande 
skildringar  växla  med  uttryck  af  innerlig  känsla  eller  stark 
effekt.  Det  är  en  varmt  kännande  själ  och  en  tänkande 
ande,  som  söker  att  förstå  de  stora  världshändelser,  som 
nyss  gått  öfver  scenen.  Linsen  jämför  Frankrike  med 
det  stora   Romarriket   och  söker  historiskt  uppvisa,  huru 


Digiti 


zed  by  Google 


Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet. 


en  själfvisk  romersk  världsherskaranda  fortplantats  till 
Gallien  och  där  ingått  i  det  franska  folkets  själ.  En  stark 
bitterhet  ligger  på  botten  af  hans  tal,  men  den  söker  ej 
sådana  obändigt  smädande  uttryck  som  hos  Wallenius. 
Se  här  en  parallell  Linsen  uttrycker  sig  rörande  Napo- 
leons  landsförvisning  till  Helena  sålunda: 

„Till  en  enslig  ö  fjärran  bort  i  oceanen  fördes  den  fångne 
landsförödaren  att  där  ensam  med  sitt  samvete  lida  det  straff 
som  ingen  brottslig  kan  undgå,  och  aflägsnad  ej  mindre  från 
högljudda  förbannelser  af  de  oräkneliga  till  hvilkas  ofärd  han 
var  upphof,  än  från  lof  af  dem  som  beundra  också  brottets 
storhet,  bortglömmas  till  den  tid,  då  en  eftervärld  häpen  hör 
hans  dom  fällas  af  historien". 

Ett  annat  utdrag  berörande  tiden  efter  Napoleons 
tåg  till  Ryssland: 

^Han  öfverlefver  sitt  fall  och  flyr;  men  hans  stridsskaror 
ligga  kvar  på  Rysslands  och  Polens  oöfverskådliga  slätter. 
Förgäfves  samlar  sig  på  beherskarens  envåldsvink  nya  flockar 
att  afvärja  en  med  stora  steg  närmande  underg&ng:  omotstånd- 
1ig  inbryter  denna.  I  fyra  dagar  uthärdade  vid  Leipzig  fri- 
hetens hjältar  den  hårda  kampen;  men  segern  kom  att  belöna 
deras  möda.  —  O,  min  dyra  fosterbygd,  säll  i  skuggan  .af  det 
lugn,  där  inga  krigets  fasor,  utan  ymnigheten  af  Alexanders 
mildhet  omgaf  dig,  deltog  du  ej  i  dessa  striders  oförgängliga 
ära.  Men  gläd  dig  att  i  dem  funnits  en  af  dina  forna  söner, 
hvilkens  namn  häfdema  ej  skola  förtiga:  och  då  det  tack- 
samma Svea  nu  begråter  Adlercreutz,  gömmande  hos  sig  stof- 
tet som  tillhörde  dig  —  helga  äfven  du  en  tår  åt  hans  seger- 
krönta  minne!** 

Af  det  nyss  antydda  citatet  framgår,  att  Linsen  till 
sin  politiska  åskådning  var  en  annan  andas  barn  än  Wal- 
lenius. Han  efterträdde  denne  som  vältalighetens  offi- 
cielle representant  vid  universitetet,  som  numera  befann 
sig  i  Helsingfors.  Här  fungerade  Linsen  som  svensk  ora- 
tor  vid  invigningen  af  imiversitetets  nya  hufvudbyggnad 
1833.  Hans  tal  vid  detta  tillfälle  saknar  en  inre  enhet 
och  gör  därigenom  ett  oroligt  intryck.  Enskilda  betrak- 
telser, såsom  öfver  den  skandinaviska  kalturens  invärkan 
på   det  finska  folklynnet,  som  han  anser  har  varit  välgö- 


Digiti 


zed  by  Google 


10  Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet. 

rande,  och  å  andra  sidan  öfver  den  Åbo  akademi  gjorda 
tillvitelsen  för  fennomani,  en  tillvitelse,  som,  säger  L.,  i 
den  oväldiges  ögon  måste  hedra  henne,  erbjuda  rätt  myk- 
ket  af  intresse. 

Vid  universitetets  minnesfest  öfver  ärkebiskop  J. 
Tengström  1834  och  vid  sorgefesten  öfver  grefve  E.  H. 
Behbinder  1841  tolkade  L.  högskolans  känslor.  Båda 
talen,  isynnerhet  det  senare,  äro  affattade  i  en  ytterst  en- 
kel stil,  men  i  valda,  nästan  sirliga  uttryck.  De  sakna 
dock  ej  lyftning,  och  här  och  där  lifvas  framställningen 
af  någon  bild.  Tengströms  lefnadsöden  och  värksamhet 
lågo  mera  öppna  för  samtidens  blickar;  talaren  nöjer  sig 
därför  flerstädes  med  blotta  syftningar,  som  i  bifogade 
noter  närmare  förklaras. 

En   bit   ur  detta  taP)  till  Tengströms  karaktäristik : 

„Ej  mindre  i  statens  värf  ån  i  kyrkans  har  ärkebiskop 
Tengström  användt  öfverlägsenheten  af  sitt  skarpsinniga  för- 
stånd, sina  insikter  och  sin  värksamhetsförmåga.  Ett  nit  för 
allmänt  bästa,  aldrig  förblindadt  eller  försvagadt  af  egenn3rtta, 
ledde  öfveralt  hans  steg,  och  i  trots  af  de  misstydningar,  till 
hvilka  tidens  förvillande  växlingar  2)  kunnat  gifva  anled- 
ning, isynnerhet  då  de  begagnats  af  illvillig  inskränkthet*), 
framstår  hans  medborgerliga  dygd  inför  häfdemas  domslut  ren 
och  obefläckad.  Trogen  sin  undersåtliga  plikt  liksom  sitt  fä- 
dernesland tillgifven,  har  han  af  finsk  redlighet  lämnat  veder- 
mälen,  outplånligt  förvarade  i  allmänna  handlingar.  Riksda- 
gen i  Norrköping  och  landtdagen  i  Borgå  drogo  vinst  af  den 
ädle  patriotens  mödor,  den  upplyste  mannens  mogna  omdöme; 
ifrån  bägge  sprides  ett  klart  återsken  af  hans  lysande  för- 
tjänst". 

^Ärkebiskop  T.,  som  trött  af  ansträngningar  och  år  ön- 
skade den  lugna  hvila,  hvilken  naturen  själf  skänkt  ett  eget 
behag  för  den  åldrige,  nådde  ej  sin  önskans  fullkomliga  upp- 
fyllelse. Sorgerna  samlade  sig  därjämte  omkring  honom;  hans 
hjärta  kände  djupt  de  af  dem  erhållna  såren.  Då  vid  den 
filosofiemagisterpromotion,  som  i  Åbo  var  den  sista,  hans  silf- 
verlockar  pryddes  med  jubelkransen  i  den  boning  för  veten- 
skaperna, hvilken  han  själf  hade  invigt,  blef  denna  högtid 
afskedet  från  jordens  glädje". 


»)  Talot  är  publiceradt  i  Suomi  1842. 
•)  Observera  assonansen! 


Digiti 


zed  by  Google 


Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet.  11 


Framställningen ,  öfver  Rehbinder.  har. utfallit  något 
mager  i  sakligt  afseende,  men  däröfver  må  man  ej  för- 
våna sig,  ty  diplomatens  lifsgärning  tillhör  ännu  icke 
med  hans  död  den  historiska  forskningen.  Talaren  skild- 
rar hans  personliga  egenskaper  på  följande  sätt: 

^Grefve  Rehbinder  ägde  en  öppen  men  allvarsam  själ, 
hvars  grundljmie  var  redbarhet  och  kärnfullhet.  Ifrän  en  rör- 
lig, nästan  flyktig  ungdomsglädtighet  hade  han  i  mannaålderns 
mognadsdagar  utvecklat  denna  fasthet  och  stadgade  värdighet, 
till  hvilken  öfvergången  var  hastig  och  öfverraskande.  Men 
han  hade  i  början  gömt  sitt  inre  sanna  väsende  o  sp  ej  ad  t  un- 
der en  spelande^)  yta.  Dock  uteslöt  icke  detta  vördnadsbju- 
dande allvar,  så  troget  afspegladt  i  hans  uttrycksfulla  blick, 
en  liflighet  i  känslan,  ehuru  denna  merendels  stod  sä  under 
en  fullkomlig  själf behärsknings  välde,  att  ett  starkare  utbrott 
sällan  inträffade.  Allra  minst  får  man  frånkänna  honom  god- 
het eller  t.  o.  m.  beskylla  honom  för  kärfhet  och  vresighet, 
ej  en  gång  under  hopade  göromål  och  öfverlopp  af  r&dsökande. 
Tvärtom  röjde  sig  i  ögonblick  af  mera  sinnesledighet  ett  värk- 
ligt  intagande  förtroligt  närmande,  hvilket  stundom  Ijuft  iklädde 
sig  äfven  skämtets  osökta  behaga. 

Såväl  Wallenius  som  Linsen  stodo  genom  sin  tjän- 
stevärksamhet  under  dagligt  inflytande  af  den  romerska 
vältaligheten,  och  de  representera  äfven  olika  sidor  af 
densamma. 

Ett  starkt  subjektivt  element  med  fantasins  öfvervikt 
öfver  den  ledande  och  formande  reflexionen  finna  vi  hos 
en  af  Linsens  samtida,  Immanuel  Bmonij  som  väl  till 
tjänsten  var  medicineprofessor  och  i  denna  ända  till  sjuk- 
lighet samvetsgrann,  men  till  sitt  innersta  anlag  en  reli- 
giöst filosofisk  idealist,  som  fann  sig  bäst  i  naturfilosofins 
stora  tankekonstruktioner.  Den  fosforistiska  riktningen 
inom  poesin  gaf  hans  oroliga  fantasi  ytterligare  näring. 
Tvänne  tal  af  honom  ha  blifvit  bevarade  i  tryck,  det 
ena  hållet  vid  medicine-  och  kirurgie-doktorspromotionen 
1847,  det  andra  1851  vid  minnesfesten  i  anledning  af  se- 
dennera  kejsar  Alexander  Ilrs  25:åriga  kansleriat.  Båda 
talen  ha  en  stark  känslokaraktär.    Utrop  och  frågor  aflösa 

^)  Assonans! 


Digiti 


zed  by  Google 


12  Scen  sk  räUalighet  i  Finland  under  19:de  seklet. 

hvarandra;  uttrycken  äro  starka,  stundom  nära  nog  svul- 
stiga.  Den  finare  på  ändamålsenlig  periodbyggnad  och 
ordens  passande  slutfall  beroende  stiliseringen  är  ej  sär- 
skild t  uppmärksammad.  Det  vibrerar  här  och  där  någon- 
ting nästan  nervöst  i  dessa  tal ;  pä  några  ställen  får  käns- 
lans kraft  ett  gripande  uttryck.  Till  detta  slags  stilart 
hör  en  riklig  användning  af  bilder.  Det  förra  talet  är 
det  förnämligare  af  de  två.    Några  karaktäristiska  utdrag: 

„Se,  jordens  inre  kommer  i  jäsning  och  uppror:  det 
öppnar  sina  gap  och  utsänder  sina  fientliga  andar  öfver  alt 
lefvande.  Afven  de  mänskliga  passionemas  demoniska  makter 
uppresa  sig,  i  förbund  med  den  fientliga  naturens  —  den 
bleka  hungersnöden  tillkommer:  och  s&  framalstras  icke  blott 
dessa  sekelgamla  på  mänsklighetens  lifskraft  långsamt  tärande 
förstöringar,  utan  äfven  dessa  mordänglar,  hvilka  under  namn 
af  farsoter  stryka  fram  öfver  jorden,  utblåsa  sin  giftiga  anda 
öfver  lifvets  blomstergård  och  nedfälla  hoptals,  förvissnade 
till  stoft,  otaliga  af  dess  yppersta  blommor,  ofta  de  ädlaste, 
härligaste  människovarelser  —  och  hela  släkten  och  folk  för- 
svinna till  intet,  som  bortblåsta  från  jorden!  Ja,  äfven  den 
människan  omgifvande  organiska  skapelsen  är  underkastad 
denna  sköfling:  och  under  sådana  tidpunkter  blir  äfven  själfva 
den  milda  atmosferen  ett  haf  af  förpestande  dunster,  hvilket 
forthvälfver  sina  förstörande  vågor  öfver  hela  zoner  och  vida 
sträckor  af  jordytan,  den  där  så  innan  .kort  förvandlas  till 
öknar,  öfver  hvilka  förgängelsen  rufvar  med  sina  svarta  vin- 
gar och  dödens  tystnad  hvilar  —  tils  först  efter  långa  tider 
åter  den  lifvets  eviga  alstringskraft,  som  genomströmmar  na- 
turens  ådror,  hinner  uppväcka  nya  släkten,  nytt  lif". 

Det  är  denna  farsotens  framfart  Hmoni  skildrar  i  sitt 
stora  arbete  ^Nordens  sjukdomshistoria",  där  t.  ex.  mål- 
ningen af  digerdöden  af  en  minnestalare  ^)  betecknats  som 
^rysligt  skön". 

Äfven  åt  blidare  känslor  kan  Ilmoni  undantagsvis 
gifva  uttryck,  såsom  då  han  apostroferar: 

„Dig  fäderneslandets  uppblomstrande  hopp,  ljuslockiga 
bild  af  dess  framtid,  dig  det  enda  finska  universitetets  oss  alla 
så  kära  ungdom  !** 


*)  Nassokin  i  Album  utgifvct  af  Xylänningar. 


Digiti 


zed  by  Google 


Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet  13 


och  i  det  andra  af  sina  tal  berättar,  huru 

,,sist  när  Hans  kejserl.  Höghet  vid  afresao,  följd  till  far- 
tygsbrj-ggan  af  j-nglingahopen,  vinkade  den  sitt  nådiga,  hjärt- 
liga farväl,  och  när  dä  den  finska  sången  till  afsked  i  vemods- 
fnlla  toner,  som  en  suck  ur  det  finska  folkets  bröst,  ljöd 
ifrån  de  ungas  läppar,  ur  djupet  af  deras  inre,  så  var  det  ett 
högtidligt  rörande  ögonblick,  som  hvarje  närvarande  skall 
städse  minnas  och  vi  våga  tro,  att  denna  okonstlade  afskeds- 
sång  fick  ett  eko  i  Hans  kejserl.  Höghets  ädla  hjärta^. 

Hälst  dröjer  han  dock  vid  det  högtidliga  och  dystra: 

„Se,  det  19:de  seklets  middagsstund  är  inne,  och  från 
evighetens  tempeldom  har  nyss  det  väldiga  tolfslaget  dånat 
ned  öfver  mänskligheten  —  men  o  Gud!  —  det  är  dock  för 
människoblick  så  mörkt  därute  i  rymderna  o.  s.  v. 

Sådan  är  grundtonen! 

Ett  till  Nyländska  studentafdelningen  på  Kajsaniemi 
hållet  tal  ^)  vid  dess  sista  nationsfest  den  30  nov.  1852  är 
väl  ej  i  oratoriskt  hänseende  särskildt  anmärkningsvärdt, 
men  visar  med  hvilken  varm  känsla  Ilmoni  omfattade 
ungdomen. 

Om  hans  föreläsningar  berättar  hans  minnestecknare 
L.  H.  Törnroth  (Vet.  Soc.  Acta  Tom.  V),  „Under  de  senare 
åren  af  sin  lefnad  höll  han  dock  s.  k.  fria  föredrag,  hvilka 
genom  hans  kända  talareförmåga  erhöllo  ett  sammanhang, 
en  afrundning  och  en  genialitet,  som  gjorde  dem  för  audi- 
toriet intressanta,  äfven  då  de,  som  ofta  hände,  uttalades 
i  svulstiga  ordalag". 

För  att  förfullständiga  bilden  af  Ilmoni  som  talare, 
bör  tilläggas,  att  han  hade  en  klar,  klangfull  röst,  var  en 
utmärkt  deklamator  och  ägde  en  sådan  mimisk  förmåga, 
att  han,  som  man  sade,  „kunde  ur  grafvarna  framkalla 
afdöda,  kända  orginaler". 

Ilmoni  var  en  stor  beundrare  af  kejsar  Nikolais  sty- 
relseprinciper,  men   hyste  tillika  en  brinnande  kärlek  till 


*)  I  handskrift  ages  detta  tal  af  kommunalrådot  Ab.  Landén,  upp- 
ttvknadt  enligt  llmonis  diktamen  ur  minnet  några  dagar  ofter  det  talet 
hållits. 


Digiti 


zed  by  Google 


14  Sven8k  vältalighet  i  Finland  under  19: de  seklet 


sitt  finska   fosterland  —  en    kombination    som   den  tiden 
var  mycket  vanlig. 

Under  decennierna  närmast  före  seklets  midt  hade 
nationalmedvetandet  hos  de  bättre  inom  nationen  vaknat 
till  ett  kraftigare  lif,  som  dock  ej  än  gaf  sig  uttryck  inom 
politiken,  men  inom  literaturen  och  vetenskapen  frambragte 
ofbrgängliga  alster.  Mathias  Alexander  Ca^tréii  var  på 
den  vetenskapliga  forskningens  område  den  mest  geniale. 
Såsom  stilist  hör  han  till  våra  utmärktaste.  Han  besatt 
äfven  en  stor  talarebegåfning.  Tal  i  egentlig  mening  har 
han  visserligen  ej  efterlämnat,  men  det  populärvetenskap- 
liga föredraget  „Hvar  låg  det  finska  folkets  vagga**,  samt 
inledningarna  till  ett  par  föreläsningskurser  äro  i  sitt  slag 
mästerliga,  om  annars  en  fullständig  beherskning  af  äm- 
net, en  sakenlig,  enkel,  naturlig,  omväxlande,  åskådlig  och 
själfull  framställning  i  ett  välljudande  och  flytande  språk 
kan  göra  anspråk  på  att  kallas  mästerlig.  Det  nämd& 
föredraget  är  så  kändt,  att  jag  ej  därifrån  behöfver  göra 
något  utdrag.  Hällre  må  vi  höra  på  hans  ädla  själs 
smärtfylda  utgjutelser  öfver  det  dåvarande  andliga  till- 
ståndet i  hans  fosterland.  Efter  en  kortare  framställning 
af  den  finska  folkvandringen  yttrar  han*): 

„S&  hafva  vi  nu  med  en  flyktig  blick  öfverskådat  det 
omätliga  falt,  där  vandraren  nästan  vid  hvarje  steg  finner  ru- 
nor ristade  af  våra  fäder.  Tyvärr  äro  dessa  runor  endast  graf- 
skrifter,  erinrande  om  alltings  förgänglighet.  Det  är  sorgligt 
att  läsa  dem,  icke  blott  därför  att  de  äro  grafskrifter,  utan 
väsendtligen  därför,  att  de  ej  annat  lära  än  att  de  aflidne 
varit  våra  fäder.  De  lära  oss  ej,  hvarför  dessa  fäder  lefvat,. 
hvad  de  gjort  och  värkat  i  världen.  Icke  kan  det  vara  en 
människas  bestämmelse  att  lefva  för  att  begrafvas,  utan  för 
att  värka  i  lifvet  och  befrämja  sin  och  släktets  utveckling. 
Men  v&ra  fäder  de  dogo  bort,  som  barnet  dör  i  vaggan,  hvil- 
ket  kan  vara  skönt  och  godt,  men  föga  ärorikt  och  för  mänsk- 
ligheten gagnlöst.  De  ringa  kvarlefvor,  som  ännu  återstå 
af  denna  engång  stora  och  mäktiga  stam,  äfven  de  skola  dö 
och  begrafvas,  ty  de  förneka  sina  fäder,  och  det  år  ju  skrif- 
vet:    „Du   skall   ära  din  fader  och  moder,  på  det  dig  må  väl 


*)  Nordiska  Resor  o.  Forskn.  VI.  98  ff. 


Digiti 


zed  by  Google 


Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet  15 

g&  och  da  må  länge  lefva  på  jorden*'.  Hvad  vilja  då  vi,  som 
äro  söner  af  denna  urgamla  ätt?  Vilja  vi  lefva  eller  dö?  Pör 
att  dö  och  vederbörligen  begrafvas,  behöfva  vi  endast  fortgå 
j)å  vår  gamla  stråt,  förakta  oss  själfva,  vårt  land  och  våra 
fäder,  förtvifla  om  framtiden,  misstro  vår  förmåga  till  alla 
goda  värk  och  gärningar,  intet  göra  af  fruktan  att  intet  kunna, 
nedtrycka  alla  stora  tankar  och  idéer  som  tidens  mäktiga  anda 
manar  fram  i  vår  själ,  korteligen  lefva  i  en  total  andlig  för- 
soffning  och  blott  sträfva  för  vårt  eget  väl,  våra  egna  nöjen 
och  njutningar. 

Vilja  vi  åter  lefva,  välan!  må  vi  då  våga  älska  vårt 
fosterland  och  med  mäktig  arm  st3rra  och  befrämja  dess  ut- 
veckling ...**. 

Yttrandet  är  från  år  1844.  —  Castréns  tid  var  knapt 
utmätt  och  många  år  tillbragte  han  borta  från  hemlandet. 
Han  skulle  ej  blifva  den  man,  som  vid  alla  mera  bety- 
dande tillfallen  uppsteg  på  talarestolen  att  tolka  de  ideella 
och  fosterländska  känslor,  som  trots  ogynnsamma  yttre 
förhållanden  nu  altmera  begynte  genomtränga  sinnena. 

„Genom  finska  skogarnas  stela  orgelpipor  hven  stor- 
mens klagande  ljud;  från  bortskymd  himmel  nedvältrades 
drifvor  af  snö,  såsom  lavinernas  massor  störtas  neder 
från  Helvetiens  i  molnen  förlorade  bärgspetsar.  Väl  var 
vårmånaden   ej    blott  inne  utan  nalkades  redan  sitt  slut". 

Hvem  igenkänner  ej  i  dessa  ord  Fredrik  Cygnm  bål- 
stora vältalighet,  som  „gifver  fria  tyglar  åt  sin  utan  grän- 
ser och  mått  framsväfvande  ohäjdbara  fantasis  utflykter"*)? 
Cygnaeus  betraktas  såsom  vår  störste  vältalare,  och  säkert 
är  att  ingen  hos  oss  ägt  större  naturlig  begåfning  för  denna 
konstutöfning  än  han.  I  detta  afseende  är  han  en  rent 
af  fenomenal  företeelse.  Oftare  än  han  har  ingen  i  vårt 
land  äskat  ljud  inför  en  bildad  publik  och  starkare  fångs- 
lat och  hänfört  än  han.  Det  är  icke  mindre  än  115  tal, 
en  del  af  dessa  af  betydande  omfång,  som  utgifvaren  af 
hans  samlade  arbeten  förtecknat  och  fullständigt  eller  till 
någon  del  publicerat.  De  fördela  sig  öfver  en  tidrymd 
af  i  det  närmaste  ett  hälft  århundrade:  det  första  är  från 
1830,    det   sista   från    1878.     Om    man    ock    sålunda  kan 


*)  Ett   uttryck   af  Cygnaeus  —  dock  oj  anvUndt  om  honom  själf. 


Digiti 


zed  by  Google 


16  Svensk  vältalighet  i  Finland  under  J9:de  seklet. 


spåra  en  viss  utveckling,  är  dock  grundkaraktären  den- 
samma i  dem  alla.  Och  denna  är  så  långt  aflägsnad  från 
den  klassiska  typen  som  gärna  är  tänkbart.  En  väl  af- 
vägd  komposition,  där  de  enskilda  delarna  stå  i  ett  rik- 
tigt förhållande  till  hvarandra,  ett  strängt  fasthållande  af 
grundtemat,  utan  obehöriga  episoder,  en  genomskinlig 
form,  som  låter  tanken  omedelbart  och  med  full  säkerhet 
uppfattas,  en  harmonisk  satsbygnad,  som  gör  hvarje  tanke- 
komplex till  en  i  sig  fulländad  detalj,  ett  välljudande 
rytmiskt  tonfall  —  alt  detta  söker  man  förgäfves  hos  Cyg- 
nsBus.  Det  är  blott  sällan  man  märker  att  han  för  en 
klangeffekt  skulle  stilisera  sina  satser  och  gifva  dem  en 
viss  afrundning  eller  begagna  en  särskild  ordföljd.  Talet 
störtar  fram  liksom  buret  af  en  stormvinds  nycker:  det 
ena  ögonblicket  råder  ett  skenbai't  lugn,  det  andra  sve- 
per vinden  fram  öfver  faltet,  söker  sig  in  bland  byggna- 
dernas knutar,  förirrar  sig  i  vinklar  och  vrår  och  kom- 
mer åter  fram,  men  hvai-t  den  sist  far  vet  man  ej. 

Den  kanske  största  svagheten  i  Cygnasi  tal  ligger  i 
den  lösa  kompositionen,  som  stundom  ter  sig  som  en  från- 
varo af  hvarje  bestämd  plan.  Cygnaeus  förlorar  ständigt 
hufvudtanken  ur  sikte.  Han  har  hållit  tvänne  minnestal 
öfver  Porthan,  det  ena  inför  Österbottniska  afdelningen 
1839,  det  andra  vid  aftäckandet  af  Porthans  minnesstod 
i  Åbo  1864.  Men  från  ingendera  få  vi  någon  värklig 
föreställning  om  Porthan  och  hans  betydelse.  Den  histo- 
riska bakgrund  han  uppdrager  gör  han  föga  bruk  af;  det 
blir  ej  någon  hel  tafla,  utan  likasom  bizarra  ljusfläckar 
och  främmande  figurer  här  och  där,  ur  hvilkas  midt  en 
skepnad  otydligt  skymtar  fram. 

Talet  vid  studentfesten  för  Runeberg,  Snellman  och 
Lönnrot  1872  är  enklare  och  sannare  än  de  flesta  af 
Cygnsei  tal.  Meningarna  äro  helt  korta,  bilderna  äro  få. 
Men  hvad  innehåller  talet?  Endast  en  fragmentarisk  teck- 
ning af  det  akademiska  lifvet  i  Åbo  före  1827.  Om  de 
tre  jubelstudenterna  högst  få  ord  och  dessa  ganska  bety- 
delselösa. 


Digiti 


zed  by  Google 


Svensk  välkUighet  i  Finland  under  19:de  seklet.  17 

Cygnaei  minnesteckning  öfver  J.  J.  Nervänder  hör 
till  hans  mest  berömda.  Det  skall  ej  förnekas  att  talet 
inneh&ller  i  hög  grad  intressanta  partier,  som  ingen  gör 
efter,  men  i  alla  fall  fordrar  det  god  vilja  att  läsa  igenom 
de  99  sidor  denna  teckning  omfattar,  ty  afvikelsema  från 
ämnet  äro  otaliga^). 

Det  är  Cygnaeus  nästan  omöjligt  att  skrifva  en  half 
sida  i  ett  enkelt,  naturligt  språk.  Det  ena  infallet  aflöser 
det  andra,  och  en  bild  hinner  knapt  formas  i  hans  fan- 
tasi, innan  den  undantränges  af  en  annan.  I  stället  för 
att  göra  framställningen  åskådlig  och  målande,  väcka 
hans  bilder  därför  ej  sällan  för\'irrande,  kunna  t.  o.  m. 
göra  ett  intryck,  som  står  det  löjliga  nära. 

Om  början  af  det  18:de  århundradet  heter  det  i  ta- 
let vid  Porthans  minnesfest: 

„Lik  ishafvens  sårade  förblödande  jätte  på  klippig  strand 
lågo  nationerna  maktlöst  på  kanterna  af  blodade  fält,  där  så 
mången  lager  skiftevis  blifvit  skxu-en,  att  slaget  tyktes  bart 
nära  att  för  långlig  tid  utdö.  Att  bärga  hvad  som  bland 
spillror  af  ramlad  lycka  bärgas  kunde,  att  ej  mera  äfventyra 
det  mödosamt  bärgade  blef  lösen  ej  just  för  dagen  —  men  för 
den  inbiytande  skymningen.  Däraf  dessa  från  land  till  land, 
frän  stad  till  stad  nomadiserande  fredskongresser,  vattnande 
med  forsagdhetens  tårar  fridens  ännu  så  trånväxta  planta,  som 
arbetade  sig  fram  skygg  i  de  djupt  intrykta  spåren  af  stri- 
dens med  dödsliar  försedda  vagn,  hvilken  nyss  gnisslat  öfver 
världen" . 

Ett  lyckligt  resultat  vinner  han  dock  någon  gång 
genom  en  med  episk  bredd  utförd  liknelse,  hvarpå  han 
sedan  låter  sjäLfva  den  behandlade  saken  följa.  „Jfr.  t.  ex. 
»Majnattstalet"  1857  från  orden:  »När  svensk  och  finne 
stöta  tillsammans  ..." 

För  det  reella  hade  han  föga  sinne;  fakta  och  årtal 
är  det  honom  motbjudande  att  anföra  i  deras  nakenhet. 
Sålunda  anges,  visserligen  med  beräknad  retorisk  effekt. 
Nervänders  födelseår  och  dödsår  genom  följande  omskrif- 
mng:       ^ 

')  Anmärkas  bOr  dock,  att  minnesteckningen  aldrig  i  sin  helhet 
blifvit  som  tal  fbrodragen. 

2 


Digiti 


zed  by  Google 


18  Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet. 


^Det  var  den  världshistoriska  kvällen  af  den  23  februari 
1848.  D&  satt  tj^st  i  sitt  tysta  hem  Joh.  Jac.  Nervänder, 
kastande  en  sorgsen  blick  pä  sitt  hädangångna  lif,  till  hvars 
vedermöda  han  43  år  tidigare  blifvit  född**. 

För  att  säga  att  Nervänder  föddes  i  Österbotten, 
måste  han  uttala  sig  om  stora  ofreden,  om  fosterlands- 
förrädare, om  Finlfiuids  lonien  och  Finlands  Attica,  hvilket 
sistnämda  skall  vara  Österbotten. 

Den  för  en  talare  oumbärliga  egenskapen  att  kanna 
utvidga  sitt  änme,  att  däri  finna  synpunkter  möjliga  af 
utveckling,  att  forhöja  dess  intresse,  besitter  Cygnaeus 
i  hög  grad.  Dock,  vill  man  vara  uppriktig,  måste  man 
säga  att  just  i  följd  af  det  omåttliga  bruk  han  gör  af 
amplifikationen  många  hans  påståenden  äro  blott  half- 
sanningar. 

I  skildringen  af  enskilda  situationer  är  han  oftast 
lycklig;  han  kan  konsten  att  göra  det  förgångna  närva- 
rande. Men  äfven  här  saknar  man  ofta  den  sinliga  ome- 
delbarhet, som  värkar  kraftigast. 

J.  J.  Nordströms  afresa  till  Sverige  skildras  på  föl- 
jande sätt  (i  minnestalet  öfver  Nervänder): 

^Det  var  en  höstmorgon  1846.  Sörjande  stod  hufvud- 
stadens  befolkning  vid  dennas  strand.  Universitetets  lärare 
och  ungdom  trängde  sig  fram  i  folkmassans  första  led.  Ty 
hela  fosterlandet  led  i  den  stunden  en  stor  förlust,  en  oersätt- 
lig skulle  jag  säga,  ifall  jag  trodde  att  förlusten  af  någon  en- 
skild man  vore  en  sådan.  Men  främst  drabbades  dock  landets 
högskola  däraf.  Studentsången  tolkade  i  vemodiga  toner  af- 
skedets  bitterhet.  Omgifven  af  de  sina  stod  på  skeppet,  som 
redde  sig  att  ila  bort,  en  man  redo  att  gå  i  frivillig  lands- 
flykt**. 

Mest  upplysande  är  CygnsBus,  då  han  ger  sig  in  på 
literaturens  område,  i  hvilket  fall  hans  stil  kan  bli  ypper- 
lig. Då  han  har  någon  eller  något  bestämdt  att  polemi- 
sera emot,  har  han  vanligen  sina  lyckligaste  ögonblick. 
Oviljan  ger  sig  uttryck  i  hånande  ordalag,  som  dock  van- 
ligen äro  något  förtäkta  eller  åtminstone  så  insvepta  i 
en  högtidlig  fraseologi,  att  de  ej  bli  så  sårande,  som  an- 


Digiti 


zed  by  Google 


Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet.  19 

dras  helt  naket  utdelade  hugg  eller  snärtar,  ehuru  hans 
utslnngas  med  väldigare  tillrustning.  Någonting  särskildt 
karaktäristiskt  för  CygnsBi  tal  är  att  hans  egen  person  stän- 
digt och  jämt  framträder.  Utan  något  rimligt  skäl  ger 
han  åhöraren  till  bästa  episoder  från  sitt  eget  lif,  som 
med  ämnet  ha  foga  eller  intet  att  skaffa.  Man  måste 
dock  medge,  att  hans  häri  framträdande  fåfänga  eller  egen- 
kärlek mest  är  af  den  oskyldigt  naiva  art,  som  mera  roar 
än  väcker  förargelse.  Någon  gång  kan  han  äfven  helt 
godmodigt  skämta  öfver  sig  själf,  såsom  då  han  berättar: 

^Mången  bland  Finlands  allmänhet  torde  ännu  vara  nog 
tacksam  att  erinra  sig  det  enda  stora  nöje  jag  varit  i  tillfälle 
att  tillskynda  densamma,  ehuru  jag,  tyvärr,  endast  medelbart 
Tar  orsaken  äfven  till  detta.  Anledningen  till  det  tänuneligen 
allmänna  jublet  var  nämligen  en  mot  min  person  riktad  omät- 
lig hånande  artikel,  så  förkrossande,  att  den  däraf  drabbade 
ej  anständigtvis  mera  tyktes  böra  kunna  uppresa  sig  åter, 
men  tillika  så  sprittande  af  kvickhet,  att  det  i  det  hela  varit 
synd  att  icke  få  andas  på  en  jord  upplifvad  af  så  mycken 
munterhet*. 

Artikeln  var  af  Nervänder,  och  det  vittnar  om  Cyg- 
naei  goda  hjärta,  att  han,  denna  ^omätligt  hånande  artikel^ 
oaktadt,  skrifvit  öfver  Nervänder  ett  minnestal,  hvars  en- 
tusiastiska anda  framgår  af  de  ord,  hvarmed  han  inleder 
detsamma: 

„Ej  längesedan  samlade  oss  smärtan  öfver  en  gemensam 
förlust  kring  ett  trångt  åt  förgängelsen  invigdt  rum,  hvilket  i 
den  stunden  döptes  med  ett  oförgängligt  namn;  såsom  stället, 
hvarpå  en  hjälte  stupat,  ehuru  dittils  förbisedt  och  namnlöst, 
af  den  härliges  undergång  öfverantvardas  åt  ett  ovanskligt 
minnes  vård.     Det  var  Johan  Jacob  Nervänders  öppna  graf". 

Äfven  om  CygnsBus  under  fortgången  af  sina  tal 
kan  förirra  sig  på  områden,  dit  vår  logiska  tanke  vill 
vägra  att  följa  honom,  är  den  första  ansatsen  han  gör 
nästan  alltid  egnad  att  spänna  åhörarens  uppmärksamhet. 
I  de  inledande  orden  äro  tanke  och  form  så  skarpt  och 
klart  utpräglade,  att  de  ovilkorligt  sätta  sig  fast  i  åhöra- 
rens minne.    Sist  anförda  citat  är  därpå  ett  exempel.  Jag 


Digiti 


zed  by  Google 


20  Svensk  vältaUghet  i  Finland  under  19:de  seklet 

vill  anföra  ett  ytterligare.  Bland  de  mänga  minnestal, 
som  förvaras  i  Vetenskapssocietetens  akter,  och  i  hvilka 
åtminstone  inledningarna  äro  af  resp.  talare  med  särskild 
omsorg  utarbetade,  finnes  intet,  där  temat  „en  utmärkt 
man  har  bortgått"  vore  så  orginelt  varieradt,  som  i 
dessa  ord: 

„Det  är  ett  sorgens  budskap  mig  åligger  att  på  Finska 
Vetenskapssocietetens  högtidsdag  upprepa  ånyo.  Nästan  oför- 
svarligt torde  det  därför  låta,  om  jag  tillstår  att,  då  jag  nu 
tager  till  ordet,  det  ej  är  känslan  af  sorg  som  öfvervägande 
beherskar  min  själ.  Men  det  vore  en  förbrytelse  mot  san- 
ningen, ifall  jag  ville  fördölja,  att  jag  känner  det  icke  blott 
som  en  heder,  utan  som  en  upplyftande  glädje  att  få  in- 
skrifva  till  Gabriel  Beins  ära  några  minnets  ord  i  mina  åhö- 
rares hjärtan*. 

Åt  talens  afslntning  kan  man  däremot  ej  gifva 
samma  erkännande.  Det  är  som  om  elden  i  hans  inre, 
som  under  talets  förlopp  slagit  sina  flammor  vida  om- 
kring, skulle,  efter  att  ha  förtärt  alt  brukbart  material, 
mot  slutet  flämta  med  mattare  låga. 

Såsom  CygnsBi  bästa  tal,  emedan  de  äro  de  enklaste 
och  sakenligaste,  skulle  jag  beteckna  följande  tre:  det  som 
han  under  rådande  krigstillstånd  höll  å  Skatuddskasernen 
den  28  april  1854  till  officerame  vid  finska  sjöekipagerne; 
talet  vid  akademiska  sorgefesten  öfver  kejsar  Nikolai  I, 
samt  hans  s.  k.  majnattstal  efter  promotionen  1857.  Vid 
sistnämda  tillfälle  höjde  han  sin  stämma  mot  Finlands 
beteckning  som  ett  „träldomens  gyUene  näste".  För  den 
politiska  friheten  hade  Cygnaeus  föga  sinne.  Talet  fram- 
kallade, såsom  bekant,  på  stället  protester,  hvilka  blefvo 
ödesdigra  för  den  som  närmast  före  CygnsBus  haft  ordet. 

Cygnsei  fosterlandskärlek  var  den  äldre  generatio- 
nens historiska  och  poetiska,  och  åt  denna  har  han  gifvit 
ett  mäktigare  uttryck  än  någon  talare  före  eUer  efter  ho- 
nom. Det  var  den  13  maj  1848  på  majfältet  vid  Gum- 
täkt,  då  „yårt  land"  första  gången  med  Pacii  musik 
offentligen  blef  sjunget.  Talet  finnes  ej  mera  i  behåll, 
men  med   enkla  ord  refereradt  af  Z.  Topelius  gör  det  i 


Digiti 


zed  by  Google 


Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet  21 

denna  form  ett  mera  helt  och  stort  intryck  än  något  bland 
dem,  som  blifvit  med  alla  sina  episoder  och  svällande  dra- 
perier  fnllständigt  bevarade. 

Topelius  berättar  om  dess  innehåll  ^): 

^Utgångspimkten  var  „Pinlands  namn"  —  hur  det  gen- 
Ijod  till  oss  långt  ur  sagomas  natt;  hur  det  var  främlingens 
skräck  och  egnas  tjusning;  huru  det  var  ursprungsordet  för 
alt  hvad  vi  på  jorden  äga  heligt  och  dyrbart ;  huru  det  växte 
genom  seklerna,  ömsom  hånadt  och  ömsom  äradt ;  huru  det 
flöt  in  i  vårt  väsen  från  vaggan  till  grafven ;  huru  det  eldade 
krigarens  håg,  då  han  blödde  på  slagfältet,  och  styrkte  den 
trötte  odlarens  mod,  där  han  kämpade  mot  polarmakterna  för 
Europas  civilisation;  huru  detta  namn  var  oförytterligt  som 
lifvet  och  mer  än  lifvet;  huru  det  tyngde  förrädaren  till  jor- 
den och  upprättade  den  redlige  medborgarens  kraft;  huru  det 
för  sina  söner  innebar  alt,  fordrade  alt,  gaf  alt,  och  huru  vi 
för  detta  namns  ära,  dess  aktade  plats  i  samtiden  och  dess 
ofördunklade  fortvaro  genom  seklerna  måste  lefva  och  dö". 

Talet  räkte  en  hel  timme,  som  dock  för  de  närva- 
rande knapt  tyktes  som  en  kvart.  Berättaren  tillägger: 
„Denna  timmes  ansträngning  för  att  under  fri  himmel 
kunna  höras  af  flere  tusen  åhörare  sprängde  hans  röst, 
hvilken  sedan  aldrig  återfick  sin  förra  styrka  och  glans". 

En  senare  generation  minnes  därför  blott  Cygnaöus 
med  den  sprängda  stämman;  men  de  rika  tankarna  och 
de  öfven-askande  vändningarna,  de  stora  gesterna  och  det 
dramatiska  föredraget  hade  han  kvar  och  därmed  tjusade 
han  som  fÖrr  sina  åhörare.  Han  kunde  ej  leda  dem  till 
ett  bestämdt  mål,  men  han  rykte  dem  upp  från  jorden 
till  en  högre  idealvärld,  som  var  hans  rätta  hem  ^).  —  Hans 
åsikter  i  politiska  och  sociala  frågor  är  det  svårt  att  med 
bestämda  ord  karaktärisera;  vi  måste  taga  vår  tillflykt  till 
en  något  utnött  fras  och  säga,  ätt  han  var  fyld  af  entu- 
siasm f5r  alt  ädelt  och  stort  och  skönt  i  lifvet.  Och  där- 
med är  visserligen  ock  ett  vilkor  för  den  stora  vältalig- 
heten angifvet,  men  en  sådan  vältalighet  som  Cygnsei  är 


')  Se  Emil  Nervänders  biografi  öfver  Cygnieus. 

*)  Jfr.  J,  W.  Snollmans  tal  vid  Oygnaei  jordfästning. 


Digiti 


zed  by  Google 


22  Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet, 

dock  något,  hvartill  en  människa  ej  kan  utbildas,  därtill 
måste  hon  födas. 

Om  vi  från  Cygnsei  tal  vända  oss  tiU  Joh.  Vilh. 
Snéllmans,  försättas  vi  i  en  helt  annan  atmosfär.  Snell- 
man  ville  ej  gälla  som  talare  och  synnerligen  många  äro 
ej  häller  —  i  betraktande  af  den  betydelse  hans  ord  ägde 
—  de  tal  af  honom,  som  blifvit  till  eftervärlden  bevarade  ^), 
men  liksom  han  i  lifvet,  när  hälst  han  uppträdde,  kunde 
räkna  på  uppmärksamma  åhörare,  förtjäna  hans  tal  att 
äfven  efter  hans  bortgång  studeras.  Snellmans  föredrag 
var,  som  kändt,  korthugget  och  hackigt.  Därmed  har- 
monierar väl  de  korta,  afbrutna  satserna,  som  ej  genom 
stilistiska  medel,  utan  genom  innehållets  följdriktighet 
sammansluta  sig  till  större  enheter.  Det  är  sällan  han 
talar  i  längre  perioder  och  i  ett  rikare  språk.  Af  reto- 
riska figurer  är  det  nästan  blott  anafora,  eller  ordupp- 
repningen, som  oftare  förekommer.  Däremot  använder  han 
ganska  ofta  den  retoriska  frågan,  på  hvilken  svaret  föl- 
jer omedelbart.  Sällsynta  äro  bilder,  men  icke  ogärna  in- 
fogar han  en  anekdot.  Man  kan  ej  förneka,  att  talen  lida 
af  en  viss  enformighet.  Men  tröttande  värka  de  därför 
ej.  De  äro  ej  besvärade  af  någon  större  längd,  eller 
tyngda  af  alldagliga  tankar.  Detta,  jämte  den  starka  öfver- 
tygelsen,  den  fullkomliga  klarheten,  den  mestendels  stränga 
enheten  höjer  dem  vida  öfver  det  vanliga.  Ehuru  Snell- 
man  hälst  rör  sig  på  nationalitetsidéns  område  och  därför 
på  många  vägar  återkommer  till  detta  ämne,  upprepar  han 
likväl  ej  sig  själf,  utan  betraktar  för  hvarje  gång  saken 
från  en  ny  synpunkt  eller  belyser  den  med  något  nytt  fak- 
tum. Själfva  tonen  i  talen  har  en  ganska  omfattande  skala, 
ehuru  han  hvarken  når  den  högstämda  vältalighetens  höj- 
der eller  lyckas  i  det  lätta  och  lekande  framställningssättet. 

Talet  vid  M.  A.  Castréns  graf  är  genomträngdt  af 
en  bitter  smärta:  i  Castréns  bortgång  beklagar  han  fo- 
sterlandets bittra  öde.     Då  Joh.  Jak.  Tengström  bäddas  i 

>)  Ingå  i  „Strödda  skrifter"  sidd.  465—567.  Därtill  komma  ytt- 
randen vid  landtdagon. 


Digiti 


zed  by  Google 


Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet  23 

jordens  sköte,  talar  han  i  en  lugnare  ton  om  ett  i  lugn 
fulländadt  lefnadslopp;  då  han  riktar  afskedsorden  till 
ungdomsvännen  Fredr.  CygnsBus,  vibrerar  stämman  mer 
än  vanligt  af  rörelse.  Han  tolkar  orden  „Lifvet  är  en 
dröm",  och  det  är  som  anade  han,  att  han  själf  snart 
skulle  ha  fullbordat  loppet. 

Vid  många  tillfallen  hade  Snellman  att  tacka  for 
hyllningar,  som  egnats  honom.  Han  gör  det  enkelt  och 
anspråkslöst  och  gifver  de  firande  i  gengåfva  någon  tanke 
att  behjärta.  Såsom  egentlig  festtalare  har  Snellman  upp- 
trädt  vid  några  få  tillfallen,  men  med  föga  framgång. 
Den  upplyftande  framställningen  i  lysande  församlingar 
var  ej  hans  sak.  De  ord  han  yttrade  vid  finska  pressens 
sekularfest  1871  vakte  dock  för  tankarnas  och  mannens 
skull  starkt  bifall. 

Såsom  landtdagstalare  är  Snellman  otvifvelaktigt  lyck- 
hgast.  Det  var  ju  hans  lif  att  strida.  Visserligen  är  to- 
nen en  annan  hos  senatorn  och  f.  d.  senatom  än  hos 
skolrektorn  och  literatören  i  Kuopio,  men  mellan  de  väl 
af  vägda  orden  framtränger  dock  både  den  bittra  sarkas- 
men, det  förlöjligande  skämtet  och  den  godmodiga  humorn. 

Ett  diplomatiskt  fint  utarbetadt  konststycke  med  lif 
och  retoriskt  eftertryck  —  i  detta  afseende  det  förnämsta 
af  Snellman  jag  påträffat  —  är  det  tal,  hvarmed  han  vid 
1867  års  landtdag  förordade  regeringens  presslag. 

Ar  1872  angrep  han  bondeståndet  med  en  sådan 
bitterhet,  att  fråga  uppstod  om  andragandets  uteslutande 
ur  protokollet.    Bedan  en  kort  sats  kan  antyda  tonen: 


j) 


I  detta  land  finnes  dock  äfven  en  annan  landtbefolk- 
ning  än  den  besuttne  allmogen,  här  finnes  denna  allmoges  usle 
arbetare*. 

Däremot  blef  Snellman  gång  på  gång  vid  samma 
landtdag  afbruten  af  ståndets  bravorop,  då  han  uttalade 
sig  om  den  dåvarande  skolstyrelsen  och  dess  främste  man, 
C.  v.  Kothen.  Han  yttrar  sig  utan  öfverilning  i  en  sam- 
manträngd, kraftig  stil.  Det  är  den  gamla  oppositions- 
mannen som  talar,  men  med  den  värdighet  och  det  för- 


Digiti 


zed  by  Google 


24  Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet 

höjda  eftertryck  hans  långvariga  värksamhet  i  samhället 
och  hans  ställning  som  f.  d.  senator  förlänade. 

En  den  store  talarens  betingelser,  i  en  parlamentarisk 
församling  en  af  de  viktigaste,  ägde  Snellman:  karaktär 
och  fast  öfvertygelse. 

Från  Snellman  ber  jag  att  få  länka  uppmärksamhe- 
ten på  en  man  af  i  allo  blidare  Ijmne,  som  på  de  områden 
där  han  värkade,  särskildt  som  mångårig  universitetsrek- 
tor, utöfvat  ett  välgörande  inflytande  och  som  äfven  så- 
som talare  förstod  att  gifva  sina  tankar  en  tilldragande 
form.  Oabrid  Rein  var  väl  ej  utmärkt  genom  ett  ovan- 
ligt förståndsdjup  eller  en  genialisk  begåfning;  men  ett 
upplyst  förstånd,  en  öppen  öfvertygelsens  redlighet,  en 
sällsynt  hjärtats  godhet  måste  tillförsäkra  honom  sympati. 
De  akademiska  programmen,  ehuru  ämnade  att  läsas  ej 
att  höras,  ha  vanligen  en  oratorisk  karaktär.  Det  pro- 
gram, som  af  Kein  utfärdades  med  anledning  af  kejsar 
Nikolais  död,  har  ock  i  sitt  proemium  och  i  sin  epilog  en 
stark  retorisk  f&rg,  men  det  fylles  för  öfrigt  af  fakta  och 
siffror.  Vi  skola  därför  hällre  hålla  oss  till  det  kort  därpå 
med  anledning  af  Alexander  n:s  förmälning  utfärdade. 
Detta  program  innehåller  en  hel  politisk  åskådning.  Kär- 
nan utgöres  af  en  redogörelse  för  landets  framsteg  efter 
föreningen  med  Kyssland,  jämförda  med  förhållandena 
under  den  svenska  tiden.  Uppgiften  hade  sina  svårig- 
heter gentemot  de  stridiga  opinioner,  som  då  gjorde  sig 
gällande.  Men  författaren  förlorar  ej  sitt  historiska  lugn, 
utan  utskiftar  med  oväld  åt  den  ena  och  åt  den  andra 
tiden  hvad  den  tillkom.  Reins  ståndpunkt  är  sansadt 
liberal.  Han  framhåller  ock  vikten  af  att  landtständema 
hade  tillfälle  att  sammanträda,  en  tanke  som  strax  därpå, 
eller  just  vid  den  fest,  till  hvilken  programmet  inbjöd, 
frimodigt  framhölls  och  närmare  utveckades  af  F.  L. 
Schauman.  Stilen  är  vårdad,  manligt  varm  och  t.  o.  m. 
lyftande. 

Ett  utdrag,  som  kan  ha  aktuelt  intresse: 

^Slutligen  har  man  beklagat  oss  att  vi  saknade  garantier 
for  beståndet    af  det   samhällsskick,  det  rättstillstånd  och  de 


Digiti 


zed  by  Google 


Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet  25 

institutioner,  som  blifvit  oss  utlofvade  och  dem  vi  för  närva- 
rande äga.  Sknlle  det  inträffa,  att  det  finska  folket  ginge 
miste  om  de  lagar,  efter  hvilka  det  under  ärhundraden  blif- 
vit styrdt,  som  varit  lämpade  efter  dess  behof,  bildningsgrad, 
lynne  och  karaktär,  under  hvilkas  skydd  det  tillväxt,  vunnit 
trefnad  och  belåtenhet  med  sin  ställning;  skulle  det  komma 
att  styras  efter  institutioner  tillkomna  under  en  helt  annan 
historisk  utveckling,  lämpade  efter  ett  annat  folklynne,  andra 
behofver,  annan  karaktär  och  bildningsgrad,  ämnade  att  fram- 
föra ett  stort  mäktigt  folk,  ett  af  dem  som  under  halftannat 
sekel  redan  tecknat  och  framdeles  väl  ännu  i  sekler  kommer 
att  rista  sitt  namn  i  historiens  tideböcker,  i  människosläktets 
häfder  —  sä  skulle  finnarne  visserligen  anse  en  sädan  hän- 
delse för  den  största  olycka,  som  kunde  trä£Fa  dem.  Väl  må 
det  vara  den  kungliga  örnens  fröjd  och  gamman  att  sträfva 
åt  höjderna,  att  mäta  rymderna,  att  klyfva  skyarna ;  den  i  sina 
hemknutar  kära  svalan  älskar  hällre  att  bygga  sitt  lerbo  under 
den  fredliga  takåsen.  Det  är  dock  icke  endast  tycke  och 
böjelse,  utan  äfven  historiens  lärdomar  som  stämpla  en  sådan 
händelse  som  en  olycka  för  oss.  Århundradens  erfarenhet  lär, 
att  ett  folk  endast  sålunda  att  det  styres  efter  grundsatser, 
lämpade  efter  dess  skaplynne,  kan  nå  den  intellektuella  och 
moraliska  utbildning,  stadga  och  själfständighet,  som  kan  göra 
det  förtjänt  af  aktning  och  det  erkännande,  att  det  icke  för- 
felat sin  bestämmelse  på  jorden;  att  ett  motsatt  förfarande 
oftast  gör  det  till  en  moralisk  krympling,  behäftad  med  ärfda 
och  utifrån  mottagna  Ij^ten,  utan  hvarken  ärfda  eller  lånade 
företräden  och  förtjänster.  En  sådan  nedslående  erfarenhet 
lämna  icke  sällan  gränstrakter,  där  tillstötande  stora  nationer 
invärka  och  bortskämma  den  ursprungliga,  ofördärfvade  folk- 
karaktären. Ett  såda^it  sorgligt  öde  förespår  man  Finlands 
hela  folk.  Nu  har  det  väl  i  enskilda  fall  någon  gång  kunnat 
inträffa,  att  de  utstakade  författningsformema  icke  strängt 
blifvit  iakttagna,  men  att  någon  fara  för  hela  vårt  samhälls- 
skick däraf  kunde  uppstå  vilja  vi  icke  tro.  Låtom  oss  se  på 
hvad  skäl**.  —  Vid  utvecklandet  af  dessa  skäl  åberopar  förf. 
sig  på  kejsar  Nikolais  yttrande:  ^Finname  hafva  hållit  sitt 
ord,  jag  håller  mitt"! 

Liksom  detta  program  till  form  och  innehåll  hör  till 
de  bästa,  som  vid  dylika  tillfallen  sett  dagen,  har  Bein 
infor  Finska  Vetenskapssocieteten  hållit  ett  minnestal  öfver 
W.  G.  Lagus,  hvilket  mycket  höjer  sig  öfver  mängden 
af  dylika. 


Digiti 


zed  by  Google 


26  Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet, 

„Ett  tillryggalagdt  männiBkolif  af  70  år  och  däröfver 
med  sina  förtjänster  och  brister,  sina  dagrar  och  skuggor,  sina 
fröjder  och  sorger,  sina  mödor  och  deras  frukter,  ligger  afslu- 
tadt  framför  oss.  Mitt  bemödande  skall  bli  att  teckna  det- 
samma med  den  försoningens  anda,  som,  vid  tanken  pä  en 
nyss  tillsluten  graf,  gör  sig  radande  i  hvarje  människohjärta, 
i  medvetande  af  de  lyten  och  brister,  som  vidlåda  alt  mänsk- 
ligt, men  därjämte  med  den  opartiskhet  och  sanningskärlek, 
som  anstår  häfdateckningen,  ihågkommande  den  afsomnades 
ofta  upprepade  regel:  de  mortuis  non  nisi  vere  —  endast  san- 
ning vare  död  mans  dom^. 

Med  dessa  värdiga  ord  börjar  talet.  Den  historiska 
bakgrunden  är  skickligt  framhållen,  det  psykologiska  om- 
sorgsfullt utredt,  reflexionerna  sunda  och  beaktansvärda. 
Satserna  äro  korta,  väl  afvägda,  uttrycken  knappa.  Det 
hela  påminner  något  om  Taciti  Agricola,  blott  att  Rein 
är  mera  gladlynt  och  godmodig  än  den  romerska  biogra- 
fen, så  att  äfven  ett  hälft  skämtsamt  uttryck  här  och  där 
möter. 

Vid  diskussionerna  inom  Ridderskapet  och  adeln  be- 
traktar Rein  alltid  frågorna  ur  den  historiska  utvecklin- 
gens synpimkt;  sin  öfvertygelse  försvarar  han  i  hofsamma 
ordalag,  men  med  stor  bestämdhet,  enkelt,  klart  och  re- 
digt. Han  var  ej  en  af  dessa  stora  talare,  till  hvilkas  ord 
man  med  eller  mot  sin  vilja  måste  lyssna,  men  man  hörde 
på  honom  med  nöje  och  hade  alltid  någonting  att  lära  af 
hans  ord.  ^ 

Jag  nödgas  här  förbigå  tvänne  af  Reins  samtida  vid 
universitetet,  N.  A.  Oyldén,  och  E.  af  Brunér.  Hvardera 
hafva  hållit  tal,  hvilkas  vårdade,  efter  antikt  mönster  fritt 
bildade,  rena  och  enkla  stil  gifver  dem  ett  bestående  värde. 
Gyldén  talade  varmt  till  Linsens  minne,  Brunér  firade 
sedermera  Alexander  IIIis  formälning  i  ordalag,  där  poe- 
tisk skönhet  växlar  med  manliga  tankar. 

Jag  öfvergår  till  Reins  efterträdare  i  rektoratet,  A. 
E.  Arppe.  Såsom  talare  hör  han  till  våra  allra  förnämsta. 
Hans  stilistiska  mönster  voro  Hvasser,  Tegnér  och  Geijer. 
År  1852  öppnade  han  en  kurs  populära  föreläsningar  i 
kemi  med    ett  föredrag,  där  kraft  och  djup  och  skönhet 


Digiti 


zed  by  Google 


Sven$k  vältaligket  i  Finland  under  19:de  $eklet  27 


sammanslutit  sig  till  en  beundransvärd  enhet.  Form  och 
innehåll  förhöja  hvarandra  ömsesidigt.  Entusiasmen  för 
ämnet  beherskas  af  ett  öfverlägset  klart  förstånd,  som 
logiskt  leder  från  punkt  till  punkt  medels  perioder  af 
kraftig  klang. 

^fin  aningsfull  längtan  efter  insikt  i  naturtingens  väsende 
och  inbördes  samband  måste,  redan  långt  innan  människan 
himnit  till  civilisationens  höjder,  af  mångfaldiga  yttre  anled- 
ningar väckas  i  hennes  bröst.  Hon  skådar  omkring  sig  na- 
turens storartade  skapelser  och  hon  gripes  af  en  känsla  om 
sin  egen  ringhet,  en  känsla  så  mycket  mäktigare,  ju  mindre 
hon  äger  förmåga  att  beherska  och  for  sina  ändamål  begagna 
naturkrafternas  kaotiska  makter.  Deras  välsignelserika  värk- 
ningar  fröjda  hennes  sinne;  deras  förstörande,  ingenting  sko- 
nande härjningar  fylla  det  med  bäfvan;  hon  öfverväldigas  af 
beundran,  af  fruktan  och  fröjd  ömsom.  Hon  kan  ej  förblifva 
en  lugn,  likgiltig  åskådare  till  de  naturföreteelser,  som  för- 
siggå omkring  henne.  Hon  måste  lyssna  till  åskans  dunder 
och  stormens  dån,  hon  måste  se  stjärnornas  glans  och  jordens 
skiftande  färgprakt,  hon  måste  känna  huru  blomman  sprider 
vällukt,  huru  det  doftar  i  skogen,  huru  hennes  egen  sinnes- 
stämning mulnar  och  klarnar  efter  skaplynnet  af  den  natur,  i 
hvars  omgifning  hon  lefver.  Hon  födes,  hon  lefver,  hon  dör 
i  och  genom  naturen,  hon  hämtar  därifrån  njutningar  och  nö- 
jen, sorger  och  smärtor  och  står  i  mångfaldigt  afseende  uti 
ett  beroende  förhållande  till  henne*. 

Sedan  alt  fortfarande,  sä  ofta  Arppe  i  sina  tal  yttrar 
sig  om  naturen,  naturlagarna  eller  öfverhufvud  behandlar 
vetenskapliga  frågor,  är  han  pä  ett  område,  där  man 
oblandadt  beundrar  hans  stora  begåfning.  Men  det  är  ej 
med  sådana  frågor  hans  berömda  rektorstal  i  allmänhet 
sysselsätta  sig.  Det  är  studentlifvet,  dess  förpliktelser  och 
förvillelser  och  dagens  politiska  opinioner  han  skärskådar. 
Han  gör  det  med  öfverlägsen  förmåga,  men  det  är  ej  sanno- 
likt, att  hans  ord  trängde  till  hjärtat.  Om  Reins  praktiska 
grundsatser  kunde  betraktas  såsom  uttryck  för  en  sansad 
liberalism,  och  hans  styrelse  som  faderlig,  kan  man  må- 
hända beteckna  Arppe  såsom  upplyst  konservativ  och 
hans  förhållande  till  studenterna  som  den  oblidkelige  la- 
gens, om  han  ock  gör  anspråk  på  att  utöfva  fadersväldet. 


Digiti 


zed  by  Google 


28  Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet 

„Jag  är  ej  en  vän  af  den  faderliga  maktens  tillämpning 
p&  samhälls-  och  statsstyrelsen,  ty  den  leder  till  despotism, 
där  den  ej  redan  är  det,  och  förutsätter  att  folken  ständigt 
skola  befinna  sig  i  sin  bamaUder.  Men  jag  kan  dock  ej  neka, 
att  det  akademiska  samhället  ännu  kunde  återspegla  vissa  för- 
hållanden ifrån  familjen,  där  fadersväldet  är  rådande,  äfven 
om  söneme  äro  fullvuxne.  Universitetet  är,  såsom  det  ock  i 
äldre  tider  allmänt  uppfattades,  en  familj  af  äldre  och  yngre 
medlemmar.  I  mån  af  erfarenheter  och  kunskaper  tager  hvar 
och  en  del  i  öfverläggningen  om  dess  gemensamma  angelägen- 
heter, hvar  och  en  yttrar  sin  mening,  men  vid  det  slutliga 
afgörandet  är  det  ej  rösternas  flertal,  som  bestämmer  utslaget, 
utan  det  är  fadersväldets  åsikt  om  hvad  fÖr  familjen  kan  vara 
det  bästa  och  det  nyttigaste,  som  bestämmer  hans  handlings- 
sätt. Men  hvem  ville  dock  påstå,  att  dylika  öfverläggningar 
äro  onödiga  eller  onyttiga,  därför  att  majoritetens  röst  icke 
blir  den  gällande  och  afgörande"  ^). 

Det  är  en  egendomligt  kall  och  formalistisk  uppfatt- 
ning af  familje-  och  fadersbegreppet  som  xittalar  sig  i 
dessa  ord.  Arppes  tal  andas  ett  stort  allvar,  men  äfven 
en  oböjlighet  och  hårdhet,  som  sist  värkar  förslöande,  där 
den  ej  framkallar  oppositionslusta.  Hvilka  än  hans  åsikter 
äro,  uttalar  han  dem  med  en  öppenhet  och  oförskräkt- 
het,  som  måste  imponera.  Än  säger  han  saken  genast 
rent  ut,  än  förbereder  han  den  småningom  och  så  skick- 
ligt, att  åhöraren  ej  märker  huru  han  råkat  i  hans  logiska 
maskor,  innan  de  sluta  sig  omkring  honom.  Men  den 
som  tror  på  det  sannsks  och  rättas  egen  makt  att  öfver- 
vinna  utbrotten  af  det  onda,  skall  dock  ej  fastna  i  detta 
bevisningens  nätvärk.  Själf  föll  han  offer  för  det  ord- 
ningens och  tuktens  tvångssystem,  som  han  med  logisk 
konsekvens  och  öfvertygelsens  kraft  alt  starkare  betonar. 
Då  han  från  högskolans  främsta  kateder  begynte  forsvara 
det  press-system,  i  hvars  tjänst  han  stält  sig,  var  hans 
bästa  tid  förbi. 

Några  belysande  ord  från  ett  inskriptionstal: 

^Finland  har  i  förhållande  till  de  flesta  andra  civilise- 
rade länder  tämligen  sent  kommit  i  åtnjutande  af  tryckfrihet. 


»)  Uttalandet  är  från  1859. 


Digiti 


zed  by  Google 


Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet 


Vi  borde  därför,  med  så  många  varnande  exempel  för  ögonen, 
kunna  tillgodogöra  oss  andras  erfarenhet  och  lättare  än  andra 
kringgå  de  faror  och  svårigheter,  hvilka  så  ofta  skadat  och 
uppehållit  frihetens  sak.  Det  finnes  inom  publicitetens  område 
en  ntväxt,  som  genom  sin  vederstygglighet  kan  hos  mången 
väcka  afsmak  och  ovilja  mot  hela  den  idé,  på  hvilken  den 
fria  yttranderätten  hvilar.  Denna  utväxt  är  skandalprässen, 
—  i  våra  dagar  vida  känd  och  beryktad.  Det  måste  finnas 
en  ton  af  anständighet  emot  hvilken  prässen  icke  f^  fela,  det 
måste  finnas  områden  i  samhället  dit  den  ej  får  intränga, 
foremål  så  höga,  så  vördnadsbjudande,  att  de  ej  med  hånande 
begabberi  få  vidröras.  Förglömmer  sig  prässen  ända  därhän 
att  han  söker  oskära  det  privata  lifvets  helgedom,  att  han 
begynner  bearbeta  människans  dåligaste  böjelser,  att  han  med 
forkarlek  öfvar  sin  svartkonst  på  just  de  föremål,  som  med- 
boi^garen  aktar  såsom  företrädesvis  vördnadsvärda  och  heliga, 
så  gör  han  af  publicitetens  ansvarsfulla  yrke  en  närande,  fast 
på  samhällets  djupaste  rötter  tärande  födkrok,  och  det  skall 
ej  dröja  länge,  innan  det  samfund,  där  det  fria  ordets  makt 
aå  missbrukas,  skall  neddragas  i  samma  sänka  dy,  hvari  präs- 
sen själf  krälar**. 

Vid  landtdagen  talade  Arppe  med  en  klarhet  och  be- 
stämdhet i  sak  och  uttryck,  som  af  fä  blifvit  nådd,  men 
utan  något  slags  känslomotiv  med  en  forståndets  kyla, 
som  nästan  kommer  en  att  rysa. 

Såsom  exempel  på  hans  stil  några  ord: 

„Man  kan  ej  lappa  en  ruin^.  Men  denna  regel,  som 
använd  på  samhällsbyggnaden,  innebär  en  hel  politisk  lära,  är 
i  grunden  oriktig;  liknelsen,  hvarpå  den  hvilar,  är  icke  träf- 
fande, och  läran  som  den  förkunnar,  är  icke  sann**. 

Någon  roll  kimde  Arppe  ej  i  det  parlamentariska  lif- 
vet  spela,  och  han  deltog  ej  mycket  däri. 

Tnnan  jag  lämnar  universitetet  och  öfvergår  till  våra 
landtdagstalare,  må  en  vältalare  från  studentvärlden  med 
några  ord  nänmas.  Valfrid  Älfthan  var  på  1860:talet  icke 
blott  inom  studentkåren,  hvars  ordförande  han  var  under 
flere  år,  utan  äfven  i  vidare  kretsar  känd  som  en  af  våra 
varmaste  och  mest  lycklige  talare. 

Förnämst  anses   det   tal,  han  höll  vid  jubelfesten  i 


Digiti 


zed  by  Google 


30  Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet 

Land  våren  1868  ^).  Det  är  ej  absolut  klanderfritt  i  re- 
toriskt afseende,  och  reminiscenser  kunna  väl  spåras  i  fråga 
om  ett  ämne  som  så  otaliga  gånger  pröfvat  talares  upp- 
finningsförmåga, men  det  utgör  ingalunda  en  upprep- 
ning af  gamla  fraser  och  vändningar,  som  dock  så  lätt 
inställa  sig  i  ett  dylikt  fall.  Alfbhan  har  gifvit  talet  en 
personlig  prägel  och  en  känslighet,  som  måste  väcka  gen- 
klang.    Det  slutar  med  dessa  ord: 

„Den  andliga  morgonljusning,  som  tändes  vid  tredje 
Gustafs  tron,  spred  äfven  sitt  skimmer  till  Finlands  fjärran 
hygder;  våra  fader  gladdes  däråt  och  tjusarkonungens  minne 
har  genom  dem  älskadt  gått  i  arf  till  sönerna.  Ännu  yngre- 
minnen  ha  vi  gemensamma,  af  sången  förevigade  minnen. 
Bröder !  Jag  kommer  från  Stockholm  —  jag  hringar  Eder  en 
hälsning  från  Döbelns  graf ! 

Det  första  som  förenade  det  svenska  och  det  finska  fol- 
ket var  religionen.  Det  var  liksom  en  hänvisning  af  Allfader 
„8om  st3rrer  folkens  öden*^,  att  dessa  båda  folk  i  tiders  tid 
med  andens  band  skulle  hållas  tillsammans.  Denna  hänvis- 
ning hafva  de  aldrig  svikit,  skola  de  aldrig  svika,  ty  hvad 
Qud  har  förenat  kunna  människor  icke  åtskilja^. 

Att  Alfbhan  kände  till  retorikens  regler,  framgår  re- 
dan häraf ;  men  han  hade  äfven  den  talaresjäl  och  det 
formsinne,  som  allena  naturen  gifver. 

Med  Snellman,  Bein  och  Arppe  hade  vi  redan  kom- 
mit in  på  de  politiska  debatternas  arena.  Ingen  af  de 
nämda  kan  dock  räknas  till  de  mest  framträdande  bland 
våra  landtdagstalare. 

Här  bör  en  anmärkning  förutskickas.  Den  parla- 
mentariska vältaligheten  måste  i  vida  högre  grad  bedömas 
efter  det  yttre  utförandet,  än  fallet  är  med  minnestalen, 
festföredragen  eller  de  populär-vetenskapliga  föreläsnin- 
garna, ty  dessa  äro  lika  mycket  ämnade  att  läsas  som  att 
höras.  Men  om  i  en  parlamentarisk  församling  det  talade 
ordet  förfelar  sin  värkan  just  det  ögonblick  det  gäller,  är 
det  en  ringa  tröst,  att  andragandet  i  protokollet  går  i  en 
tilltalande  form  till  eftervärlden.    Emellertid  befinner  jag 


»)  Publicerad  t  i  „Minnen  från  en  resa  till  jubelfesten  i  Lund  rå- 
ren 1868**  af  M(ax  af)  S(chultén). 


Digiti 


zed  by  Google 


Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet  SI 


mig  na,  då  jag  går  att  med  några  ord  karaktärisera  de 
mera  framstående  talame  vid  våra  två,  delvis  tre,  första 
landtdagar  ^),  i  det  läget  att  nödgas  betrakta  dem  mera 
som  stilister  än  som  praktiska  talare.  Jag  har  nämligen 
ej  haft  detaljerade  uppgifter  att  tillgå  i  fråga  om  det 
yttre  foredraget,  röstbehandling,  tonfall,  åtbörder  och  dy- 
likt. Men  om  sålunda  hufvudsakligen  blott  det  skrifna 
ordet  kan  afses,  värkar  ej  häller  den  efteråt  till  protokol- 
len gjorda  retoucheringen  af  andragandena  vilseledande 
på  omdömet.  Att  en  viss  motsvarighet  mellan  språkformen 
och  dess  kroppsliga  uttrycksmedel  i  flertalet  fall  gjort  sig 
gäUande,  har  jag  dock  trott  mig  kunna  konstatera  *). 

Inom  adeln  framträder  med  stor  tydlighet  Robert 
Björkefiheims  ridderliga  personlighet.  Det  är  friskhet  och 
frimodighet  och  träffsäkerhet  i  hans  korta,  kraftiga  satser. 
Orden  inställa  sig  med  stor  lätthet,  och  lika  lätt  synes  det 
vara  fÖr  honom  att  med  principiella  skäl  och  fakta  åstad- 
komma ett  logiskt  klart  och  slående  bevis.  Han  replike- 
rar kort  och  träffande,  vanligen  med  stor  skärpa;  men  han 
förgår  sig  ej,  utan  bibehåller  alltid  en  viss  nobel  värdig- 
het.   Ett  känsligt  hjärta  gaf  talet  dess  grundton. 

En  annan  från  skådeplatsen  tidigt,  ännu  tidigare  än 
Bjorkenheim,  bortgången  bland  det  unga  släkte,  som 
trodde  på  framtiden,  var  Ernst  Linder,  Lugna  och  oför- 
skräkta  Ijödo  hans  andraganden,  mången  gång  i  polemik- 
ton och  då  bitande  och  drastiska,  ehuru  de  lediga  och 
behagliga  vändningarna  ej  häller  voro  för  honom  främ- 
mande. De  direkta  frågorna,  merendels  bevis  på  öfver- 
tygelsefasthet  och  känslans  intensitet,  använde  han  ej 
sällan. 

Eddsköld,  C.  .T*.,  literatör  liksom  äfven  den  förre,, 
uppträdde  ständigt  som  en  frisinthetens  förkämpe,  talade 
i  vackert  formade,  oratoriskt  utsirade  satser  varmt  och  be- 
stämdt;  men  han  lämnar  med  afseende  å  bevisföringens  fast- 
het och  grundlighet  ett  och  annat  öfrigt  att  önska. 

O  Äfven  januariutskottets  ftJrhandlingar  ha  beaktats. 
•)  Fil.  kand.  Frih.  Tor  Carpolan  har  haft  vänligheten  lämna  mig^ 
flere  upplysningar  af  intresse. 


Digiti 


zed  by  Google 


32  Svensk  vältdltgket  i  Finland  under  19:de  seklet 

Silfversvarij  O.  J".,  (possessionat)  talar  enkelt,  varmt 
och  vackert,  raskt  och  lifligt,  ej  sällan  med  frågor,  bitande 
infall  och  ironiska  vändningar. 

Vidare  fäster  man  sig  vid  professor  K,  F.  v.  WiUe- 
brands  väl  afvägda,  vårdade  andraganden.  Det  hvilar  en 
ton  af  fin  belefvenhet  öfver  hans  ord.  Han  skildrar  klart 
och  öfvertygande.  Han  försvarar  sin  sak  med  stor  talang 
och  upptager  alla  invändningar  i  behörig  ordning.  Han 
kan  bli  varm,  ja  ifrig,  men  går  ej  anfallsvis  utöfver  den 
fina  ironin. 

Professor  PippingsTcölds  något  kalla,  men  lediga  och 
till  en  viss  grad  klangfulla,  alltid  orädda  ord  läto  först 
under  senare  landtdagar  oftare  höra  sig. 

J.  A.  von  Essen,  tidigare  literatör,  senare  guvernör, 
afgaf  ett  yttrande  om  censuren,  som  i  hetsighet  och  dra- 
stiskt hånande  uttryck  torde  öfverträfifa  alt,  hvad  i  den 
vägen  presterats  vid  våra  landtdagar.  Det  är  nog  stil  i 
det  aktstycket,  men  ej  någon  sans  eller  måtta  i  de  sti- 
listiska medlens  användning. 

Grefve  C.  M.  Creutz,  infiytelserik,  men  ej  egentligen 
någon  talare,  beträdde  snart  samma  värksamhetsområde 
som  Essen. 

Däremot  var  O.  v.  Älfthan,  ehuru  redan  vid  sitt  första 
uppträdande  1867  tjänstgörande  guvernör,  ständigt  en  be- 
märkt parlamentarisk  person.  Han  var  otvifvelaktigt  en 
af  adelns  främste  talare.  Möjligt  att  mången  lade  sina  ord 
vackrare,  men  få  kunde  gifva  en  sådan  åskådlighet,  rör- 
lighet och  omväxling  åt  sina  andraganden  som  Alfthan. 
Det  är  energisk  liflighet  i  hans  ord.  Äfven  då  han  ror 
sig  med  siffror,  förfaller  han  ej  i  torr  enformighet.  Alltid 
är  det  någon  lycklig  vändning,  ett  fyndigt  infall  eller  en 
ordlek  som  ger  de  döda  siffrorna  lif.  I  afseende  å  kvick- 
het och  godt  muntrande  humör  står  han  öfver  alla  andra. 
Och  med  alt  detta  stort  allvar,  mycken  värme  och  djup 
sakkännedom! 

Det  var  hufvudsakligen  det  praktiska  lifvets  män 
inom  adeln,  som  ådagalade  en  anmärkningsvärdare  talare- 
skicklighet.   Det  fans  många  erfarna  ämbetsmän  och  f.  d. 


Digiti 


zed  by  Google 


Svensk  vältalighet  i  Finland  tmder  19:de  seklet  33 


ämbetsmän,  särskildt  på  det  juridiska  området,  som  upp- 
trädde både  ofta  och  otvifvelaktigt  med  stor  sakkännedom, 
men  deras  förtjänster  tillkouuner  det  ej  mig  att  här  fram- 
hålla. En  kan  jag  dock  ej  underlåta  att  nämna.  Frih. 
K  J.  Carpelan  utvecklade  vid  flere  tillfallen  en  icke  ringa 
talareförmåga  eller  stilistisk  skicklighet.  Hans  andragan- 
den  äro  ej  allenast  sakrika  utan  äfven  lediga,  framför  alt 
kraftiga,  präglade  af  ett  allvar  och  en  öfvertygelsens  fast- 
het, som  imponerar.  Dödsstraffets  bibehållande  har  han 
bättre  försvarat  än  kanske  de  flesta  hos  oss. 

Då  jag  öfvergår  till  prästeståndet,  må  genast  näm- 
nas, att  inom  detta  stånd  funnos  vid  de  första  landtda- 
garaa,  om  icke  de  största  parlamentariska  förmågorna  — 
ty  dessa  voro  nog  till  finnandes  inom  adeln  — ,  de  mest 
öfvade  talame.  Ståndets  inflytelserikaste  person,  profes- 
sor, sedermera  biskop  F.  L.  Schauman  kan  dock  ej  be- 
tecknas som  en  egentlig  vältalare,  så  sakrika  och  i  grun- 
den varma  hans  andraganden  än  voro.  De  lida  nästan 
alla  af  en  viss  enformighet  i  framställningen.  De  ha  ej 
så  mycket  karaktär  af  tal,  som  af  instruktiva  föreläsnin- 
gar, i  hvilka  ämnet  utredes  punkt  för  punkt,  alt  igenom  i 
samma  lugna  ton.  Detta  omdöme  gäller  ock  hans  1857  i 
Universitetets  solennitetssal  hållna  för  sin  frimodighet  be- 
römda festtal. 

Däremot  var  domprosten  A,  6.  Borg  en  talare  af 
rang  —  kanske  den  yppersta  vid  hela  landtdagen.  Lik 
en  ftltherre  öfverblickar  han  hela  situationen  från  en 
högre  ståndpukt.  Med  en  öfverlägsen  skicklighet  framför 
han  sina  skäl.  Så  invecklade  frågorna  än  kunna  vara, 
utreder  han  dem  klart  och  åskådligt.  Så  långa  hans  an- 
draganden merendels  äro,  värka  de  aldrig  tröttande.  Hans 
föredrag  är  rikhaltigt,  och  omväxlande.  An  lycka  hans 
argumenter  fram  i  vackra,  välrustade  perioder,  än  angriper 
han  med  kraftiga  retoriska  frågor;  än  är  han  skarp  och 
afvisande,  än  varm  och  lyftande.  Han  vet  hvad  han  vill, 
och  språket  står  färdigt  att  utföra  hans  tankars  bud. 

En  utmärkt  stilist  var  ock  professor  A.  F,  Oranfelt, 
kanske  mera  stilist  än  talare,  ty  han  är  nog  teoretisk  och 

3 


Digiti 


zed  by  Google 


Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19: de  seklet. 


utvecklar  ämnet  i  föreläsningsfonn,  men  formen  är  ledig, 
angenäm  och  omväxlande. 

Prosten  Henrik  Heikd  var  den  mest  varmhjärtade 
talaren  inom  ståndet.  Hans  andraganden,  mest  af  prin- 
cipiell art,  anslå  genom  en  varm  ton,  vackra  perioder  och 
målande  bilder.     Men  debattör  var  han  ej. 

Bröderna  Berqh  voro  skarpa,  outtröttliga  polemiker, 
men  deras  framställning  är  invecklad  och  långdragen  och 
besvärad  af  alt  för  mycket  bibelspråk,  hvilka,  om  de  an- 
vändas såsom  känslomotiv,  kunna  gifva  talet  flykt  och 
djupt  allvar,  men  såsom  logiska  bevismedel  ej  äro  egnade 
att  åstadkomma  reda. 

Inom  borgareståndet  var  talförheten  ej  stor  vid  de 
två  första  landtdagarna.  På  grund  af  klarhet  i  framställ- 
ningen, reda  i  bevisföringen,  och  då  det  behöfdes,  en 
viss  skärpa  i  tonen  kunde  man  särskildt  nämna  Teiig- 
ström  från  Jakobstad,  därnäst  Ohrnberfj  från  Helsingfors, 
äfvensom  Östrimj  från  Ekenäs.  Från  1872  kommo  nya 
element  in  i  ståndet,  det  blef  mera  lif  i  debatterna,  och 
borgareståndet  har  i  politisk  taleförmåga  sedan  dess  gått 
ofantligt  uppåt. 

Under  de  första  tiderna  stod  bondeståndet  i  talför- 
måga afgjordt  öfver  städemas  representanter.  Skada 
blott  att  yttrandena  så  ofta  blifvit  i  protokollet  återgifna 
i  oratio  indirecta  eller  annars  omredigerade.  —  Det  som 
af  „skrifkunnige  vänner"  tydligen  på  förhand  uppsatts,, 
tager  jag  ej  als  i  betraktande.  —  Men  då  yttrandena 
framträda  i  sin  genuina,  mången  gång  grammatikaliskt 
inkorrekta  form,  värka  de  rent  af  uppfriskande.  Det  är 
ursprunglighet  i  åskådning  och  uttryck.  Talarne  skräda 
hvarken  ord  eller  tankar.  Såsom  de  tänka  och  känna  det,, 
säga  de  rent  ut.  Då  det  gäller  frågor  från  deras  egen 
erfarenhetssfer,  går  talet  ledigt  och  klart.  Polemiken  är 
stundom  dråplig,  och  de  kvicka  infallen  äro  talrikare  än 
i  något  annat  stånd.  Mången  herremannatalare  kunde  ha 
mycket  att  lära  af  bondlogiken  och  frimodigheten. 

Såsom  representanter  för  detta  slags  talai*eförmåga 
må  nämnas  Keto  och  Mansteny  och  jag  tillägger  undan- 


Digiti 


zed  by  Google 


Svensk  vältalighet  i  Finland  under  19:de  seklet.  85 


tagsvis  en  ännu  lefvande,  för  att  ej  lämna  den  förnämsta 
onämd,  Karl  Johan  Shtte, 

Såsom  slutomdöme  öfver  vår  parlamentariska  välta- 
lighet kan  man  trygt  uttala  det  påståendet,  att  den  i 
mycket  ringa  grad  skattat  åt  de  granna  fraserna  eller 
yttrat  sig  i  anspråksfulla  och  paradoxa  påståenden.  Re- 
presentationen har,  enligt  kejsarorden,  med  ådagaläggande 
af  värdighet,  hofsamhet  och  lugn  i  sina  öfverläggningar 
arbetat  på  utvecklingen  af  folkets  välfärd. 

Jag  har  härmed  hunnit  till  slutet  af  min  framställ- 
ning. Jag  har  i  regeln  icke  öfvei-skridit  året  1870.  Se- 
dan dess  har  ett  fjärdedels  sekel  förflutit,  hvarunder  al- 
stren af  svensk  talarekonst  vunnit  en  betydande  tillökning. 
Det  rörliga  kommunala  och  politiska  lifvet  samt  vaken- 
heten inom  de  talrika  föreningar,  som  arbeta  för  veten- 
skapligt och  socialt  framåtskridande  och,  hvarför  glömma 
de  medborgerliga  festerna  med  sina  fest-  och  skåltal?  —  har 
åstadkommit,  att  förmågan  att  muntligt  uttrycka  sig  blif- 
vit  mycket  allmännare  än  förr.  Själfva  talförheten,  eller 
förmågan  att  tala  ledigt,  har  ock  blifvit  större.  Men  man 
kan  ej  påstå,  att  de  egentliga  vältalarne  därför  blifvit 
proportionsvis  flere.  Vältaligheten  förutsätter  en  naturlig 
begåfning,  men  den  fordrar  äfven  studier  och  skild  om- 
vårdnad. Men  i  vårt  nya,  ifrigt  framåtsträfvande  samhälle, 
där  samma  person,  hälst  om  han  äger  större  förmåga, 
blir  dragen  åt  många  olika  håll,  har  man  ej  tid  att  egna 
mycken  uppmärksamhet  åt  formen,  då  det  sakliga  kräf- 
ver  så  mycken  omsorg.  Man  tänker:  rem  tene,  verba 
se(j[uentur  (håll  fast  vid  saken,  så  följa  nog  orden  af  sig 
själf).  Och  detta  är  visserligen  en  riktig  synpunkt.  Själfva 
saken  är  det  viktigaste,  och  utan  sakkännedom  är  det 
föga  bevändt  med  den  formella  förmågan.  Men  denna 
har  dock  sin  betydelse.  —  Vår  tid  beskylles  för  materia- 
lism. Om  beskyllningen  är  grundad,  är  det  ej  förvånande, 
att  talame  sällan  nå  en  högre  flykt  i  sin  framställning. 
I  våra  dagar  har  man  ej  tid  och  håg  att  lugnt  studera 
den  sköna  literaturen.  Man  bläddrar  i  dikthäftena,  kastar 
en  blick  i  de  skönliterära  tidskrifterna,  man  läser  tidnin- 


Digiti 


zed  by  Google 


36  Svensk  vältalighet  i  Finland  binder  19:de  seklet 

garna  och  studerar  fackliteraturen.  Det  studium  som  un- 
der gångna  tider  egnades  den  antika  literaturen,  den  upp- 
märksamhet hvarmed  nyare  arbeten  i  bunden  och  obunden 
stil,  som  ägde  skönhetens  stämpel,  lästes  och  lästes  ånyo. 
har  blifvit  sällsyntare.  Därigenom  har  ock  sinnet  för  for- 
mens förtjänster  något  förslöats. 

Men  något  af  detta  ideella  och  literära  intresse,  lagdt 
till  den  grundliga  sakkännedomen,  skulle  gifva  oss  flere 
talare  som  ej  blott  kunde  gifva  klara  upplysningar  och 
föra  logiska  bevis,  utan  äfven  fängsla  fantasin,  röra  våra 
känslor  och  tvinga  vår  vilja  att  följa  talaren  på  den  väg 
han  visar  till  sanning  och  rätt. 

Ivar  A.  Heikel. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  l:s  regering'. 


En  mcttant  la  plus  rigoureuse  im- 
partialité  ä  juger  co  personnage  illustre 
il  faut  iinir  par  laimer  commo  horn  me, 
Tadmirer  commo  souverain  et  homme 
d'État,  enfin  raeme  respecter  ses  défauts, 
ear  lo  coeur  resta  toujours  pur  et  la 
nature  sombloit  ne  lui  avoir  donné  ses 
défauts  que  pour  prouver  que  rien  n'est 
parfait  dans  (*e  monde. 

Grefve  R,  H.  Rehbinder 
(Souvenirs  do  ma  vie.) 

I. 

För  de  fåtaliga  åldringar  ibland  nu  lefvande  gene- 
ration, hvilkas  barndom  förflutit  i  början  af  detta  sekel, 
äfvensom  för  de  något  flera  representanter  af  det  för- 
flutna, hvilka  väl  icke  sjelfva  då  lefvat,  men  af  sina  för- 
äldrar emottagit  skildringar  och  intryck  af  verlden  och 
menniskorna  fordom,  framstår  med  visshet  början  af  nit- 
tonde århundradet  uti  ett  egendomligt  ljus.  Jemförd  med 
det  pågående  sekelslutets  nervösa  oro,  dess  jäktande  efter 
olika  mål,  dess  njutningar,  dess  lyx,  dess  nivellering  af 
skrankorna  emellan  samhällets  olika  medlemmar,  företer 
sig    den  nämnda  perioden  utan  tvifvel  såsom  en  ålder  af 


*  Do  källor,  som  vid  utarbetandet  af  denna  framställning  begag- 
nats, ha,  förutom  tryckta  sådana,  till  väscndtlig  del  utgjorts  af  å  stats- 
arkivet  fOrvarade  kollektioner  af  egenhändiga  brcf  och  diverse  dokument, 
hvilka  af  dess  fiJroståndare  herr  doktor  R.  Hausen  med  synnerligt  till- 
jnötesgåendo  tillhandahållits  fOrf.  fDr  forskning.  Så  de  vigtiga  och  rika 
Rehbindei-ska,  Armfelfska  och  AminoflTska  (llilaks)  samlingarna;  och 
får  jag  f^)r  de  ftrade  donatoronia  af  de  tvenne  sistnämnda,  kammarherren, 
grefve   C.  A.    Arnifelt   o<!h  enkefru  grcfvinnan  A.  Aminoff,  numera  fru 


Digiti 


zed  by  Google 


38  En  vändpunkt  uti  Alexander  1: 8  regering. 


konservatism,  stela  former,  skarpa  gränser  emellan  menni- 
skor  af  olika  stånd  och  åldrar,  men  derjemte  af  arbetsamhet 
och  stor  anspråkslöshet  i  det  dagliga  lifvet,  oskrymtad 
gudsfruktan  och  trofast  vänskap.  För  minnet  hägra  gam- 
malmodiga byggnader  med  få  rum  och  tarfligt  bohag, 
med  sparsam  belysning  och  luftvexling,  med  geranium 
och  reseda-krukor  invid  fönstren;  utanför  skymta  väl 
häfdade  åkertegar  och  den  tillreglade  spannmålsbodan. 

Finland  befann  sig  likväl  med  allt  detta  då  uti  ett 
ogensägligen  gynnsammare  läge  än  hvad  tidigare  varit 
fallet ;  såväl  uti  andlig  odling  som  isynnerhet  i  ekonomiskt 
hänseende  hade  ock  vid  jemförelse  med  aflägsnare  åldrar 
icke  obetydande  framsteg  gjorts.  Den  protestantiskt  sven- 
ska bildning,  som  under  seklerna  rotfast  sig  uti  landet, 
hade  utan  att  i  grunden  efterskänka  af  sitt  allvar,  begynt 
småningom  ikläda  sig  nya  former  och  lemnat  rum  för 
nya  idéer  och  ny  syn  på  tingen ;  medan  å  ena  sidan  sam- 
hällsbegreppen  och  spörsmålen  rörande  det  allmänna  bästa 
i  och  för  sig  underkastats  granskning  och  vunnit  uti 
stadga,  hade  å  en  annan  sida  på  litteraturens  falt  de 
gamla  klassiska  studierna  inrymt  vid  sig  behandling  och 
framställning  af  fosterländska  ämnen.  Under  den  lifvande 
inflytelsen  från  Gustaf  III:s  dagar  hade  Kellgren,  Fran- 
zén och  Tengström  stämt  sina  lyror  till  glada  toner,  me- 
dan Porthan  i  allt  större  kretsar  väckt  håg  för  forskning 
i  Finlands  forntid  och  för  kännedom  af  dess  folk  samt 
Kalm    och  Gadd   oförtrutet  sökt  uppvisa  utvägar  till  till- 


Icktorekan  Uschakoff,  äfvensom  ftJrmyndaren  for  minderåriga  gi-efvc  Ami- 
noff,  hciT  godsegaren  Wilh.  Bruncrona,  betyga  min  tacksamhet  ftJr  det 
tillstånd  de  på  statsarkivarions  framställning  i  fdrcnämnda  afscendc  be- 
hagat lemna  mig.  Likaledes  får  jag  uttala  min  erkänsla  till  hofrättsrådet 
C.  De  la  Chapelle,  bankdirektören  grefve  C.  Mannerheim,  friherre  V.  M. 
von  Bom  och  enkefriherrinnan  W.  Rotkirch  fiJr  delgifvandet  af  i  deras  ego 
befintliga  gamla  minnesteckningar  och  bref,  samt  till  herr  öfrerdirektören 
O.  A.  K.  Gripenberg  för  den  afskrift  af  etta  statssekretariatet  beraradt  kon- 
cept af  grefve  Rehbinder  från  1819,  h vilket  herr  öfverdirekturen  i  tiden 
med  benäget  tillstånd  af  d.  v.  ministerstatssekreteraren,  generallöjtnant 
J.  C.  Ehrnrooth  haft  vänligheten  att  tillställa  mig. 

Författaren, 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1:8  regering,  30 

godogörande   och   förökande   af  landets   naturliga  hjelp- 
käJlor. 

Uti  de  vida  ödemarkerna  och  skogarna  i  landets  inre, 
der  tillibrene  ringa  spår  af  mensklig  verksamhet  förnum- 
mits, hade  odlingens  förposter  inträngt  talrikare  än  for- 
dom och  röken  från  fasta  nybyggen  höjde  sig,  der  förut 
blott  jägaren  och  fiskaren  för  en  kort  tid  uppehållit  sig; 
uti  öfriga  landsdelar  hade  isynnerhet  jordbruket  och  landt- 
hushållningen  gjort  beaktansvärda  framsteg  dels  genom 
egomas  lämpligare  gruppering  och  utvidgning,  dels  de 
mera  rationella  metoder  dem  storskiftet  medföi-t.  Finland, 
som  så  ofta  fordom  lidit  brist  på  spannmål,  hade  under 
1790-talet  exporterat  årligen  i  medeltal  mellan  40-  och 
50,000  tunnor  säd.  Folkmängden  hade  under  de  senaste 
femtio  åren  fördubblats,  hvarvid  uti  de  ödsligare  områ- 
dena tillväxten  isynnerhet  varit  skönjbar.  Uti  kuststä- 
derna skildt  rådde  anmärkningsvärd  företagsamhet  och 
lif  sedan  utvidgad  seglationsfrihet  medgifvits,  och  stapel- 
städerna i  Österbotten  sågo  icke  obetydliga  summor  för- 
värfvas,  i  det  skogames  och  åkerbrukets  produkter  ifrån 
det  inre  landet  genom  dem  sökte  sin  väg  till  afsättning 
och  å  en  annan  sida  de  inre  byggdema  genom  dem  erhöll  o 
oumbärliga  importförnödenheter. 

Ljusa  utsigter  för  framtiden  syntes  sålunda  öppna 
sig  och  dessa  hade  ökats  genom  det  finska  hushållnings- 
sällskapets stiftelse,  hvilket  imder  ledning  af  patriotiska 
män  med  ifver  och  sakkännedom  sökte  verka  uti  odlin- 
gens tjenst.  En  känsla  af  belåtenhet  gaf  sig  tillkänna 
inom,  såsom  det  synes,  en  stor  del  af  de  bildade  klas- 
serna att  dömma  af  det  högstämda  kväde,  hvilket  af  Teng- 
ström  skrefs  med  anledning  af  nämnda  samfunds  bildande. 
Behofven  voro  ju  i  tidens  enkla  hem  jemförelsevis  få  och 
anspråken  måttliga  för  att  icke  tillfredsställelsen  öfver 
hvad  som  vunnits  skulle  varit  sann  och,  ehuru  det  från 
Rousseau  lånade  uttrycket  „sällhet"  uti  denna  ålders  poe- 
tiska språk  säkerligen  ofta  missbrukats,  synes  dock  å  en 
annan  sida  stäldt  utom  tvifvel  att  detsamma  i  många  af 
tidens    fagneqväden   haft  en  verklig  stämning  till  grund. 


Digiti 


zed  by  Google 


40  En  vändpunkt  uti  Alexander  I:s  regering. 


Men  öfver  denna  förnöjsamma  stämning  drogo  tid- 
tals moln,  som  förmörkade  densamma  och  efterhand  på 
ett  hotfullt  sätt  tätnade.  Skulle  den  mäktige  grannen  i 
öster,  hvars  välde  ständigt  utvidgade  sig,  länge  hålla 
fred?  Skulle  icke  han,  med  minne  af  Gustaf  JILis  plöts- 
liga anfallskrig,  förr  eller  senare  till  trygghet  för  sig  söka 
framskjuta  sin  egen  gräns  ända  till  Bottenhafvet?  Upp- 
repade gånger  hade  oroande  rykten  varit  i  omlopp  och 
krigsrustningar  omtalats.  Och  då  allt  oftare  ifrån  södra 
Europa  häpnadsväckande  nyheter  förmälde,  huru  der  väl- 
den omstörtats  och  länder  inkräktats  af  den  oemotstånd- 
lige franska  härföraren,  då  derunder  Gustaf  Illrs  son,  rätt- 
rådig såsom  enskild  man,  men  egensinnig  och  oböjlig, 
trotsigt  utkastat  stridshandsken  emot  honom  och  bedröf- 
ligt  blottat  sin  oförmåga  både  såsom  fältherre  och  stats- 
man, skulle  icke  hos  de  tänkande  allvarliga  bekymmer 
uppstå  att  under  denna  de  stora  katastrofernas  epok,  då 
allt  syntes  oberäkneligt  och  vacklande,  landet  kunde  gå 
en  afgörande  kris  till  möte? 

En  samtida,  hvilken  mera  än  andra  personligen  in- 
gripit i  Finlands  historia  och  varit  i  tillfälle  att  blicka  in 
uti  förhållandena,  har  i  sjelfva  verket  uti  sina  lefnads- 
minnen  framställt  märkliga  iakttagelser.  Genom  sitt  em- 
bete  ställd  under  decennier  i  styrelsens  omedelbara  när- 
het och  bedömmande  personer  och  händelser  enligt  den 
måttstock,  som  blott  under  handläggandet  af  allmänna 
angelägenheter  förvärfvas,  har  han  på  äldre  dagar,  till 
opartisk  belysning  af  Finlands  historia,  fällt  omdömen,  om 
hvilkas  sanning  han  sjelf  var  öfvertygad.  Enligt  honom 
visade  sig  1808,  då  omsider  kriget  emellan  Ryssland  och 
Sverige  utbröt,  förkänslan  af  att  landet  förr  eller  senare 
skulle  underläggas  det  förra  företrädesvis  hos  adeln,  pre- 
sterskapet  och  flertalet  embetsmän ;  de  utgingo  från  den 
synpunkt,  att,  hvad  än  man  gjorde,  öfvermakten  dock  var 
hos  grannstaten  och  att  Finlands  öde  ytterst  skulle  så- 
lunda gestaltas.  Författaren  söker  förklaringen  härtill,  utom 
i  relativt  större  insigter  uti  bestående  politiska  förhållanden, 
också   uti  en   återstod  af  partiopinioner  från  Gustaf  Illrs 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  Ls  regering.  41 


tid,  som  på  vissa  håll  föranledt  ett  närmande  till  nämnda 
makt;  han  betonar  isynnerhet  verksamheten  hos  Sprengt- 
portens  anhängare,  för  det  mesta  de  till  Eyssland  öfver- 
lupne  som  derifrån  bearbetade  sinnena;  också  gåfvos  indi- 
vider, ;,som  spekulerade  på  att  sjelfva  göra  lycka  utan 
att  bekymra  sig  om  medlen".  Men  bonden,  den  lille 
godsegaren,  handtverkaren  och  borgaren  i  allmänhet,  hvilka 
höUo  för  att  mycket  stod  att  förlora  men  intet  att  vinna, 
ansågo  att  landets  välfärd  berodde  af  ett  kraftigt  mot- 
stånd, att  alla  utvägar  i  detta  afseende  voro  goda  och 
att  framför  allt  man  icke  borde  skilja  Finlands  fördel 
från  Sveriges. 

Så  uttalade  sig  Eehbinder  uti  sina  ^Souvenirs  de 
ma  vie"  *)  rörande  stämningen  hos  sina  landsmän  vid  före- 
nämnda  tidpunkt. 

Men  han  kastar  i  sammanhang  härmed  en  allmän 
öfverblick  på  de  högre  klassernas  intellektuella  och  sociala 
bildning,  på  deras  kulturståndpunkt  öfverhufvud  nu,  då 
Finlands  framtid  skulle  definitivt  bestämmas.  Hans  ord, 
om  ock  måhända  nog  stränga,  f ört j  ena  så  mycket  större 
xippmärksamhet,  som  han  uti  yngre  år  studerat  vid  Åbo 
akademi  under  Porthans  ledning,  stått  honom  ganska  nära 
—  han  hade  varit  hans  pensionär  —  samt  af  honom  in- 
förts hos  den  högt  ansedde  Calonius  ^). 

„Man  var  bildad,  det  är  sannt,  och  denna  bildning 
var,  så  att  säga,  positiv;  man  var  icke  egentligen  okun- 
nig, men  våra  kunskaper  inskränkte  sig  till  det  allra  nöd- 
vändigaste i  religion,  i  moral,  uti  lagkunskap  och  förvalt- 
ning. De  unga  männen  lemnade  universitetet  efter  att 
blott  knapphändigt  ha  studerat  filosofi,  historia,  politik 
och  skön  litteratur.  Engång  inne  på  tjenstemannabanan 
hade    de    icke    vidare    ledighet   att    egna    åt    litteratur: 

^)  Dossa,  ehuru  i  ofullständigt  skick  och  med  luckor,  förvaras  uti 
statsarkiret  uti  original  manuskript  med  Rehbindors  egen  bandstil. 

•)  Robert  Henrik  Rohbinder,  fOdd  1777,  son  af  majoren  baron 
Johan  Reinhold  Rchbinder  till  Wiksberg,  hade  bOrjat  sin  bana  såsom 
militär  och  avancerat  till  komet  t  vid  lif regementet.  Bl  i  f  von  student  i 
Abo   1791,   ställdes   han   af  fadren,  hvad  bokligt  arbete  bcträtfar,  under 


Digiti 


zed  by  Google 


42  £n  rändpunkt  uti  Alexander  1:$  regering. 


också  voro  lockelserna  i  sådant  afseende  ringa  hos  en 
nation,  som  ännu  någorlunda  hängde  vid  fornverldens 
seder.  Då  adeln  och  tredje  ståndet  besutto  en  blott  gan- 
ska måttlig  förmögenhet,  gåfvos  ibland  dem  endast  få, 
hvilka  egde  medel  att  resa  utomlands.  De  förmögnaste 
och  sådana,  hvilka  utmärkte  sig  genom  förtjenster  eller 
lyckligare  naturanlag,  drogos  till  Sveriges  hufvudstad, 
vare  sig  till  följd  af  åtrå  efter  nöjen  och  njutningar,  eller 
på  grund  af  ärelystna  planer  och  lust  att  komma  fram  i 
verlden.  Oftast  lyckades  de  uti  sina  syften  och  förglömde, 
då  de  icke  vidare  återsågo  fädernehemmet,  att  bevaka  den 
landsorts  intressen  som  sett  dem  födas.  De  främsta  em- 
betsmännen  uti  landet  sjelft,  fjerran  från  hofvet  och  sty- 
relsens medelpunkt  samt  stående  tillbaka  uti  denna  prak- 
tiska bildning,  som  endast  i  stora  verlden  förvärfvas,  ut- 
gjorde blott  gamla  rutinierer;  hederligt  folk  tvifvelsutan, 
men  saknande  på  engång  handlingskraft  och  egenskaper 
för  att  leda  den  allmänna  meningen  och  bilda  en  för- 
eningspunkt för  alla  klasser  af  innebyggame.  Ingen  upp- 
gjorde för  sig  en  plan  för  sin  verksamhet  —  ingen  kom- 
binerade det  förflutna,  det  närvarande  och  framtiden  — 
ingen  ändtligen  ville  belasta  sig  med  någon  ansvarighet 
utöfver  kretsen  af  sina  bestämda  åligganden.  En  del 
misströstade  om  allt,  andra  svigtade  emellan  fruktan  och 
hopp,  en  ringa  bråkdel  omsider  skådade  emot  en  förny- 
else af  gyllene  åldern.  —  Demia  fraktion,  ledd  af  gam- 
malt  partisinne,    var    föga   talrik,    men  i  sanning  fyndig 

Portfaans  ledning.  Studerade  latin,  tyska,  franska  och  engelska.  Rörande 
facklitteratur  i  juridiken,  farilkcn  senare  Rehbinder  valt  såsom  sitt  blif- 
Tande  kall,  furfrågadc  sig  Porthan  hos  Calonius  om  råd  samt  rekommen- 
'  deradc  längre  fram  sin  protegé  till  det  bästa  bos  honom,  då  den  unge 
mannen  1797  afreste  till  Stockholm  för  att  vinna  inträde  vid  jastitie- 
rovisioncn.  —  I  Ofrigt  synes  icke  Rehbinder  under  tidigare  år  väckt  skild 
uppmärksamhet  genom  de  stora  egenskaper,  som  senare  kSnnotecknado 
honom.  Porthan  kallar  honom  „en  sedlig  och  beskedlig  yngling,  ej  något 
genie.  men  ej  heller  dum".  Porthans  bref  till  Calonius  2  april  1795  och 
26  juni  1797  (se  Svenska  Litter.  Sällskapets  skrifter  I,  p.  178  och  V, 
391).  Men  med  huru  många  andra  lärare  delade  icke  Porthan  oförmågan 
att  fullt  uppskatta  sina  elevers  inneboende  anlag! 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Älexayidei'  1:8  regering.  43 


och  verksam.  Dess  ingifvelser  å  ena  sidan  och  iindfal- 
lenhet  å  den  andra  bedrog  lika  mycket  segrare  och  be- 
segrade". 


II. 

Betraktom  förhållandena  i  Ryssland  I 

Detta  stora  rike  hade  under  senare  delen  af  ader- 
tonde  seklet,  tack  vare  Katarina  IIis  långa  och  kraftfulla 
regering,  höjt  sig  till  en  oanad  maktställning  och  utvidgat 
sig  på  ett  för  svagare  grannar  högst  oroande  sätt.  Polens 
delning,  segervinningarna  öfver  Turkiet  äfvensom  stämp- 
lingarna  emot  Sverige  hade  för  detta  sistnämnda  land  öpp- 
nat ett  framtidsperspektiv  fullt  af  faror;  utan  framgång 
hade  Gustaf  III  sökt  tränga  jätten  tillbaka. 

Men  det  var  icke  allenast  den  materiella  maktut- 
vidgningen, som  gjort  Ryssland  fruktansvärdt;  Katarinas 
fina  statskonst,  hennes  personliga  tjusningskraft,  hvilken 
bedårade  de  flesta  som  kommo  i  hennes  närhet,  den  blän- 
dande, nästan  sagolika  prakt,  hvarmed  hon  omgaf  sitt  hof, 
och  de  utsigter  till  makt  och  storhet  hon  erbjöd  dem  som 
\imnit  hennes  gunst  —  allt  detta  utgjorde  lika  många  vå- 
dor för  ärelystna  andar  äfven  utom  hennes  rike,  hvilka  i 
detta  sedligt  svaga  århundrade  ville  nå  lyckans  och  ärans 
höjder. 

Det  var  för  denna  frestelse,  som  Göran  Magnus 
Sprengtporten,  mannen  med  den  stolta  herrskareblicken, 
han  „som  uti  sitt  tal  var  republikan,  men  uti  själen  despot", 
synes  dukat  under.  Åtskilligt  har  ordats  om  hans  kärlek 
till  Finland,  dess  folk  och  språk,  åtskilligt  om  den  ovilja 
han  rönt  öfver  det  stjufmoderliga  sätt,  hvaipå  han  ansåg 
landet  af  Sverige  behandladt,  äfvensom  om  den  otacksam- 
het hvarmed  hans  förtjenster  af  Gustaf  III  belönats  — 
men  huru  förklara  hans  plan  att  lösrycka  Finland  från 
moderlandet  för  att  göra  detsamma  oberoende  under  Ryss- 
lands skydd?  Huru  föreställa  sig  att  den  begåfvade  kri- 
garen, bevandrad  uti  historien  och  ännu  mera  förtrogen 
med   det    verkliga   lifvet    och   de  politiska  förhållandena. 


Digiti 


zed  by  Google 


44  En  vändpunkt  uti  Alexander  7;«  regering, 

kunde  sjelf  vara  öfvertygad  om  hållbarheten  af  detta  pro- 
gram? För  honom  existerade  icke  varnande  exempel  från 
förgångna  tider,  då  fråga  blef  om  det  pris,  hvarmed  sva- 
gare folk  gemenligen  fått  betala  den  hjelp  de  af  de 
mäktigare  erhållit.  Så  var  han  ock,  förunderligt  nog, 
blind  för  det  tragiska  öde,  hvilket  blott  kort  förut  öfver- 
gått  Polen  från  densamma  mäktiga  herrskarinnas  sida,  till 
hvilken  han  riktade  sitt  smicker.  Ty  inom  detta  land  hade 
ju  ett  parti,  som  på  sin  fana  skrifvit  fäderneslaDdets  bästa 
och  reformer  ^),  anropat  Katarinas  bistånd  och  följden 
af  den  ryska  undsättningen  hade  efter  hård  behand- 
ling ytterst  blifvit  Polens  första  delning,  hvilken  under 
samma  regentinnas  tid  efterträddes  af  den  andra  och  sista. 
Omdömet  om  Sprengtportens  machinationer  kan  sålunda, 
efter  pröfning,  icke  blifva  annat  än  det  Eehbinder  fällt, 
att  nemligen  „denne  vår  ärelystna  landsman,  förblindad 
af  sin  passion  att  herrska,  skapade  sig  luftslott  och  att 
han,  koryféen  för  landets  oberoende,  icke  åsyftade  annat 
än  att  en  dag  blifva  prokonsul  i  den  skyddsmakts  tjenst, 
hvilken  han  på  ett  så  oegenn3'^ttigt  sätt  ville  erbjuda  oss"'-^). 


*)  Czartoryski'ska  och  I*oiiiatowski'ska  familjerna.  Se  Th.  von  Bem- 
hardi,  Geschichte  Russlands  und  der  europäischcn  Politik  in  den  Jahren 
1814  bis  1831.    II,  2,  p.  230  ff.     Leipzig,  1875. 

*)  „Les  contemporains  ont  pu  s'y  trompcr,  mais  la  postérité  n'aura 
pas  de  peino  a  voir  ciiio  notrc  ambitieux  compatriote,  aveuglé  par  sa  pas- 
sion do  doniiner,  so  cn'a  des  chimercs  et  quo  cc  coryphéo  do  Tindépcn- 
dance  no  visoit  qu  a  devenir  un  jour  le  proconsul  do  la  puissanco  pro- 
teetricc  qu'il  nous  proposa  d'uno  maniero  si  desintéressée". 

Hvad  sjelfstUndighetsplanen  angår,  anfOr  Kchbinder  ett  karakte- 
ristiskt samtal,  som  han  långt  senare  eller  1808  i  l*etersburg  hafc  med 
Sprcugtporten,  hvilken  „varo  sig  fOr  att  riltttardiga  sitt  handlingssätt  eller 
för  att  öfvertyga  R.  oiu  att  man  haft  orätt  i  att  ioke  blindt  följa  hans 
råd",  ofta  återkom  till  fOrcnämnda  Umno. 

„Men  hvilket  var  det  initiativ  Ni  fureslagit  fur  att  bereda  oss  detta 
lyckliga  tillstånd  af  oberoende?"    frågade  R. 

Sprengtporten  blef  svaret  skyldig.  „rå  min  Ura",  yttrade  han, 
„verkstlllligheton  var  min  hemlighet;  men  Ni  kilnner  att  våra  kära 
landsmän  ha  trög  fattningsgåfva,  de  diskutera  mera  Un  de  handla.  — 
Man  lät  tiden  gå  sig  nr  händerna;  den  sköna  planen  gick  om  intet  till 
toljd  af  några  bet^lhafvarcs  enfald  eller  svaghet  ni.  m." 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1:8  regering,  45 


Huruvida  dylika  planer  föresväfvat  den  näst  Sprengtporten 
mest  betydande  mannen  inom  partiet,  Johan  Anders  Jä- 
gerhom  af  Spurila,  synes  mindre  klart;  måhända  lågo 
abstrakta  spekulationer  lånade  från  franska  filosofers  skrif- 
ter äfvensom  en  hejdlös  fantasi  lika  mycket  som  makt- 
begär till  gi-und  för  denne  oroliga  agitators  verksamhet. 
De  öfrige  medlemmarne  Klick,  Ladau,  Glansenstjema 
m.  m.  voro  jemförelsevis,  med  undantag  af  den  först- 
nämnde, af  mindre  betydenhet;  samtlige,  såväl  hufvud- 
mannen  som  de  nämnda  anhängarene,  sågo  ock  sina  före- 
hafvanden  lida  skeppsbrott  och  såsom  lagligen  dömda 
landsförrädare  hade  de  sökt  sin  räddning  i  Eyssland.  Men 
såsom  en  följd  af  de  fleråriga  stämplingar  dem  Sprengt- 
porten och  Jägerhom  i  landet  derförinnan  bedrifvit  och 
hvilka  under  föi-vånande  overksamhet  från  Gustaf  Illrs 
sida  pågått,  är  att  anse  uppkomsten  af  de  tillförene  okända 
foreställningarna  om  ett  nytt  förhållande  till  Ryssland, 
hvilka  inom  vissa  kretsar  vunnit  insteg  och  diskuterats. 
Härpå  kan  väl  Anjalaförbundet,  åtminstone  till  en  del, 
gälla  såsom  bevis.  Ty  om  än  förbittring  öfver  Gustafs 
revolution  och  inkonstitutionella  krigsförklaring  i  förening 
med  adelns  harm  öfver  förminskad  makt  hade  varit  en 
väsendtlig  driffjäder  till  denna  exempellösa  förbindelse,  der 
man  under  pågående  fälttåg  underhandlade  om  fred  med 
Rysslands  suverän,  skulle  väl  sådant  dock  svårligen,  synes 
det,  med  så  stor  framgång  kunnat  bedrifvas,  om  icke  frön 
dertill  tidigare  i  icke  ringa  mängd  utsatts.  Och  den  stora 
kejsarinnan  hade  häninder,  tack  vare  det  skimmer  af  upp- 
lysning och  fördomsfrihet,  hvarmed  hon  omgifvit  sin  tron, 
icke  företett  sig  uti  en  afskräckande  skepnad,  utan  hos 
äfven  redbare  fosterlandsvänner  låtit  åsigter  och  omdömen 
födas,  som  inneburo  mindre  misstroende  emot  det  land 
hon  beherrskade  än  fordom  varit  fallet. 

Men  medan  Katarina  öfverhufvud  såg  sin  allmänna 
politik  ända  till  slutet  af  sitt  lif  krönas  med  framgång, 
medan  det  styckade  Polen  och  förödmjukade  Turkiet  buro 
vittne  om  hennes  okufliga  ärelystnads  och  sluga  statskonsts 
triumf  och   medan    Sverige  efter  Gustafs  död  stod  mera 


Digiti 


zed  by  Google 


46  Eii  vändpunkt  uti  Alexander  La  regering. 

blottstäldt  än  tillförene  för  hennes  planer,  förbereddes  ett 
regentomby  te,  hvilket  innebar  mera  än  en  vexling  af  per- 
soner —  ett  nytt  regeringssystem  randades.  Det  bör  i 
sanning  räknas  såsom  en  af  de  ovanligaste  företeelser  i 
historien  att  uti  ett  hof,  vid  hvilket  i  den  grad  som  vid 
det  dåvarande  ryska,  sedliga  begrepp  å  la  Voltaire  och 
njutningslystnad  voro  rådande,  en  ung  furste  med  så  rena 
och  upphöjda  känslor  som  hennes  sonson  och  tillämnade 
efterträdare  Alexander  uppvuxit.  Ännu  i  dag  är  den  be- 
kännelse, som  den  adertonårige  storfursten  i  förtroendets 
stund  nedlade  uti  en  annan  ung  mans  sköte,  hvilken  för- 
värfvat  hans  tillit,  egnad  att  tillvinna  sig  efterkommandes 
synnerliga  beaktande.  Han  förklarade  att  han  ingalunda 
hyllade  sin  farmors  och  hennes  kabinetts  principer  och 
åtgärder,  „att  han  tillbakavisade  despotismen  under  hvarje 
form  och  att  han  älskade  friheten,  hvilken  vore  alla  men- 
niskors  rättighet".  „Han  egnade  den  franska  revolutionen 
sitt  lifligÉiste  intresse  och  tillönskade  republiken  framgång, 
oaktadt  han  beklagade  dess  förirrelser  och  felsteg". 

Dessa  åsigter,  hvilka  en  minnesvärd  vårdag  under 
Katarinas  sista  år  uttalades  uti  Tauriska  palatsets  trädgård 
för  den  polske  fursten  Adam  Georg  Czartoryski  ^)  och 
hvilka  Alexander  emottagit  af  sin  egentliga  uppfostrare, 
den  åt  fransyska  humanitetsidéer  och  skildt  1789  års  prin- 
ciper hängifne  waadtländaren  Cesar  Laharpe,  delade  icke 
vårens  lott  att  snart  upphöra  och  försvinna.  Om  än  lif- 
vets  bittra  erfarenheter  och  statskonstens  hårda  kraf  i  en 
framtid  deruti  gjorde  flere  än  en  förändring  eller  till  och 
med  vigtig  omgestaltning,  förblef  Alexander  i  grunden  en 
sann  mensklighetens  vän,  med  öppet  sinne  för  det  goda 
och  sköna  i  lifvet,  älskad  af  alla  som  stodo  honom  nära, 
till  och  med  af  dem,  hvilka  af  politiska  skäl  längre  fram 
skilde  sig  från  honom.  Men  liksom  medveten  af  sitt  veka 
lynne  och  förutseende  regeringsbördans  tyngd  hade  han 


*)  Mnnoires  du  prince  Adam  Czartoryski  et  corrcspondance  ave<' 
rEmpcreur  Alexandre  I.  Préface  de  M.  Ch.  Mazade.  Paris  1887.  T.  I, 
p.  96  ff. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpwikt  uti  Alexander  La  regering.  47 


helst  önskat  att  afsäga  sig  spiran  och  att  draga  sig  undan 
uti  en  fjerran  trakt  för  att  der  såsom  privat  man  jemte 
sin  maka  tillbringa  sitt  lif  uti  naturens  sköte  ^). 

Tvärtemot  farmoderns  beslut  blef  likväl  Alexanders 
tronbestigning  för  några  år  framskjuten  i  tiden;  döden 
hade  öfverraskat  Katarina,  innan  dekretet  om  den  af  henne 
bestämda  successionsföljden  oöentliggjorts.  Pauls  korta 
regering,  delvis  utmärkt  genom  handlingar  af  naturlig 
rättskänsla,  delvis  förmörkad  genom  despotism  och  menni- 
skofientlig  misstänksamhet,  trädde  emellan;  uti  inre  och 
yttre  förhållanden  inträdde  förvirring  och  Rysslands  ställ- 
ning utåt  till  de  europeiska  makterna  utsattes  för  hotfulla 
förvecklingar. 

Då  Alexander  omsider  efter  en  skräckfuU  tilldragelse, 
hvars  skuggor  länge  fördystrade  hans  oskyldiga  sinne, 
besteg  tronen,  tedde  sig  för  honom  uppgifter,  hvilkas  lös- 
ning satte  äfven  den  mest  begåfvade  furste  på  prof.  Hans 
ideala  stämning  ledde  honom  att  söka  råd  och  uppmunt- 
ran hos  unga,  liktänkande  män,  hvilka  liksom  han  ställt 
lefnadsmålet  högt;  samtiden  visste  omtala  „de  ungas  parti", 
^triumviratet"  eller  ironiskt  „välfärdskomitén"  ^),  der  i 
förtrolighet  och  utan  etikett  de  vigtigaste  frågor  fram- 
kastades och  diskuterades  af  kejsaren  och  hans  vänner. 
Också  framträdde  inom  kort  tid  förordningar,  hvilka  uti 
liberalt  och  tidsenligt  syfte  sökte  aflägsna  och  godtgöra 
äldre  missförhållanden  och  införa  en  bättre  ordning;  ja, 
betydelsefulla  författningar  utfärdades  rörande  sjelfva  riks- 
styrelsen och  inre  förvaltningen.  Så  tillsattes  ett  skildt 
riksråd  för  rådplägning  rörande  alla  vigtiga  regerings- 
angelägenheter,  i  stället  för  de  fordna  kollegierna  ställdes 
inför  kejsaren  personligt  ansvarige  ministrar  i  spetsen  för 


*)  Se  ett  brof  af  den  10  maj  1796  till  en  förtrogen,  grefve  Viktor 
Kotschubey,  nyss  utnämnd  ambassadör  i  Konstantinopel.  Life  and  times 
of  Alexander  L    By  C.  Joyneville.    London  1875,  I,  p.  62  ff. 

*)  Grefve  Paul  Stroganow,  Nikolai  Nowosiltzow  och  den  nämnda 
furst  Czartoryski.  Till  Alexanders  öfrigc  förtrogne  böra  ock  räknas 
grefve  V.  Kotschubey  äfvensom,  isynnerhet  senare,  furst  Alexander 
Galitzyn.    Jemväl  Laharpc  hade  stämma  vid  konferenserna. 


Digiti 


zed  by  Google 


48  En  vändpunkt  uti  Alexander  l:s  regering. 


de  olika  forx-altningsgi-enarne,  senatens  befogenhet  blef 
närmare  bestämd,  riket  indelades  med  afseende  å  under- 
visningsväsendet i  stora  områden,  nya  universitet  upp- 
rättades, tyska  kolonister  inkallades  till  södra  Rysslands 
odling,  lindringar  infördes  uti  böndernas  ställning  åsyf- 
tande inskränkning  uti  och  eventuelt  upphäfvande  af  lif- 
egenskapen  m.  m. 

Men  isynnerhet  utåt,  i  forhållande  till  andra  makter 
och  grannfolk  inträdde  ett  politiskt  betraktelsesätt,  som 
bjert  skilde  sig  från  föregående  regeringars  och  framför 
allt  Katarinas  statskonst.  Sjelfherrskaremakten  hade  så 
att  säga  hittills  varit  sitt  eget  mål,  dess  utvidgande  och 
stärkande  på  andra  folks  bekostnad  hade  gått  i  främsta 
rummet  och  medlen  derför  varit  likgiltiga.  Under  den 
nya  styrelsen  sökte  en  annan  uppfattning  göra  sig  gäl- 
lande. Väl  hade  några  års  lefnadserfarenhet  och  bekant- 
skap med  statsangelägenheter  lärt  den  unge  monarken  att 
i  någon  mån  begränsa  sina  illusioner  och  förhoppningar 
om  frihetens  föi*verkligande,  men  minnesvärda  åtgöranden 
ådagalade  å  en  annan  sida,  att  Rysslands  regent  nu  upp- 
fattade sin  ställning  såsom  en  strider  utjemnande  och  fri- 
heten befrämjande  furste  i  Europa. 

Polen,  offret  för  Katarinas  politik,  omfattades  med 
deltagande  af  Alexander,  som  inom  sig  beslutit  att  godt- 
göra  det  utståndna  onda ;  straffdomar  och  förvisning  öfver 
dömde  patrioter  och  deltagare  i  landets  frihetskamp  åter- 
togos,  landsflyktige  tillätos  beträda  hemmets  jord  och  kon- 
fiskerade gods  återskänktes.  Furst  Czartoryski  förblef 
kejsarens  måhända  närmaste  vän  och  förtrogne,  åt  hvilken 
han  tillitsfullt  ombetrodde  kuratorskapet  eller  närmaste 
ledningen  af  det  nya  universitetet  i  AVilna  med  derunder 
lydande  lägre  undervisningsverk;  ungdomen  här  erhöll 
uppfostran  och  bildning  uti  mer  eller  mindre  polsk  anda. 
Men  ännu  mera  betydelsefullt  var  kejsarens  val  af  samme 
ungdomsvän  till  biträdande  minister  för  Rysslands  utrikes 
ärenden;  härigenom  ådagalade  han  inför  samtiden  på  ett 
oförtydbart  sätt,  hvilket  erkännande  och  hvilken  uppskatt- 
ning han  egnade  en  man,  hvilkens  sympatier  för  det  egna 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  Tes  regering.  49 

fosterlandet  icke  voro  honom  okända  och  hvilka  derför 
icke  med  samma  fördomsfrihet  betraktades  af  Alexanders 
landsmän. 

Pä  den  stora,  allmänna  politikens  område  hade  Na- 
poleon uppträdt  med  växande  hänsynslöshet  och  kränk- 
ningar af  grannars  rätt.  En  sammanstötning  med  Syss- 
land blef  omsider  oundviklig;  kejsar  Alexander  hade  isyn- 
nerhet upprörts  genom  det  å  hertigen  af  Enghien  utförda 
blodsdådet  och  våldförandet  af  tyska  rikets  område.  Uti 
de  instruktioner,  hvilka  gåfvos  Nowosiltzow,  den  måhända 
mest  framstående  medlemmen  af  ^triumviratet",  den  der 
fick  uti  uppdrag  att  med  England  underhandla  om  bestäm- 
ningarna för  ett  förbund  emot  Frankrike  (sept.  1804),  träda 
märkeliga  uttalanden  till  mötes.  Alexander  framstod  här 
imder  en  period,  då  till  följd  af  revolutionens  urartande 
och  öfvergrepp  äfven  de  mera  upplyste  och  tänkande, 
enligt  hvad  en  historiker  med  rätta  anmärkt,  begynt  hysa 
tveksamhet  och  misstro  till  de  liberala  idéerna  öfverhufvud, 
såsom  dessa  idéers  värn  och  förespråkare.  „Det  farligaste 
vapen  den  fransyska  styrelsen  begagnade,  nemligen  före- 
gifvandet  att  hon  kämpade  för  friheten,  för  folkens  bästa, 
borde  frånryckas  henne  och  de  förbundna  sjelfva  träda 
inom  skrankorna  för  alla  undertrycktas  sjelf ständighet  och 
välfUrd".  Kejsaren  föreslog  att  i  alla  länder,  som  befriades 
från  Bonapartes  ok,  tidigare  missbruk  skulle  utrotas  och 
^friheten"  säkerställas.  I  Frankrike  sjelft,  der  all  inbör- 
des strid  borde  upphöra,  skulle  invånarne  efter  Napoleons 
förjagande  uppmanas  att  gifva  sig  den  för  det  hela  bästa 
författningen;  Alexander  förutsatte  att  det  skulle  blifva 
den  konstitutionella  monarkin  och  önskade  i  detta  fall  att 
åt  folket  sjelft  lemna  valet  af  statsöfverhufvud.  Senare, 
i  sinom  tid,  skulle  afgöras  hvilken  regeringsform  de  ge- 
nom de  allierades  vapen  befriade  öfriga  länderna  skulle 
erhålla;  öfverallt  skulle  „mensklighetens  heliga  rättigheter** 
bilda  grundvalen  derför.  Institutionerna  i  och  för  sig 
kunde  enligt  landets  och  invånarnes  egendomlighet  vara 
olika.  —  Längre  fram  förklaras  att,  för  att  betrygga  alla 
staters  i  gemen  och  enhvars  af  denl  isynnerhet  säkerhet, 

4 


Digiti 


zed  by  Google 


50  En  vändpunkt  uti  Alexander  1:8  regering. 

äfven  borde  beaktas  de  yttre  gränslinier,  hvilka  naturen 
sjelf  uti  bergens  sträckning,  i  hafvets  strand  o.  s.  v.  an- 
gifvit.  —  Likaså  vore  nödvändigt  att  hvarje  stat  bildades 
„af  stammar,  som  genom  språk  och  härkomst  vore  inbördes 
befryndade"  ^). 

Så  vidsträckt  horisont  ville  den  ungdomlige  kejsaren 
öppna  för  politiken  och  så  nya,  delvis  okända  synpunkter 
ville  han  framhålla.  Folksuveräniteten  var  implicite  erkänd 
och  nationalitetsprincipen,  hvilken  inom  statslifvet  gjorde 
sitt  inträde  vida  senare,  erhåller  här  ett  första  sympatiskt 
beaktande! 

Men  kabinetten  upptogo  dessa  uttalanden  med  skälig 
kyla  och  reservation;  i  Ryssland,  der  de  gamla  statsmän- 
nen lefde  uti  minnet  af  Katarinas  „underbart  sköna  dagar** 
och  hennes  eröf ringar  ibland  grannar,  framkallade  kejsa- 
rens politik  till  och  med  ogillande  bedömanden  och  hem- 
ligt klander.  Hvarför  blottställa,  tänkte  man,  Rysslands 
intressen  till  förmån  för  främlingar  uti  fjerran  strider,  der 
ingen  verklig  maktutvidgning  kom  landet  till  godo? 

Då  derför  Alexander  hos  sina  bundsförvandter  mötte 
svalare  känslor  än  han  väntat  och  dessutom  i  eget  land 
och  dess  inre  förhållanden  icke  varseblef  de  frukter  han 
af  sina  reformbemödanden  redan  emotsett,  då  ytterligare 
den  förkrossande  olyckan  vid  Austerlitz  drabbat  honom 
samt  han  senare  efter  Preussens  förnyade  nederlag  ensam 
fick  uppbära  kampen  emot  den  fruktansvärde  Napoleon, 
då  undergick  hans  internationella  åskådningssätt  en  vä- 
sendtlig  förändring.  Den  franska  kejsarens  gigantiska  falt- 
herresnille  och  ständiga  segrar  hade  redan  utöfvat  en 
mäktig,  nästan  öfverväldigande  inverkan  på  honom;  nu 
kom  Napoleon,  fullt  uppskattande  den  ofantliga  vigten  af 
Rysslands  vänskap,  sin  förra  motståndare  sjelf  mänt  till 
mötes  med  utmärkelser  och  förtroenden,  som  icke  tidigare 
visats  något  krönt  hufvud.  Napoleon  upprullade  under 
personliga  möten  pl«tner  till  gemensamt  välde  i  Europa  i 
fredens  och  civilisationens  intresse.    Alexander  förmådde 


')  Bernhardi,  anf.  aA.,  II,  2,  p.  499  ff. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1: 8  regering.  51 

icke  motstå  tjusaren  och  den  djupa  menniskokännaren. 
Så  kom  icke  blott  freden  utan  äfven  den  hemliga  allians- 
traktaten i  Tilsit  till  stånd  *).  Alexanders  utrikes  politik 
omgestaltades  i  allo;  han  blef  Englands  fiende  och  närapå 
uppoffrade  Preussen.  Och  icke  nog  härmed;  också  den 
förra  bundsförvandten  Sverige  skulle  tvingas  att  ansluta 
sig  till  den  emot  England  fiendtliga  hållningen  och  i  hän- 
delse af  vägran  hemfalla  under  förtjent  straff.  Napoleon 
lät  sig  angeläget  vara  att  för  sin  nya  vän  framhålla,  att 
Sveriges  gräns  låg  alltför  nära  till  Bysslands  hufvudstad 
och  att  dettas  monark  borde  iakttaga  tillföUet,  ja  i  viss 
mening  vore  förpligtad  att  begagna  detsamma  för  att  be- 
mäktiga  sig  Finland.  Ja,  det  förefaller  såsom  om  anfal- 
let emot  Alexanders  svåger  Gustaf  Adolf  redan  under 
första  samspråket  emellan  de  båda  kejsarne  berörts^). 

Dock,  oaktadt  denna  plötsliga  omgestaltning  af  för- 
hållandet gentemot  utrikes  makter,  uppgaf  Alexander  icke 
sina  planer  till  höjande  af  sitt  rikes  inre  kaltur.  Hans 
rådgifvare  och  förtrogne  härvid  blefvo  dock  andra  än  de 
fordna  triumvirerna;  i  stället  för  dessa  och  deras  när- 
maste, hvilka  öfverhufvud  hyllade  England  och  dess  in- 
stitutioner såsom  sitt  ideal,  trädde  män  intagne  af  fransysk 
bildning  och  samhällsskick.  Den  talangfulle  Nowosiltzow 
hade  sjelf  anhållit  att  „blifva  förjagad  på  ett  sätt  som 
väckte  uppseende",  Kotschubey  och  Stroganow  hade  jem- 
väl  aflägsnats  samt  Czartoryski,  hvilken  dock  fortfarande 
åtnjöt  kejsarens  bevågenhet,  vistades  i  det  nästan  napo- 
leonska Warschau.  Såsom  arfvinge  till  dem  och  hvad 
man   kunde  benämna  Alexanders  idépolitik  framstår  från 


*)  Se  hos  A.  Vandal  Napoleons  uppfattning  af  Alexanders  lynne 
orrh  karakter  samt  hum  han  derefter  framtrollade  blundande,  till  känsla 
och  fantasin  talande  tatlor  till  Europas  och  skildt  det  ostligas,  som  låg 
Rysslands  monark  nära  om  hjertat,  framtida  omdaning.  Jemfbr  å  en 
annan  sida  den  senares  småningom  inträdande  desillusion,  sedan  den  fOrsta 
förtjusningen  upphUrt  och  de  lysande  fiJrespeglingamas  förverkligande  lUt 
ränta  på  sig  eller  skots  ut  i  framtiden.  Napoleon  et  Alexandre  L  I, 
Paris  1891,  p.  60  ff.  passim. 

«}  Bernhard!,  II,  2,  p.  539,  540. 


Digiti 


zed  by  Google 


52  En  vändpunkt  uti  Alexander  Ls  regering. 

denna  period  en  af  Bysslands  mest  betydande  personlig- 
heter under  nyare  tiden  —  Mikael  Speranski. 

Denne,  som  i  trots  af  sin  låga  härkomst  och  sitt 
torftiga  hem  genom  snillets  makt  höjt  sig  från  en  simpel 
seminarists  ställning  till  värdigheten  af  statssekreterare 
och  såsom  förtroendeman  hos  personer,  hvilka  stodo  kej- 
saren nära,  ibland  dem  Kotschubey,  kommit  i  omedelbar 
beröring  j  em  väl  med  Alexander,  hade  i  lifvets  hårda  skola 
förvärfvat  insigter  och  erfarenheter,  som  varit  främmande 
för  monarkens  tidigare  rådgifvare.  Under  sysselsättning 
i  kanslier  och  kabinett  hade  bristerna  uti  det  stora  rikets 
förvaltning  och  sociala  förhållanden,  inom  tjenstemanna- 
verlden,  uti  rättskipning,  i  styrelse  och  finanser  o.  s.  v. 
fallit  honom  i  ögonen  och  lika  djerft  som  genialiskt  tänkte 
han  sig  medlen  till  det  ondas  aflägsnande.  Men  fri  från 
utopisk  idealism  var  likväl  denne  utmärkte  man  icke,  om 
äfven  de  faktiska  förhållandena  lärt  honom  mycket;  han 
leddes,  synes  det,  af  den  öfvertygelse  att  i  trots  af  sekel- 
gamla vanor  och  föreställningar  en  genomgripande  for- 
ändring till  det  bättre  vore  hos  folket  verkställbar  inom 
kort  tid  och  på  alla  områden  medelst  påbud  och  förord- 
ningar —  förutsatt  att  dessa  voro  byggda  på  sanna  och 
visa  principer. 

Såsom  antydts  var  det  inom  det  genom  revolutionen 
omskapade  Frankrike  och  hos  rättslärde  derstädes  Speranski 
ansåg  sig  finna  erforderlig  upplysning  och  ledning;  tysk 
vetenskap  och  språk  kände  han  icke.  Under  kejsarmötet 
i  Erfurt  ^),  der  förbundet  emellan  Europas  tvenne  mäkti- 
tigaste  monarker,  åtminstone  i  verldens  ögon,  befastades 
och  der  Napoleon  i  all  sin  glans,  omgifven  af  stormän, 
uppträdde,  befann  sig  Speranski  uti  Alexanders  svit; 
föreställd  för  Frankrikes  herrskare  och  af  honom  utmärkt*) 
inledde  han  bekantskap  med  den  ryktbare  Talleyrand, 
hvilken  meddelade  kännedom  om  de  i  Frankrike  genom- 
förda lagstiftningsverken.  Äfven  rekommenderades  af  Na- 


")  17  september  —  14  oktober  1808. 
•)  A.  Vandal,  a.  a.,  s.  452. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1: 8  regering,  53 


poleon  åt  Alexander  uti  samma  syfte  några  specialister  i 
fransk  rätt^).  Att  mötet  i  Erfurt  utöfvat  ett  mäktigt  in- 
flytande på  Speranski,  liksom  måhända  icke  mindre  på 
hans  monark,  med  hänsyn  till  deras  uppfattning  af  Frank- 
rike och  dess  institutioner,  förefaller  ogensägligt.  Sådant 
synes  äfven  framgå  af  yttranden,  som  sägas  blifvit  vexlade 
emellan  dem.  På  kejsarens  fråga  af  Speranski,  huru  ut- 
landet behagade  honom,  skulle  denne  genmält  att  i  Ryss- 
land menniskoma  vore  bättre,  men  i  utlandet  funnes  bättre 
institutioner,  hvartill  Alexander  yttrat  att  så  äfven  vore 
hans  tanke  och  att  de  härom  skulle  närmare  samtala  efter 
hemkomsten  ^). 

I  uppdrag  af  kejsaren  och  med  tillämpning  af  åsig- 
ter  dem  han  uttalat,  utarbetade  Speranski  en  stor,  om- 
fattande plan  till  omgestaltning  af  det  ryska  samfundet, 
dess  styrelse  och  förvaltning;  han  åsyftade,  såsom  han 
uti  en  senare  försvarsskrift  förklarade,  att  genom  författ- 
ningar och  ordnande  bestämningar  återföra  regeringens 
allmänna  gång  till  oföränderliga  lagar,  att  sålunda  be- 
främja inom  densamma  en  konsekvent  och  regelrätt  Verk- 
samhet samt  följaktligen  föröka  dess  verkliga  makt.  Den 
stora  reformplanen  blef  likväl  bevarad  i  hemlighet,  liksom 
den  icke  fullständigt  utarbetats.  Enligt  Alexanders  önskan 
och,  såsom  det  synes,  i  motsats  till  dess  upphofsmans  tanke, 
hvilken  skulle  föredragit  det  helas  utförande  med  ett  slag, 
trädde  i  kejserliga  förordningar  sedan  medlet  af  1809  en- 
skilda delar  af  densamma  i  dagen. 

En  kort  belysning  deraf  tör,  såsom  karakteriserande 
de  genomgående  tendenserna,  ^är  finna  plats. 

De  tidigare  åtgärderna  af  styrelsen  till  bildningens 
befrämjande  och  kunskapers  spridning  inom  landet  hade 
icke  burit  de  frukter  man  väntat.  Hörsalama  i  universi- 
teten räknade  blott  ett  fåtal  åhörare,  likaså  voro  skolorna 


^)  Locré  och  Legras;  också  Dapont  de  Nemours.  Borahardi, 
a.  a.,  8.  642. 

»)  Se  M.  G.  Schybergson,  Mikael  Speranski  (med  ledning  af  ba- 
ron M.  Korffs  arbete:  Grefve  Speranskis  lif,  1861;.  Finsk  Tidskrift 
1893,  p.  420. 


Digiti 


zed  by  Google 


54  En  rändpunkt  uti  Alexander  Ls  regering. 


glest  besökta.  I  likhet  med  hvad  tillförene  varit  fallet, 
saknades  i  främsta  rummet  hos  embets-  och  tjenstemän 
tillräckliga  insigter,  medan  mekaniskt  förfaringssätt  för- 
herrskade  och  väsendtligen  tjensteår  bestämde  befordran. 
För  att  här  kraftigt  befrämja  en  bättre  tingens  ordning 
förordnades  enligt  Speranskis  förslag  att  personer,  vanli- 
gen af  förnämare  familjer,  som  vid  hofvet  vunnit  titlar 
och  värdigheter,  icke  på  grund  allena  deraf  finge  i  rang 
motsvarande  verkliga  embeten  på  den  civila  banan;  de 
måste  egna  sig  åt  verklig  statstjenst;  likaså  skulle  icke, 
hvad  lägre  platser  angick,  befordran  till  tjenster  utöfver 
en  viss  rang  ega  rum  med  mindre  en  skild  kurs  vid  uni- 
versitet absolverats  eller  intyg  om  innehafvande  af  mot- 
svarande kunskaper  företetts  *). 

Om  sålunda  ett  anmärkningsvärdt  steg  togs  till  be- 
främjande af  den  civila  embetsmannaklassens  bildning, 
blefvo  de  förändringar,  hvilka  infördes  inom  rikets  all- 
männa styrelseorgan  af  ännu  större  betydenhet.  Kiks- 
rådet  hvilket  hittills  förefunnits  egentligen  blott  till  nam- 
net och  hvars  funktioner  väsendtligen  handhafts  af  Ale- 
xanders ungdomsvänner,  underkastades  en  omgestaltning, 
den  der  såsom  följd  föranledde  en  dylik  af  ministerierna 
och  jemväl  senaten.  Den  förstnämnda  höga  myndigheten 
der,  enligt  det  kejserliga  dekretet,  alla  förvaltningens  gre- 
nar skulle  underkastas  behandling  och  följaktligen  alla 
förslag  tUl  lagar  och  förordningar  genomgående  pröfvas, 
var  sammansatt  af  en  mängd  stordignitärer  af  mihtär  och 
civil  rang,  förtroendemän  hos  regenten,  äfvensom  de  egent- 
liga ministrame;  ingen  lag  kunde  dock  från  riksrådet 
utgå  innan  densamma  vunnit  regeringens  bekräftelse.  Vi- 
dare egde  riksrådet  rådpläga  öfver  alla  allmänna  åtgärder, 
hvilka  vid  förekommande,  oförutsedda  fall  kunde  befinnas 
nödiga,  såsom  krigsförklaringar,  fredsslut  med  flera  akter 
rörande  yttre  politiken,  „för  så  vidt  de  efter  omständig- 
heterna kunde  underställas  en  föregående  öfverläggning"; 


*)  För  befordran  till  befattningrar  af  åttonde  rangklassen  eller  der- 
utofver  erfordrades  nämnda  intyg. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpfinkt  uti  Alexander  Ls  regering.  55 

vidare  öfver  de  årliga  förslagen  till  statsinkomster  och 
utgifter,  anordnandet  af  nya  utlagor  under  året  m.  fl. 
finansåtgärder.  Också  tillhörde  riksrådet  att  granska  redo- 
görelserna från  de  skilda  ministerierna. 

Alla  dessa  bestämningar  häntyda  omisskänneligen  på 
ett  bemödande  att  bringa  Rysslands  styrelse  ett  steg  när- 
mare till  den  ställning,  som  regeringen  i  monarkiska  sta- 
ter med  en  riksförsamling  eller  parlament  vid  sidan  intog 
—  en  ställning  hvars  nyhet  nogsamt  erkändes  af  Speran- 
ski  och  hvaröfver  han  oförbehållsamt  yttrade  sig  *).  Kej- 
saren emotsåg  hoppfullt  den  nybildade  institutionens  fi*uk- 
ter  och  öppnade  densamma  med  stor  högtidlighet  (1  [12] 
januari  1810).  Han  höll  dervid  ett  tal  med  uttalanden 
sådana  Byssland  icke  tillförene  förnummit  från  tronen. 
Speranski,  såsom  föredragande  vid  de  allmänna  samman- 
trädena uti  riksrådet,  hvilket  efter  ärendernas  art  delats  i 
fyra  departement,  blef  rikssekreterare  eller  sålunda  i  sjelfva 
verket  universalminister. 

Också  ministerierna,  hvilka  Speranski  uti  en  redo- 
görelse för  regenten  underkastat  granskning  och  uti  hvil- 
kas  dåvarande  skick  han  framhöll  brister,  dels  härrörande 
af  otillräcklig  ansvarighet  för  ministrame,  dels  beroende 
af  olämplig  fördelning  af  ämnena,  blefvo  föremål  för  om- 
organisation. Åtskilliga  trädde  uti  ett  närmare,  ehuru 
subordineradt  förhållande  till  motsvarande  departement 
uti  riksrådet;  ministrame  blefvo  den  egentliga  administra- 
tionens och  styrelsens  verkställande  organ.  Deras  antal 
blef  derjemte  förökadt;  så  tillkom  bland  annat,  enligt 
franskt  mönster,  en  ny  minister  för  öfvervakande  af  den 
inre  säkerheten,  äfvensom  en  dylik  för  de  främmande 
religionsbekännarnes  angelägenheter  o.  s.  v. 

Ministeriemas   nybildning   dekreterades   i  juli  1810; 


*)  „FOr  två  år  sedan**,  säger  Speranski  uti  sin  till  kejsaren  af- 
gifna  embetsberättelse,  »kunde  den  djerfvaste  ej  föreställa  sig  möjlig- 
heten af  att  ryska  kejsaren,  med  iakttagande  af  sin  värdighet,  vid  utfdr- 
dandet  af  en  författning  skulle  kunna  säga:  efter  att  hafva  ftimammit 
riksrådets  mening.  Detta  skulle  ansetts  såsom  en  förolämpning  mot 
majestätet*'.    Mikael  Speranski  II,  6  i  Finsk  Tidskrift  för  1894. 


Digiti 


zed  by  Google 


56  En  vändpunkt  uti  Alexander  Ls  regering. 


ett  år  senare  utfärdades  ett  allmänt  regulativ  för  desam- 
ma, der  såväl  formen  för  deras  verksamhet  närmare  be- 
stämdes som  gränserna  för  ministrarnes  befogenhet  och 
ansvarighet  fixerades. 

Vidkommande  senatens  omgestaltning,  sådan  den- 
samma föreslogs,  vittnar  äfven  denna  om  Speranskis  skarpa 
och  isynnerhet  liberala  uppfattning.  Till  förekommande 
af  den  oändamålsenliga  sammanblandning  af  olikartade 
angelägenheter,  hvilken  inom  denna  myndighet  egt  rum, 
förordade  han  dennas  tudelning  uti  en  förvaltande  och 
dömmande  senat.  Den  senare,  utgörande  rikets  högsta 
domstol,  skulle  bestå  dels  af  ledamöter  utnämnda  af  kro- 
nan, dels  af  sådana,  hvilka  blifvit  valda  af  adeln  i  pro- 
vinserna. På  det  att  rättvisa  allestädes  och  utan  svårig- 
het skulle  stå  sökande  öppen,  borde  fyra  likaberättigade 
afdelningar  af  senaten,  d.  v.  s.  fyra  högsta  tribunal  för- 
läggas i  Petersburg,  Moskwa,  Kasan  och  Kiew  äfvensom 
deras  utslag  vara  utan  appell  till  monarken. 

Denna  omfattande  förändring,  ehuru  inom  riksrådet 
strängt  klandrad  och  motsagd,  vann  kejsarens  bekräftelse; 
dock  utan  att  tiden  för  dess  verkställighet  var  utsatt.  I 
allo  omkastade  förhållanden  i  den  yttre  politiken  togo 
likväl  styrelsens  uteslutande  uppmärksamhet  under  näst 
följande  tid  i  anspråk  och  reformen  uppsköts.  Längre 
fram  råkade  densamma  i  förgätenhet;  de  af  Speranski 
likaledes  utarbetade  förslagen  till  regulativ  för  lägre  dom- 
stolar kommo  icke  ens  under  pröfning. 

Till  ytterligare  karakteristik  af  Speranskis  verk  i 
det  allmännas  tjenst  enligt  Alexanders  vilja  må  slutligen 
erinras  om  hans  hängifna  arbete  för  att  åvägabringa  en 
ny,  tidsenlig  lagbok  för  riket  —  ett  arbete,  som,  om  det 
lyckats,  skulle  medfört  oberäkneliga  följder  för  Bysslands 
framtid,  men  hvilket  å  en  annan  sida  lade  i  dagen  sin 
upphofsmans  alltför  stora  förväntningar  af  påbud  upp- 
ifrån, der  ännu  ingen  säker  grund  hos  folket  gafs  att 
bygga  på. 

För  att  utarbeta  en  allmän  lagbok  hade  redan  sedan 
många  år  en  skild  kommission  varit  nedsatt;  först  genom 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  La  regering.  57 

Speranski,  hvilken,  jemte  det  han  blef  medlem  deruti, 
tillika  utsetts  till  biträde  åt  justitieministern,  trädde  syn- 
liga frukter  i  dagen.  Visserligen  skuDe  i  det  nya  för- 
slaget landets  gamla  öfverhetliga  förordningar  beaktas 
och  efterföljas,  men  Speranski,  intagen  af  den  moderna 
franska  lagstiftningen,  lät  af  denna,  närapå  omedvetet, 
till  den  grad  bestämma  sig,  att  det  nya  förslaget  gestal- 
tade sig  såsom  väsendtligen  vest^rländskt,  om  ock  hän- 
visning till  äldre  ukaser  formelt  gjordes;  förslaget  blef  i 
hufvudsak  en  tillämpning  eller  i  mycket  en  öfversättning 
af  Code  Napoleon.  Såsom  sådant  blef  det  ock  med  miss- 
tro emottaget  af  riksrådet,  äfvensom  af  de  kretsar,  dit 
kännedom  af  detsamma  spridt  sig;  det  trängdes  i  bak- 
grunden af  de  stora  krigsrörelserna  vid  förväntan  af  Na- 
poleons  infall  och  förföll. 

Ett  lika  missnöje  eller  rättare  ovilja  kom  ock  Spe- 
raaskis  omfattande  projekt  för  ordnande  af  Rysslands 
finansväsende  till  del;  äfven  i  denna  vigtiga  angelägen- 
het, hvilken  alltmera  kräfde  all  styrelsens  omsorg  till  före- 
kommande af  de  vådligaste  följder,  träffade  hans  blick  i 
mycket  det  rätta,  men  sådant  ådrog  honom,  såsom  byggdt 
på  nyare  ekonomiska  principer,  blott  ogillande  och  skänkte 
icke  de  åsyftade  fördelarne. 

Så  reformvänliga  och  moderna  åsigter  lifvade  fort- 
farande regeringen,  om  ock  de  icke  af  allmänheten  öfver- 
hufvud  uppfattades  och  om  äfven  monarkens  personliga 
ståndpunkt  i  den  yttre  politiken  undergått  förändring. 
Uti  flera  af  de  nya  institutionerna  och  projekterna  dertill 
träda  ju  till  mötes  på  ett  sätt,  som  icke  kan  förbises,  ten- 
denser till  konstitutionel  ordning  jemte  erkännande  af 
medborgerliga  rättigheter;  också  till  samhällets  lägsta  lager 
sträckte  sig  denna  omtanke  och,  såsom  häntydan  om  Ale- 
xanders tänkesätt,  må  erinras  om  att  Speranski,  förtro- 
endemannan, städse  oförtäckt  och  obetingadt  framställde  så- 
som oeftergifligt  vilkor  för  Rysslands  verkliga  lyckosam- 
mare framtid  allmogens  befrielse  ur  lifegenskapens  band  ^). 

')  Bernhardi,  II,  2,  p.  644. 


Digiti 


zed  by  Google 


68  £n  vändpHnkt  uti  Alexander  I:»  regering. 


m. 

Efter  denna  digression  beträffande  de  inre  förhål- 
landena uti  Ryssland  under  åren  närmast  efter  freden  i 
Tilsit  följer  nu  att  kasta  en  blick  på  Finland. 

Hvad  den  beslutna  eröfringen  af  detsamma  beträffar, 
gifves  förvisso  uti  historien  blott  få  tilldragelser  som,  med 
hänsyn  till  den  anfallna  partens  förhållande  inför  den 
hotande  faran,  gör  på  betraktaren  ett  mera  tragiskt  in- 
tryck. A  ena  sidan  den  af  öfvertro  och  hat  emot  Napo- 
leon förblindade  Gustaf  Adolf,  hvilken  blott  vidtager  för- 
vända och  bristfälliga  åtgärder  och,  ehuru  varnad,  emot 
bättre  vetande  anförtror  öfverbefälet  åt  en  sin  uppgift 
icke  vuxen  general,  som  enligt  sägen  bevekligen  derom 
anhållit  ^).  A  en  annan  sida  en  tillförene  aktad  troman, 
åt  hvilken  nyckeln  till  Finlands  strategiska  besittning 
öfverlemnats  och  hvilken  redan  uti  krigets  början  till 
samtidens  namnlösa  bestörtning  och  egen  nesa  uppgifver 
nordens  Gibraltar  nästan  utan  svärdslag!  ^)  Arméens  hjelte- 
modiga  strider,  hvaruti  befolkningen  flerstädes  tog  del, 
förmådde  efter  denna  katastrof  icke  ändra  den  slutliga 
utgången,  spillrorna  af  hären  trängdes  efterhand  undan 
och  Finland  var,  förrän  året  1808  gått  till  ända,  besatt  af 
eröfraren  och  Sverige  sjelft  bragt  till  branten  af  sin  under- 
gång. 

*)  G.  M.  Armfolt  var  af  konung^en  ifrågasatt  såsom  chef,  men  å 
andra  sidan  drog  han  i  betänkande  att  förbigå  den  i  värdighet  långt 
hunne  Klingspor.  Denne  borätt&s  med  Odn\juka  ord  och  tårar  ha  hos 
Gustaf  Adolf  anhållit  om  hOgsta  kommandot.  Johan  Albert  EhrenstrOros 
efcerlomnade  Historiska  anteckningar,  utgifna  af  S.  J.  Boethius,  Upsala 
1883,  II,  571,  572. 

•)  „ Aldrig",  sftger  Behbindor,  „blef  en  tilldragelse  bedömd  på  ett 
mera  enstämmigt  sätt.  Finländare,  ryssar,  svenskar,  ja  man  kan  säga 
alla  européer,  voro  ense  om  att  här  var  fråga  antingen  om  fbrrtlderi  eller 
feghet".  —  Sjelf  modifiei-ar  R.  sin  uppfattning  derhän  att  Cronstedt  af 
svaghet  och  medveten  af  egen  bristande  förmåga  att  loda  försvaret  lät 
påverka  sig  isynnerhet  af  öfverste  F.  A.  Jftgerhom,  läijunge  och  anhän- 
gare af  Sprengtpoi-ten.  Jfr  J.  R.  Danielson,  Suomen  Sota  ja  Suomen 
sotilaat.    Helsingfors  1896,  s.  251  ff. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  I:s  regering,  59 

I  förstone  var  väl  Finland  skäligen  obekant  för  Ale- 
xander; hvad  han  om  det  undanskymda  landet,  dess  folk 
och  förhållanden  förnummit,  härrörde  väl  väsendtligen  från 
de  svensk-finska  öfverlöparena  i  Ryssland  och  dessas  upp- 
gifter voro  sjelffallet  mer  eller  mindre  vilseledande.  Men 
hans  rättskänsla,  i  hemlighet  kränkt  genom  det  honom 
ålagda  anfallet  >),  bjöd  honom  att  anförtro  högsta  befälet 
åt  grefve  Buxhöwden,  en  veteran  från  de  stora  krigen 
på  kontinenten,  känd  icke  blott  för  militärisk  duglighet 
utan  derjemte  för  rättsinnighet  och  humanitet*^).  Likväl 
vidtogos  oaktadt  dessa  anförarens  förtjenster  och  den  stränga 
krigstukt,  som  i  allmänhet  vid  invasionen  vidmakthölls, 
hvarjehanda  åtgärder  och  utfärdades  påbud,  som  ingalunda 
voro  egnade  att  minska  den  oro  och  bekymmer,  hvilka 
rådde  i  landet.  Härvid  må  erinras  om  att,  sedan  kort 
före  invasionen  uti  en  proklamation'),  der  bibehållandet 
af  landets  „lagar,  seder  och  bnik"  utlofvats,  och  upp- 
maning skett  till  invånarne  att  i  vanlig  ordning  insända 
deputerade  till  ett  ständermöte  i  Åbo  för  att  rådgöra  om 
hvad  till  landets  välfärd  vidare  tillgöras  kunde,  detta  möte 
kort  derefter  förklarats  uppskjutet;*)  att  sedan  genom  en 
deklaration  tillkännagifvits  att  kejsaren  betraktade  det 
förra  svenska  Finland  såsom  „en  genom  dess  vapen  eröf- 
rad  provins",  trohetsed  och  hyllning  af  ryska  tronen 
omedelbart   påbjöds*);  att   finska  officerare,  som  åtföljde 


*)  Jfr  Alexanders  fcJr  general  Savary,  Napoleons  sändebud,  ytt- 
rade obenägenhet  att  skrida  till  kriget.    Suomen  Sota,  p.  9. 

Längre  fram,  år  1814,  utlät  sig  Alexander  i  nedanstående  ord  fOr 
svenska  ministern  Wetterstedt,  som  å  svenska  kronprinsens  vägnar  tac- 
kade honom  fOr  all  hans  omsorg  och  intresse  för  Norges  förening  med 
Sverige:  „C'est  ä  present  que  je  puis  regardor  un  Suédois  en  face. 
Il  faut  effacer  de  notre  mémoire  ces  malheureuses  années  de  1808  et  1809". 
H.  G.  Trolle-Wachtmeister,  Anteckningar  och  minnen,  Sthlm  1889. 
II,  p.  20. 

*)  »Cö  general",  säger  Rehbinder,  „étoit  bon  sans  Atre  foible,  juste 
.sans  etre  trop  sévere." 

*)  Fredrikshamn  "/,  februari  1808. 

*)  %o  april. 

*)  Allmän  kungörelse  11  maj. 


Digiti 


zed  by  Google 


60  En  vändpunkt  uti  Alexander  l:s  regering. 


Bvenska  arméen  öfver  Finlands  gräns,  förklarades  forlustige 
lön,  boställe  och  deras  egendom  konfiskerades  o.  s.  v. 
Bestörtning  framkallades  jemväl  längre  fram,  då  befall- 
ning meddelades,  att  länsvis  valde  deputerade  från  stånden 
egde  infinna  sig  i  den  ryska  hufvudstaden  for  att  liksom 
föra  landets  talan  och  framlägga  dess  behof,  en  befall- 
ning hvari  samtiden  med  skäl  såg  ett  försök  att  skjuta 
den  utlofvade  landtdagen  å  sido  och  i  dess  ställe  erbjuda 
ett  godtyckligt  surrogat  derför. 

Hufvudorsaken  till  dessa  åtgärder  är  att  söka  i  de 
motsatta  idéströmningar  rörande  kriget  och  dess  ändamål, 
hvilka  vid  denna  tid  ännu  gjorde  sig  gällande  inom  de 
styrande  kretsarne  och  icke  förfelade  att  trycka  sin  stäm- 
pel på  ledningen  af  det  hela.  Så  var  Sprengtporten,  hvil- 
ken  ledsagade  Buxhöwden  i  egenskap  af  diplomatisk  råd- 
gifvare  och  hvilken,  vidhållande  sitt  gamla  yrkande  „att 
finska  folket  intet  högre  önskade  än  att  med  Ryssland 
förenas  och  icke  fruktade  annat  än  att  återlemnas  åt 
Sverige",  upphofsmannen  till  den  förstnämnda  proklama- 
tionen med  löfte  om  landtdag;  utrikesministern  grefve 
Rumäntzoff  åter,  hvilken,  såsom  Rehbinder  berättar,  ansåg 
finnarnes  högsta  lycka  bestå  uti  att  „i  allo  russifieras^ 
och  att  „lemna  alla  så  kallade  konstitutionella  rättigheter^, 
utverkade  deklarationen  om  landtdagens  uppskjutande,  hvar- 
jemte,  allt  under  bedrifvande  af  bl.  a.  Anjala-mannen 
Klick,  trohetseden  påbjöds.  Längre  fram  se  vi  åter  Sprengt- 
porten vinna  gehör  för  inkallande  af  deputerade  från 
stånden  till  Petersburg ')  o.  s.  v. 

En  väsentlig  förklaring  till  dessa  omvexlande  och 
inbördes  stridiga  åtgärder  är  ock  att  söka  uti  krigstill- 
dragelsema  och  folkets  hållning  under  förra  delen  af  1808. 
Invånarne  åskådade  i  allmänhet  de  inmarscherade  rys- 
same  med  yttre  lugn  och  nästan  passiv  min,  der  nyfiiken- 
het  icke  saknades;  tjenstemännen  qvarstodo  på  sina  poster 


*)  Jfr  J.  R.  Danielsons  Finlands  förening  med  ryska  riket,  p.  60 
if.  Hvad  trohetsedens  aflftggande  angår,  fOrmodar  Rehbinder  för  sin  del 
upphofvet  måhända  bOra  sokas  hos  Ladau,  grefve  BaxhOwdens  kanslichef. 


Digiti 


zed  by  Google 


Bn  vändpunkt  uti  Alexander  La  regering.  61 


och  skötte  sina  åligganden,  kyrkans  och  det  civila  sam- 
fundets chefer  utförde  ryska  öfverbef&lhafvarens  påbud, 
högskolan  i  Åbo  fortsatte  med  föreläsningar  och  studen- 
terna gingo  såsom  förr  till  sina  kollegier  ^).  Arméen  åter, 
som  dragit  sig  mot  norden,  syntes  numera  föga  kunna 
uträtta  till  landets  återvinnande.  Till  råga  på  allt  kapitu- 
lerade Sveaborg.  Icke  under  då  om  Finlands  fiender  fingo 
gehör  för  dagen  och  lyckades  utverka  påbud,  der  segraren 
lade  i  dagen  det  mindre  mått  af  hänsyn,  som  syntes  böra 
ifrågakomma  gentemot  ett  folk,  hvilket  sjelft  visade  så 
ringa  motståndskraft. 

Det  töfvade  dock  icke  länge,  innan  ett  annat  upp- 
fattningssätt begynte  vinna  insteg  och  man  fann,  det  dyster 
resignation  å  många  håll  icke  innebar  dådlöshet  eller  feg 
fortviflan.  Sådan  omstämning  verkades  väl  främst  genom 
finska  truppernas  frontförändring,  då  de  efter  åtskilliga 
lyckosamma  fäktningar  segrande  åter  trängde  emot  söder, 
äfvensom  genom  folkets  andel  i  kampen  mångenstädes. 
Men  ock  från  fredliga  medborgares  sida  fömummos  ytt- 
ringar af  mannamod  och  frimodighet.  Vi  erinra  om  lands- 
höfdingens  i  Kuopio  O.  Wibelius'  bekanta  skrifvelse  till 
grefve  Buxhöwden  med  anledning  af  proklamationen  om 
konfiskerandet  af  finska  officerarnes  egendom,  äfvensom 
om  Matthias  Calonius'  uttalande  rörande  trohetsedens  af- 
fordrande    innan   fredsslutet*).     Och    då    befallning   kort 


^)  I  anteckningar  från  denna  tid  omtalas  invasionen  i  f^ga  annan 
ton  %n  andra  tilldragelser  fbr  dagen  och  då  furst  Bagration  i  slatet  af 
mars  inryckte  i  Åbo,  var  folket  samladt  på  torget  och  vid  tullame  fOr  att 
åse  inmarschen,  „bvilken  skedde  som  om  en  vanlig  garnison  intågaf. 
Publikationer  ur  de  Älopaeiaka  papperen.  Dagboksanteckningar  från 
åren  1808  och  1809,  p.  55.  Jemväl  Rohbinder  berättar  huru  stilla  ocku- 
pationen försiggått. 

*)  Uti  det  kända  programmet  af  den  21  juni  1808,  då  Calonius 
aftr&dde  rektorsembetet  vid  akademien,  läses  bland  annat,  efter  erkän- 
nandet af  ryska  öfverbeftllets  humana  förfarande  öfverhufvud,  följande 
manliga  ord: 

^Låt  vara  att  krigslyckan  velat  att  kroppame  skulle  falla  i  fien- 
dens våld  och  tvingas  att  gå  dit  dennes  beväpnade  ordres  släpa  dem: 
själame  fortfara  dock,  såsom  mindre  beroende  af  lyckan  och  händelserna, 


Digiti 


zed  by  Google 


62  En  vändpunkt  uti  Alexander  La  regering. 


härefter  meddelades  att  välja  deputerade  för  de  skilda 
stånden,  afgafs  i  Åbo  en  frimodig  förklaring  af  de  när- 
varande, att  de  icke  ansett  sig  kunna  i  strid  emot  den 
ordning,  som  i  de  af  kejsaren  erkända  grundlagarna  be- 
stämts rörande  riksdagsmannaval,  skrida  till  omnämnda 
åtgärd;  först  efter  förnyad  befallning  och  sedan  Buxhöw- 
den  förklarat  „att  fråga  icke  vore  om  en  riksdags  sam- 
mankallande^, utsagos  deputerade. 

Det  synes  ganska  sannolikt,  att  isynnerhet  genom 
denna  deputation,  hvilken  omsider  kom  till  stånd  och 
hvars  ordförande  blef  den  upplyste  och  fosterländskt  sin- 
nade friherre  C.  E.  Mannerheim,  den  första  verkliga  inblick 
uti  finnames  tänkesätt  och  åsigter  öppnades  för  Alexan- 
der ^).  Då  omsider  efter  en  längre  väntan  i  den  ryska 
hufvudstaden  de  deputerade  erhållit  audiens  och  „såsom 
medlemmar  af  en  fri,  men  lagbunden  nation,  mindre  känd 
genom  förvånande  bedrifter  än  namnkunnig  genom  den 
trohet   och   tillgifvenhet   den   i    alla  tidskiften  visat  dess 


att  vara  hvad  de  varit,  netnligen  mod  omutlig  tro  ocb  orubblig  lydnad 
sin  laglige  konung  undergifna.  Ty  så  länge  ännu  stridens  utgång  är 
oviss  ocb  till  dess  ett  fördrag  mellankoramer,  b  varigenom  regont«n  sjelf 
afsäger  sig  sin  rätt,  beror  det  ej  på  undersåtens  godtfinnande  att  afskudda 
sig  sina  pligtor  såsom  sådan  och  lossa  de  band,  som  han  delar  med  sitt 
fädernesland,  om  han  ej  vill  befläcka  sig  med  förräderiets  ärelOsa  brott" 

')  Att  kejsaren  tidigare  sOkt  genom  enskilda  meddelanden  vinna 
kännedom  om  förhållandena  uti  landet  är  stäldt  utom  tvifvel,  ehuru  osä- 
kert synes  med  hvilken  framgång  sådant  skett.  Rohbinder  omtalar  en 
hemlighetsfull   beskickning   till  biskopen  i  Åbo  redan  i  bOrjan  af  kriget. 

„Herr  Turski,  polack  till  börden,  öf verste  och  riddare  af  flero  ord- 
nar, anlände  om  natten  till  Åbo  och  steg  af  hos  biskop  TengstrOm,  med 
hvilken  han  hade  ett  samtal  som  varade  flerc  timmar.  Denne  prestman 
har  sagt  mig,  att  han  blef  mycket  brydd  af  detta  nattliga  besök,  men  att 
han  i  sakernas  dåvarande  läge  icke  kunde  afvisa  en  individ,  som  uppgaf 
sig  vara  rysk  officer  och  som  insisterade  på  att  få  träffa  honom.  Bisko- 
pen yttrade  för  mig,  att  samtalet  rörde  sig  uteslutande  om  Finlands  ställ- 
ning och  om  medlen  att  göra  det  lyckligt 

„Jag  är  böjd  att  antaga",  fortsätter  Rehbinder,  „det  Turski  var  en 
af  dessa  underordnade  emissarier,  af  h vilka  monarken  stundom  betj  enade 
sig  för  att  erfara  sanningen  och  att  öfverston  erhållit  i  uppdrag  att  i 
detta  syfte  vända  sig  till  storfurstendömets  primas" 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1:8  regering,  63 

lagliga  öfverhet**,  tolkat  de  känslor,  hvarmed  de  inför 
Hans  Kejs.  Majestäts  tron  framträdde,  aflemnade  de  der- 
efter  en  skrift  (memorial),  der  ytterligare,  under  framhål- 
lande af  samlingens  icke  grundlagsenliga  natur,  egenska- 
pen af  national-representanter  afsades  och  anhållan  om 
landtdag  framhölls.  Alexander,  i  hvars  bröst  känsliga 
s'^rängar  anslogos,  uttalade  sig  i  mycket  välvilliga  ord  om 
Finland  och  skall  sedan,  enligt  Mannerheims  antecknin- 
gar ^),  yttrat,  att  han  ansåg  för  en  ära  att  äfven  regera  öfver 
ett  fritt  och  med  lagar  föraedt  folk  —  ett  yttrande  så 
mycket  mera  karakteriserande  för  Alexander,  som  deputa- 
tionen  med  frimodighet  förenat  varsamhet  i  uttryck  och 
skildt  helsningstialet,  bl.  a.  genom  Sprengtportens  åtgö- 
rande, underkastats  vissa  uteslutningar.  I  ett  nådigt 
svar  förklarade  kejsaren,  att  han  insåg  det  deputationen 
^icke  kimde  så  fullkomligen  han  det  önskat  och  med  sin 
kallelse  åsyftat,  gå  dess  faderliga  omsorg  till  möte";  hvar- 
för  han  beslutit  att  en  allmän  landtdag  skulle  hållas.  De 
deputerade  fingo  sig  likväl  uppdraget,  att,  som  af  desamma 
„de  säkraste  kunskaper  om  landets  dåvarande  belägenhet 
under  krigsbördan"  kunde  förväntas,  „uppgifva  de  ämnen, 
uti  hvilka  desamma  önskade  att  kejsarens  godhet  måtte 
komma  dess  nya  imdersåtar  till  hjelp  och  lisa". 

Det  har,  såsom  kändt,  från  visst  håll  i  vår  tid  ifråga- 
satts, huruvida  deputationens  lojala  och  värdiga  hållning  i 
sjelfva  verket  varit  en  verksam  anledning  till  beviljandet 
af  landtdag;  en  sådan  skulle  derförutan  varit  besluten, 
väsendthgen  genom  Sprengtportens  bedrifvande.  Huru  här- 
med förhåller  sig,  må  tillsvidare  lemnas  oafgjordt;  obe- 
stridligen synes  dock  ur  psykologisk  synpunkt  framgå,  att 
de  deputerades  sätt  att  motivera  ständernas  sammankal- 
lande, liksom  ock  deras  patriotiska  och  sakenliga  medde- 
landen om  landets  mest  trängande  behof,  haft  en  annan 
klang  än  deras  forne  landsmans,  hvilken  förlorat  fäder- 
neslandskänslan och  som,  utom  annat,  haft  panna  att  in- 


*)  Manuskript. 


Digiti 


zed  by  Google 


64  En  vändpunkt  uti  Alexander  l:s  regering. 

för  kejsaren  beprisa  de  skymfliga  tilldragelser  under  kri- 
get, hvilka  slagit  finnarne  med  sorg  och  blygsel').  Ett 
bevis  på  det  gynnsamma  intryck  deputationen  framkallat 
var  ock  det  förtroendefulla  anbudet,  som  gjordes  dess 
ordförande  att  qvarstanna  i  den  ryska  hufvudstaden  för 
att  såsom  handsekreterare  tjena  Alexander  vid  ärenden 
rörande  Finland ;  han  hade  ock  fått  meddela  kejsaren  det 
vigtigaste  beträffande  landets  samhällsskick  och  konstitu- 
tion. Då  emellertid  Mannerheim  enträget  undanbedt  sig 
förenämnda  uppdrag,  utsågs  dertill  en  annan  i  allo  värdig 
och  lämplig  deputationsmedlem  —  K.  Behbinder. 

Det  är  ock  från  denna  tid  som  vi  se  Speranskis 
gestalt  alltmera  träda  i  förgrunden  af  de  regeringsåtgär- 
der, hvilka  på  ett  afgörande  sätt  skulle  inverka  på  EHn- 
lands  framtid.  Han  förberedde  då,  såsom  of  van  fram- 
ställts, de  omfattande  reformförslag,  hvilka  skulle  föra 
hans  eget  fädernesland  framåt  uti  vesteuropeisk,  liberal 
riktning.  Alexander  vände  sig  nu  med  förtroende  till 
gunstlingen  också  beträffande  Finland,  och  denne  omfat- 
tade antagligen  med  fagnad  ett  tillfälle  att,  måhända  till 
indirekt  fördel  och  kanske  föredöme  för  Ryssland,  med- 
verka till  befästande  af  en  konstitutionel  samhällsordning. 
Att  under  de  förtroliga  och  täta  företrädena  hos  kejsaren, 
hvilka  vid  denna  tid  egde  rum,  jemväl  Finlands  ange- 
lägenheter haft  sin  andel,  är  ganska  sannolikt.  I  början 
af  januari  1809  fick  Speranski  officielt  i  uppdrag  att  för 
Alexander  föredraga  finska  ärenden,  och  vid  denna  tid 
förordnades  Behbinder  till  hans  adjoint. 

Kom  så  den  minnesrika  landtdagen  i  Borgå,  hvil- 
ken   genom   kejserligt  påbud  sammankallats  till  den  ^^1^ 


')  Efter  Sveaborgs  kapitulation,  hvartill  Sprengporten  också  direkt 
medTerkat,  adresserade  han  till  kejsaren  en  lyckOnskningsskrifirelse  d.  25 
april  (7  maj)  1806.  Här  heter  bland  annat:  „Det  som  mest  gläder  img 
i  denna  aifUr  är  sättet ^  på  hvilket  detta  fäste  kapitulerat,  hrilket  mera 
än  något  tjenar  till  bevis  på  de  goda  tänkesätten  hos  ett  folk,  hvars 
tappre  försvarare  gifva  sig  med  denna  känsla  af  patriotism,  det  enda 
motiv,  som  vid  detta  tillfälle  kunnat  inverka  på  deras  beslut.*'  —  Jfr 
Castrén,  Skildringar  ur  Finlands  nyare  historia,  bilaga  V,  p.  107;  264. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uU  Alexander  Ls  regering,  65 

mars  1809  och  hvilken  afslöts  den  19  juli  s.  å.  efter  att 
hafVa  varat  vid  pass  fyra  månader. 

Spörja  vi,  hvarigenom  detta  ständermöte,  hvilket  inom 
skäligen  kort  tid  samlades  och  till  hvilket  nödiga  för- 
arbeten knappast  kunnat  ifrågakomma,  isynnerhet  eger 
betydelse  för  senare  generationer,  blifver  svaret  sjelffallet 
det  gamla  —  genom  den  högtidliga  bekräftelsen  af  Fin- 
lands religion  och  grundlagar,  genom  den  solenna  trohets- 
eden inför  Alexander  och  genom  den  orubbade  fortsätt- 
ningen af  fäderneärfdt  samhällsskick.  Obestridligt  är  jem- 
väl,  att  uti  inre  styrelse  och  förvaltning,  i  skatteväsende 
och  allmän  hushållning  m.  m.  mycket  nytt  åstadkoms 
och  åtgärder  vidtogos,  hvarigenom  Finland,  som  ända  till 
skilsmessan  från  moderlandet  haft  enahanda  organ  med 
det<samma,  erhöll  egna  institutioner  och  vandes  att  efter- 
hand, så  att  säga,  andas  med  egna  lungor,  att  stå  på  egna 
fötter,  men  allt  sådant  var  dock  något  sekundärt  i  för- 
hållande till  förenämnda  grundbestämningar.  Dessa  ut- 
gjorde den  lifgifvande  stam,  ur  hvilken  framgent  ytter- 
ligare telningar  kunde  framskjuta,  förr  eller  senare,  färre 
eUer  talrikare. 

Dessa  reflexioner  tillhörde  dock  sjelffallet  blott  uti 
ringa  grad  då  lefvande  slägte ;  de  tillhöra  snarare  en  föl- 
jande ålder,  som  bevittnat  landets  senare  öden  och  som 
kunnat  iakttaga,  hvilken  den  verkliga  innebörden  af  Borgå 
landtdag  varit.  För  då  varande  generation  tedde  sig  fram- 
tiden, oaktadt  Alexanders  ådagalaggda  välvilja  och  försäk- 
ringar, ännu  osäker  och  fylld  af  frågetecken;  kunde  han, 
hvilken  likväl  var  en  dödlig,  under  denna  de  våldsamma 
omstörtningaiTias  uti  Europa  period  garantera  en  tryggad 
ställning  åt  Finland,  och  kunde  icke  ännu  under  andra 
maktkonjunkturer  landet  blifva  skådeplatsen  för  blodig 
kamp,  hvars  utgång,  om  Napoleon  så  ville,  blefve  motsatt 
emot  det  nyss  öf verstand  na  krigets  resultat?  Hvilket 
blefve  då  de  mäns  öde,  hvilka  erkänt  och  hyllat  tingens 
nya  ordning?  Voro  öfverhufvud  finnarne  berättigade  att, 
innan  kampen  med  Sverige  var  fullständigt  ändad  och 
fredsfördrag    ingåtts,    afsäga    sig  sin    forna    öfverhet  och 


Digiti 


zed  by  Google 


66  En  vändpunkt  uH  Alexander  1: 8  regering. 


svärja  trohet  åt  en  ny?  Och  å  en  annan  sida,  om  af  ven 
ingen  ändring  uti  det  yttre  läget  inträdde,  skulle  landets 
inre  autonomi  i  längden  af  den  väldiga  makten  i  östern 
respekteras?  Och  hvad  bebådade  Sprengtport^ns  utnäm- 
ning till  generalguvernör  —  hans,  som  burit  afvog  sköld 
emot  sitt  fädernesland? 

Dessa  spörsmål  och  andra  sådana  kunde  icke  förfela 
att  hos  de  flesta  närvarande  framkalla  en  allvarlig,  reser- 
verad stämning.  En  främling,  hvilken  vid  landtdagens 
öppnande  gifvit  akt  på  de  samlade,  anmärker,  att  de  icke 
syntes  intagne  af  någon  synnerlig  glädje  —  de  betrak- 
tade^).  Och  de  vore  icke  heller  synnerligen  talrika*), 
Anmärkningsvärdt  är  ock  att  blott  ett  begränsadt  fåtal, 
så  vidt  man  har  sig  bekant,  efterlemnat  skriftliga  anteck- 
ningar för  efterkommande;  man  vore  frestad  att  antaga,, 
det  ombuden  hyst  tvekan  att  låta  sina  bekymmer  komma 
inför  främmande  ögon  *).  Och  bland  de  enstaka  minnes- 
tecknarne  angifver  sjelfva  Mannerheim  att  han  ursprung- 
ligen icke  ämnat  bivista  landtdagen,  och  den  unge  extra 
hofrättsnotarien  De  la  Chapelle  sökte  jemväl  i  det  läng- 
sta uppskjuta  sådant  oaktadt  en  gammal  anförvandts  upp- 
maning *). 

Den  stora  allmänheten  i  landet  tog  väl  saken  öfver- 
hufvud  med  större  resignation;  for  densamma  var  upp- 
hörandet  af  blodsutgjutelsen  redan  en  lisa.    Inom  Borgå 


*)  Gagarin,  De  tretton  dagame  eller  Finland,  Öfversättning- ; 
tryckt  i  Äftioåriga  minnen,    Helsingfors  1890,  p.  13. 

')  Vid  landtdagens  bOrjan  iippgifvas  första  ståndets  medlemmar 
till  ett  femtiotal;  presterskapet  räknade  (längre  fram)  åtta;  borgarestån- 
det ntgjordes  af  nitton  och  bondeståndet  af  trettio  ledamöter. 

•)  Så  återfunnos  först  nyligen,  förvarade  nti  en  gammal  möbel ^ 
handskrifna  annotationer  af  major  B.  H.  Aminoff  (f  1819),  yngre  broder 
till  gustavianen  Johan  Fredrik  Aminoif.  Måhända  hyste  dock  författaren 
betänkligheter  rörande  sitt  manuskript  företrädesvis  med  hänsyn  till  hvad 
han  uti  dess  förra  del  yttrat  om  sjelfva  krigshändelserna.  Se  Svenska 
Litteratur  Sällskapets  i  Finland  skrifter,  Förhandlingar  och  uppsatser,  2, 
1886—1887,  Annotationer  gjorda  under  1808  och  följande  år, 

♦)  ^Underrättelser  för  mina  barn".    Manuskr. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  I:s  regering.  67 


och  dess  omgifningar  åskådades  med  beundran,  om  ock 
denna  icke  yttrade  sig  högljudt,  de  ståtliga  anordnin- 
gar, som  vidtogos  för  att  låta  den  lilla  staden  något  så 
när  värdigt  motsvara  de  anspråk,  som  derpå  ställdes  ge- 
nom ett  ständermöte  och  kejsarens  besök  ^). 

Men  bekymren  och  den  osäkra  stämningen  undan- 
trängdes och  bragtes  efterhand,  ju  längre  det  led,  att 
lemna  rum  för  en  ljusare  blick  emot  framtiden,  då  Alexan- 
der sjelf  infunnit  sig  i  Borgå  och  talat  till  de  församlade. 
Utrustad  med  personliga  behag  i  högre  grad  än  någon 
annan  furste  uti  Europa  och  intagande  alla,  som  med 
honom  kommo  i  beröring,  genom  sin  medfödda  nobless 
och  finkänslighet,  om  ock  dessa  icke  alltid  stodo  främ- 
mande för  statskonstens  bud,  utöfvade  kejsaren  ett  out- 
plånligt intryck  på  folkombuden,  då  han  vid  hyllnings- 
akten i  den  åldriga  domkyrkan  aflemnade  sin  förnyade 
bekräftelse  och  stadfastelse  af  landets  „religion  och  grund- 
lagar samt  de  privilegier  och  rättigheter  hvart  och  ett 
stånd  isynnerhet  och  aUa  innebyggare  i  gemen,  så  högre 
som  lägre,  härtills  enligt  constitution  åtnjutit",  och  då  han, 
„märkeligen  rörd",  såsom  Mannerheim  säger,  „vänd  emot 
altaret,  nedkallade  Försynens  nåd  och  välsignelse  att  med 
rättvisa  och  mildhet  styra  Finlands  redeliga  folk  och  be- 
reda dess  framtida  sällhet". 

Hvad  sjelfva  förhandlingarna  vid  landtdagen  vidkom, 
framgick  ock  härunder  förnyad  anledning  till  förtröstan 
på  de  välvilliga  afsigter,  som  inom  styrelsen  voro  rådande. 
Speranski,  till  hvilken  alla  landtdagens  bref  gingo  för  att 
för  Alexander  föredragas  och  till  hvars  biträde  Rehbinder 
förordnats,  var  i  viss  mening  den  ledande  personen;  i  hans 
kansli  uppsattes  de  konstitutionella  skrifvelserna  och  de 
fyra  bekanta  propositionerna  äro  af  honom  affattade. 
I  författningsenlig    anda   tillsåg   han   ock,  att  ständernas 

')  Se  uti  do  Alopaciska  pappren  den  naiva  beskrifningon  af  den 
nyfikenhet,  h varmed  man  åsåg^  den  hiJga  äreporten  med  inskriptioner  och 
allegorier,  hvilken  restes  vid  staden»  tull  till  majestätets  emottagande, 
äfvensom  ock  af  den  uppmärksamhet,  för  hvilken  de  såsom  härolder  klädde 
ryska  officerarna  voro  ftJremål.    Anförda  dagboksanteckningar,  p.  123  if. 


Digiti 


zed  by  Google 


68  En  vändpunkt  uti  Alexander  1:8  regering, 

öfverläggningsfrihet  icke  led  intrång  och  minnesvärda 
äro  skildt  de  tillrättavisningar  han  tilldelade  Sprengt- 
porten,  hvilken,  numera  stående  vid  sitt  mål,  gjort  an- 
språk på  att  inblanda  sig  uti  och  leda  ständernas  tillvä- 
gagående. A  en  annan  sida  brefvexlade  han  med  landt- 
dagens  förnämligaste  män  rådgifvande,  upplysande,  ja  ock 
varnande,  med  blicken  fäst  ä  ett  högre  syfte  än  framgång 
för  dagen;  i  skrif velse  till  landtmarskalken  De  Qeer  fram- 
hålles,  huruledes  denne,  om  det  angifna  förfaringssättet 
följes,  skulle  ^fastställt  de  första  grunderna,  nedlaggt  den 
första  hörnstenen  till  en  så  solid  och  varaktig  byggnad 
som  menskliga  ting  kunna  vara  under  inflytande  af  him- 
lens välsignelse  och  genom  en  god  suveräns  omsorger**  *). 
Med  den  politiskt  kloke  Tengström,  med  Mannerheim,  ja 
jemväl  med  Matthias  Calonius  meddelade  han  sig,  be- 
mödande sig  sålunda  att  till  ett  för  Finland  lyckosamt 
resultat  förena  de  bästa  krafterna,  jemte  det  han  sjelf, 
med  lätt  förklarligt  intresse,  sökte  vinna  förfarenhet  i 
föl-verkligande  af  liberala  teorier  öfverhufvud. 

De  öfverläggningsämnen,  som  förelades  ständerna, 
buro  i  viss  mån  en  praktisk-politisk  karakter,  i  det  man 
itti  allmänna  drag  gick  att  bestämma  de  principer,  enligt 
hvilka  den  unga  statens  ekonomiska,  yttre  lif,  dess  för- 
valtning och  utveckling  skulle  försiggå.  Tidens  korthet 
hade  å  ena  sidan  laggt  hinder  i  vägen  för  utarbetandet  af 
lagförslag  i  vanlig  mening,  men  å  andra  sidan  infordrades 
blott  ständernas  underdåniga  utlåtanden  rörande  inrätt- 
ningen af  landets  militär,  uppbörden  af  kronoutskyldema, 
mynt-  och  penningeverket  samt  Finlands  blifvande  högsta 
styrelsemyndighet.  Men  dessa  uppgifter,  så  kort  fattade 
till  sin  form,  erfordrade  dock  för  att  rätt  besvaras,  en 
omständlig  utredning  af  tidigare  förhållanden,  och  härvid 
lade  ständerna  i  dagen  en  arbetsamhet  och  omsorg,  som 
obestridligen   var  förtjent  af  erkännande,  liksom  de  å  en 


*)  M.  G.  Schybergson,  G,  M.  Sprengtportens  af  gång  från  Gene- 
ral Guvernörs  embetet  i  Finland  1809  och  Mikael  Speranski  II,  i  Finsk 
Tidskrift  1891  ooh  1894. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  l:s  regering»  69 

annan  sida  genom  den  måttfulla  och  hofsamma  ton,  hvari 
förhandlingarna  fördes,   väl  tillgodosågo  sitt  lands  bästa. 

Den  indelta  armén,  rörande  hvilken  ständerna  såsom 
önskvärdt  framhållit,  att  densamma  under  en  tid  af  åtmin- 
stone femtio  år,  icke  måtte  uppställas,  blef  tillsvidare  upp- 
löst och  en  med  ständemas  förslag  öfverhufvud  öfverens- 
stämmande  vakansafgift  till  statsverket  erlagd  af  de  rote- 
ringskyldige  ^),  hvarjemte  officerame  tillförsäkrades,  efter 
en  skild  militärdeputation  till  Petersburg,  åtnjutandet  af 
deras  förra  inkomster  *);  ett  enklare  och  mindre  inveck- 
ladt  uppbördssätt  af  krono-utskylder  i  förening  med  upp- 
gift öfver  allmänna  inkomster  jemte  å  andra  sidan  för- 
slag till  allmänna  utgifter,  förhöjda  löner,  nya  inrättnin- 
gar m,  m.  eller  ett  slags  statsbudget  uppgjordes  —  en 
åtgärd,  hvars  betydelse  skildt  framgick  ur  hithörande  pro- 
positions erinran,  „att  ett  lands  inre  förvaltning  aldrig  kan 
vara  fri  och  själfständig  utan  såvida  det  eger  tillräckliga 
medel  att  afhjelpa  egna  behof".  Beträffande  myntvä- 
sendet inlemnades  förslag  till  ett  hufvudmynt  för  lan- 
det och  isynnerhet  rörande  inrättandet  af  en  nationalbank 
fi-amdeles  till  stadgande  af  penningeväsendet  och  aflägs- 
nandet  af  den  genom  olika  och  deprecierade  myntslags 
cirkulation  vållade  osäkerheten.  Och  om  detta  ärende  icke 
vann  en  i  allo  gynsam  lösning,  hvarförutan  uti  hela  denna 
sak  konstitutionen  fick  göra  vissa  eftergifter,  om  vidare 
inom  kort  erfarenheten,  till  bekymmer  för  de  ledande 
männen,  visade  det  de  ofvan  nämnda  statsfinansiella  kal- 
kylerna icke  fullt  bestodo  profvet,  utan  lemnade  vissa 
luckor,  förbereddes  dock  äfven  här  en  bättre  tingens  ord- 
ning med  framtiden. 

En  fråga  af  genomgripande  vigt  var  den  om  den 
blifvande  öfversta  styrelsemyndigheten,  hvilken  ock  synes 
med  förkärlek  ha  omfattats  af  Speranski,  och  hans  för- 
tjenster  om    ärendets    lyckliga   genomförande  äro  omiss- 

»)  Manifest  20  juli  (1  augusti)  1810. 

•)  Manifest  15  (27)  mars  1810.  Penninge  understöd  beviljades 
senare,  hvad  gemenskapen  angick,  onkor  och  barn  samt  dertill  berättigade 
OfverlefTande  'soldater. 


Digiti 


zed  by  Google 


70  En  vändpunkt  uti  Alexander  1: 8  regering. 

känneliga.  Enstaka  grunddrag  voro  beträffande  nämnda 
myndighet  af  regenten  fastställda,  såsom  konseljens  eller 
såsom  den  först  benämdes,  ^högsta  tribunalets^  indelning 
i  sektioner  och  ställande  under  generalguvernörens  presi- 
dium, men  hvilka  vigtiga  närmare  bestämningar  rörande 
sektionerna,  deras  verksamhetsområde  och  kompetens, 
procedur,  medlemmar,  m.  m.  återstodo  icke  att  fixera? 
Ovifvelaktigt  låg  frågan  jemväl  Sprengtporten  ganska 
nära;  hans  begär  att  egenmäktigt  få  ingripa  i  sitt  forna 
fäderneslands  framtid  lät  skildt  allt  som  hänförde  sig  till 
ifrågavarande  ärende  framstå  såsom  ett  favoritämne.  Så 
mycket  större  rätt  till  Finlands  erkänsla  förvärfvade  der- 
för  den  ryske  statsmannen,  då  han  verkade  för  Tengström 
såsom  ordförande  uti  den  kommission,  hvilken  egde  af- 
gifva  förslag  till  reglemente  för  det  blifvande  styrelse- 
verket, äfvensom  i  detta  arbete  indrog  Finlands  främsta 
rättslärde,  medan  å  en  annan  sida  Sprengtportens  anspråk 
artigt,  men  bestämdt  tillbakavisades.  Och  om  varaktig- 
heten af  den  skapelse,  som  sålunda  åvägabragtes  och  uti 
hvilkens  organisation  Matthias  Calonius'  skarpsinne  rest 
sig  ett  bestående  minne,  i  det  han  uti  den  nya  institutio- 
nen upptog  traditionen  från  moderlandet,  bär  väl,  såsom 
ofta  framhållits,  det  faktum  ett  vägande  vittnesbörd,  att 
reglementet  för  regeringskonseljen  för  storfurstendömet 
Finland  ^)  ännu  i  seklets  slut,  trots  många  ändringar,  uti 
sina  grunddrag  eger  bestånd.  En  säregen  omständighet, 
som  åsyftade  att  från  början  tiUvinna  konseljen  landets 
förtroende,  tör  icke  heller  lemnas  obeaktad;  det  var  mo- 
narkens i  hithörande  proposition  åt  ständerna  lemnade 
uppdrag,  att  „för  de  fyra  afdelningar,  hvaraf  samma  myn- 
dighet komme  att  bestå",  föreslå  tolf  ledamöter  under  en 
tjenstetid  af  tre  år,  bland  hvilka  regenten  ville  utse  det 
antal  han  pröfvade  nödigt  för  ändamålet  af  en  slik  konselj. 
Afven  genom  petitioner,  hvarigenom  de  skilda  stån- 
den framburo  sina  önskningsmål  och  hvilkas  antal,  såsom 
bekant,  icke  var  ringa,  ehuruväl  bärvidden  mycket  olika. 


*)  Utfärdadt  den  6  (18)  augusti  1809. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1:8  regering.  71 


egde  landtdagen  betydenhet.  En  fläkt  af  patriotism  och 
frimodighet  utmärkte  framför  andra  de  uttalanden,  som 
gjordes  till  betryggande  af  den  inhemska  militärens  fram- 
tid och  frambume,  såsom  nämnts,  genom  en  skild  deputa- 
tion, vunno  de  oförtöfvadt  genklang  hos  den  ridderliga 
monarken;  andra,  såsom  åsyftande  att  befästa  lagens  helgd 
gentemot  ryska  militära  och  civila  embetsmän  äfvensom 
att  tillföl-säkra  ersättning  åt  under  kriget  oskyldigt  lidande 
medborgare,  läto  delvis  längre  tid  vänta  på  uppfyllelse;  ^) 
ännu  andra,  såsom  exempelvis  vissa  önskningsmål  rörande 
bevakandet  af  landets  ekonomiska  fördelar  vid  den  mot- 
sedda freden  med  Sverige,  föranledde  icke  till  direkt  re- 
sultat. Men  om  sålunda,  måhända  till  en  del  på  grund 
af  underordnades  stridiga  intressen,  till  en  del  af  finansiella 
förhållanden,  åtskilligt  återstod  ouppfyldt,  var  dock  huf- 
vudintrycket  af  ständermötet  af  ganska  tillfredsställande 
art  för  de  jemförelsevis  flesta,  som  deruti  deltagit. 

Denna  ljusare,  tillitsfullai'e  syn  på  tingen  och  upp- 
fattning af  kommande  dagar  vann  ytterligare  styrka  ge- 
nom kejsarens  oförgätliga  uttalanden  vid  landtdagens  af- 
slutande  den  18  juli,  hvilka  Speranski  skriftligen  affattat. 
Alexander  yttrade  här,  att  „de  svar  och  utlåtanden  han  af 
ständerna  emottagit  röjde  icke  mindre  klokhet  än  kärlek 
till  fosterlandet",  han  förklarade  „det  ädla  och  redliga 
folket"  „för  framtiden  upphöjdt  bland  nationemas  antal, 
under  sina  lagars  skydd"  och  uppmanade  representanterna, 
^att  i  sina  medborgares  sinnen  vidmakthålla  det  inbördes 
ibrtroende,  som  varit  rådande".  Och  samma  välvilliga 
tankar  återfinnas  annorstädes  i  handlingar  från  denna  tid, 
der  monarken  erinrar  om  alla  de  åtgärder  han  vidtagit 
för  att  försäkra  ^finska  nationen  om  dess  politiska  till- 
varelse och  de  rättigheter  densamma  åtfölja"  *^). 

Till   de  känslor,  som  häraf  frammanades,  anslöt  sig 


*)  Nåd.  Förordningon  6  (18)  febr.  1816  angående  rättegång  nti 
mål,  som  röra  railitura  personer  af  de  i  Finland  fiJrlaggda  ryska  trupper  och 
invånare  derstftdes  gemensamt. 

*)  Jfr  manifestet  15  (27)  mars  1810  ang.  f.  d.  finska  militären  till- 
lagda  10neft)rmåner. 


Digiti 


zed  by  Google 


72  En  vändpunkt  uH  Alexander  1:8  regering. 

utpan  tvifvel  hos  den  öfvervägande  majoriteten  af  landt- 
dagsmän  det  inre  medvetandet  att  ärligt  och  blott  med 
landets  väl  for  ögonen  hafva  verkat.  De  sträfvanden,  för 
hvilka  Sprengtporten  och  männen  från  Anjala  gjort  sig 
till  ledare,  hade  icke  vunnit  gehör  och  de  sjelfva,  af  hvilka 
utom  den  förstnämnda  J.  A.  Jägerhorn  och  Ladau  deltagit 
uti  mötet,  hade  icke  förmått  utöfva  inflytande,  utan  i  dess 
ställe  erfarit  uppenbar  missaktning  af  landsmän.  Ett  af 
Jägerhorn  utarbetadt  förslag  till  förändring  af  landets  kon* 
stitution  och  införandet  af  en  aristokratisk  författning  i 
starkt  reaktionär  anda  hade  icke  ens,  tack  vare  Speranski, 
kommit  i  dagen  utan  undanhållits  ^). 

Finlands  folk  kunde  sålunda  med  godt  samvete  och 
obefläckad  heder  vandra  framåt  på  sin  nya  bana  och  för- 
bida de  öden  som  der  väntade  detsamma. 


IV. 

I  början  af  denna  framställning  ha  vi  anfört  det 
skäligen  stränga  omdöme  Behbinder  uti  sina  memoirer 
fällt  öfver  de  högre  klassemas  och  embetsmännens  i  Fin- 
land politiska  bildning  och  egenskaper  vid  tiden  för  freds- 
brottet med  Ryssland.  Han  förebrår  de  lyckligast  lottade 
att  företrädesvis  ha  haft  Sveriges  hufvudstad  såsom  mål 
för  framtida  verksamhet  och  upphöjelse,  medan  de  för- 
glömde hemlandets  intressen;  hvad  våra  främste  funktio- 
närer angick,  voro  de  visserligen  rättskaffens  män,  men 
bundne  af  rutinen  omfattade  de  med  sin  håg  endast  of&- 
cielt  utstakade  embetspligter  utan  sinne  för  spöi-smål  der- 
utöfver  eller  förmåga  att  leda  den  allmänna  meningen. 
„Ingen^,  fortfor  minnestecknaren,  ^uppgjorde  för  sig  en 
plan  för  sin  verksamhet  —  ingen  kombinerade  det  för- 
flutna, det  närvarande  och  framtiden,  ingen  ändtligen  ville 
belasta  sig  med  någon  ansvarighet^^)  o.  s.  v. 


>)  Jfr  Historiallinen  Arkisto.  VIII,  208  ff. 
•;  Se  ofranfbre. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  Ls  regering.  73 


Kriget  och  den  fruktansvärda  kris,  som  öfvergått 
landet,  hade,  såsom  vi  sett,  i  nämnda  afseenden  framkallat 
betydande  förändring;  blickarna  hade  vidgats  och  medan 
å  ena  sidan  de  gamla  föreningsbanden  med  moderlandet 
afslitits,  hade  å  den  andra  fosterlandskänslan  väckts  till 
ett  mera  intensivt  lif.  Patriotiska  män  hade  såväl  vid 
deputationen  i  den  ryska  hufvudstaden  som  vid  Borgå 
ständermöte  fört  fosterlandets  talan  och  med  värme  och 
insigt  medverkat  till  ordnandet  af  dess  nya  förhållanden. 

Likväl  kunde  icke  förnekas  att,  i  trots  af  allt 
detta,  landets  från  skådeplatsen  för  de  stora  händelserna 
fjerran  läge  i  förening  med  de  jemförelsevis  inskränkta 
verksamhetsfält,  som  tillförene  varit  för  dess  söner  öppna, 
blott  hos  ett  mindre  antal  fostrat  egenskaper,  som  nu  i 
högre  grad  än  någonsin  tillförene  varit  af  nöden  —  de 
voro  i  sjelfva  verket  väsendtligen  tjenste-  men  icke  stats- 
män, föga  bekanta  med  annat  än  hvad  som  hänförde  sig 
till. deras. speciella. gebit  och  öfverhufvud  obevandrade  uti 
handläggande  af  statsangelägenheter.  Ställda  inför  nöd- 
vändigheten att  under  tingens  förändrade  ordning  utfinna 
nya  åtgärder  till  befrämjande  af  landets  bästa  eller  till- 
lämpa  de  redan  beslutna,  äfvensom  att  under  oförutsedda 
förvecklingar  inslå  den  riktiga  utvägen,  finna  det  rätta 
handlingssättet,  stodo  de  icke  sällan  i  villrådighet  eller 
hängåfvo  sig  åt  en  formalism,  hvilken  i  betydande  mån 
fördröjde  ärendenas  gång;  de  läto  icke  sällan  jemväl 
kärnpunkten  i  de  sistnämda  stå  tillbaka  för  mindre  vä- 
sendtliga  detaljer  eller  af  dessa  rent  af  undanskymmas. 

Sådant  erkändes  i  hufvudsak  redan  af  samtida.  De 
la  Chapelle,  hvilken  i  sina  memoirer  i  korthet  karakteri- 
serar de  af  landtdagen  föreslagna  ledamöterna  af  rege- 
ringskonseljen vid  dess  -  första  organisation,  tilldelar  den 
inre  styrelsens  egentliga  handhafvare,  d.  v.  s.  medlem- 
mame  af  ekonomie  departementet,  icke  öfver  höfvan  ly- 
sande egenskaper  med  undantag  af  Mannerheim,  hvars 
„insigt  i  allmänna  affärer,  särdeles  goda  hufvud,  drift  och 
arbetsamhet"  beprisas.  Rörande  flere  än  en  låter  författa- 
ren deremot  förstå,  att  ungefärligen  detsamma  gällde  som 


Digiti 


zed  by  Google 


74  En  vändpunkt  uti  Alexander  /;«  regering, 

om  den  vordne  landtmarskalken,  att  han  nemligen  „icke 
var  särdeles  initierad  i  allmänna  affärer  eller  fallen  der- 
för".  Hvad  justitiedepartementet  beträffar,  betonas  skildt 
ledamötemas  skicklighet  såsom  domare  och  jurister  äfven- 
som  deras  redbarhet;  främst  ställes  hofrättsrådet  i  Åbo 
Gyldenstolpe,  hvilken  såsom  landtdagsman  isynnerhet  fram- 
stått och,  såsom  det  på  ett  annat  ställe  heter,  i  flera  af- 
seenden  kunde  anses  för  en  stolpe  på  juridisk  väg  *). 


^)  Dot  saknar  icke  intresse  att  se,  bura  ifrågavarande  sagesman, 
hvilken  synes  vinnlaggt  sig  om  opartiskhet  i  sina  bedömanden,  låter  teck- 
ningen utfalla  fOr  Ofriga  medlemmar  i  rogeringskonseljen. 

y,Ekonomie  departementet: 

l:o  Grefve  De  Geer  (se  ofvanftJre). 

2.0  Landsböfdingen  i  Åbo  friherre  von  Troil,  som  under  krigsoro- 
ligbetema  på  sin  post  visat  mycken  fasthet  i  karakteren  och  egde  ett 
mera  öppet  väsende. 

3:o  Friherre  Mannerheim  (se  ofvanftJre). 

4:o  Landskam reraren  i  Uleåborg  Tulindborg,  en  genialisk  och  jovia- 
lisk man,  med  mycket  godt  bufvud,  men  fur  mycket  fallen  ftJr  lustiga 
bröders  sällskap. 

5:o  Landskamreraren  i  Tavastchus  Nordensvan,  en  mycket  trygg 
och  något  trög  embetsman,  dock  ej  utan  insigter  i  sin  sak. 

6:0  Expeditionssekreteraren,  sedermera  presidenten  i  Vasa  hofrätt 
Rotkirch,  en  beskedlig  man,  men  mera  fallen  fbr  den  fOrnäma  tonen  än 
de  insigter,  som  utmärka  ombotsmannen. 

7:o  Handlanden  i  Kaskö  Bladh,  känd  fOr  mogna  insigter  i  det  som 
rör  handel  och  landtbruk,  under  kriget  plundrad  och  illa  behandlad.  Han 
skall  varit  af  ett  ostadigt  och  underligt  lynne,  h vilket  troligen  fOranlodde 
honom  att  afsäga  sig  den  honom  anförtrodda  befattningen  den  han  aldrig 
vidtog. 

Justitie  departementet: 

1:0  Presidenten  i  Åbo  hofrätt  friherre  Tandefeldt,  en  mod  viss  ka- 
raktersstyrka  och  förmånligt  yttre  utseende  utrustad,  men  för  öfrigt  in- 
skränkt man. 

2:o  Lagmannen  i  Åbo  och  Björneborgs  lagsaga,  sedermera  presi- 
dent i  Åbo  hofrätt,  von  Willebrand,  som  fOr  sitt  glada  och  13'ckliga  sätt 
att  vara  gjort  sig  allmänt  omtyckt  och  älskad. 

3:o  Hofrättsrådet  i  Vasa  hofrätt  Carp,  som  för  skicklighet  och 
rättrådighot  gjort  sig  fördelaktigt  känd. 

4:0  Hofrättsrådet  i  Åbo  hofi-ätt  Wallerian,  en  ganska  skicklig  ju- 
rist och  iHttrådig  man. 

5:o  Förenämde  Gyldenstolpe,  då  varande  hofrättsråd  i  Åbo  hofrätt. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1:8  regering.  75 

För  landets  förste  prokurator  M.  Calonius  betygas 
mycken  vördnad  i  anseende  till  hans  „lärdom  och  öfriga 
fortjenster". 

Men  oberäknadt  förenämnda,  icke  i  allo  gynsamma 
konjunkturer  inom  de  ledande  kretsarne,  trädde  efterhand 
inom  andra  gebit  i  dagen  missförhållanden,  som  till  en 
del  framkallats  genom  föga  lämpliga  personer,  hvilka  un- 
der kriget  der  lyckats  intränga  sig.  Dels  låg  ock  roten 
till  det  onda  i  det  förslappande  af  samhällsbanden,  hvilket 
då  icke  kunnat  förekommas,  och  hvaraf  egoism  och  sjelf- 
rådighet  icke  underlåtit  att  draga  fördel.  Beträffande  åt- 
skilliga uppsatta  män  klagades  öfver  egenmäktiga  och 
lagstridiga  tilltag;  bland  lägre  tjenstemän  visade  sig  icke 
få  missbruk  af  betänklig  art,  särskildt  hvad  uppbörd  och 
penningeförhållanden  angick;  tröghet  och  slentrian  voro 
lyten,  som  i  stor  utsträckning  anträffades.  Den  inhemska 
styrelsen,  obepröfvad  och  saknande  den  auktoritet,  hvilken 
endast  en  längre  tids  maktbesittning  förlänar,  förmådde 
till  en  början,  äfven  i  trots  af  enskilda  medlemmars,  såsom 
Mannerheims  och  prokuratorn  Calonii  energi,  icke  före- 
bygga eller  aflägsna  det  onda;  en  kraftig  ledare  saknades, 
hvilken,  mäktig  af  nya  impulser,  förmådde  ingjuta  en 
högre  lyftning  hos  samtida  och  äfven,  der  så  erfordrades, 
sätta  sina  sträfvanden  i  verket. 

Speranski,  till  hvilken  landets  tacksamhetsskuld  icke 
kan  nog  releveras,  hade,  öfverhopad  af  arbete  för  refor- 
mer inom  sjelfva  Eyssland,  alltmera  dragit  sig  tillbaka 
och  lemnat  landets  egna  myndigheter  större  utrymme. 
Instruktionerna  för  generalguvernören  och  prokuratoren  ^) 
äro  dock  af  honom  handlagda;  likaså  gaf  han  upphof  till 
en  högst  betydelsefull  anordning  för  finska  ärendenas 
foredragning  inför  tronen,  i  det  han  uti  sådant  syfte  före- 


6:0  Lagmannen  i  karelska  domsagan  Krogius,  sedermora  adlad  un- 
der namn  af  Edolheim,  en  ganska  hederlig  och  beskedlig  man  med  tem- 
ligen  grundliga  studier. 

7:0  HäradshOfdingen  i  Liebelitz  domsaga  Erwast,  numera  president 
i  Vasa  bofrätt,  en  fOr  skicklighet  och  rodbarhet  känd  domare''. 

»)  Utfärdade  likvill  fOrst  31  januari  (12  februari)  1812. 


Digiti 


zed  by  Google 


76  En  vändpunkt  uti  Alexander  La  regering. 


slog  en  skild  hög  embetsman,  en  statssekreterare,  med 
skilda  kommitterade  vid  sin  sida^). 

Då  tillföll  med  ens  och  åtminstone  för  den  större 
allmänheten  oväntadt  en  ledande  plats  uti  landets  ange- 
lägenheter en  Finlands  egen  son,  hvilken  borta  från  hem- 
bygden under  större  delen  af  sitt  lif  genomgått  de  mest 
vexlande  öden,  stundom  stått  på  maktens  höjder,  stundom 
drabbats  af  motgångens  hårdaste  slag,  men  hvilkens  kraft 
ännu  icke  brutits  och  i  hvars  hjerta  kärleken  till  foster- 
landet brann  varm  —  Gustaf  Mauritz  Armfelt.  Gustaf 
III:s  gunstlings  tidigare  historia  hör  icke  hit;  utsatt  efter 
sin  beundrade  konungs  död  för  de  hätskaste  förföljelser, 
hade  han  funnit  skydd  i  Ryssland  och  efter  återkomsten 
till  Sverige,  der  hans  ställning  icke  skänkt  honom  till- 
fredsställelse, hade  hans  beslut  att  lemna  detta  blott  på- 
skyndats genom  kronprinsen  Karl  Johans  förhastade  för- 
visningsordres —  han  landsteg  i  sitt  hemland  i  början  af 
april  1811  såsom  finsk  undersåte. 

Armfelt  tillhörde  en  gammal  ätt,  aktad  och  ärad  i 
Finland.  Hans  tidigare  lysande  bana,  hans  ridderliga  mod, 
hans  orubbliga  trohet  emot  sin  konung  och  tillgifvenhet 
för  hans  ätt  i  förening  med  hans  sagolika  öden  voro  uti 
hans  landsmäns  mun  och  engång  medborgare  vorden,  in- 
gaf  han  dem  stora  förväntningar.  De  mera  framsynte 
emotsågo  ett  kraftigare  ingripande  uti  landets  angelägen- 
heter, ett  större  lif  och  möjligen  sammanhållighet  uti  det 
hela  i  stället  för  splittring  uti  mindre  intressen,  som  mån- 
genstädes hotat  —  och  man  bedrog  sig  icke.  Under  de 
få  år,  som  af  hans  lifstid  återstodo,  intryckte  han  i  Finlands 


')  Uti  redogOrclson  till  kejsaren  liivev  sin  oinbetsmannaverksambet 
1810,  afgifven  "/sa  febr.  1811.  R.odan  vid  Borgå  landtdag  hado  Sporanski 
väckt  fråga  om  en  skild  kommission  i  Petersburg  A)r  behandling  af 
finska  ärenden.  En  sådan  gemensam  ock  för  gamla  Finland,  hade  kom- 
mit till  stånd  genom  akasen  af  18  okt.  1809.  Se  härom  och  om  dess 
ledamöter,  bland  hvilka  flertalet  voro  ryssar  och  blott  två  finnar,  baron 
Reh binder  och  Anjalamannen  J.  A.  Jägerhom,  befunne  sig,  J.  R.  Da- 
nielson, Viborga  läns  återförening  med  det  Ofriga  Finland,  s.  52  ff.,  M.  G. 
Schybergson,  Mikael  Speranski,  II,  22  ff. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1: 8  regering,  77 

förhållanden  outplånliga  spår  af  sin  energi,  omfattade 
med  statsmannablick  dess  angelägenheter  och  sökte  i  all- 
mänhet bibringa  en  mera  värdig  uppfattning  af  pligten 
hos  dem  som  ombetrotts  med  allmänna  värf. 

En  egenskap,  som  uti  ojemförligt  högre  grad  var  ut- 
märkande for  Armfelt  framom  de  iinske  män,  hvilka  hit- 
tils  arbetat  uti  landets  tjenst,  var  den  omfattande  synvidd, 
inom  hvilken  han  skådade  de  politiska  företeelserna.  Han 
hade  iörvärfvat  bekantskap  med  de  stora  europeiska  sta- 
temas inre  förhållanden,  hade  rört  sig  uti  kretsen  af  de- 
ras .  främste  statsmän  och  stått  krönta  hufvuden  ovanligt 
nära;  kabinettens  och  diplomaters  förhandlingar  och  del- 
vis mysterier  voro  för  honom  mera  än  för  de  flesta  sam- 
tida förtrogne.  Hans  öppna  blick  kunde  alltså  säkrare  än 
fallet  var  med  andra  patrioter  bedöma  det  egna  foster- 
landets behof  och  vägledd  af  erfarenheten  utfinna  de  mål, 
hvilka  närmast  borde  eftersträfvas.  Om  ock  Armfelt  icke 
tagit  del  uti  det  tidigare  nydaningsarbetet  och  ordnandet 
af  de  samhälliga  förhållandena,  kom  han  dock  nu,  då 
mycket  ännu  behöfde  stöd  och  utveckling,  tids  nog  för 
att  inslå  en  verksam  bana  och  befrämja  önskvärda  för- 
bättringar. 

Afven  utan  att  taga  i  betraktande  de  yttre  person- 
liga företräden,  hvilka  naturen  slösat  på  Armfelt  och  hvilka 
i  förening  med  en  snillrikhet,  som  icke  ens  motståndare 
kunnat  förneka,  förvärfvat  honom  namnet  af  nordens 
Alcibiades,  lågo  i  öfrigt  just  i  denna  Armfelts  vidsträckta 
synkrets  och  föi-trolighet  med  de  politiska  strömningar, 
som  genomgingo  dåtidens  Europa,  de  anknytningspunkter, 
hvilka  inom  kort  fastade  Alexander  vid  honom  och  i  hög 
grad  tillvunne  honom  monarkens  gunst.  Alexander  nem- 
ligen,  bunden  uti  sina  internationella  relationer  och  ofri 
genom  fördragen  med  Napoleon,  längtade  att  återvinna 
frihet  och  förutsåg  redan  öppen  brytning  med  verlds- 
herrskaren.  Det  var  honom  derför  välkommet  att  inhemta 
den  förfarne  Armfelts  åsigter  och  med  honom  rådpläga  i 
de  stora,  hela  det  samtida  Europa  rörande  frågorna. 

Så  kännetecknas  den  närmast  följande  tiden  af  åt- 


Digiti 


zed  by  Google 


78  En  vändpunkt  uH  Alexander  La  regering. 


skilliga  åtgärder  af  synnerlig  bärvidd  till  Finlands  fromma, 
för  hvilka  senare  generationers  erkänsla  gentemot  upp- 
hofsmännen  är  oföränderlig,  men  hvilka  likväl  torde,  för 
så  vidt  sannolikhet  och  analogier  gifva  vid  handen,  leda 
sitt  ursprung  icke  ensamt  ur  specifikt  finska  eller  huma- 
nitära intressen,  utan  lika  mycket  ur  allmänt  politiska  skäl, 
hvilka  en  framsynt  statskonst  gjort  gällande. 

Armfelt  var  genomträngd  af  ett  brinnande  hat  till 
Napoleon,  „verldstyrannen**,  hvilken  i  mensklighefcens 
namn  borde  bekämpats,  och  uppmanade  ifrigt  den  ryske 
kejsaren,  „i  hvars  händer  den  civiliserade  verldens  öde 
då  hvilade",  att  bryta  med  en  trolös  bundsförvandt.  Till 
betryggande  af  Eysslands  ställning  angifver  han  förslag 
till  förbindelse  med  utrikes  makter,  att  begagna  stämnin- 
gen hos  befolkningen  vid  gränserna  m.  m.  Alexander 
åter,  i  hufvudsak  skänkande  bifall  till  förslagen,  hade  re- 
dan skridit  till  deras  förverkligande  och  uti  största  hem- 
lighet sökt  skapa  en  förmur  i  vester  emot  Napoleon» 
välde;  han  underhandlar  med  Polen  och  erbjuder  sig  att 
återupprätta  detta  i  dess  gamla  utsträckning  under  en 
liberal  författning,  för  den  händelse  att  hertigdömet  War- 
schau  ansluter  sig  till  honom  under  den  stundande  striden  ^). 
Och  framställde  sig  icke  sjelfmant  samma  förfaringssätt 
äfven  hvad  det  egentliga  kejsardömets  vestra  gräns  längre 
emot  norden  vidkom?  Skulle  icke  under  den  osäkra  fram- 
tiden, då  inom  möjlighetens  område  visserligen  låg,  att  ett 
anfall  vesterifrån  här  kunde  ske,  en  större  trygghet  er- 
bjudas, om  åt  det  vunna  Finland  återskänktes  dess  fordom 
lösslitna  del,  det  gamla  Finland?  Och  föreföll  icke  en  så- 
dan åtgärd  så  mycket  mera  tilltalande,  som  den  väl  sam- 
manstämde med  Alexanders  ungdomsdrömmar  om  åter- 
ställandet af  nationemas  naturliga  gränser  och  språkens 


*)  Vi  hänvisa  till  de  bref,  hvilka  Alexander  i  djupaste  förtroende 
tillskref  sin  ungdomsvän  Adam  Czartoryski  d.  25  december  1810  och 
31  januari  1811,  äfvensom  dennes  svar  den  "/ao  januari  s.  å.  —  Mé- 
moires  du  prince   Adam  Czartoryski,  II,  248  ff.  271  ff.  och  255  ff. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  La  regering.  79 


rätt^)  samt  dessutom  redan  mera  eller  mindre  öppet  an- 
tydts  af  finnar,  bland  dem  skildt  sådana,  hvilka  i  öfrigt 
st4llt  sig  utom  fosterlandets  lagar  ^)?  Detta  spörsmål  och 
häruti  framträdande  likstämmiga  åsigter  hos  monarken 
och  statsmannen  synas  i  sjelfva  verket  varit  ett  af  de  ti- 
digaste band,  som  fastade  den  förre  vid  den  senare. 

Men  för  att  i  allmänhet  bereda  ett  säkert  stöd  för 
föredragningen  af  Finlands  angelägenheter  inför  tronen 
och  äfvenledes  befästa  sin  egen  ställning  lyckades  Arm- 
felt  inom  kort  bringa  till  stånd  den  bekanta  komitén  i 
Petersburg  äfvensom  ett  statssekreterare  embete  i  samma 
syfte  —  åtgärder,  hvilka  genom  bestämningen  att  såväl 
sistnämnde  höga  funktionär  som  ock  komiténs  ledamöter 
skulle  utnämnas  ibland  ^Finlands  invånare^,  satte  liksom 
kronan  på  det  tidigare,  något  mindre  tryggfiuide  förslaget 
af  Speranski,  enligt  hvilket  äfven  ryssar  i  komitén  erhöUo 
plats  ^);  skildt  genom  Itehbinders  kallande  till  statssekrete- 
rarevärdigheten tillskyndades  Finland  mycken  båtnad  un- 
der en    lång   följd    af   år^).    Att    dock  å  en  annan  sida 

^)  Jfr  ofvanföre  de  instruktioner,  hvilka  i  tiden  gifvits  Noto- 
siltzow  yid  hans  underhandlingar  med  England. 

*)  J&gerhorn  och  Sprengtporten  hade,  såsom  kändt,  hyllat  sådana 
förslag;  Jfr  J.  R.  Danielson,  Viborga  läna  återförening  etc. 

•)  Jfr  ofvanföre,  p.  76. 

*)  Ibland  Armfelts  i  statsarkivet  förvarade  papper  finnes  det  egen- 
håndiga  konceptet  till  underdånig  framställning  rörande  ifrågavarande 
institution,  dat.  St.  Petersburg  30  maj  1811.  (Handlingar  och  uppsatser 
rörande  Finland.    I). 

I  betraktande  af  den  sistnämndas  vigt  och  den  stora  rol  den  var 
beståmd  att  spela,  afskrifva  vi  ur  konceptet  den  skickliga  motiveringen 
och  några  punkter. 

„La  forme  de  gouvernement  purement  monarchique  å  laquelle  la 
B^inlande  a  été  accoutumée  depuis  tant  de  siécles,  attaché  le  finnois 
d'une  maniére  trop  forte  a  toutes  les  prérogatives  de  son  Souverain  et 
å  1'idée  de  n'attendre  son  bonheur  que  de  lui,  pour  que  jamais  des  in- 
dividtts  tout  vertueux,  tout  éclairés  qu'lls  soient,  puissent  jouir  dans 
1'exercice  du  pouvoir  de  cet  amour  et  de  cette  confiance  qui,  selon  eux, 
n*e8t  da  qu^au  prince. 

Cest  donc  avec  autant  de  sagesse  que  de  générosité  que  Sa  Ma- 
jesté   Impériale,   en  établissant  le  conseil  de  Régence,  a  bien  voulu  se 


Digiti 


zed  by  Google 


80  En  vändpunkt  uti  Alexander  1:8  regering. 


Armfelts  framskjutna  ställning  såsom  ordförande  i  komi- 
tén  bragte  honom  stundom  uti  spändt  förhållande  till 
regeringskonseljen  i  Åbo,  gentemot  hvilken  senare  komi- 
tén,  såsom  en  samtida  yttrar,  småningom  gestaltade  sig 
som  „en  instance  i  vissa  fall  öfver  densamma",  äfvensom 

conserver  pour  Elle—  méme  toutes  les  affaires  qui  apres  la  constitu- 
tion  n'appartieDnent  qu'å  Fautorité  immédiate  da  Souverain,  mais  comme 
ces  aifaires  sont  dUin  assez  grand  nombre  et  souvent  trés-compliquées, 
il  6st  nécessaire  qn^elles  viennent  k  la  connoissance  de  Sa  Majesté  aussi 
débrouillées  et  simplifiées  que  faire  se  peat  et  que  Sa  Majesté  troave 
sur  les  lieiix  tous  les  renseigoements  possiblcs  poar  étre  k  méme  de 
fixer  soD  opiDion. 

Le  peuple  fionois  a  de  tout  temps  joui  du  droit  sacré  de  porter 
ses  plaintes  au  pied  du  tröDe,  comme  un  stir  garant  contre  Tinjustice 
et  Toppression.  Heureux  par  la  seulc  idée  que  la  connoissance  de  ses 
priéres  parvieot  jusquau  Souverain,  le  resultat  de  sa  demaode  a  moins 
de  prix  ä  ses  yeux  que  la  certitude  d^avoir  fixé  Tattention  de  Celui  qui 
est  pour  lui  Timage  de  Dieu  sur  la  terre. 

Il  faut  ajouter  å  ces  considérations  celle  qu'un  seul  fonctionnaire 
public  avec  les  plus  grands  talen ts,  ne  ittt-il  pas  méme  occupé  d^autres 
affaires,  ne  sauroit  suffire  ä  celles  de  la  Finlande,  d'autant  plus  que  la 
différence  des  langues  et  des  loix  augmente  le  travail  et  en  ralcntit  la 
marche;  il  faut  de  plus  pour  examiner  chaque  affaire  et  en  faire  un 
detail  exact,  non  seulement  bien  connoitre  nos  loix  et  le  mode  de  leur 
application,  mais  aussi  les  localités,  les  usages,  les  moeurs,  le  caractére 
general  et  individuel  des  habitants  du  pays,  et  c^est  surtout  sous  ce 
rapport  que  le  concours  de  plusieurs  personnes  honnétes  et  éclairées 
paroit  utile. 

Il  existoit  en  Suéde  un  tel  Comité  préparatoire  pour  les  affaires 
communes  de  Suéde  et  de  Finlande  qui  avant  d'étre  mises  å  la  décision 
du  roi,  y  furent  discutées  et  redigées.  Les  membres  de  ce  Comité  étoient 
k  la  nomi nation  immédiate  du  roi,  ils  pouvoient  étre  changés  tous  les 
ans  et  par  contre  rester  aussi  longtemps  que  cela  plaisoit  k  sa  Majesté, 
ils  avoient  pour  leurs  fonctions  dans  ce  Comité  des  appointements  å 
part,  en  conservant  les  charges  qu^ils  occupoient  avant.  Le  Drots  ou 
le  Grand  Chancelier,  les  premiers  Dignitaires  du  Royaume,  y  présidoient, 
un  Secrétaire  d'État  faisoit  dans  le  Comité  le  rapport  des  affaires  et  y 
avoit  une  voix  déliberative  comme  les  autres  membres 

C^est  d*aprés  les  mémes  principes  que  j'ose  proposer  la  formation 
d'un  Comité  pour  la  Finlande  et  d'aprés  le  plan  suivant: 

1:0  Un  Comité  special  sera  établi  pour  examiner  et  préparer  les 
affaires  de  la  Finlande  qui,  d^aprés  la  constitution  du  pays  et  le  régle- 
ment  du  Conseil  de  Régence,  appart iennent  k  Tautorité  immédiate  du 
Souverain. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexmuier  Ls  regering.  81 


att  jemväl  landets  högste  styresman,  generalguvernören, 
med  föga  blida  ögon  betraktade  den  nya  inrättningen,  må 
icke  förbises.  Armfelts  öfverlägsna,  om  ock  oroliga  per- 
sonlighet beredde  honom  gemenligen  segern;  han  omgaf 
sig  ock  välbetänkt  med  bepröfvade  vänner  från  fordom, 
de  der  delade  hans  åsigter  och  liksom  han  förmådde  göra 
sig  gällande  i  maktens  rådslag;  å  en  annan  sida  upp- 
täckte hans  skarpa  blick  nya  förmågor  ibland  landets  sö- 
ner. Och  med  den  emot  Finland  vänligt  stämde,  rätt- 
skaffens generalguvernören  F.  Steinheil  kom  han  dock 
ytterst  till  rätta. 

Det  ärofullaste  bladet  i  Armfelts  historia  blef  likväl, 
har  man  med  skäl  sagt,  Gamla  Finlands  återförening  med 
det  öfriga  Finland,  hvilken  han,  stödd  på  kejsarens  mäk- 
tiga bistånd,  med  lågande  ifver  och  utan  fruktan  för  de 
många  svårigheterna   lyckades    genomdrifva  ^).      Sålunda 

Il:o  Ce  Comité  oe  pourra  décider  définitivement  auciine  des  affai- 
res  envoyées  ä  soo  examen,  mais  lui  sera  permis  d'en  donner  son  avis 
et  de  le  soumettre  a  sa  Majesté  Impériale. 

111:0  Les  membres  du  Comité  seront  pris  parmi  les  hahitana  du 
pays,    Leur  nombre  sera  fixé  å  quatre  sans  compter  le  chef. 

iy:o  Le  Comité  sera  composé  de  personnes  d'une  conduite  intacte, 
distinguées  par  leurs  connoissances  et  leur  zéle  pour  le  bien  public. 
Leur  nomination  appartient  immédiatement  h,  l'£mpereur. 

Y:o  Le  Chef  qui  doit  présider  au  Comité  sera  aussi  nommé  par 
TEmpereur.  Il  aura  la  direction  des  délibérations,  veillera  ^  la  marche 
du  travail  et  assistera  au  rapport  qui  est  fait  par  le  Secrétaire  d'État 
å  Sa  Majesté  Impériale  sur  les  affaires  qui  ont  été  discutées  dans  le 
Comité,  pour  donner,  en  cas  de  besoin,  tous  les  renseignements  né- 
cessaires. 

VI:o  och  VII 

YIII:o  II  y  aura  un  Secrétaire  d'État  pour  la  Finlande,  natif 
fnnoiSf  nommé  par  TEmpereur,  pour  faire  le  rapport  des  affaires  au 
Comité  oii  il  a  aussi  voix  delibérative,  étant  au  reste  en  tout  dans  la 
méme  catégorie  que  les  autres  membres  du  Comité  apres  les  artides 
VI  it  VII 

Jfr  kejs.  Instruktionen  för  den  i  St  Petersburg,  i  afseende  å 
finska  ärendena  tillförordnade  Comité,  den  25  october  (6  november)  1811. 

*)  Jfr  hos  Danielson,  anf.  arb.  p.  90  fF.,  Armfelts  ^Reflexions  sur 
la  réanion  de  Tancienne  et  de  la  nouvelle  Finlande'',  hvilka  nämnde 
f&rf.  anser  vara  just  det  memorial,  som  d.  5  november  1811  af  Armfelt 
föredragits  för  kejsaren  och  en  dag  senare  inför  ryska  rikskonaeljen. 

6 


Digiti 


zed  by  Google 


82  En  vändpunkt  uti  Alexander  I:»  regering. 


uppgick  „en  uppståndelsens  morgonrodnad  för  tusen  sinom 
tusende  betryckta  landsmän";  sålunda  genomfördes  en 
städse  minnesvärd  akt,  vittnande  om  upphöjd  politisk 
klokhet  till  betryggande  af  rikets  gränser  emot  hotande 
faror,  i  förening  med  ädel  menniskokärlek.  Men  verket 
blef  långtifrån  med  ens  afslutadt  genom  de  kejserliga 
dekreten  af  1811*)  eller  den  nyutsedda  landshöfdingen 
G.  Stjernvalls  äfvensom  den  nedsatta  komiténs  bemödan- 
den att  omorganisera  landsorten  i  likhet  med  Finlands 
öfriga  län;  svårigheterna  och  missnöjet  hos  såväl  ryska 
embetsmän  och  donations  egare  som  högre  kretsar  upp- 
trädde nu,  ehuru  oftast  förtäckt,  med  seg  kraft  och  lem- 
nade  derföre  ännu  för  lång  framtid  ett  öppet  sår  i  sam- 
hällskroppen. Men  befrielseverkets  befrämjares  förtjenst 
var  icke  derigenom  förminskad  eller  äran  af  åtgärden  för- 
dunklad. 

En  annan  åtgärd  af  fosterländsk  betydelse,  jemväl 
den  ställd  i  samband  med  de  hotande  utsigterna  uti  den 
allmänna  politiken,  fi-amställdes  och  förordades  på  det  ifri- 
gaste  af  Armfelt  —  ordnandet  af  landets  nationella  för- 
svarsväsen. Såväl  känslan  af  nationens  egen  värdighet, 
hvilken  icke  syntes  stå  tillsammans  med  att  landets  för- 
svar lemnades  ensamt  åt  främmande  krigare,  som  ock 
hågen  att  lojalt  för  monarken  ådagalägga  dess  tacksam- 
het för  bevisade  välgerningar  ledde  honom  att  söka  ge- 
nomdrifva  införandet  af  allmän  värnepligt  med  indelnings- 
verket såsom  ekonomisk  basis,  enligt  Fredr.  Stjernvalls 
plan.  Men  härvid  strandade  hans  bemödanden;  Alexan- 
ders obenägenhet  att  i  strid  med  Borgå  landtdags  få  år 
tidigare  uttalade  önskan  att  åtminstone  icke  inom  femtio 
år  nationalmilisen  måtte  uppställas,  skrida  till  föreläggande 
af  förslaget  för  en  ständerförsamling  äfvensom  afstyr- 
kande  inflytelserika  röster  inom  landet  bragte  den  vigtiga 
frågan  om  intet.  Och  detta  icke  blott  en  gång,  utan  äf- 
ven  efter  krigets  utbrott  emot  Napoleon,  då  enligt  Man- 
nerheims   utsago    kejsaren    redan    samtyckt  till  landtdags 


*)  Kungörelserna  d.  23  och  31  december  1811. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  Ls  regering.  88 

sammankallande.  Men  äfven  i  denna  fråga  arbetade  dess 
upphofsman  för  framtiden;  hvad  som  icke  då  blef  verk- 
lighet, blef  det  några  decennier  senare. 

Beträffande  regeringshandlingar  af  mindre  omfattning 
och  speciella  författningar  till  befordrande  af  landets  ma- 
teriella intressen,  dess  ekonomi,  handel,  helsovård  m.  m., 
var  ock  denna  tid  synnerligen  minnesvärd.  Så  må  ut- 
öfver  tidigare  berörda  författningar  erinras  om  kungörel- 
serna rörande  medicinalverkets  förbättrande  och  inrättan- 
det af  ett  collegium  medicum,  om  reglementet  för  vexel-, 
låne-  och  depositionskontoret,  om  inqvarterings  regle- 
mentet till  minskande  af  ölägenheterna  af  ryska  truppers 
förläggande  bland  befolkningen,  om  reglementet  för  tull- 
styrelsen, förordningar  angående  handeln  m.  m. 

Men  Armfelt  var  icke  blott  verksam  i  vanlig  mening; 
hans  håg  att  organisera  och  reformera  led,  såsom  redan 
antydts,  af  en  liflighet  för  att  icke  säga  otålighet,  hvilken 
icke  fördrog  tidsutdrägt  eller  motstånd,  och  som  utgjorde 
Achilles-hälen  i  hans  handlingssätt.  Träffande  har  Castrén 
förliknat  honom  vid  en  djerf  styrman,  som  styr  farkosten 
med  fulla  segel  genom  bränningar,  obekymrad  om  den 
stöter  emot  blindskär  och  knakar  i  fogningarna;  hufvud- 
sak  var  att  det  gick  framåt.  Johan  Fredrik  Aminoff,  hans 
gamle  vän  och  vapenbroder,  hvilken  i  tiden  för  honom 
varit  statsfånge  på  Karlstens  fästning  och  nu  genom  Arm- 
felts  inflytande  var  hans  närmaste  man  uti  finska  komitén, 
A.  Ehrenström,  likaså  fordom  fängslad  för  Armfelt  och 
numera  ombetrodd  med  ledning  af  återuppbyggandet  af 
Helsingfors,  höjde,  isynnerhet  den  förstnämnde,  varnande 
stämmor;  statssekreteraren  Rehbinder,  som  i  allmänhet 
ställde  sig  på  Armfelts  sida,  hyste  allvarliga  betänklig- 
heter och  Mannerheim  dolde  icke  sitt  missnöje.  Företrä- 
desvis ingaf  Armfelts  oförskräckta  hållning  rörande  Vi- 
borgs  läns  återförening  farhågor,  men  äfven  uti  andra 
hänseenden  framkallade  han  misstämning.  Så  hotade  till- 
ochmed  engång  den  välmenande  generalguvernören  Stein- 
heil,  anseende  sig  tillbakasatt,  att  tagaafsked;  i  sitt  miss- 


Digiti 


zed  by  Google 


84  En  vändpunkt  uti  Alexander  1:8  regering. 


mod  yttrade  han  åt  Rehbinder  att,  sedan  komitén  inrät- 
tats, „Finland  icke  haft  ett  moments  lugn". 

Det  betänkligaste  härvid  var  dock,  att  Armfelts  ifver 
för  omgestaltningar,  utan  att  åtnöjas  med  partiella  åtgär- 
der och  regeringspåbud  uti  gifna  fall,  småningom  syftade 
åt  sjelfva  centrum  för  landets  förvaltning,  sjelfva  rege- 
ringskonseljen, hvars  ofullkomlighet  och  i  hans  tycke  ofta 
trånga  åsigter  blefvo  föremål  för  hans  klander  och  bittra 
utfall.  Han  ifrågasatte  huruvida  icke  konseljen  kunde 
förändra  form  och  organisation;  ännu  under  sitt  sista  lef- 
nadsår  uttryckte  han  sin  obelåtenhet  med  densamma  och 
den  ifver,  hvarmed  han  yrkade  på  landtdags  sammankal- 
lande, härledde  sig  antagligen  jemväl  af  nit  för  förenämnda 
frågas  behandling,  icke  uteslutande  för  återupprättandet 
af  militärväsendet.  Ja,  omfattande  förändringar  af  lag- 
stiftningen på  olika  områden  voro  åsyftade,  förslag  till 
konstitutionens  omredaktion  synas  ha  utarbetats  ^),  ty  en- 
ligt Armfelts  mening  föreföUo,  såsom  han  yttrar  sig,  „flere 
våra  författningar,  som  aldrig  kunna  ändras  utan  genom 
ständernas  avis  och  beslut,  af  en  så  dålig  sammansättning, 
så  illiberala,  så  litet  passande  för  senare  tiders  upplysning, 
att  de  böra  remplaceras  af  andra*-')". 

Men  Armfelts  planer  och  förslag  möttes  inom  kort 
af  hinder  af  verldshistorisk  halt ;  hans  verksamhet  för  det 
egna  landet  af  bröts  genom  jättekampen  emellan  Napoleon 
och  Eyssland,  och  Armfelt  hastade  att  såsom  Alexanders 
gynnade  rädgifvare  och  följeslagare  egna  sina  såväl  dip- 
lomatiska som  militära  talanger  för  att  tillbakatränga  in- 
kräktaren. Reformarbetet  för  Finland  stod  stilla;  visser- 
hgen  ombetrodd  efter  sin  återkomst  från  kriget  med  de 
högsta  äreposter  i  Finland  såväl  vid  landets  allmänna  för- 
valtning som  ock  såsom  styresman  för  dess  imiversitet, 
kunde  Armfelt  dock  icke  mera  under  kejsarens  fortsatta 
stora  kamp    påräkna  hans  uppmärksamhet  i  närmelsevis 

*)  G.  M.  Armfelt  af  Elof  Teguér,  andra  upplagan,  III,  p.  293 
(uti  samL:   „Från  Tredje  Chistafs  dagar^\ 

')  Bref  till  Fredr.  Stjernvall  d.  26  november  1811  hos  Castrén, 
anf.  arb.  8.  359.   Jfr  rörande  det  föregående  den  sistnämnde  passim. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  /;«  regering.  85 


samma  grad  som  tillförene.  Han  egna  krafter  voro  ock 
brutna  af  lifvets  strider  och  han  bortgick  hyllad  i  det 
sista  af  sin  furste.  Den  mångpröfvades  lefnadsafton  för- 
Ijufvades  af  en  stor  glädje  —  den  att  se  sin  dröm  om 
Europas  befrielse  från  verldstyrannens  ok  förverkligad  — 
äfvensom  af  den  ljusa  förhoppningen  om  fosterlandets 
fortfarande  välgång  under  Alexanders  spira. 

Vid  en  återblick  på  Armfelts  korta,  men  likväl  så 
betydelsefulla  bana  såsom  finsk  statsman  framstår  dock 
en  punkt,  som  visserligen  liggande  utom  den  egentliga 
gränsen  för  hans  åtgärder  såsom  sådan  och  kanske  just 
derföre  af  samtiden  mindre  uppmärksammad,  tyvärr  uti 
häfden  företer  sig  i  en  allt  annat  än  ljus  dager.  Vi  syfta 
på  hans  afgörande  medverkan  till  den  mans  fall,  hvilkens 
minne  i  Finland  fortlefver  högaktadt  och  vördadt  för  hvad 
han  under  den  afgörande  krisen  uti  dess  politiska  belä- 
genhet gjort  —  Speranski.  Här  är  icke  plats  för  att  när- 
mare ingå  uti  detta  ämne  och  granska  Armfelts  bevekelse- 
grimder;  tragiskt  måste  i  alla  händelser  det  öde  kallas, 
som  väpnade  en  Finlands  sons  hand  emot  den  upplyste 
befrämjaren  af  just  dettas  statliga  ställning.  Att  Armfelt 
dock,  lefvande  och  rörande  sig  i  den  allmänna  europeiska 
politikens  frågor,  af  sitt  hat  emot  Napoleon  och  det  revo- 
lutionära Frankrike  låtit  förleda  sig,  att,  då  den  stora 
konflikten  stod  för  dörren,  uti  den  för  fransyska  institu- 
tioner och  lagar  intagne  reformatoren  Speranski  se  en 
Rysslands  fiende  och  en  hemlig  anhängare  af  verldsin- 
kräktaren,  den  der  skickligt  förberedde  fransmännens  seger 
och  Rysslands  nederlag,  synes  likväl  vida  mera  antagligt 
än  att  han  ensamt  af  personlig  afund  emot  den  mäktige 
gunstlingen  arbetat  på  hans  fall;  sådan  är  ock  Armfelts 
senaste,  förtjenstfulla  biografs  åsigt ').    Men  skugga  faller 

*)  Elof  Tegnér,  a.  a.  III,  334  ff.  Härmed  synes  öfverensstämma  att 
Armfelts  förhållande  till  Speranski,  åtminstone  tidigare,  förefaller  vän- 
skapligt och  att  den  förre  delat  i  sin  män  den  senares  frisinnade  re- 
formplaner rörande  Ryssland.  Ibland  Armfelts  papper  (uti  ofvan  cite- 
rade kollektion)  finnas  prydligt  renskrifna  och  omfattande  flera  ark: 
nObservations  sur  la  Finlande  avec  quelqiies  paralléles  sur  les  principes 


Digiti 


zed  by  Google 


S6  En  vändpunkt  uti  Alexander  Ls  regering. 


dock,  vi  upprepa  det,  på  A  rmfelts  eftermäle  och  måhända 
ligger  i  hans  förhållande  i  denna  sak  ock  en  antydan  af 
de  vådor,  dera  hans  häftiga  passioner  i  förening  med  hans 
öfverilningar  kunnat  uti  en  framtid  bereda  hans  eget  land, 
uti  hvars  angelägenheter  han  eftersträfvade  en  afgö- 
rande  röst. 


Få  år  efter  Armfelts  bortgång  ställdes  åter  i  utsigt 
vigtiga  förändringar  uti  landets  konstitutionella  förhål- 
landen äfvensom  dess  styrelse.  Denna  gång  kom  dock 
det  egentliga  initiativet  icke  från  en  inhemsk  man;  det 
härrörde,  kan  man  säga,  från  yttre  politiska  konjunkturer. 
Men  å  en  annan  sida  föreföllo  dessa  så  gynnsamma  och 
erbjöd  de  för  tiden  inflytelserika  liunarnes  personlighet 
så  relativt  stora  garantier,  att  en  utgång  i  öfverensstäm- 
melse  med  Finlands  fördel  syntes  —  åtminstone  för  det 
ringa  fåtal  af  patrioter,  som  voro  invigde  uti  frågan 
—  såsom  nära  förestående.  Att  resultatet  dock  blef  an- 
nat berodde  af  förhållanden,  öfver  hvilka  forskningen 
ännu  icke  kastat  fullt  ljus  och  hvilka  snarare  kunna  anas 
än  fullständigt  framläggas.  Men  i  alla  händelser  är  sjelfva 
faktum  af  dessa  planers  fi-amträdande,  hvilka  i  väsendtlig 
mån  kunnat  inverka  på  den  inre  utvecklingen  och  gestalt- 
ningen af  landets  hela  framtid,  af  nog  stort  intresse  för 
att  förtjena  en  omständligare  behandling,  så  vid  t  en  sådan 

de  {'administration  intérieiire",  der  förf.  under  sina  allmänna  betraktel- 
ser öfver  representativa  institutioners  gagn  försigtigt  antyder  de  förde- 
lar införandet  af  sådana,  som  i  Finland  existera,  kunde  medföra  för 
kejsardömet  m.  m.  Att  skriften  skildt  hänför  sig  till  Speranskis  stora 
plan  i  lagstiftning  synes  obestridligt.  —  Senare  tyckes  dock  Armfelt  ha 
ändrat  ståndpunkt  emot  Speranski,  då  dennes  sträfvanden  gingo  uti  allt- 
för radikal  riktning. 

I  motsats  till  denna  uppfattning  har  Armfelts  förhållande  blifvit, 
såsom  dikteradt  af  lägre  motiv,  med  stor  stränghet  bedömdt.  Så  hos 
Bernhardi,  a.  a.  II,  2,  s.  692  ff.,  der  Armfelt  jemte  andra  Speranskis 
antagonister  framställas  i  en  förhatlig  dager. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1:8  reyering,  87 

med  ledning  af  tillgängligt  material  är  görlig.    Vi  försöka 
här  nedan  en  dylik. 

Då  Alexander  efter  Xapoleons  slutliga  fall  återvände 
till  norden,  hyllad  och  beundrad  af  samtiden,  var  han 
väl  att  räkna  ej  blott  ibland  de  mäktigaste,  utan  äfven 
ärorikaste  furstar,  som  burit  en  krona.  Med  orubblig 
fasthet  hade  han  upptagit  striden  på  lif  och  död  emot 
kontinentens  beherrskare,  hans  härar  hade  först  tillbaka- 
drifvit  den  oöfver^^^unne  och  gått  segrande  genom  Europa; 
han  hade  i  främsta  rummet  verkat  för  återförande  af  de 
gamla  furstarne  i  deras  länder  och  åter  på  Frankrikes 
tron  upphöjt  den  legitima  ätten.  Men  med  makten  för- 
enade han  icke,  liksom  flertalet  andra  statsöfverhufvuden 
under  denna  tid,  reaktionära  och  sjelfviska  tendenser; 
hans  håg  stod  till  friare  förhållanden  och  högsint  sträf- 
vade  han  sålunda  att  just  åt  det  besegrade  Frankrike  af 
Ludvig  XVIII  utverka  parlamentarisk,  helst  af  folket  god- 
känd författning;  han  varnade  för  excesser  och  våld  emot 
besegrade  partier;  han  önskade  jemväl  liberala  institu- 
tioner åt  de  tyska  länderna.  I  rena  afsigter  och  genom- 
trängd af  religiositet,  som  väckts  under  motgångens  da- 
gar och  fortfarande  blifvit  befästad  under  samvaro  med 
lika  tänkande,  åvägabragte  han,  till  en  början  med  stor- 
makterna Österrike  och  Preussen,  den  längre  fram  så  be- 
ryktade heliga  alliansen  i  syfte  att  såväl  uti  staternas 
yttre  relationer  som  inre  styrelse  bringa  till  verklighet 
den  kristna  religionens  bud,  fred  och  rättvisa. 

Inom  Ryssland,  hvars  krafter  till  ytterlighet  med- 
tagits  under  krigen  och  hvilket  blödde  ur  många  sår, 
bemödade  han  sig  att  genom  reformer  och  stiftelser,  hvil- 
kas  gagn  han  under  sin  långvariga  vistelse  i  vestern  lärt 
uppskatta,  ingjuta  nytt  lif  och  förbereda  en  ljusare  fram- 
tid. Nya  högre  läroanstalter,  deribland  universitetet  i 
Petersburg,  förutom  det  i  Wax*schau,  sågo  dagen  och 
äldre  högskolor  erhöUo  delvis  nya  statuter  och  anslag,  den 
lägre  undervisningen  sökte  man  förbättra  genom  nya  me- 
toders införande,  militärbördan  sträfvade  man  att  göra 
drägligare    genom    anläggandet    af  militärkolonier,   bety- 


Digiti 


zed  by  Google 


88  En  vändpunkt  vit  Alexander  I:h  regering. 


dande  tolerans  i  kyrkliga  förhållanden  vann  insteg,  det 
stiftade  bibelsällskapet  utvecklade  liflig  verksamhet  och 
förberedande  reformer  till  allmogens  befrielse  ur  lifegen- 
skapen  vidtogos;  emancipationen  blef  verklighet  uti  öster- 
sjöprovinserna. Handel  och  industri  befrämjades,  såvidt 
förhållandena  medgåfvo,  genom  nya  kommunikationsleder 
och  traktater  med  utlandet. 

Men  på  intet  område  framträdde  dock  Alexanders 
humana  afsigter  uti  en  klarare  dager,  kan  man  med  skäl 
säga,  än  uti  förhållandet  till  Polen.  Detta  land  hade  icke 
tillmötesgått  de  ofvan ')  berörda  anbud,  hvilka  kejsaren 
innan  den  afgörande  kampen  emot  Frankrike  gjort  det- 
samma; dess  krigare  hade  faktat  i  Napoleons  härar  uti 
det  sista.  Men  Alexander,  hvilken  i  den  mån  hans  makt 
förstorats,  liksom  med  ny  entusiasm  omfattade  sin  tidiga 
ungdomsdröm  och  till  hvilken  vännen  från  fordom  Adam 
Czartoryski  åter  trädt  närmare,  icke  blott  genomdref  vid 
Wienerkongressen  att  hertigdömet  Warschau,  i  egenskap 
af  segerpris  afträdt  åt  Ryssland,  skulle  såsom  konstitu- 
tionelt  konungarike  återupprättas,  utan  han  fordrade  för 
den  nya  staten  ett  mått  af  frihet,  som  emot  honom  icke 
blott  framkallade  det  häftigaste  motstånd  af  reaktionens 
i  Europa  då  varande  koryféer,  lord  Castlereagh,  Welling- 
ton, Metternich  m.  fl.,  utan  äfven  närapå  frammanat  öppen 
brytning  emellan  maktema.  Och  icke  ens  ville  kejsaren 
låna  uppmärksamhet  åt  de  skäl,  som  mera  fördomsfria  råd- 
gifvare,  en  Stein,  Pozzo-di-Borgo,  hans  egen  utrikesmini- 
ster Kapodistrias  m.  fl.  med  stöd  af  historia  och  stats- 
klokhet anförde,  liksom  han  ock  förbisåg  de  intryck  af 
sårad  sjelfkänsla,  hvilket  inom  hans  eget  rike  frammana- 
des vid  en  jemförelse  emellan  dettas  tillstånd  och  de  åt 
det  besegrade  Polen  beviljade  företrädena.  Ännu  innan 
han  återsett  sin  hufvudstad,  uppträdde  han  på  återförd 
från  Paris  år  1815  i  Warschau,  visade  sig  der  i  polsk 
drägt  under  mängdens  jubel  och  under  utdelande  af  gunst- 
betygelser    åt    fordne   motståndare.     En  ny,  väsendtligen 


»)  Se  pag.  78. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1: 8  regering. 


af  infödda  utarbetad  författning  i  liberal  anda  med  tvenne 
hus,  senat  och  deputerad  kammare,  periodiska  riksdagar, 
nationel  förvaltning  och  krigshär,  ministeransvarighet  och 
utlofvad  pressfrihet  offentliggjordes  ^)  och  tvenne  år  senare 
egde  han  glädjen  att  öppna  den  första  riksdagen  i  War- 
schau  *).  Uti  ett  tal,  der  dock  till  följd  af  Kapodistrias* 
enträgna  framställningar  några  inskränkningar  och  än- 
dringar blifvit  gjorda,  framhöll  han  bland  annat  huru- 
ledes  han  genom  Polens  återställande  fyllt  en  pligt,  som 
föreskrifvits  blott  af  en  inre  öfvertygelse  och  huruledes 
hår  de  liberala  institutioner  blifvit  tillämpade,  „hvilka 
aldrig  upphört  att  vara  föremål  för  hans  omsorg  och 
hvilkas  helsosamma  inflytande  han  med  den  Högstes  hjelp 
hoppades  kunna  utsträcka  till  alla  de  länder,  hvilka  För- 
synen anförtrott  uti  hans  hägn".  Han  uppmanade  de 
närvarande  att  bevisa  samtiden,  att  fria  institutioner,  hvil- 
kas helga  grundsatser  man  med  orätt  velat  hänföra  till 
de  förderfliga  läror,  som  i  tiden  hotat  samfundsordningen 
med  fruktansvärdt  förderf,  icke  vore  en  bedräglig  illusion, 
utan  att  desamma,  redligt  tillämpade  och  med  rena  afsig- 
tevy  ledde  emot  ett  nyttigt  mål,  verkade  till  allmänna  ord- 
ningens bästa  och  i  förening  dermed  befrämjade  nationer- 
nas sanna  välfUrd.  Vid  riksdagens  afslutning  uttalade 
Alexander  i  högstämda  ord  sin  tillfredsställelse  med  dess 
forhandlingar,  hvilka  utan  störing  fortgått,  erinrade  om 
huru  meningsfriheten  kunnat  göra  sig  gällande,  och  ut- 
bragte  varma  välönskningar  för  en  framtid  af  trygghet, 
välgång  och  ära'). 

Dessa  uttalanden,  dessa  åtgärder  väckte  naturligtvis 
uti  Europa  den  största  uppmärksamhet;  helsade  med  jubel 
af  de  liberale  öfverhufvud,  blefvo  de  å  den  motsatta  sidan 
med  skäi*pa  kritiserade,  och  hvad  skildt  Tyskland  och 
Österrike  vidkom,  yttrades  af  von  Gentz,  Mettemichs  be- 


')  *V«4  december  1815. 
»)  "/„  mars  1818. 

»)  Se  hos  Bernhardi,  a.  a.  III,  Beilage  XI,  pag.  693  ff.,  de  frän- 
syska  talen  in  eztenso. 


Digiti 


zed  by  Google 


90  En  vändpunkt  uti  Alexander  Ils  regering. 

kanta  förtrogne,  att  man  der  af  Alexander  väntat  mera 
hänsyn  i  betraktande  af  dessa  länders  inre  förhållanden. 
Men  äfven  icke  få  af  framåtskridandets  varma  anhängare 
stodo  tveksamma  inför  hvad  som  egt  rum  och  frågade 
sig,  huruvida  uti  sjelfva  verket  icke  den  högsinnade  fur- 
stens tillit  öfverskridit  klokhetens  gräns  äfvensom  huru- 
vida den  verkliga  innebörden  af  den  polska  konstitutionen 
och  folkets  karakter  sådan  det  förflutna  visat  densamma, 
lemnade  fulla  garantier  för  de  ljusa  förhoppningarna. 

Äfven  till  det  undanskymda  Finland  hann  ryktet 
och  framkallade  här  lifligt  intresse.  „Le  discours  de 
TEmpereur  å  Touverture  de  la  diéte  de  Varsovie  est  bien 
le  discours  le  plus  remarquable  qui  ait  été  prononcé  depuis 
longtems.  Il  retentira  d'im  bout  du  monde  ä  Tautre,  et 
jusque  dans  la  postérité  la  plus  reculée",  skref  Ehren- 
ström  uti  ett  bref  till  Rehbinder  ^). 

Företrädesvis  inom  komitén  för  finska  ärenden  synes 
kejsarens  ståndpunkt  och  åsigter  ha  gjort  intryck  och 
manat  till  begrundande.  Ordförandeskapet  här  hade  efter 
Armfelts  frånfälle  icke  öfvergått  till  J.  F.  Aminoff,  såsom 
denne  hoppats,  och  hvarifrån  han  ansåg  sig  ha  med  orätt 
blifvit  utesluten  %  utan  till  landshöfdingen  baron  von 
Troil,  hvilken  likväl  icke  besatt  de  för  platsen  erforder- 
liga egenskaperna^).  Den  egentligen  ledande  personlig- 
heten  var  Eehbinder  och  detta  hufvudsakligen  från  bör- 


»)  Helsingfors  den  Vie  april  1818. 

*)  Uti  en  promemoria  utan  datum,  men  troligen  från  hösten  1814, 
redogör  Aminoff  för  sitt  handlingss&tt,  dä  han  ansökte  om  och  erhöll 
afsked  frän  sin  plats  i  komitén  d.  12  sept.  1814.  Han  trodde  sig  genom 
^detracteurer"  och  hemliga  ovänner  beröfvad  monarkens  förtroende  och 
ansäg  under  sädant  förhållanden  sin  egen  värdighet  fordra  afträdande 
frän  det  anförtrodda  embetet.  J.  F.  Aminoffs  papper  (N:o  24)  i  Rilaks- 
samlingen  uti  statsarkivet. 

')  „Han  kunde'',  säger  Manncrheim  i  sina  anteckningar,  „pä  intet 
sätt  uppfylla  företrädarens  ställe  och  olikheten  var  för  mycket  påtag- 
lig för  att  ej  strazt  märkas  af  både  regent  och  landsmän.  Med  en  för 
öfrigt  hederlig  karakter  och  sällskapston  egde  baron  Troil  icke  den 
minsta  kännedom  eller  ^teinture**  af  allmänna  ärendens  behandling  och 
fäderneslandets  lagar  och  författningar.*' 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1: 8  regering,  91 

jan  af  1818,  då  Troil  erhöll  tjenstledighet  ända  till  sitt 
definitiva  entledigande  1821  (f  1825).  Öfriga  medlemmar 
voro  lagmannen  Adolf  Fredrik  von  Willebrand  *)  äfven- 
som  den  unge  Lars  Gabriel  von  Haartman  (född  den  23 
sept.  1789),  expeditions  sekreterare  och  derjemte  kanslers 
sekreterare  vid  Åbo  akademi  *).  Ytterligare  innehades  en 
plats  af  lifländaren  statsrådet  G.  A.  Rosenkampf  ^). 

Hvilka  reformer  voro  önskvärda  uti  landets  stats- 
skick och  hvad  hade  erfarenheten  i  detta  afseende  gifvit 
vid  handen?  I  hvad  måtto  borde  den  ljusa  tidpunkten, 
då  kejsaren  mera  öppet,  om  möjligt,  än  någonsin  utveck- 
lat framåtskridandets  fana,  begagnas  till  att  framlägga 
förslag  till  ett  bättre? 

Det  första  vilkoret  för  vidare  åtgärder  framställde 
sig  sjelifallet  såsom  ständemas  sammankallande  till  landt- 
dag  —  något  som  ju  redan  tidigare  emotsetts  och  hvilket 
äfven  var  erforderligt  för  lösande  af  åtskilliga  inre,  tills- 
vidare hvilande  frågor.  Eehbinder  gjorde  ock  utan  tids- 
utdrägt  förslag  uti  detta  syfte  och  synes  erhållit  ett  gynn- 
samt svar;  Alexander  tillkännagaf  imder  sommaren  1618 
sin  afsigt  att  följande  år  besöka  Finland  *).  Men  samvets- 
grann och  betänksam  som  han  var,  ansåg  Rehbinder  der- 
jemte, att,  ehuru  han  antagligen  var  förtrogen  medArm- 
felts  åsigter  rörande  ämnen  som  vore  att  föreläggas  stän- 
derna, ytterligare  råd  och  meddelanden  af  inhemska  för- 
farne  män  borde,  innan  något  steg  togs  till  uppgörande 
af  förslag  till  omfattande  reformer,  konfidentielt  inhemtas. 


')  Sedan  12  sept.  1814. 

')  Egentlig  ledamot  blef  von  Haartman  23  juli  1819. 

*)  Sedan  januari  1812,  efter  Wiborgs  läns  återförening  med  Finland. 

*)  Uti  ett  bref  dateradt  Helsingfors  "/»t  augusti  1818  skrifver 
EhrenstrÖm  till  Rehbinder:  „Aucuue  nouvelle  ne  pourroit  me  causer 
plus  de  satisfaction  que  celle  que  notre  bon  Empereur  compte  visiter 
la  Finlande  Vannée  prochaine.  Si  je  vis  alors,  je  pourrois  recueillir 
la  recompense  la  plus  douce  de  mes  peines  et  de  mon  zéle**  (har  afse- 
ende å  nybyggnadsarbetena  i  Helsingfors).  Rehbinders  bref  samling  i 
statsarkivet. 


Digiti 


zed  by  Google 


92  En  vändpunkt  uti  Alexander  1: 8  regering. 


Måhända    hade    också   uti   denna  punkt  initiativet  utgått 
från  Alexander  sjelf. 

Främst  framstod  såsom  förtroendeman  den  förra  leda- 
moten i  komitén  för  finska  ärenden,  J.  F.  Aminoff,  hvil- 
kens  misstämning  i  anledning  af  ofvan  antydda  tidigare 
motgång  synes  länge  sedan  öfvervunnen.  Till  honom 
afsände  Rehbinder  i  slutet  af  1818  bref  *),  för  hvilka  emot- 
tagaren  varmt  tackar,  skildt  med  afseende  å  bevisadt  för- 
troende*); rent  personliga  angelägenheter  och  förhållan- 
den beröras  delvis,  men  vidare  yttrar  Aminoff : 

^Det  fagnar  mig  att  min  Broder  med  välbehag  emot  tar 
mina  tankar  i  förefallande  ämnen.  Ja,  de  skola  också  alltid 
meddelas  ur  det  innersta  af  mitt  hjerta  efter  bästa  vett  och 
förstånd,  utan  egenkärlek  om  deras  ofelbarhet,  frånskilde  alla 
enskilda  vuer  och  intressen. 

I  min  Broders  framställning  öfver  de  ämnen,  som  for- 
drade ständemas  sammankallande  ^)  instämmer  jag  till  alla  delar 
utan  undantag,  ty  de  äro  så  väl  uttänkte  och  framlagda  att 
de  behöfva  inga  vidare  commentarier. 

Vår  nuvarande  Constitution  tarfvar  visserligen,  ur  skäl, 
som  så  grundligen  äro  af  min  Broder  framlagda,  ändring  och 
forbättring.  Den  är  naturligtvis  1772  års  Regeringsform  med 
Säkerhets-Acten ;  jag  anser  till  sina  hufvudgrunder  (den)  bör 
bibehållas,  såsom  den  rätta  och  tjenligaste  i  Finlands  förnyade 
skick.  Att  vilja  jemka  vår  Constitution  efter  Englands,  Frank- 
rikes etc,  efter  de  nya  philosophiska  principerna  skulle  icke 
här  vara  passande.  —  Mina  grundsatser  i  detta  vigtigaste  af 
ämnen,  som  rör  en  stats  politiska  existence,  öfvertygelse,  har 
alltid  varit  och  blir  oföränderlig:  att  en  Nations,  ett  fritt  folks 
rätta  frihet  består  i  följande  sig  försäkrade:  säkerhet  för  lify 
ära  och  egendom^  jemte  äfven  den  djTbara  att  beskatta  sig 
sjelf  va.     För  öfrigt  må  monarken  stjrra  och  råda  staten  såsom 


')  29  oktober  ocb  27  november. 

*)  Aminoffs  skrifvelse  daterad  Saris  den  11  december  1818.  — 
Rehbind.  samlingen. 

•)  Eursiyeradt  af  ntgifvaren. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  Ls  regering,  93 


honom  godt  och  nyttigast  sjmes,  men  enligt  med  landets 
fondamental  la^ar;  det  vill  säga:  en  lagbunden  Monarque.  — 
All  annan,  hvad  man  kallar  Frihet,  leder  till  sjelfsv&ld  och 
factipner;  icke  kan  (detta)  förekommas  i  sådana  stater,  utom 
(=  utan)  en  kraftig  hand  vid  rodret,  och  som  (=  sådant) 
vore  att  lemna  ett  lands  öde  åt  slumpen,  ty  huru  sällan  födes 
en  sådan  åt  thronen?  Bevis  härpå  fattas  icke  ur  historien, 
och  Sverige  torde  snart  nog  härutinnan  bli  ett  talande  bevis" 

Den  gamle  gustavianens  ståndpunkt  var  härigenom 
tydligt  angifven ;  han  hade,  såsom  han  antyder,  tillf  orene 
bl.  a.  under  Armfelts  tid  fasthållit  densamma  och  emot 
då  ifrågasatta  innovationsprojekt  såsom  „sin  oomkullkast- 
liga  öfvertygelse"  uttalat  att  för  vårt  land  aldrig  kunde 
tillskapas  en  bättre  statsförfattning  än  den  gamla,  „ty  då 
föl-st  ega  vi  en  egen  och  möjligast  kraftfull  regering"  ^). 
—  Men  frågan  var  härmed  icke  afslutad ;  inom  kort  emot- 
tog  han  af  Eehbinder  följande  bref,  dateradt  S:t  Peters- 
burg den  720  februari  1819  2). 

„Min  nådiga  Baron! 

Då  jag  i  anseende  till  föredragningen  af  finska  ärenden, 
ej  kan  aflägsna  mig  från  hufvudstaden,  har  Expeditions  Secre- 
teraren  Haartman  erhållit  Kejsarens  befallning  att  resa  tiU 
Finland  för  att  inhemta  upplysningar  rörande  åtskilliga  vig- 
tiga ämnen  ^). 

Jag  har  ålaggt  bemälte  Expeditions  Secreterare  att  upp- 
vakta Herr  Baron  och  Geheime  Rådet  samt  meddela  en  tableau 
af  sakernas  ställning,  och  inhemta  Herr  Barons  och  Geheime 
Rådets  tankar  och  vågar  jag  således  anhålla  att  H.  Baron 
och  Geheime  Rådet  täcktes  i  detta  afseende  lemna  Haartman 
samma  förtroende,  som  det  hvarmed  jag  kunde  hugnas.  Det  är 
mig    absolut    omöjligt  i  närvarande    ögonblick  att  meddela  de 


O  År  1812,  augusti.    Se  Elof  Tegnér,  a.  a.  lU,  293. 

')  Rilaks  samlingen  I. 

*)  Kursiyeringen  här  och  i  det  följande  gjord  af  utgifvaren. 


Digiti 


zed  by  Google 


94  En  vändpunkt  uti  Alexander  I:s  regering. 


detailer  om  våra  aiFärer  jag  önskade,  emedan  hvarje  stund  är 
upptagen  af  görom&l.  Kejsarens  resa  till  Finland  är  ännu  ej 
fullkomligen  bestämd,  men  efter  all  sannolikhet  kommer  den 
att  äga  rum  —  —  — " 

Af  detta  bref  framgår  otvetydigt  att  Alexander  sjelf 
önskat  inhemta  Aminoffs  åsigter  äfvensom  att  desamma 
måtte  med  större  fullständighet  meddelas.  Den  senare 
tillskref  Eehbinder  från  Eilaks  d.  6  mars  1819:') 

„Min  kära  Broder!  Med  Expeditions  Secret.  Haartman 
hade  jag  den  fägnaden  emottaga  min  Broders  ärade,  förtroliga 
skrifvelse  af  den  ^j^^  febr.  Stadd  på  hitresa,  hade  jag  likväl 
tillfälle  att  i  Åbo  samtala  med  T.  Haartman,  som  å  min  Bro- 
ders vägnar  lemnade  mig  del  af  de  vigtigaste  ämnen,  hvilka 
nu  äro  i  fråga  till  befrämjandet  af  fosterjordens  närvarande 
och  framtida  väl  och  rätt  upphållelse. 

Det  hjerta  måtte  väl  icke  finnas  i  detta  land,  som  icke 
med  lifligaste  erkänsla,  nit  och  all  tacksamhet  vill  gå  den  väl- 
signade Regenten  till  mötes,  hvars  alla  gemingar  vittna  om 
ett  Faders  hjerta  för  detta  Land,  och  att  detta  hjerta  ännu 
skall  lefva  efter  honom. 

Till  T.  Haartman  har  jag  generelt  yttrat  mina  tankar  i 
de  förevarande  ämnena.  Att  nu  kunna  ingå  i  någon  detail 
öfver  desamma,  är  icke  möjligt  innan  man  fått  del  af  upp- 
ränningen eller  propositionen  till  dem.  —  Beträffande  en  ny 
Regeringsform  eller  Constitution,  synes  mig  att  den  bör  osvik- 
ligt grundas  på  1772  Regeringsform  med  Säkerhet s-Act en,  med 
tillägg,  om  möjligt,  l:o  af  reponsabilité,  ty  vi  äga  icke  cUltid 
en  Robert  Rehbinder  och  en  så  väl  sammansatt  Comité  på 
stället.  2:o  Contrasignation.  3:o  Vid  infallande  landtdagar, 
en  uppgift  eller  så  kallad  redovisning  för  statens  medel,  och 
hvad  sig  tilldragit  under  tiden  i  Regeringsärendenas  gång, 
det  vill  säga:  en  relation  deröfver.  4:o  Landt ständemas  sam- 
mankallande eftei'  en  bestämd  tid  af  år  ^),  men  för  öfrigt  att 
bli  vid  1772  års  Regeringsform  med  Säkerhets- Actens  esprit; 

>)  Rehbinderska  samlingen. 

•)  Kursiveringen  gjord  af  utgif våren. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1:8  regering.  95 

att  utom  de  rättigheter  folket  är  förbehållet  och  förut  af  Vår 
Nådige  Kejsare  bekräftade,  Regenten  förbehåUes  att  i  allt  öf- 
rigt  styra  staten  såsom  honom  godt  synes;  framför  allt  icke 
föreslå,  begära  mer  än  som  i  vår  politiska  ställning  möjligen 
kan  beviljas.  —  En  så  tillställd  och  förenklad  Constitution 
skall,  enligt  min  öfvertj^gelse,  bära  både  nu  och  för  framtiden 
de  helsosammaste  frukter.  Mig  synes  att  Polen  fått  och 
begärt  för  mycket;  tiden  torde  utvisa. 

Att  utarbeta  vår  Constitution,  dertill  erfordras  visser- 
ligen kloka,  erfarne  män  med  det  redligaste  nit  och  värme 
för  saken.  Måntro  att  icke  en  Tengsiröm  och  Ehrensiröm  der- 
till vore  de  rätta,  och  kanske  äfven  i  anseende  till  sina  öfver- 
träffande  kunskaper,  den  lagkloke  professoren  Äfzeliiis '). 

En  stående  atitiée  eller  ingen?  Dervid  är  valet  icke 
svårt :  en  stående  armée ;  absolut  en  stående  i  det  fallet,  om 
eljest  icke  detta  land  skall  nedsjunka  i  det  yttersta  förakt, 
förlora  hederskänslan  (la  gloire)  hvartill  en  väl  uppfödd  och 
sammansatt  adel  och  militairen  är  grundpelaren  2).** 

Brefskrifvarens  ståndpunkt  är,  såsom  synes,  icke  så 
alldeles  oväsendtligt  modificerad  emot  hvad  den  tidigare 
varit.  Allt  under  bibehållande  af  grundförfattningame 
har  han  numera  medgifvit,  „om  möjligt",  rådgifvare  an- 
svarighet, kontrasignation,  periodiska  landtdagar  m.  m. 
Motiven  antydas  icke ;  måhända  hade  de  framkallats  under 
konferensen  med  den  intelligente  Haartman. 

Af  Rehbinder  erhöll  Aminoff  följande  svar  (S:t  Pe- 
tersburg den  29  mars,  g.  st.,  1819):^) 

^Högvälbome  Herr  Baron,  Geheime-Råd  och  Commendeur! 

Längesedan  hade  jag  önskat  och  bort  besvara  H.  Ba- 
rons   och    Geheime-Eådets  vänskapsfulla  bref  af  d.  6  i  denna 

*)  Kursiveringen  gjord  af  utgifvaren. 

•)  I  l)refvet  af  den  11  december  1818  uttalade  sig  Aminoff  för 
indelta  arméns  snara  upprättande.  Den  här  yttrade  tanken  tör  blott 
hänföra  sig  till  det  fall  att  den  indelta  arméens  återupprättande  icke 
egde  rum. 

*)  Eilaks  samlingen  I. 


Digiti 


zed  by  Google 


96  En  vändjrufikt  uti  Alexander  1:8  regering. 


månad,  men  förlitande  mig  på  dess  vanliga  indulgence  vill  jag 
ej  en  gång  söka  ursäkta  min  efterlåtenhet,  hvilken  utom  tvif- 
vel  ej  härrör  hvarken  af  lättja  eller  brist  på  vilja  att  fullgöra 
mina  skyldigheter  såsom  correspondent. 

Herr  Barons  yttrande  i  afseende  å  våra  allmänna  affairer 
äro  värdiga  en  sann  patriot  och  en  illustre  medborgare  ').  Jag  kan 
ej  nog  lifligt  uttrycka  min  glädje  och  tillfredsställelse  att  i 
dessa  vigtiga  ämnen  dela  samma  tänkesätt.  Jag  längtar  blott 
att  snart  få  munteligen  utveckla  mina  åsigter  och  derefter  få 
inhämta  Herr  Barons  upplysta  råd.  I  slutet  af  juli  månad 
hoppas  jag,  om  Gud  ger  lif  och  helsa,  kunna  komma  till  Fin- 
land   « 

Några  dagar  tidigare  än  Aminoff  hade  emellertid  en 
annan  förtroendeman,  Ehrenström,  tillfrågad  liksom  den 
förre  uti  det  brännande  spörsmålet,  tillsändt  Rehbinder 
ett  på  franska  affattadt  yttrande,  hvilket  vi  nedanföre 
återgifva.  Läsaren  torde  härvid  möjligen  anmärka  den 
omständigheten  att  Aminoff  icke  af  Haartman  blifvit  un- 
derrättad om  besöket,  hvilket  denne  gjort  hos  Ehrenström 
—  Aminoff  hade  ju  dock  sjelf  i  sin  anförda  skrifvelse 
proponerat  Ehrenström  såsom  rådgifvare  —  men  sådant 
berodde  måhända  af  den  mindre  vänliga  stämning  Ehren- 
ström hyste  emot  Aminoff  och  hvarom  Haartman  antag- 
ligen icke  var  okunnig  ^).  —  Ehrenströms  skrifvelse  lyder: 

Helsingfors  le  ^^25  ^evrier  1819  ^). 
„  Monsieur! 
Avanthier    au    soir,    Mr    de    Haartman  m'a  remis  Votre 
lettre,    Möns.   le  Baron,  du  ^/^q  Fevrier.     H  est  reste  prés  de 
deux    heures   chez    moi,  pendant  lescxuelles  nous  nous  sommes 


*)  Kursivering  af  utgifvaren. 

*)  I  förtroliga  meddelanden  till  Rehbinder  kritiserar  Ehrenström 
på  ett  ganska  bitande  sätt  Aminoifs  lynne  och  personliga  egenheter,  be- 
skyller honom  iiir  oförrätter  emot  sig  (Ehrenström),  begär  efter  utmär- 
kelser m.  m.  Senare  synes  ft}rsouing  inträdt.  Jfr  brefvet  till  Rehbinder 
19  februari  (2  mars)  1820. 

')  Rehbinderska  samlingen. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  Ls  regering.  97 


entretenus  sur  les  objets  importans  de  sa  mission.  J^ai  été 
bien  charmé  d^apprendre  de  Ini  que  les  sentimens  que  j^ai 
énoncés  dans  cette  conversation  sur  ces  matiéres,  correspondent 
presqu*  eniiérement  avec  les  votres%  et  j'espére  que  les  person- 
nes  å  qui  Mr  de  Haartman  s^ouvrira  å  Abo  lå-dessus  seront 
aussi  du  méme  avis,  sinon  d'abord,  du  moins  apres  avoir  eu 
le  tems  de  faire  de  mdres  reflexions.  Il  faut  en  vérité  avoir  des 
vues  bien  bomées  pour  ne  pas  reconnoitre  la  grandeur  et  la 
bienveillance  sublimes  de  Tintention  supréme  manifestée  å  cet 
égard  et  qui  n'a  pour  but  que  notre  propre  bonheur  et  såreté 
pour  1'avenir.  Il  ne  peut  donc  exister  des  diiférences  dans 
les  opinions  que  sur  les  moyens  d'accomplir  cette  Haute  et 
Généreuse  intention,  et  il  faut  avouer  que  ceci  présente  de 
trés-grandes  difficultés,  mais  qui  probablement  ne  seront  pas 
insurmontables  d'autant  plus  que  le  plan  proposé,  quoique  ab- 
solument  neuf  dans  ce  pays-ci,  å  été  adopté  dans  tous  les 
pays  civilisés  de  PEurope  et  de  PAmérique,  méme  en  Suéde, 
et  qu'en  Tadoptant,  nous  pouvons  espérer  d'étre  délivrés,  k 
rinstar  des  Polonais,  du  plus  grand  fardeau  qui  pése  mainte- 
nant  sur  nous,  c'est  å  dire,  Vinquartering  dans  les  villes  et 
les  campagnes*). 

J'ai  été  de  Tavis  que  Mr  de  Haartman  se  rendit  å  Saris  ^), 
et  il  m'a  dit  que  c'étoit  aussi  votre  intention.  Dans  ce  mo- 
ment, il  faut  employer  tous  les  efForts  pour  réunir  tons  les 
esprits,  sans  cependant  avoir  Pair  de  craindre  une  opposition, 
dont  il  faut  paroitre  ignorer  Texistence  méme.  Malheureuse- 
ment  on  ne  peut  pas  beaucoup  compter,  pour  la  réussite  de 
cette  grende  afiaire,  sur  la  coopération  de  la  premiére  personne 
dans  notre  administration  locale;  *)  maladive  comme  elle  est  et 
pensant  continuellement  ou  å  sa  retraite,  ou  å  obtenir  un  congé 
pour  un  ou  deux  ans,  ses  forces  pbysiques  et  morales  ne  repon- 


*)  Kursiveringen  af  utgif våren. 

■)  Har  afseende  å  fbrslag  rörande  uppställande  af  inhemska  trupper. 

*)  Saaris  Ufverste  boställe,  till  hvilket  Armfelt  i  tiden  utverkat 
besittningsrätt  åt  Aminoff,  då  han  inträdde  uti  finska  komitén  i  Peters- 
burg.   Elof  Tegnér,  anf.  arb.,  III,  283,  not. 

*)  Här  åsyftas  sjelffallet  generalguvernören  grefve  Steinheil.  Kursi- 
vering här  och  nedanför  af  utgifvaron. 


Digiti 


zed  by  Google 


98  En  vändpunk  t  uti  Alexander  1: 8  regering, 

dent  qu^imparfaitement  å  la  hauteur  et  å  Texigeance  dea 
circonstances.  La  rédaction  de  la  Constitution  ne  sera  ^ms^  je 
croiö,  emhanasianie,  des  qu'on  ne  pense  pas  å  Valtérer  en  rien. 
Il  me  paroit  cependant  que  dans  la  maniéfe  de  la  faire  marcher 
et  mettre  en  exécution,  il  faudroit  pen  ser  k  quelques  change- 
ments  nécessaires,  et  donner  plus  de  vie  et  de  monuvement  au 
Pouvoir  exécutif,  souvent  trop  géné  par  des  formes  fastidieuses. 
L^administration  Polonaise  est,  å  ce  que  je  m'imagine,  bien 
meilleure  a  cet  égard,  comme  en  bien  d'autre8.  Quant  å  Tarme- 
ment,  ce  pera  la  partie  financielle  qui  donnera  les  plus  grands 
soucis.*'  —  Brefvet  slutar  med  uttalande  af  tacksamhet  för 
det  „  dyrbara  förtroende,  hvarmed  brefskrifvaren  städse  hedrats, 
äfvensom  med  beklagande  att  hans  ålder,  ställning  m.  m.  icke 
tillåta  att,  såsom  han  önskat,  motsvara  den  gynnsamma  tanke 
man  har  om  honom"  o.  s.  v. 

Såsom  af  det  ofvanstående  framgår,  hade  Behbinder 
alltså  hos  de  båda  männen  från  tredje  Gustafs  dagar 
vunnit  afgjord  sympati  och  anslutning  till  de  framlaggda 
reformerna;  hos  Aminoff,  såsom  synes,  i  om  möjligt  ännu 
högre  gi-ad  än  hos  Ehrenström.  Anmärkningar  och  be- 
tänkanden  hade  dock  blott  hänfört  sig  till  detaljer  och 
utförandet;  i  hufvudsak  var  man  ense. 

Icke  lika  klart  och  utförligt  var  deremot  det  besked 
Eehbinder  emottog  af  landets  kyrkliga  öfverhufvud  erke* 
biskop  Tengström.  Han  var  upptagen  af  angelägna  em- 
betsgöromål  och  åberopar  ock  såsom  skäl  till  undseende 
aftagande  krafter  m.  m.  Hans  yttrande  till  Kehbinder 
lyder : 

Åbo  d.  24  mars  1819. 

„Högvälbome  Herr  Baron,  Stats-Sekreterare  och  Riddare! 

Jag  hann  ej  i  går,  då  vår  gode  vän  Haartman  reste« 
besvara  det  angenäma  bref  ifr.  Herr  Baron  han  vid  hitresan 
medförde.  Munteligen  torde  han  dock  göra  besked  för  inne- 
hållet   deraf,    dej^å  jag  mig  således  nu  refererar  ^).     I  anseende 

*)  Kursivering  af  utgifvaren. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  Ls  regering,  99 


till  de  arbeten  i  v&r  Eccles.  Comité  jag  för  de  nästa  vec- 
korna arrangerat,  var  jag  ej  i  tillfälle  att  sä  mycket  och  så 
ofta,  jag  det  gema  önskat,  vara  i  hans  sällskap.  Det  är  svårt 
for  en  gammal  och  minneslös  man  att  under  en  mängd  vari- 
anta  tankeämnen,  som  om  hvart  annat  fästa  ens  uppmärksam- 
het, hälla  reda  pä  affärerna  och  deras  sammanhang;  men  det 
blir  väl  värre  än,  dä  allting  slutligen  hastar  till  sin  upplös- 
ning. Hälsan  har  dock.  Gud  ske  lof,  nu  stått  mig  bättre  bi 
än  förr"  etc. 

Innehållet  af  Tengströms  muntliga  svar  har  icke 
trädt  i  dagen  i  något  senare  bref  till  Rehbinder  under 
ifrågavarande  år.  Dessa  hänföra  sig  hufvudsakligen  till 
akademins  i  Åbo  speciella  angelägenheter,  tjensters  vid 
densamma  besättande  o.  s.  v.  eller  röra  erkebiskopen  nära 
stående  personer,  hvilkas  bästa  synes  ligga  honom  om 
hjertat  *). 

Men  von  Haartmans  mission  i  Åbo  var  ännu  icke 
ändad.  Bland  landets  lagkunnige  intog  den  nyligen  ut- 
nämnde professoren  i  allmän  och  fäderneslandets  lagfaren- 
het  A.  E.  Afzelius  ett  framstående  rum  och  betraktades 
såsom  en  värdig  efterträdare  af  Calonius  (f  1817).  Så- 
som af  Aminoffs  ofvan  anförda  konfidentiella  meddelan- 
den till  Rehbinder  synes,  hade  Afzeius  äfven  blifvit  före- 
slagen såsom  lämplig  att  taga  till  råds;  såväl  Behbinder 
som  ock  Ehrenström  hyste  skildt  höga  tankar  om  hans 
insigter  och  förmåga^).     Dock  föreligga  icke  positiva  in- 

>)  De  å  statsarkivet  förvarade  brefven  af  TengstrOm  till  Rehbin- 
der för  1819  äro  ofter  ofvan  återgifna  skrifvelse  tre  till  antalet,  för 
d.  20  ocb  30  oktober  samt  13  november.  I  de  två  sistnämnda  redogUres 
utfbrllgt  fbr  den  obehagliga  ställning,  hvari  brefskrifvaren  råkat  till  pro- 
fessoreme,  hvilka  nödgat  hans  måg  doktor  Prjtz  att  ansOka  om  afsked 
från  sin  befattning  såsom  Botanices  Demonstrator  och  beskyllas  för  ov£La- 
lig  sinnesstämning  emot  brefskrifvaren  sjelf  m.  m. 

«)  Afzelius,  Anders  Erik,  född  d.  25  april  1779  i  Vestergötland, 
Juris  patrii  et  romani  adjunkt  vid  Upsala  Universitet  år  1807  och  leda- 
mot i  lagkommissionen  1811  samt  i  sådan  egenskap  der  ganska  anlitad, 
blef  professor  vid  Åbo  akademi  19  augusti  1818.  Vid  sin  ansökan  hade 
han   anhållit   om  EhrenstrOms   förord  hos   Rehbinder,   föredragande  hos 


Digiti 


zed  by  Google 


100  En  vändpunkt  uti  Alexander  1: 8  regering. 


tyg  att  Haartman  meddelat  sig  med  honom.  Men  ganska 
sannolikt  är  att  sådant  skett  med  Mannerheim,  som  vid 
denna  tid  var  landshöfding  i  Åbo  och  Björneborgs  lån, 
äfvensom  den  lagfarne  Gyldenstolpe,  nyss  vorden  proku- 
rator;  likaså  med  landshöfdingen  i  Viborgs  län  Carl  Jo- 
han Valleen.  Ehuruväl  skriftliga  erkännanden  från  deras 
sida  icke  anträffats,  berättigas  ett  sådant  antagande  dock 
icke  blott  af  det  medborgerliga  anseende  de  nämnde  åt- 
njöto,  utan  äfven  af  en  annan  omständighet,  som  längre 
fram  skall  anföras. 

Ganska  oväntadt  är  deremot  att  i  Rehbinders  kor- 
respondens finna  en  ny  rådgifvare,  som  underbetygande 
af  tacksamhet  för  Eehbinders  bref  af  720  februari  säger 


kansler  fUr  universitetets  ärenden.    Ehronström  yttrar  i  ett  bref,  Hel- 
singfors 23  februari  (7  mars)  1818: 

—  —  —  „0n  parloit  déj^  pendant  mon  sejour  a  Abo  de  cette 
requéte,  et  ceux  qni  m'en  parloiont,  étoient  enchantés  de  Tacquisition 
qu  on  pourroit  faire  d'un  sujet  si  avantageusement  connu  et  au  mérit« 
duquel  on  rend  en  Suede  généralement  justice.  Dans  sa  jeunesse  il  a 
passé  plusieurs  anneés  h,  notre  Académie,  et  il  depend  sans  doute  do  tous, 
monsieur^  de  procurer  k  notre  pays  Tavantage  de  posséder  pour  toujours 
un  académicien  de  cette  distinction,  dont  il  me  semble  que  nous  ayons  un 
bosoin  urgent  On  dit  que  rArchevéque  8'intéresse  h,  cette  occasion  beau- 
coup  pour  un  sien  paront,  mr  Lagus,  mais  on  ajoute  que  celui-ci,  pour 
les  connoissances,  ne  peut  aucunement  entrer  en  comparaison  avoc  mr 
Afzelius.   Je  dois  me  borner  ^  repeter  seulement  ce  qu'on  m'a  dit" 

Något  senare  skrifver  E.  till  Rehbinder,  Helsingfors  **/«•  ni*rs 
1818.    (Rehbind.  samlingen). 

—  —  —  „Je  suis  bion  charmé  d'apprendre,  monsieur  le  Baron, 
que  vous  étez  porté  d*appuyor  le  projet  de  mr  Afzelius  de  venir  enrichir 
rUniversité  d'Abo  de  ses  connoissancos.  D'apres  tout  ce  que  j'ai  entendu 
de  lui,  c'est  un  homme  d*un  mérite  réel  et  digne  ä  tout  égard  de  rem- 
placer  mr  Galonius.  Je  suis  seulement  dans  Tincertitude  s'ii  n*est  pas 
un  peu  entiché  de  la  prétendue  nouvelle  philosophio  de  Scbelling  qui  a 
tant  d'adhérents  k  Upsal.  La  grande  objcction  qu  on  lui  fait  a  Abo, 
c'est  que  ses  finances  son  t  dérangées,  ce  qui  est  vraiment  un  malheur 
ossentiel  pour  un  professeur" 

Längre  fram,  sedan  Afzelius  ådragit  sig  Rohbinders  synnerliga 
missnöje  och  erhållit  afsked,  beklagar  Rehbinder  att  i  alla  fall  „dca 
akademiska  republiken  fbrlorar  i  honom  en  lärare,  h vilken  på  kunska- 
pemas och  talangemas  vägnar  aldrig  kan  ersättas".  (Bref  till  AminoflT, 
S:t  Petersburg  "/2a  ™aj  1822;  Rilaks  samlingen  I). 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uH  Alexander  I:s  regering,  lOt 


sig  med  obegränsadt  föi*troende  ha  uttalat  sig  för  Haart- 
man  och  yttrat  sin  tanke  rörande  skilda  personers  an- 
vändbarhet etc.  etc.  Skribenten  undertecknar  sig  Gustaf 
Ladau  ^). 

Var  det  verkligen  till  den  beryktade  postdirektören, 
den  fordne  Anjalamannen  och  kanslichefen  hos  ryske 
öfverbef&lhaf våren  1808  —  samme  person  öfver  hvilken 
Behbinder  i  sina  memoirer  fällt  ett  så  förkrossande  om- 
döme 2)  —  som  han  nu  vändt  sig  i  och  för  landets  vigtiga- 


')  Vi  återgifva  hela  skrifvelsen.  dagtecknad  Åbo  d.  Vit  ™ar8  181Ö 
(Eehbind.  saml.). 

„Mon  cher  Frére. 

Tres  sensible  pour  le  contenu  de  votro  lettre  du  ^/^  Fevrier,  j'ai 
oa  pour  Monsieur  de  Haartman  une  si  pleine  confiance  qu'aucune  consi- 
dération  ne  m'a  empécbé  de  m'expliquer  sans  reserve,  relativement  aux 
affaires  qu'il  a  mises  en  qnestion;  a  la  suite  de  eela,  j'ai  aussi  prononcé 
franchement  mon  opinion  relativement  a  quelques  individus,  quoique  je 
sois  persuadé  qu*il  sait  les  apprécier  aussi  bien  quo  moi;  enfin  j*ai  repondu 
ti  toutes  les  questions  qu'il  nfa  fait(os),  commo  votro  organe  avoit  le 
droit  d*attendre. 

J*aurois  bien  dos  cbosos  a  vous  dire;  et  il  me  seroit  infiniment  a- 
gréable  de  vous  recevoir  cbez  nous;  mais  los  affaires  do  la  Finlande  s*y 
opposent;  ainsi  il  faut  s'armer  avoc  bion  do  patience  et  do  temporiser 
oonduit  souvent  au  but.  En  été  vous  viendroit  (sic!)  sans  doutc  k  (sic!) 
Finlande  et,  commo  on  prétend,  bion  accompagné. 

En  grace  rappelez  ma  fommo  au  souvenir  de  Madame  votre  Épouso 
et  présentez  ä  Elle  mes  rospocts;  j'ai  Thonncur  d'étre  avec  los  sentiments 
d'nne  estime  parfaite,  la  plus  haute  considération,  amitié  et  attachement 
de  vous 

mon  Cher  Frv;ro 

le  trés-humble  et  trés-obéissant  servitour 
Qustave  de  Ladau. 

•)  »Ibland  den  diplomatiska  personalen  vid  grefvo  Buxböwdens 
kansli  under  nämnda  krig  befann  sig*',  3^ttrar  författaren,  „Mr  de  Ladau, 
natif  de  la  Finlande,  qui  avoit  pcndant  la  gucrro  do  1788  déscrté  le  regi- 
ment  ou  il  sorvoit  commo  officier.  Cotto  conduite  ot  son  empressement 
k  s'associer  h  ceux  qui  alloicnt  faire  la  guorro  a  sa  patrio  n*étoiont  pas  en 
vérité  des  titres  h  étro  bien  recu  choz  nous,  mais  il  y  a  do  ces  étros  a 
front  dairain  qui  ne  rougissent  de  rien  et  qui  semhlent  prospérer  dans 
U  mépris.  —  Jfr  ofvanfOro  Rohbindors  ftJrmodan  rOrande  Ladaus  ftJr- 
bållando  till  påbudet  om  trohetsedens  atiäggande  under  kriget. 


Digiti 


zed  by  Google 


102  En  vändpunkt  uti  Alexander  Ls  regering, 

ste  angelägenhet?  Eller  ansåg  han  politisk  klokhet  for- 
dra att  icke  öppet  förbigå  och  till  af  gjord  motståndare 
förvandla  denne  person,  hvars  inflytande  och  hemliga 
vägar  i  Petersburg  icke  voro  honom  obekanta? 

Få  detta  sistnämnda  sätt  bör  antagligen  saken  fat- 
tas och  den  varsamme  statssekreteraren  hade  uti  sitt  om- 
bud en  man,  hvilken  genom  skyldskap  stod  Ladan  skä- 
ligen  nära  i)  och  förstod  att  lämpa  och  modifiera  den  ho- 
nom gifna  missionen  efter  personen.  Till  verkligt  för- 
troende hade  Eehbinder  så  mycket  mindre  skäl,  som  han 
kort  förut  vunnit  förnyad  erfarenhet  af  Ladaus  karakter 
och  fullständig  brytning  varit  nära  att  inträffa.  En  sådan 
tör  han  nu  ha  velat  uti  det  allmännas  intresse  förebygga  ^). 


VI. 

Med  stöd  af  de  inhämtade  utlåtandena,  ibland  hvilka 
antagligen  också  de,  hvaraf  skriftliga  spår  icke  föreligga, 
i  hufvudsak  anslöto  sig  till  Rehbinders  principer  —  vi 
lemna  dock  härvid  Ladau  ur  beräkningen  —  utarbetades 
efterhand  inom  komitén  ett  omfattande  memorial  eller 
betänkande  rörande  de  hufvudpunkter,  hvilka  vore  att 
beakta  vid  af  sedd  a  reformer  uti  landets  konstitution.  Mo- 
tivering och  belysning  från  skilda  sidor  torde  varit  gan- 
ska omständliga  att  döma  af  det  betydande  arkantal  — 
trettio  —  hvartill  det  hela  uppgifves  hafva  stigit.    Sjelfva 


*)  Lars  Gabriel  von  Haartmans  stj-f mödor  Fredrika  Sofia  Fock  var 
i  ett  sonare  gifte  sedan  ^V,,  1817  förmäld  mod  Ladan. 

*)  Ladau  hade  skriftligen  insinuerat  att  R.  uti  en  befordringsfråga 
låtit  leda  sig  af  rekommendationer  från  tredje  man  på  rättvisans  bekost- 
nad. Häraf  djupt  kiUnkt  hade  Eehbinder  tillbakavisat  beskyllningen  och 
slutat  med  att  förklara  Ladau  „qu'il  est  tcms  de  terminer  notre  corro- 
spondence  et  de  rompre  toute  relation  ultérioure  entré  nous"  (S:t  Peters- 
burg, juli  1818). 

Ladau  föll  uti  sitt  svar  till  föga,  skyllde  på  missförstånd  och  bad 
„1,000  gånger  om  föriåtelse  (Åbo  d.  22  aug.  1818). 

Jfr  om  lieb  binders  tidigare  demeléer  med  Ladau,  Castréc,  a.  a. 
294  ff. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  I:b  regering,  103 


dokumentet  har  likväl  icke  blifvit  for  forskning  tillgäng- 
ligt; sannolikt  förefaller  dock  att  det  funnit  plats  bland 
statssekretariatets  gamla  handlingar.  Måhända  skall  uti 
en  framtid  full  belysning  uti  detta  afseende  vinnas. 

Men  medan  förberedelserna  pågingo  och  de  finska 
statsmännen  förväntningsfuUt  skådade  framtiden  till  möte, 
hade  en  förändring  uti  de  inom  maktens  centrum  hittills 
herrskande  åsigter  efterhand  begynt  göra  sig  gällande  — 
den  ljusa  och  tillitsfulla  blick,  hvarmed  monarken  intill 
senaste  tider  betraktat  politiska  förhållanden,  hade  små- 
ningom förmörkats  och  lemnat  rum  för  misstämning  och 
vaknande  misstro.  Länge  hade  Alexander  tillbakavisat 
den  europeiska  reaktionens  bemödanden  att  lemna  henne 
sitt  stöd;  han  hade  i  sjelfva  verket  varit  liberalismens 
förkämpe.  Men  nu  inträdde  det  ödesdigra  skiftet  —  dock 
tillsvidare  endast  gradvis  och  successivt. 

Historieskrifvaren  Bemhardi  har  trott  sig  kunna  upp- 
visa, huruledes  just  kort  efter  den  tidpunkt,  hvilken  Ale- 
xander betraktade  såsom  den  skönaste  uti  sitt  lif,  eller  de 
dagar  då  han  sammankallat  Polens  första  riksdag  och  sett 
den  af  honom  förlänade  konstitutionen  fungera,  ett  djupt 
sår  i  tysthet  tillfogats  honom,  från  hvilket  han  icke  åter- 
hemtade  sig.  Midt  under  de  lysande  festligheter,  hvarmed 
man  i  Moskwa  och  kejsardömet  firade  födelsen  af  en  tron- 
arfvinge  —  Alexanders  brorson,  den  för  Finland  oför- 
gätlige Alexander  II  —  och  vid  hvilka  den  nyföddes 
höga  morfader,  konungen  af  Preussen,  var  närvarande, 
meddelades  monarken  genom  den  hemliga  polisen  till- 
varon af  sekreta  sällskap  i  Byssland  och  dess  armée 
med  revolutionära  syften  ^). 

Denna  underrättelse  synes  på  det  svåraste  ha  gripit 
Alexander.  Var  väl  detta  lönen  för  hans  af  fullt,  mennisko- 
vänligt  hjerta  gjorda  oafbrutna  bemödanden  för  under- 
såtars lycka  och  välgång?  Var  då  icke,  om  icke  tack- 
samhet komme  i  fråga,  dock  åtminstone  lojalt  respek- 
terande af  styrelsens  goda  afsigter  att  förvänta,  icke  pla- 

»)  A.  a.,  Ill,  9.  678  ff. 


Digiti 


zed  by  Google 


104  En  vändpunkt  uti  Alexander  Ls  regering. 


ner  till  våldsam  uppresning  emot  densamma?  Låg  icke 
sålunda  något  olycksbringande  förknippadt  med  liberala 
sträfvanden  öfverhufvud  och  hade  icke  de  statsmän  rätt, 
hvilka  ifrade  emot  eftergifter  åt  tidsandan? 

Dessa  voro  de  frågor,  som  antagligen  trängde  sig 
fram  i  monarkens  sinne  och  hvarpå  han  icke  fann  svar, 
alltmera  ensam  och  saknande  närmare  förtrogne,  som  han 
vid  denna  tid  var  *).  Till  uppdagandena  i  Eyssland  kommo 
inom  kort  enskilda  störingar  uti  Polen  äfvensom  uti  ut- 
landet rörelser  bland  de  tyska  universitetens  ungdom 
och  skildt  den  ryska  Kotzebues  mord  genom  svärmaren 
Sand  (mars  1819).  Alexanders  känsliga  och  lifiiga  sinne 
var  ohjelpligt  kränkt;  han  kände  sig  förorättad,  misskänd 
och  lönad  med  svart  otacksamhet;  hans  statskonst  erfor 
deraf  intryck  och  blef  framgent  annan  såväl  med  hänsyn 
till  utlandet  som  inhemska  förhållanden. 

Att  sluta  af  uttalanden  uti  Ehrenströms  korrespon- 
dens med  B,ehbinder  buro  denne  senares  meddelanden 
prägeln  af  nedslagenhet  och  benägenhet  att  draga  sig  till- 
baka. „Hélas",  skrifver  Ehrenström  från  Helsingfors  den 
7i3  noaj  1819,  „si  vous  vous  découragez  avant  d'avoir 
pose  les  fondemens  du  bien  futur  de  notre  pays,  qui  vou- 
dra  rester  sur  la  scéne?  Oii  est  la  possibilité  de  vous 
remplacer  de  maniére  que  votre  successeur  hérite  de  votre 
amour  de  la  patrie,  de  vos  vues  éclairées,  de  votre  longue 
expérience  et  vos  moyens  pour  consolider  notre  bonheur? 
Faut-il-donc  que  nous  soyons  assez  malheureux  pour  laisser 
échapper    ces   instans   precieux  que  nous  donne  la  bonté 


')  Ännu  bestod  till  en  kortare  tid  inflytandet  af  Czartoryski» 
men  detta  hänförde  sig  blott  till  hans  fädernesland  och  blef  snart  under- 
gräfdt  samt  omsider  tillintetgjordt.  Kapodistrias  handhade  egentligen 
blott  utrikes  ärenden  och  den  fromme  furst  Alexander  Galitzyn,  mini- 
stern för  främmande  kulter  i  Ryssland  och  tsarens  ungdomsvän,  stod  i 
sjelfya  verket  honom  mindre  nära  än  man  kunnat  vänta.  Den  som  på 
kejsaren  utöfvade  ett  gåtfullt,  mycket  starkt  inflytande,  var  den  föga 
bildade  och  hänsynslöse  Araktscheyefi^,  pä  hvars  trohet  kejsaren  trodde 
sig  i  allo  kunna  lita  och  hvilkens  makt,  skildt  inom  ryska  förhållanden, 
gjorde  sig  sä  mycket  mera  kännbar. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1:8  regering.  105 

du  meilleur  efc  du  plus  vei-tureux  des  souverains  pour 
constituer  et  garantir  nos  droits  et  notre  liberté  pour  Vave- 
nir?^).  Vous  étez  jeune  encore;  votre  place  vous  met 
dans  le  cas  d^influer  puissamment  sur  la  masse  iuerte  de 
nos  compatriotes.  Si  cette  impulsion  cesse,  par  votre 
retraite,  il  est  facile  d'en  voir  les  suites" 

Men  ett  annat  intyg  af  större  betydenhet  är  bevaradt, 
der  Behbinder  medelbart  låter  framskymta  de  växande 
betänkbgheter  hos  regenten,  som  resa  sig  emot  de  till- 
tänkta planemas  förverkligande  och  der  han  bemödar  sig 
att  skingra  de  förra  genom  att  belysa  förhållanden  och 
opinioner  uti  Finland  så  väl  tidigare  som  under  närva- 
rande tidpunkt. 

Man  kan  icke  undgå  det  intryck  att  ifrågavarande 
memorial  har  karakteren  af  en  apologi,  der  författaren 
genom  omständlig  utläggning  söker  att  tillbakavisa  ill- 
villiga insinuationer  och  förtydningar  af  företeelser  i  lan- 
det och  dess  invånares  tänkesätt,  som  synas  banat  sig  väg 
till  monarken.  Med  knappt  tillbakahållen  ovilja  förnekar 
han  sålunda  bland  annat  tillvaron  af  „ett  svenskt  parti^ 
uti  landet,  af  hat  emot  Byssland  och  allmän  obenägenhet 
emot  uppställandet  af  egen  militär  m.  m.  samt  framvisar, 
hui*u  härvid  vantolkning  af  dagsopinioner  fått  träda  i 
sanningens  ställe.  Dokumentet  i  fråga,  hvilket  såsom  ett 
på  franska  affattadt  koncept,  hvarå  med  blyerts  finnes 
antecknadt  årtalet  „1819^,  förvaras  å  statssekretariatet  ^), 
upptager  i  afskrift  vidpass  sju  blad  in  folio  och  är  af 
icke  ringa  intresse  för  inblick  uti  det  dolda  af  tidens 
historia  och  dess  författares  egen  karakter. 

yyOm  Eders  Kejserliga  Majestät  värdigas  samman- 
kalla storfurstendömets  ständer,"  säger  Eehbinder,  „skall 
det  måhända  vara  nödigt  att  känna  sinnesstämningen  i 
Finland."  Efter  att  derefter  ha  lemnat  en  öfversigt  af 
Finlands  tillstånd  uti  det  förflutna,  de  lidanden  under 
adertonde   seklets   krig,   som   förorsakats  genom  svenska 


^)  Karsiyering  af  utgif våren. 
')  Jfr  ofvanföre  8.  38,  noten. 


Digiti 


zed  by  Google 


106  En  vändpunkt  uti  Alexander  1: 8  regering. 


styrelsens  svaghet  samt  den  deraf  hos  invånarne  fram- 
kallade misstro  till  dennas  förmåga  att  i  längden  försvara 
landet,  berör  han  jemväl  Sprengtporten  jemte  anhang 
äfvensom  den  allmänna  meningen  hos  folket  nnder  det 
senaste  kriget  och  Borgå  landtdag.  Att  denna  framställ- 
ning delvis  är  hållen  uti  nog  mörka  och  summariska  drag, 
icke  fria  från  en  viss  ensidighet,  hvilken  väsendtligen 
finnes  komgerad  uti  författarens,  på  äldre  dagar  skrifna 
minnen,  tör  icke  förbises,  men  sådant  förklaras  af  hans 
patriotism  och  för  tiden  något  upprörda  känslor.  Han 
fortsätter  sålunda  i  det  han  öfvergår  till  det  närvarande. 

„  Jag  vill  icke  förneka,  att  ännu  i  Finland  några  enskilda 
gifvas,  hvilka  hafva  förkärlek  för  Sverige  och  jag  vågar  icke 
heller  försäkra,  att  detta  lands  styrelse  icke  gör  vissa  bemö- 
danden att  underhålla  denna  stämning.  Åtminstone  bör  man 
städse  misstro  densamma  och  jag  vill  ej  bestrida  att  försig- 
tighetsmåtten  å  vår  sida  i  detta  hänseende  varit  bristfälliga. 
!Finländames  karakter  är  i  grunden  god,  förtroendefull  och 
pålitlig,  då  de  äro  lemnade  åt  sig  sjelfva,  men  å  andra  sidan 
äro  de  enfaldiga  („ simples^)  och  lättrogna. 

Sinnesstämningen  hos  allmogen  i  Wasa  län  är  dålig  först 
och  främst  emedan  detta  landskap,  ursprungligen  en  koloni 
från  Sverige,  alltid  varit  sympatiskt  fästadt  dervid,  och  i  sina 
åsigter  ofta  särskilt  sig  från  det  öfriga  Finland,  emedan 
så  godt  som  ingen  adel  finnes  i  denna  provins;  innehafvame 
af  jordlägenheterna  äro,  med  £&  undantag,  bönder  eller  sjö- 
män, de  der  derjemte  befinna  sig  uti  större  välstånd  än  de, 
som  bebo  de  inre  delame  af  landet.  Om  man  undantager 
staden  Wasa,  gifves  blott  några  underordnade  tjenstemän, 
hvilka  sakna  såväl  tillräcklig  upplysning  som  inflytande  for 
att  kunna  leda  den  allmänna  meningen.  För  öfrigt  var  denna 
landsort  skådeplatsen  för  det  senaste  kriget,  hvarunder  de 
svenska  emissarierna  ur  förhanden  varande  förhållanden  hem- 
tade  anledning  att  predika  uppresning  och  framställa  tingens 
nya  ordning  uti  de  mörkaste  larger.  E.  K.  M:t$  närvaro  skulle 
åvägabringa  en  mäktig  förändring  uti  dessa  gamla  fördomar, 
ty    sådant    är  i  sjelfva  verket  intrycket  och  verkan  af  regen- 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1: 8  regering.  107 


tens  personliga  uppträ<]ande  uti  en  fjerran  landsort,  der  denna 
lycka  år  så  sällsynt.  Ja,  Sire,  jag  v&gar  med  den  innerligaste 
öfvertygelse  nttala  att  i  trots  af  de  fördomar,  som  delvis  ännn 
förekomma  jnst  i  detta  Österbottniska  kustland,  det  icke  gifves 
någon  man,  född  i  Finland,  som  icke  for  E.  M:s  person  hyser 
de  renaste  känslor  och  uti  denna  mening  vidhåller  jag  infor 
hela  verlden  att  i  Finland  icke  gifves  ett  svenskt  parti,  ty 
detta  ringa  fåtal  af  illasinnade  individer,  om  hvilka  jag  nöd- 
gats tala  for  att  icke  infor  min  Herrskare  förtiga  något, 
döljer  omsorgsfullt  sina  tänkesätt  och  de  utgöra  icke  egent- 
ligen ett  parti.  Illvilliga  menniskor  förekomma  måhända  alle- 
städes, man  kan  icke  deraf  sluta  att  partier  finnas. 

Oafsedt  de  pligter,  hvilka  heder  och  tacksamhet  påbjuda, 
är  redan  den  egna  fördelen  nog  mäktig  att  göra  Finländaren 
nöjd  med  sin  lott  och  att  för  alltid  aflägsna  hvarje  önskan 
att  återvända  under  den  fordna  stjnrelsen.  Denna  egna  fördel 
är  alltför  ögonskenlig,  alltför  tydlig  också  for  det  mest  enkla 
förstånd  for  att  man  kunde  tro,  att  Finländarena  önskade  ut- 
byta sin  nuvarande  belägenhet  emot  den  osäkerhet,  obemärkt- 
het  och  otrefnad,  till  hvilken  de  fordom  voro  dömde. 

Allmogen,  som  bibehållit  sin  religion  och  sina  gamla 
rättigheter,  är  vida  mindre  betungad  af  allmänna  utlagor.  Med- 
lemmame  af  de  högre  klasserna  emottaga  utmärkelser,  vinst- 
gifvande  och  betydande  embeten,  pensioner,  med  ett  ord  för- 
måner, hvilka  voro  för  dem  så  godt  som  okände  ända  tilldess 
de  blefvo  E.  M:s  undersåter.  Tillochmed  våra  egna  svag- 
heter bidraga  att  förläna  vår  belägenhet  värde. 

Sedan  den  nationella  egenkärleken  blifvit  smickrad  genom 
den  plats  som  E.  M.  värdigats  tilldela  storfurstendömet  Fin- 
land, i  det  åt  landet  tillerkänts  en  existens  omedelbart  under 
samma  spira,  som  under  sig  förenar  så  många  konungariken 
och  nationer,  kunde  väl  någon  Finländare  gifvas  nog  oförnuf- 
tig for  att  åter  vilja  träda  ibland  undersåtarene  uti  en  stat, 
hvilken  icke  hade  medel  och  sällan  vilja  att  försvara  oss  och 
göra  oss  lyckliga? 

Det  är  således  icke  om  ett  svenskt  parti  som  fråga  kan 
uppstå,  men  jag  nödgas  inför  E.  M.  tala  om  ett  annat  parti, 
nemligen    oppositionens,  hvilket  i  högre  eller  lägre  grad  före- 


Digiti 


zed  by  Google 


106  En  vändptinkt  uH  Alexander  1:8  regering. 


finnes  i  hvarje  land  och  hvilket  jemväl  anträffas  i  Einland. 
Hvad  som  utmärker  denna  opposition  är  att  häckla  regerin- 
gen, att  utså  misstro  rörande  framtiden  och  att  med  f&  ord 
icke  samverka  med  Styrelsens  afsigter. 

Detta  parti  resonnerar  pä  följande  sätt:  E.  M.  bör  känna 
allt  för  att  dömma  emellan  dem  och  oss  öfrige. 

„Vi  äro**,  säga  de,  ^fullkomligt  lyckliga  för  ögonblicket 
genom  vår  Herrskares  högsinthet  och  personliga  karakter. 
Men  då  vår  lycka  beror  ensamt  af  hans  höga  person  och  som 
icke  exempel  gifves  på  att  en  Regent,  hvilken  står  öfver  sitt 
sekel,  tvenne  gånger  uppträder,  låtom  oss  inskränka  alla  våra 
önskningar,  alla  våra  beräkningar  till  denna  lyckliga  tid,  sonx 
Eörsynen  må  utsträcka  så  långt  som  möjligt.  Inskränkom  oss 
till  det  närvarande,  låtom  oss  lefva,  så  att  säga,  för  dagen. 
Bestämda  att  förr  eller  senare  indragas  uti  Rysslands  intres- 
sen, låtom  oss  draga  fördel  af  vår  Herrskares  frikostighet  och 
görom  så  f%  uppoffringar  som  möjligt.  Låtom  oss  uppmuntra 
åkerbruket,  industrin,  handeln,  låtom  oss  förbättra  vårt  en- 
skilda välstånd  och  när  vi  lyckats  uti  detta  första,  då  kan 
det  vara  tid  att  tänka  på  utveckling  af  konstitutionen  och  en 
nationalarmé.  Vårt  främsta  behof  är  att  finna  armar  och 
ingenting  förminskar  dessas  antal  i  samma  grad  som  rekry- 
teringar eller  konskriptioner.  Mest  önskvärdt  för  Finland  är 
att  befrias  derifrån  under  åtminstone  ett  hälft  århundrade. 
Om  Lifland  och  Estland  under  mera  än  80  år  varit  befriade 
från  denna  tunga,  hvilken  hvilar  öfver  den  mest  gagneliga 
klassen  i  samhället,  hvarför  skulle  man  dä  förvägra  oss  samma 
förmån?  Byssland  har  i  sanning  icke  behof  af  vår  här  och 
om  detta  land  någonsin  finge  krig  med  Sverige  —  hvilket  i 
öfrigt  icke  är  sannolikt  —  skall  det  icke  ens  vilja  begagna 
våra  trupper.  Hvarför  skulle  vi  anhålla  om  att  betunga  oss 
med  utgifter,  som  icke  skola  vara  till  gagn  hvarken  för  oss 
eller  Ryssland.  Eör  resten  önskar  Kejsaren  sjelf  icke  en  dy- 
lik utrustning;  denna  är  blott  ett  project  af  några  enskilda, 
hvilka  under  förevändning  att  befästa  konstitutionen  vilja  ståta 
med  sin  fosterlandskärlek,  sina  insigter,  medan  de  i  sjelfva 
verket  blott  eftersträfva  gunst  på  bekostnad  af  landets  bästa. 

Jag  har  troget  framställt  dessa  personers  sätt  att  reson- 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1: 8  regering.  109 


nera,  men  jag  är  ganska  långt  ifrån  att  dela  dessa  resonne- 
mänger,  hvilka  äro  skenfagra  och  befrämja  håglöshet,  egoism 
samt  jäst  derigenom  innebära  fara  och  motarbeta  en  vis  Eege- 
rings  afsigter.  Han  som  ransakar  hjertan  vet  att  jag  icke 
vill  arbeta  och  lefva  annorlunda  än  i  öfverensstämmelse  med 
min  Herrskares  afsigter  och  jag  svär  att  hvarje  personlig 
hänsyn  är  mig  fjerran. 

Utan  tvifvel  äro  åkerbruk,  industri  och  handel  ganska 
vigtiga  för  det  nationalla  välståndet,  men  de  menniskor,  hvilka 
åtnjuta  lagens  hägn  och  styrelsens  omvårdnad  i  dessa  hänse- 
enden, böra  väl  ock  vara  benägna  att  bära  bördor  och  isyn- 
nerhet sådana,  som  sammanhänga  med  militän-äsendet.  Man 
bör  icke  längta  till  det  husliga  lifvets  lugn,  förrän  man  full- 
gjort sin  skyldighet  emot  staten.  Det  vore  ett  grundväsendt- 
ligt  fel  vid  ungdomens  uppfostran,  om  man  sade:  „Ibehöfven 
icke  göra  krigstjenst,  I  kunnen  på  ett  beqvämare  sätt  lefva 
hemma  hos  Er**.  Det  vore  att  förnedra  en  verkligen  tapper 
nation,  om  man  lemnade  densamma  under  ett  hälft  århundrade 
ur  sigte  utan  att  underhålla  en  känsla,  förutan  hvilken  sann 
fosterlandskärlek  icke  kan  finnas. 

Jemförelsen  emellan  Rysslands  samtliga  militärstyrka  och 
den  hos  ett  litet  land,  hvilket  icke  räknar  mera  än  en  million 
menniskor  af  båda  könen,  är  än  mera  falsk.  Utan  tvifvel 
har  icke  detta  omätliga  rike,  till  hvilket  vi  med  en  skild 
nationalitet  höra,  behof  af  oss  för  sitt  försvar,  men  vi  ha  behof 
att  vara  icke  mindre  goda  medborgare,  mindre  hugade  att 
kämpa  för  Begenten  och  det  gemensamma  fäderneslandet. 
Borde  vi  icke  blygas,  om  vi,  då  vi  öfverhopas  af  denne 
Monarks  välgerningar,  icke  befunne  oss  under  hans  fanor,  der 
han  behöfver  oss  och  om  vi  sålunda  ginge  miste  om  tillfälle 
att  med  vårt  blod  bevisa  honom  vår  tacksamhet? 

Då  jag  haft  lyckan  att  hittills  åtnjuta  E.  M:s  höga  för- 
troende och  då  jag  hos  mitt  fädernesland  skådar  begynnelsen 
till  allt,  som  kan  säkerställa  vår  lycka  för  det  närvarande  och 
framtiden,  har  mitt  samvete  bjudit  mig  att  våga  inför  Er 
framlägga  min  åsigt  rörande  medlen  att  fullfölja  detta  verk 
och  aflägsna  de  hinder,  hvilka  vid  alla  menskliga  företag  träda 
i    vägen    för    de  framsteg,  som  man  städse  bör  hafva  i  sigte, 


Digiti 


zed  by  Google 


110  En  vändpunkt  uti  Alexander  1:8  regering. 


och  det  var  i  sådant  afseende  jag  tog  mig  friheten  att  föreslå 
sammankallandet  af  ständerna. 

För  att  lyckas  uti  allt,  som  E.  M.  kan  pröfva  gagneligt 
för  landet,  gifves  intet  medel,  som  bättre  skulle  stämma  sinnena 
än  Dess  närvaro,  innan  denna  sammankomst  eger  rum.  Jag 
faller  till  Era  fötter,  Sire,  för  att  bönfalla  hos  Er  att  göra  denna 
färd  *),  vore  det  ock  blott  under  några  dagar.  Värdigas  sjelf 
uttala  vare  sig  för  Senaten  eller  några  trogne  tjenare  de  höga  ord, 
som  I  värdigats  3'ttra  till  mig.  Då  skall  jag  hafva  styrka 
och  myndighet  att  utlägga  dessa  ord  och  efter  denna  (Er)  per- 
sonliga närvaro  skall  jag  kunna  garantera,  omförhandlingarna 
vid  den  stundande  landtdagen  skola  vara  värdiga  att  läggas 
inför  Europas  ögon.  Jag  tilltror  mig,  utan  egenkärlek,  att 
åtnjuta  allmänt  förtroende  och  jag  skulle  icke  våga  uttala  det, 
om  jag  icke  derför  hade  att  tacka  det  beskydd  hvarmed  E. 
M.  behedrat  mig.  I  det  jag  fortfarande  söker  att  göra  mig 
deraf  förtjent,  vågar  jag  smickra  mig  med  att  lyckas  uti  verk- 
ställandet af  Er  vilja,  icke  genom  min  talang,  utan  genom  mitt 
nit  och  min  redlighet. 

B:n  Rehbinder." 

Memorialet,  hvilket  saknar  anteckning  af  datum,  då 
detsaöima  framlaggts  för  regenten,  eller  om  det  ens  blif- 
vit  framburet,  synes  härröra  från  medlet  af  1819.  Åfven 
i  det  senare,  föga  sannolika  fallet  att  ingen  egentlig  före- 
dragning egt  rum,  är  dess  betydelse  oförminskad,  ty  de 
synpunkter  det  innehåller  ha  otvifvelaktigt  muntligen  af 
den  lojale  statssekreteraren  utvecklats. 

Men  hvarifrån  härrörde  de  missledande  och  oroande 
uppgifter  rörande  landet  och  befolkningen,  hvilka  Reh- 
binder  bekämpar?  Antagligen  från  sagesman  inom  lan- 
det sjelft,  de  der  icke  voro  i  allo  främmande  for  dess  för- 
hållanden och  hvilka  hade  vissa  relationer  i  den  ryska 
hufvudstaden. 

Afslöjanden  af  dylik  art  höra  icke  till  forskningens 
tacksamma  problem,  men  kunna  dock  icke  i  sanningens 
intresse    alldeles  förbises.     Redan  Castrén  omförmäler  en 


*)  Kursivering  af  utgifvaren. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  I:s  regering.  \\l 

sägen,  att  Ladau  haft  sin  hand  med  uti  motarbetandet  af 
landtdagsplaner  ^)  och  denna  tradition  synes  ingalunda 
vederläggas  genom  de  meddelanden  Ehrenström  uti  bref 
till  Bebbinder  lemnar  om  mannens  uttalanden  och  för- 
hållande. Ehrenström  skrifver  från  Helsingfors  den  */io 
maj  1819:2) 

„  —  —  —  Mr  de  Ladau  et  son  Epouse  ont  été  un  jour 
en  ville  et  m'ont  fait  Thonneur  de  leur  visite  ...  Le  pre- 
mier a  eu  une  longue  conversation  avec  moi  sur  la  situation 
de  nos  affaires.  Chaque  fois  que  cela  arrive,  je  reste  dans 
une  grande  perplexité  et  une  profonde  inquiétude  sur  le  pre- 
sent et  Pavenir;  car  les  tableaux  qu^il  trace  et  qu'il  me  pré- 
sente,  sont  bien  noirs  et  tristes.  Reste  å  savoir  s'il  n'y  entré 
pas  de  Texagération.  Si  seulement  la  moitié  de  ces  traits 
sont  dessinés  avec  vérité,  il  y  a  déjå  assez  de  quoi  se  déses- 
pérer.  Cest  accablant  de  penser  que  de  telles  peintures  peu- 
vent  étre  portées  plus  loin,  et  jusques  lä  ou  elles  peuvent  tious 
faire  san  dommage  irrépardble^  ^)  —  —  — . 

Och  uti  ett  bref  från  Helsingfors  af  ^^27  °^*j  ^^1^ 
heter  det: 

—  —  —  „Mr  de  Ladau  aime  å  envelopper  ses  de- 
marches  d'un  mistére  impénétrable.  Lors  de  son  demier  sé- 
jour  å  Helsingfors,  un  samedi  au  soir,  il  m'annon9e  que  le 
lundi  suivant,  il  retoumeroit  de  sa  campagne  å  Abo,  et  au 
lieu  de  cela  il  va  a  St.  Petersbourg.  Je  ne  sais  pas  encore 
8'il  est  revenu  de  cette  course"  — . 

Betänkliga  misstankar  —  om  äfven  icke  juridisk  be- 
visning —  synas  alltså  träffa  i  frågavarande  person  att  i 
hemlighet  ha  velat  korsa  Eehbinders  och  hans  vänners 
sträfvanden  och  detta  i  trots  af  det  tidigare  från  Eehbin- 
ders sida  genom  Haartman  gjorda  tillmötesgåendet,  hvarom 
på  sitt   ställe   nämnts.    Huruvida  Ladau  i  detta  förehaf- 


")  A.  a.  9.  881. 

*)  Rehbind.  samlingon. 

')  Kursiyeringen  af  utgifvaren. 


Digiti 


zed  by  Google 


112  En  vändpunkt  uH  Alexander  1: 8  regering. 

vande  möjligen  haft  meningsfränder  ibland  landsmän  och 
hvilka  dessa  varit,  är  tillsvidare  icke  kändt.  Men  att  äf- 
ven  ibland  främlingar  i  landet,  de  der  innehade  en  infly- 
telserik ställning,  mindre  vänligt  stämde  funnits,  derom 
lemnar  också  Ehrenström  intyg  *). 

Emellertid  fullföljde  komitén  i  Petersburg  i  trots 
af  ökade  motigheter  och  svårigheter  sitt  arbete  med  det 
vigtiga  reformmemorialet  och  synes  afslutat  detsamma  i 
juli  månads  början.  Hufvudkällan  rörande  dettas  inne- 
börd har  redan  tidigare  offentliggjorts*);  den  utgöres  af 
tvenne  konfidentiella  bref  af  en  ung,  för  fosterlandet  varm 
tjensteman  vid    komitén   Karl    Gustaf  von  Morian  ^),  det 


*)  Uti  bref  till  Rehbinder,  Helsingfors  den  Vu  ^^^  "/»7  december 
1818  klagar  han  Öfver  militärguvernören  grefve  H:s  „8entiment8  haineux 
envers  la  Finlande".  —  „I1  8'lmagine  étre  placé  ici  uniquement  pour 
observer  la  marche  et  les  operations  du  gouvernement  du  pays,  pour 
les  critiquer  amérement  et  déchirer  les  fonctionnaires,  envers  qui  11 
manifeste  k  toute  occasion  les  sentiments  les  plus  hostiles.  Il  compte 
se  sendre  est  hiver  k  St.  Petersbourg  otk  il  fera  bien  des  intrigues  et 
bien  des  plaintes  contro  la  Finlande.  Il  se  vante,  k  ce  que  j^apprends, 
de  la  resolution  qu'il  a  prise,  de  dire  k  TEmpereur  Lui-méme  toute  la 
verité  sur  cet  objet**.  —  Den  ^'/ss  iii&i*s  1819  heter  det:  „I1  est  vrai  que 
le  comte  de  H.  marche  sur  une  ligne  diamétralement  opposée  aux  inten- 
tions bienfaisantes  du  Souverain  et  quUl  ne  se  géne  pas  pour  montrer, 
dans  toutes  les  occasions,  la  hainc  violente  qu'il  nourrit,  Dieu  sait  pour- 
quoi,  contre  la  Finlande,  ses  institutions,  ses  babitans  et  surtout  ses 
fonctionnaires  de  toute  espéce".  —  Dock  tillägges  att  hans  ovilja  an- 
tagligen icke  alltid  härrörde  af  nniéchanceté**,  utan  att  han  förleddes  af 
„sa  légéreté,  son  inconséquence,  sa  vanité"  m.  m.  Ocksä  generalguver- 
nören synes  icke  varit  med  bemälde  grefve  belåten. 

*)  Castrén,  a.  a.,  p.  372  ff. 

')  Denne  lofvande  man,  hvilken  bortrycktes  af  en  förtidig  död 
(1820),  synes  med  vaken  blick  följt  samtida  händelser  och  var  en  af 
dem,  hvilka  lifligt  omfattade  önskan  af  landtdag.  Såsom  anmärknings- 
värdt  för  hans  ståndpunkt  må  anföras  utdrag  ur  ett  tidigare  bref,  da- 

teradt  Vi»  ™aj    1818  till  S.  F.  von  Bom: „D&  man  besinnar 

att  vär  patriotism  är  nästan  ingen;  att  egoismen  framlyser  i  allt;  att 
äfven  de  lägre  klassernas  immoralitet  dagligen  försämras  (?);  förut 
oerhörda  brott  jemt  begås;  att  lyxen  dagligen  tilltager;  att  v&r  tryck- 
frihet är  ingen;  att  inga  uppmuntringar  existera  till  erhållande  af  sannt 
moraliskt  värde  och  att  lycksökaren  är  den  som  har  bästa  framgången; 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1: 8  regering,  113 


ena  till  dennes  morbror  friherre  C.  F.  Eotkirch,  president 
i  Vasa  hof  rätt  och  det  andra  till  svågern  S.  F.  von  Born, 
vice  landshöfding  uti  Uleåborgs  och  Kajana  län. 

Vi  återgifva  här  det  väsendtliga  af  brefvet  till  fri- 
herre Eotkirch,  med  hvilket  det  andra  i  sak  nästan  orda- 
giant  öfverensstämmer. 

„Min  nådigaste  Morbror! 

Vid  detta  tillfälle  får  jag  ödmjukeligen  lemna  Morbror 
den  för  hvarje  sann  patriot  utan  tvifvel  glädjande  tidning  att 
komitén,  i  betraktande  huruledes  Finlands  statsförfattning,  så- 
som inrättad  efter  nationens  individuella  lynne  och  behof,  samt 
hvilken,  imder  en  lång  följd  af  tid,  utgjort  borgen  för  dess 
frihet  och  sjelfständighet,  väl  bör  till  alla  hufvudsakliga  delar 
bibehållas,  men  likväl  i  ilere  hänseenden  lämpas  efter  tidens 
anda  och  förändrade  förhållanden,  äfvensom  erhålla  mera  be- 
stämdhet och  utvidgning,  uppå  sin  tjenstförrättande  ordföran- 
des proposition,  i  underdånighet  hemställt,  om  icke  ett  särskildt 
utskott  med  första  kunde  bildas  i  nationens  sköte  för  att 
granska  konstitutionen  och  underdånigst  föreslå  gagnande  till- 
lägg  och  förbättringar  deri.  Och  borde  såsom  hufvudprincipen 
för  utskottets  verksamhet  fastställas :  att  inom  vissa  år  ^)  landt- 
dag  ovilkorligen  skulle  ega  rum ;  att  området  af  de  saker,  som 
höra    till    ständernas    handläggning,    måtte   utsträckas;    att  de 


och  sådant  under  en  tid  då  Alexander  regerar,  som  ger  Polen  en  ^gen 
konstitation,  hvilken  på  engäng  gifver  landet  fullkomlig  frihet  till  per- 
son, egendom  och  frihet  att  yttra  sina  tankar  samt  uppväcker  natio- 
naliteten som  är  moder  till  alla  dygder,  då  vår  nationalitet  numera  är 
jngen;  hvem  skulle  då  tvifla  att  icke  en  reform  vore  för  oss  nödig,  och 
om  den  ej  sker,  skalle  vi  väl  kunna  söka  orsaken  härtill  utom  oss 
sjelfva?" 

I  början  af  brefvet  ifrar  brefskrifvaren  isynnerhet  emot  embets- 
männen  och  önskar  att  vid  en  blifvande  landtdag  |,sådana  skrankor  sät- 
tas för  dem  att  de  icke  blifva  annat  än  hvad  de  böra  vara,  nemligen 
ezecutorer  af  ständernas  och  regentens  förenade  beslut  och  att  de  ej 
föreskrifva  lagar,  hvaraf  de  sjelfva  draga  parti**. 

Arkivet  å  Sarvlaks  i  Pernå. 

')  Kursiveringen  af  utgifv.  här  och  i  det  följande. 

8 


Digiti 


zed  by  Google 


114  En  vändjmnkt  uti  Alexander  Ls  regering. 


högre  embetsmännen,  och  isynnerhet  de  af  dem  som  omgifva 
monarkens  person,  blefve  underkastade  en  lämplig  res-ponsäbilitéf 
som  tryggade  konstitutionemas  bestånd  och  förekomme  embets- 
männens  lagstridiga  utöfning  af  sin  makt,  att  en  utvidgad,  ehuru 
ej  oinskränkt  tryckfrihet  finge  införas  m.  m.,  som  det  vidlyftiga 
betänkandet  på  30  ark  innehåller.  —  Angående  tryckfriheten 
har  man  tänkt  att  den,  såsom  oinskränkt,  kunde  begagnas  af 
Finnarne  äfven  till  att  uppenbart  häckla  den  i  ryska  styrelsen 
rådande  villervalla  o.  s.  v.  hvarigenom  sämjan  med  det  mäk- 
tiga naboriket  blefve  störd.  —  Då  efter  en  sådan  förbere- 
dande åtgärd  projekt  till  sammanfattad  ^konstitution  för  Fin- 
land** blifvit,  i  likstämmighet  med  H.  M:s  nådiga  vilja,  redi- 
geradt,   skulle    detsamma   jemte    flera   frågor,  öfverlemnas  till 

ompröfning  af  ständerna,  som  komme  att  sammankallas. 

Komiténs  åtgärd  trycker  nu  en  klar  och  tydlig  stämpel 
uppå  dess  ledamöters  liberala  tänkesätt  och  åsigter  samt  oegen- 
nytta.  Den  måste  äfven  öka  kejsarens  förtroende  för  komitén 
och  skulle  icke  äfven  hvarje  redlig  finne  högakta  och  värdera 
de  embetsmän,  som  af  egen  ingifvelse  söka  befordra  ett  gagne- 
ligt  utvidgande  af  folkets  lagbundna  frihet,  samt  föreslå  ut- 
stakande af   ett    rättesnöre  äfven  för  utöfningen  af  sitt  kall! 


Morbror  vet  väl  hvilken  hemlighetsfullhet  råder  i  alla 
kabinetter  och  isynnerhet  uti  detta.  Jag  är  således  öfvertygad 
att  Morbror  ej  exponerar  mig  för  hvad  min  öppenhjertighet 
emot  Morbror  och  fosterlandskänsla  kommit  mig  att  helt  oför- 
ståldt  yppa.  —  Ärendet  torde  snart  komma  under  monarkens 
prof  ning;  ty  Hans  Majestät  har  föreskrifvit  att  alla  komiténs 
hemställningar  och  betänkanden  till  och  med  denna  månads 
början  skola  öfverlemnas  till  nådig  åtgärd  innan  resan  sker 
till  Finland.  Hans  Majestät  tillåter  numera  tvenne  föredrag- 
ningar i  veckan. 

St.  Petersburg  d.  721  J^^i  l^^-^- 

Carl  v.  Morian". 

Vi  firma  således  otvetydigt  af  allt  detta  att  Rehbin- 
ders  program  rörande  revisionen  af  gnindlagarne,  hvilket 
jemförelsevis    fullständigast   sammanfattats    uti   AminoflFs 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1: 8  regering,  115 


ofvan  anförda  votum  af  den  6  mars,  deruti  Eehbinder 
med  glädje  instämt,  omfattats  af  komitén  i  Petersburg  i 
dess  helhet.  Härtill  kom  ock  det  af  de  båda  männen  med 
värma  framhållna  och  af  Armfelt  i  tiden  väckta  förslaget 
om  egen  militär  för  landet,  hvilket  sattes  i  förbindelse 
med  befrielse  från  inqvartering  af  rysk  militär,  åtminstone 
delvis^);  indelningsverkets  bibehållande  efter  försiggån- 
gen jemkning  af  roteringen  torde  dervid  proponerats  alter- 
nativt med  uppställandet  af  stående  trupper  enligt  olika 
system  ^). 

Hvad  ärendets  vidare,  uti  dunkel  höljda  gång  be- 
träffar, gifvas  likväl  positiva  intyg  öfver  att  komiténs  be- 
tänkande framlemnats  inför  monarken,  att  denne  vidhållit 
löftet  om  landtdags  sammankallande^)  och  verkligen  be- 
stämt nedsättandet  af  den  föreslagna  komitén  för  utarbe- 
tande af  proposition  rörande  tillägg  i  grundlagarne.  Johan 


')  Denna  sistnämnda  skulle  vara  förlagd  i  fästningar  och  å  krigs- 
flottan. 

*)  Jfr  Castrén,  s.  876,  377.  Uti  ett  ofullständigt  konceptproto- 
koll frän  komitén  i  St.  Petersburg  1819,  hvilket  ä  statsarkivet  förvaras 
och  derifrän  Castrén  hemtat  sina  uppgifter,  uttalas  den  önskan  att 
H.  M.  ville  bestämdt  tillkännagifva  sin  befallning  och  vilja  rörande 
antingen  indelningsverkets  bibehållande  eller  uppställandet  af  inhemska 
trupper,  som  alltid  vore  pä  fötter  eller  ock  en  armé  i,som  alltid  kunde 
med  lätthet  och  utan  alltför  stora  svårigheter  rekryteras  af  redan  in- 
öfvade  män". 

')  Uti  ofvan  nämnda  konceptprotokoll  heter:  „Le  Secrétaire  d'État 
exposa  au  Gomité  qu'en  vertu  des  ordres  suprémes  de  S.  M.  I.  il  avoit 
déjä  prévenu  le  Comité  que  S.  M.,  dans  Sa  constante  sollicitude  pour  la 
prospérité  de  la  Finlande,  daignant  s*occnper  de  tout  ce  qui  peut  con- 
Bolider  ses  institutions  et  resserrer  sa  réunion  avec  TEmpire,  et  voulant 
donner  ä  cet  égard  de  conceH  avec  les  États  a  la  constitution  un  dé- 
véloppement  analogue  a  la  position  actueUe  du,  paya,  lui  avoit  fait 
connoitre  qu^Elle  8'étoit  proposé  de  convoquer  lea  États  du  Grand  Duché 
aussiiöt  que  les  circonstances  le  permettront.  S.  M.  s'étoit  persuadé 
qu'il  seroit  d'autant  plus  facile  aux  États  de  remplir  cette  täche  que 
Texpérience  acquise  depuis  le  temps  que  la  Finlande  commen^a  ses  nou- 
velles  destinées,  devroit  foumir  aux  États  les  lumiéres  nécessaires,  tant 
pour  regler  Padministration  intérieure  du  pays  et  d'y  apporter  les  amen- 
dements  qui  pourroient  étre  jugés  nécessaires,  que  pour  prononcer  son 
avis  sur  Torganisation  militaire**. 


Digiti 


zed  by  Google 


116  En  vändpunkt  uH  Alexander  La  regering. 


Fredrik  Aminoff  blef  iitkorad  till  dess  ordförande;  ja,  att 
sjelfva  saken  fattades  såsom  brådskande  och  nära  före- 
stående, derom  vittnar  ett  ibland  hans  efterlemnade  pap- 
per ^)  redan  färdigt  skrifvet  koncept  till  det  tal  han  vid 
tillträdandet  af  detta  uppdrag  skulle  hålla  ^). 

Sjelfva  talet  må  för  sakens  betydenhet  här  i  sin  hel- 
het återgifvas: 

„Mine  Herrar!  Fäderneslandets  mest  upplyste  och  för- 
tjente  män!  af  vår  Allernådigste  Kejsare  i  nåder  kallade  till 
det  vigtigaste  uppdrag  —  det,  som  skall  grundlägga  Storfur- 
stendömet  Finlands  närvarande  och  framtida  väl  och  sjelf- 
bestånd. 

Det  är  en  ansvarsfull  bana  I,  mine  Herrar,  gån  att  be- 
träda. Icke  allenast  det  Finska  Folket,  men  Europa  skall 
hafva  sina  ögon  fastade  på  Eder  och  på  det  arbete  Eder  i 
nåder  är  ombetrodt.  Måtte  derföre  regeringslagar  föreslås  så- 
dana, att  de  äfven  kunna  blifva  en  eftersyn  för  vår  verldsdel, 
för  de  folk  som  ännu  icke  äga,  men  påkalla  en  Constitution : 
Regeringslagar,  skilda  från  tidens  svärmande  anda^  med  aktning 
för  den  Finska  nationens  urgamla  bruk  och  rättigheter,  men 
tillika  nog  kraftfulla  att  i  alla  tider  upprätthålla  och  bevara 
Regentens  och  Folkets  ömsesidiga  och  lika  heliga  rättigheter. 

En  Constitution  gifven  af  Alexander  I: sta  skall  blifva 
inseglet  på  alla  Hans  välgerningar  emot  detta  Folk  och  Land 

')  Bilaks-samlingen  (n:o  24). 

')  „Propositioii  till  mitt  Tal  såsom  ordförande  i  den  förordnade 
Oomitén  att  föreslå  ändringar  i  vår  constitution  men  (som)  sedan  icke 
blef  utaf*".  Och  utanpå  omslaget  heter  det:  »Project  till  mitt  Tal,  (som) 
jag  skulle  hålla  i  den  Comité  Kejsaren  redan  hade  förordnat  färdig  till 
Dess  underskrift  1819'',  (årtalet  mindre  tydligt  och  ändradt;  den  näst 
sista  siffran  synes  ursprungligen  varit  en  tvåa  — )  »som  skulle  granska 
och  föreslå  ändringar  i  vår  constitution  vid  den  utlofvade  riksdagen. 
Ledamöter,  jag  ordförande,  medlemmar  Erkebiskop  Tengström,  Grefve 
Mannerheim,  Baron  Gyldenstolpe,  Statsrådet  Ehrenström,  Geheimerådet 
Wallén". 

Vi  hänvisa,  hvad  Mannerheim,  Gyldenstolpe  och  Wallén  angår, 
till  vår  ofvan  uttalade  förmodan  att  de  tidigare  under  vintern  1819 
under  Haartmans  mission  i  Åbo  blifvit  af  honom  rådfrågade.  Deras 
inväljande  såsom  medlemmar  i  komitén  synes  innebära  bevis  härå. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1:8  regering,  117 

—  och  tillika  den  fastaste  borgen  för  Finlands  politiska  till- 
varelse sekler  igenom.  —  Denne  Store  och  Ädle  Monark  har 
i  nedslagenhetens  stund  aftorkat  våra  tårar,  men  går  nu  att 
medelst  detta  verk  evigt  utpl&na  gamla  minnen  och  uppresa 
sig  med  detsamma  i  Finnars  hjertan  en  lika  evig  ärestod, 
oförgänglig,  mera  varaktig  än  den  af  Bronzen  och  Marmorn. 
Mine  Herrar!  Med  misstroende  till  mig  sjelf,  ty  jag  kän- 
ner mina  brister,  har  jag  åtlydt  min  AUem&digste  Kejsares 
kallelse  att  vara  ordförande  i  en  Commission,  sammansatt  af 
män  af  Edert  värde,  men  jag  förtröstar  mig  pä  Edra  djupa 
insigter,  och  gören  mig  den  rättvisa  att  jag  med  Eder  delar 
samma  nit,  trohet  och  kärlek  for  Regenten  och  Fäderneslan- 
det.    Jag  innesluter  mig  i  Eder  ynnest  och  välvilja". 

Så  långt  hade  det  kommit.  Men  den  ofvan  nämnda 
kejserliga  underskriften  under  förordnandet  om  komiténs 
bildande  blef  icke  tecknad,  liksom  icke  heller  den  väntade 
kallelsen  till  landtdag  utfärdades.  Man  har  icke  uppgift 
om  datum,  då  Aminoff  emottagit  sin  inbjudning  såsom 
ordförande,  om  sådant  skett  före  eller  efter  Alexanders 
resa  till  Finland  —  ehuru  sannolikast  förefaller  att  det 
egt  rum  före  färden,  i  sammcmhang  med  föredragningen 
af  merberörda  memorial.  Dock  känner  man  icke  heller 
några  tilldragelser  under  färden,  hvilken  senare  gestaltade 
sig  till  ett  i  folkets  minne  qvarlefvande  triumftåg  ^),  de 
der  kunnat  medverka  till  ändring  uti  kejsarens  beslut  — 
kallelsen  hade  ock  kunnat  ega  rum  under  eller  efter  den- 
samma. Men,  såsom  nämnts,  det  officiella  dokumentet 
uteblef. 


')  Här  är  icke  rum  att  närmare  beröra  de  talrika  och  enhälliga 
yttringar  af  tillgifvenhet  och  undersätliga  känslor,  som  kommo  i  dagen 
öfverallt  der  Alexander  drog  fram.  Säsom  ett  mera  bestående  minne 
mä  blott  erinras  om  en  längre  politisk  artikel  i  Åbo  Allmänna  Tidning 
(Okt.  —  Dec.  1819)  efter  resans  afslutande  der  förf.,  ehuru  bemödande 
sig  att  stå  pä  objektiv  grund,  dock  så  blomsterströr  sin  uppsats  och 
framställer  allt  i  sä  rosenröda  färger  att  sjelfva  Ehrenström  anser  ho* 
nom  ha  gått  för  långt.  „(I1  donne,  comme  dit  Boileau,  de  Tencensoir 
an  travers  du  visage)".    Brcf  till  Rehbinder  ^i^^^  1819.  — 

Författare  anses  ha  varit  professor  D.  Myréen. 


Digiti 


zed  by  Google 


118  En  vändpunkt  uti  Alexander  1: 8  regering, 

vn. 

Det  djupa  sår,  hvilket  i  hemlighet  tillfogats  monar- 
ken genom  afslöjandena  uti  Byssland  ^),  hade  icke  kunnat 
läkas  och  den  misstro  till  de  känslor,  hvilka  rådde  uti 
undersåtarnes  hjertan,  hade  icke,  trots  den  lojalitet  som 
lades  i  dagen,  mera  försvunnit;  den  hade  tvärtom  vunnit 
uti  styrka  och  befastats  genom  den  metternich'ska  stats- 
konstens mörka  ingifvelser.  Vid  kongressen  uti  Aachen 
(hösten  1818),  der  bland  annat  den  ryske  diplomaten 
Stourdza  framlagt  ett  memorial  rörande  tillståndet  i  Tysk- 
land och  denuncierat  andan  vid  universiteten,  visade  sig 
Alexfimder  missmodig;  isynnerhet  hade  kort  derpå  studen- 
ten Karl  Ludvig  Sands  mordbragd  i  Mannheim  *)  gjort  på 
honom  ett  outplånligt  intryck,  liksom  den  å  kontinenten 
väckt    alarm'-*)  och  gifvit  anledning  till  de  strängaste  åt- 

*)  Jfr  of  van  före. 

*)  Såsom  intyg  pä  den  skräck  och  deraf  härledda  reflexioner,  som 
detta  mord  framkallade  också  i  vårt  eget  land,  mä  anföras  följande  ut- 
drag ur  Ehrenströms  bref  till  Rehbinder,  Helsingfors  Vit  &pi'il  1819. 
(Rehbind.  samlingen). 


„La  nouvelle  affreuse  qui  m'cst  parven ue  ce  matin  de  Tassassinat 
de  M:r  de  Kotzebue  m'a  saisi  d'horreur.  Voilä  å  quoi  aboutissent  le 
Deutschthum,  le  Burschenschaft,  les  Tugendgesellschaften,  les  Autodafés 
de  Wartburg  et  tous  ces  principes  desorganisateurs  qui  sortent,  corome 
des  torrents,  des  universités  d^Allemagne,  et  qui  font  trcmbler  pour  le 
present  et  pour  Tavenir.  On  voit  bien  que  le  volcan  révolutionnaire 
n^est  pas  éteint  par  la  contrerévolution  opérée  en  France.  L^AUemagne 
se  prépare  å  faire  sortir  de  son  sein  de  nouveux  embrasemens,  et  qui 
auront  lieu,  si  les  Gouvernements  ne  prennent  pas  å  tems  des  mesures 
suffisantes  de  précaution.  Le  crime  épouvantable  commis  sur  M:r  de 
Kotzebue  pourra  ne  pas  devenir  le  dernier  de  ce  genre,  car  il  paroit 
que  la  haine  de  ces  forcénés  jeunes  gens  et  de  leurs  guides  qui  se  pro- 
posent  de  révolutionner  l'Al  lemagne,  se  dirige,  non  seulement  contre 
tous  les  auteurs  qui  défendent  les  bons  principes,  mals  encore  contre 
les  princes  et  les  genspuissans  qui  n'adoptent  pas  servilement  les  nou- 
velles  idées  de  rcforme 

Les  universités!  Les  universités!  Si  Ton  n'y  prend  garde,  il 
en  sortiront  bientöt  des  essaims  de  destructcurs  de  Tordre  social,  pires 
que  les  Huns " 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1:8  regering,  119 


gärder.  I  det  Alexander  hos  sina  uti  det  fjerran  Finland 
boende,  från  det  centrala  Europas  politiska  rörelser  och 
sträfvanden  aflägsna  undersåter  befarade  möjligheten  af 
analoga  passioner,  synes  han  med  en  äfven  tidigare  stun- 
dom visad  obeslutsamhet  dragit  i  betänkande  att  genom 
ett  afgörande  beslut  måhända  underlätta  vägen  till  fram- 
tida missbi-uk  af  utvidgad  frihet.  Han  hade  likväl,  såsom 
Behbinders  meddelande  lydde,  „föresatt  sig  att  samman- 
kalla storfurstendömets  ständer  så  snart  omständigheterna 
skulle  tillåta  sådant". 

Men  å  en  annan  sida  kände  han  sig  tryckt  af  de 
farhågor,  som  fortfarande  beherrskade  honom  med  hänsyn 
till  den  allmänna  politiken;  i  Åbo,  vid  återkomsten  från 
sin  resa  genom  Finland  (september  1819)  uttalade  han  sig 
om  de  „orostiftare,  af  hvilka  Tyskland  och  Frankrike  hvim- 
lade,  och  de  der  gjorde  allt  hvad  i  deras  förmåga  stod 
för  att  uppegga  folken  och  väcka  tvedrägt  emellan  fur- 
stame". Han  synes  skildt  befarat  att  enahcmda  tendenser 
kunde  vinna  insteg  i  Sverige  och  möjligen  njuta  hägn 
under  Karl  Johans  egid,  obenägen  som  denne  förefallit 
att  ansluta  sig  till  stormakternas  reaktionära  politik,  och 
lät  genom  Sveriges  honom  uppvaktande  sändebud  O. 
Löwenhielm  i  detta  afseende  göra  konungen  påminnelser, 
hvilka  icke  mycket  skilde  sig  från  allvarsamma  varningar  ^). 
På  gmnd  af  gammal  andlig  gemenskap  tyckes  Alexander 
skildt  hyst  fruktan  för  smitta  af  demagogisk  art  från 
nänmda  land  och  hvar  skulle  denna  väl  närmast  yppa  sig 
om  icke  just  vid  härden  för  det  intellektuella  lifvet  — 
Abo  högskola?  Och  tyvärr  sammanträffade  omständighe- 
ter, väsendtligen  dock  af  tillfällig  art,  som  tycktes  gifva 
åtminstone  ett  sken  af  stöd  åt  misstanken. 

Redan  i  slutet  af  året  1818  hade  erkebiskop  Teng- 
ström  i  bref  till  Eehbinder,  hvilken  då  hos  kansler  före- 
drog universitetets  ärenden,  uttalat  en  viss  missbelåtenhet 
med  studenternas  hållning;   „några  gröfre  excesser  hafva 


*)  B.  von   Schinkel,   Minnen  från   Sveriges   nyare   historie,  X, 
p.  68,  69. 


Digiti 


zed  by  Google 


120  En  vändjninkt  tiH  Alexander  1:8  regering. 


(ej)  väl  just  förefallit,  men  kittsligheten  dock  varit  syn- 
barare än  förr**.  Förnämsta  orsaken  ansåg  han  ligga  uti 
att  under  föregående  år  „en  hop  råa  och  odugliga  pojkar, 
utan  nästan  all  urskiljning  antogos  till  cives  academici  till 
mera  än  dubbelt  antal  emot  det  vanliga,  (nemligen  öfver 
200  novitier**  ^).  Längre  fram  omtalas  ett  anstötligt  upp- 
träde, hvarvid  en  person  tillhörande  en  rysk  öfverstes 
familj  blifvit  ofredad;  saken  drogs  inför  akademisk  be- 
handling och  föranledde  omsider  åtskilliga  bestraffningar  ^). 
Allt  detta  var  dock  vanliga  polismål,  framkallade,  såsom 
det  vill  synas,  till  ej  ringa  del  af  den  större  befogenhet, 
som  kort  förut  tilldelats  nämnda  myndighet  i  afseende  å 
ungdomen.  Men  betänkligare  gestaltade  sig  saken,  då  icke 
långt  derefber  den  unge  universitets  docenten  A.  I.  Arwids- 
son,  lifvad  af  patriotisk  entusiasm  och  begär  att  verka, 
först  under  anonymitetens  slöja  i  svenska  pressen,  sedan 
uti  sin  egen  tidning,  det  bekanta  Åbo  Morgonblad,  tog 
sig  före  att  under  en  föga  hänsynsfull  och  ej  sällan  öfver- 
modig  kritik  draga  allmänna  förhållanden,  den  medbor- 
gerliga andan,  styrelsen  och  embetsverkens  åtgärder  samt 
ifrade  emot  den  liknöjdhet,  sjelfviskhet  och  dvala  som 
han  ansåg  hvila  öfver  Finland.  Hans  språk,  om  än  ge- 
menligen  högstämdt  och  talangfullt,  påminte  nog  mycket 
om  oppositionspressens  uti  det  fria  Sverige  ^)  och  han  an- 
såg så  mycket  mindre  skäl  förefinnas  till  varsamhet,  som 
han,  obekant  med  den  förändrade  riktningen  uti  regentens 
politik,  fortfarande  lefde  uti  öfvertygelse  om  att  den  ti- 
digare, milda  regimen  fortbestod.  Ifrandet  för  nationali- 
teten och  förkastandet  af  allt  utländskt,  deribland  skildt 
främmande  språk,  var  icke  heller  egnadt  att  tillvinna 
honom  bevågenhet,  isynnerhet  som  han  derigenom  inveck- 
lades uti  polemik  rörande  det  mäktiga  grannfolkets  idiom, 


>)  Bref  af  den  17  noTember  1818.    (Rebbind.  samlingen). 

*)  Bref  af  den  5  december  1818. 

•)  C.  G.  Estlander,  Ancidsson  som  publicist  i  Åbo  i  Sv.  Litter. 
Sällskapets  förhandlingar  och  uppsatser  8.  1893—1894,  p.  179.  Vi  hän- 
visa i  öfrigt  härom  till  denna  intressanta  och  sakrika  framställning. 


Digiti 


zed  by  Google 


Bn  vändpunkt  uti  Alexander  1: 8  regering,  12t 


hvarvid  han,  oaktadt  viss  försigtighet,  berörde  ömtåliga 
punkter. 

Verkan  af  allt  det  förenämnda  töfvade  icke  länge 
att  visa  sig.  Behbinders  enskilda  meddelanden  vittna  om 
oro  och  det  är  antagligt,  att  han  just  åsyftade  Morgon- 
bladet, då  han  uti  bref  till  J.  F.  Aminoff,  hvilken  i  poli- 
tiska ämnen  visat  sig  stå  honom  närmast  och  hvars  jem- 
väl  hos  monarken  vunna  höga  förtroende  ofvan  framhål- 
lits, omtalar  sina  „många  och  stora  bekymmer**  och  „bra 
mycket  önskade  ett  par  timmars  samtal  med  Herr  Grefven, 
ty  vår  ställning  behöfver  begrundas  af  mera  insigtsfulia 
och  erfarne  män  än  jag"  ^).  Den  28  juli  *)  samma  år 
emottog  Aminoff  kallelse  att  så  fort  ske  kunde  infinna 
sig  „för  att  af  Hans  Majestät  consulteras  i  vigtiga  stats- 
angelägenheter". Sedan  Aminoff,  åt  hvilken  först  erbju- 
dits ordförandeskapet  i  komitén  för  finska  ärenden  uti 
Petersburg  efter  baron  von  Troils  förestående  afgång, 
undandragit  sig  detsamma,  förordnades  han  tillsvidare  till 
vice  kansler  för  kejs.  universitetet  i  Åbo  jemte  ordförande 
uti  en  ny  statutkommission  ^). 

Iledan  förut  hade  förordnande  utfärdats  om  indrag- 
ning af  Morgonbladet  *),  hvars  vigtigare  artiklar  jemte 
några  i  Sverige  af  dess  redaktör  gjorda  tidigare  publika- 
tioner banat  sig,  öfversatta  till  ryskan  genom,  såsom  det 
heter,  Ladaus  föraorg,  väg  ända  fram  till  monarken.  Men 
de  föreskrifter,  hvilka  Aminoff  i  sammanhang  med  sin  ut- 
nämning officielt  emottog,  voro  jemväl  af  sträng  lydelse 
och  jemte  det  disciplinen  skärptes  vid  högskolan  påbjöds 
noga  öfvervakande  af  irrläror  och  falska  begrepp  bland 
ungdomen  från  de  akademiska  auktoriteternas  sida. 

Dessa  principer,  hvilka  inneburo  ett  betänkligt  in- 
grepp uti  högskolans  häfdvunna  förhållanden,  synas  ha 
med  öfvertygelse  omfattats  af  såväl  Eehbinder  som  Aminoff. 


')  Den   "/,«    Maj    1821.    Ibland  J.  F.  Aminoffs  papper,  Riiaks 
samlingen  (n:o  20). 
•)  G.  8t. 

*)  Den  28  Augusti  g.  st.£=9  Sept.  n.  st. 
*)  Den  4  Sept. 


Digiti 


zed  by  Google 


122  En  vändpunkt  uti  Alexander  1:8  regering. 

Den  förre,  hvilken  öfverhufvud  icke  —  liksom  icke  heller 
Armfelt  i  tiden  ^)  —  förefaller  berörd  af  skild  pietet  emot 
Åbo  akademi,  utan  hvilken  uti  densamma  såg  snarare  en 
från  åtskilliga  missförhållanden  ingalunda  fri  institution 
till  danande  af  blifvande  embetsmän  än  en  inrättning  för 
mera  oberoende,  vetenskapligt  arbete,  höll  för  sin  pligt 
emot  fosterlandet  att  genom  förebyggande  af  de  störingar 
derstädes,  hvilka  framkallat  monarkens  misshag,  möjliggöra 
förverkligandet  af  de  konstitutionella  reformer,  som  voro 
ifrågasatta  för  det  hela  och  hvilkas  slutförande  fortfarande 
emotsågs.  Detta  framgår  omisskänligt  uti  ett  till  Aminoff 
efter  hans  utnämning  aflåtet  bref,  der  han  talar  om  „vår 
politiska  ställning,  våra  faror  och  våra  förhoppningar"  ^). 

^)  Jfr  Armfelts  skarpa  uttalanden  såsom  kansler,  Elof  Tefl^ér 
a.  a.,  nij  p.  395. 

')  Vi  meddela  såsom  karakteriserande  tidens  förhållanden  och 
bref skrif vårens  åsigter  följande  utdrag: 

Czarskoe  Selö  d.  27  September  g.  st.  1821. 
(Rilaks-samlingen  1). 

Högvälborne  Herr  Grefve,  Geheime  Råd  och  Commendeur! 

Det  kejserl.  rescriptet  angående  Academien  bar  i  Åbo  gjort  myc- 
ken sensation.  Herr  Grefven  kommer  der  att  mötas  af  bekymmer,  miss- 
nöje och  gräl,  men  jag  är  fullkomligen  öfvertygad  att  sedan  Herr  Gref- 
ven någon  tid  utöfvat  den  nya  embetsbefattningen,  så  skall  dess  fermeté, 
moderation  och  jemnhet  segra  of  ver  alla  svårigheter.  Vi  skola  etablera 
freden  på  denna  sida  och  en  ny  tidpunkt  skall  beredas  för  vårt  Uni- 
versitet, som  i  senare  tider  gjort  oss  mera  skam  än  heder.  Herr  Gref- 
ven går  att  emottaga  ett  värf,  det  vigtigaste  i  Finland  —  ett  värf  som 
tillhör  historien  och  hvars  frukter  kommande  slägten  skola  njuta  och 
som  erbjuder  nya  anspråk  på  regentens  och  fäderneslandets  erkänsla. 
Men  jag  förtjente  ej  att  vara  Herr  Grefvens  vän,  om  jag  dolde  att  ju 
mera  ärorik  den  bana  är,  som  Herr  Grefven  går  att  beträda,  desto  flera 
svårigheter  äro  der  att  öfvervinnas,  innan  man  hinner  målet.  Det  är 
ej  detailler  hvilka  äro  afskräckande,  men  det  är  principerna,  som  aldrig 
få  lemnas  ur  sigte  och  det  är  endast,  att  jag  så  må  uttrycka  mig,  de- 
ras jemhårdhet  som  kan  motstå  vår  tids  öfverdrifter  och  epidemiska 
villor.  —  Med  enhet  i  grundsatser,  med  oaflätlig  blick  på  vår  politiska 
ställning j  våra  faror  ock  våra  förhoppningar,  med  åsidosättande  af 
alla  personal  iteter,  protectioner  och  persecutioner,  skall  det  stora  ända- 
målet nås,  lättare  än  man  förmodar.    Hvar  skola  de  egenskaper  finnas. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1:8  regering,  123 

Denne  senare  åter,  måhända  i  någon  mån  mera  bekant 
än  Behbinder  med  akademiskt  lif  och  akademiska  sed- 
vänjor —  han  hade  ju  i  tiden  för  sina  söner  utverkat 
tillstånd  att  studera  i  Upsala  ^)  —  men  möjligen  smickrad 
af  det  förtroende,  hvilket  i  rikt  mått  tilldelats  honom,  in- 
stämde jemväl  i  allo  uti  dennes  uppfattning;  också  han 
ville  förverkligandet  af  de  tilltänkta  reformerna;  sådant 
kan  man  icke  undgå  att  finna  redan  ur  hans  i  öfrigt  om- 
ordade  och  olika  bedömda  inträdestal  i  Åbo  den  26  Okto- 
ber, deri  han  betonar  huruledes  „äfven  de  minsta  afvi- 
kelser  från  de  rättsgrunder  han  framställt  skulle  verka  på 
fosterbygdens  närvarande  och  framtida  tillvarelse  som  stat^)^. 
Hvad  likväl  i  öfrigt  den  närmare  formuleringen  af 
reformerna  uti  konstitutionen  äfvensom  den  emotsedda 
landtdagens  sammankallande  angick,  synes  man  kommit 
i  visst  afseende  på  andra  tankar.  De  bistra  tiderna,  den 
långa  väntan  på  definitivt  besked  och  monarkens  oförtyd- 
bara  misstämning  tyckas  hos  de  finska  statsmännen  låtit 
den  mening  vinna  fUste,  att  det  åsyftade  målet  genom 
framställningar,  som  icke  oväsendtligt  afveko  från  de  hit- 
tills gjorda,  lättare  stode  att  vinna.  Man  anslog  en  mera 
imdfallande  ton  och  lemnade  å  sido  positiva  önskningsmål. 


hvilka  äro  nödvändiga  för  att  utföra  ett  så  Tigtigt  kall  om  ej  hos  den 
man,  som  alltid  handlat  conseqvent,  som  för  fastheten  af  sin  caracter 
braverat  sjelfva  bojorna  och  som  med  en  sann  och  förutseende  politisk 
blick  bedömt  tidens  händelser  och  ogillat  dess  förförelse.  Det  är  Ale- 
xander den  rättvise,  som  kallar  Grefve  Aminoff  att  sätta  en  ny  stempel 
på  sina  moderata  monarkiska  tänkesätt  och  pä  sina  sä  ofta  yttrade 

justa   omdömen  ä  (?)  gränserna   af  en  sann  upplysning 

Herr  Grefvens  och  Geheime  Kädets 
ödmjukaste  tjenare 
Rob.  H.  Rehbinder. 

*)  Se  ett  bref  frän  Rehbinder  till  Aminoflf  dat.  St.  Petersburg  10 
Sept  1817.  Aminoff  skänker  i  en  annan  skrifvelse  loford  åt  Upsala 
akademi  —  „den  är  i  ett  förträffligt  skick"  —  och  han  föredrager  den- 
samma framför  den  i  Åbo,  ^som  icke  erbjöd  tillräckliga  lärarekrafter** 
m.  m.  Aminoffs  äldre  son  Gustaf  (f  i  Venedig  1838)  blef,  såsom  kändt, 
efter  grundliga  studier  filos,  doktor  i  Åbo  1827. 

*)  G.  G.  Estlander,  a.  a.,  p.  134.    Kursivering  af  utgifvaren. 


Digiti 


zed  by  Google 


124  En  vändpunkt  uti  Alexander  I:s  regering. 


Aminoff  förefaller  härvid  ha  varit  den  som  tagit  initiativet. 
Fakta  äro  följande. 

Tbland  Aminoffs  efterlemnade  papper*)  finnes  ett, 
med  öfverskrift  „Promemoria"  ^)  och  utan  datum,  hvilket 
på  tydliga  skäl  härrör  från  ifrågavarande  dagar  och 
hvilket  vi,  till  belysande  af  situationen,  till  hufvudsaklig 
del  återgifva. 

^Att  försäkra  Storfurstendömet  Finland  sjelf ständighet 
nu  och  för  framtiden  såsom  en  oaf hängig  stat  under  det  mäk- 
tiga och  välgörande  beskyddet  vill  vår  Allemådigste  Kejsare 
ge  oss  en  Constitution  grundad  (på)  och  i  enlighet  med  våra 
urgamla  visa  lagar,  fri-  och  rättigheter,  egentligen  en  redaction 
af  den  Constitution  vi  redan  äga  i  1772  års  Regeringsform 
med  Säkerhetsacten  af  år  1789,  en  Constitution  (som)  vi  be- 
svurit och  Monarquen  vid  Landtdagen  i  Borgå  lika  högtidligen 
bekräftat.  Vår  Regeringsform  är  således  gifven,  (det)  blir  så- 
ledes icke  fråga  om  annat  än  en  redaction  af  densamma,  med 
de  ändringar  och  concessioner  den  store  Monarquen  af  ädelmod 
vill  skänka  sina  trogne  finnar:    den  finska  nationen. 

Denna  redaction,  dessa  concessioner  dependera  af  Monar- 
quen att  efter  behag  bestämma,  emedan  Dess  ostridliga  rättig- 
het är  att  orubbligt  bibehålla  sin  magt  och  myndighet  efter 
besvurna  Regeringslagar  vid  anträdet  af  regeringen  öfver  Stor- 
furstendömet Finland.  Såsom  en  följd  af  allt  ofvau  är  an- 
fördt,  kan  och  hör  aldrig  fråga  uppstå  att  underkasta  Landets 
ständer  granskning  eller  öfverläggning  om  de  ändringar  och 
concessioner  Regenten  för  godt  finner  att  bestämma;  men  vå- 
gar jag  föreslå,  efter  min  oförgripeliga  tanke,  att  sedan  redac- 
tion af  Constitution(en)  är  uppgjord  samt  gillad  af  Regenten, 
Acten  helt  enkelt  öfverlemnas  till  Landt ständerna,  att  utan 
vidare  granskning  antingen  antaga  eller  förkasta  densamma, 
hvilket  senare  icke  är  tänkbart,  att  Landets  ombud  skulle 
vedersaka  en  välgerning  af  Regenten,  den,  att  efterge  af  sina 
i  lagen   utstakade    rättigheter    för    att    ytterligare  trygga  den 


')  N:o  24.    (Rilaks-samlingen). 
«)  Förkortadt  „prom." 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1: 8  regering.  125 

Einska  nationen  i  sina  fri-  och  rättigheter.  Titre  pä  denna 
Biksact  synes  mig  böra  blifva  ungefärligen:  Redaction  af  1772 
års  Regeringsform  med  Säkerhets  Acten  af  år  1789,  på  det  att 
vi  icke  må  räknas  bland  tidens  svärmande  andar,  hvilka  så 
omoget    ropa    på    Constitutioner**. 

Till  sitt  innehåll  på  det  närmaste  befryndadt  med 
detta  märkeliga  uttalande  finnes  uti  samma  samling  ett 
annat,  på  franska  affattadt  dokument,  hvars  bifogade  kon- 
cept är  skrifvet  med  Rehbinders  välkända  handstil.  Det 
är,  såsom  läsaren  finner,  en  för  monarken  afsedd,  i  en 
mera  koncis  form  gjord  utläggning  af  enahanda  tankar 
jemte  en  praktisk  konklusion. 

^Trés-hnmble  Exposé. 

La  Constitution  de  la  Finlande  se  trouve  consignée  dans 
la  Forme  de  Gouvemement  de  1772  et  VActe  de  Sureié  de  1789. 

Ce  fut  ces  loix  fondamentales  que  le  magnanime  Sou- 
verain  du  Grand  Duché  confirma  å  la  Diéte  de  Borgo  et  que 
les  representants  de  la  nation  jurérent  d'observer.  On  ne 
repetera  pas  ce  qui  a  été  souvent  démontré  et  qui  se  trouve 
dans  la  nature  des  choses,  que  cette  Constitution  dans  tous 
ses  détails  n'est  pas  applicable  å  la  no\nielle  position  de  la 
Pinlande.  Toutefois  on  ne  sauroit  nier  que  les  bases  et  les 
principes  de  cette  Constitution  sont  fixés  dans  ce  sens  monar- 
chique  qui  seul  est  capable  de  garantir  la  siireté  et  la  pro- 
spérité  d'un  pajs.  Il  ne  8'agit  pas  donc  de  donner  å  la  Fin- 
lande une  nouvelle  Constitution.  Il  s'agit  seulement  d'appor- 
ter  å  celle  que  nous  avons  les  modifications  qui  puissent  la 
concentrer  dans  un  seul  acte  applicable  au  Grand  Duché  de 
Finlande  conune  faisant  partie  de  PEmpire,  sous  une  admini- 
station  séparée  et  indépendante. 

Comme  il  n'est  pas  proprement  question  que  de  faire 
une  nouvelle  rédaction  des  loix  fondamentales  déjå  acceptées, 
il  s'en  suit  qu'il  dépend  uniquement  du  Souverain  de  déter- 
miner  les  modifications  qu'il  trouve  nécessaires,  et  si  V.  M. 
jugeroit  å  propos  de  faire  quelques  concessions,  il  Lui  appartient 
å  plus  forte  raison  de  les  iixer  selon  son  hon  plaisir. 

En  résumant  les  considérations  sommaires  que  j^ai  pris 
la  respectueuse  liberté  d'exposer,  j.'ose  étre  d'avis: 

l:o  que  V.  M.  I.  daigne  faire  établir  un  Comité  special 
qui  seroit  chargé  de  soumettre  å  S.  M.  I.  le  projet  d'une  nou- 
velle rédaction  de  la  Constitution  du  Grand  Duché. 


Digiti 


zed  by  Google 


126  En  vändpunkt  uti  Alexander  La  regering. 

2:o  Que  S.  M.  I.,  apres  avoir  pris  connoissance  de  ce 
projet,  fasse  dresser  PActe  Constitutionei  qui  ensuite  sera 
remis  aux  Etats  aiin  qu'ils  prononcent  s'ils  veulent  Taccepter 
ou  bien  gärder  le  statu  quo. 

Le  voeu  general  de  voir  nos  loix  f ondamen  tal  es  rassem- 
blées  *)  dans  une  piéce  et  d'une  maniére  conforme  å  nos  rela- 
tions actuelles  est  déjå  une  garantie  que  la  nation  ^)  s'em- 
pressera  d*accepter  le  projet  que  S.  M.  I.  daignera  leur  faire 
presenter,  et  si  S.  M.  jugera  k  propos  de  faire  quelques  amen- 
demenis  ^)  tendant  au  bien  de  la  nation,  il  ny  a  nul  doute 
que  les  Etats  ne  pourront  trahir  les  intéréts  de  leurs  com- 
mettans  au  point  de  refuser  une  iiouvelle  garantie  pour  le 
bonheur  futur  de  la  patrie. 

Afin  d'entretenir  le  bon  esprit  qui  régne  actuellement 
dans  le  pays  et  qui  assurement  contribuera  au  succés  de  la 
Diéte,  il  est  important,  selon  moi,  de  faire  nourrir  parmi  les 
habitants  Tespoir  de  voir  réaliser  le  plus  cher  de  leurs 
voeux,  c.  a.  d.  la  réunion  des  Etats,  et  c'est  k  ce  sujet  que 
j'ose  proposer  que  le  Comité  k  établir  entré  en  activité  au 
commencement  de  Tannée  prochaine,  n'importe  si  Tépoque  de 
la  Diéte  ne  sera  pas  tres  rapprochée. 

J.  F.  A.« 

I  sanning,  en  uti  ögonen  fallande  skilnad  emellan 
det  vi  nu  läst  och  de  önskningsmål  hvilka,  enligt  von 
Morians  bref,  i  juli  1819  af  komitén  för  finska  ärendena 
framställts  med  afseende  å  propositionen  för  konstitutio- 
nens omredaktion!  Nu  vore  icke  releverade  punkterna 
rörande  periodiskt  återkommande  landtdagar,  utvidgad 
rätt  för  ständerna,  ansvarighet  för  högre  embetsmän,  ut- 
vidgad tryckfrihet  m.  m.,  utan  åt  regenten  öfverlåtes  att 
utan  vidare  bestämma  de  modifikationer  han  uti  författ- 
ningen finner  nödiga  och,  om  han  aktar  lämpligt  att  göra 
några  Jconcessioner  i  friare  syftning,  sker  sådant  enligt 
„hans  goda  behag".  I  den  morianska  redogörelsen  finnes 
icke  heller  ständemas  rätt  till  granskning  och  ändring 
af  den  nämnda  propositionen  ifrågasatt  eUer  ens  berörd  *); 

*}  1  Rehbinders  koncept:  »resumées*'. 
*)  I  Rehbinders  koncept:  ^les  representants  de  la  nation*'. 
•)  Kursivering  af  utgifyaren. 

*)  Också  hade  monarken  sjelf  enligt  Rehbinders  meddelande  för- 
utsatt ständernas  medverkan  och  nödiga  insigt  „tant  pour  regler  Tadmi- 


Digiti 


zed  by  Google 


En  rändpunkt  uti  Alexander  1:8  regering.  127 

enligt  det  ofvan  stående  förslaget  åter  fönitsättes  såsom 
gifvet  blott  ett  enkelt  antagande  af  propositionen,  gransk- 
ning förekommer  icke,  afböjande  deremot  betraktas  utan 
vidare  såsom  stående  utom  sannolikhetens,  ja  möjlighetens 
gränser. 

Dessa  motsägelser,  till  hvilka  vi  sökt  anföra  de  pro- 
babla  förklaringsgrunderna  och  hvarom  jemväl  Rehbinder 
förenat  sig  i  det  han  bearbetade  och  formulerade  Ami- 
noffs  utkast,  torde  dock  i  sjelfva  verket,  enligt  de  båda 
motionärernas  mening  och  förhoppning,  väsendtligen  ha 
hänfört  sig  till  formen  eller  stiliseringen  af  ansökningen, 
icke  till  de  verkliga  resultaten  som  man  väntade  af  den- 
samma. Ty  i  trots  af  Alexanders  fördystrade  åskådnings- 
sätt och  tveksamhet,  torde  dock  såväl  Rehbinder  som 
hans  medbroder  varit  öfvertygad  om  hans  i  grunden  fort- 
farande välvilja  för  Finland  och  hyst  en  fast  förhoppning 
att  han  faktiskt  såsom  gåfva,  frivilligt  ville  förläna  de 
tidigare  framhållna  önskningsmålen,  åtminstone  i  hufvnid- 
sak.  En  annan  uppfattning  af  Rehbinders  ståndpunkt 
äfvensom  ock  Aminoffs,  emotsäges  af  hans  bepröfvade 
patriotism  och  karaktersfasthet.  Men  med  allt  detta  kan 
dock  icke  bestridas,  att  det  anförda  vittnar  om  att  bety- 
dande skräck  framkallats  af  den  politiska  horisontens  moln- 
höljda  utseende  och  att  det  medel  man  tillgripit  för  att 
hinna  målet  var  af  nog  vågsam  art. 

I  marginalen  af  ofvan  stående  „Exposé"  står  anteck- 
nadt:  „ingifven  till  H.  M.  Kejsaren  den  17  september 
1821".  Det  tör  icke  anses  osannolikt  att  densamma  till- 
vunnit Aminoff  från  Rehbinders  sida  det  stora  erkännande 
den  senare  uti  sitt,  ofvan  meddelade  bref  af  den  27  i 
samma  månad  (g.  st.)  skänker  Aminoffs  „sanna  och  fönit- 
seende  politiska  blick"  äfvensom  hans  „moderata  monar- 
kiska tänkesätt".  Också  synes  Aminoff,  att  döma  af  en 
hans    skrifvelse,    åter    befunnits  lämplig  att  leda  den  för- 


nistration  intérieure   du   pays  et   d^y   apporter  les  amendements   qui 
pourroient  étre  jugés  nécessaires  que  pour  prononcer  son  avis  sur*'  etc. 
Jfr  det  anförda  utdraget  ur  konceptprotokollet  1819,  p.  115. 


Digiti 


zed  by  Google 


128  En  vändpunkt  uti  Alexander  Le  regering. 


beredande  komiténs  arbeten.  Han  yttrar  nemligen  den 
28  september  s.  å.:  „Bland  andra  komitéer,  som  förestå 
mig  i  Helsingfors  torde  bli  på  min  framställning:  redak- 
tionen af  den  utlofvade  konstitutionen  för  fosterbygden 
(hålles  hemligt)"  i). 

Men  förhållandena  gestaltade  sig  annorlunda.  Beh- 
binder  hade  i  det  nyss  påpekade  brefvet  till  Aminoff 
jemväl  yttrat  att  denne  i  Åbo  ginge  att  emottaga  det 
vigtigaste  värf  i  Finland,  hvilket  ^tillhörde  historien  och 
hvars  frukter  kommande  slägten  skola  njuta".  Att  bref- 
skrifvaren  härvid  icke  blott  tänkte  på  högskolans  bety- 
delse såsom  bildningshärd  för  landets  ungdom,  utan  äfven 
dess  oförvitliga  hållning  i  det  yttre  —  och  kanske  detta 
främst  af  allt  —  är  tydligt  nog.  Men  i  sjelfva  verket 
synes  den  nya  vicekanslern,  trots  de  smickrande  omdö- 
men Eehbinder  om  hans  lämplighet  på  denna  post  fällt, 
dock  saknat  några  egenskaper,  som  varit  af  mycken  vigt. 
Så  förminskades  hans  inflytande  på  både  ungdomen  och 
dess  lärare  genom  hans,  den  fordne  mihtärens,  mindre 
utbildade  förmåga  af  såväl  det  munthga  som  skriftliga 
ordet  —  något  hvarom  redan  de  af  oss  gjorda  utdragen 
ur  hans  anteckningar  vittna,  men  hvilken  för  en  större 
allmänhet  blef  klar,  då  man  anställde  jemförelser  med  den 
förre  prokanslems  oratoriska  talang.  Så  skedde  redan,  då 
han  höll  sitt  inträdestal  vid  akademien,  hvilket  af  hemhga 
vedersakare  antagligen  icke  lemnades  obegagnadt  på  ett 
för  AminoflF  föga  smickrande  sätt.  Också  lemnade  sjelf- 
beherrskning  och  sinnesnärvaro  åtskilligt  att  önska,  likaså 
kännedomen  om  laga  och  administrativa  former.  Följden 
synes  varit,  att  han  icke  sällan  leddes  af  rådgifvare,  hvil- 
kas  syfte  mera  torde  varit  vinnande  af  gunst  än  sannin- 
gens uppdagande. 

A  en  annan  sida  kan  icke  bestridas,  att  bullersamma 
uppträden  ibland  ungdomen  och  isynnerhet  ett  alarme- 
rande tilltag  af  en  student,  för  resten  sinnesrubbad,  emot 
en    af  professorerna,  det  der  till  det  yttre  på  ett  olycks- 

>)  CastréD,  a.  a.,  s.  381. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  I:s  regering.  139 


bådande  sätt  påminde  om  attentatet  emot  Kotzebue  i 
Tyskland,  i  hög  grad  satte  vicekanslers  förmåga  på  prof 
och  det  kort  efter  hans  tillträde  af  sitt  embete.  Konflik* 
tema  med  akademien  erhöllo  från  början  en  bitter  karak- 
ter och  Rehbinder,  som  i  Petersburg  befann  sig  „i  en 
grnfvelig  mellanhand^  ^),  yrkade  på  stränghet  jemväl  emot 
lärarene  ^).  Oroande  tecken  antydde  att  än  värre  förestod. 
Detta  inträffade,  då  Arwidsson,  hvilken  åter  kände 
sig  manad  att  beträda  den  publicistiska  banan,  uti  den  af 
akademie  adjunkten  J.  O.  Linsen  utgifna  tidskriften  Mae- 
mosyne  offentliggjorde  en  artikel,  ^Betraktelser**  (februari 
1822).  Han  framlade  der  och  utvecklade  ytterligare  i 
vältaligt  språk  sina  tidigare  uttalade  åsigter  om  nationa- 
liteten och  dess  betydelse  för  folkens  lif,  jemte  det  han 
granskade  den  i  sådant  afseende,  liksom  med  hänsyn  till 
det  politiska,  rådande  stämningen  hos  sina  landsmän  af 
olika  stånd  samt  påpekade  bestraffande  deras  tröghet  och 
trånga  intressen.  Dervid  ingingo  ock  några  rader  beträf- 
fande militären,  hvilken  i  allmänhet  med  ironiskt  skämt 
och  ej  utan  viss  ringaktning  afmälas. 


*)  I  bref  till  Aminoff  d.  >Vt«  oktober  1821.  Det  g&llde  ett  slags- 
mål Tid  Tayasttull,  der  vakten  och  studerande  sammandrabbat.  „Jag 
skall  medla  hvad  jag  kan,  men  betänk  uti  hvad  för  en  grufvelig  mellan- 
hand jag  befinner  mig,  isynnerhet  med  Gancellem  som  är  ung,  håftig 
och  älskar  expeditiya  remeder.**  (Storfursten  Nikolai  Pavlowitsch  var 
kansler  sedan  1816.) 

*)  Uti  det  of  van  sagda  åsyftas  attentatet  d.  10  december  1821  af 
studenten  Johan  Immanuel  Gadolin,  son  till  den  berömde  kemieprofes- 
soren  Johan  Gadolin,  emot  Israel  Hvasser,  hvilken  han  sårade  med  en 
nniformsvärja.  Med  anledning  af  denna  v&ldsgerning,  hvilken  häftigt 
upprört  vicekanslcr  och  föranledt  uppträden  med  d.  v.  rektor  H.  H. 
Fattenborg  och  Afzelius,  samt  pä  grund  af  sakens  behandling  inför  det 
akademiska  forum,  hvaröfver  den  förstnämnde  synes  beklagat  sig,  till- 
skref  Rehbinder  Aminoff  följande  märkliga  bref,  hvilket  vi  till  största 
delen  ätergifva.  Till  sakens  ytterligare  belysning  m&  nämnas  att  delin- 
qventen,  enligt  Fattenborgs  bref  till  Rehbinder  d.  12  december  1821, 
samma  dag  gerningen  föröfvats,  i  fadrens  hus  underkastats  förhör  af 
Consistorium  minus  i  närvaro  af  tvenne  läkare  och  att  han  dervid  be- 
funnits i  den  belägenhet,  att  han  icke,  „utan  att  falla  i  raseri,  kunde, 
flyttas  till  något  publikt  häkte". 


Digiti 


zed  by  Google 


130  En  vändpunkt  uti  Alexander  La  regering. 


Att  sådant  i  anseende  till  tidens  ringa  vana  vid 
offentliga  uttalanden  och  derför  så  mycket  ömtåligare 
uppfattningssätt  af  dylika,  skulle  inom  militära  kretsar 
väcka  anstöt,  är  lätt  att  finna,  isynnerhet  som  krigare* 
ståndet  fortfarande  gjorde  anspråk  på  sociala  företräden 
och  skild  hänsyn.  Men  att  isynnerhet  Aminoff,  hvilken 
allt  ifrån  de  första  tiderna  efter  landets  förening  med 
Ryssland  betraktat  sig  såsom  en  viss  målsman  för  finska 
militären    och    hos    monarken   utverkat  dess  bibehållande 


RehbiDders  skrifvelse  (Rilaks-samliDgen  I)  lyder: 

S:t  Petersburg  d.  1  januari  n.  st.  1822  (i  origin.  genom  mlsskrif' 

ning  1821). 

,,HögYälborne  Herr  Grefve,  Geheimeråd,  Vice  Can celler  och  Gom- 

mendeur! 

Man  behöfver  icke  vara  särdeles  bevandrad  i  vanliga  embets- 
befattningar  för  att  ej  finna  det  Rector  bort  underrätta  v.  Ganceller^ 
då  Gadolin'ska  målet  utställdes  till  Gonsistorium  minus  etc.  Men  Her- 
rar Professorer  äro  ej  vana  att  göra  annat  än  hvad  som  är  uttryck- 
ligen föreskrifvet  i  Academiska  Gonstitutionernai  då  deremot  h varje 
annan  embetsman  måste  fullgöra  mänga  skyldigheter  och  isynnerhet 
iakttaga  flera  attentions  och  folkvetts  reglor,  hvilka  ej  tinnas  i  någon 
beskrifven  lag.  Ännu  absurdare  var  det  att  vilja  utestänga  v.  Ganceller 
ifrån  undersökningen  och  att  låta  en  mördare  sitta  arresterad  på  sin 
kammare  och  communicera  sig  med  hela  staden.  Detta  handlingssätt 
bär  stämpeln  af  vår  tid.  De  som  mest  skrika  om  publicitet,  om  jem- 
likhet  inför  lagen  m.  m.,  äro  de  första  att  glömma  hufvudgrunderna 
för  dessa  vackra  läror,  då  det  gäller  att  intrigera,  att  försvara  corpora- 
tions  intressen  och  kanske  befordra  hemliga  planer.  Då  sjelfsvåldet  vid 
Academien  inrotat  sig  till  den  grad,  att  man  knappt  erkänner  något  för- 
manskap, då  det  är  af  vigt  att  låta  de  lärda  fäderna  förstå  att  ibland  dem,^ 
liksom  ibland  alla  andra  embetsmannaklasser  bör  iakttagas  den  anständiga 
subordination  och  den  uppmärksamhet  för  Ghefen,  utom  hvilka  man 
aldrig  kan  bringa  ett  verk  till  ordning,  så  har  Herr  Grefven,  af  veder- 
börandes  förutnämnda  förhällande,  haft  fullkomlig  anledning  och  giltiga 
skäl  att,  på  sätt  som  skett,  scrupensa  dem  och  tiden  skall  visa  att  det 
fallit  i  god  jord.  Jag  hade  blott  önskat  att  Herr  Grefven,  enär  Rec- 
tor och  Afzelius  yttrade  deras  önskan  att  få  nedlägga  sina  högaembe- 
ten,  genast  a£fordrat  dem  deras  afskedsmemorialer.  Om  något  dylikt 
framdeles  skulle  inträffa,  så  ber  jag  Herr  Grefven  på  det  enträgnaste 
att  genast  taga  saken  au  aérieux  samt  försäkra  dem,  hvilka  önska  sia 
retraite,   att   sådant   skall   dem  genast  beviljas.    För  min  del,  vill  jag 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  Ls  regering,  131 


vid  fordna  löneförmåner  *),  hvilken  skildt  påyrkat  egen 
armée  för  landet  såsom  det  vigtigaste  för  att  ^underhålla 
hederskänslan  i  nationen"  och  hvilken  förklarat  att  om 
ej  så  skedde,  "många  fäder  torde  ailägsna  sina  barn  från 
den  eljest  så  kära  fosterjorden"  ^),  att,  upprepa  vi,  framför 


g5ra  mig  ansvarig  att  H.  GrefveDs  ord  skola  sannas.  Dessa  Herrar, 
hvilka  äro  stora  i  phraser,  men  backharar  i  sjelfva  verket,  kunna  vara 
försäkrade  att  ingen  fruktar  deras  hotelser,  att  verlden  och  Academien 
kunna  bestå  ganska  väl  och  kanske  bättre  än  hittills,  om  en  och  annan 
vill  stryka  pä  foten.  Vare  längt  ifrån  mig  att  vilja  predika  annat  än 
moderation,  hvilken  varit  hnfvudregeln  för  min  embetsmanna  conduite. 
Men  om  det  ä  ena  sidan  är  gifvet  att  sanningens  språk  får  ny  vigt 
genom  försigtighet  i  uttryck  och  handlingssätt,  så  är  det  på  andra  sidan 
lika  gifvet  att  man  ej,  vid  något  tillfälle,  får  se  genom  fingrame,  då 
det  handlar  om  att  utrota  missbruk,  att  återföra  ordning  och  disciplin. 
Jag  anför  detta  blott  för  att  visa  att  vi  (i)  denna  del  tänka  lika  samt 
att  vi  se  sakerna  ur  samma  synpunkter.'' 

Härpå  följer  ett  mycket  strängt,  ja  dräpande  uttalande  om  pro- 
fessor Afzelius,  hvilket  sprider  ett  icke  oväsendtligt  ljus  öfver  dennes 
kort  derefter  skeende  afgäng  från  sitt  embete. 

„Afzelius  är**,  fortsätter  Rehbinder,  „en  man  med  sällsynta  talan- 
ger och  kan,  som  jag  tror,  vara  af  utmärkt  nytta  om  han  strängt  hålles 
vid  marginalen  och  om  man  kan  hindra  honom  att  blanda  sig  i  allt. 
Han  är  dubbel,  fin  intriguant,  opålitelig,  men  kan  göra  mycken  nytta, 
om  man  nyttjar  honom  såsom  ett  instrument,  hvilket  skall  handteras 
med  varsamhet.  Man  kan,  efter  hvad  jag  ajelf  erfarit,  leda  honom 
med  lock  och  pock  efter  omständigheterna,  ty  han  är  i  högsta  grad 
poultron  och  ännu  större  lycksökare.  £fter  min  erfarenhet  är  han 
isynnerhet  excellent  att  leda  de  öfriga  tjurhufvudena,  men  man  måste 
ej  försumma  att  beständigt  följa  honom  och  leda  honom  sjelf,  hvilket 
jag  ej  tror  vara  svårt.  —  Hvarföre  har  han  fått  en  så  stor  infiuence? 
Jo  derföre  att  de  öfriga  ej  idas  tänka  sig  i  saker  eller  göra  något  utom 
det  vanliga.  De  hafva  ansett  beqvämligast  att  låta  honom  undersöka, 
skrifva  protocoller,  uppsätta  betänkanden,  corrigera  dissertationer  m. 
m.  Om  hvar  och  en  tillhålles  att  fullgöra  sina  egna  skyldigheter  och 
om  A:s  påminnes  att  hålla  sig  vid  sin  läst,  så  kunde  måhända  en  och 
annan  olägenhet  undvikas  och  A.  besparas  mycken  tid  för  sina  egent- 
liga göromål. 

Med  ett  penndrag  kan  A.  uteslutas  från  Organisations  (=Statut) 
Oomitén,  om  han  söker  contrecarrera  arbetets  fortgång.  Svårligen  torde 
dock   hans  plats   kunna  ersättas  i  juridiskt  och  legislativt  afseende."* 

O  Jfr  ofvanföre  manifestet  d.  10  mars  1810. 

*)  Aminoffs  bref  till  Rehbinder,  Rilaks  den  3  juli  1821. 


Digiti 


zed  by  Google 


132  En  vändpunkt  uii  Alexander  1:8  regering. 


andra  Aminoff  skulle  känna  sig  personligen  kränkt,  var 
än  mera  begripligt.  Då  härtill  kom  att  Arwidssons  för- 
nyade uppträdande  såsom  redaktör  sedan  hans  eget  blad 
indragits,  hade  utseende  af  trots  emot  högre  myndighet, 
föranledde  hans  ironiska  utfall,  hvilket  under  andra  för- 
hållanden eller  i  en  senare  tid  antagligen  medfört  blott 
lindrigare  olägenhet  för  författaren,  de  allra  strängaste  åt- 
gärder. Obestridligt  är  att  laga  formaliteter  härvid  af  vice- 
kansler  icke  iakttogos,  äfvensom  att  hans  förhållande  till 
den  anklagade  —  åtminstone  att  döma  af  Arwidssons 
egna  uppgifter  —  icke  i  allo  bar  karakteren  af  upprik- 
tighet, men  utgången  blef  den  kända,  den  på  sin  tid  syn- 
nerligt uppseende  väckande  förvisningen  af  Arwidsson 
från  Åbo  universitet  utan  rättighet  att  dit  någonsin  åter- 
vända ').  Härtill  kommo  häftiga  uppträden  inför  vice- 
kansler  vid  reskriptets  uppläsande  uti  konsistorium  *),  hvilka 


^)  Jemlikt  kejs.  reskriptet  af  Vto  n^&j  l^*^^* 

')  Vid  detta  tillfälle  väcktes  af  Dägra  professorer,  enligt  Arwids- 
80D,  Melartin,  Johan  Bonsdorff  och  Fattenborg,  fråga  huruvida  laga 
domstol  anställt  undersökning  i  saken  äfvensom  antydan  gjordes  att 
monarken  icke  blifvit  om  rätta  förhållandet  vederbörligen  upplyst. 
Bonsdorff  synes  i  detta  hänseende  gått  längst,  enligt  hans  egen  rel»> 
tion  (Akademiska  interiörer  frfln  1820-talet,  i  Finsk  Tidskrift,  mars- 
häftet 1882);  hans  ord  tyckas  närmast  åsyftat  —  eller  kunde  så  tydas 
—  Kehbinder.  Aminoff  hade  förbjudit  justering  af  protokollet  för  denna 
dag  d.  28  juni  uti  hans  frånvaro  och  sjelfva  frågan  med  dithörande 
förhandlingar  finnes  ej  uti  konsistorii  akter.  (Jfr  C.  G.  Estiander,  a. 
a.,  8.  159  ff.) 

Karakteriserande  den  ståndpunkt  Rehbinder  intog  uti  denna  sak 
är  hans  bref  till  Aminoff  efter  det  meddelande  han  af  denne  emottagit 
rörande  det  som  förefallit. 

Czarskoe  Selö  d.  Vi<  juli  1822. 

„0m  Herr  Grefven  påminner  sig,  har  jag  alltid  påstått  att  felet 
ligger  icke  hos  ungdomen,  utan  hos  de  akademiska  Fäderna  och  der 
existerar  fröet  till  samma  anda,  som  hemsöker  mera  och  mindre  nästan 
alla  länder,  med  hvilka  vi  äfven  hafva  det  gemensamt  att  Universitetena 
varit  plantskolor  för  omogna  och  subversiva  idéer.  Annorstädes  har 
man  dock  förstånd  att  bedömma  sin  egen  ställning  och  medlen  för  att 
åstadkomma  äfven  det  onda.  —  I  det  liberala  Tyskland  afsätter,  arre- 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1:8  regering,  133 


hade  till  påföljd  att  inom  kort  professor  Johan  Bonsdorff 
afgick  från  akademien  såsom  tjenstledig  intilldess  han 
kunde  såsom  emeritus  varda  entledigad. 

Någon  tid  förut  hade  Afzelius  inlemnat  ansökan  om 
afsked  och  jemväl  erhållit  sådant  —  med  hela  lönen  lik- 
väl uti  pension.  Att  afskedet  föranledts  genom  yttre 
påtryckning  och  hvilken  den  sannolika  orsaken  dertill 
varit,  torde  blifva  tydligt  af  det  föregående  ^). 

Antagligen  till  följd  af  dessa  stränghetsåtgärder  äfven- 
som  de  akademiska  auktoriteternas  bemödanden  att  tiU- 
bakahålla  hvarje  vidare  anledning  till  misshag  från  högre 
ort,  företedde  ock  akademien  under  närmaste  framtid  till 
det  yttre  lugn  och  stillhet  —  huru  stor  andel  nedslagenhet 
och  tyst  missmod  möjligen  häruti  hade,  är  icke  närmare 
utredt.    Rehbinder,  hvilken  synes  befarat  motsatsen,  kände 


sterar  och  bortskickar  man  professorer  utan  att,  sä  mycket  jag  känner, 
de  akademiska  auctoriteterna  protesterat  deremot;  sädant  har  skett  i 
Weimar  och  Jena,  Berlin,  Bonn  m.  fl.  I  Finland  äter  tänker  man  pä 
ett  sädant  halsbrytande  företag  för  det  en  student  blifvit  relegerad;  i 
Finland,  forenadt  med  ryska  riket,  der  en  sådan  protest  ej  skulle  tjena 
till  annat  än  att  störta  oss  i  ett  haf  af  olyckor ;  äfven  under  Sv.  rege- 
ringen  voro  vi  ej  ovane  vid  slika  smä  arbitrager,  för  att  förekomma 
ett  värre  ondt;  dä  teg  man  såsom  goda  barn;  nu  äter,  dä  man  ej  kan 
hafva  minsta  förhoppning  om  framgång  med  dylika  steg,  skriker  man, 
och  jag  frägar  om  ej  deruti  ligger  lika  mycken  dumhet  som  elak  vilja. 
Underrättelsen  om  den  väckta  motionen  surprenerade  mig  visserligen, 
men  jag  bör  dock  förutsätta  sä  mycket  sundt  förnuft  hos  upphofsmän- 
nen  till  denna  dumhet  att  de  skola  inse  obetänksamheten  deraf  och 
huru  ändamälslöst  det  skulle  vara  att  äfventyra  hela  Universitetets 
cxistence  för  det  en  excentrisk  student  blifvit  näpst  för  politiska  för- 
seelser"   

I  öfrigt  skänker  brefskrifvaren  loford  ät  Aminoff  för  det  han 
vid  föredragningen  af  ifrågavarande  ärende  och  det  kejserl.  reskriptet 
»förbjöd  diskussion  och  protesterade  emot  justering  af  protokollet, 
innan  han  var  närvarande". 

Derjemte  erkänner  dock  Rehbinder  att  han  icke  voterat  „för 
perpetuel  relegation  (för  Arwidsson),  men  sedan  det  skett,  är  det  min 
politik  att  försvara  regeringens  åtgärd". 

^)  Se  Rehbinders  yttrande  i  brefvet  af  1  januari  1822. 


Digiti 


zed  by  Google 


134  En  vändpunkt  uti  Alexander  1: 8  regering, 

en  börda  lyftad  från  sitt  sinne  och  gaf  sina  känslor  ut- 
tryck uti  bref  till  Aminoff  i  slutet  af  1822  ^). 

^För  hvarje  fäderneslandets  vän",  skrifver  han,  „för 
hvarje  man,  som  inser  vår  ställning  och  isynnerhet  for 
den  som  har  del  i  ansvarigheten  för  styrelsen,  är  det 
högst  hugnande  att  erfara  det  lugnet  vid  Universitetet 
fortfar  och  att  allt  synes  ingå  i  sin  fordna  ordning.  Sam- 
tids och  efterverlds  rättvisa  erkänsla  tillhör  den  som  bi- 
dragit dertill,  och  hvem  skulle  det  väl  kunna  vara,  som 
mera  förtjente  denna  tacksamhet,  än  den  som  på  stället 
leder  och  vakar  öfver  den  goda  saken." 

Samma  hugneliga  intiyck  fick  Rehbinder  erfara  äfven 
längre  fram;  vid  det  akademiska  läseårets  slut  var  han  i 
tillfälle  att  inför  regenten  anmäla  det  detsamma  tillända- 
lupit  utan  att  någon  oordning  egt  rum  och  „utan  att 
lugnet  på  minsta  sätt  vid  Universitetet  varit  stördt";  mo- 
narken betj^gade  derför  vicekansler  nådigt  välbehag  ^).  Och 
jemväl  under  följande  år,  då  AminoflF  enskildt  uttalat  far- 
håga rörande  „någon  förändring  i  afseende  å  vicekanslers- 
embetet",  förklarade  Rehbinder  att  „såväl  kejsaren  som 
kansler  vid  alla  tillfällen  yttrat  sin  tillfredsställelse  öfver 
hans  förvaltning"  och  „att  man  hela  tiden  fröjdat  sig  åt 
det  lugn  som  rådt  vid  Universitetet"  ^).  Väl  hade  ett 
uppträde  af  några  öfverlastade  studenter  under  denna 
period  förefallit,  men  som  detta  icke  egt  någon  politisk 
färg  och  militär  der  icke  varit  inblandad,  hade  man  blun- 
dat för  detsamma*).  Dock  låter  kejsaren  vid  förnyade 
tillfällen    erinra    om  vigten  af  att  arbetet  med  de  akade- 


*)  S:t  Petersburg,  november  g.  st. 

*)  Bref  från  Kehbinder  till  Amiuofif,  Czarskoe  Selö  d.  25  juni 
g.  st.  1823.  • 

D.  28  december  g.  st.  1823  erhöll  Aminoff  presidents  namn,  heder 
och  värdighet,  lika  med  presidenterna  i  landets  hofrätter. 

»)  Rehbinder,  S:t  Petersburg  Vig  juni  1824. 

*)  Rehbinder  uppmanar  i  alla  fall  Aminoff  att  förfara  „med  ytter- 
sta stränghet  och  statuera  allvarsamma  exempel^.  S:t  Petersburg,  d. 
21  december  g.  st.  1823. 


Digiti 


zed  by  Google 


Eti  vändp^tnkt  uti  Alexander  La  regering.  136 


miska   statuterna   måtte    snart   fullbordas  —  misstrogen- 
heten  var  icke  fullständigt  försvunnen  ^). 


Vid  en  återblick  på  universitetets  förhållanden  kan 
sålunda  utan  någon  tvekan  sägas,  att  Aminoff  såsom  hög- 
skolans närmaste  styresman  och  Rehbinder  såsom  hans 
ledare  icke  i  någon  mån  låtit  brista  uti  energi  och  beslut- 
samhet, då  det  gällde  att  aflägsna  hvarje  stötesten  och 
förebygga,  så  vidt  möjligt  var,  hvarje  orsak  till  misshag 
och  misstanke  hos  den  uti  tidens  reaktionära  tendenser 
alltmera  intagne  monarken.  Men  det  mål,  som  härvid  före- 
sväfvat  dem,  dessa  förhoppningar  om  reformer  uti  all- 
mänt syfte  och  vidare  utveckling  för  det  hela,  hvilka 
hägrat  för  deras  syn  och  skulle  blifva  den  slutliga  belö- 
ningen för  ansträngningarna,  aflägsnade  sig  alltmera  för 
att  omsider  i  allo  försvinna. 

Kallelse  till  ständernas  sammanträde  uteblef  fort- 
farande och  den  komité,  i  hvilken  proposition  uti  ofvan 
antydt  afseende  skulle  utarbetas  och  der  Aminoff  skulle 
presidera,  afhördes  icke  heller. 

Och  det  kunde  knappast  vara  annorlunda.  Den  uti 
system  utbildade  statskonst,  hvilken  under  den  heliga 
alliansens  egid  nära  med  hvarandra  förband  isynnerhet 
de  tre  östliga  stormaktenia  och  hvilken  under  förnyade 
kongresser  och  furstemöten  ställt  regentema  i  närmare 
solidaritet  till  hvarandra  än  någonsin  tidigare,  utgjorde 
redan  i  och  för  sig  uti  Alexanders  ögon  ett  väsendtligt 
hinder  för  att  till  förmån  för  det  fjerran  Finland  göra  ett 
undantag  och  der  ytterligare  befästa  det  konstitutionella 
samhällsskick,  hvilket  man  annorstädes  kringskar  och  un- 
dertryckte. Sjelfva  den  förbindelse  han  åtagit  att  handla 
i  öfverensstämmelse  med  sina  förbundne  var  ett  band  på 
monarken.  Denna  motvilja  att  synas  häiniti  brista  tör 
icke  böra  lågt  anslås  och  förstärkte  tvifvelsutan  uti  väsendt- 


»)  Bref  af  Rehbinder  till  Aminoff  d.  25  juni  g.  st.  1823  och  »Vj^ 
mara  1825. 


Digiti 


zed  by  Google 


136  En  vändpunkt  uti  Alexander  1:8  regering. 

lig  grad  den  rådande  misstron  till  liberala  principer  öfver- 
hufvud  *). 

Också  gafs,  såsom  ofvan  antydts,  ibland  de  män, 
som  då  omgåfvo  honom,  föga  någon,  hvilken  med  hänsyn 
till  allmänna  politiken  skalle  gifvit  råd  uti  en  annan  rikt- 
ning. Äfven  hvad  Finland  vidkom,  egde  något  likartadt 
mm.  De  fordom  anlitade  männen  trädde  efterhand  mera 
uti  bakgrunden;  den  aktade  generalguvernören  Fabian 
Steinheil,  ^hvilken  uppriktigt  älskade  vårt  land"  %  vann 
omsider  entledigande  '*).  Han  efterträddes  af  general  Za- 
krewsky,  som  åtnjöt  „sin  monarks  oinskränhta  förtroende 
och  utmärkte  sig  genom  verksamhet  och  fermeté".  Reh- 
binder  befarade  dock  från  början,  att  han  skulle  „följa  an- 
dra grundsatser  än  företrädaren"  och  möjligen  „gifva  en  för- 
ändrad riktning  åt  statsmaskinen"  *);  den  närmaste  fram- 
tiden utvisade  att  Rehbinder  icke  i  hufvudsak  misstagit  sig. 

Svårigheterna  tillväxte,  ryska  aristokrater,  hvilka  an- 
sågo  sina  rättigheter  förfördelade  genom  Viborgs  läns 
gjorda  förening  med  det  öfriga  Finland,  höjde  klagomål 
och  inför  storfursten-kanslern  erfor  Behbinder  allt  oftare 
förut  främmande  känslor  vid  sin  embetsmannaverksamhet; 
nedslagenhet  och  fruktan  fingo  makt  med  honom.  Men 
ehuru    skuggorna  tätnade  och  Rehbinder  ansåg  det  helas 


O  Upplysande  i  detta  afseende  förefaller  i  syonerhet  ett  yttrande, 
som  Alexander  fällde  uti  en  samtida  stor  politisk  angelägenhet,  hvilken 
ntan  tvifvel  låg  honom  mycket  om  hjertat.  Dä  madame  Krddener, 
hvilken  såsom  bekant  vid  tiden  för  heliga  alliansens  bildande  stått 
honom  ganska  nära  och  hvilken  nu  i  Petersburg  ifrade  till  förmån 
för  grekerna,  som  ville  lösgöra  sig  frän  turkarnes  ok,  bönföl  1  om  Ale- 
xanders bistånd,  anförde  denne  såsom  skäl  till  sin  vägran  utom  annat: 
„surtout  Tobligation  qu'il  avoit  contractée  de  marcher  d^accord  avec 
ses  alliéa".  Dessa  önskade,  såsom  kändt,  grekernas  fortfarande  under- 
kastelse under  Porten.  Yie  de  Madame  de  Kriidener,  par  Charles  Ey- 
nard,  Paris  1849,  t.  II,  p.  872. 

*)  Ehrenström  till  Rehbinder. 

*)  11  september  1828.  Hade  redan  någon  tid,  pfl  grund  af  för- 
svagad helsa,  hyst  afsigt  att  lemna  sin  plats.  Qvarstod  dock  ännu 
såsom  tjenstförrättande  generalguvernör  några  månader. 

*)  Bref  till  Aminoff,  S:t  Petersburg  d.  21  december  g.  st,  1823. 


Digiti 


zed  by  Google 


En  vändpunkt  uti  Alexander  1: 8  regering.  187 


framtida  bestånd  satt  på  spel,  skulle  dock  Alexanders 
minnesrika  regering  icke  gå  till  ända  uti  fullständigt  mör- 
ker. Vi  tala  icke  om  de  många,  hos  hvilka  erinran  af  den 
förgångna  tiden  qvarstod  uti  ett  outplånligt  ljus;  men 
ännu  qvarlefde  hos  enstaka  hoppet  om  en  kommande 
landtdag  —  förtroliga  meddelanden  vittna  derom  —  lik- 
som ock,  hvad  sjelfva  landets  högsta  styrelseverk  angår, 
ett  officielt  papper.  Och  kanske  äfven  uti  djupet  af  mo- 
narkens eget  känsliga  sinne  en  sådan  stämning  icke  ens 
nu  saknade  gensvar  —  „om  de  yttre  förhållandena  sådant 
medgifvit".  Ännu  vid  lifvets  slut  låg  honom  Finlands 
väl  om  hjertat;  hans  vänliga  känslor  för  landet  slocknade 
först  uti  döden. 

6.  Frostenis. 


Digiti 


zed  by  Google 


Zelis. 

Drama  af  Jakob  Tengström. 


I  uppsatsen  „Några  drag  ur  Jakob  Tengströms  lite- 
rära lif"  ^)  antydde  jag,  huru  rikt  Tengströms  literära 
värksamhet  uppspirade  under  hans  vistelse  i  Sverge  1779 
— 81.  Gustaf  nirs  varmhjärtade  och  uppmuntrande  in- 
tresse för  poesin  och  vältaligheten,  umgänget  med  J.  H. 
Kellgren  och  samarbetet  med  äfven  andra  snillrika  med- 
lemmar af  sällskapet  „Utile  dulci"  framkallade  hos  honom 
en  produktivitet,  som  framträdde  i  värdefulla  alster  på 
lyrikens,  den  ästetisk-filosofiska  betraktelsens  och  den  hi- 
storiska forskningens  fält.  Då  jag  skref  nämda  uppsats, 
visste  jag  emellertid  icke,  att  Tengström  samtidigt  hade 
försökt  sig  på  ännu  ett  område,  det  dramatiska,  hvilket 
på  denna  tid  för  en  ung  literatör  var  så  mycket  mera 
lockande,  som  konungen  själf  främst  intresserade  sig  för 
den  dramatiska  poesin.  Sedermera  har  jag  bland  Teng- 
ströms hos  statsrådet  Lagus  förvarade  efterlämnade  manu- 
skript funnit  handskriften  till  ett  af  honom  författadt 
drama  i  fem  akter,  benämdt  „ Zelis",  hvilket  såväl  på  grund 
af  sitt  poetiska  värde  som  såsom  i  sitt  slag  hos  oss  en- 
samstående bör  betraktas  såsom  ett  intressant  tillskott  till 
vår  förgångna  literatur. 

Om  den  impuls,  som  föranledde  Jakob  Tengström 
att  försöka  sig  såsom  dramatiker,  berättar  hans  brorson 
och  svärson  Johan  Jakob  Tengström  i  handskrifna  „An- 
märkningar",  som  han  bifogat  till  svärfaderns  själf  biografi: 
»Morbrodern  Anders  Chydenius  nära  lierad  med  riksrådet 


»)  Sv.  Lit.  S.  i  Finl.  Förh.  och  upps.  4  sid.  1—28. 


Digiti 


zed  by  Google 


Zelis.  139 

Carl  Fredrik  Scheffer.  Skref  för  svärfar,  då  han  först 
kom  till  Stockholm,  ett  rekommendationsbref  till  Scheffer, 
som  blef  svärfar  särdeles  gynsam,  bjöd  honom  ut  en  och 
annan  söndag  till  sin  landtegendom  Tyresjö,  en  mil  från 
Stockholm.  Scheffer  uppmuntrade  svärfar  att  skrifva  en 
tragedi,  emedan  konungen  fåstade  särdeles  uppmärksamhet 
vid  teatern.  Svärfar  skref  äfven  en  tragedi,  som  än  skall 
bland  svärfars  papper  förvaras,  hvars  ämne  var  Alexander 
och  Darius  (dennes  milda  behandling  af  den  förre)".  Teng- 
ström  tänkte  således  med  detta  drama  göra  sin  entré  i 
Stockholms  literära  värld,  men  ansåg  sig  förmodligen 
hafva  misslyckats,  och  gjorde  icke  något  försök  att  låta 
uppföra  eller  utgifva  värket,  hvarför  det  förblef  okändt, 
så  att  icke  den  annars  med  hans  literära  värksamhet  för- 
trogne magen  till  namn  eller  innehåll  kände  det.  Han 
gaf  sig  icke  ens  mödan  att  i  alla  detaljer  slutföra  korri- 
geringen däraf,  hvarför  flere  verser  äro  ofulländade  och 
manuskriptet  i  allmänhet  bär  prägeln  af  att  hafva  lämnats 
å  sido,  innan  förf.  lagt  sista  handen  vid  detsamma.  Oak- 
tadt  „Zelis"  således  på  intet  sätt  var  ämnadt  för  offentlig- 
heten, torde  jag  icke  begå  en  indiskretion  genom  att  nu, 
sedan  mera  än  hundra  år  förflutit  efter  dess  författande, 
låta  läsaren  blicka  in  i  dess  innehåll. 

Zelis  föregås  af  några  inledande  ord,  i  hvilka  förf. 
säger,  att  ämnet  till  sorgespelet  är  Alexanders  mildhet 
emot  Darii  fångna  gemål  och  familj  efter  slaget  vid  Issus 
med  särskild  anslutning  till  ett  ställe  ur  Curtii  Rufi 
Alexander  d.  stores  historia  ^).     Därvid  har,  heter  det  vi- 


0  Lib.  III  cap.  XII.  Stallet  har,  enligt  A.  Hedners  öfyersättning, 
följande  lydelse:  „Sedan  de  tillbörliga  äretjänsterna  blifvit  visade  de 
aflidne,  skickar  han  bud  till  de  fåogna,  att  han  själf  ville  besöka  dem, 
och  utan  att  taga  med  sig  hopen  af  följeslagare,  ingår  han  i  tältet,  åt- 
följd af  Hephästion.  Bland  alla  konungens  vänner  var  denne  honom 
kärast :  han  hade  blifvit  uppfostrad  tillsammans  med  konungen  och  hade 
förtroende  af  alla  hans  hemligheter;  ingen  annan  vågade  sä  fritt  som 
han  varna  konungen,  hvilken  frihet  han  likväl  så  begagnade,  att  den 
mera  syntes  gifven  af  denne,  än  själftagen  af  honom;  han  var  jämnårig 
med  konungen,  men  var  till  sin  gestalt  ansenligare.  Drottningarna  trodde 
därför  att  han  var  konungen  och  betygade  honom  vördnad  pä  persiskt 


Digiti 


zed  by  Google 


140  Zelis, 

dåre,  förf.  emellertid  ganska  litet  vare  sig  följt  eller  kun- 
nat följa  den  historiska  sanningen,  utan  det  mesta  är  af 
egen  uppfinning.  Han  har  trott  sig  berättigad  därtill,  så- 
väl på  grund  af  äldre  äfvensom  nyare  mästares  föredöme 
och  uttalanden  som  på  grund  af  den  tragiska  skaldekon- 
stens egen  art,  som  ej  gärna,  om  den  i  alt  skall  blifva 
rätt  rörande  och  lämpad  efter  konstens  många  och  grann- 
laga  reglor,  tål  att  så  noga  bindas  vid  händelserna,  att 
en  skald  ej  har  lof  att  därmed  göra  de  ändringar,  som 
ämnet  och  ändamålet  fordra.  —  „Pictoribus  atque  poetis 
quidlibet  audendi  semper  fuit  aequa  potestas"  ^). 

Bedan  denna  inledning  angifver,  att  vi  här  alls  icke 
hafva  för  oss  en  historisk  tragedi  i  Shakespeares  eller 
Schillers  anda,  åsyftande  att  låta  de  historiska  personlig- 
heterna framträda  i  deras  konkreta  värklighet.  Det  är 
icke  Alexander  den  store  i  hans  historiska  mission,  som 
intresserar  skalden,  utan  Alexander  är  för  honom  en  ty- 
pisk representant  af  den  segrande  herskarens  ädelmodiga 
mildhet  mot  de  besegrade.  Likaså  är  Darii  gemål  Zelis 
en  typisk  företrädarinna  af  det  hat  mot  den  framgångs- 
rike motståndaren,  som  plär  råda  hos  de  slagne.  Den 
historiska  troheten  är  i  så  ringa  mån  iakttagen,  att  förf. 
låter  Darius  stupa  i  slaget  vid  Issus,  hvarigenom  han  har 
så   mycket   större   frihet   att   genomföra   sin   tankegång. 


vis.  Sedermera  då  en  af  de  fångna  snöpingarna  utvisade  hvilkendera 
var  Alexander,  nedkastade  sig  Lysigambis  framför  hans  fötter  och  ur- 
säktade sin  okunnighet  om  hans  person  därmed  att  hon  förut  aldrig 
sett  honom:  dä  lyfte  konungen  henne  upp  och  sade:  „du  har  icke  missta- 
git dig,  moder,  ty  äfven  denne  är  Alexander".  —  »Med  de  kungliga 
prinsessorna,  som  voro  af  en  utmärkt  skönhet,  umgicks  han  sä  ärbart, 
som  om  de  varit  hans  köttsliga  systrar:  hvad  Darii  gemål  angick,  som 
var  den  skönaste  kvinnan  pä  sin  tid,  var  det  sä  långt  ifrån  att  han 
tillfogade  henne  något  fur  hennes  heder  menligt,  att  han  däremot  med 
största  omsorg  tillsåg,  det  ingen  mätte  mot  henne,  såsom  fången,  upp- 
föra sig  oärbart;  han  lät  återställa  åt  kvinnorna  all  deras  prakt,  och 
ingen  ting  fattades  för  de  fångna  af  d«ras  forna  lyckas  herrligheter, 
utom  förtröstan  om  dess  bestånd". 

^)  Målare  och  diktare  hafva  alltid  haft  en  lika  rätt  att  våga  hvad 
som  hälst  (Horatius:  De  arte  poetica.) 


Digiti 


zed  by  Google 


Zelis.  141 

Häri  ansluter  sig  Zelis  till  det  franska  klassiska  dramat, 
hvars  karaktäristiska  drag  vi  äfven  i  öfrigt  återfinna. 
Versmåttet  är  den  rimmade  alexandrinen,  som  gärna  för- 
binder sig  med  retorisk  högtidlighet  i  stilen.  Händelsens 
utveckling  är  enligt  det  klassiska  dramats  regler  enkel, 
till  följd  hvaraf  den  föreskrifna  enheten  i  ort,  tid  och 
handling  utan  svårighet  upprätthålles.  Handlingen  för- 
siggår oberoende  af  yttre  lokala  omständigheter,  hvarför 
förf.  icke  häller  gifvit  någon  antydning  till  ledning  vid 
det  sceniska  utförandet. 

Att  Tengström,  så  lifligt  han  än  samtidigt,  t.  ex.  i 
svaret  på  Vitterhetsakademins  prisfråga  om  betydelsen  af 
de  gamla  grekers  och  romares  originalskrifter  för  senare 
folks  vitterhet,  yrkade  på  snillets  rätt  att  fritt  skapa,  dock 
såsom  dramatiker  helt  och  hållet  stälde  sig  inom  klassici- 
tetens  råmärken,  berodde  väl  på  att  det  franska  klassiska 
dramat  var  det  enda  inom  Sverges  literära  väiid  kända 
och  erkända.  Själf  var  han  väl  förtrogen  med  Comeilles, 
Sacines  och  Yoltaires  tragedier,  medan  Shakespeare  ännu 
var  honom  obekant,  att  döma  däraf  att  denne  skald  i  det 
nämda  svaret  på  Vitterhetsakademins  prisfråga  alls  icke 
omnämnes.  Otvifvelaktigt  är  i  öfrigt  att  C.  Fr.  Scheffer, 
som  uppmuntrade  Tengström  till  detta  arbete,  icke  skulle 
varit  tillfreds  med  något  annat  än  en  klassisk  tragedi. 

Inom  vår  vittra  literatur,  som  ju  icke  är  rik  på  dra- 
matiska arbeten,  är  „Zelis^  ensamstående  såsom  pseudo- 
klassiskt  drama,  ty  hvarken  förr  eller  senare  har,  så  vidt 
känd  t,  ens  något  försök  gjorts  i  denna  riktning.  Stycket 
är  icke  felfritt,  men  vittnar  om  ej  ringa  talang  såväl  till 
uppränning  som  utförande  och  om  att  förf.  gått  till  sitt 
värk  med  känsla  för  dramats  fordringar. 

Den  första  akten  är  i  sitt  slag  förträfflig  och  fram- 
står såsom  den  måhända  mest  förtjänstfulla  delen  af  det 
hela.  Tvänne  af  konung  Darii  krigare  och  vänner:  Mentor- 
Cyrus  och  Jason  samtala  med  hvarandra  om  den  pågående 
striden  vid  Issus,  den  förre  full  af  hopp  om  seger  för 
Darius,  hvareiter  konungen  skall  gifva  honom  sin  dotter 
Statira  till   maka,   medan    den   senare  med  tveksam  oro 


Digiti 


zed  by  Google 


142  Zelis, 

förtäljer  om  Alexanders  och  hans  truppers  tapperhet. 
Därefter  framträder  Darii  gemål  Zelis,  som  i  djupt  upp- 
rörd sinnesstämning  omtalar,  huru  hon  i  drömmen  sett 
persernas  här  förströdd  och  tillintetgjord  fly  för  de  seg- 
rande grekerna  samt  sin  gemål  sårad  aflida.  Jason  och 
Mentor-Cyrus  söka  förgäfves  lugna  henne.   Hon  utbrister: 

„Min  Gud!     Mitt  kval  förlåt.     Jag  kan  det  ej  försaka. 
„Det  är  ju  fosterland,  mitt  folk,  en  älskad  maka, 
„Som  mig  om  hjärtat  är.     Jag  är  ej  saklöst  svag. 
„Din  hjälp  jag  hoppas  bör,  med  fruktar  dina  slag. 

Ytterligare  infinner  sig  Zelis'  dotter  Statira,  åtföljd 
af  sin  förtrogna  Tirza.  Genom  en  dialog  mellan  Mentor- 
Cyrus  och  Statira  göres  läsaren  bekant  med  den  kärleks- 
konflikt, som  spelar  bakom  de  stora  händelserna.  Statiras 
beslut  att  aldrig  frivilligt  ingå  en  förening  med  hennes 
faders  afskydde  rådgifvare  ger  sig  kraftigt  tillkänna  i 
hennes  ord  till  Mentor-Cyrus: 

„Hör  upp  att  detta  bröst  med  fS,fang  kärlek  bry, 
„Ditt  hat  mig  hällre  gif,  min  åsyn  evigt  sky, 
„Du  älskar  utan  hopp,  du  bör  din  ömhet  spara, 
„Mitt  hjärta  är  ej  gjord  t  att  mot  din  kärlek  svara. 
„Det  dig  ej  älska  kan. 

Mentor-Cyrus  anger,  ensam  blifven,  i  en  monolog  sin 
afsikt  att  betvinga  den  motspänstiga  Statira. 

Sedan  dramats  uppränning  sålunda  i  första  akten 
blifvit  utvecklad,  framför  Araspes  i  andra  akten  under- 
rättelsen om  den  persiska  härens  nederlag  och  Darii  fall. 
Zelis  fattar  det  förtviflade  beslutet  att  i  staden  Issus  göra 
besegraren  motstånd.  Hon  ger  Araspes  sina  ordres  med 
orden: 

„Gå,  båda  opp  mitt  folk,  slut  stadens  portar  till, 
„Till  sista  droppen  blod  jag  mig  försvara  vill. 

Förgäfves  varnar  henne  Statira,  som  dock  med  dot- 
terlig ömhet  är  besluten  att  dela  öde  med  modern.  Nu 
kommer  underrättelse  om  att  Issus'  murar  blifvit  stormade 


Digiti 


zed  by  Google 


Zelis.  143 

af  fienden.  Zelis  reder  sig  att  falla  för  segi-arens  svärd, 
men  Alexanders  vän  Hephästion  anländer  i  detsamma 
med  budskap  om  Alexanders  nåd: 

„Ni  segerherren  lik  i  majestät  och  ära 

„Som  drottning  aktas  skall.     Och  kan  ni  mer  begära. 

„Er  dotter,  all  er  ätt  och  edra  visa  råd 

„Få  lika  utmärkt  sätt  skall  röna  segrarns  näd. 

Statira  manar  med  glädje  modern  att  antaga  anbu- 
det, medan  Zelis  vidhåller  sina  hämdetankar  och  flyr,  då 
Alexander  nalkas,  med  orden: 

„Att  hämnas  eller  dö  min  enda  sällhet  gör. 

Alexander  vill  detta  oaktadt  förblifva  henne  nådig 
och  ger  Hephästion  i  uppdrag  att  hos  Zelis  begära  Sta- 
tira till  sin  drottning.    Ädelmodigt  säger  han: 

„Jag  hennes  ofärd  vällt.     Mig  Zelis  hata  bör. 
„Men  snart  pä  hennes  harm  min  mildhet  segra  tör. 
„Må  hon  min  undergång  med  retad  hämd  besluta, 
„De8S  flere  godhetsprof  hon  af  min  hand  skall  njuta, 
^Tils  vunnen  af  min  nåd  hon  sist  förgäta  skall 
„Sin  tron,  Darii  död  och  Persers  olycksfall. 

Han  fortsätter: 

„Att  världen  med  mitt  mod  min  mildhet  måtte  prisa, 
„Jag  då  utaf  min  nåd  förnyadt  prof  vill  visa. 
^Statira  ega  skall  mitt  hjärta  och  min  hand 
„Och  mig  i  ära  lik  beherska  Asiens  land. 
„0m  Persers  stolta  kung  min  vrede  nödgats  röna, 
„På  gruset  af  hans  tron  skall  jag  hans  dotter  kröna. 
„När  med  Darii  ätt  man  mig  försonad  ser, 
„Mig  Persers  vunna  folk  en  villig  lydnad  ter. 

I  tredje  akten  når  konflikten  sin  spets.  Zelis  till- 
kännager i  en  monolog  sitt  beslut  att  släcka  sin  hämd- 
törst  i  tyrannen  Alexanders  blod  och  söker  vinna  en  med- 
hjälpare i  Mentor-Cyrus,  som  dock  ännu  icke  kan  besluta 
sig  för  att  kasta  sig  in  i  ett  så  vådligt  företag.  Nu  an- 
länder Hephästion    och    anmäler    Alexanders    önskan  att 


Digiti 


zed  by  Google 


144  Zelis. 

dela  sin  tron  med  Statira,  men  Zelis  afslår  anbadet  med 
förakt  och  erbjuder  Statiras  hand  åt  Mentor-Cyrus,  som 
för  detta  pris  vill  våga  lif  och  blod  i  hämdeanslaget  mot 
Alexander.  Statira,  hvars  afsky  för  Mentor-Cyrus  är  oför- 
minskad, medan  hon  med  förvåning  och  rörelse  lyssnat 
till  budskapet  om  Alexanders  godhet,  vägrar  emellertid 
bifall  till  Zelis'  förslag.    Beslutsamt  säger  hon: 

^Må  förr  en  våldsam  död  förkorta  mina  dar, 
„An  jag  den  minsta  del  i  Edra  anslag  tar. 
„Den  hämd  min  döda  far  af  våra  händer  kräfver 
„£j  mänsklighetens  röst,  dess  ömma  känslor  kräfver, 
„Har*  kan  jag  hata  den,  som  med  sä  mycket  godt, 
„Så  ömsint  mildrat  har  vårt  ödes  hårda  lott. 
„Men  vore  det  min  plikt  Ert  råd  i  värket  ställa, 
„Att  nåd  och  ädelmod  med  grymhet  återgälla, 
„Mig  själf,  min  kärlek  ge  åt  en  så  vild  barbar, 
„Som  blott  med  mord  och  våld  min  hand  förvärfvat  har, 
„Så  tvingen  Gudar  mig  att  hällre  brottslig  vara. 

Hon  besluter  att  underrätta  Alexander  om  den  fara, 
som  hotar  honom.  Alexander,  som  nu  infinnar  sig,  mot- 
tar med  köld  detta  budskap  och  förnyar  sitt  anbud  till 
Statira.     Hon  tillstår  att  hon  älskar  honom,  sägande: 

„0  Gud,  hvad  fkr  jag  höra! 
„Hvad  höjd  af  ädelmod!    då  af  min  egen  ätt 
„Jag  trykt  och  hotad  är  med  våld  och  oförrätt 
„Och  jag  åt  en  barbar  till  ömkligt  rof  förvaras, 
„Af  Grekers  milda  kung  mitt  lif  och  väl  försvaras. 
„Än  mer:    Han  af  sin  hand  Statira  anbud  gör: 
„Jag  häpnar,  jag  ej  vet  hvad  jag  Er  svara  bör. 

„Min  plikt .    Men  mot  er  nåd  mitt  bröst  sig  fåfängt  sluter. 

„Jag  vinns  utaf  er  dygd,  ni  ren  min  ömhet  njuter: 
,,  Statira  älskar  £r. 

Akten  slutar  med  följande  maning  af  henne  till 
Alexander: 

„Min  prins,  gå  fyll  mitt  hopp,  min  kärlek  hör  Er  till. 

I  fjärde  akten  får  Zelis  underrättelse  om  att  hennes 
anslag  mot   Alexanders    lif  har   strandat  och  att  det  är 


Digiti 


zed  by  Google 


Zelis,  U5 

Statira,  som  förrådt  hennes  plan.  Hennes  raseri  når  sin 
höjd,  då  Araspes  berättar,  att  Statira  ,,älska  djärfs  de 
Orekers  vilda  drott".  Hon  besluter  sig  för  ett  förnyadt 
mordanslag  mot  Alexander: 

„I  templets  helgedom,  vid  oiFerbordets  fot, 

„Där  han  sig  föresatt  att  med  Statira  knyta 

„Ett  lyckligt  äkta  band,  hans  blod  for  oss  skall  flyta. 

Sedan  följer  ett  nog  retoriskt  hållet  samtal  mellan 
Alexander  och  Zelis,  hvarunder  Alexander  ännu  en  gång 
söker  öfvertyga  henne  om  ädelheten  af  sitt  tänkesätt  och 
förnyar  sin  anhållan  om  Statiras  hand.  Zelis  tillbakavisar 
honom  med  förakt: 

„ Statira  din  gemål?     Min  dygd  och  ära  rysa. 
^Förmätna,  du  ej  blygs  så  djärfva  tankar  hysa? 
„Då  i  Darii  blod  din  arm  än  badad  är, 
^Hans  dotter  oförsynt  till  maka  du  begär. 

I  femte  akten  har  skalden  icke  fullt  förmått  beher- 
ska  dramats  trådar,  hvarför  konfliktens  lösning  förefaller 
ej  så  litet  invecklad.  Statira  har  gripits  af  ånger.  Hen- 
nes känsla  af  pietet  för  faderns  minne  och  moderns  vilja 
har  segrat.     Hon  säger: 

„Men  Gudar!     Till  hvad  steg  min  svaghet  mig  förleder! 
„Jag  lasten  smickra  djärfs,  jag  trampat  dygd  och  heder. 
^Jag  älskar  Grekers  kung,  jag  åt  hans  hämd  förrådt 
^En  öm  och  dygdig  mor.     O  fasa!    och  hvad  brott! 
„Jag  blygs!    jag  är  ej  värd  att  dagens  strålar  njuta. 
^Nej,  ett  så  brottsligt  blod  min  egen  arm  skall  gjuta. 
^Jag  Zelis  söka  vill:    Hon  mig  förlåta  tör, 
„Då  jag  i  tårar  sköljd  vid  hennes  fötter  dör. 

Hon  flyr  från  Alexander  och  är  besluten  att  beröfva 
sig  lifvet.     Från  konungen  tar  hon  afsked  med  orden: 

„Tänk  ädelt!    Vinn  Er  själf.     Vill  ni  min  önskan  kröna, 

„Låt  Zelis  ert  beskydd  till  sensta  tider  röna! 

„Jag  bägges  hat  förskj-lt.     Er  afsky  evigt  värd 

^Jag  hastar  till  mitt  straiF,  att  dö  för  hämdens  svärd. 

10 


Digiti 


zed  by  Google 


146  Zelis. 

Medan  Alexander,  orolig  för  Statira,  tänker  på  att 
rädda  henne,  får  han  underrättelse  om  att  Zelis,  åtföljd 
af  beväpnade,  trängt  in  i  templet,  där  hon  hoppats  att 
träffa  Alexander  för  att  mörda  honom.  Fängslad  har  hon 
blifvit  bortförd  och  därvid  upphunnits  af  Statira,  som 
kastat  sig  till  hennes  fötter,  men  af  henne  i  vildt  raseri 
blifvit  genomborrad  med  ett  spjut. 

„Då  hon  ett  blottadt  spjut  ur  vaktens  händer  rycker 
„Och  det  med  våldsam  fart  i  dotterns  sköte  trycker. 
„Dö  (lydde  hennes  ord),  dö  usla!     I  dit  fall 
„Jag  ditt  förräderi,  din  kärlek  straffa  skall. 

Zelis  föres  nu  inför  Alexander,  som  i  skarpa  ord 
förebrår  henne  hennes  dåd  och  tillika  omtalar,  att  Statira 
ångerfull  återtagit  det  trohetslöfte  hon  gifvit  honom.  Be- 
stört öfver   upptakten  af  sin  dotters  oskuld  säger  Zelis: 

„Ni  skall  mig  mer  ej  se:  jag  skynda  vill  mitt  fall, 
„Och  med  min  dotters  blod  mitt  eget  flyta  skall. 

Men  i  detsamma  infinner  sig  Statira  med  det  blodiga 
spjutet  i  handen.  Hon  ber  sin  mor  om  förlåtelse  med 
följande  ord: 

„Min  mor,  er  klagan  spar. 

„Jag  af  så  vördig  arm  förnöjd  min  bane  tar. 

„Er  vrede  jag  förtjänt.  —  Mitt  blod  ni  rättvist  gjutit, 

„Men  förr  än  mig  mitt  straff  i  dödens  mörker  slutit, 

„Jag  velat  Zelis  se:    jag  ån  er  gunst  begär, 

„Ja  kanske  i  min  död  Er  mera  värdig  är. 

„0m  jag  för  Grekers  kuug  af  lastbar  ömhet  brunnit 

„Jag  sist  med  dristigt  mod  på  all  min  svaghet  vunnits 

„Jag  kväft  så  brottslig  eld,  jag  brutit  mina  band, 

„Och  ren  förtviflad  gick  att  med  min  egen  hand 

„På  detta  kvalda  bröst  en  straffbar  låga  hämna, 

„Då  jag  vid  Zelis'  knän  mitt  usla  lif  fick  lämna 

„Och  kunde  än  ert  barn  er  ömhet  återfå, 

„Hur'  nöjd  jag  då  min  död  till  mötes  skulle  gå. 

„Må  ej  ert  tunga  hot  mig  in  i  grafven  följa? 

„Låt  glömskan  mina  brott,  men  ej  min  ånfi:er  hölja» 

„Njut  i  Försynens  skydd  ett  långt  och  lyckligt  lif 

„Och  till  de  sensta  dar  mitt  minne  tårar  gif ! 


Digiti 


zed  by  Google 


Zelift.  147 

Till  Alexander  säger  hon: 

„Ack  prins,   hvars  ädelmod  jag  så  ovärdigt  lönt, 
„Var  nöjd!  Ni  hämnad  är:  ett  rättvist  straff  jag  rönt. 
„Lef,  att  bland  Persers  folk  en  evig  ära  hinna. 
„Och  låt  en  älskad  mor  till  skydd  er  ömhet  vinna. 

Upprörd  och  krossad  i  medvetandet  af  sin  skuld 
genomborrar  sig  Zelis  med  en  dolk  och  därefter  dignar 
äfven  Statira  död  till  marken.  Alexander  åser  detta  med 
sorg  och  fasa  men  besluter  att  söka  tröst  genom 

„Att  världen  nya  prof  af  hjältedygder  gifva 
„Och  prinsars  eftersyn  i  nåd  och  mildhet  blifva. 

Statiras  förnyade  framträdande,  efter  det  hon  redan 
blifvit  genomborrad  af  modern,  gör  slutet  af  dikten  svagt 
och  deklamatoriskt.  Skalden  har  ännu  i  det  sista  för 
åskådaren  velat  presentera  denna  älskliga  gestalt,  i  hvil- 
ken  han  fint  tecknat  striden  mellan  pliktkänslan  mot 
modem  och  kärleken  till  den  milde  Alexander. 

Handlingens  enkla  förlopp  medger  icke  någon  ka- 
raktärsutveckling af  betydenhet.  Statira,  som  i  början 
är  ett  barn,  mognar  under  den  moraliska  konflikt  hon 
genomgår  till  en  djupt  kännande  kvinna.  Men  Alexander 
är  och  förblir  den  ädelmodige  segraren,  Zelis  den  hämd- 
giriga  enkan  och  Mentor-Cyrus  den  själfviske  barbaren. 
Jason,  Araspes  och  Tirza  (äfven  kallad  Fatine)  äro  biper- 
soner, kvilkas  uppgift  endast  är  att  bidraga  till  handlin- 
gens gång.  Hos  ingen  af  desse  har  förf.  sökt  framhålla 
något  karaktäristiskt  historiskt  eller  nationelt  drag.  De 
äro,  såsom  redan  antyddes,  typer,  representerande  någon 
viss  böjelse  eller  lefnadsställning. 

Den  poetiska  diktionen  är  visserligen  icke  alltid  fullt 
utarbetad,  men  dock  i  allmänhet  vacker  och  öfverens- 
stämmande  med  det  höga  ämnet.  En  modem  läsare  skall 
ofta  stöta  sig  vid  att  känslor  och  tankar  uttryckas  i  väl- 
taligt afrundade  fraser,  där  man  hade  väntat  sig  handling 
och  rask  dialog,  men  det  pseudo-klassiska  dramats  diktion 
är  öfver  hufvud  mera  retorisk  än  dramatisk,  åtminstone  i 


Digiti 


zed  by  Google 


148  Zelis. 

modern  mening,  hvarför  anmärkningen  mindre  gäller  Teng- 
ströms  stycke  än  hela  den  diktart,  till  hvilken  Zelis  hör. 
Några  arkaismer  i  språket  antyda  att  Tengström  ännu 
icke  hade  nått  den  säkra  språkbehandling,  som  utmärker 
hans  senare  skrifter,  i  hvilka  inflytandet  af  Kellgrens 
mästerskap  tydligt  märkes. 

Det  anlag  för  dramatiskt  författarskap  Tengström 
här  omisskännligt  röjer  blef  han  icke  i  tillfälle  att  vidare 
utveckla.  Förhållandena  i  Åbo,  dit  han  snart  återvände 
och  där  den  sceniska  konsten  var  så  godt  som  okänd, 
voro  föga  uppmuntrande,  och  nya  sysselsättningar  lämnade 
ringa  tid  öfrig  till  omfattande  poetiska  arbeten.  Så  blef 
det  dramatiska  författarskapet  endast  ett  öfvergående, 
snart  nästan  bortglömdt  moment  i  Tengströms  mångsidiga 
värksamhet. 

M.  Q.  Schybergson. 


Digiti 


zed  by  Google 


Finland  i  den  utländska  reseliteraturen  under 
slutet  af  sjuttonhundratalet. 


Finland,  öfverhufvud  så  föga  beaktadt  utomlands, 
hade  under  slutet  af  det  18:de  århundradet  förmånen  att 
besökas  af  ett  ovanligt  stort  antal  resande  från  Europa. 
Intresset  för  den  yttersta  nordens  naturfenomen  hade 
redan  tidigare  drifvit  zoologer,  botanister  och  fysiker 
till  Lappland.  Dessa  vetenskapsmän,  som  sålunda  åt- 
minstone på  genomresa  beforo  vårt  land,  lockade  genom 
sina  beskrifningar  äfven  de  egentliga  turisterna  till  nor- 
den. Franzén,  som  under  förklädnaden  „en  Stockholms- 
bo" i  Åbo  Tidning  för  åren  1800 — 1801  publicerat  en 
^Resebeskrifning  öfver  Finland",  säger  i  nummem  för 
den  13  jan.  1800:  „Jag  styrktes  så  mycket  mer  i  min 
föresats,  som  jag  förnam  att  det  nyligen  blifvit  et  ba- 
rökt  mod  för  rika  och  förnäma  Utlänningar,  i  synner- 
het för  Engelsmän,  hvilkas  whims  man  känner  af  gam- 
malt, att  bese  Norden,  och  der  sjelfva  Lappland  och 
Finland".  Den  politiska  osäkerheten  i  mellersta  Europa 
torde  väl  i  de  flesta  fall  ha  varit  en  anledning  till  att 
engelsmännen  vid  sina  resor  sökte  sig  till  dessa  obekanta 
trakter.  Samma  förhållanden  drefvo  äfven  en  skara  af 
flyktingar  och  emigranter  till  Skandinavien. 

Bland  de  många  främlingar,  som  sålunda  af  väx- 
lande tillfälligheter  leddes  att  tillbringa  någon  tid  i  Fin- 
land, fans  det  väl  knapt  någon,  som  genom  djupare 
studier  skulle  sökt  sätta  sig  in  i  vår  historia,  arkeologi 
och  etnografi.  Men  det  fans  många  uppmärksamma  och 
begåfvade  iakttagare,  som  under  sin  korta  vistelse  hun- 
nit  lära    mycket.    I  en  del  fall  ha  därför  deras  resebe- 


Digiti 


zed  by  Google 


150  Finland  i  den  utländska  reseliteraturen 


skrifningar  kommit  att  bevara  fakta,  som  kanske  eljes 
skulle  förblifvit  okända  för  den  inhemska  vetenskapen. 
Äfven  när  de  ej  ha  några  viktiga  uppgifter  att  meddela, 
kan  man  ej  underlåta  att  intressera  sig  för  omdömena 
om  Finlands  natur,  folk  och  förhållanden.  Då  en  del 
af  denna  literatur  synes  vara  föga  känd  och  sällan  cite- 
rad, har  jag  frestats  att  sammanställa  efterföljande  an- 
teckningar om  utländska  besök  i  Finland  under  1700- 
talets  senare  hälft. 


Den  resa,  som  år  1799  till  1800  företogs  af  E.  D. 
Clarke,  förtjänar  att  omnämnas  framom  alla  öfriga.  In- 
trycken från  Finland  upptaga  ej  mindre  än  600  sidor  i 
Clarke^s  stora,  11  band  digra  „Travels".  Då,  mig  veter- 
ligen, detta  märkliga  arbete  ej  blifvit  refereradt  i  den 
inhemska  liter  a  turen,  ^  torde  en  utförlig  redogörelse  för 
Clarke's  person  och  värk  ej  anses  obefogad. 

Edivard  Daniel  Clarie,  forskningsresande,  arkeo- 
log och  mineralog,  var  född  1769  i  Willingdon,  Sussex, 
och  dog  i  Cambridge  1822.  Hans  ungdomsvän,  biskop 
William  Otter,  har  skildrat  hans  lefnad  i  en  utförlig, 
starkt  panegyrisk  biografi.  Då  denna  lefnadsteckning, 
som  icke  lämnar  någon  enskildhet  oberörd,  därtill  åt- 
följes af  ett  stort  antal  privata  dagboksanteckningar 
och  bref  af  Clarke,  får  man  genom  den  en  lefvande 
och  trogen  bild  af  hans  sällsynt  älskvärda  personlig- 
het. Man  är  kanske  ej  fullt  ense  med  biografen  i 
fråga  om  Clarke^s  begåfning  för  alla  de  olika  veten- 
skaper, (arkeologin,  konsthistorien,  filologin,  etnografin, 
botaniken,  mineralogin  och  kemin),  på  hvilkas  områden 
han  författat,  experimenterat  och  framstält  hypoteser; 
men   man  blir  så  mycket  mer  öfvertygad  om  att  denne 

*  Universitetsbibliotekets  exemplar  var,  då  jag  för  tre  år  till- 
baka gjorde  bekantskap  med  Clarke^s  skrifter,  ännu  ouppskuret.  Sedan 
dess  ha  några  uppgifter  af  Clarke  blifvic  citerade  i  Hjelt^s  Natural- 
historiens  studium  och  i  DanieIson's  Finska  kriget. 


Digiti 


zed  by  Google 


unde7'  slutet  af  8 juttonhundr åtalet  151 


man,  mer  än  de  flesta,  genom  sitt  temperament  och  sina 
anlag  var  utrustad  till  forskningsresande. 

Redan  som  gosse  visade  han  ett  mångfrestande, 
oroligt  och  vetgirigt  lynne.  Under  sin  studenttid  i  Cam- 
bridge vanvårdade  han  sina  studier,  men  var  i  stället 
så  mycket  mer  upptagen  af  egna  experiment.  Så  lycka- 
des han  engång  väcka  uppseende  i  den  lilla  staden  ge- 
nom att  uppsända  en  luftballong,  som  han  efter  flere 
veckors  arbete  utan  någon  hjälp  hade  konstruerat  åt  sig. 
Efter  det  han  tagit  sin  examen  i  Cambridge,  (Baccalau- 
reate),  var  han  en  längre  tid  sysselsatt  som  informator 
för  unga,  rika  engelsmän,  hvilka  skulle  fullborda  sin 
uppfostran  genom  privatstudier  och  resor.  Under  en 
sålunda  företagen  utflykt  till  Italien  blef  den  reslust, 
som  tidigare  lefvat  hos  honom  som  en  dunkel  oro,  vakt 
till  full  medvetenhet.  Han  säger  själf  i  en  af  sina  skrif- 
ter från  denna  tid:  ^Emellanåt,  i  mina  drömmar,  före- 
ställer jag  mig,  att  världskartan  var  målad  på  gardinerna 
öfver  min  vagga  och  att  mina  sköterskor  ha  sjungit  mig 
till  sömns  med  legender  om  pilgrimsfärder**.  Man  kan 
förstå,  att  det  var  en  värklig  sorg  för  honom,  då  en 
länge  planlagd  resa  till  Egypten  och  Grekland  plöts- 
ligt blef  inhiberad  af  den  nyckfulla  lord,  som  engagerat 
Clarke  till  sin  sekreterare.  Bitterheten  öfver  denna  miss- 
räkning lämnade  honom  fullständigt  först  då  han,  flere 
år  senare,  i  sällskap  med  Mr.  Cripps  blef  i  tillfälle  att 
besöka  samma  trakter. 

Mr.  Cripps  var  en  ung,  förmögen  man,  som  hade 
stält  sig  under  Clarke's  guvernörskap.  Han  hade  ej 
erhållit  någon  skolad  universitetsuppfostran,  men  han 
ägde  i  stället  något  af  samma  vetgiriga  lynne  som  Clarke. 
Efter  ett  års  gemensamma  studier  i  Cambridge  blef  det 
därför  öfverenskommet,  att  de  båda  herrarne  skulle  göra 
en  forskningsresa  till  Norge,  Sverge  och  Ryssland.  Till 
dem  säUade  sig  Mr.  Otter,  då  Senior  Tutor  i  Jesus  Col- 
lege, hvilken  ville  fördrifva  en  sommarferie  i  sällskap 
med  sin  goda  vän,  och  professor  Malthus,  som  från  be- 
folkningsförhållandena  i    Sverge    och    Norge  ville  söka 


Digiti 


zed  by  Google 


162  Finland  i  den  utländska  reseliferaturen 


stöd  för  de  teorier,  som  han  nyss  förut  hade  frarastält 
i  sitt  första  arbete  om  öfverbefolkningen.  Sällskapet 
begaf  sig  från  Cambridge  den  20  maj  1799  och  bereste 
tillsammans  en  del  af  Sverge.  Efter  att  ha  anländt  till 
Vennem  omkring  den  20  juni  delade  det  sig  emellertid  i 
två  partier. 

Clarke  och  Cripps  ville,  innan  sommaren  blifvit 
altför  långt  framskriden,  göra  ett  besök  i  Lappland; 
Malthus  och  Otter  åter  föredrogo  en  utflykt  till  Norge 
och  begåfvo  sig  sedan  öfver  Åbo  till  Petersburg.  För 
hvartdera  partiet  var  delningen  fördelaktig.  Malthus  hade^ 
som  Clarke  säger  det  i  ett  af  sina  bref,  „trop  de  plomb 
pour  un  touriste"  och  hvarken  han  eller  Otter  skulle 
väl  ägt  energi  nog  att  följa  med  på  den  forcerade  resa^ 
som  nu  begynte  för  Clarke  och  hans  elev. 

Efter  att  ha  gjort  ett  kort  besök  i  Stockholm  för  att 
köpa  sig  åkdon,  bege  dessa  sig  direkte  till  Lappland.  Re- 
dan den  8  juli  ha  de  anländt  till  Tomeå.  Därifrån  låta  de  ro 
sig  upp  till  Enontekis.  Ett  vidare  framträngande  till 
Nord  Cap  måste  inhiberas  till  följd  af  en  häftig  feber- 
sjukdom, som  förföljt  Clarke  under  hela  hans  vistelse  i 
Lappland.  I  stället  åker  han  längs  kusten  ända  ned  till 
Vasa.  Den  10  september  har  han  redan,  efter  en  segel- 
färd öfver  Qvarken,  anländt  till  Sundsvall.  Därefter 
följer  en  resa  genom  Norge,  som  upptager  hela  hösten 
in  på  december.  Den  14  dec,  ungefär  den  tiden  då  en- 
ligt resans  ursprungliga  plan  de  båda  herrarne  redan 
skulle  ha  varit  hemma  i  England,  bege  de  sig  öfver 
Finland  till  Petersburg.  Härifrån  lockar  dem  forsk- 
ningsifvem  alt  längre  söderut,  mot  det  inre  af  Ryssland. 
Först  på  hösten  1802  är  resan,  som  sträckt  sig  utöfver 
hela  Ryssland,  delar  af  Turkiet,  Egypten,  Palestina^ 
Q-rekland  och  hela  den  europeiska  kontinenten,  fullt  af- 
slutad. 

Det  är  intrycken  från  denna  färd,  som  utgöra  in- 
nehållet i  Clarke 's  stora  lifsvärk:  „Travels  through  various 
countries^^,  med  hvars  utarbetande  han  var  sysselsatt  i 
tolf  år.  Man  inser  lätt,  att  det  ej  var  någon  ouppmärksam 


Digiti 


zed  by  Google 


under  slutet  af  sjuttonhundrafalet  153 

iakttagare,  som  af  så  flyktiga  besök  i  olika  länder  kunde 
finna  ämne  för  11  digra  volymer.  Clarke,  som  ännu  ej 
var  bunden  vid  något  vetenskapligt  specialstudiiim,  hade 
sina  sinnen  öppna  för  alt,  hvad  hvarje  särskild  trakt 
erbjöd  af  intresse.  Så  var  han  botanist  och  etnograf  i 
Lappland,  mineralog  i  Norge,  historiker  och  filolog  i 
Åbo,  politisk  kåsör  i  Ryssland,  arkeolog  i  Egypten  och 
Mindre  Asien  etc.  Iakttagelsen  var  en  passion  hos  ho- 
nom. Märkte  han,  att  en  handlande  i  Torneå  eller  Ny- 
Karleby  använde  fragment  af  gamla  böcker  till  om- 
slagspapper, gaf  han  sig  strax  till  att  söka  igenom  hela 
butikens  makulaturförråd,  för  att  få  se  hvad  slags  lite- 
ratur som  blifvit  läst  i  den  trakten.  Såg  han  utanför 
fönstret  i  sitt  rum  på  värdshuset  en  köksträdgård,  så 
underlät  han  icke  att  anteckna  hvarenda  växt  som  odla- 
des i  densamma.  Hans  intresse  för  den  nordiska  natu- 
ren var  så  lifligt,  att  han  under  resan  från  Vennern  till 
Torneå  icke  unnade  sig  mer  sömn  än  två  timmar  i  dyg- 
net. Hans  glädje  öfver  alt  nytt  och  egendomligt  var 
så  stor,  att  han,  då  den  första  fula  och  vanskapliga 
lappkvinnan  anlände  till  Luleå  kyrka,  i  sin  förtjusning 
kysste  henne.  Han  är  rent  af  lycklig,  när  han  kommit 
öfver  något  gammalt  manuskript,  någon  sällsynt  växt 
eller  något  egendomligt  mineral. 

Det  är  egentligen  ur  Clarke^s  förtroliga  bref  till 
sin  mor,  till  Otter,  Malthus  och  andra  vänner,  som  man 
får  en  föreställning  om  den  lust  och  ifver,  med  hvilken 
han  arbetade.  Sin  resebeskrifning  har  Clarke  försökt 
göra  objektiv.  Men  ehuru  han  säger  sig  ha  aflägsnat 
alla  egotistiska  element  från  densamma,  bär  stilen  spår 
af  hans  lifliga  lynne.  Man  kan  därför  förstå  den  ofant- 
liga popularitet,  som  hans  bok  på  sin  tid  åtnjöt.  De 
första  delarna  tryktes  i  flere  upplagor,  som  följde  tätt 
efter  hvarann.  Kritiken  och  allmänheten  gåfvo  ett  lika 
välvilligt  emottagande.  Det  bästa  och  mest  träffan- 
de bedömandet  fick  Clarke  af  lord  Byron,  som  i  ett 
privat  bref  skref  till  honom;  „Ni  har  vakt  zigenaren 
hos    mig.     Jag    längtar  efter  att  igen  få  vandra  fredlös 


Digiti 


zed  by  Google 


154  Finland  i  den  utländska  rtstlit^raturen 


kring  världen.     Se  hvad  lör  en  otärd  Ki  vållar!   Ni  vill 
ej  tillåta  folk  att  sitta  hemma  i  fred*. 

Beskrifningen  om  Clarke*8  nordiska  resor,  hvilken 
ntkom  först  efter  hans  död  ^,  hade  i  England  ej  fullt 
samma  framgång  som  de  tidigare  delarne  af  ^^Travels''. 
Man  må  dock  ej  tro,  att  Clarke'8  intryck  af  Skandina- 
vien äro  mindre  lifligt  återgifna.  Hans  äfventyr  här 
ha  blott  ej  varit  så  intressanta  och  spännande,  som  de 
i  Eyssland  och  Egypten.  För  nordbor  få  dock  åfven 
de  obetydliga  erfarenheterna  sitt  stora  intresse. 

De  första  uppgifterna  om  Finland  gälla  Tomeå  stad. 
Clarke  har  noga  undersökt  alla  handelsbutikernas  för- 
råder. Han  räknar  upp  export-  och  importartiklar  och 
redogör  för  varupriserna.  Matsedlarna  från  hans  mid- 
dagar på  värdshuset  äro  aftrykta  som  dokument.  I  in- 
vånames  seder  har  han  ej  funnit  något  annat  egendom- 
ligt, än  att  de  dricka  té  ur  koppar,  som  äro  placerade 
på  ett  serveringsbord  i  hörnet  af  rummet,  medan  de 
samtidigt  vandra  ikring,  rökande  en  obehaglig  och 
stark  tobak.  Clarke  har  också  hjärtligt  roligt  åt  Tor- 
neåborna,  som,  då  han  på  gästgifveriet  håller  en  mid- 
dag för  dem,  icke  våga  dricka  kaffe  annat  än  i  det  rum, 
som  var  enkom  förhyrdt  åt  Clarke.  „Där  kunde  man 
skylla  på,  att  man  blifvit  bjuden  af  en  främling,  som 
hämtat  med  sig  den  förbjudna  varan."  Några  af  de 
äldre  handelsmännen  voro  dock  så  skrupulösa,  att  de  ej 
ens  här  ville  smaka  en  droppe.  „Ingen  svensk,  som 
älskar  sitt  fosterland",  sade  en  af  dem,  „vill  någonsin 
uppmuntra  importen  af  en  artikel,  som  så  har  bidragit 
till  rikets  förfall." 

I  Torneå  gör  Clarke  bekantskap  med  Pipping,  son 
till  en  stadens  handlande.  Denne  unge  man  erbjuder 
sina  tjänster  som  lapsk  tolk,  och  Clarke  hade  alt  skäl 
att    vara   tacksam    öfver  hans  anbud.     „Kung  Pipping" 


^   Det  sista  af  kapitlen  om  Finland  är  enligt  författarens  efter- 
lämnade anteckningar  sammanstäldt  af  The  Rev.  Robert  Walpole. 


Digiti 


zed  by  Google 


under  slutet  af  sjuitonhundratalet  155 


—  så  fick  han  heta  hos  Clarke  på  grund  af  sin  resliga 
gestalt  och  den  stora  auktoritet  han  åtnjöt  hos  befolk- 
ningen, —  var  en  värksam,  stor  och  något  korpulent 
man.  Under  ett  yttre,  som  var  nästan  lika  barbariskt 
och  vildt  som  en  lapps,  dolde  han  en  ytterlig  godmodig- 
het och  välvilja.  Med  beundran,  som  nästan  är  blan- 
dad med  fasa,  talar  Clarke  om  hans  förmåga  att  äta 
laxen  rå  eller  grafsaltad.  Han  blef  för  Clarke  tUl  så 
mycken  hjälp,  „att  hans  tjänster  aldrig  kunna  få  till- 
räckligt erkännande''. 

Prästen  i  Muonionniska  församling  var  den  första 
intressanta  bekantskapen  under  Clarke's  lapska  resa. 
Kostym  och  uppträdande  voro  lika  groteska  hos  denna 
egendomliga  personlighet.  Han  var  klädd  i  en  svart 
rock  som  hängde  ända  ned  till  hälarna ;  det  långa  håret, 
eller  rättare  manen,  var  okammadt.  Få  fötterna  bar 
han  lapska  pjäksor  och  en  stor  påk  var  slängd  öfver 
axeln.  I  denna  utstyrsel  hade  han  förrättat  gudstjän- 
sten. Han  påstod  sig  genom  en  eldsvåda  ha  förlorat 
alla  sina  böcker,  men  man  kunde  ej  märka  att  han  skulle 
ha  kommit  ihåg  ens  titlarna  på  dem.  Då  Clarke  erbjöd 
sig  att  från  Stockholm  rekvirera  åt  honom  de  förnöden- 
heter, han  kunde  ha  behof  af,  begärde  han  endast  kulor 
och  krut.  I  församlingen  talte  man  mycket  om  ett  barn, 
som  han  haft  med  sin  svägerska,  men  han  själf  skylde 
faderskapet  på  härtigen  af  Orleans,  som  1796  passerat 
socknen.  I  bredd  med  alla  dessa  meriter  ter  det  sig 
egendomligt  att  han  kunde  konversera  med  Clarke  på  fly- 
tande latin  ^ 


^  Det  förtjänar  anmärkas,  att  Acerbi,  som  pä  sin  resa  till  Nord 
Cap  gjort  bekantskap  med  samma  präst,  ger  en  nägot  gynnsammare 
beskrifning  om  honom.  Genom  sina  olyckliga  erfarenheter  hade  han 
ledts  att  filosofera  öfver  de  härskande  sociala  och  politiska  förhällan- 
dena,  och  sålunda  utan  några  studier  bildat  sig  en  konsekvent  revolu- 
tionär världsåskådning,  med  hvilken  han  naturligtvis  vann  den  frihets- 
entusiastiske  italienarens  sympatier.  Han  redogjorde  också  för  inne- 
hållet af  sitt  bibliotek,  men  medgaf  öppet,  att  han  föga  brytt  sig  om 
att  studera  detsamma. 


Digiti 


zed  by  Google 


156  Finland  i  den  utländska  reseliteraturen 


Clarke  blef  lyckligtvis  inom  kort  i  tillfälle  atfc  fi 
en  fördelaktigare  uppfattning  om  det  finska  prästestån- 
det, då  han  i  Enontekis  gjorde  bekantskap  med  pastor 
Eric  Grape.  I  dennes  gästfria  hem  vistades  han  en  hel 
vecka.  Grape  vårdade  honom  för  hans  febersjukdom 
och  gallgångsobstruktion,  och  lyckades  nästan  bota  ho- 
nom med  hjortrongelé.  Det  ser  ut  som  om  det  under 
denna  tid  skulle  ha  uppstått  ett  värkligt  vänskapsför- 
hållande mellan  Clarke  och  hans  värd.  Man  kan  åt- 
minstone spåra  en  uppriktig  affektion  i  skildringen  af 
alla  den  Grapeska  familjens  medlemmar.  Det  fans  häl- 
ler ingenting  annat  egendomligt  hos  dem,  än  det  att 
husfadern  på  sina  promenader  åtföljdes  af  några  tama 
grisar  och  att  familjens  damer  envisades  med  att  stå- 
ende betjäna  de  resande  under  måltiderna  ^ 

Pastor  Grape  var  en  förträfflig  medhjälpare  vid 
Clarke'8  arbete  på  sin  dagbok.  Han  hade  då  redan 
under  flere  år  sysslat  med  manuskriptet  till  den  „Be- 
skrifning  öfver  Enontekis  Socken",  som  sedermera  år 
1803  blef  publicerad  i  Svenska  Vetenskaps  Akademiens 
handlingar.  Under  sina  samtal  med  Clarke  kunde  han 
därför  ge  honom  bestämda  uppgifter  om  alt  som  rörde 
traktens  ekonomi  och  statistik.  Därtill  skänkte  han  åt 
honom  en  af  skrift  af  sitt  manuskript,  som  längre  fram, 
då  Clarke  i  Cambridge  redigerade  sina  anteckningar, 
blef  till  stor  nytta.  Skildringen  af  traktens  förhållan- 
den är  därför  så  utförlig,  att  man  t.  o.  m.  får  lära  sig 
hyresbeloppen  och  domestikernas  aflöningar. 

I  Enontekis  blef  Clarke  i  tillfälle  att  sätta  i  vär- 
ket  en  tanke,  som  länge  grott  hos  honom.  Redan  i  ett 
bref  från  Torneå  skrifver  han,  att  han,  för  att  samla 
infödingarna    kring  sig,  ville  uppsända  en  luftballong  i 


^  Den  öfverdrifna  artigheten  berodde  kanske,  antar  Clarke,  på 
att  man  i  den  enkla  prästfamiljen,  där  man  tre  år  tidigare  haft  här- 
tig  en  af  Orleans  som  gäst,  trodde  att  äfven  de  häda  engelsmännen  vore 
nägra  förklädda  prinsar.  Acerbi  och  Bellotti  hade  ju,  under  sin  resa 
i  Norge,  pä  samma  grunder  blifvit  hyllade  som  „härtigar  af  Parma  eller 
Modena  eller  någon  annan  italiensk  stat". 


Digiti 


zed  by  Google 


under  slutet  af  ajuttonhundratalet.  167 

Lapplands  hufvudstad.  Han  hoppades  kunna  öfvertala 
prästerna  att  i  kyrkorna  underrätta  sina  församlingsbor 
om  händelsen,  så  att  tilloppet  blefve  så  allmänt  som 
möjligt.  Pastor  Grapes  intresse  blef  också  genast  vakt  för 
företaget.  Med  hjälp  af  alla  familjens  medlemmar  kunde 
Glarke  inom  tre  dagar  af  sitt  från  Tomeå  medtagna 
material,  hvitt  och  rödt  silkespapper,  förfärdiga  en  bal- 
long, som  då  den  var  upphängd  i  kyrkan  sträkte  sig 
från  taket  ända  ner  till  golfvet.  Utspänd  mätte  den  17 
fot  i  höjd  och  nära  50  i  omkrets. 

Lapparne  infunno  sig  också  i  önskligt  antal.  Föl- 
jande söndags  gudstjänst,  efter  hvars  afslutande  förevis- 
ningen skulle  äga  ram,  var  nämligen  förenad  med  natt- 
vardsgång. Dessutom  hade  man  sändt  bud  till  alla  lap- 
par, som  bodde  inom  fyratio  till  fyratiofem  engelska 
mils  omkrets. 

Lappame  förmådde  emellertid  ej  rätt  njuta  af  det 
intressanta  skådespelet.  Bedan  då  ballongen  var  upp- 
hängd i  kyrkan  kunde  de  ej  öfvertalas  att  betrakta  den 
utan  fruktan.  Och  då  den  majestätiskt  höjde  sig  i  luf- 
ten, skyggade  renarne  till  och  spridde  sig  åt  alla  håll, 
följda  af  sina  ägare,  som  ej  voro  mindre  uppskrämda 
själfva.  Däremot  voro  de  öfvermåttan  förtjusta  i  en 
pappersdrake,  som  Clarke  förfärdigat  åt  Qrapes  barn  af 
det  från  luftballongen  öfverblifna  papperet.  G-amla  och 
unga  uttryckte  sin  fröjd  med  hopp  och  skrik;  hvar  och 
en  ville  i  tur  få  hålla  i  snöret  och  när  de  märkte  att 
det  spändes  af  draken  brusto  de  i  högljudt  skratt.  Pa- 
storn själf  tog  sedermera  vara  på  draken,  ty  den  skulle 
bli  användbar,  trodde  han,  som  ett  slags  optisk  tele- 
graf, när  han  någon  gång  ville  kalla  sina  församlings- 
bor tillsammans. 

Clarke  kom  naturligtvis  vid  många  andra  tillfällen 
i  beröring  med  lapparna.  De  visade  sig  gentemot  ho- 
nom som  på  en  gång  skygga  och  nyfikna.  I  Parkajoensuu 
väckte  de  båda  engelsmännen  nästan  panik.  I  Kaa- 
resuando  hittades  i  en  gård,  som  såg  öfvergifven  ut, 
husets   värd  och  värdinna  halfnakna  och  darrande  bak- 


Digiti 


zed  by  Google 


158  Finland  i  den  utländska  reseliteraturen 

om  en  dörr,  där  de  gömt  sig  vid  Clarke's  ankomst.  Men 
det  hände  också  ofta  att  lappame  samlade  sig  kring 
främlingame,  och  med  största  intresse  iakttogo  deras 
sätt  att  kläda  sig,  äta  och  soiVa.  I  Enontekis  hade  ett 
äkta  par  af  kyrkfolket  lyckats  smyga  sig  ända  in  till 
Grapes  våning.  Då  de  där  funno  Clarke,  som  satt  vid 
ett  bord  och  arbetade  på  sin  dagbok,  stannade  de,  bund- 
na i  mållös  förvåning,  nära  en  half  timme  för  att  be- 
trakta hans  förehafvanden.  Mannen  försökte  att  titta 
Clarke  öfver  skuldran  och  gjorde  då  och  då  några  tek- 
ken  åt  sin  hustru,  efterhärmande  skrifrörelsema  i  hans 
hand.  Då  Clarke  vände  sig  om,  gjorde  mannen  honom 
det  mest  otvetydiga  anbud  af  sin  hustrus  person  och 
gunst  ^.  „Hvardera  såg  ut  så^,  säger  Clarke  med  en  hän- 
visning till  descendensteorin,  „att  om  de  blifvit  utstälda  i 
ett  menageri,  man  skulle  ha  tagit  dem  för  den  länge 
saknade  länken  mellan  menniskan  och  apan'^. 

Clarke,  som  hyste  ett  stort  intresse  för  lapparna, 
har  också  utförligt  behandlat  deras  etnografi.  Han  stö- 
der sig  därvid  på  egna  iakttagelser  af  deras  sång  och 
musik,  klädedräkt  och  hälsningsbruk,  på  uppgifter  af 
Grape  och  på  citat  från  Leem  och  Scheifer. 

Under  hela  sin  resa  i  Lappland  hade  de  båda  en- 
gelsmännen mötts  af  underrättelser  om  Åcerbi,  som  då 
var  på  väg  till  Nord  Cap.  För  hans  räkning  hade  Clarke 
efter  sin  namnteckning  i  Grapes  främlingsbok  inskrifvit 
några  italienska  värser  ur  Ariosto.  Acerbi  blef  också 
på  återvägen  från  Nord  Cap  precis  dagen  efter  Clarke'8 
afresa  från  Enontekis  i  tillfälle  att  emottaga  den  upp- 
märksamma hälsningen.  Men  det  var  först  i  ITleåborg 
som  de  båda  främlingarna  gjorde  hvarandras  personliga 
bekantskap. 

Acerbi,  som  redan  på  resan  norrut  vistats  en  längre 
tid  i  Uleåborg,  hade  med  sin  älskvärdhet  och  sina  talen- 


^  Man  kan  täska  sig,  att  Clarke,  som  troligen  kände  till  Tor- 
nseus'  och  Regnard's  notiser  om  kvinnogemenskap  hos  lappame,  leddes 
till  att  missuppfatta  en  oskyldig  pantomim. 


Digiti 


zed  by  Google 


under  slutet  af  sjuttonhundratalet  150 


ter  förvärfvat  sig  talrika  vänner  på  orten.  Genom 
hans  egen  resebeskrifning  är  det  redan  kändt,  hur  han 
tillsammans  med  sin  kamrat  Bellotti,  Skjöldebrand  och 
en  onämd  Uleåborgsbo  bildade  en  kvartett,  (violoncell, 
altfiol,  fiol  och  klarinett)  och  med  den  hvarje  kväll  bjöd 
stadsborna  på  en  för  dem  fullkomligt  okänd  njutning. 
Efter  en  dylik  konsert  var  hvartdera  paret  resande,  Glarke 
och  Cripps,  samt  Acerbi  och  Bellotti  bjudet  på  en  supé 
hos  baron  Silfverhjelm.  Acerbi  underhöll  hela  det  stora 
sällskapet  med  sin  lifliga  och  förbindliga  konversation. 
Clarke,  som  i  Cambridge  var  känd  som  en  af  traktens 
förnämsta  kåsörer,  torde  väl  också  ha  bidragit  till  gläd- 
jen. Själf  njöt  han  åtminstone  ofantligt  af  att  ha  kom- 
mit till  ^skönhet,  vett  och  vin  direkte  från  ödemarker, 
okunnighet  och  pima". 

Glarke's  resa  från  Uleåborg  till  Yasa  försiggick  så 
hastigt,  att  han  ej  blef  i  tillfälle  att  göra  flere  intres- 
santa bekantskaper  i  Österbotten.  Då  han  efter  sina 
färder  i  Norge  och  Sverge  i  januari  1800  besökte  Fin- 
land på  genomresa  till  Byssland,  dröjde  han  däremot 
några  veckor  i  Åbo.  Han  var  visserligen  tvungen  att 
invänta  sitt  åkdon,  som  för  de  svåra  isförhåUandena  blif- 
vit  kvarlämnadt  på  Åland.  Men  han  skulle  gärna  ha 
stannat  på  orten  för  en  ännu  längre  tid,  om  det  galt. 
„Jag  har  blifvit  en  student  här**,  skrifver  han  till  sin 
vän  Otter,  „och  jag  försäkrar  dig,  så  litet  jag  än  hit- 
tills satt  värde  på  studier  vid  främmande  universitet,  så 
skall  jag  likväl  alltid  erkänna  min  tacksamhetsskuld  till 
Åbo.  Vi  ha  fått  röna  stor  vänlighet  af  alla  professo- 
rerna, men  den  vördnadsvärde  Porthan,  hvars  Finlands 
historia  skall  göra  hans  namn  ryktbart  i  hela  Europa, 
är  min  läromästare,  och  jag  hoppas  att  jag  hela  mitt 
lif  skall  kunna  bevara  minnet  af  hans  undervisning, 
lika  väl  som  af  hans  välvilja.  Han  fann  nöje  i  att  kon- 
versera med  mig  redan  då  jag  först  kom  hit;  och  då  vi 
hvardera  ha  fördel  af  det,  så  har  jag  blifvit  en  af  hans 
elever**.  Porthan  gjorde  täta  besök  hos  Clarke,  och  de 
tillbragte  ofta  hela  kvällar  under  samtal  om  de  finska  stam- 


Digiti 


zed  by  Google 


160  Finland  i  den  utländska  reseliUraturen 


marnas  urspruug  och  historia.  Då  Porthan  skänkt  åt 
Clarko  ett  exemplar  af  ^Chronicon  Episcoporum*^  och 
dessutom  hjälpt  honom  med  att  samla  ihop  ej  mindre 
än  70  akademiska  disputationer  från  Åbo,  så  är  det  be- 
gripligt att  resebeskrifningens  uppgifter  om  Finlands 
historia  och  etnografi  äro  ganska  riktiga.  Om  Porthans 
person  får  man  tyvärr  ej  veta  något  annat,  än  att  han 
talte  latin  som  om  det  varit  hans  modersmål ;  ;,men  med 
det  egendomliga  uttal,  som  förekommer  hos  alla  utlän- 
dingar  (!),  och  med  en  sådan  hastighet  att  det  ofta  var 
svårt  att  uppfatta  hans  mening'^. 

Bland  professorerna  i  Åbo  är  det  fyra,  som  näm- 
nas med  särskild  beundran  i  det  redan  citerade  brefvet 
från  Clarke  till  Otter.  De  tre  öfriga,  ty  Porthan  är 
naturligtvis  den  första  och  förnämsta,  äro  Hellenius, 
Gradolin  och  Franzén.  Af  dem  hade  Clarke  redan  tidi- 
gare råkat  Franzén  hos  familjen  „Boss^  i  Gamla  Karle* 
by,  medan  skalden,  som  Clarke  helt  oförbehållsamt  säger 
det,  „vftr  ute  för  att  söka  sig  hustru".  Den  flyktiga  be- 
kantskapen förnyades  naturligtvis  i  Åbo.  Clarke  ytt- 
rade sin  förvåning  öfver  att  i  Franzéns  boksamling  finna 
engelska  originalarbeten,  bl.  a.  Gray^s  och  Cowper*s  dik- 
ter. Franzén  åter  uttalade  sin  stora  sympati  för  de 
engelska  skalderna.  ^Yi  skandinaver^,  sade  han,  ^yförmå 
uppskatta  den  engelska  literaturens  skönhet,  emedan 
edra  författares  tankar  och  känslor  äro  så  nära  besläg- 
tade  med  våra  egna.^  Clarke,  som  kände  sig  slagen  af 
anmärkningens  riktighet,  söker  att  också  öfvertyga  sina 
engelska  läsare  genom  att  anställa  en  jämförelse  mellan 
stylen  och  metern  i  ^Människans  anlete"  och  några  engel- 
ska dikter  af  Gray,  Bums,  Merrick,  Cotton,  Miss  Carter 
och  Mrs.  Barbauld.  Han  meddelar  dessutom  en  prosaisk 
öfversättning  af  Franzéns  ode.  (^The  Human  Counte- 
nance".)  Men  då  han  nödgas  medge  att  skönheten  full- 
ständigt försvunnit  från  den  engelska  prosan,  bifogar 
han  hela  originalet  i  en  not. 

Med  Hellenius  sammanträffade  Clarke  dagligen.  Han 
vet   ej    hvad   han    mest  skall  beundra  hos  honom,  hans 


Digiti 


zed  by  Google 


under  slutet  af  sjuttonhundratalet  161 

förfinade  och  vänliga  uppträdande,  hans  öppna,  högsinta 
och  gästfria  karaktär,  eller  omfånget  och  mångfalden 
af  hans  begåfning.  Med  stort  intresse  omtalar  Clarke 
hans  privata  zoologiska  samlingar.  De  universitetsin- 
rättningar, för  hvilka  han  var  föreståndare,  få  dock  ännu 
mer  loford.  „Den  botaniska  samlingen  är  den  yppersta 
i  hela  Sverge,  med  afseende  såväl  på  växtprofvens  antal 
och  sällsynthet  som  på  det  vackra  och  åskådliga  syste- 
met i  deras  anordning."  Trädgården  åter  var  ett  godt 
exempel  på  hvad  som  kunde  åstadkommas  genom  talent- 
full  ledning  och  förståndig  ekonomi.  Ehuru  det  årliga 
anslaget  till  dess  underhåll  ej  öfversteg  trettio  pund 
engelskt  mynt,  kunde  den,  med  sin  genialiska  och  dug- 
liga ledare,  täfla  med  liknande  anstalter  vid  de  mest 
ryktbara  utländska  universitet. 

Genom  Gadolin  blef  Clarke  i  tillfälle  att  bese  uni- 
versitetets mineralkabinett.  „Trots  det  samlingens  vår- 
dare med  sin  stora  och  kända  talent  gjort  alt  för  att 
förbättra  densamma,  var  den  likväl",  säger  Clarke,  „i 
ett  ömkligt  skick".  Han  intresserade  sig  för  några  prof 
på  det  meteoriska  järn,  som  Pallas  funnit  vid  Jenissei 
samt  för  G-adoliniten.  „Det  fans  kanhända  i  samlingen 
andra  anmärkningsvärda  mineral,  men  mängden  af  vär- 
delöst skräp  och  bristen  på  systematisk  anordning  för- 
svårade undersökningen  af  densamma."  Den  blifvande 
professorn  i  mineralogi  hade  redan  i  Upsala  förvånat  sig 
öfver  den  brist  på  intresse,  som  man  i  Sverge  ådagalade 
för  hans  älsklingsstudium. 

Universitetets  öfriga  inrättningar  ha  alla  blifvit 
besökta  af  Clarke.  Särskildt  biblioteket  är  föremål  för 
en  noggrann  redogörelse,  vid  hvilken  Clarke  främst  stö- 
der sig  på  Porthans  Historia  Bibliothecae.  Den  ypper- 
liga ordningen  får  naturligtvis  sitt  erkännande. 

Slutomdömet  om  Åbo  akademi  är,  att  den  i  alla 
afseenden  öfverträflfar  Upsala.  ^Upsala  har  visserligen 
åtnjutit  ett  större  anseende,  men  detta  beror  blott  på 
att  främlingar  grunda  sin  uppfattning  om  de  svenska 
universiteten   på   samtal   med    svenskarna   i  Stockholm, 

11 


Digiti 


zed  by  Google 


162  Finland  i  den  utländska  reseliteraturen 

där  Åbo  är  nästan  lika  litet  kändt  som  i  London.  Om 
man  i  någon  af  Stockholms  literära  kretsar  talar  om 
Åbo,  frukta  svenskarna  strax  att  man  skall  glömma  Up* 
salas  företräden.  Likväl  existerar  denna  omskrutna  öf- 
verlägsenhet  endast  i  inbillningen;  i  vetenskapligt  afse- 
ende  står  Åbo  lika  mycket  öfver  Upsala  universitet,  som 
detta  öfverträflFar  Lunds".  ^Upsala  ägde  endast  bättre 
medel  att  göra  de  obetydligaste  arbeten  kända  och  rykt- 
bara, medan  Åbo  var  utan  hvarje  förbindelse  med  den 
literära  världen".  „I  disciplinärt  afseende  stod  Åbo  lika 
mycket  öfver  det  svenska  universitetet.  Medan  studen- 
terna i  Upsala  voro  förfallna  till  dryckenskap  och  jaco- 
binism,  rådde  det  fred  och  anständig  ordning  öfveralt 
i  Åbo.  Det  gamla,  ärbara  svenska  lefnadssättet  hade 
här  ej  blifvit  utträngdt  af  de  franska  principer,  som 
förgiftat  både  professorer  och  studenter  i  Upsala.  San- 
ningsbegär och  en  allvarlig  ifver  i  det  vetenskapliga 
arbetet  förefunnos  därför  här,  där  den  kraftiga  invär- 
kan  af  många  goda  exempel  understödde  lärdomen." 
„Skulle  man  emellertid",  säger  Clarke,  „hafva  uttalat 
någonting  om  Åbo  akademis  öfverlägsenhet  i  Stock- 
holm, så  hade  det  gifvit  anledning  till  mycken  oppo- 
sition och  ifriga  debatter,  ty  i  Stockholm  har  man  sam- 
ma föreställningar  om  Finlands  universitet,  som  man  i 
England  hyser  om  dem  i  Dublin  och  i  Edinburgh,  jäm- 
förda med  Oxford  och  Cambridge:  man  vill  ej  ens  till- 
låta att  de  vägas  på  samma  våg." 

Trots  det  Clarke  med  sådan  ifver  tar  parti  för 
vetenskapsmännen  i  Åbo,  ser  det  dock  ut,  som  om  han 
en  smula  skulle  ha  skämtat  med  deras  osjälfständighet- 
och  konservatism.  Han  skrifver  åtminstone  i  ett  för- 
troligt bref  till  Otter:  „Jag  höll  tal  för  dem  i  Åbo;  be- 
sluten att  förvåna  deras  svaga  sinnen,  attackerade  jag 
de  mest  grundfasta  sanningar,  och  de  stodo  stumma. 
„Ack",  sade  jag,  „I  aren  som  vass  i  den  allmänna  me- 
ningens fläktar;  det  blåser,  och  I  bojen  er  darrande. 
Linné  lärde  er  —  Naturalia  tarifariam  seu  in  tria  regna 
naturae    dividuntur:    Lapideum,    Vegetabile  ac  Animale, 


Digiti 


zed  by  Google 


under  slutet  af  sjuttonhundratalet  163 

—  och  I  utropen  ert  ^Eecte  statuit  Linnaeus^.  När  han 
påstår:  „Natura  modificat  Terras  in  Vegetabilia,  Vegeta- 
bilia  in  Animalia,  vix  contra;  atraque  resolvit  iterum  in 
terras",  hvad  blir  det  då  af  delningen.  Världen  är  en, 
och  materiens  själ  är  själf  materiel.  Hvad  Linné  sade 
om  plantorna  gäller  för  alt  annat  —  ljuset  är  plantor- 
nas själ,  ljuset  är  hela  naturens  själ  och  dess  bas  är 
oxygen.  För  att  bekräfta  detta,  kunna  vi  åberopa  att 
oxygen  absorberas  och  sönderdelas  med  hjälp  af  ljuset. 
Rörelsen  har  sin  grund  i  substansernas  frändskap;  och 
då  alla  substanser  ha  sin  största  frändskap  med  ljuset, 
så  kunde  det  utan  ljus  ej  finnas  någon  rörelse.  Vid 
skapelseögonblicket,  innan  rörelsen  blifvit  meddelad  åt 
materien,  heter  det  att  „mörker  hvilade  öfver  djupen". 
„ Varde  ljus**,  befalde  gudomen,  och  rörelsen  skapades  i 
samma  nu. 

Hvad  blef  väl  resultatet  af  detta  mischmasch,  ut- 
ropar du.  Jo,  inom  ett  ögonblick  hade  jag  förvärfvat 
en  skara  anhängare  till  den  nya  filosofin.  —  Nyhets- 
värde, sade  jag,  det  har  den  icke.  Det  är  Moses  teori, 
gån  till  er  bibel  för  närmare  upplysningar.  Dispyten 
blef  lifiig  och  jag  lämnade  dem,  innan  den  afslutats, 
fruktande  för  att  sen  det  kommit  alt  för  mycket  ljus 
öfver  materien  i  fråga,  rörelsen  skulle  bli  mig  för  stark." 

Medan  Ciarke  vistades  i  Åbo,  samlade  sig  allmogen 
från  det  inre  af  Finland  till  marknaden.  Hans  skildring 
af  folkets  utseende  är  åskådlig  och  delvis  trogen,  ehuru 
han  af  sina  etnografiska  teorier  ledes  till  att  öfverdrifva 
likheten  med  lapparne.  Samma  psykologiska  intresse, 
som  gett  anledning  till  ballongförevisningen  i  Enonte- 
kis,  dref  honom  här  till  att  utsätta  några  savolaksare 
för  invärkan  af  orgeltoner.  Han  hade  en  söndag  i  dom- 
kyrkan observerat  några  marknadsgäster,  som  med  en 
förvåning,  hvilken  emellanåt  nästan  stegrades  till  fruk- 
tan, åhörde  den  egendomliga  musiken.  Efter  gudstjän- 
stens afslutande  tog  han  dem  med  sig  upp  på  läktaren, 
och  anhöll  hos  orgelnisten  om  att  få  låta  dem  röra  vid 
tangenterna.     Så   snart  de  fått  fram  några  toner  ur  in- 


Digiti 


zed  by  Google 


164  Finland  i  den  utländska  reseliteraturen 


strumentefc,  skj^ggade  de  bakåt  i  skrämsel.  Orgelnisten 
spelte  då  ett  stycke  för  dem,  och  inflickade  i  det  en  af 
deras  egna  folkvisor.  Värkan  var  egendomlig.  Fraktan 
var  inom  ett  ögonblick  förvandlad  till  omåttlig  glädje; 
skrikande  af  förtjusning  som  vildar,  begynte  de  med 
händer  och  fötter  efterhärma  orgelnistens  rörelser.  För 
hvarje  gång  melodien  bjrtte  karaktär  förnyades  deras 
skrämsel,  för  att  åter  öfvergå  till  glädje  och  skratt,  som 
tvang  dem  att  söka  stöd  hos  hvarann  i  öfvermåttet  af 
sin  förtjusning.  ^Stötarna  från  en  elektrisk  apparat 
skulle  knappast  i  högre  grad  ha  uppskakat  en  person, 
som  aldrig  erfarit  deras  värkningar,  än  de  högtidliga 
orgeltonerna  oroade  dessa  finnar,  hvilka  tydligen  aldrig 
förr  åhört  någon  sådan  musik." 

Hos  den  finska  allmogen  i  Åbo  fäste  Clarke  sig 
särskildt  vid  det  omåttliga  begäret  efter  tobak  och  bränn- 
vin. I  Skottland,  där  passionen  för  tobak  är  lika  stor, 
hade  Clarke  brukat  roa  sig  med  att  vandra  genom  en 
samling  bönder  med  ett  stycke  ruUtobak  hängande  iir 
rockfickan.  Då  han  i  Åbo  upprepade  samma  experiment, 
svek  värkningen  ej  hans  förväntan.  Folket  följde  ho- 
nom öfverait  och  var  villigt  att  göra  honom  hvilka  tjän- 
ster han  än  begärde  för  att  erhålla  ett  stycke  af  rullen. 
Spritbegäret  åter  gjorde,  säger  Clarke,  de  stackars  bön- 
derna till  ett  lätt  fånget  byte  för  stadens  handlande, 
hvilka  nogsamt  förstodo  att  spekulera  i  den  öppenhet 
och  medgörlighet,  som  brännvinet  framkallade  hos  dem. 
„Intet  folk  på  jorden  är  mer  harmlöst  under  rusets  in- 
värkan  än  dessa  enkla  finnar;  intoxikationen  yttrar  sig 
hos  dem  endast  i  löjliga  grimaser  och  i  en  ovanlig  ar- 
tighet mot  de  kvinnliga  följeslagarne." 

Det  är  endast  under  marknadsdagarna  i  Åbo,  soni 
Clarke  synes  ha  gjort  någon  närmare  bekantskap  med 
den  finska  bonden.  Men  det  är  ingen  brist  på  omdömen 
om  honom  i  Clarke^s  bok.  När  han  i  Lappland  kom 
öfver  på  finskt  område,  trodde  han  sig  genast  märka  ett 
ombyte  i  folkkaraktären.  „Finnarnes  nojsiga,  bullersam- 
ma och  glada  lynne  bildar  en  kontrast  mot  svenskarnes 


Digiti 


zed  by  Google 


under  slutet  af  sjuttonhundratalei.  165 

milda  värdighet."  Deras  disposition  för  brott  är  också 
mycket  större  än  lapparnes  och  svenskarnes.  ^En  re- 
sande, som  besöker  Bottniska  vikens  kuster,  skall  ofta 
få  märka,"  säger  Clarke,  „att  invånarne  skaka  på  huf- 
vndet  hvar  gång  man  talar  om  finnarne.  Dem  eller 
deras  inflytande  tillskrifvas  alla  brott,  som  utförts  i  vrede, 
dryckenskap  eller  lystnad.  Finnarne  äro  för  svenskar 
och  lappar  detsamma  som  irländame  för  engelsmän  och 
skottar".  Man  förvånar  sig  öfver  att  Clarke,  som  så 
väl  kom  underfund  med  svenskarnes  orättvisa  bedömande 
af  Åbo  akademi,  och  som  en  annan  gång  påpekar  hur 
litet  trakten  mellan  Åbo  och  Lovisa  förtjänar  stock- 
holmarnes vitsord:  „En  oaf bruten  urskog",  utan  någon 
kritik   litade    på  karaktäristiken  af  finnarnes  folklynne. 

Clarke's  ogynnsamma  omdöme  om  åländingarne  är, 
om  icke  mer  berättigadt,  så  åtminstone  grundadt  på 
egna  iakttagelser.  Under  sin  äfventyrliga,  tre  veckor 
långa  isfärd  från  Stockholm  till  Åbo  kom  han  i  godt 
tillfälle  att  göra  bekantskap  med  öarnas  befolkning. 
Han  beskyller  den  för  oärlighet  och  präjeri.  Minst  af 
alt  kan  han  dock  förlåta,  att  åländingarne  gåfvo  bränn- 
vin åt  sina  dibarn.  Därtill  voro  hemmen  och  värdshusen 
ytterligt  osnygga  här  liksom  öfverhufvud  i  hela  södra 
Finland. 

I  sammanhang  med  de  ekonomiska  förhållandena 
på  Åland  bli  de  svenska  landtmätarnes  utprässningar 
föremål  för  ett  vidlyftigt  omnämnande.  „Denna  klass 
af  tjänstemän  gör  mer  skada  bland  folket,  än  dubbla 
antalet  brännvinsadvokater  kunde  åstadkomma  i  Eng- 
land". Den  dåliga  gränsregleringen  ger  anledning  till 
ständiga  stridigheter,  och  landtmätaren,  som  skall  slita 
tvisten,  skinnar  hvardera  parten.  För  att  ytterligare 
öka  sina  inkomster,  nästlar  han  sig  in  hos  allmogen. 
Han  antyder,  att  gränserna  för  en  egendom  ej  äro  rätt 
väl  utlagda  och  att  de  kunde  mätas  om  litet  fördel- 
aktigare. Om  grannen  då  blir  irriterad,  så  underblåses 
hans  missnöje,  och  landtmätaren  tar  mutor  från  båda 
sidorna.     „Ser  man  i  det  inre  af  Sverge",  säger  Clarke, 


Digiti 


zed  by  Google 


166  Finland  i  den  utländska  reseliteraturen 

,ett  hus,  som  är  förmögnare  än  alla  andra,  eller  ett  pryd- 
ligare åkdon  och  en  vackrare  häst,  så  tillhöra  de  van- 
ligtvis en  landtmätare.  Ströfvande  ikring  likt  roflystna 
vargar,  båda  de  olycka,  så  snart  de  visa  sig  bland  all- 
mogen; och  det  är  öfverraskande,  att  i  ett  land,  som 
visat  så  stor  benägenhet  för  revolutioner  och  system- 
förändringar, dessa  plundrare  så  länge  ostördt  fått  fort- 
sätta med  sina  sköflingar.'' 

Jag  har  utförligt  redogjort  för  de  iakttagelser  af 
Clarke,  som  äga  större  historiskt  eller  literärt  intresse. 
Men  det  skulle  fordras  en  fullständig,  ordagrann  öfver- 
sättning,  för  att  ge  en  föreställning  om  alla  de  mång- 
faldiga ämnen,  som  beröras  i  hans  minnen  från  Finland. 
De  historiska,  etnografiska  och  filologiska  problemen, 
—  om  lapparnes  och  finnarnes  ursprung,  om  finskans 
frändskap  med  ungerskan  o.  s.  v.  —  refereras  med  vid- 
lyftiga literaturhänvisningar.  I  frågan  om  finnarnes 
konstyttringar  polemiserar  Clarke  mot  Acerbi.  „Den 
finska  dansen  är  ingenting  annat  än  ett  lån  från  sven- 
skar eller  ryssar,  och  musiken  består  oftast  blott  i  surr 
och  mummel.**  Clarke  är,  enligt  tidens  sed,  ej  rädd  för 
vilda  etnografiska  hypoteser,  hvilka  ofta  uppställas  i 
samma  ögonblick  ett  kuriöst  faktum  tilldrager  sig  hans 
uppmärksamhet.  När  han  i  Öfver-Kittilä  observerar, 
att  folket  vid  östra  gränsen  är  ovanligt  osnygt,  och 
sedan  i  samma  trakt  får  se  en  kantele,  antar  han  att 
både  smutsen  och  musiken  bero  på  inflytande  från  rys- 
sarne. Så  snart  han  råkar  på  ett  finskt  redskap,  åbe- 
ropar han  analogier  från  alla  världsdelars  folk,  och  med 
förkärlek  från  antiken.  Man  finner  sålunda  rätt  kuri- 
ösa paralleller  till  finnarnes  handkvarn,  plog  och  pärta, 
till  åländingarnes  sandaler,  till  bruket  att  Ijustra  och 
att  tillreda  piimä. 

Det  beror  kanske  på  missförstånd  under  de  latin- 
ska samtalen  med  Clarke's  interlokutörer,  att  han  ofta 
citerar  de  mest  besynnerliga  påståenden.  Så  skulle  en- 
ligt   Grapes  etymologi  det  finska  ordet  „joki"  ursprung- 


Digiti 


zed  by  Google 


under  slutet  af  ajuttonhundratalet  1 67 


ligen  ha  betydt  „loous,  ubi  gaudeant  homines".  En  an- 
nan gång  heter  det,  att  fru  LenzigTens  ,,Pojkame^,  som 
aftryckes  in  extenso  både  på  svenska  och  på  latin  (i  en 
af  dr  Naezén  i  Umeå  gjord  öfversättning)  ursprungligen 
blifvit  diktad  på  finska  af  Franzén  och  därefter  öfver- 
satt  till  svenskan  af  ^Madame  Malmstedt^.  I  förhållande 
tUl  mängden  af  de  behandlade  frågorna  äro  dock  de 
faktiska  misstagen  hos  Glarke  relativt  få.  Hans  upp- 
gifter  äro  därför  af  värde  för  många  olika  vetenskaps- 
grenar. I  kapitlen  om  norra  Finland  finner  man  så- 
lunda ett  stort  antal  växtgeografiska  notiser.  Handels- 
förhållandena i  hvarje  småstad  äro  behandlade  med  stör- 
sta fullständighet.  Clarke  har  synbarligen  intresserat 
sig  lika  mycket  för  den  torftiga  bokmarknaden  som  för 
den  blomstrande  trävaruexporten.  Temperaturen  är  an- 
tecknad för  hvarje  dag.  Allmogens  hållning  och  utse- 
ende i  de  olika  trakterna,  snyggheten  eller  osnyggheten 
i  deras  bostäder,  deras  näringar  och  födoämnen  m.  m.; 
för  allting  redogör  han  med  samma  utförlighet.  Slut- 
ligen bör  det  nämnas,  att  hans  skildringar  belysas  af 
ett  stort  antal  kartor,  planer  och  illustrationer.  En  del 
af  de  sistnämda,  särskildt  folktyperna,  äro  en  smula 
fantastiska,  medan  däremot  afbildningarna  af  redskap, 
föremål,  monument  o.  d.  förefalla  att  vara  trogna. 

I  engelska  samlingar  och  bibliotek  torde  man  ännu 
finna  några  minnen  från  Clarke's  resor  i  Finland.  Det 
var  en  ärelystnad  för  honom  att  kunna  föra  hem  till 
England  så  många  intressanta  och  karaktäristiska  före- 
mål som  möjligt  ^  Ett  egendomligt  trälås  med  nyckel, 
som  Clarke  påträfi'at  framför  en  badstugudörr  i  Öster- 
botten, deponerades  i  Cambridge  universitets  samlin- 
gar. Biblioteket  i  Cambridge  erhöll  den  tidigare  om- 
nämda  kopian  af  Grrapes  manuskript  och  dessutom 
Porthans  Historia  Bibliothecae.    Chronicon  Episcoporum 


^  La  Tocnaye,  som  i  Throndhjem  gjorde  bekantskap  med  Clarke 
och  Cripps,  säger  att  de  voro  »lastade  med  stenar,  mineraler,  mossor, 
runstafvar,   lapska  bel&ten  och  klädesplagg,  renhudar  och  horn  m.  m.^ 


Digiti 


zed  by  Google 


168  Finland  i  den  utländska  reseliteratnren 


skänktes  till  Library  of  Advocates  i  Edinburgh.  Ett 
stycke  finskt  barkbröd  delade  Clarke  bitvis  ut  åt  sina 
vänner.  En  af  dessa  bitar  såldes  sedermera  på  en  auk- 
tion öfver  mineraler  som  prof  på  bärgkork. 


Af  de  öfriga  resande,  som  för  omkring  100  år  sedan 
beskrifvit  Finland,  gör  ingen  anspråk  på  ett  vidlyftigt 
omnämnande  ^.  Jag  meddelar  därför,  i  kronologisk  ord« 
ning,  endast  korta  notiser  om  enhvar  af  dem: 

Stallmästaren  Joseph  Marshall,  som  år  1769  genom- 
reste Österbotten  och  Savolaks  på  väg  till  Ryssland,  in- 
tresserade sig  främst  för  jordbruk,  handel  och  industrier. 
Han  redogör  utförligt  för  de  österbottniska  städernas 
trävaruexport,  för  årsskördarna  och  rågprisen  m.  m. 
Men  han  synes  också  ha  ägt  uppmärksamhet  för  poli- 
tiska förhållanden.  På  hotellet  i  Vasa  sammanträflFade 
han  med  några  köpmän,  som  delgåfvo  honom  sina  bekym- 
mer för  landets  läge.  „Alla  beklaga  sig  öfver  styrelsens 
reglementen,  och  de  försäkra  mig,  att  många  invånare 
fly  öfver  till  Ryssland".  Främsta  orsaken  till  landets 
elände  såg  man  i  rj^^ssarnes  lockelser.  „Emigrantern8u 
reste  nämligen  ej  så  mycket  undan  fattigdomen,  som  ej 
mer  efter  de  stora  belöningar,  hvilka  de  ryska  emissa- 
rierna  utlofvade  åt  hvar  och  en,  som  ville  slå  sig  ned  i 
Ryssland.  Emedan  dessa  löften  dessutom  blifvit  troget 
uppfylda  gentemot  de  första  invandrame,  hade  många 
lockats  att  följa  deras  exempel".  Då  Marshall  invände, 
att  den  svenska  regeringen  borde  förekomma  dylika  ut- 
flyttningar, genmälte  hans  interlokutör,  att  „om  bön- 
derna ej  lefde  på  adelsmännens  gods,  så  brj^dde  desse 
sig  föga  om  att  kvarhålla  dem  i  Sverge,  utan  läto  dem 
lugnt  gå  öfver  till  Ryssland".  När  Marshall  själf  an- 
ländt  till  Karelen,  trodde  han  sig  finna  alla  vasabornas 
påståenden  bekräftade.  I  hela  trakten  rådde  det  näm- 
ligen, om  också  ej  hög  odling,  så  dock  ett  visst  välstånd. 


*  Acerbi^s  resa  torde  vara  altför  känd  för  att  här  refereras. 


Digiti 


zed  by  Google 


under  slutet  af  sjuttonhundratalet.  169 


Nathanid  William  Wraxally  som  år  1774  besökte 
Finland  på  genomresa  till  Ryssland,  var  ej  någon  sam- 
vetsgrann eller  uppmärksam  iakttagare.  Åbo  t.  ex.  gjorde 
på  honom  intryck  af  att  vara  en  usel  stad  i  ett  barba- 
riskt land.  Dess  invånarantal  uppskattas  till  tre-  a  fyra- 
hundra. Wraxall  hade  visserligen  hört  sig  för  om  or- 
tens sevärdheter,  ^men  man  försäkrade  honom,  att  det 
vore  en  löjlighet  att  besöka  universitetet,  då  det  funnes 
ingenting  annat  innanför  dess  väggar  än  ett  litet  biblio- 
tek och  några  fysikaliska  instrument".  Däremot  lockade 
Borgå  gymnasium  honom  till  ett  besök.  Kusttrakterna 
öster  om  Kymmene  beskrifvas  af  Wraxall,  liksom  af 
alla  öfriga  turister  från  samma  tid,  som  tröstlöst  be- 
dröfliga. 

Om  Wraxalls  person  fins  det  ej  annat  att  nämna,  än 
att  han  under  en  lång  följd  af  år  berest  större  delen 
af  Europa.  Efter  att  sedermera  ha  slagit  sig  ner  i  Eng- 
land, gjorde  han  sig  känd  som  författare  af  politiska 
memoirer,  hvilka  blifvit  skarpt  klandrade  för  ytlighet 
och  opålitlighet. 

William  Coxe,  den  framstående  engelske  historikern, 
främst  bekant  som  härtigens  af  Marlborough  biograf, 
gjorde  år  1779  ett  besök  i  Finland  på  väg  från  S:t  Pe- 
tersburg. Han  har  ej  här  upplefvat  någonting  annat 
märkvärdigt,  än  att  han  i  Helsingfors  blef  bjuden  på 
en  bal  hos  landshöfdingen,  där  alla  deltagarne  buro 
den  „nya  svenska  dräkten".  Fem  år  senare,  i  oktober 
1784,  besökte  Coxe  Sveaborg  under  en  genomresa  från 
Stockholm  till  S:t  Petersburg.  Han  meddelar  en  utför- 
lig beskrifning  om  fästningen,  „hvilken  man,  när  den 
engång  blifvit  färdig,  med  rätta  skall  kunna  kalla  nor- 
dens Gibraltar".  På  grund  af  den  långsamhet,  med  hvil- 
ken  arbetet  där  bedrefs,  trodde  Coxe  dock  att  det  skulle 
räcka  ett  sekel,  innan  man  lagt  sista  handen  vid  före- 
taget. 

Abel  Burja,  —  pastor  vid  franska  reformerta  försam- 
lingen i  S:t  Petersburg,  död  som  professor  i  matematik 
vid  militärakademien  i  Berlin,  —  gjorde  år  1780  en  kortare 


Digiti 


zed  by  Google 


170  Finland  i  den  utländska  reseliteraturen 

utflykt  till  Viborg  och  Imatra.  Han  hade  hos  finska 
pastorn  i  S:t  Petersburg  stiftat  bekantskap  med  några 
viborgsbor,  och  blef  nu  med  gästfrihet  mottagen  af  dem. 
Han  anser  stadens  borgare  vara  aktniogsvärda  i  många 
afseenden,  men  han  kan  ej  förlåta  deras  mani  att  vilja 
kopiera  lyxen  i  S:t  Petersburg.  De  göra  sina  visiter  i 
ståtliga  ekipage,  men  bli  på  grund  af  de  korta  distan- 
serna tvungna  att  köra  långa  krokvägar  för  att  alls  få 
visa  sin  grannlåt.  Med  "klubbar,  konserter,  baler,  ma- 
skerader och  broderade  västar"  söka  de  efterhärma  stor- 
stadens lif.  Folket  är  mindre  snygt  än  det  ryska.  Dess 
språk  har  vissa  likheter  med  ungerskan  och  hebreiskan. 
Men  till  uttalet  påminner  det  om  Otaiti  infödingames. 
T.  o.  m.  ordet  Ota-heitss  återfinnes  i  finskan  och  betyder 
här  „tag  fast  dem".  Det  egendomligaste,  Burja  fäst  sig 
vid  i  Finland,  är  att  stenarna  „dö  af  ålderdomssvaghet". 
Denna  „sjuka  eller  döende"  granit  har  enligt  hans  åsikt 
bildats  af  sand  och  grusmassor,  hvilka,  då  hafvet  vikit 
undan  från  kusterna,  konsoliderats  till  sten,  men  nu, 
under  atmosfärens  invärkan,  småningom  återgå  till  sitt 
ursprungliga  tillstånd. 

TJr  Matthew  Conseifs  „Resa  genom  Sverge,  Svenska 
Lappland,  Finland  och  Danmark"  har  kapitlet  om  Fin- 
land blifvit  öfversatt  för  Geografiska  föreningens  tid- 
skrift (1896,  N:o  3).  Det  kan  här  tilläggas,  att  herrame 
Liddel  och  Bowes,  de  två  rika  engelsmän,  för  hvilka 
Consett  tjänstgjorde  som  ciceron,  påstås  ha  företagit  sin 
långa  resa  endast  för  att,  på  grund  af  ett  vad,  hemföra 
till  England  tvänne  lappkvinnor.  De  lyckades  värkli- 
gen  i  sin  af  sikt'.  Men  de  gåfvo  sig  ej  tid  att  stanna 
länge  på  orten  för  att  göra  några  slags  observationer. 
Det  är  därför  erkännansvärdt,  att  Consett  under  den 
korta  vistelsen  hunnit  hopsamla  så  många  riktiga  upp- 
gifter. 


*  Af  kopparsticket  i  Consetts  bok  framgår  det  emellertid  ej,  om 
de  båda  flickorna  värkligen  voro  lapskor,  eller  blott  hvardagliga  fin- 
skor.   Förväxlingen  mellan  dessa  båda  nationer  var  den  tiden  allmän. 


Digiti 


zed  by  Google 


under  shiiet  af  sjuttanhundratalet  171 


Andrew  Swinton^  som  under  åren  1788 — 1791  berest 
[Ryssland,  Norge  och  Danmark,  synes  icke  ha  besökt 
själfva  Finland.  Men  han  gör  likväl  en  mängd  reflexio- 
ner om  den  finska  folkkaraktären  i  jämförelse  med  den 
ryska.  Intrycken  äro  hämtade  från  umgänge  med  fin- 
narne  i  Ingermanland,  och  alla  ogynnsamma.  Till  en  del 
förklaras  detta  af  att  engelska  originalupplagan  af  Swin- 
ton's  bok  varit  tillegnad  kejsarinnan  Katarina.  Swinton 
försöker  nämligen  öfveralt  framhålla  den  ryska  nationens 
förtjänster  på  alla  andras  bekostnad.  „Lika  värksam, 
klok  och  listig  som  ryssen  är,  lika  lat  och  stupid  är 
finnen"  o.  s.  v.  Af  några  ryska,  tyska  och  svenska  offi- 
cerare har  Swinton  förskaffat  sig  uppgifter  om  krigen  i 
Finland.  Hans  kannstöperier  i  den  nordiska  frågan  ut- 
mynna i  ett  utförligt  framstäldt,  praktiskt  förslag  att 
öfverflytta  hela  den  finska  nationen  till  IJkraine. 

Msrs  Fortia  de  PUes  och  Boisgdin  de  Kerdu,  två 
franska  emigranter,  som  år  1791  gjorde  resan  från  Åbo 
till  S:t  Petersburg,  meddela  korta  notiser  om  hvart  skjuts- 
håll och  hvart  gästgifveri.  Helsingfors  är  en  miserabel 
stad,  och  dess  gator  äro  horribelt  illa  stenlagda.  Dess 
invånarantal  uppgår  till  1,000.  Men  man  kan,  „avec 
toute  verité"  på  gatorna  möta  lika  många  kor  som  män- 
niskor. Borgå  är  ytterligt  fult,  och  Lovisa  »liknar  de 
föregående".  Den  noggranna  beskrifningon  om  Svea- 
borg har  blifvit  citerad  i  prof.  Danielson^s  Finska  kriget 
och  Finlands  krigare  1808—1809. 

YrJO  Hirn. 


Digiti 


zed  by  Google 


172  Finland  i  den  utlämiska  rtseliteraturen 


Vid  sammanställandet  af  föregående  anteckningar  ha  ne- 
danförtecknade  upplagor  blifvit  använda: 

Biirja,  Abel.  Observations  d'un  voyageur  sar  la  Russie,  la 
Finlande,  la  Livonie,  la  Curlande  et  la  Prusse.  Par 
Abel  Burja.  Nouvelle  edition,  revue  et  corrigée.  Mae- 
stricht.     1787.     1  vol.  8:o. 

Första  upplagan  utkom  1785  i  Berlin. 

Clarke,    E.    D,     Travels    in  various  countries  of  Europé,  Asia 

and  Africa    by    E.  D.  Clarke.  LL.  D.     j  — 11.     London 

1816—1824.     11  voU.  8:o. 

Första  upplagan  (4:o  ed.)  utkom  under  följande  år:  Vol.  1. 
1810;  v.  2.  1812;  v.  3.  1814;  v.  4.  1816;  v.  5.  1819;  v.  6. 
1823. 

Consetij  Matthäm.  Reise  durch  Schweden,  Schwedisch-Lapland, 
Finland  und  Dänemark  von  Matthäus  Consett,  Esq.  Aus 
dem  Englischen  iibersetzt.  Mit  Kupfern.  Leipzig  1790. 
1  vol.  8:o. 

Engelska  originalet  utkom  1789. 

Coxe,    William,     Voyage    en    Pologne,    Russie,    Suéde,  Danne- 

marc    etc.     Par    Mr.    Will:m    Coxe.    —   —    Traduit    de 

Panglais   —   —  par  Mr.  P.  A.  Mallet.     I — IV.     Geneve 

1786.     4  voU.  8:o. 

Innehåller  endast  beskrifning  om  Coxe*s  resa  1778—1779.  En- 
gelska originalet  utkom  1786  i  2  band. 

Cox€f  William.     Nouveau  voyage  en  Danemarck,  Suéde,  Russie, 

Pologne,  et  dans  le  Jutland,  la  Norvége,  la  Liwonie,  le 

Duché    de    Curlande    et  la  Prusse.     Traduit  de  Tanglais 

de  William  Coxe.     I— IL     Paris   179  J.     2  voll.  8:o. 

Engelska  originalet  utkom  1790  som  ett  tredje  (supplement-) 
band  till  första  upplagan  af  Coxe'»  resor. 


Digiti 


zed  by  Google 


under  slutet  af  ajuttonhundratalet.  1 7B 

(Fortia  de  Filés,  Alphonse  comte  de).  Voyage  de  deux  frän- 
9ais  en  Allemagne,  Danemarck,  Suéde,  Russie  et  Pologne, 
faite    en  1790—1792.     I— V.     Paris  1796.     5  voll.  8:o. 

La  Tocnaye,  de.  Meine  Fuszreise  durch  Schweden  und  Nor- 
wegen,  von  de  la  Tocnaye.  Ein  Seitenstiick  zu  der 
Reise  des  Verfassers  durch  die  drey  brittischen  König- 
reiche.     I— H.     Leipzig  1802.     2  voll.  8:o. 

Franska  originalet  utkom  i  Brunswick  1801. 

MarsJmllf  Joseph.  Joseph  MarshalPs  Esq.  Reisen  durch  fiol- 
land, Flandern,  Deutschland,  Dännemark,  Schweden,  Busz- 
land,  Pohlen  und  Preuszen  in  den  Jahren  1768,  1769  und 
1770.  Worinn  eine  zulängliche  Beschreibung  des  gegen- 
wärtigen  Zustandes  dieser  Länder  in  Ansehung  ihrer 
Bevölkerung,  Manufacturen,  Landwesens,  Handels,  wie 
auch  der  Kunste  und  ntitzlicher  Unternehmungen.  Aus 
dem  Englischen  ubersetzt.  I— ITT.  Danzig  1774—1776. 
3  voll.  8:o. 

Engelska  originalet  utkom  1772 — 1776.  En  öfversättning  af 
Marshalls  kapitel  om  Danmark  och  Sverge  har  som  tillägg 
biifvit  bifogad  den  franska  upplagan  af  Swinton's  resor. 

Otter,  Williajn.  The  life  and  remains  of  Edward  Daniel  Clarke, 
Professor  of  Mineralogy  in  the  Universit}'-  of  Cambridge. 
By  the  Rev.  William  Otter,  A.  M.  F.  L.  8.  [2  Ed.] 
I— U.     London   1825.     2  voll.  8:o. 

Första  upplagan  utkom  1824. 

Stcinion^  (Andrew),  Voyage  en  Norwége,  en  Danemarck,  et  en 
Russie,  dans  les  années  1788,  89,  90  et  91,  par  Swin- 
ton;  traduit  de  Tanglais  par  P.  F.  Henry;  suivi  d'une 
lettre  de  Richer-Sérisy  sur  la  Russie.  I — II.  Paris 
1798.     2  voll.  8:o. 

Engelska  originalet  utkom  1792. 

Wraxall,  K.  W.  A  tour  round  the  Baltic,  thro'  the  northern 
countries  of  Europé,  particularly  Denmärk,  Sweden,  Fin- 
land,   Russia    &    Prussia;    in    a    series    of   letters.     B}- 


Digiti 


zed  by  Google 


174  Finland  i  den  uUändska  reseliteraturen, 

N.  W.  Wraxall,  Esq.     The  fourth  edition,  corrected  and 
augmented.     London  1807.     1  vol.  8:o. 
Första  upplagan  utkom  1775. 


För  biografiska  notiser  om  de  särskilda  författarne  har 
jag  rådfrågat:  Allibone's  Dictionary  of  english  literature;  Nou- 
velle  biographie  universella  (Hoefer)  och  Poggendorff,  Biogra- 
phisch-literarisches  Handwörterbuch  zur  Geschichte  der  exacten 
Wissenschaften.  Då  J.  Grapes  „Minne  af  presterskapet  i  lapp- 
marksforsamlingama  inom  Hemösands  stift"  ej  varit  mig  till- 
gänglig, har  jag  ej  kunnat  uppge  namnet  på  den  af  Clarke 
omtalade  prästen  i  Muonionniska.  Uppgiften  att  ^Eesebeskrif- 
ning  öfver  Finland"  författats  af  Franzén  har  blifvit  mig 
benäget  meddelad  af  Statsrådet  W.  Lagus. 

Y.  H. 


Digiti 


zed  by  Google 


Något  om  Porthans  finsk-ryska  ordjämförelser. 

I  H.  G.  Porthans  undersökning  „De  praecipuis  dia- 
lectis  linguae  fennicae",  utkommen  1801,  anföres  (pag.  5  följ.) 
en  mängd  ryska  ord,  hvilka  i  större  eller  mindre  grad  på- 
minna om  ord  med  motsvarande  betydelse  i  finska  språ- 
ket. Man  har  hittils  icke  vetat  af  hvem  Porthan,  hvars 
kunskap  i  ryskan  bevisligen  var  ganska  obetydlig,  erhål- 
lit denna  ordförteckning.  Jag  har  emellertid  funnit,  att 
förteckningen  hade  meddelats  Porthan  af  kyrkoherden  i 
Savitaipale,  slutligen  prosten  P.  A.  Europa eus,  fader  till 
den  bekante  språkforskaren  D.  E.  D.  Europseus  och  själf 
en  mångkunnig  samt  literärt  intresserad  person. 

Bland  diverse  Porthan  m.  fl.  i  tiden  tillhöriga  hand- 
skrifter rörande  finska  och  besläktade  språk  finnes  i  vårt 
universitetsbibliotek  bl.  a.  en  förteckning,  kallad  ^Likhet 
emellan  några  ryska  och  finska  ord",  och  i  denna  åter- 
finnas alla  de  glosor  Porthan  uppräknar  i  sitt  nämda 
arbete  ^).  Af  listan  framgår  icke  när  eller  af  hvem  den 
uppgjorts  och  sändts  till  Porthan.  Emellertid  finnes  i 
Fornminnesföreningens  samlingar,  bland  D.  E.  D.  Europaei 
efterlämnade  papper,  en  ganska  vidlyftig  rysk  ordbok 
med  öfversättningar  af  orden  och  fraserna  till  tyska  eller 
svenska,  stundom  till  något  annat  språk,  hvilken  ordbok, 
såsom  af  anteckningar  på  omslaget  framgår,  är  gjord  mel- 


*)  Denna  fOrteckning  Ur  refererad  af  E.  N.  Setälä  i  hans  „Lisiil 
Saomalais-ng^rilaisen  kielentutkimukscn  historiaan^,  Helsingfors  1891,  pag. 
134,  men  han  känner  icke  hvem  som  uppgjort  den. 


Digiti 


zed  by  Google 


176  Något  om  Porthans  finsk-ryska  ordjämförelser. 


lan  åren  1785  och  1788  af  P.  A.  EuropsBus.  Handstilen 
i  denna  ordbok  är  densamma  som  i  listan  uti  Universitets- 
biblioteket —  äfven  den  rysTca  vattstämpeln  uti  den  sist- 
nämda  förteckningens  papper  återfinnes  i  flere  blad  af 
ordboken  i  fråga  —  och  det  framgår  således,  att  Porthan 
erhållit  sina  uppgifter  af  EuropsBus.  Detta  kan  bevisas 
äfven  på  annat  sätt: 

I  Finska  literatursällskapets  arkiv  finnas  7  original- 
bref  från  Porthan  från  tiden  1782—1801.  Det  har  hit- 
tils  varit  okäudt,  till  hvem  eller  hvilka  de  varit  adresse- 
rade. Men  jag  har  upptakt,  att  de  samtliga  skrifvits  till 
nyssnämde  P.  A.  Europaeus,  hvilken  Porthan,  iakttagande 
titulaturens  förändringar,  1782  kallade  „comminister",  1783 
„språkmästare",  sedermera  „pastor",  ^kyrkoherde"  och  sist, 
1801,  „probst"  —  hvilken  sistnämda  titel  Europaeus  af  sin 
regering  visserligen  erhöll  först  1804  ^).  Och  i  det  sista 
af  dessa  bref,  af  den  12  september  1801,  skrifver  Porthan 
bl.  a.:  „Herr  Probsten  ser  af  pag.  5  följ."  —  af  disput. 
om  finska  språkets  dialekter  —  „at  jag  plögt  med  Herr 
Probstens  kalf,  hvad  angår  jämförelsen  emellan  Finskan 
och  Ryskan". 

Redan  långt  tidigare  hade  Porthan  intresserat  sig  för 
jämförelser  emellan  finskan  och  ryskan.  I  sin  „Historiola 
concionum  sacrarum  fennicarum",  1781,  säger  han,  efter 
att  hafva  påpekat  möjligheten  af  att  finnar  i  östra  delen 
af  vårt  land  redan  tidigt  af  sina  ryska  grannar  erhållit 
någon  „obscuram  Christianismi  notitiam",  att  ordet  Pappi 
antagligen  intet  annat  är  än  det  ryska  ordet  Pop^  likasom 
ordet  Raamattu  (=  Bibeln),  hvilket  kunde  vara  det  gre- 
kiska yodimara  (scil.  leQa),  i  så  fall  skulle  ådagalägga  att 
„prima  rei  cognitio"  äfven  härvidlag  öfverförts  till  fin- 
narna  „a    GrsBcis,    potius    quam  a  Latinis".      För    öfrigt, 

»)  Peter  Adolf  Europaeus  föddes  1753,  blef  student  i  Åbo 
1771,  prästvigd  1777,  spr&kmästare  i  ryska,  tyska  och  franska  vid  katedral- 
skolan i  Viborg  1781,  rektor  vid  trivialskolan  i  Fredrikshamn  1785, 
archidiachonus  1790,  kyrkoherde  i  Savitaipale  (på  ryska  sidan  I)  1795,  kon- 
traktsprost 1804.     Dog  1825. 


Digiti 


zed  by  Google 


Något  om  Porthans  finsk-ryska  ordjämförelser,  177 

säger  han,  vore  det  önskvärdt,  att  någon  i  ryska  eller  det 
gamla  slavonska  språket  kunnig  person  ville  undersöka, 
huruvida  äfven  de  finska  orden  Kirja  och  Saarna  ha  att 
söka  sitt  ursprung  i  nämda  språk,  då  de  ju,  såsom  fallet 
är  med  de  flesta  „vocabula  Ecclesiastica",  icke  kunna  de- 
riveras  från  latinet  eller  svenskan. 

Äfven  i  den  under  Porthans  prsesidium  utkomna  dis- 
putationen  „De  superstitione  veterum  fennorum",  hvilken 
ventilerades  den  8  maj  och  17  juni  1782,  återkommer 
Porthan  till  ordet  Pappi,  om  hvilket  han  nu  säger,  att 
det  kommer  antingen  från  det  ryska  Pop  eller  det  latinska 
Papa.  Ungefår  samtidigt,  den  24  maj  1782,  skrifver  Por- 
than till  ärkebiskop  Mennander:  „Ett  Finskt  Glossarium 
vore  visserligen  et  interessant  värk  .  .  .  Det  första  steget 
vore,  at  väl  lära  sig  ryska;  ty  på  detta  språk  äro  ut- 
konme  Grammatikor  och  ordalängder  öfver  de  dialecter  af 
Finskan,  som  talas  af  åtskilliga  i  Ryssland  boende  Finske 
nationer". 

Historiola  concionum  sände  Porthan,  enligt  bref  af 
den  26  mars  1782,  till  Europasus  i  Viborg.  Denne  synes 
ganska  snart  hafva  lystrat  till  Porthans  uppmaning  och 
sändt  Porthan  några  finsk-ryska  ordjämförelser;  ty  i  den 
sistnämdes  skrifvelse  till  Europasus  af  den  3  april  1783 
tackar  han  Europaeus  för  dennes  bref  af  den  8  sistlidne 
februari  jämte  de  inneslutna  ordförteckningarna,  som  han 
mottagit  „med  särdeles  nöje".  Europaeus  synes  hafva  gil- 
lat Poi-thans  supposition  angående  ordet  Raamattu,  Men 
Porthan  säger  sig  önska  veta,  „om  ock  flera  ecclesiastike 
ord  värckel.  af  Finnarne  blifvit  ifrån  Ryskan  lånte?  Ty 
jag  ville  blifva  säkert  underrättad,  om  vår  nation  värkel. 
ifrån  den  sidan  fatt  någon  uplysning.  Äfven  vore  artigt 
at  anställa  en  jämförelse  emellan  sådane  Ryska  och  Finska 
ord,  som  röra  hushållningen  och  handtvärk  etc,  til  at 
deraf  få  se,  hvad  vare  i  den  vägen  maga  af  Ryssarne 
hafva  lånt:  namn  på  Husgeråds  saker,  boskap  och  hvad 
dertil  hörer,  åkerredskap  och  göromål,  husbyggnad,  kläder, 
matpersedlar  [I]  och  hvad  dertil  hörer,  etc.  Ty  af  jämfö- 
relsen med  Svenskan  finnes  lätt,  huru  stor  mängd  af  så- 

12 


Digiti 


zed  by  Google 


178  Något  om  Porthans  finsk-ryska  ordjämförelser. 


dane  ord  äro  ifrån  Sverige  erhållne:  äfven  som  ecclesias- 
tike  orden  Jcyntilä  (som  föga  utom  i  kyrkorne  lära  af 
Finnarne  blifvit  brukte)  af  kyndel  (candela;  kyndelsmässa 
etc.  visa  detta  nogsamt),  Jduostari  (claustrum,  kloster), 
måssu  (missa),  Joulu.  kirJcko,  Jcalcki  etc,  som  alt  ifrån  Lati- 
nen  sig  förskrifver". 

Det  synes  antagligt  att  Europaeus,  lifvad  af  dessa 
Porthans  ord,  sedermera  påbörjade  sin  ofvan  omtalade 
ryska  orbok.  I  denna  äro  glosorna  grupperade  under  åt- 
skilliga rubriker,  af  hvilka  några  sammangå  med  de  af 
Porthan  angifna,  såsom  rerum  rusticarum  (se.  nomina), 
functionum  (nomina),  utensilia,  vestimenta,  ciborum  (nomina), 
vei^ha  ecclesiastica  m.  fl.  Möjligt  är  ju  ock,  att  förteck- 
ningen, kallad  „Likhet  emellan  några  ryska  och  finska 
ord",  nu  efter  emottagandet  af  Porthans  bref  af  den  3 
april  1783  insändes  af  Europaeus  till  Porthan,  såframt  det 
icke  är  just  denna  förteckning  som  Porthan  tackar  för  redan 
i  nämda  bref.  Till  orden  Kirja  och  Raamattu  återkommer 
Porthan  i  5:te  häftet  af  sin  „Chronioon  episcoporum  fin- 
landensium",  hvilket  utkom  i  december  1787.  Hans  upp- 
fattning angående  Raamattu  är  densamma  som  förut,  men 
Kirja  härleder  han  icke  från  ryskan,  utan  uppvisar  att 
det  är  ett  inhemskt  ord,  som  ursprungligen  betyder  „ett 
brokigt,  mångskiftande  (variegata)  föremål".  Att  man  här- 
vidlag har  att  finna  en  påvärkan  af  Europaei  utläggningar 
kan  väl  anses  vara  ganska  sannolikt. 

Hvem  som  först  riktat  Porthans  uppmärksamhet  på 
de  intressanta  jämförelserna  emellan  finska  och  r^^ska  ord, 
är  svårt  att  afgöra.  Måhända  var  det  den  bekante  pros- 
ten Erik  Lencqvist.  I  ofta  nämda  bref  af  den  3  april 
1783  till  Europaeus  skrifver  Porthan  bl.  a.:  „TJtom  de  af 
Herr  Språkmästare  mig  meddelte,  hade  jag  ock  redan 
föinit  en  saml.  Ryske  ord,  som  äro  i  slägtskap  med  Fin- 
skan; men  vet  ej  huru  accurat  de  äro  skrefne".  Som 
exempel  uppräknas  Eijka  —  rukkanen;  Versta  —  virsta; 
Sihidi  —  sipuli;  Eebo  —  repo;  Klibj  1.  Kleba  —  leipä  m.  fl. 
Och  i  brefvet  af  den  12  september  1801  till  samme  Europaeus 
säger   sig    Porthan    hafva    „af  gamle  Probsten   i   Orivesi 


Digiti 


zed  by  Google 


Något  om  Porthans  finsk-ryaka  ordjämföreher.  179 


Doctor  Lenqvist,  som  äfven  kan  något  Ryska",  hafva 
^erhållit  en  dylik  lista,  som  af  Herr  Probsten".  Eljes  lågo 
ju  alla  slags  ordjämförelser  dessa  tider  så  att  säga  i  luften, 
och  Porthan  finner  sig  t.  o.  m.  en  gång  i  Prooemium  till 
Chronicon  episcoporum  finlandensium  manad  att  varna  för 
dilettantmässiga  komparationer,  ty,  säger  han,  erfaren- 
heten lär,  att  den  som  „earum  ignarus"  företagit  sig  dy- 
lika ordjämförelser,  lätt  kan  taga  miste  och  draga  oriktiga 
konsekvenser  af  likheter  på  språkens  område.  De  talrika 
jämförelser  emellan  finska,  ryska  och  tolf  andra  språk, 
hvilka  Porthan  införde  på  en  tabell,  hörande  till  nyss- 
nämda  Prooemium,  basera  sig  väl  främst  på  Fischers  „Vo- 
cabularium  polyglottum**,  som  Porthan  blef  bekant  med 
i  Göttingen  1779.  —  Äfven  i  disputationen  „De  linguarum 
usu  historico",  1795,  uttalar  Porthan  sig  mycket  bestämdt 
om  nödvändigheten  af  stor  försiktighet  vid  alla  slags  ord- 
jämförelser, såsom  redan  I.  A.  Heikel  uppvisat  i  „Filo- 
logins  studium  vid  Åbo  imiversitet",  pag.  236  ff. 

Porthans  beröring  med  P.  A.  EuropsBus  är,  så  vidt 
jag  vet,  icke  förut  af  någon  påpekad.  Om  den  sistnämdes 
bref  till  Porthan  ännu  finnas  i  behåll,  kan  man  väl  antaga 
att  de  skola  bli  tillgänghga,  då  den  Porthanska  manuskript- 
kistan, donerad  till  universitetet,  år  1900  öppnas.  Helt 
säkert  hade  Porthan,  om  han  blifvit  i  tillfälle  att,  så- 
som hans  afsikt  var,  fullfölja  sina  undersökningar  an- 
gående den  finska  poesin  och  finska  språkets  dialekter, 
ännu  mera  än  förut  begagnat  sig  af  P.  A.  Europaei  både 
filologiska  och  folkloristiska  kunskaper.  I  brefvet  den  12 
september  1801  söker  han  sAlunda  intressera  Europajus  *) 
iör  insamlandet  af  material  angående  „Ryska  Finnarnes" 
dialekt,    äfvensom  språket  och  runorna  i  Olonets-trakten, 

*)  Icke  prosten  E.  Bern  or  i  Mäntyharjii,  såsom  A.  R.  Niomi 
uppger  i  sin  studie  „Tntkinnis  Sakari  Topolius  vanheninian  runonkerilyk- 
sistä",  Helsingfors  1896,  pag.  3,  not  1.  —  Äfvon  K.  K  ro hn  begår  samma 
misstag  i  sitt  arbete  „.Suomalaison  kirjallisuuden  vaiheet",  Helsingfors 
1897,  pag.  244,  men  har  längre  fram  —  pag.  380,  not  1  —  korrigerat 
niimda  uppgift  efter  meddelande  af  mig. 


Digiti 


zed  by  Google 


180  Något  om  Porthans  finsk-ryska  ordjämförelser. 


etc.,    med    hvilken    framgång    skall    måhända   framtiden 
uppvisa. 

I  samband  med  ofvanstående  kan  nämnas,  att  bland 
en  samling  manuskript,  kallad  „Varia  ad  Historiam,  Histo- 
riam  Naturalem,  Proverbia  etc.  Finlandiae  pertinentia",  på 
vårt  universitetsbibliotek  finnes  bl.  a.  en  „Karjalan  Eecru- 
tin  runo  Wuonna  1797",  hvilken  påtagligen  är  skrifven 
och  till  Porthan  insänd  af  samme  P.  A.  EuropoBus.  Af 
Porthans  bref  af  den  12  september  1801  framgår  äfven, 
att  Europaeus  meddelat  Porthan  några  runor,  hvilka  såsom 
Porthan  säger  ^voro  ganska  välkomne". 

Bevisen  för  att  alla  de  nämda  7  bref  ven  —  del- 
vis af  stort  intresse  —  är  o  skrifna  till  P.  A.  Europaeus 
skall  jag  lämna  i  den  publikation  af  bref  från  Porthan 
till  samtida,  hvilken  jag  för  näi-varande  håller  på  att 
redigera. 

Ernst  Lagus. 


Digiti 


zed  by  Google 


När  dog  Sigfrid  Aronus  Forsius? 

1627  har  galt  som  Forsius'  dödsår,  alt  sedan  F.  W, 
Pipping  i  sina  „Historiska  bidrag  till  Finlands  Calendario- 
grafi"  (Bidr.  t.  känned.  om  Finlands  natur  ocW  folk  I) 
underkastade  uppgifterna  hos  hans  tidigare  biografer  en 
revision;  dittils  hade  man  i  stället  nämt  1637.  Att  emel- 
lertid icke  häller  det  förra  årtalet  kan  vara  det  riktiga, 
utan  att  tiden  för  mäster  Sigfrid  Aronus'  död  måste  flyt- 
tas ytterligare  några  år  tillbaka,  framgår  otvetydigt  af  ett 
par  samtida  anteckningar,  på  hvilka  jag  härmed  vill  fästa 
uppmärksamheten. 

I  Ekenäs  rådstufvurätts  dombok  för  den  24  juni  1624 
läses  bland  annat  följande: 

„Till  minnes  huilka  wdi  S[aligh]  mester  Sigfredz 
aronus  testamänterningh  hafua  warit  till  städes  först  Borg- 
mästaren Girmundh  masson  Hans  HoUender  Peer  Ruter 
här  Sigfride  Olai  Erich  grabbe". 

Och   därsammastädes,   under  den  5  september  1625: 

„Dömdes  hustru  Anna  Larssdåter  Sfaligh]  mester 
Sigfers  aronus  änkia  efter  som  thestamäntss  Bref  lyder 
och  skall  först  gälden  af  tagas  och  som  öfuer  ähr  skall 
hoon  beholla.  Sampt  och  de  —  15  D  som  på  heners  Sa- 
ligh  mans  lön  står  till  baka  i  staden.  Sammaledes  skall 
och  lass  hendrichsson  fult  lefrera  dätt  till  baka  huadh  han 
hafuer  tagit  i  från  Saligh  Sigfridi  Arone  arf  och  huadh 
som  testamänss  Bref  inn  holler  skall  han  beholla". 

Det  får  således  fastslås  som  säkert,  att  Forsius  icke 
öfverlefvat  den  24  juni  1624.  A  andra  sidan  kan  han 
svårligen  hafva  dött  före  midten  af  år  1623.  Se  här  hvar- 
för.  En  „Almanach  till  år  1624"  hade,  ehuru  utarbetad 
af  en  viss  Nicolaus  Plantinus  Niurenius,  af  boktryckaren 
Ignatius  Meurer  bli  f vit  utgifven  under  Forsius'  namn.  Of  ver 
detta  tilltag  beklagar  sig  Plantinus  högeligen  i  sin  alma- 


Digiti 


zed  by  Google 


182  När  dog  Sigfrid  Äronus  Forsius? 


nack  for  följande  år  och  säger  att  det  gjorts  såväl  honom 
som  mäster  Sigfrid  ^alldeles  ovetande".  Yttrandet  inne- 
bär, att  han  meddelat  sig  med  Forsius  efter  det  1624  års 
almanack  utkommit,  något  som  väl  ej  gärna  skett  förr  än 
under  senare  hälften  af  1623.  Det  sannolikaste  är  väl, 
att  den  nyssnämda  anteckningen  af  testamentsvittnena 
egt  rum  ej  långt  efter  Forsius'  frånfalle  —  d.  v.  s.  att 
detta  infallit  under  förra  hälften  af  år  1624.  Hans  värk- 
samhet  som  „Pastor  Dryopolitanus",  hvilken  vidtog  1621 
eller  tidigast  1620,  har  altså  varat  endast  en  jämförelsevis 
kort  tid  —  på  sin  höjd  S  eller  4  år. 

Huru  har  då  Pipping  kommit  till  den  meningen,  att 
Forsius  varit  vid  lif  ännu  i  febiniari  1627?  Han  ser  ett 
bevis  därför  i  den  omständigheten,  att  „Kyrkherren  herr 
Sigfrid"  under  denna  månad,  liksom  flere  gånger  förut, 
finnes  upptagen  i  Pojo  sockens  kvarntullslängd  för  1626 
—  27.  Af  det  ofvan  anförda  blir  det  uppenbart,  att  dessa 
anteckningar,  om  de  afse  Sigfrid  Aronus  Forsius,  måste 
bero  på  något  misstag  —  det  är  ju  tänkbart,  att  man  af 
gammal  vana  under  hans  namn  uppfört  den  mald  hans 
efterträdare  eller  änka  låtit  värkställa.  Snarare  är  det 
dock  någon  annan  person  med  samma  ämbete  och  dop- 
namn som  åsyftas:  märk  titeln  „herr",  icke  „mäster",  och 
namnet  „Sigfrid",  icke  ^Sigfrid  Aronus".  Att  någon  så- 
dan person  funnits  i  trakten  pa  den  tiden,  framgår  vis- 
serligen icke  af  de  källor  jag  varit  i  tillfälle  att  rådfråga; 
men  så  ofullständiga  som  de  äro,  behöfver  det  ej  väcka 
några  betänkligheter.  En  antydan  i  denna  riktning  före- 
ligger dock  måhända  i  den  förra  af  de  båda  antecknin- 
garna i  Ekenäs  dorabok,  där  „här  Sigfride  Olai"  namnes 
bland  vittnena  vid  Forsius'  testamente. 

Den  senare  af  dessa  anteckningar  lämnar  en  ytter- 
ligare upplysning  till  Forsius'  biografi,  den  nämligen,  att 
hans  hustru  hetat  Anna  Larsdotter.  Pipping  torde  såle- 
des hafva  träffat  det  rätta  med  sin  gissning,  att  den  „ut- 
gamla  prästänka"  Anna,  som  på  1630-talet  förekommeri 
räkenskaper  från  Ekenäs,  varit  Sigfrid  Aronus'  maka. 

0.  F.  Hultman. 


Digiti 


zed  by  Google 


Ett  litet  bidrag  till  ,,Finska  deputationens'' 
historia. 


Castrén  uppgifver  i  sin  monografi  „Finska  deputa- 
tionen"  (s.  38)  att  Ekenäs  hade  sin  särskilda  representant 
i  den  deputation,  som  hösten  1808  af  sändes  från  Finland 
till  S:t  Petersburg.  Likväl  omtala  deputationens  protokoll 
icke  någon  sådan,  och  Schy bergson  har  —  troligtvis  med 
hänsyn  härtill  —  i  sin  ^Finlands  historia"  lämnat  Ekenäs- 
representanten  oomnämd. 

Vid  genomgåendet  af  en  större  samling  gamla  hand- 
lingar, tillhöriga  rådstuguarkivet  i  Ekenäs,  har  jag  emel- 
lertid anträffat  några  dokument,  som  klargöra  denna  sak 
och  äfven  upplysa  om  anledningen  —  åtminstone  den 
f&regifna  —  till  att  deputationen  uppehöll  sig  flere  veckor  i 
Petersburg  utan  att  blifva  förestäld  för  kejsar  Alexander. 

Genom  skr if velse  af  den  29  (17)  augusti  1808  hade 
Buxhoevden  förständigat  magistraten  i  Ekenäs  att  anställa 
val  af  en  särskild  deputerad  för  denna  stad.  Valet,  som 
egt  rum  den  3  september,  hade  utfallit  så,  att  handels- 
mannen Carl  Hultman  *)  utsetts  att  deltaga  i  deputatio- 
nen. Som  denne  emellertid  „såväl  i  anseende  till  sitt  vid- 
lyftiga hushåll  och  handelsrörelse  som  för  ringa  anslagen 
resekostnad"  anmält  sig  icke  kunna  mottaga  förtroendet, 
hade  magistraten  hos  Buxhoevden  hemstält,  om  icke  Eke- 
näs finge  ställa  en  deputerad  gemensamt  med  Abo  eller 
Helsingfors;  och  härtill  hade  bifall  gifvits  i  bref  af  den 
16  (4)  september. 

>)  F.  i  Ekenäs  1763.    Kommerseråd  1S19.    D.  1820. 


Digiti 


zed  by  Google 


184  Ett  litet  bidrag  till  „  Finska  deputationens-*  historia. 


Af  följande  tvänne  skrifvelser,  hvartill  konsepten 
finnas  bevarade  bland  de  ofvannämda  handlingarna,  fram- 
går att  man  nu  vände  sig  till  representanten  för  Åbo: 


1.  „Till  Herr  Grosshand:  Jan  Tjeder  i  S:t  Petersburg. 

Adel  och  Högaktad  Herr  Grosshandlare 
Efter  det  Ekenäs  Stads  Borgerskap  utsedt  af  dess 
medlemmar  Handelsmannen  Carl  Hultman,  att  såsom  De- 
puterad i  underdånighet  afgå  till  Hans  Kejserliga  Maije- 
stät;  så  har  till  besparing  af  en  betydlig  kostnad,  uppå 
därom  gjord  hemställan,  hans  Erlaucht  en  Chef  Commend: 
Generalen  E,idd.  och  Com.  m.  m.  Hög  välborne  Herr  Grefve 
Buxhoevden  bifallit,  att  Borgerskapet  finge  förena  sig  om 
en  och  samma  Deputerad  med  Abo  eller  Helsingfors  städer. 
Af  sådan  anledning  får  uppå  Borgerskapets  begäran  och 
yttrade  förtroende,  Magistraten  vänligast  anmoda  Tit.  att 
i  underdånighet  hos  Hans  Keijs.  Maijestät  Deputera  äfven 
för  Ekenäs  Stad,  i  hvilket  afseende  ock  Instruction  un- 
derskrifven  af  Magist.  och  Borgersk.:  äldste  härhos  med- 
följer. Och  torde  Tit.  efter  slutad  förrättning  benägit 
underrätta  Magistraten  och  Borgerskapet  om  förloppet. 
Magist.  förblif.  med  estime 

Hörsamste  tjenare 
Ekenäs  Eådhus  d:  ^  Sept.  180S.  På  M:  vgn. 

Fredric  Ringbom". 

o 

2.  „Instruction  för  Grosshandlaren  i  Abo  H.  Jan  Tjeder 

att  såsom  Ekenäs  Stads  Deputerad  i  underdånighet 

afgå  till  Hans  Keijserliga  Maijestet. 

l:o  Deputeraden  åligger  att  allerunderdånigst  tacka 
Hans  Maij:st  Keijsaren  för  den  oskattbara  Nåd  Finlands 
inbyggare  och  däribland  Ekenäs  Stad  vederfarits,  i  thy 
innevånarne  blifvit  fredade  till  lif  och  Egendom,  och  be- 
friade ifrån  särdeles  Krigs  Contributioner  m.  m.  hvilket 
allt  Deputeraden  bör  särskildt,  eller  gemensamt  med  öfrige 
Städernes  Deputerade  framföra. 


Digiti 


zed  by  Google 


Ett  litet  bidrag  till  „ Finska  deputationetis"  historia.  185 


2:o  Som  krigs  bullret  ännu  icke  tystnat,  en  del  af 
Finnland  säges  vara  ointagit,  och  våra  Landsmän  stående 
under  vapen  emot  Hans  Maijestäts  Troupper  samt  Depu- 
teraden icke  eller  är  af  sine  Med  bröder  så  auctoriserad 
som  en  efter  Landets  Lagar  brukelig  Riksdags  fullmäktig; 
så  bör  Deputeraden  i  underdånighet  bönfalla  om  anstånd 
med  öfverläggningarne  om  Landets  angelägenheter  och 
det  allmänna  bästa,  intill  dess  en  önskad  fred  erhålles, 
emedan  sådane  vigtiga  öfverläggningar  fordra  lugn  i  Lan- 
det, och  en  stadgad  enighet  uti  tänkesätten  medborgare 
emellan. 

3:o  har  Deputeraden  att  i  underdånighet  bedja  om 
Hans  Maijrsts  fortfarande  Nåd  i  afseende  å  Landets  nu 
trängande  behofver,  samt  uppgifva  Planer  ledande  till 
anskaffningen  af  åtskillige  nödvändighets  vahror  och  lin- 
dring uti  den  tunga  som  är  nästan  oskiljaktig  äfven  från 
det  mast  fogliga  Krig. 

Denna  instruction  varder  nu  underskrifven  af  Magi- 
straten och  Borgerskapets  äldste.  Ekenäs  d:  ~  Sept.  1808. 

R. 
T:  S:  B:  W: 

Stad:  Äldst.  Westlin,  M:  Barman,  Fr:  Moberg,  Silfverberg, 
Kessner,  Ekholm,  Winblad,  Lindberg,  Kempe,  Österberg". 

Dessa  skrifvelser  kommo  uppenbarligen  icke  adressa- 
ten till  hända.  Tjaeder  hade,  stadd  på  väg  till  Petersburg, 
den  22  september  i  Viborg  fått  del  af  budskapet,  att 
deputationen  i  anseende  till  kejsarens  frånvaro  kunde 
återvända  hem  på  30  å  40  dagar,  och  inträffade  till  följd 
häraf  först  den  25  oktober  i  Petersburg.  Att  han  ej  häl- 
ler då  erhöll  brefvet  och  instruktionen,  torde  man  få  sluta 
af  följande  till  magistraten  i  Ekenäs  anlända  ämbetsbref, 
som  visar,  att  man  i  Petersburg  icke  kände  till  Buxhoev- 
dens  medgifvande,  att  Ekenäs  finge  representeras  af  samma 
person  som  Åbo  eller  Helsingfors,  ej  häller  de  åtgärder 
staden  på  grund  af  detta  medgifvande  vidtagit: 


Digiti 


zed  by  Google 


186  Ett  litet  bidrag  till  ^Finska  deputationens^  historia, 

^Promemoria 
I  anseende  till  den  för  Eknäs  stad  utsedda  Depute- 
rade Råd  och  Handelsmannen  Hultmans  försummelse  att 
företaga  resan  till  Pettersburg  hafva  de  öfrige  från  Finland 
ankomne  Deputerade  ännu  icke  blifvit  Hans  Keijserliga 
Majestät  förestälde  eller  kunnat  sättas  i  någon  verksam- 
het ledande  till  det  ändamål  som  med  deras  resa  åsyftas. 
Det  åligger  fördenskull  Lofl.  Magistraten  at  genast  för- 
ständiga Hultman  Hans  Keijserliga  Majestäts  befallning 
at  ofördröjeligen  ofelbart  företaga  resan  till  S:t  Petters- 
burg och  äger  Lofl.  Magistraten  med  berättelse  om  verk- 
ställigheten deraf  till  mig  inkomma.  Åbo  den  ^^^^^^'  1808. 

C.  Bagration 
Le.  ge. 
Till  Lofl.  Magistraten  i  Ekenäs". 

Denna  skarpa  tillsägelse  efterkoms  naturligtvis  utan 
vidare,  så  obefogad  beskyllningen  för  försumlighet  än 
kunde  förefalla.  På  Bagrations  ^promemoria"  finnes  an- 
tecknadt : 

„ankom  d.  5  December  1808  och  den  6  D:o  förständigades 
Hultman**. 

Och  på  baksidan  af  konseptet  till  den  för  Tjaeder 
afsedda  instruktionen: 

„NB.  Likalydande  Listruction  till  Dag  och  datum  skrefs 
ått  Handelsman  Carl  Hultman,  då  han  på  hög  befallning 
reste  til  S:t  Petersburg. 

Skjutsen  på  51  mil  gör  med  dubla  fl.  Släd  på  2 

hästar 57:  — 

12   resedagar  uppehälle   för  herren  och  Drengen 

å  2  Ed 24:  — 

10  dagars  uppehälle  i  Petersburg  å  8  Rd    .  ...     80:  — 


Rd  161 

Vid   Ekenäsrepresentantens   ankomst  till  Petersburg 
var   likväl  deputationen  redan  förestäld  för  kejsaren;    det 


Digiti 


zed  by  Google 


Ett  litet  bidrag  till  ^Finska  deputationens"  historia,  187 

hade  skett  den  30  november.  Att  han  dock  tagit  säte 
i  densamma  —  dess  arbeten  afslutades  som  bekant  i  se- 
nare hälften  af  januari  1809  —  visar  ett  bref  till  honom 
från  Sprengtporten,  i  konsept  förvaradt  i  generalguver- 
nörskansliets arkiv  härstädes  (tr.  hos  Yrjö-Koskinen,  Cor- 
respondance  officielle  de  G.—M.  Sprengtporten  s.  93). 
Detsamma  är  dateradt  den  15  januari  1809  och  har  åtföljt 
en  medalj  och  en  briljanterad  ring,  som  „H.  K.  M.  aller- 
nådigst  behagat   förunna  Deputerade  af  Borgareståndet". 

0.  F.  Hultman. 


Digiti 


zed  by  Google 


Ännu  en  abbedissa  i  Nådendals  kloster. 


I  den  af  undertecknad  utgifna  ^'De  finska  klostrens 
historia-  finnas  i  sidd.  304 — 306  förtecknade  inalles  12 
abbedissor  i  Nådendals  kloster.  Den  10:de  af  de  där  nämda 
hette  Birgitta  Pehrsdotter  (Fleming),  om  hvilken  på  an- 
förda ställe  endast  uppges,  att  hon  var  abbedissa  under 
hertig  Johans  tid  och  ännu  något  senare. 

Jämte  det  jag  på  grund  af  forskningar  i  Finlands 
Statsarkiv  nu  är  i  tillfälle  att  meddela,  det  denna  Birgitta 
Petri  eller  Pedersdotter  i  egenskap  af  abbedissa  utfärdat 
å  konventets  vägnar  kvittenser  åren  1557 — 1565  (F.  S. 
n:ris  610,  bl.  29  v.,  776,  bl.  66,  846,  bl.  13  v.,  899,  bl. 
46  v.,  959,  bl.  2  v.*),  963,  bl.  6,  972,  bl.  4,  1,021,  bl.  25), 
kan  jag  ock  tillägga  nanmet  på  den  abbedissa,  som  när- 
mast efterträdde  henne  och  sålunda  var  abbedissa  i  före- 
nämda  kloster  näst  före  Birgitta  Knutsdotter  Kurk,  hvil- 
ken i  angifna  arbete  upptages  under  nio  11.  Hon  hette 
Anna  Nicolai  eller  Nilsdotter  och  har  i  akter,  hvaraf  kopior 
ännu  finnas  i  behåll,  tecknat  sig  såsom  abbedissa  tidigast 
den  31/^  1565  (F.  S.  n:o  1,021,  bl.  7)  och  senast  den  22/. 
1568  (F.  S.  n:o  1,099,  bl.  9  v.).  Det  kända  antalet  abbe- 
dissor i  Nådendals  kloster  kommer  sålunda  att  utgöi-a  13. 

Beträffande  den  under  n:o  12  i  bemälda  arbete  för 
åren  1577 — 1581  upptagna  abbedissan  Margareta  Persdotter 


*)  Af  detta  kvittens  framgår  särskildt,  att  syster  Birgitta  abba- 
tissa  varit  skicklig  i  handarbete.  Hon  kvitterar  nämligen  bland  annat 
en  tunna  salt,  „8om  H.  F.  Nåde  Hertigh  Johan  migh  skencte  för  thz 
iag  arbetade  till  H.  N.  behoflT". 


Digiti 


zed  by  Google 


Ännu  en  abbedissa  i  Nådendals  kloster.  189 

Tönne  får  jag  nämna,  att  hon  fanns  i  lifvet  ännu  den 
7i2  1582,  då  hon  tillika  med  Elin  Knutsdotter  kvitterade 
konventets  underhåll  (F.  S.  n:o  1,397,  bl.  52),  medan  Elin 
Knutsdotter  ensam  kvitterade  detsamma  den  ^*/i3  1583 
(F.  S.  n:o  1,415,  bl.  47  v.)  och  alt  sedan,  så  länge  hon 
lefde. 

K«  G.  Leinberg. 


Digiti 


zed  by  Google 


Tvånne  bref  från  tiden  för  Finlands  skilsmässa 
från  Sverge. 

Meddelade  af  K.  G.  Lemberg. 


I  den  för  icke  länge  sedan  med  Kongl.  biblioteket 
eller  „Eiksbiblioteket"  i  Stockholm  införlifvade  Mander- 
strömska  samlingen  —  så  kallad,  emedan  den  tillhört  den 
utmärkte  svenske  statsmannen  grefve  Christoffer  Eutger 
Ludvig  Manderström  (f  1873)  —  förekomma  bland  andra 
bref  8  stycken  från  notablare  finnar  i  början  af  detta  århun- 
drade, nämligen  1  bref  af  biskop  Jakob  Tengström  rörande 
ett  hans  nära  anförvants  prästbefordringsärende,  2  bref  af 
H.  G.  Porthan,  2  bref  af  Fabian  Wrede,  1  bref  af  skal- 
den Michael  ChoraBus,  1  bref  af  presidenten  i  Åbo  hofrätt 
Adolf  Tandefeldt  och  1  bref  af  professorn  i  orientaliska 
och  grekiska  språken  vid  Åbo  akademi  Johan  Bonsdorff. 

En  afskrift  af  brefvet  från  Choraeus  har  förut  läm- 
nats till  Svenska  Literatursällskapets  begagnande.  Här 
följa  afskrifter  af  brefven  från  Tandefeldt  och  Bonsdorff. 
Liksom  Chorsei  bref  äro  äfven  dessa  stälda  till  titulärland s- 
höfdingen,  sedermera  statssekreteraren  och  föredraganden 
i  ecklesiastikärenden,  Nils  von  Rosenstein  och  ha  följande 
hdelse : 


Digiti 


zed  by  Google 


Tvänne  hr  ef  fr,  tiden  för  Finlands  skils^nässa  fr.  S  ver  ge.      1 91 
Från  KungL  Biblioteket,    Manderströmska  samlingen. 

Bref  till  Nils  von  Rosenstein. 

Från  A.  Tandefeldt,  dat.  Åbo  d.  14  febr.  1806. 

Högvälbome  Herr  Landshöfdinge  och  Commendeur 
af  Kongl.  Nordstjeme  Orden. 

Kran  första  Stunden  af  mitt  inträde  i  denna  Hof 
Rätt  såsom  dess  Styresman,  förekom  det  mig  besynnerligt, 
att  H:r  Cammar  Jimekaren  Rehbinder,  som  på  en  gång 
med  Baron  Koskull  blef  adjungerad,  icke  hade  någon  lön, 
eller  arfvode  af  Extramedlen,  då  likväl  den  sednare  åtniöt 
200  Riksd.  om  året.  Ordsaken  dertil  förklarades  mig  vara, 
at  Herr  Baron  Rehbinder  af  ädelmod  och  medlidande  öfver 
HofRättens  lönlösa  Ordinarie  Betjening,  icke  velat  pre- 
tendera  någon  delagtighet  i  Adjunctionsmedel,  hvaraf  i 
Stället  vid  repartionen  af  Extra  medlen  de  yngre  af  Or- 
dinarie Betjeningen  erhållit  mindre  betydeliga  andelar. 
Häi-vid  förblef  det,  tils  Baron  Koskull  flyttades  til  Göta 
HofRätt  och  Baron  Rehbinder  utnämdes  til  Assessor  här- 
städes,  då  jag  kort  efter  det  han  aflagt  tjensteeden,  til- 
sporde  honom  enskilt,  om  han  ej  vore  sinnad  at  begära 
de  200  Riksd.  Baron  Koskull  af  HofRättens  Extra  medel 
åtniutit,  i  händelse  någon  Extra  lön  på  Göta  HotRätts 
Stat  tillfölle  den  sistnämnde.  Härpå  lämnades  mig  ej  af 
Herr  Baron  Rehbinder  något  vist  Svar,  hvaraf  jag  leddes 
på  den  tankan,  at  han  genom  en  lönlös  tjenstgörning, 
sökte  förvärfva  Sig  Så  mj^cken  Större  förtjenst,  at  efter- 
sträfva  ett  bättre  Embete  utom  HofRätten.  Af  denna  an- 
ledning och  Sedan  Lagmannen  Orrseus  blef  Adjungerad  i 
Baron  Koskulls  Ställe  referera  hans  Acter,  hemstälte  Hof- 
Rätten til  Kongl.  Maij:t  i  underd.  om  han  icke  kunde 
erhålla  Så  mycket  som  Baronen  af  Adjunctions  medelen 
förut  bekommit,  för  den  tid  Orraeus  komme  at  vara  i  Hof- 
Rätten adjungerad;  men  hvarken  derom,  Orraei  Adjunction 
för  innevarande  Session  eller  huruvida  1000  Riksd.  på 
Extra    Stat    ännu    för   detta  år  bestås,  har  något  svar  til 


Digiti 


zed  by  Google 


192  Tvänne  bref  från  tiden  for 

Kongl.  HofRätten  ankommit.  Jmedlertid  är  det  önskeligt 
at  Baron  Rehbinder,  såsom  tjänstgörande  Assessor  och 
utan  lön,  är  först  berättigad  at  erhålla  andel  i  Adjimctions- 
medlen,  så  snart  han  det  åstundar.  Däraf  följer  dock,  at 
när  Lagman  OrraBus  äfven  undfår  50  Eiksd.  i  qvartalet, 
emedan  han  med  en  ringa  lön,  deraf  hans  Vicarie  i  Borgo 
åtniuter  någon  del,  ej  kan  förpliktas  at  aldeles  utan  något 
arfvode,  här  giöra  tjenst,  blifver  föga  något  eller  alsintet 
öfrigt  at  tildela  vår  fattiga  Ordinarie  Betjening.  Derföre 
vore  det  väl  och  högstönskeligt,  om  Herr  Lands  Höfdin- 
gen  i  Samråd  med  Baron  Kosenblad  och  Presidenten  La- 
gerheim  i  Stats  Contoiret  kunde  så  begå,  at  af  de  600 
Kiksd.  hvilka  på  HofRättens  Extra  Stat  varit  afledne  Hof- 
Rätts  Rådet  Georg  Ehrenmalm  bestådde  och  hvaraf  Dess 
Broder  Samuel  Ehrenmalm  i  sidsthne  April  månad  erhöll 
til  fylhiad  i  full  HofRätts  Råds  lön  200  Riksd.  resten 
eller  400  Riksd.  måtte  Cammar  Junckaren  Baron  Rehbin- 
der på  Extra  Stat  i  nåder  beviljas,  til  dess  Assessors  lön 
på  Ordinarie  Stat  kan  honom  tilfalla.  Men  med  detta  och 
alt  annat  som  oss  fattiga  Finnar  rörer,  lärer  blifva  onö- 
digt at  bråka  sina  hufvud  til  dess  man  med  Säkerhet  får 
erfara  om  Finland  är  lyckeligt,  at  ännu  härefter  som  hit- 
intils  lyda  under  Svensk  Crona.  Vår  oro  och  vårt  be- 
kymmer har  naturligtvis  stigit  til  hög  grad ;  men  jag  trö- 
star mig  med  den  förhoppning,  at  det  fredsbrott  som  synes 
vara  nära  för  handen,  ännu  afvärjes.  Hvad  öden  mig  ock 
må  öfvergå  upphör  jag  ej  at  til  mitt  sidsta  med  utmärkt 
högagtning,  och  upriktigaste  tilgifvenhet  framhärda 

Högvälborne  Herr  Lands  Höfdingens 

och  Commendeurens 

ödmiuke  tjenare 

A.  TandefehU. 


Digiti 


zed  by  Google 


jB  inlands  skiUmässa  från  Sverge,  193 

Från  KungL  Bibliotheket    Manderströmaka  Samlingen. 

Bref  till  Nils  von  Rosenstein. 

Högwälborne   Herr   Stats    Secreterare,  En  af  de  Aderton 

wid  Swenska  Academien,  Comendeur  af  Kongl.  Maij:ts 

Nordstjerne  Orden! 

Sjelfwa  tidens  händelser  hafwa  ej  warit  mägtiga  at 
hos  mig  utplåna  minnet  af  den  ynnest  och  nåd,  hwarmed 
Herr  Stats  Secreteraren  fordom  behagade  omfatta  mig. 
Måtte  det  derföre  tillåtas  mig  at  såsom  en  ringa  gärd  af 
min  fortfarande  och  af  inga  Tidskiften  beroende  djupa 
wördnad,  till  Herr  Stats  Secreteraren  och  Comendeuren  i 
djupaste  ödmjukhet  öfverlämna  inneliggande  Disputations 
suite:  De  plagis  Aegyptiaeisj  hwilken  jag  icke  längesedan 
wed  Academien  utgifvit;  et  arbete  som,  ehuru  ofuUkom- 
hgt  det  ock  må  wara,  likwäl  därigenom  at  författaren 
blifwit  underkastad  en  formlig  Rättegång  i  afsesnde  å 
Censuren,  torde  för  dess  misskända  oskuld,  förtjena  en 
slags  upmärksamhet. 

Det  wore  för  widlöfligt,  at  ingå  i  en  närmare  detail 
om  det  litteraira  krig,  som  i  anledning  af  denna  Disputa- 
tion, då  de  fem  sidsta  delarna  skulle  utgifwas,  wed  och 
utom  Academien  upstod,  och  för  Herr  Stats  Secreteraren 
och  Comendeuren,  som  städse  med  så  mycken  wärme  nit- 
älskat för  Uplysningen,  wore  denna  polemiska  berättelse 
mera  tsedieuse  än  intresserande;  det  endast  bör  jag  nämna, 
at  då  det  sent  omsider  lyckades  mig  at  segra,  jag  til  för- 
löjligande af  det  blinda  Religions-nitet,  ex  justo  dolore 
utgaf  den  härhos  äfwen,  såsom  en  Pendant  till  de  öfriga, 
i  djupaste  ödmjukhet  widfogade  Disputationen  Da  Muha- 
mede  etc. 

Långt  ifrån  at  gloriera  mig  af  ofelbarhet  i  hypothe- 
seme,  som  i  förenämda  Disputationer  blifwit  framställda, 
inser  jag  nogsamt,  at  Herr  Stats  Secreteraren  och  Comen- 
deuren, med  sin  Critiska  blick,  skall  kunna  uptäcka  åtskil- 
liga brister;  dock  wågar  jag  hoppas,  at  i  anseende  til  ten- 

13 


Digiti 


zed  by  Google 


194      Tvänne  bref  fr.  tiden  för  Finlands  skilsmässa  fr.  Sverge. 


dencen  af  arbetet,  blifwa  rättfärdigad.  —  Men  med  detta 
hopp,  min  Nådigaste  Herr  Stats  Secreterare!  förenar  sig  en, 
nära  tre  år  gammal,  önskan,  hvars  upfyllande  helt  och  hållet 
beror  af  Herr  Stats  Secreteraren  och  Comendeuren,  den, 
at,  om  möjeligt  är,  blifva  förhulpen  til  någon  Prästa-  eller 
annan  för  mig  passande  lägenhet  inom  det  Land,  ifrån 
hvilket  wi  genom  wåldet  blifwit  afsöndrade.  Min  önskan 
är  djerf,  jag  tillstår  det,  och  kanske  är  jag  icke  nog  wär- 
dig  at  njuta  denna  lycka:  dock  tilförser  jag  mig  af  Herr 
Stats  Secreteraren  och  Comendeuren  det  Adelmod,  at 
Nådgunstigast  blifwa  underrättad,  huruwida  jag  skall  kunna 
göra  mig  någon  eller  ingen  apparence,  at  inom  den  i  freds- 
slutet föreskrifna  flyttningstid,  se  denna,  den  lifligaste  af 
alla  mina  önskningar,  upfyUd. 

Under  afwagtan   af  Nådigste  swar  framhärdar 

med  djupaste  wördnad  och  undergifwenhet 

Högwälborne  Herr  Stats  Secreteraren  s  och 

Comendeurens 

imderdånödmjukaste 
tjenare 

Johan  Bonsdorff. 
Åbo  d.  9  Nor.  1810. 


Digiti 


zed  by  Google 


Den  forna  porträttsamlingen  på  Boe  gård 
i  Borgå  socken.*) 

Uppgjord  år  1876  af  Reinh.  Haugen. 


1.  Drottning  Ulrika  Meonora,  Fredrik  I:s  gemål. 

2.  Prinsessan  Sofia  Albertina. 

3.  Konung  Oustaf  IV  Adolf  som  barn. 

4.  Grefve  Christoffer  Gyllenstjerna  af  Eriksberg,  riksråd, 

född  1647,  död  1705.     Gift  l:o  med 

5.  Friherrinnan  Oustara  Juliana  Oxenstjerna,  född  1644, 

död  1675,  dotter  af  riksrådet  friherre  Gustaf  Oxen- 
stjerna  och  grefvinnan  Maria  Sofia  De  la  Gardie, 
samt  2:o  med 

6.  Prinsessan  Catharina  af  Phaltz,  född  1661,  död  1720, 

dotter  af  hertig  Adolf  Johan  af  Zweibriicken  och 
grefvinnan  Elsa  Elisabet  Brahe. 
En  dotterdotter  af  Gyllenstjernas  första  gifte  var 

7.  Grefvinnan    Catharina   Margareta    Bonde   af  Björnö, 

född  1697,  död  1755,  dotter  af  riksrådet  grefve 
Carl  Bonde  och  grefvinnan  Maria  Gustafva  Gyl- 
lenstjerna; gift  med 

8.  Grefve   Johan    Christoffer   von   Dilring,  fältmarskalk, 

född  1695,  död  1759.  —  Å  porträttets  baksida  är 
antecknadt:  „H.  öfverste  baron  Diiring,  måladt 
1722.  —  Hans  broder  (ej  upptagen  i  ättartaflorna; 
se  Biogr.  lex.  IV  sid.  135—136)  var 

9.  Otto  Fredrik  xwn  Diiring j  öfverste,  den  ena  af  konung 

Karl  Xn:s  följeslagare  från  Turkiet,  död  1715.  — 
A  baksidan  är  antecknadt:  „L.  Weyandt  fec.  Kiel 
A:o  1702. 

*)  Ungefär  hälften  af  denna  namera  skingrade  porträttsamling  åter- 
finnes å  Tervik  i  Pämå.    Jfr  FOrh.  o.  Upps.  V  sid.  217. 


Digiti 


zed  by  Google 


196     Den  fonia  porträttsamlingen  på  Boe  gård  i  Borgå  socken. 

En  dottersons  dotter  till  ofvannämda  Christoffer  Gyl- 
lenstjerna  och  Gustafva  Oxenstjerna  var 

10.  Grefvinnan  Fredrika  Brigitta  Bonde  af  Björnö,  född 

1743,  död  1814,  dotter  af  riksrådet  grefve  Gustaf 
Bonde  och  Vivica  Trolle,  gift  med  öfversten  fri- 
herre Berndt  Johan  Hastfer,  död  1809.  Å  taflans 
baksida  läses :  „ Alltid  undergifven  Guds  vilja  intill 
det  sista." 

11.  Grefve    Gustaf  Adam  Taube,  riksråd  född  1673,  död 

1732.  —  A  baksidan  angifvet  att  porträttet  är  af 
år  1727.     Gift  med 

12.  Friherrinnan   Anna   Dorothea    von    Ferse^i,  dotter  af 

generatlöjtnanten  friherre  Hans  von  Fersen  och 
friherrinnan  Anna  Magdalena  von  Tiesenhausen. 
Deras  dotter  var 

13.  Grefvinnan   Anna    Charlotta    Taube,  född   1696,  död 

1728.  —  A  baksidan  antecknadt  att  porträttet  är 
måladt  1727  af  G.  E.  Schröder.  —  Gift  med  ge- 
nerallöjtnanten Robert  Muhl,  död  1760.  De  hade 
dottern 

14.  Anna  Dorothea  Muhl,  född  1728,  död  1778,  gift  med 

riksrådet  Otto  Wilhelm  De  Geer,  död  1769.  De- 
ras son  var 

15.  Grefve  Robert  Wilhelm  De  Oeer,  landtmarskalk,  leda- 

mot af  Kejserl.  Senaten,  född  1750,  död  1820.  — 
A  taflans  baksida  läses:  ^Friherre  B».  W.  De  Geer, 
major  vid  Rautalambi  bataljon  af  Sprengtporters 
Savolax  jägareregemente" .  Hans  sondotters  son  var 

16.  Bror  Ulrik  af  Björksten,  ledamot  af  Kejserliga  Sena- 

ten, född  1795,  död  1856,  gift  med 

17.  Oustafva  Ulrika  Kuhlberg,  född  1801,  död  1856,  som  var 

dotter  af  majoren  Johan  Kuhlberg  och  dess  maka 

18.  Oustafva  Magdalena    Heide^istrauch,  dotter  af  hand- 

landen i  Helsingfors  Petter  Heidenstrauch  och  Ul- 
rika Lovisa  Wendelius. 

19.  Gabriel   Reinhold    Fock,    direktor    för   Åbo   tekniska 

realskola,  född  1809,  död  1871. 


Digiti 


zed  by  Google 


Förteckning  öfver  Svenska  Literatursällskapets 
i  Finland  manuskriptsamling. 


I.    Historiska  handlingar. 

Ett  häfte  anteckningar  från  tiden  under  och  näst  efter  180S 
ars  krig. 

Anteckningarna  äro  sannolikt  gjorda  af  majoren  Berndt  Henrik 
Aminoff.   Httftot  utgOr  13  folioblad,  utomordentlig  tätt  skrifna. 
Gåfra  af  student  Alexander  Aminoff  den  22  oktober  1885. 

General  Fördelnings  Ordres  från  och  med  den  l:a  September 
Är  1808.     23  folioblad. 

Gåfva  af  student  Alexander  Aminoff  den  22  oktober  1885. 

Lista  upptagande  Björneborgs  Regementes  officerspersoncU  år 
1808.     4  blad  folio.  —  Början  saknas. 
Gåfva  liksom  föregående. 

Namn  Bulla  uppå  Bett  Manskap  vid  för  detta  Björneborgs 
Regementes  Buovesi  Compag.  som  Är  1808  ut  Marscherade  I  Fält 
och  med  dem  under  detta  Krig  skedde  förändringar.  —  5  blad 
kvarto. 

Gåfva  liksom  föregående. 

Karl   den    XI:s    syn  den  16  December  på  Stockholms  Slott. 

—  En  äldre  handskrift  i  två  folioblad. 

Gåfva  af  apotekaron  J.  H.  Grahn  den  19  november  1885. 

Xågra    handlingar    rörande    ^.Musikaliska  Sällskapet  i  Äbo. 

—  -1  blad  kvarto. 

Gåfva  af  statsrådet  W.  Lagus  den  19  november  1885. 

En  äldre  af  skrift  af  von  Döbelns  bekanta  af  skedstal  till  fin- 
ländska armén. 

Medföljde  fbrogåonde  handlingar. 

14 


Digiti 


zed  by  Google 


198  Förteckning  öfver  Svenska  Literaturaällskapets 

Äfskrift  af  ett  vidlyftigt  manuskript  med  öfverskrift  jfiisto- 
rico-FoliUska  Anteckningar  till  minnes  författade  af  Henrik  Adler- 
creutz". 

Arbetet  begynner  med  en  dedikation  till  läsaren,  däri  det  sägos^ 
att  bändolsema  „)iro  icke  beskrifna  sådana  som  de  til  uphof  blif?it  ihop- 
spunna  uti  hemliga  kabinetter  och  uti  archiveme  kunna  finnas  förvarade, 
utaf  hvilka  en  efter  århundrade  framträdande  pragmatisk  historieskrifvare 
eofer  tilHllle  sig  begagna,  utan  äro  anförda  som  de  uti  Eiket  ibland  under- 
saterne  lupit  man  emellan*'.  Det  omfattar  tiden  från  1743  till  1796  och 
indelas  i  fyra  delar: 

]:sta  delen  ifrån  och  med  1743  till  och  med  1772 
2:dra  „  „  „  „  1773  „  „  „  1788 
3:dje  „  „  „  „  1789  „  „  „  1792 
4:de     „    Förmyndareadministrationen  1792—1796 

Afskriften  omfattar  120  tätt  skrifna  blad  kvarto.  —  Gåfva  af  stats- 
rådet A.  Moberg  den  22  december  1885. 

Landshöfdingen  Karl  Adolf  Möllersvärds  efterlämnade  papper, 
innehållande : 

l:o.  Skrif?elser  från  general  Mauritz  Elingspor  under  1788— 1790 
års  krig.    10  stycken.    Dessutom  ett  bref  från  konung  Gustaf  III. 

2:o.  Likvider,  rekvisitioner,  memorial,  aflUningsIistor,  förteckning 
öfver  generalstaben  m.  m.  1788—1793.  —  17  stycken. 

3:o.  Aflöningsbok  för  8:de  skvadronen  af  Nylands  dragonrege- 
mente 1809. 

4:o.    Anteckningar  vid  läsning  af  01.  Petri  krönika. 

5:o.    Karl  XI:s  syn. 

6:o.  Satirisk  plankarta  öfver  Lovisa- trakten  och  en  där  förestäld 
manöver  den  4  maj  1778  af  major  F.  af  Lund. 

Gåfva  af  godsegaren  N.  O.  Nordenskiöld  på  Frugård  i  Mäntsälä, 
inlämnad  den  22  december  1885. 

Afskrifter  af  fyra  href  till  kongl.  m/xjestätet  under  kriget 
1808  från  landshöfdingen  öfver  Savolaks'  och  Karelens  län  O. 
Wibelius, 

Originalen  förvaras  i  svenska  riksarkivet.  —  Gåfva  af  okänd  per- 
son den  18  februari  1886. 

Afskrifter  af  handlingar  och  bref,  som  dels  tillhöj't,  dels 
skrifvits  af  den  bekante  anjalamunnen  öfverste  J,  H.  Hästesko, 
De  äro: 

l:o.    Reflexioner  i  anledning  af  arméns  förhållande  1788. 

2:o.  Till  Chefen  och  Officers  Corpsen  vid  Kongliga  Elfsborgs 
Regemente. 

3:o.  O  väldigt  omdöme  om  Svenska  armeens  Förening  i  Augusti 
månad  1888.  5 

4:o.  Ett  bref  fi-ån  J.  H.  Hästesko  till  hans  hustru,  dat.  Åbo  den 
28  Juni  1789. 

5:o.  Ett  bref  från  öfverste  B.  J.  Hastfehr  till  Hästesko  den  24 
Augusti  1790. 

6:o.    Ett   bref  från  Hästesko  till  Hastfehr  den  30  Augusti  1790. 

7:o.    Några  verser  till  Hästesko. 

Gåfva  af  vice  häradshöfding  C.  F.  Vendell  den  18  februari  1886. 


Digiti 


zed  by  Google 


i  Finland  nianuskriptsamling.  199 


Äfskrift  af  en  dagbok,  förd  af  Henrik  Kristersson  Spåre 
mi  Falkenberg,  omfattande  tiden  från  1664  Ull  1723.  —  75  blad 
liten    oktav,  hvaraf  dock  bladen  48—57  (1711-— 1718)  saknas. 

Denna  jämte  de  två  ft)ljande  afskrifterna  äro  tagna  af  origi- 
naldokument,  förvarade  å  Valkila  egendom  i  Birkkala  och  stälda  till  Säll- 
skapets förfogande  genom  godsegaren  A.  Spåre  den  18  mars  1886. 

Äfskrift  af  ett  dagboksfragment  af  Henrik  Johan  Spåre,  en 
yngre  son  till  Henrik  Kristersson  Spåre, 
Medföljde  föregående  handlingar. 

Äfskrift  af  ett  dokument^  innehållande  en  år  1754  affattad 
öfverenskommelse  mellan  rådman  Kristian  Trapp  och  Henrik  Jo- 
han Spåre  angående  den  senares  hustrus  arf  efter  hennes  fader 
borgmästaren  Karl  Merthen. 

Instucken  bland  föregående  handlingar. 

Äfskrift  af  ett  aktstycke  rörande  de  län,  som  FHnlands  för- 
nämsta adelsmän  och  några  andra  personer  försträckt  kon.  Joh.  IJJ. 

Insänd  från  amanuensen  vid  riksarkivet  i  Stockholm  T.  Westrin 
den  18  mars  1886. 

Äfskrifter  af  21  st.  bref  från  öfverste  FaMander  tUl  Carl 
Qustaf  Spåre,  yngre  son  till  Henrik  Johan  Spåre. 

Denne  Carl  Gustaf  Spåre  var  kapten  och  chef  för  Sotkamo  kom- 
pani af  Kajana  bataljon,  hvarmed  han  deltog  i  1808  års  krig.  —  Af- 
skrifterna  äro  tagna  af  originalbrefven,  h vilka  ^r varas  å  Valkila^egendom 
i  Birkkala  och  stälda  till  Sällskapets  förfogande  genom  godsegaren  A. 
Spåre  den  18  mara  1886. 

En  samling  bref  och  handlingar,  alla  hänförande  sig  till  ti- 
den för  1808—1809  års  krig, 

l:o.  12  st.  bref  till  öfverstelöjtnant  G.  W.  Conradi  från  C.  J. 
Adlercreutz,  M.  Klingspor,  J.  A.  Sandels  m.  il. 

2:o.    3  st.  ämbetsskrifvelser  från  Klingspor  och  Adlercreutz. 

3:o.    4  st.  ordres  utfärdade  af  Klingppor,  Adlercreutz  och  Conradi. 

4:o.    Grefve  M.  Klingspors  afsked  till  armén  i  äfskrift. 

5:o.  Förteckning  öfver  officerarno  vid  Vasa  regemente,  hvars  chef 
Conradi  var. 

6:o.    Rekvisition  af  nya  tält  för  Vasa  regemente. 

7:o.    En  likvid  af  kapten  Hofflandor. 

8:o.    Forteckning  Ofver  soldater,  hvilka  utmärkt  sig  1808  och  1809. 

9:o.    Verser  till  general  C.  J.  Adlercreutz. 

Gåfva  af  frOken  Elisabet  Katarina  Conradi,  inlämnad  till  Säll- 
skapet genom  senatskanslisten  W.  von  Cbristierson  den  15  april  1886. 

Äfskrifter  af  en  samlivg  bref,  skrifna  under  åren  1790 — 
1810^  men  hufvudsakligast  1808  till  kapten  C.  Gr.  Spåre. 

Brefven  äro  skrifna  af  bataljonspredikanten  C.  J.  Frosterus,  löit- 
nantema   G.  A.  Tavaststjoma,   N.   Spolander   och  Krist.  Cajalén,  lands- 


Digiti 


zed  by  Google 


200  Förteckning  öfver  Svenska  Literatursällskapets 

höfdingaraa  O.  Wibolius  och  N.  Rosenstein  m.  ti.  —  Dessatom  1  br.  från 
Gabr.  Gustaf  Granfelt  år  1771  och  1  br.  från  Erik  Edner  1772. 

Afäkrifter  efter  originalbrefven,  hvilka  fbrvaras  å  Valkila  gård 
och  blifvit  stälda  till  Sällskapets  förfogande  genom  godsegaron  Alfons 
Spåre  den  15  april  1886. 

Äf skrifter  af  hr  ef  och  handlingar  från  åren  1706  och  1707, 

l:o.    2  st.  ordres  till  löjtnant  Spåre  af  år  1706.  ^ 
2:o.    Ett  memorial  af  år  1707  och  resolution  därå. 
3:o.    Ett  bref  från  Lorentz  Lauterbach  af  år  1707. 
Efter  original  handlingar  å  Valkila  gård.    Se  föreg. 

Några    äldre    handlingar   från   Fudasjårvi  och  Ijo  socknar. 

l:o.  Ett  protokoll  fbr  ordinarie  häradstinget  med  allmogen  i  i^mda 
socknar,  datcradt  i  mars  1706  och  undertecknadt  af  domaren  And.  Ma- 
thesius.  —  2  blad  fol. 

Därmed  hopsydd  en  resolution  af  samma  häradsrätt  fbr  den  9  mars 
1707,  undert.  af  Joh.  Stjemstedt.  —  1  blad  fol. 

2:o.  Pudasjärvi  socknemäns  klagan  till  landshofdingen  1  Uleåborg 
öfver  militärens  framfart,  dat.  den  27  juni  1717.  —  2  blad  fol. 

3:o.  Ett  protokoll  från  häradstinget  med  Pudasjärvi  socken,  da- 
teradt  i  juli  1727  och  undertecknadt  af  domaren  Olof  E.  Tömstedt.  — 
2  blad  fol. 

Därtill  är  bifogadt  ett  äldre  protokollsutdrag  af  år  1681.  —  1 
blad  fol. 

4:o.    Fragment  af  en  besvärskrift  från  Österbotten  till  kongl.  ma- 

i'estätet.    Början   och   slutet  saknas.    I  de   tillvaratagna  bladen  finnas 
:lagopunktema  3—27.    Tidpunkten  synes  vara  stora  ofreden. 

Gåfva  af  doktor  P.  A.  Bäckvall  i  Uleåborg  den  7  oktober  1886. 

Fyra  stycken  situationskartor  öfver  krigsteatem  i  näjden  af 
Nyslott  1788,  ritade  af  O.  C.  von  Fieandt. 

Gåfva  af  possessionaten  F.  A.  Charpentier  å  Hyvikkälä  gård  i 
Hauho  den  7  oktober  1886. 

Äfskrifter  af  handlingar  i  svenska  riksarkivet  rörande  för- 
svarskriget i  Savolaks  och  Karelen  åren  1742 — 1743. 

Gåfva  af  professor  M.  G.  Schybergson  den  11  november  1886. 

En  samling  handlingar  och  href^  som  tillhört  landshöfdingen 
i  Nylands  och  Tavastehus  län  Änders  de  Bruce. 

l:o.    En  själf  biografi. 

2:o.  En  försvarsskrift  till  en  vän  rörande  de  Bruces  värksamhet 
såsom  landshöfding. 

3:o.  Ett  koncept  från  1778  berörande  själfständighetsplanema  i 
Finland. 

4:o.  32  st.  ämbetsbrof  under  åren  1776  och  1777  från  baron  Carl 
Sparre,  konungens  generalacljutant. 

5:o.  38  st.  enskilda  egenhändiga  bref  frän  baron  Sparre  till  de 
Bruce. 

6:o.  15  st.  egenhändiga  bref  från  statssekreteraren  Elis  Schrö- 
derheim  till  de  Bruce. 


Digiti 


zed  by  Google 


i  Finland  nianuskriptsamling.  201 


7:0.  Ett  bref  af  år  1783  från  Per  Adrian  Gadd  till  do  Brace  an- 
gående folkräkningren. 

Originalhandlingama  insända  af  godscgarcn  N.  O.  Nordenskiöld 
den  11  november  1886. 

Tjänste-  och  meritförteckningar  öfver  några  officerare  vid 
finländska  och  svenska  regementen,  daterade  i  början  af  1800'talet 
och  åtföljda  af  bilagor, 

Gåfva  af  kapten  G.  A.  Jemströin  i  Fredrikshamn  don  17  maj  1887. 

Af  skrifter  af  3  st.  order,  utfärdade  af  general  J".  A.  San- 
dels till  kapten  C.  TT.  Malm,  daterade  Ahokylä  den  4  muj,  Jorois 
den  27  maj  och  Toivola  den  30  juli  1808, 

Gåfva  af  kapten  E.  S.  Tigerstedt  i  St.  Michol  den  20  oktober  1887. 

Dag  Bok,  förd  under  1808  års  Fälttåg  af  A.  G.  W:n  v. 
Wistein  (=majoren  A.  G.  Weissmann  von  Weissenstein). 

G  af  va  af  frCiken  Sofie  Weissmann  von  Weissenstein  de  17  no- 
vember 1887. 

Handlingar  rörande  en  afdelning  af  Timmermansorden  på 
Sveaborg  och  delvis  i  Helsingfors,  innehållande  räkenskapen',  kal- 
lelselistor och  bref 

Gåfva  af  statsrådet  W.  Lagus  den  17  november  1887. 

Handlingar  (synbarligen  i  äldre  af  skrifter)  rörande  Anjala 
förbundet 

l:o.    Generalmajor  C.  G.  Armfeldts  bref  till  Kejsarinnan  i  Ryssland. 

2:o.  Reponse  de  sa  Majesté  Impériale  a  Tadresso  de  Tarmée  Fin- 
noise  de  St.  Pettersbourg"  le  19  aout  1788. 

3:o.  Til  Hans  May:t  Konangen  från  general  Armfeldt,  dat.  An- 
jala den  12  augusti  1788. 

4:o.    Til  H.  M.  K.,  dat.  Anjala  den  24  augusti  1788. 

5:o.    Til  H.  M.  K.,  dat.  Anjala  den  20  augusti  1788. 

6:o.    Avertissement,  dat.  den  25  augusti  1788,  med  36  underskrifter. 

7:o.  öfverenskommelse  slutad  mellan  Rcgcmenteme  af  den  vid 
Anjala  under  General  Major  Armfeldts  befUl  stående  arméen. 

Inlämnade  den  17  november  1887  af  senatskanslisten  W.  von 
Christierson,  som  funnit  dem  bland  aflidna  frOkcn  Conradis  kvarlåtenskap. 

Officiella  dokument  rörande  Jakob  Gadolin,  biskop  och  Abo 
akademis  pr  okansler  (fl802), 

Gåfva  af  professor  G.  Frosterus  den  17  maj  1888. 

Afskrift  af  landshöfding  Joh.  Rosenhanes  diarium  för  åren 
1652—1655. 

Gåfva  af  professor  K.  G.  Lcinberg  den  25  oktober  1888. 


Digiti 


zed  by  Google 


202  Förteckning  öfver  Svenska  Literatursällskapefs 


Kordt  Förteckning  uppå  dhe  nampnkunnigaste  Pestilentz  tijder 
i  Swerige  af  gamblare  och  nyare  Skriffter  och  Documenter  sam- 
mansatte af  H,  Assessor  Brenner. 

Afskrift  ur  Rålambska  samlingen  i  riksbiblioteket  i  Stockholm. 
fiJrärad  af  professor  K.  G.  Leinberg  don  25  oktober  1888. 

Ordning  for  gästgifvare  i  Wiborgs  Gouv€7*nemente,  giften 
Wiborgs  slott  (odaterad). 

Gåfva  af  kronolänsman  E.  J.  Sallmén  den  22  november  1888. 

En  samling  franska  href 

Skrifna  från  Montbeliard  åren  1786—1793  till  en  i  Dorpat  bosatt 
fransman,  Jules  Fréderic  Hory,  f.  d.  lärare  vid  kejs.  vetenskapsakademins 
gymnasium  i  S:t  Petersburg.  Innehåller  uttalanden  om  franska  revolu- 
tionen. 

Gåfva  af  kronolänsman  E.  J.  Sallmén  den  17  januari  1889. 

Afskrifter  af  10  st.  href  till  kapten  C.  G.  Spåre  under  krigs- 
åren 1788—1790  samt  år  1808. 

Originalbrefven  å  Valkila  gård  i  Birkkala  hade  till  begagnande 
insändts  af  godsegaren  Alfons  Spåre  den  21  mars  1889. 

Journal  öfver  Sveaborgs  Belägring,  Börjar  Från  den  dag 
som  första  Skottet  Lossades,  den  15:de  Martij  1808.  Förd  af 
Place  Majoren  von  Hausvolff.     Afskrift. 

Gåfva   af  expeditionssekreteraren  A.  Gripenberg  den  25  april  1889. 

Sanna  TJplysningar  angående  De  Orsakei',  som  gifvit  an- 
ledning till  den  emellan  f:  d:  Vice  Amiralen  och  Kommendanten 
på  Sveöborgs  Fästning  Olof  Cronstedt  och  Kejserliga  Ryska  Gene- 
ralen Suchtelen  den  6  Aprill  1808  Slutna  Conventjon  angående 
Fästningens  upgifvande:  på  hvilken  Conventjon  Fästningens  öfver- 
gång  den  3  Maij  1808  gtnndade  sig.  Utgifne  af  f.  d.  Amiralen 
Olof  Cronstedt  jemte  bifogad  Relatjon  i  samma  Ämne  af  Majoren 
Gustaf  Hjärne. 

Gåfva  liksom  föregående. 

Afsknft  af  landshöfding  Johan  Rosenlianes  Diarium  1652 
—1655. 

Gåfva  af  professor  Tigei*stedt  i  Åbo  den  19  september  1839. 

Ett  protokollutdrag  frän  Laihela  vinterting^  dat  den  6  feb- 
ruari 1784. 

Kyrkohorden  Georg  Forsman  kräfver  åtskilliga  skattebönder  på 
tiondeafgiften. 

Gåfva  af  student  F.  A.  Hellström  den  24  oktober  1889. 


Digiti 


zed  by  Google 


i  Finland  manuskriptsamling.  203 


En  kunglig  resolution  af  den  9  sept  1800  angående  tionde- 
afgift  från  nyodlingar,     Äfskrift. 
Gåfva  liksom  föregående. 

Johan  IILs  bref  till  Ivan  den  grymme  i  Ryssland,  dateradf 
den  18  april  1573, 

Äfskrift.  —  Gåfva  af  professor  C.  G.  von  Essen  den  23  april  1891. 

Af  skrifter  af  några  skrifvelser  ur  domkyrkoarkivet  i  Kuopio, 
daterade  åren  1760-^1788, 

Gåfva  af  magister  A.  £.  Frosterus  den  21  maj  1891. 

Ordres  Jouiirtal  för  tredje  Compagniet  af  Kongl.  Österbottens 
Fält  BataUlm  år  1809, 

Gåfva  af  rådman  K.  Svanljung  i  Vasa  den  17  september  1891. 

Äfskrift  ur  JSrik  Flemings  Jordehok"  i  FinlaMs  siatsarkiv, 
Gåfva  af  professor  K.  G.  Leinberg  den  21  april  1892. 

Dagorder  af  fältmarskalken  M,  A,  von  Vngem-Stemberg  till 
kommendanten  å  fästningen  Demmin  öfverste  W.  Carpelan,  dat, 
Oreifswald  den  28  dec,  1757, 

Gåfva  af  kollegan,  magister  F.  I.  Mrling  den  20  september  1894. 


II.    Brefsamllngar. 

Äfskrift  af  ett  bref  från  Mikael  Chorceus  Ull  prosten  Bohm 
i  Birkkala,  dateradt  Tervik  den  31  januari  1801, 

Originalbrefvet  fiJrvaras  å  Valkila  gård  i  Birkkala  och  stäldes  af 
god  segaren  A.  Spåre  till  Sällskapets  förfogande  den  18  mars  1886. 

En  stöt  re  samling  originalbref  skrifna  till  numera  aflidne 
rektor  B,  W.  Ahrenherg  i  Vihorg, 

Bref  ven  äro  undertecknade  af  ett  stort  antal  personer,  bland  dem 
professorerna  Anders  Frjxell,  K.  Styffe,  J.  V.  Snellman,  F.  W.  Pipping. 
F.  L.  Schanman,  riksarkivarien  J.  J.  Nordström,  senator  J.  P.  Palmen, 
baron   Aug.    Wrede  m.  fl.    Hela  antalet  bref  är  174. 

Gåfva  af  arkitekten  J.  Ahrnberg  den  16  december  1886. 

Ett  bref  frän  Elias  Lönnroth  till  sedermera  prosten  J,  Bäck- 
vall, dateradt  Kajana  den  25  september  1853, 

Gåfva  af  doktor  P.  A.  Bäckvall  i  Uleåborg  den  24  februari  1887. 


Digiti 


zed  by  Google 


204  Förteckning  öfver  Svenska  Literatursällskapets 


Äfskrift  af  ett  bref  frän  öfverstelöjtnanten  vid  Savolaks  tälta 
infanteriregemente  Gustaf  Adolf  Tigerstedt  till  hans  svärmor  (fru 
Anna  Donner),  dateradt  Jorois  den  4  oktober  1789, 

Gåfva  af  kapten  E.  S.  Tigerstedt  don  20  oktober  1887. 

Tre  bref  till  musikern  ooh  sångläraren  Rudolf  Sjögren^  ett 
från  Runeberg j  dateradt  Borgå  den  5  januari  1868,  ett  från  Fredrik 
PaciuSr  odateradl,  och  ett  från  Z.  Topeltus,  dat,  den  5  december  188L 

Gåfva  af  borgm&staren  Ch.  Nyländer  den  25  april  1889. 

En  samling  af  16  st.  bref  till  kammarrådet  Tulindberg  från 
flere  personer  mellan  åren  1786 — 1794. 

Gåfva  af  frOken  H.  Simelius  den  23  maj  1889. 

En   samling    af  47  st.  bref  från  A.  I.  Arwidsson  till  pro- 
fessor Erik  CrohnSf  omfattande  Oden  mellan  1813  och  1839. 
Gåfva  af  frOken  Ida  Crohns  den  19  september  1889. 

Ett  bref  från  kyrkoherden  Matth,  Castren,  dateradt  Kemi 
den  11  augusti  1844 

Delvis  på  franska.  —  Gåfva  af  student  F.  A.  HellstrOm  den  24 
oktober  1889. 

Ett  bref  från  J.  J.  Wecksell,  dateradt  den  4  januari  186L 
Gåfva  af  student  F.  A.  HellstrOm  den  24  oktol)er  1889. 

Ett  bref  från  J.  L.  Runeberg  till  doktor  I.  Ilmoni,  da^ 
teradt  Borgå  den  7  oktober  1854. 

Gåfva  af  magister  P.  N.  Crohns  den  19  december  1889. 

Ett  bref  från  H.  G.  Porthan  till  expeditionssekretei^aren  C. 
F.  Fredenheim,  dat.  Abo.  den  18  nov.  1783. 

Äfskrift  från  svenska  riksarkivet,  af  professor  K.  G.  Leinbcrg  fOr- 
Urad  åt  Sällskapet  den -20  februari  1890. 

Tre  st.  bref  från  J.  V.  Snellman  Hll  dåvarande  universitets- 
adjunkten B.  E.  Malmström  i  Upsala,  daterade  den  2  och  27 
februari  samt  19  april  1849. 

Gåfva  af  riksarkivarien  C.  G.  Malmström  don  21  april  1892. 

Ett  origifuUbref  från  assessoren  i  Abo  hofrätt  Mikael  Vexi- 
onius-Gyldenstolpe  Ull  majoren  Krister  Larsson  Carpelan,  dateradt 
den  10  maj  1670. 

Gåfva  af  frih.  K.  J.  Carpelan  den  22  sept.  1892. 


Digiti 


zed  by  Google 


i  Finland  manuskriptsamling.  205 


En  samling  bref  från  riksarkivarien  J.  J.  Nordström  i  Stock- 
holm till  professor  B.  O.  LUle  under  åren  1852 — 1874. 
Gåfva  af  jarisdoktor  A.  Lillo  den  25  m^y  1893. 

Tvänne  originalbref  Ull  professorn  och  bibliotekarien  i  Upp- 
sala P.  T,  Äurivillius,  det  ena  från  biskop  Jac.  Tengström  år 
1818,  det  andra  från  bibliotekarien  F,  W,  Pipping  år  1821. 

Gåfva  af  statsrådet  Z.  Topelius  den  19  april  1894. 

,  ^n    samling    originalbref  från  skalden  J.  L.  Runeberg  Ull 
fröken  Emelie  Björksten. 

Brefven  äro  inneslutna  i  ett  frtrsejrladt  konvolut  med  påskrift: 
„Att   Öppnas   1940,    till   dess   horalighållas". 

Gåfva   af  statsrådinnan  Mimmi  Lagns  den  16  april  1896. 

En  samling  bref  af  H.  G,  ForOum  Ull  särskilda  personer^ 
såsom  biskop  C.  F.  Me7inander,  bibliotekarien  C.  C  Gjönvell,  pro- 
fessor J.  H.  Liden  m.  fl.,  dagtecknade  åren  1772 — 180B. 

Gåf?a  af  statsrådet  W.  Lagns  don  17  december  1896. 

Ea  mindre  samling  bref  från  A.  I.  Arwidsson  till  J.  J. 
Pippingsköld  åren  1815—1822. 

Brefven  äro  afskrifna  af  fröken  Alfhild  von  Schantz  efter  originalen, 
förvarade  å  Pemo  gård  i  Reso.  —  Gåfva  af  frtiken  v.  Schantz  den  18 
mars  1897. 

En  samling  bref  från  skalden  Mikael  Chorceus  Ull  bröderna 
Lars  och  Nils  MathesiuSj  daterade  Äbo^  Jockis,  Tervik  och  Carl- 
berg åren  1799—1805. 

Gåfva  af  professor  Ernst  Bonsdorflf  den  20  maj  1897. 

Afskrifter  af  bref  från  och  Ull  skalderna  Chorceiis,  Franzén 
m.  fl.  personer,  äfvensom  af  särskilda  handlingar j  hufvudsakligen 
belysande  Chorasi  lif. 

Den  stora  samlingen,  som  tillhört  doktor  G.  Lagus'  kvarlåtenskap, 
förftrade-s  till  Sällskapet  af  doktorinnan  Mimmi  Lagus  den  23  septem- 
ber 1897. 

Några  originalbref  af  A.  L  Anvidsson  mellan  åren  1839 
och  1843. 

Gåfva  af  filltprosten  C.  Collan  i  Parikkala  den  23  september  1897. 


Digiti 


zed  by  Google 


Förteckning  öfver  Svenska  Literatursällskapets 


III.    Folkloristlska  samlingar. 

a)  Från  Österbotten, 

Samlingar  af  folkliteraUir,  upptecknade  i  Vasa  läns  svenska 
socknar: 

l:o.  217  st.  folkvisor,  lek-,  dans-  och  vaggvisor,  däraf  omkring' 
20  i  flore  uppteckningar.    Dessutom  6  barnlekar, 

2:o.  13  st.  omlagningar  eller  besvärjelse  formler  samt  diverse 
vidskepliga  bruk  och  huskurer  (några  med  varianter). 

3:o.    14  st  sagor,  upptecknade  t  landsmål  och  en  folksägen. 

Gåfva  af  upptecknarno,  svenska  Österbottniska  studenter,  den  19 
november  1885. 

En  stjärnvisa  frän  Gamlakarleby,  sjungen  på  1840'talet. 

Upptecknad  af  fru  H.  ÖUcr  ocb  inlämnad  genom  til.  mag.  E.Lagus 
den  19  januari  1888. 

En  mindre  samling,  lägm-ande  37  folk-  och  10  vaggvisor  från 
Österbotten. 

Gåfva  af  folkskol  eläraren  V.  Stade  den  20  december  1888. 

Folkioristiska  samlingar  frän  Kronoby,  Xedei'vetil  o.  a.  Öster- 
bottniska  socknar: 

l:o.    328  st.  folkvisor  jämte  anmärkningar  till  visorna. 
2:o.    60  st    skrock  och  vidskepelse  m.  m. 
3:o.    87  st  gåtor  och  110  st  ordstäf. 
4:o.    10  st.   folksaaor  samt  36  st.  räkningar  och  rim. 
5:o.    192  st  meloaier  till  folkvisorna. 

Uppteckningarna  gjorda  af  student  Hcnr.  Ståhl  sommaren  1889 
ocb  inlämnade  den  20  februari  1890. 

En  samling  folklore  frän  Malaks  socken  i  Österbotten. 

1:0.    Ordlista  Öfver  Malaksmålet. 

2:o.  15  st.  folkvisor  samt  en  uppsats  om  skrock  och  vidskepelse 
(numera  tryckt  i  Förhandlingar  och  Uppsatser  5). 

Uppteckningarna  gjorda  af  student  J.  Klockars  sommaren  1889 
och  inlämnade  den  20  februari  18iK). 

29  st  folkmelodier  frän  trakterna  af  Gamlakarléby. 
Upptecknade  år  1882  af  M.  Åkerlund  och  inlämnade  den  22  maj  1890. 

307  st.  folkvisor  med  39  melodier,  upptecknade  i  Nykarleby^ 
Mnnsala,  Oravais  och  Jeppo  socknar  i  Österbotten. 

Samlingon  hopbragt  under  sommaren  1890  af  folkskolelärarcn  M. 
Thors  och  inlämnad  den  29  januari  1891. 


Digiti 


zed  by  Google 


t  Finland  manuskriptsamling,  207 


213  st  folkvisor  med  32  melodier^  19  st  sånglekar  utan 
melodier  och  35  st.  folksagor  och  sägner, 

Uppteckninofarna  gjorda  sommaren  1891  i  samma  socknar  och  af 
samma  person  (M.  Thors)  som  föregående  och  inlämnade  den  15  okto- 
ber 1891. 

103  st.  folkvisor,  80  st  trollformler ,  166  st.  ordspråk  och 
eftersägningar^  17  st.  gåtor y  61  st.  folksagor,  lo  st.  räkningar  och 
43   st.    minnesstrofer^   upptecknade  i  Vörå,   Oravais  och  Munsala. 

Samlingen  hopbragt  sommaren  1892  af  M.  Thors  och  inlämnad 
den  22  september  1892. 

122  st  sagor,  127  folkvisor,  206  ordstäf  och  23  gåtor. 

Uppteckningarna  äro  gjorda  af  M.  Thors  nnder  sommaren  1893  i 
samma  trakter  som  de  föregående  samt  inlämnade  den  16  november  1893. 

217  st.  mimiesverser^  upptecknade  i  Kronoby. 

Gåfva  af  upptecknaren  folkskoleläraren  Aug.  Jakobsson  den  14 
september  1893. 

167  folkvisor  med  5  melodier  samt  en  större  samling  skrock 
och  vidskepelse,  upptecknade  i  Kve flaks,  Mustasaan  och  Sol f  socknar. 

Samlingen,  hopbragt  sommaren  1891  af  student  Th.  af  Keeth,  in- 
lämnades den  19  oktober  1893. 

128  st.  folkvisor  med  27  melodier  samt  6  st  folksagor  frän 
Esse,  Larsmo,  Nedervetil,  Peder sö  och  Teerijärvi. 

Uppteckningarna  gjorda  sommaren  1893  af  folkskoleläraren  John 
Finnäs  och  inlämnade  den  19  oktober  1893. 

116  st.  gåtor,  170  st  ramsor  och  omkr.  40  lekar  frän 
Kronoby. 

Uppteckningarna  af  Aug.  Jakobsson  inlämnades  den  14  decem- 
ber 1893. 

Afhandling  om  fisket  af  folkskoleläraren  Aug.  Jakobsson  i 
Kronoby. 

Genom  lektor  H.  Bergroth  inlämnad  den  15  mars  1894. 

70  st  folkvisor  med  6  melodier,  65  ordspråk,  14  talesätt, 
några  ,iecken  och  förebiul-^  samt  trollfofmler,  upptecknade  i  Kvef- 
läks  socken. 

Inlämnade  af  student  A.  J.  Nygren  den  17  januari  1895. 

90  st.  folkvisor  från  Esse  socken. 
Inlämnade  af  John  Finnäs  den  14  mars  1895. 


Digiti 


zed  by  Google 


208  Förteckning  öfver  Svenska  LiteratursäUakapets 

En  större  samling  skrock  och  vidskepelse  frän  Oravais  och 
Värd. 

Gåfva  af  K.  Wcsterland  den  21  maj  1896. 

90  st.  folkmelodier  från  Munsala  och  Oravais. 

Upptccknado   af   folkskoleläraren  J.   Alfr.   Strandberg  sommaren 
1895  och  inlämnade  den  21  maj  1896. 

100  st.  folkvisor  med  melodier ^  upptecknade  i  Beplot  socken. 

Samlingen   inköpt  af  klockare-  och  orgelnistkandidaten  O.  F.  V. 
Sjöberg  don  24  september  1896. 

20  st.  folkvisor  med  melodier  från  Beplot. 

Gåf^a  af  kronolänsmannen  O.  R.  Sjöberg  den  17  december  1896- 

En  samling  skrock^  folktro,  vidskepliga  seder  och  bi^k,  upp- 
iecknade  i  Sidehy  socken. 

Samlingen   inköpt   af  serainariieleven  Emil  Norrback  den  18  feb- 
ruari 1897. 

26    st.    sånglekar,  94  st.  vidskepliga  bruk,  22  troll fof^mler, 
6  historiska  sägner  och  diverse  från  Lapp  fjärd  och  Sidehy. 

Upptecknade  af  folkskoleläraren  J.  Alfr.  Strandberg  och  inlämnade 
den  23  september  1897. 


b)  Från  västra  Finland. 

87  st  folkvisor  och  sånglekar,  8  st.  sagor  samt  57  st.  gå- 
tor och  ordsiäf  från  Färgas. 

Gåfva  af  upptecknaren  student  R.  J.  Sjöblom  den  25  oktober  18S8. 

Ordlista  till  Hvittishofjärdsmålet. 

Inlämnad  af  fil.  kandidaten  I.  Smeds  den  25  april  1889. 

Ordlista  öfver  Pargasmålet. 

Gåfva  af  upptecknaren  student  J.  A.  Thurman  den  22  maj  1890. 

En  gammal  inshok  med  60  st.  folkvisor  från  Åland. 
Inköpt  genom  student  J.  A.  Thurman  den  23  oktober  1890. 

158  st  folkvisor  med  150  melodier  från  Pargas. 

Upptesknado   af  student   Karl  Kkman  sommaren  1890  och  inläm- 
nade den  20  november  1890. 


Digiti 


zed  by  Google 


i  Finland  manuakriptaamling.  209 


36  st  folksagor,  77  st.  ordspråk  och  en  större  samling  skrock 
och  vidskepelse  från  Pargas. 

Upptecknade  sommaren  1889  af  student  J.  A.  Tharman  och  in- 
lämnade den  23  april  1891. 

Id8  st.  folkvisor  med  145  melodier  från  Kimito,  Pargas 
och  Hitis. 

Upptecknade  sommaren  1891  af  student  Karl  Ekman  och  inläm- 
nade den  15  oktober  1891. 

124  st.  folkvisor  med  melodier  och  26  dansmelodier  från 
KimitOf  Pargas  och  Åland. 

Upptecknade  sommaren  1892  af  student  Karl  Ekman  och  inläm- 
nade den  17  november  1892. 

145  st.  folkvisor j  49  sånglekar,  16  minnesverser  och  109 
gåtor  från  Åland. 

Upptecknade  sommaren  1893  af  student  J.  Torckell  och  inlämnade 
den  15  mars  1894. 

165  st.  folkvisor  med  melodier^  61  sånglekar  och  11  vaggvisor' 
frän  Åland. 

Upptecknade  af  student  J.  A.  Sjublom  och  inlämnade  den  17 
januari  1895. 

Stora  folkloristiska  samlingar  från  Nagu: 

l:o.  193  sagor,  51  gåtor,  422  ordstäf  samt  stora  samlingar  af 
skrock  och  vidskepelse. 

2:o.  286  folkvisor  med  omkr.  100  melodier,  48  sånglekar,  20 
vaggvisor,  120  lekar  och  480  minnesverser. 

3:0.    Ordlista  och  språklära  öfver  Nagumålet 

4:o.  Tvänne  afhandlingar :  „0m  fisket"  och  „0m  landtmanna- 
byggnader"  samt  en  större  samling  diverse. 

Samlingarna  under  åren  1891 — 1896  hopbragta  af  folkskoleläraren 
K.  P.  Pettersson  och  vid  särskilda  till  föllen  under  nämda  år  sålda  till 
Sällskapet. 

18  st.  sagor,  65  ordspråk  samt  en  mindre  samling  skrock  och 
vidskepelse,  upptecknade  i  Kimito,  Dragsfjärd,  Vestanfjärd,  Finby 
och  Bjernå. 

Inlämnade  af  upptecknaren  student  V.  Karsten  den  22  april  1897. 


c)  Från  Kyland. 

En  mindre  samling  folkvisor,  upptecknade  i  Ebbo  hy  af  Borgå 
socken. 

Anonymt  insänd  den  20  oktober  1887. 


Digiti 


zed  by  Google 


210  Förteckning  Öfver  Svenska  LiteratursäUskapets 

En  samling  äldre  sånger  och  visor ^  funna  i  Härjänvaisa 
hy  i  Karis-Lojo  socken. 

l:o.    Ett  vishäfU  om  10  nummer, 

2:o.  En  inbunden  bok  (defokt)  med  8  st  krigsvisor  från  förra 
seklet  samt  9  andra  visor, 

3:o.    19  st.  sånger  dels  i  original,  dels  i  afskrift. 

Gåfva  af  fil.  kandidaten  A.  V.  Forsman  den  19  jannari  1888. 

Seder  och  bruk,  ordspråk  m.  m,  från  Nyland,  östra  Finland 
och  Österbotten, 

Upptecknade  af  ingeniOr  Q.  A.  Hclsingius  och  inlttmnade  genom 
fil.  magistern  E.  Lagas  den  19  januari  1888. 

En  liten  foUdorisUsk  samling  från  Ingå,  Degerby  och  Snap- 
pertuna, 

Gåfva  af  nppt«cknarinnan  frOken  A.  Bengelsdorff  den  19  sep- 
tember 1889. 

78  st.  folkvisor  och  sånglekar  med  65  melodier,  upptecknade 
i  Lojo, 

Gåfva  af  upptecknaren  student  U.  Stadius  den  25  september  1890. 

Ett  häfte  innehållande  14  kärleks-  och  sjömansvisor  från 
Mörskom, 

Upptecknade  af  Ida  Blomqvist  och  inlämnade  den  20  november  1890. 

En  mindre  samling  folkvisor,  ordstäf  och  sagor  från  Borgå 
socken. 

Gåfva  af  I.  A.  Björkström  den  20  november  1890. 

82  st,  folkvisor  med  23  melodier,  110  st  sånglekar  med  106 
melodier  samt  86  st  dansmelodier^  upptecknade  i  östra  Nyland. 

Inlämnade  af  upptecknaren  folkskoleläraren  V.  AUardt  den  29 
januari  1891. 

70  st,  folksagor,  66  st,  gåtor,  58  ordstäf,  93  st,  folkvisor 
med  27  melodier  samt  mindre  samlingar  skrock  och  vidskepelse, 
bamrim  och  dialektord,  upptecknade  i  Sjundeå^  Kyrkslätt  och  Ingå. 

Inlämnade  af  upptecknaren  student  S.  Perklén  den  17  mars  1892. 

12  st  folkvisor  från  Borgå  och  Pemd. 
Gåfva  af  I.  A.  Björkströra  den  15  december  1892. 

Borgämälet,  Ijiul-  och  formlära,  af  K.  A.  Björksten, 
Inlämnad  den  19  april  1894. 


Digiti 


zed  by  Google 


i  Finland  fnantiskriptsamling.  211 


98  st  sdgor,  2  gåtor  och  10  ordståf  från  östra  Nyland, 
Inlämnade  af  I.  A.  BjOrksMm  den  17  januari  1895. 

500  st.  ardstäf,  110  gåtor,  90  lekar  samt  mindre  samlingar 
skrock  och  vidskepelse,  historiska  sägner  och  dialektord,  upptecknade 
i  östra  Nyland. 

Samlingen  inlämnad  af  upptecknaren  bonden  K.  F.  Jaselias  den 
23  september  1897. 


d]  Från  Est/ands  S¥enska  bygder, 

4  st.  folkvisor,  upptecknade  år  1883  af  student  I.  Smeds  efter 
föredrag  af  sjömän  från  svenska  Estland. 

Inlämnade  genom  magister  E.  Lagas  den  19  januari  1888. 

43  st.  folkvisor,  50  st.  sagor  och  sägner,  ett  antal  gåtor, 
ordstäf  och  skrock,  omkr.  400  dialektord  och  117  st.  bomärken, 
upptecknade  på  Nuckö,  Ormsö  och  Rågöama. 

Inlämnade  af  upptecknaren  til.  kand.  S.  Perklén  den  19  mars  1896. 


!Y.    Vittra  skrltter. 

Bn  volym,  innehållande  i  handskrift  en  samling  bearbetningar 
och  öfversättningar  från  Horatius,  Ovidius,  Boileau,  La  Fontaine, 
ComeUle  m.  fl.,  hvilka  enligt  en  på  inre  sidan  af  pärmen  gjord 
anteckning  vore  författade  af  riksrådet  Josias  Cederhjelm  (f  1729) 
mellan  åren  1712  och  1720. 

Handskriften  insänd  genom  öfversto  F.  Pi-ocopé  i  Vasa  den  7  ok- 
tober 1886. 

Af  skeds  Epilogue  på  Sveaborg  den  18  Maj  1807.  —  I 
anledning  af  Societets  Theaterns  Directeur,  Öfversten  Herr  Grefve 
Cronstedts  bortresa. 

Verser^  afsjungna  den  29  maj  1807  vid  det  tillfälle,  då  grefve 
Gronstedt  afreste. 

Gåfva  af  statsrådet  W.  Lagus  den  17  november  1887. 

ningen  ros  utan  törne"',  teaterpjes  af  Z.  Topelius. 

Originalbandskrift,  ftJrärad  af  författaren  åt  fröken  Pauline  Dammert, 
sedermera  senatorskan  Bmnou.  —  Gåfva  af  friherrinnan  Anna  af  Schultén, 
fbdd  Brunou,  inlämnad  till  Sällskapet  den  19  april  1880. 


Digiti 


zed  by  Google 


212  Förteckning  öfver  Svenska  Literatursällskapeia 


En  samling  tälfallighetsdikter,  politiska  pamfletter  w.  m. 
Gåfva  af  statsrådet  W.  LAgua  den  17  Januari  1889. 

Originalmanuskript  till  Nadeschda  med  en  af  skalden  gjord 
påskrift:  ^t  Thilda  Sirén^  vid  hennes  bortresa  från  Borgå,  till 
minne  af  Joh,  Ludv.  Runeberg,  d.  28  april  1854. 

Gåfva  af  prostinnan  M.  Siren  den  25  april  1889. 

Originalmanuskript  till  J.  L,  Runebergs  dikt  „Kan  ej", 
Oåfva  af  friherrinnan  Mimmi  Rotkirch  den  22  maj  1890. 

Skalden  Josef  Julius  Wecksells  literära  kvarlåtenskap,  inne- 
hållande : 

1:0.  Fem  häften  dikter  (kvartformat). 

2:o.  Ett  dikthäfte:  „ Vårblommor*'  (oktavfonnat). 

3:o.  Två  häften  dikter  (halfarksformat). 

4:o.  Dikter,  tillegnade  skaldens  föräldrar. 

ö:o.  Ett  exemplar  af  „Valda  Ungdomsdikter**  (defekt)  med  hand- 
skrifna  ändringar  af  skalden. 

6:o.  En  samling  lyriska  dikter,  utkast  och  fragment. 

7:o.  Komedin  „Tre  friare". 

8:o.  Komedin  ^Giftermålsspekulanten". 

9:o.  Två  afskrifter  af  „Daniel  Hjort". 

10:0.  Utkast  och  fragment,  hörande  till  »Daniel  Hjort". 

ll:o.  Dramatiska  utkast  och  fragment. 

12:o.  En  samling  sagor:  „Blommor  i  julgranen". 

18:o.  Predikan  på  10:e  söndagen  efter  trefaldighet. 

14:o.  Sagor  och  smärre  anteckningar  på  prosa. 

15:o.  Leistenii  biografi  m.  fl.  mindre  stycken  och  uppsatser  (afskrift). 

16:o.  J.  J.  WeckdoUs  studentbref,  terminsbetyg,  studieanteck- 
ningar o.  d. 

17:o.  Ett  bref  till  skaldens  mor  (det  sista  af  hans  hand). 
Gåfva  af  skalden  Wecksells  anhöriga  den  28  januari  1892  genom 
fabrikör  Alfr.  Wecksell,  som  försett  samlingon  med  kartong. 

En  dikt  af  J,  J,  Wecksell  vid  Axel  Laurents  graf. 
Gåfva  af  forstmästaren  A.  R.  Svanström  den  18  februari  1892. 

Skaldestycken  af  Vihelmina  Nordström,  med  åndHngar  af 
J,  L.  Runeberg,  —  23  stycken. 

Gåfva  af  författarinnan  genom  doktor  P.  Nordmann  den  14  no- 
vember 1895. 


Digiti 


zed  by  Google 


i  Finland  manuakriptsamling,  218 


Y.    Reseskildringar. 

Två  häften  med  påskrift  Jannes  Besejoumal  ifrån  början 
af  1815''  och  j Jannes  Besejoumal  ifrån  den  1  aug.  1817  till 
arets  slutf. 

Innehålla  reseskildrino^ar  från  en  resa  till  Paris  m.  m.,  företagen 
af  brödeme  C.  J.  och  J.  M.  af  Tengströra.  Journalen  är  fbrfattad  af 
den  senare,  sedermera  professor  i  botanik  Tid  universitetet  i  Helsingfors. 

Gåfva  af  doktor  J.  M.  J.  af  Tengström  i  Lojo,  genom  statsrådet 
W.  Lagus  inlämnad  den  20  januari  1887. 

Beseanteckningar  och  bref  af  arkitekten  Nestor  Tallgren,  da- 
terade Bom  och  Paris  åren  1857^1858. 

I  afskrift  meddelade  af  bibliotekarien  Emil  von  Qvanten  den  20 
oktober  1892. 

Trenne  resebref  af  professor  L  Ilmoni  från  åren  1828 
—1830. 

Brefven  Uro  afskrifna  af  fröken  Alfhild  von  Schantz  efter  origi- 
dalen,  som  ftJrvaras  å  Pemo  gård  i  Reso.  —  Gåfva  af  fröken  v.  Schantz 
nen  19  november  1896. 


Yl.    Yetenskapllga  skrifter. 

Annotationer  öfver  Jurispnidentia  Criminalis,  samlade  undei' 
Herr  Professoren  och  Biddaren  Mathias  Calonii  Publica  Föreläs- 
ningar af  Jakob  Meinander  1813. 

Gåfva  af  öfverste  L.  Meinander  i  Fredrikshamn  don  17  januari  1889. 

Tankar  om  hushållningen. 

Ett  större  häfte,  möjligen  af  kammarrådet  Erik  E.  Tulindberg,  bland 
hvars  papper  det  fans.  —  Gåfva  af  fröken  H.  Simelius  den  23  maj  1889. 

Föreläsningar  öfver  etiken,  hållna  af  professor  F.  M.  Fran- 
zén år  1802, 

Gåfva  af  statsrådet  A.  Mobergs  sterbhus  genom  bärgsrådet  K.  A. 
Moberg  den  21  maj  1896. 

Annotationer,  gjorda  vid  Eloquentiae  och  Poeseos professoren 
Herr    Magister-    H.  G.   Porthans  Privata  Föreläsningar  År  1793 

15 


Digiti 


zed  by  Google 


214  Förteckning  öfver  Svenska  LiteraturaäUskapets 

öfver  Frosten  Herr  P.  Bnmmarks  Elementa  Jurisprudentiae  Xatu- 
ralis  och  skrefne  af  M.  Sylvén. 

Liksom   fOreg.  inlämnade  af  bärgsrådet   K.   A.   Moberg  den  21 
maj  1896. 

Professor  J,  G.  Linsens   föreläsningar  i  romersk   literatur- 
historia. 

Gåfva  af  student  E.  F.  Pihlström  den  24  september  1896. 


Yll.    Diverse, 

Ett  fragment  af  en  handskrifven  tidning  „Xöje  och  Tids- 
fardrif-'  n:o  6  T^r  den  18  augusH  1781. 

Innehåller  början  af  ett  poem,  benämdt  „Lärdom8prof^. 
Gåfva  af  doktor  W.  Grefberg  den  14  januari  1886. 

Frågor  och  svar  uti  Salighetsläran  for  Herr  Baron  Otto 
Berndt  De  Geer  af  Michael  Ghoraeus  år  1801. 

Originalhandskrift,  fbrärad  af  professor  C.  G.  Estlander  den  18 
mars  1886. 

Ett  frimurarebref. 

Gåfva  af  statsrådet  W.  Lagus  den  18  mars  1886. 

Tre  styckeji  kopparstick,  graverade  af  J.  GUlberg  på  1760- 
talet,  hvaribland  ett  efter  en  teckning  af  Ä.  Ehrensvärdy  äfvensom 
ett  stycke  etsning  af  Akrel  efter  teckning  af  Falcrantz. 

Gåfva  af  possessionaten  F.  A.  Charpentier  den  7  oktober  1886. 

En  gammal  karta  öfver  Åland,  tillhörande  Tömströms  dis- 
sertation yj)€  Alandia". 

Gåfva  af  professor  K.  G.  Leinberg  den  11  november  1886. 

Afskrift  af  generalguvernören  grefue  Bergs  cirkulär  till  lan- 
dets guvernörer  rörande  öfvervakandet  af  den  för  folket  afsedda 
tidningsprässen,  dateradt  den  13  september  1860. 

Gåfva  af  doktor  P.  A.  Bäck  vall  den  24  februari  1887. 

J.  L.  Runebergs  gradualskrifning  på  latin,  behandlande  äm- 
net: ^Ignoscifo  scepe  aliis,  nunquam  tibi."^ ;  daterad  Åbo  den  9  de- 
cember 1826. 

Gafva  af  doktor  J.  M.  af  Teng ström  den  22  mars  1833. 


Digiti 


zed  by  Google 


i  Finland  manuskriptsamling,  215 


Ndgre  af  Fimka  på  Svenska  öfversaite  ordspråk  af  E. 
Brenner. 

Afskrift,  förärad  af  professor  E.  G.  Leinberg  den  25  oktober  1888. 

Diverse  Strö-Papper  från  1791. 

Gåfva  af  professor  O.  G.  von  Essen  den  23  april  1891. 

Tvänne  handskrifna  noihäfterif  innehållande  diverse  äldre 
melodier. 

Gåfva  af  stationsinspektor  R.  K.  Rosvall  den  17  mars  1892. 

Äfskrift  af  prohiratom  Mathias  Calonius'  testamente^  da- 
ieradt  den  5  november  1812, 

Gåfva  af  häradshOfding  K.  Aspelund  den  22  september  1892. 

En  samling  autogi'afei*  af  A»  L  Ärwidsson,  C.  J.  L.  Alm- 
qvist^ Emelie  Flygare  m.  fl.. 

Gåfva  af  fältprosten  C.  CoUan  den  20  september  1894. 

handlingar  af  skönliter  ärt y  biografiskt  och  ekonomiskt  inne- 
häll,  som  tillhört  öfverste  O.  F.  Wetterhoff. 

Gåfva  af  fröknarna  Rosina  och  Fredrika  Wetterhoff  den  13  de- 
cember 1894. 

Diverse  handlingar  och  af  skrifter  af  poesier  m.  m.  från  åren 
1790 — 1810,  utan  författarenamn. 

Gåfva  af  fil.  magister  A.  Hammmarén  den  14  februari  1895. 

Honores  per  obliqiium. 

4  blad  latinsk  poesi. 

Gåfva  af  statsrådet  A.  Moberg  den  14  februari  1895. 

Diverse  afskrifter  af  poesier  samt  några  bref  och  handlingar, 
hvilka  tillhört  prosten  C.  G.  Lundenitis  i  Kumlinge. 

Gåfva  af  statsrådet  Mobergs  sterbhus  den  21  maj  1896. 

Anmärkningar  vid  „Förslag  tUl  Svensk  Fsalmbok^,  gjorda 
af  statsrådet  A.  Moberg. 

Liksom  föregående  en  gåfva,  inlämnad  af  bärgsrådet  K.  A.  Moberg 
den  21  maj  1896. 

Skrifter  uplästa  i  en  Samling  af  Studerande  vid  Upsala 
Akademie,  afskrifna  af  S.  M.  S. 

Innehåller  åtskilliga  tal  m.  m.  ~  Gåfva  liksom  föregående. 


Digiti 


zed  by  Google 


216       Förteckning  öfver  Sv.  Literaturs.  i  Finland  manuskript. 

Diverse  dels  otrykta^  dels  irykta  handlingar  och  j)oesier  från 
Odensari  gård  i  Masku. 

Vidlyftigast   äro    afskrifna   dagboksanteckningar   angående   prins 
Eagen  af  Savoyen. 

Gåfva  af  friherre  Tor  Carpclan  den  21  maj  1896. 


Digiti 


zed  by  Google 


Förteckning  öfver  Svenska  Literatursållskapets  i  Finland 
bestyrelse,  ombudsmän  och  medlemmar. 

Bestypelse: 

Kedrnmordfttnuide:  Estlander,  C.  G.,  kansliråd. 
Ordförande:  Schybergson,  M.  G.,  professor. 
VioeordfSrande:  Gustafsson,  F.  W.,  professor. 
Sekreterare:  Hultin,  Arvid,  bibliotoksamanuens. 
Skattmftetare:  Kullhcm,  Sigfr.,  direktor. 
Arkivarie:  Lagerblad,  Elis,  lektor. 

öfri^a  ledamöter:  Elfving,  Fredr.,  professor. 

Freudenthal,  A.  O.,  professor. 
Hauscn,  Reinb.,  statsarkivarie. 
Lagus,  Ernst,  rektor. 
Nordmann,  P.,  fil.  doktor. 
Synnerborg,  Carl,  kanslirSST' 


Ombudsmän: 

i  Björneborg:  Kosenlew,  H.,  konsul.  i  HangO:  Appel gren, K., stationsinspektor. 

„  Borgå:  Strömborg,  J.  E.,  professor.  „  Heinoia:  Orohns,  P.  N.,  fil.  magister. 

„Bnihestad:  Heinricbs,  Alfr.,  direktor.  „  Itis:  Stråhle,  Lars,  possessionat. 

nEkenfts:  Snndvall,  F.  V.,  seminariidir.  „  Jakobstad:  Borg,  G.  F.,  stadsläkare. 

„  Fiskart:  Julin,  Albert  von,  bärgsråd.  „Joensuu:  Paldani,  N.  A.,  kassör. 

„  Forsa:  Borgström,  Aug.,  kommerseråd.  „  Jyvlskylft:  Afifricola,  O.  R.,  forstmästare. 

„  Frodrikshamn:  Nordenstreng,  S.,  lektor.  „  Kajana:  Lund,  K.  J.,  bäradshofding. 

j.  Gamlakarleby:  Staudingor,  E.  F.,  pro-  „  KaskO:  Nilsdorfi",  L.,  tullförvaltare, 

yinsiallttkare.  „  Kexhoim:  Helin,  O.,  dårhusläkare. 


Digiti 


zed  by  Google 


II 


Svenska  Literatiirsällskapets  ombudsmän 


i  Kotka:  Cadenias,  G.  V.,  konsul. 

^Kristlnestad:  CarlstrOm,  A.,  handlande. 

„  Kuoplo:  Timgren,  Oskar,  hofrad. 

^Lahtis:  Granholm,  O.,  läkare. 

„  Lo|o:  Allén,  L.,  vicehäradshöfding. 

„  Lovisa:  Christierson,  W,  von,  tullfbr- 
valtare. 

„  Mariehamn:  Tallqvist,  K.  A.  L.,  kyrko- 
herde. 

„  Mantstia:  De  la  Chapolle,  K.,  friherre. 

„  Nykarlaby:  Achrén,  A.,  provinsialläkare. 

fi  Nyslott:  Österberg,  V.,  vcterinärläkare. 

„  Nystad:  tOr  närvarande  vakant. 

„  Nädendal:  Siren,  H.,  provinsialläkare. 

„  Pemå:  Bom,  V.  M.  von,  friherre. 


i  8alo:  Zetterman,  A.,  professor. 
„8lbbo:  Fredriksson,  F.  V.,  prost 
„Sjund6ä:  Moberg,  K.  R,  prost. 
„8:t  Michel:  Tigerstedt,  E.  S.,  kapten. 
„  S:t  Patorsburg:  Kaj anus,  H.,  kyrkoherde. 
„  Tammerfors:  Bergroth,  E.,  stadsläkar*-. 
„Tavastehus:  Sundet,  Hj.,  rådman. 
^Tomeå:  Lagerblad,   F.  M.,  öfverfor^t- 

mästare. 
„  Uleåborg:  Törngren,  G.,  lyceirektor. 
„  Vasa:  Rosenqvist,  V.  T.,  lyceirektor. 
„  Viborg:  Timgren,  G.,  räntmästare. 
„  VillmaDstrand:  fDr  närvarande  vakanr. 
„  Abo:  Rettig,  Fr.,  kommerseråd. 


Medlemmar: 
Hedersledamöter : 


s,  Wilh.,  statsråd. 
Nyblom,  C.  R.,  professor  i  Uppsala. 


StrOmborg,  J.  E.,  professor. 
Topelius,  Z.,  statsråd. 


Korresponderande  medlemmar: 

Eigenbrodt,  Wolrad,  fil.  doktor  i  Karlsruhe.      Westrin,  Th.,  arkivarie  vid  Kungl.  rikMr 
Scbiick,  Henrik,  professor  i  Uppsala.  kivet  i  Stockholm. 


Öfrlgra  medlemmar: 

Kelaingfora. 

a)  Stiftande  medlemmar: 
Ahrenberg,  Jac,  förste  arkitekt.  Antell,  P.  K.  S.,  Ufverste. 

Alfthan,  A.  E.,  fil.  magister,  teknisk  ledare      Appolberg,  K.  A.,  teol.  doktor,  universitet^ 

fiJr  TölO  sockerbruk.  assistent. 

Andstén,  0.  W.,  hamnkapten.  Arrhenius,  Axel,  rektor. 


Digiti 


zed  by  Google 


och  medlemmar  i  Helsingfors. 


Ill 


Avellan,  Gustaf,  statsråd. 
Bongelsdorfl,  Ludvig,  pastor. 
Bergroth,  Edvin,  ingeniOr. 
Bargstodt,  K.  A.,  medicinalråd. 
BIOHcenheim,  GVsta,  disponent. 
B|«rl(sten,  iiax,  läkare. 
Bolin,  Vilhelm,  professor. 
Bonsdorfl,  Adolf  von,  friherre,  rektor. 
Borgström,  G.,  landtbruksråd. 

Leon.,  kommerseråd. 

Broborg,  K.  T.,  pastor. 
BackstrSm,  Anna,  enkepastorska. 
Candolin,  Leon.,  kommerseråd. 
Cedercreutz,  Axel,  friherre,  godsegare. 
Emil,  friherre,  läkare. 

— -  Nanny,  friherrinna. 

Collan,  A.  von,  protokollssekreterare. 

—  Valter,  läkare. 
Decker,  T.,  furste  arkitekt. 
Edlund,  G.  W.,  kommerseråd. 
Elfving,  Fredrik,  professor. 
Elving,  RudoH,  fabriksegarc. 
EngstrOm,  Otto  I.,  professor. 
Estlander,  C.  G.,  kansliråd. 
Fagerroos,  J.  F.  E.,  fabrikör. 
Federiey,  Georg,  bruksdisponent. 
Florin,  J.  A.,  medicinalråd. 
Forslas,  K.  F.,  läkare. 
Frenckell,  Teodor,  löjtnant. 
Freudenthal,  A.  0.,  professor. 
Frosterus,  J.  G.,  professor. 
Granfelt,  Aug.,  bandirektOrsassistent. 
Granholm,  G.  F.,  hofråd. 
Grdnqvist,  F.  W.,  kommunalråd. 
GrOnholm,  Alb.,  sjökapten. 
Gustafsson,  Fridolf,  professor. 
Hackman,  Alfred,  ill.  magister. 
Hackman,  Oskar,  fil.  magister. 


Hallberg,  Maurltz,  handlande. 
Hausen,  Reinh.,  statsarkivarie. 
Heikel,  Viktor,  Ofverlärare. 
Heimberger,  Richard,  fabrikör. 
Hildén,  Georg,  kassor. 
Hjort  af  Ornas,  C.  6.,  arkitekt. 
Holmberg,  Axel,  med.  doktor. 

—  Teodor,  stadskamrerare. 
Kiscleff,  Oiga,  kommerserådinna. 
K|ällmansson,  0.,  handlande. 
Kjöllerfeldt,  Emil,  kollegiiassessor. 
Klärich,  Valdemar,  handlande. 
Krogius,  Edvard  G.,  statsråd. 

—  Frans,  lagman. 
Kullhem,  Sigfrid,  direktor. 

Kurtén,  Lennart,  fil.  doktor,  bankdirektör. 

—  Uno,  assessor. 
Lagerblad,  Elis,  lektor. 
Lagerborg,  A.  W.,  ingcniOrkapten. 
Lagus,  Ernst,  rektor. 

Landén,  Ab.,  kommunalråd. 
Laurell,  Alex.,  bankir. 
Leinberg,  K.  G.,  professor. 
Lemstrdm,  Selim,  professor. 
Lille,  Axel,  jurisdoktor. 
Lindberg,  A.  A.  F.,  rådman. 
LindelOf,  L.,  värkligt  statsråd. 
Lindfors,  Julius  af,  generalmajor. 
Lindgren,  C.  C,  handlande. 
Lindroos,  J.  F.,  kommunalråd,  Botby. 
Lundstrdm,  Carl,  docent,  läkare. 
Lybeck,  Mikael,  fil.  magister,  fOrfattare. 
Mechelin,  Leopold,  senator. 
Montgomery,  Robert,  president. 
Nordman,  G.  A.,  docent,  läkare. 

—  J.  A.,  refcrendariesekrcterare. 

—  K.  A.,  maskindirektör. 
Nordmann,  Petrus,  fil.  doktor,  kollega. 


Digiti 


zed  by  Google 


IV 


Svenska  Literatursällskapots 


Nyborg,  August  af,  senator. 
Nylandska  afdelningen. 
Nyman,  Israel,  handlande. 
Nystrtfm,  Gustaf,  arkitekt,  professor. 
Renlund,  K.  H.,  handlande. 
Roos,  Oskar,  fil.  magister. 
Runeberg,  J.  V.,  professor. 
Saltzmann,  Fredrik,  generaldirektor. 
Sanmark,  C.  G.,  Ofverintendent 
Schildt,  Hlalmar,  handlande. 
Schulman,  Selma,  kaptenska. 
Schultén,  August  af,  friherre,  docent. 

—  M.  W.  af,  friherre,  professor. 
Schybergson,  Emil,  bankdirektor. 

—  M.  G.,  professor. 
Serenius,  Hugo,  kamrerare. 
Sinebrychoff,  Anna,  kommerserådinna. 

—  Paul,  handlande. 
SjOblom,  F.  J.  F.,  handlande. 
StandertskjOld,  C.  G.,  ingenior. 

—  E.,  friherre,  godsegare. 
Standertskjttid-Nordenstam,  H.  S.,  friherre, 

godsegare. 


n,  Fridolf,  trilvarahandlande. 

Strandman,  E.,  professor. 

Svenska  klubben  i  Helsingfors. 

Svensson,  M.,  handlande. 

Synnerberg,  Carl,  kansliråd. 

SMerttrOm,  J.  Al.,  rådman. 

Thesleff,  W.,  ingeniOr. 

Tigerstedt,  T.,  läkare. 

TOtterman,  K.  R.,  professor. 

Wanerberg,  Torsten,  artist,  intendent. 

Wasastjema,  Axel,  vicehäradshofding. 

Wasastjema,  Osvald,  professor. 

—  Uno,  vicehäradshofding. 

Wasenlus,  A.  F.,  generalkonsul. 

Wegelius,  M.,  direktor  vid  musikinstitu- 
tet. 

Westeriund,  R.  E.,  fil.  magister. 

Willebrand,  R.  F.  von,  friherre,  vicehärads- 
hofding. 

Wolff,  Axel,  handlande. 

Wrede,  R.  A.,  friherre,  professor. 

öhberg,  Viktor,  folkskoleinspektör. 

öhman,  Elias,  borgmästare. 


b)  Ständiga 

Alftban,  Kr.  von,  läkare. 
—  Max,  Ofverstelojtnant. 
Aminolft  T.  J.,  statsråd. 
——  Héiéne,  folkskolelärarinna. 
Andersson,  Aug.,  handlande. 
Asp,  Georg,  professor. 
Bergbom,  Kari,  bankdirektor. 
Bergholm,  W.  L ,  gymnastiklärare. 
Berndtson,  A.,  literatOr. 
Björksten,  J.  I.,  arkiater. 
Björnberg,  Rafael,  ingenior. 


medlemmar: 

Blomqvist,  Elisabet,  skolföreståndarinna. 
Blumenthai,  E.  L.,  f.  d.  Ofverfoi-stmästare- 
Boisman,  A.,  major. 
Bomansson,  C.  A.,  fil.  doktor. 
Bonsdorfl,  Augusta  von,  frokcn. 

—  HJ.  von,  friherre,  godsegare. 

—  HJ.  von,  friherre,  docent,  läkare. 
Borgström,  Hilda,  fru. 

Brenner,  Magnus,  rektor. 

Brothenis,  V.  F.,  fil.  doktor,  kollega. 

Brummer,  Vilhelm,  hofråd. 


Digiti 


zed  by  Google 


medlemmar  i  Holsin erfors. 


Burmeister,  J.  C,  handlande. 
Carlandor,  J.  N.,  konsul. 
Cederholm,  T.,  sonator. 
Chydenlus,  Emilia,  frUken. 
Clouberg,  Ludvig,  sonator. 
Coiian,  C.  von,  bankdii-ekUir. 
Collander,  Paul,  hofråd. 
Costiander,  Tönten,  geboimeråd. 
Cronstedt,  Johan,  friherre,  bankdirektör. 

—  Karl,  bankdirektör. 

—  Sigrid,  direktörska. 
Dahlin,  K.  A.,  apotekare. 
Degorholm,  C.  E.,  kommunalråd. 
Donnor,  Anders,  professor. 
Edolfeii,  Albert,  artist. 

—  Alexandra,  öfvcrdirektörska. 
Ehmrootb,  Carl,  godsogare,  .Helsinge. 

—  Georg,  vicebäradshöfding. 
Eichinger,  J.,  ingeniUr. 
Einlghorst,  A.,  handlande. 
Engdahl,  Ernst,  hofrättsassessor. 
Eskilsson,  W.,  fabriksfOroståndaro,  Lepj^- 

koski. 
Estlander,  Louise,  statsrådinna. 
Fabrttius,  August,  löjtnant. 
Fagerlund,  L.  W.,  docent,  läkare. 
Falck,  Viktor,  räntmästare. 
Falcken,  Frans,  revisor. 
Federley,  A.,  scnatorska. 

—  C.  B.,  byrådirektör. 
Finander,  Albin,  faktor. 

—  Edla,  fru. 

—  Lydia,  folkskolelärarinna. 
Flodin,  Ford.,  läkare. 

—  Fritiof,  statsråd. 
Florin,  Lydia,  fru. 

Fontell,  A.  G.,  iil.  doktor,  aktuarie. 
Forsberg,  A.  W.,  fil.  doktor. 


Forsberg,  K.  J.,  landtbruksöfveringeni<)r. 
Forselies,  Artur  af,  docent,  läkare. 
Forsius,  Valter,  abnormskoleinspektor. 
Forsman,  Fredrik,  statsråd. 
*—  Julius,  ingenior. 
Freudenthal,  Edla,  professorska. 
Furuhjelm,  Elis,  protokollssekreterare. 
Gadd,  Adelatde,  onkefru. 
Gahmberg,  SoUe,  öfverstinna. 
Grahn,  Hjalmar,  apotekare. 
Gripenberg,  Alexis,  öfverdirektör. 
Grotenfelt,  Nils  B.,  sonats  förste  kammar- 
förvant. 

—  Reinhold,  rentier. 
Gråsten,  Ernst,  lektor. 

GrOnlund,  Augusta,   f.  d.  skolförestånda- 
rinna. 
•—  Eiii,  doktorinna. 
Hallberg,  Alma,  folkskolelärarinna. 
Hausen,  William  von,  vicebäradshöfding. 
Heikei,  I.  A.,  professor. 

—  Rosina,  läkare. 

Heinrichs,  Axel,  iil.  magister,  universitets- 
assistent. 
Helnricius,  Gtfsta,  professor. 
Helsinglus,  Alexander,  öfverste. 
Henrikson,  Gerhard,  revisor. 
Heurthén,  Sigrid,  fröken. 
Hjort  af  Ornfts,  T.,  fru. 
Hisinger,  Augusta,  fröken. 
Hollmerus,  C.  F.,  forstmästare. 
Holmberg,  M.,  iil.  kandidat. 
Holmström,  T.,  handlande. 
Holsti,  Hugo,  professor. 
Hornborg,  Albert,  kamreraro. 

—  Mauritz,  statsråd. 
Hougberg,  Emil,  docent,  läkare. 

—  V.  V.,  packhusinspektor. 


Digiti 


zed  by  Google 


VI 


Svenska  Literatarsällskapets 


HHlMr,  Emma,  fru. 

— —  Rob.,  ingenior. 

Httitin,  A.,  biblioteksamaniions. 

Httltman,  0.  F.,  iil.  magister. 

Jansson,  Pehr,  med.  kandidat. 

Jofremow,  Alexander,  lektor. 

Jewstratoff,  Vladimir,  kollega. 

Jung,  Hulda,  lärarinna. 

Jiasetius,  August,  hofrättsassessor. 

Jlder,  Erilc  Johan,  kamremro. 

Kellgren,  8.,  enkeprofessorska. 

Kiseleff,  Feodor,  godsegare. 

Knorring,  Carl  von,  järnvägstjänsteman. 

KocksirQm,  V.  R.,  lektor. 

Korsman,  Carl,  kapten. 

Kollien,  Emil  von,  friheiTo,  godsegare. 

Krogius,  Ernst,  vicehäradsliOfding. 

— —  Lars,  konsul. 

Ktthlefelt,  Elis,  läkare. 

Kdnig,  Karl,  restauratOr. 

Lagerborg,  Constance,  kaptenska. 

—  Hjalmar,  generalpostdirektOr. 
Laagenskitfld,  Gustaf,  senator. 
Laurent,  Algot,  fabrikör. 
Leontjeff,  Paul,  fil.  magister. 
Liewendal,  Gustaf,  tryckeriegarc. 
Lindberg,  Nella,  fru. 

—  Viktor,  läkare. 
Lindeqvist,  C.  J.,  professor. 
Lundenius,  G.  A.,  protokollssekreterare. 
Lundqvist,  Alexander,  protokollssokreterare. 

—  Anton,  körsnär. 

—  August,  körsnftr. 
L4ittnbeck,  E.,  handlande. 
LtfnnsirSm,  A.,  kontorist. 
— -  J.  W.,  kontorist. 
Maconi,  Eugéne,  tullförvaltare. 
Mannelln,  A.  V.,  bankkamrcraro. 


Helan,  August,  revisor. 

Hellberg,  E.  J.,  professor. 

Moring,  CM.,  ingeniOrmekaniker. 

Moberg,  K.  A.,  bärgsråd. 

Neovius,  Arvid,  fil.  doktor. 

NIkiander,  G.,  stationsinspektor. 

Nordman,  Anna,  lärarinna. 

NordstrUm,  E.  8.,  fil.  magister,  rektor. 

Nordqvist,  0.  F.,  fiskeriinspektOr. 

Norrmén,  Alfred,  bankdirektor. 

Nummelin,  Carl,  hofråd. 

Nyberg,  Arvid,  justitierådman. 

Nybergh.  August,  hofrättsassessor. 

Nyholm,  K.  G.,  kontorist. 

Nystrtfm,  Augusta,  fru. 

—  Hilma,  bankkassor. 

Paqvalln,  Mikael,  roferendariesekretorare. 

Palmen,  Fanny,  fiOken. 

Palmgren,  Karl,  urmakare. 

Palmroos,  Axel,  handlande. 

Pfaler,  Leon.  von,  bankdirektor. 

PIpping,  Augusta,  skolföreståndarinna. 

Procopé,  Feodor,  generalmajor. 

— -  Natalia,  enkepresidentska. 

Prytz,  L.  K.,  lagman. 

Ramsay,  Artur,  generalmajor. 

— -  August,  fil.  doktor,  fOrsäkringsinspek- 
tör. 

«-  Vilhelm,  fil.  doktor,  docent. 

Regnell,  Karl,  kamrerare. 
Rehausen,  V.  E.  von,  ombudsman  i  Fin- 
lands bank. 
Router,  Jonatan,  lektor. 
— —  Osslan,  literator. 
Rosberg,  Fredrik,  fil.  magister. 
Roth,  Betty,  kommunalrådinna. 
Runeberg,  L.,  provinsialläkare. 
8sBlan,  Thlodolf,  professor. 


Digiti 


zed  by  Google 


medlemmar  i  Helsingrfors. 


VII 


Schauman,  Ossian,  läkare. 

Schiidt,  Alfred,  kassör. 

Schnitt,  Gustaf,  läkare. 

Schttltén,  Anna  af,  friheninna. 

— —  Arvid  af,  friherre,  literatOr. 

Scbybergson,  Mimmi,  fru. 

Soderhoim,  C,  generallöjtnant. 

Serenius,  Eva,  kassOr. 

Serlachius,  J.  J.,  hofrättsråd. 

Sidorow,  P.,  handlande. 

Slevers,  R.,  docent,  Ofv^erläkare. 

Siren,  Bruno,  assessor. 

SJSholffl,  SoUe,  fröken. 

Sjöstrand,  Carl,  skulptör. 

Snellman,  G.  R.,  £1.  magister. 

Standertskjtfid,  A.,  friherre,  godsegare. 

— —  Hugo,  öfversto. 

— —  Karl,  referendariosekreterare. 

Stenberg,  Jakob,  pastor. 

Stenback,  Elin,  professorska. 

Stenius,  M.  G.,  trädgårdsntästare. 

St|emvall,  F.  G.  0.  S.,  referendariesekrc- 

terare. 
—  Sigrid,  referendariesekretcrska. 
Strong,  J.  A.,  lektor. 
Ström,  F.  F.,  fältkam reraro. 
Stude,  Teodor,  handlande. 
Sucksdorff,  M.,  fröken. 
— —  Vilhelm,  professor. 
Sundberg,  Sascha,  fru. 
Sundholm,  August,  literat^Jr. 
Sundman,  Knut,  yicchäradsböfding. 
Svensson,  V.  A.,  haranmästarc. 
Sättin,  Alexandra,  doktorinna. 


Tallberg,  Julius,  handlande. 

Taliqvist,  T.,  öfveringeniör 

Tanninen,  Ina,  lärarinna. 

Tavaststjerna,  Hiija,  skolföreståndarinna. 

Tojkander,  Anton  L.,  Ju  ris  kand.,  sekrete- 
rare i  medicinalstyrelsen. 

Toliander,  T.,  handlande. 

Toppelius,  Georg,  hofråd. 

— -  Nadine,  hofrådinna. 

Ttfme,  Olof  von,  bankdirektör. 

Törngren,  Adolf,  docent,  läkare. 

Unonius,  Leonard,  kamrerare. 

Wtenerberg.  M.  G.,  fil.  magister,  ombuds- 
man. 

Wahlberg,  C.  F.,  statsråd. 

Wahlfors,  K.  R.,  professor. 

Wailensköld,  A.  G.,  fil.  doktor,  docent. 

Wasastjerna,  Evert,  bandirektör. 

Wasenius,  Gösta,  brandmästare. 

Werving,  Alvar,  hofråd. 

Wegelius,  Ida,  lärarinna. 

—  Teodor,  bankdirektör. 

Wendell,  Herman,  fil.  doktor,  docent. 

Westeriund,  J.  V.,  kontorsföreståndaro. 

Westermarck,  N.  C,  kollegiiassossor. 

Westzynthius,  W.,  hofråd. 

Wikman,  K.  E.,  tulirorvaltare. 

Wiliebrand,  R.  von,  generalmajor. 

Zetterman,  Siri,  fi-ökon. 

Zilliacus,  Viiheim,  läkare. 

Ahtström,  Frans,  justitierådman. 

Aström,  K.  R.,  gårdscgare. 

öhmann,  Ford.,  länearkitokt. 

öhrnberg,  Edvard,  vicchäradsböfding. 


Digiti 


zed  by  Google 


VIII 


Svenska  Literatarsällskapcts 


c)  Ärsniedlemmar : 


Allén,  A.  V.,  postoxpeditör. 
Antell,  Axel,  fil.  magister. 
Appolqvist,  H].,  iil.  doktor,  loktor. 
Arppe,  Aug.,  teaterdirektor. 
Aschan,  Allan,  apotekare. 
— —  Ossian,  fil.  doktor,  univcrsiLadjunkt. 
Ascholln,  E.,  reforendanesekrotoraro. 
Atpelin,  Valdemar,  arkitekt. 
Becker,  Richard,  löjtnant. 
Berggren,  G.  E.,  ingeniOr. 
Bergroth,  Hugo,  universitetslektor. 
Bergmansson,  6.  E.,  JUmvägskontrollOr. 
Berner,  Stfren,  handlande. 
Blaudet,  6.,  universitetslektor. 
BjQrkman,  Gustaf,  scnatskanslist. 
Blomi  Bernhard,  kamrcrarc. 
Boisman,  T.  J.,  assessor. 
Borenius,  Georg,  fil.  doktor,  lektor. 
Bonsdorlf,  Carl  von,  fil.  doktor,  docent. 
Bränder,  K.  W.,  OfveringeniOr. 
Carlson,  G.  Ph.,  yicehäradshofding. 
Carlander,  C.  F.,  handlande. 
Charpentier,  Axel,  j urisdoktor,  docent. 
Chmelevski,  Paul,  bruksogare. 
Chydenlus,  Anders,  ingen iOr. 
— —  Vilhelm,     ju  risdok  tor,     universitets- 
adjunkt. 
Cederholm,  Arne,  vicchäradshofding. 
Crohns,  Hjalmar,  fil.  doktor,  docent. 
Dahlberg,  0.  J.,  handlande. 
Degerholm,  Artur,  ryttmUstare. 
— —  E.,  ingeniOr. 

De  la  Chapeile,  Armida,  friherrinna. 
DIttmar,  John,  vicehäradshofding. 
— —  Vilhelm,  kammarråd. 
Donner,  J.  0.  E.,  fil.  doktor,  doccnc. 


Ehrnrooth,  Axel  R.,  bankdirektor. 

Ehrstedt,  8.,  stadskassör. 

EhrstrQm,  E.  G.,  juriskandidat. 

Ek,  Karl,  löjtnant. 

Elmgren,  K.  L,  universitetskamrerare. 

Enehjelm,  Max  af,  OfverstolOjtnant. 

Enqvist,  6.,  OfverstelOjtnant. 

Erikson,  Emil,  läkare. 

Esttander,  Ernst,  juriskandidat. 

— -  Georg,  fil.  magistor. 

Fagerroos,  H|.,  guldsmed. 

Flodin,  K.,  fil.  magister,  literatur. 

Forssman,  Arvid,  senatskam  marfOr  van  t. 

Forselius,  Frans,  literator. 

Frenckell,  A.  R.,  fil.  magister,  redaktör. 

Frosterus,  Th.,  bandiroktOrsadjoint. 

Furuhjelm,  Aug.,  lektor. 

Gadd,  Henrik,  bankdirektor. 

Granfelt,  George,  juriskandidat. 

Granit,  J.  M.,  fil.  doktor,  kollega. 

Grenman,  J.,  bankkamrerarc. 

Grotenfeit,   Julius,    jurisdoktor,    hofhUts- 

assessor. 
— -  Nils,  landtbruksråd. 
Granlund,  Berndt,  literatOr. 
Gustafsson,  F.  V.,  kamrerare. 
Gytting,  Fritiof,  vicehäradshofding,  notarie. 
— -  Oskar,  senator. 
Haartman,  J.  von,  vicehäradshofding. 
Hagelstam,  Lennart,  kontorist. 

—  Wentzel,  fil.  magister,  bokhandlare. 
Hammaren,  Artur,  fil.  magister. 
Hammarstrdm,  Artur,  fil.  magister. 

—  H.  A.,  tuUofveruppsyningsman. 
Heikel,  Oskar,  läkare. 
Heimbiirger,  W.,  justitierådman. 


Digiti 


zed  by  Google 


medlommar  i  Helsin&rfora. 


IX 


Hellen,  Harald  af,  vicchäradsbufdingr. 
Httllner,  Herman,  kamrorare. 
Hildén,  Knut,  handlande. 
Hintze,  Alex.,  redaktör. 

—  Harry,  kontorsskrifvare. 
Him,  Julius,  rodaktUr. 

—  Yrjd,  fil.  doktor,  docent. 
Hjelt,  E.  A.,  handlande. 

-—  J.  G.  M.,  sjökapten. 
Holm,  Kari  Emil,  läkaro. 
HolmlMrg,  Verner,  vicolandskamrerare. 
Homén,  E.  A.,  professor. 

Lars,  hofrättsasscssor. 

HSiier,  T.,  arkitekt. 

Idestam,  Eugéne,  sonatskanslist. 

Idstrilm,  G.,  ingeniOr. 

Jansson,  F.,  vicehäradshofding. 

Jung,  Bertil,  arkitekt. 

Juselius,  E.  V.,  hofråd. 

Jftderhoim,  Herman,  ingeniOr. 

Jagersldtfld,  L.,  kassOr  i  Finlands  bank. 

Knorring,  Alarik  von,  frih.,  hofrättsassessor. 

Kollin,  K.  G.,  referendariesekreterare. 

Kommonen,  Vilhelm,  handlande. 

Koroleff,  Alex.,  kanslist. 

— —  N.,  handlande. 

Krogerus,  Arvid,  vicehäradshofding. 

Krogius,  Ali,  docent,  läkare. 

Kulihem,  Hanna,  skolföreståndarinna. 

Kåhlman,  Henrik,  kontorist. 

loigus,  A.  G.,  forstmästarc. 

Ladau,  R.  A.,  resepostexpeditOr. 

Lagerblad,  Gustaf,  vicehäradshofding. 

Landiman,  A.,  OfvorkassOr. 

Lilius,  Axel,   kapten,   senatsOfvertransla- 

torsadjoint. 
Lindberg,  A.  V.,  justitierådman. 
— —  Alex.  F.,  handlande. 


Lindebäck,  Onni,  handlande. 
Lindeltff,  Ernst,  fil.  doktor,  docent. 

—  Uno,  fil.  doktor,  docent. 
Linden,  Hugo,  assessor. 

— —  K.  E.,  läkare,  kolIcgiii*åd. 
Linderoos,  Georg,  fil.  kand.,  literator. 
Lindfors,  Arvid,  kontorist. 
— —  Hugo,  ingenior. 
Lindström,  C.  0.,  grosshandlare. 
Ltfnnbeclc,  Albin,  fil.  doktor,  rektor. 
Mechelin,  Oskar,  direktor  i  statskontoret. 
Meinander,  Valter,  student. 
Mellin,  Otto  R.,  gårdsegare. 
Mexmontan,  Mauriiz,  gymnastiklärare. 
Modeen,  Karl,  vicehäradshofding. 
Neovius,  C.  F.  P.,  j uriskandidat. 
— —  T.,  ingenior. 
Nystedt,  A.  J.,  banktjänsteman. 
Nystrtfm,  G.  A.  V.,  tulltjänsteman. 
Palmgren,  Axel,  sekreterare  i  landtbruks- 
styrelsen. 

—  Ivar,  vicehäradshofding. 
Piliigren,  Axel,  handlande. 
Pipping,  Hugo,  fil.  doktor,  docent. 

—  V.,  professor. 
Qvist,  E.,  kansliråd. 

Rautell,  Edvin,  fil.  magister,  redaktör. 

Router,  Enzio,  fil.  doktor,  docent. 

Riedell,  George,  handlande. 

Runeberg,  Valter,  skulptör. 

Ruth,  Albert,  generalmajor. 

Sagulin,  V.  F.,  ti-ädgårdsmästare. 

Sahlan,  Alfred,  kamrerare. 

Salin,  0.  V.,  handlande. 

Salvén,  Frans  Viktor,  järn  vägskon  trollOr. 

Sandberg,  F.  T.,  handlande. 

—  G.  B.,  fabrikör. 

Sandman,  J.  A.,  fiskoriinspektorsadjoint. 


Digiti 


zed  by  Google 


Medlemmar  i  Helsingfors  och  BjUmeborpr. 


Sanmark,  Arvid,  banktjänsteman. 
Saurén,  Hugo,  arkitekt. 

—  Karl  V.,  fil.  magister,  affärsman. 
Schantz,  B.  E.  von,  godsegare. 
Schauman,  Georg,  biblioteksamanaens. 

—  Max,  assessor. 
Schoultz,  Ivar,  ingeniUr. 
Schwindt,  W.,  löjtnant. 
Sederholm,  J.  J.,  direktor. 
Segerstråle,  Alb.,  teologie  kandidat. 

—  J.  V.,  assessor. 
Sjtfberg,  H.  J.,  kamrerare. 
SJtfblom,  Frans,  underbrandmästare. 
SJtfholm,  J.  H.,  kontorsfbreståndare. 
Spaak,  G.  R.,  konsistoriiamanuens. 
Stackelberg,  Hjalmar,  friherre,  godsegare, 

Korpi— Ajakkala. 
— —  Magnus,  friherre,  distriktsdirektor. 
Sternberg,  Georg,  provisor. 
St|ernvall,  Knut,  friherre,  läkare. 
Stockman,  A.  W.,  läkare. 
— —  Frans,  kontorist. 
«-  Karl,  handlande. 
Stolt,  Frans  L.,  vicehäradshöfding. 
Strömberg,  Emil,  lagman. 
Sundholm,  Artur,  literatOr. 
Svanstrtfm,  Robert,  forstmästare. 
Svibergson,  Carl,  assessor. 
Stfderholm,  Karl,  protokollssekreterare. 
Söderman  Karl,  maskiningeniOr. 


Stfderatrdm,  Lennart,  kammarfbrvant. 
Tammelander,  Sebastian,  ingeniUr. 
Thorman,  Teodor,  tall  förvaltare. 
Tilgmann,  F.,  tryckeridirektor. 
Toilander,  Emil,  bankir. 
Ttftterman,  K.  A.,  kammarförvant. 
Vaibäck,  F.  J.,  literator. 
WasasUerna,  Bjtfm,  vicehäradshöfding. 

—  E.,  assistentläkare. 

—  Ivar,  fil.  kand.,  banktjänsteman. 
— —  Nils,  kontorist. 

Wasenius,  Ernst,  tandläkare. 

—  Hannes,  läkare. 

— -  Leonard,  vicekonsul. 
Weckstrtfm,  K.  A.,  hofråd. 
— —  L.,  kontorsskrifvare. 
Wegelius,  Edv.,  kamrerare. 
Wellingk,  Werner,  bankdirektor. 
Vendeli,  Joh.,  folkskololärare. 
Westermarck,  Edv.,  fil.  doktor,  docent. 
Westphal,  Otto,  tandläkare. 
Widerholm,  0.  T.,  kamrerare. 
Wolf,  Reguel,  disponent. 
Ziliiacus,  Allan,  magister. 
Zitting,  Gustaf,  ingcniOr. 
— —  Oskar,  scnatskanslist. 
Åkesson  E.,  stabskapten. 
Ärt,  Axel,  vicehäradshöfding. 
öhquist,  Johannes,  lektor. 


Björneborg'. 

a)  Stiftande  medlemmar: 
Malmgren,  Carl  Petter,  provincialläkare.         Schildt,  Ernst,  stadsläkare. 


Rosenlew,  C,  handlande. 

— —  Emma,  kommerscrådinna. 


Öberg,  Albert,  tiillturvaltaro. 


Digiti 


zed  by  Google 


Medlemmar  i  Björneborg  och  Borora. 


XI 


b)  Ständiga  medlemmar, 

BJVrkroth,  M.  W.,  handlande. 
6r0nfeldt,  Maria,  koromersorådinna. 

—  Verner,   vicehäradshöfding. 
Hjorth,  J.  A.,  borgmästare. 
Juseliue,  Bruno,  handlande. 

—  F.  A.,  handlande. 
Lagerblad,  Uno,  rektor. 
Lindstrdni,  F.  J.,  ingeniOr. 
Nordqviat,  F.,  handlande. 


Nyberg,  E.  6.,  lektor. 
Ramberg,  G.  E.,  handlande. 
Rosenlew,  H.,  konsul. 
— —  U.,  handlande. 
Smolander,  A.,  handlande. 
Tigerstedt,  Karl,  justitierådman. 
Westerberg,  C.  A.,  dif«ponent. 
Widbom,  Henrik,  läkare. 
—  J.  H.,  handlande. 


c)  Äramedlemmar, 


Eck,  T.  L.,  häradshOfding. 
Färling,  F.  I.,  fil.  magister. 
Juftnetius,  Robert,  kommunalråd. 
Juselius,  John,  apotekare. 
Liijeblad,  Fritiof,  stadsläkare. 
Lindman,  K.  F.,  fil.  kandidat. 
Lydecken,  E.  A.,  prokurist. 
Malin,  F.  H.,  Ticekonsul. 
Mellin,  Erik,  handlande. 
Nordgren,  Jenny,  fra. 
Parman,  Gustaf,  handlande. 
Rehausen.  C.  von,  bankdirektor. 


Rosenlew,  6.,  vice  konsul. 
— —  Hanna,  konsulinna. 
Rtfnnholm,  G.  W.,  läne veterinär. 
Sandlund,  Axei,  tandläkare. 
Sarén,  H.,  handlande. 
Sundblom,  Bernhard,  apotekare. 
Tavaststjerna,  Karl  Aug.,  redaktör. 
Tigerstedt,  Ingeborg,  fru. 
Widbom,  GQsta,  apotekare. 
Widbflck,  August,  kontorist. 
WIkstedt,  A.  A. 


Askolin,  J.,  kommerseråd. 
Björkman,  A.  F.,  bankdirektor. 
Edelmann,  F.,  kommissionslandtmätare, 
Ekblom,  R.  W.,  fabrikör. 
EklVf,  August,  kommerseråd. 
Fröberg,  B.  F.,  hofråd. 
Levin,  Oskar,  fabrikör. 
Lindh,  A.  T.,  justitierådman. 


Borg'å. 

a)  stiftande  medlemmar: 

Nyberg,  6.  A.,  handlande. 
Scliauman,  M.,  borgmästare. 
Standertskjtfld,  Ludvig,  friherre,  godscgarö, 


Boe  gård. 
Strömborg,  G.  J.,  professor. 
—  J.  E.,  professor. 
Tojkander,  C.  F.,  konsul. 


Digiti 


zed  by  Google 


XII 


Medlemmar  i  Borgå,  Bfahestad  och  Ekenäs. 


b)  Ständiga 
Allardt,  Anders,  lyceikollega. 
Boman,  Minotte,  cnkcfro. 
Ceder,  M.  H.,  sjökapten. 
EkiQf,  Elin,  kommerserådinna. 
Enehjelm,   F.  af,   f.  d.  sominariiförestån- 

darinna. 
Federley,  Viktor,  13'ceikolloga. 
Frosterus,  A.  V.,  prost. 
GrOnberg,  Voidemar,  assessor. 
HUlfors,  J.  E.,  häradshofding. 
Kropp,  Gustaf,  possessionat. 
Linderos,  Lennart,  stadsfiskal. 


medlemmar: 
Lindh,  Albert,  stadsläkare. 
Lindholm,  Otto,  hotellegare. 
Lindstrdm,  K.  E.,  rådman. 
Modéen,  H.  F.,  fil.  magister,  godsegare. 
Nordström,  August,  godsegare. 
—  V.,  frökon. 
Nyholm,  C.  A.,  ingcniUr. 
Orrman,  Adolf,  handlande. 
Rindell,  Edvard,  fil.  doktor,  lektor. 
Runeberg,  L.  M.,  lektor. 
Stfderstrdm,  G.  L ,  vicekonsul. 
Wahlforss,  F.  R.,  lyceikollega. 


c)  Årsmedlemmar: 


Backman,  Adolf,  fil.  kandidat,  redaktör. 
Boman,  Aina,  frOkon. 
-<—  Anna,  frOkcn. 
DablstrQm,  John,  rådman. 
Ekblom,  Mårten,  bryggmästaro. 
Enqvist,  Valter,  tullförvaltare. 
Grotenfeit,  Ossian,  fil.  doktor,  lektor. 
Guiin,  Albert,  läkare. 
—  Allan,  bankdirektor. 


Hellens,  Harald  von,  friherre,  domkapitels- 
sekreterare. 
Modeen,  Hanna,  skolföreståndarinna 
Smeds,  Isak,  fil.  kandidat. 
SSderslrllm,  Erik,  bokhandlare. 
—  Gustaf,  handlande. 
Wallén,  Kari,  pastor,  domkyrkosyssloman 
Wichmann,  0.,  dofstumskoleföreståndare. 
öholm,  L.  W.,  folkhOgskoloföroståndare. 


Braheatad. 

b)  Ständiga  medlemmar: 
Heinrichs,    Alfred,    handclsskoleförestån>      Sovelius,  John,  rentier. 


dåre. 


Frieman,  Ivar,  bankdirektor. 
Grdnroos,  Fredrik,  häradshofding. 


Tennander,  Artur,  apotekare. 

c)  Årsmedlemmar: 

Lundberg,  Lennart,  bankdirektor. 
LundstrSm,  Wladimir,  tullförvaltare. 


a)  Stiftande  medlem: 


Kumlin,  Abr.,  häradshofding. 


Digiti 


zed  by  Google 


Medlemmar  i  Elimä,  Esbo,  Bura,  Fiskars  och  Forsa.  XIII 


b)  Ständiga  medlemmar: 
Linden,  Mikael,  seminariilektor.  Sundvali,  F.  V,  seminariidirektor. 

Sciiauman,  BjQrn,  borgmästare. 

Elim&. 

b)  Ständig  medlem: 
Wredo,  Otto  Ailiert,  friherre,  godsfSrvaltare. 

Esbo. 

a)  Stiftande  medlem: 
Myrberg,  A.  6.,  godsegare. 

b)  Ständig  medlem: 
Wrede,  lUbbe,  friherre,  ingeniör. 

c)  Ärsmedlemmar: 

Bom,  Otto,  godsegare,  Backby.  Wasaetjerna,  Osvald,  godsegare,  GumbOle. 

Gadoliii,  A.  H.,  fil.  magister,  godsegare, 
Urberga. 

Bura. 

b)  Ständig  medlem: 
Wrede,  Kasper,  friherre,  häradshofding. 

FUkan. 

b)  Ständiga  medlemmar: 

Aspeiln,  A.,  kontorist.  Hallberg,  Hugo,  bruksförvaltare,  Koskis. 

Btfrjeson,  G.  W.,  ingeniOr.  HIslnger,  F.  L.,  friherre,  bruksegare. 

Grelin,  C,  handlande.  Julin,  Albert  von,  bärgsråd. 

Forsa. 

a)  Stiftande  medlem: 
Borgstrtfm,  Aug.,  kommerseråd. 

b)  Ständiga  medlemmar: 
Grotenfelt,  Ellen,  fru.  Grotenfelt,  GQsta,  direktor. 

15 


Digiti 


zed  by  Google 


XIV  Medlemmar  i  Fredriksbamn  och  Gamlakarleby. 


b)  Ständiga  medlemmar: 

Karsten,  P.  A.,  fil.  doktor,  lektor.  Pousar,  C.  N.,  fabrikör. 

Meyer,  Rudolf,  kommunalråd.  Rindell,  Artur,  professor. 

Nyman,  A.  G.,  kronolänsman.  Wahran,  Ernst,  godsegare. 

Fredriluhaiiin. 

a)  Stiftande  medlemmar: 

Ahlqvist,  Artur,  konsul.  Lagerblad,  Adolf,  bo f rättsassessor. 

—  Carl  Henrik,  kommerseråd.  Meinander,  Ludvig,  Ofrerste. 

Alopaeus,  Ivar,  borgmästare.  Nordenstreng,  Sigurd,  lektor. 
JernstrSm,  A.,  Ofrerste. 

b)  Ständiga  medlemmar: 

Ahlqvist,  Valter,  fil.  magister.  Ek,  Robert,  statsråd. 

AlopsBUS,  Magnus,  hofrättsråd.  Koskull,  W.,  löjtnant. 

Bjtfrk,  Valdemar,  kapten.  Schulman,  K.  M.  H.,  öfverste. 

BJQrnberg,  Clas,  ingeniOr.  Segercrantz,  Emil,  major,  kronofogde. 

Calonlus,  Mattias,  generalmajor.  Sohlman,  Viktor,  bofråd. 

c)  Äramedlemmar : 

Bergroth,  Ossian,  fil.  kandidat,  rektor.  Sohlberg,  Fredr.,  öfverstelöjtnant. 

Hornborg,  Georg,  provinsialläkaro.  Stenlus,  CtaSs,  löjtnant. 

Lundström,  Alexander,  lärarekandidat.  Wrede,  C.  A.,  friherre,  arkitekt. 
Sandholm,  E.  A.,  stadsläkare. 

Oamlakarlebj. 

b)  Ständiga  medlemmar: 

Björklund,  Alfr.,  handlande.  RIska,  Carl,  konsul. 

DannstrOm,  Alex.,  handlande.  Staudinger,  E.  F.,  provinsialläkare. 

Hellstrdm,  F.  E.,  stadsläkare.  Tallqvist,  L.  G.,  ingeniör. 
LÖfhjelm,  Fr.,  apotekare. 

o)  Ärsmedlemmar : 

Bengelsdorff,  Edv.,  stationsinspektor.  Rancken,  Hjalmar,   stationsinspektor,  Yli- 

vieska. 


Digiti 


zed  by  Google 


Medlommar  i  HangO,  Hattula,  Haukipudas  och  Heinola.  XV 

Kajkgö, 

b)  Ständiga  medlemmar: 

Appolgren,  C,  stationsinspektor.  Wright,  Ferdinand  von,  fil.  kandidat. 

Renqvist,  H.  W.,  rektor. 

c)  Äramedlemmar : 

Andersin,  Emil,  direktör.  Lemke,  A.,  handlande. 

BorgstrOm,  Artur  H.,  handlande.  Roos,  Jeja,  rektor. 

Chydenius,  Samiml,  läkare.  Selenius,  C,  J.,  packhasinspektor. 

Ekhoim,  Gabriel,  konsul.  Staudinger,  Alex.,  bankdirektor. 

Friberg,  Gustaf,  handlande.  StenstrOm,  Fredr.,  borgmästare. 

Kaustell,  Anders,  bokhandlare.  Stiinkel,  Paul,  handlande. 

Korsman,  K.  W.,  konsul.  Svibergson,  Aug.,  handlande. 

Kattnla. 

c)  Ärsmedlem: 

Nordensvan,  Torsten,  fil.  magister,  gods> 
egare. 

KavUpucUyi. 

c)  Åramedlem: 
Chydenius,  Gabriel,  häradshofding. 

Keinola. 

a)  Stiftande  medlemmar: 

Appeiberg,  G.  A.,  ingcniOr.  Schiidt,  Yr)0,  possessionat,  Paaso. 

Crohns,  P.  N.,  fil.  magister.  Waliiman,  Isidor,  possessionat. 

Lemstrlim,  F.,  vicehäradshOfding. 

b)  Ständig  medlem: 
Adler,  A.  E.,  häradshofding. 

o)  Ärsmedlemmar : 

Gerdten,  Anna  von,  frUken.  Gerdten,  Kari  von,  yicehäradshofding,  Gu- 

staf Adolfs  socken. 


Digiti 


zed  by  Google 


XVI     Medlemmar  i  Helsinge,  HOgfors  bruk,  Idensalmi,  Ingfå  och  Itis. 

c)  Ärsmedlemmar : 
Gerdten,  Otto  von,   possessionat,  Gustaf      Nykopp,  Mortimor,  stadsläkare. 

Adolfs  socken.  Tandofett,  ■agmn,  kommunalråd,  SysmU. 

Holmborg,  Tootfor,  kronofogde. 

KolsiBffe. 

a)  Stiftande  medlem: 
Etton,  V.  von,  godsegare. 

c)  Arsmedlemmar : 
Holnttrthn,  6.  E.,  kronolänsman.  Wahron,  Axol,  godsegaro,  BastbOlc. 

Kögfom  bmk. 

b)  Ständig  medlem: 
Ransay,  Volter,  brukscgare. 


b)  Ständiga  medlemmar: 
Backnanuon,  Vilbolm,  provincialläkare.         östiing,  Igor,  häradshöfding. 
on,  Ernst,  kronofogde. 


c)  Ärsmedlem: 
Roinlus,  F.  L,  löjtnant. 

Zncrå. 

b)  Ständig  medlem: 
HIsinger,  Edv.,  friherre,  fil.  doktor,  bruks- 
patron. 

Itu. 

b)  Ständiga  medlemmar: 
Landzott,  Anton,  läkare,  Kouvola.  Wondt,  N.  von,  häradshofding. 

c)  Ärsmedlemmar : 

Gallo,  T.,  kassOr.  Soliir,  Knut,  disponent,  Kouvola. 

Llljeblad,  J.  V.,  kronofogde,  Lappträsk.         Strähio,  Lars,  godsegaro,  Eaasala. 
Undroos,  F.  V.,  ingoniOr,  Kouvola.  Akorstedt,  Ludvig,  apotekare. 


Digiti 


zed  by  Google 


Medlemmar  i  Jakobstad,  Joonsuu,  Jorois,  Jyväskyiä  och  Kajana.    XVII 

Jakobfltad. 

b)  Ständiga  medlemmar: 

Borg,  Gustaf,  stadsläkai-o.  Maim,  Otto  Aug.,  kommerseråd. 

Foroén,  Justus,  borgmästare. 

b)  Ärsmedlemmar : 

Englund,  F.  W.,  tullförvaltare.  Nyttrtfm,  G.  A.,  kontorsskri f vare. 

Jo6nfliii&. 

b)  Ständiga  medlemmar: 

Hällström,  H ,  läkare.  Nysten,  K.  W.,  lagman. 

Nysten,  J.  0.,  borgmästare,  assessor.  PaldanI,  N.  A.,  kassOr. 

Joroifl. 

b)  Ständig  medlem: 
Svinhufvud,  Lennart,  läkare. 

Jyvft8]c7l&. 

b)  Ständiga  medlemmar: 
Agrlcola,  0.  R.,  forstmästare.  Nilson,  H.  E.,  stadsläkare. 

Klljander,  Frans,  apotekare. 

c)  Ärsmedlemmar: 

Edgren,  Kl.,  läkare.  Salimén,  Ludvig,  ingeniOr. 

Falck,  C,  forstmästare.  Savandor,  Emil,  kronofogde. 

Gylling,  Uno,  distriktsingeniOr.  Sflthrén,  Otto  R.,  disponent. 

HJelt,  K.  J.,  häradshOfding.  Wiik,  T.,  disponent. 
Johnson,  Julius,  kommerseråd. 

Ki^aaa. 

a)  Stiftande  medlem: 
Vennerstrdm,  0.  V.,  läkare,  hofråd. 

b)  Ständig  medlem: 
Lund,  K.  J.,  häradshOfding. 


Digiti 


zed  by  Google 


XVIII         Medlemmar  i    Kaipiais,  Kasko,  Kexholm  och  Kotka. 


c)  Ärsmedlemmar: 
Lund,  Hanna,  häradshofdingska.  Waemrberg,    Otto,    forstmästare,    ByrvTi' 

Sandttrdm,  Axel,  kronolänsman,  Suomus-  salmi. 

salmi.  Wennerstrtfm,  Alma,  doktorinna. 

Spftre,  G.,  kronofogde. 

Zaipiaifl. 

b)  Ständig  medlem: 
Palmfeit,  Axel,  liniekassOr. 

c)  Ärsmedlemmar: 

Aminoff,  H.  G.,  vicehäradshöfding.  NiitdoHf,  Ludvig,  tullförvaltare. 

Brandenburg,  Karl  von,  borgmästare.  Perander,  August,  kollegitassessor. 

Laurén,  Lennart,  vicehftradshöfding. 

Xexholm. 

a)  Stifiai%de  medlem: 
WInqvist.  Gustaf,  stadsläkare. 

b)  Ständiga  medlemmar: 

Dahl,  Emil,  apotekare.  Kronoborg.  Molander,  C.  t.,  f.  d.  seminariidirektor. 

Gartz,  Carl^  kronofogde,  Jääskis.  Helander,  G.  W.,  prost,  Kivinebb. 

c)  Årsmedlem. 
Helin,  0.  R.,  dårhuslUkare. 

Zotka. 

b)  Ständiga  medlemmar: 

Appelberg,  0.  I.,  stadsläkare.  Biilow,  Olof,  konsul. 

— —  K.,  ingeniör.  Cadenius,  G.  W.,  konsularagent. 

Br6berg,  Artur,  bankkommissarie. 

c)  Ärsmedlemmar. 

Hallberg,  A.,  bankdirektor.  Rbschier,  Rurik,  bankkassör. 

HuHin,  Herman,  fil.  mag.,  rektor.  Widell,  Valter,  kontorsskrifvare. 

LIndrMb,  Valter,  hofrättsauskultant. 


Digiti 


zed  by  Google 


Medlemmar  i  Kristinestad,  Kuopio  och  Kyrkslätt.  XIX 


Kristinefltad. 

a)  Stiftande  medlemmar: 

CarlttrOm,  Alfrod,  handlande.  Wendelin,  Ludvig,  konsal. 

HydéR,  fiustef,  konsul. 

b)  Ständiga  medlemmar, 

Bostrdm,  K.  J.,  häradshöfding.  SOderlund,  J.  G.,  kontorist. 

Holmberg,  R.  E.  G.,  rektor.  Ttftterman,  E.  A.,  handlande. 

Muntterbjelm,  Tönten,  provincialläkaro.  Wendelln,  Bruno,  konsnl. 

Rosenlew,  Eva,  frOken.  —  Emmy,  frOken. 

Sundman,  Konrad,  handlande.  — -  Knut. 

c)  Årsmedlemmar : 

Axelin,  Emil,  handlande.  Trygg,  Karl,  veterinärläkare. 

Estlander,  Hans,  banktjänsteman.  Ttftterman,  Erik,  kontorist. 

€ranfett,  Elis,  borgmästare.  Wendelln,  Ernst,  läkare. 

Zuopio. 

a)  Stiftande  medlem: 
Ohmann,  Herman,  ingeniOrkapten. 

b)  Ständiga  medlemmar: 

Andelin,  August,  fil.  magister.  Londén,  Ludvig,  Ofverste. 

Andersin,  A.  F.,  landssekreterare.  Pllspanen,  A.  E.,  apotekare. 

FabrHIus,  Reinhold,  hofråd.  SchOnberg,  Gustaf,  löjtnant. 
Frösterus,  A.  E.,  lyceikoUega. 

c)  Ärsmedlemmar: 

H09k,  B.,  ingeniOrkapten.  Timgren,  Oskar,  hofråd. 

Söderberg,  Alfred,  stationsinspektor. 

Kyrkslfttt. 

c)  Ärsmedlemmar : 

Rosberg,  Axel,  hofrtlttsauskultant.  Wickholm,  G.  A.,  handlande. 

Sumelios,  Vilhelm,  godsegare. 


Digiti 


zed  by  Google 


XX  Medlemmar  i  Lahtis,  Lojo,  och  Lovisa. 

laJiUu. 

a)  Stiftande  medlem: 
Edelheim,  Frans,  ingenidr,  g^odsegare. 

b)  Ständig  medlem: 
Granholm,  0.,  läkare. 

c)  Årsmedlemmar : 

Collin,  Oskar,  vicehäradshOfding,godsogare.      Nordenstrong,  Arvid,  vicohäradshofding. 
Follman,  Artur,  medicine  studerande. 

Lojo. 

a)  Stiftande  medlemmar: 
Dahlberg,  August,  sågegare.  l-tgus,  Wilhelm,  statsråd. 

b)  Ständig  medlem: 
Christlorson,  C.  6.  von,  godsegare. 

c)  Årsmedlemmar: 

Allto,  Lennart,  vicehäradshöfding.  Lindberg,  BJVrn,  pomolog. 

Blom,  Gustaf,  apotekare.  Maoxmontan,  Nikolai,  kapten. 

Christlorson,  Louise  von,  fru.  Rotkirch,  Wenzel,  stationsinspektor. 

Granstedt,  Fridolf,  kapten.  Swertschkofff,  Fanny,  fröken. 

Loyisa. 

b)  Ständiga  medlemmar: 

Calonlus,  6.  W.,  kollega.  Kuhiefelt,  Georg,  borgmästare. 

Christlorson,  E.  W.  von,  tiiUfbrvaltare.  Nylund,  Alexander,  kollega. 

Herckman,  I.,  vicekonsiil.  Helander,  Artur,  kollega. 
HoffstrOm,  Oskar,  provincialläkare. 

c)  Årsmedlemmar: 

Ekelund,  Ernfrid,  stadsläkare.  Lovenetzskl],  Ivar,  kollega. 

Forsell,  Karl,  bankdirektor.  NystrSm,  Karl,  rektor. 

Hedengron,  Johannes,  fil.  kandidat.  Ruth,  Jarl,  stadsfiskal. 

LInderoos,  V.  E.,  kollega.  Wahlroos,  Konrad,  apotekare. 


Digiti 


zed  by  Google 


Medlemmar  i  Mariehamn,  Mftntstlla,  Nurmijärvi  och  Nykarleby.      XXI 

Kaxiohanui. 

a)  Stiftande  medlemmar: 

Landgren,  Lars,  stationschef.  Ohbarg,  Abraham,  assessor. 

b)  Ständiga  medlemmar: 

Ekblom,  Johan,  sjökapten,  EckerU.  Meilenius,  Konstantin,  Ofverstelöjtnant. 

Godenhjelm,  Uno,  postf^rvaltare.  Ursin,  åugust  af,  provinsialläkare.  Godby. 

c)  Äramedlemmar : 

Bergroth,  Ivar,  rektor.  SJVstrOm,  J.  E.,  bokhandlare. 

Furstenborg,  C.  A.,  apotekare.  SundstrOm,  J.  E.,  handlande. 

Hagman,  L.,  tallf^rvaltare.  Tollet,  Arter,  stadsläkare. 

Nordenson,  N.  0.,  grosshandlare.  Alander,  F.,  sjökapten. 

KiatelUL 

a)  Stiftande  medlemmar: 

Krakau,  K.  J.,  hofrättsråd.  Qvanten,  H.  von,  godsegare. 

Nyberg,  Viktor,  pastor. 

b)  Ständiga  medlemmar: 

Aspelund,  K.  E.,  prost.  Nordenskiöld,  N.  0.,  godsegare. 

De  la  Chapelle,  R.,  friherre,  godsegare.         —  Olga,  fru. 
Frisen,  Akates,  godsegare.  Stjernvall,  Solie,  friherrinna. 

—  Hilda,  fru. 

a)  Stiftande  medlemmar: 

Aschan,  Teodor,  komroanalråd.  Malm,  6.  A.,  häradshofding. 

b)  Ständig  medlem: 
Adlercreutz,  Matilda,  fru. 

Vykarleby. 

b)  Ständiga  medlemmar: 

Achrén,  Alarik,  provinsialläkare.  Grundfeldt,  Hugo,  bankdirektor. 

Barek,  J.  F.,  häradshofding.  Hedström,  Gustaf,  lektor. 


Digiti 


zed  by  Google 


XXII  Medlemmar  i  Nyslott,  Nystad,  Pargas  och  Pernå. 


b)  Ständiga  medlemmar: 
Lybeck,  P.  W.,  vicehäradsbofding.  Wichmann,  K«  E.,  seminariilektor. 

Nylund,  Carl,  konsul. 

c)  Årsmedlemmar : 

Mennander,  A.  F.,  seminariilektor.  Strandell,  Ivar,  apotekare. 

Spolander,  K.  F.,  normalskoleföreståndaro. 

Vygloti. 

a)  Stiftande  medlemmar: 

Hedlund,  Oskar,  kommunalrad.  Ttucher,  Isldor,  bäradsbofding. 

b)  Ständiga  medlemmar: 

Foras,  H.  F.,  bäradsbofding.  Sogorcrantz,  Oskar,  tullfbrvaltare. 

Nyman,  A.  E.,  sjökapten. 

c)  Årsmedlemmar : 

Burgman,  Viktor,  kontrollör.  Lindeqvist,  F.  6.,  tullförvaltare. 

Edgron,  B.,  stadsläkare.  Toricholf,  Feodor,  godsegare. 

Knifsund,  F.  B.,  apotekare.  WIding,  6.,  apotekare. 

Kniper,  Alexis,  pastor  emeritus.  Österberg,  Viktor,  veterinärläkare. 
Lindberg,  Valfrid,  kronolänsman. 

Vyetad. 
b)  Ständig  medlem: 
Zachariasson,  J.  A.,  orgelbyggare. 

c)  Ärsmedlemmar: 

Grflsbeck,  Oskar,  tullförvaltare.  Rostedt,  K.  E.,  stadsläkare. 

Hartman,  Robert,  konsul.  Savén,  Erik,  konsul. 

Roos,  S.  W.,  kyrkobord  e. 

Parg^aa. 

c)  Årsmedlem: 
Heurlin,  Wilhelm  af,  godsegare. 

Pernå: 

a)  Stiftande  7nedlem: 
Lindholm,  Otto,  fil.  magister,  godsegare. 


Digiti 


zed  by  Google 


Medlemmar  i  Pikis,  Rautalampi,  Rovaniemi,  Ruovesi  och  Salo.    XXIII 


b)  Ständiga  medlemmar: 

Born,  Fanny  von,  friherrinna.  Palme,  Hanna,  fm. 

—  V.  M.  von,  friherre,  godsegare.  Roielius,  Konstantin,  kommunalråd. 

LimHért,  Henrik,  löjtnant. 

c)  Ärsmedlem: 

Meinander,  Gregorius,  fil.  mag^ister,  gods- 
egare. 

Pikin. 

a)  Stiftande  medlem: 
Leopold,  Johannos,  häradshofding. 

PucUuijflrvi: 

c)  Ärsmedlem: 
Stenblck,  J.,  provincialläkare. 

Rautalampi. 

c)  Ärsmedlem: 
Wahlberg,  J.  A.,  häradshofding. 

Soyaniemi: 

b)  Ständig  medlem: 
Snellman,  G.  F.,  provisialläkare. 

Svoyesi. 

a)  Stiftande  medlem: 
Aminoff,   Alexander,   iil.  magister,   gods- 
egare. 

c)  Ärsmedlemmar: 
Aminoff,  E.,  fru.  Carpelan,  Hjalmar,  friheiTe. 

Salo. 

b)  Ständiga  medlemtnar: 
Andelin,  A.,  possesionat.  Hertzen,  Emil  von,  kyrkoherde. 

Friberg,  C.  F.,  possessionat,  HJelt,  A.  R.,  yicehäradshofding. 


Digiti 


zed  by  Google 


XXIV  Medlemmar  i  S:t  Michel  och  S:t  Petersburg. 

b)  Ständiga  medlemnMr: 

Ktfhier,  0.,  possessionat.  Wiklund,  Carl,  iil.  doktor,  possessionat. 

Ramsay,  J.  Aug.,  possessionat.  Zetterman,  Artur,  professor. 

Wasastjerna,  A.,.ufverstel(3jtnant. 

c)  Ärsmedlemmar : 

Bergroth,  J.  E.,  possessionat.  Splik,  Viktor,  disponent. 

Frisk,  Edv.,  bruksdisponent.  Stolpe,  A.  N.,  veterinärläkare. 

S:t  aUohel. 

a)  Stiftande  medlemmar: 

Grotenfelt,  Herman,  aadit<)r.  Lybeck,  J.  L.,  länearkitekt. 

b)  Ständiga  medlemmar: 

Antell,  A.,  skolfbreståndarinna.  Lindstedt,  R.  V.  A.,  tullförvaltare. 

Bergbom,  Axel,  bankkommissarie.  Savander,  R.  8.,  generalmajor. 

Fabritius,  W.,  liniekassCr. 

c)  Årsmedlemmar : 

Essen,  0.  M.  von,  löjtnant.  Popplus,  Ivar,  vicelandssekrcterare. 

Kuivik,  G.  H.  A.,  kollegiiassessor.  Savander,  6.,  stabskapten. 

Lindholm,  Artur,  fil.  doktor,  lektor.  TIgerttedt,  E.  8.,  kapten. 

NordslrSm,  A.  W.,  lyceikoUega.  TImgren,  Verner  F.  W.,  bataljonsläkare. 

Officersblblloteket  Tuderus,  V.  E.  L.,  ofverstelojtnant. 

Orrman,  0.  A.,  baningeniör.  Winter,  W.,  löjtnant. 

Planting,  A.  W.,  kammarrad.  Åkesson,  K.  G.,  bankkassör. 

8:t  Petembnxg. 

a)  Stiftande  medlemmar: 

Indrenius,  B.,  friherre.  Kajanus,  Herman,  kyrkoherde. 

b)  Ständiga  medlemmar: 

Bittrnberg,  F.  6.,  öfverstelöjtnant.  Munk,  Lennart,  värkligt  statsråd. 

Enehjelm,  Georg  af,  kassör.  Runeberg,  Robert,  ingeniör. 

Haartman,  B.  von,  baningeniör.  8tanderttkJVId,  Oskar,  kapten. 

HasselstHIm,  Axel,  ma.ssör.  Zansen,Onnlvon,guvemementssekreterare. 


Digiti 


zed  by  Google 


Modlem  mar  i  Sibbo,  Sjundeå,  Somcro,  Stockbolm  och  Tammerfors.    XXV 

c)  Ärsmedlemmar : 
Aimqvitt,  Matilda,  lärarinna.  Ignatlut,  A.,  orgelnist. 

Boehm,  Jenny,  lärarinna.  Karvanen,  Joh.,  pastor. 

GrtHindttroem,  Zaida,  lärarinna.  Palmgran,  Siri,  lärarinna. 

GrOnlund,  Adelaide,  lärarinna.  SJtfbiom,  Irene,  lärarinna. 

GrOnroi,  Adele,  lärarinna.  Ostrifm,  Elin,  lärarinna. 

Sibbo. 

b)  Ständiga  medlemmar: 

Fredriicsaon,  Wiliielm,  prost.  Sclimidt,  Johan,  f.  d.  räntmästare. 

Pelirnian,  Artur,  possessionat.  Astrilm,  Bernhard,  possessionat. 

Sjimdeå. 

a)  Stiftande  medlemmar: 
Le  Bell,  Axel,  ingeniOr.  Moberg,  C.  P.,  prost. 

b)  Ständig  medlem: 
Le  Bell,  Berndt,  ingenior. 

Somero. 

c)  Årsmedlem: 
Wahren,  Ivar,  godsegare,  Palikais. 

Stockholm. 

a)  Stiftande  medlem: 
Johansson,  A.  J.,  direktor. 

b)  Ständig  medlem: 
iLangenskJöld,  Carl,  friherre,  jurisdoktor. 

c)  Årsmedlem: 
Tlgerstedt,  Robert,  professor. 

Tammexfom. 

a)  Stiftande  medlemmar: 
BJtfrkell,  Otto,  f.  d.  bankkassor.  BJtfrkell,  Oskar,  fabriksegare. 


Digiti 


zed  by  Google 


XXVI 


Medlemmar  i  Tammerfors  och  Tavastehus. 


a)  Stiftande  medlemmar: 


De  It  Crolx,  Charles,  konsal. 
Elving,  Anton.  fil.  magister,  godsegare. 
Enqvist,  J.  W.,  sågvärksogare. 
Htkulln,  K.,  fabrikant. 
Hammtrén,  L  J.,  kommerseråd. 

b)  Ständiga 

Björkman,  Ludvis,  vicehäradsbofding. 
BJMeli,  Hugo,  kassOr. 
Bruun,  Chr.,  kommunalråd. 
Forselles,  Teodor  af,  öf^erstelojtnant. 
Grahn,  Kuno,  aiförsman. 
Grttnvik,  Emil,  bankkommissarie. 
Idestam,  Fredrik,  fil.  magister. 
—  Maria,  fm. 
Kauffman.  H.,  affärsman. 
KrsBmer,  Karl,  polismästare. 


Klingendahl,  Fabian,  bandiande. 
lielan,  N.,  generalska. 
Procopé,  Fredrik,  borgmästare. 
Sobiberg,  K.  F.,  ingeniUr. 

medlemmar: 

liolln,  Karl,  apotekare. 
Mttrtengren,  Fredrik,  stabskapten. 
Roseniew,  Uno,  handlande. 
Sandström,  Rafael,  kollegiiassessor. 
Stjemvall,  J.,  kommunalråd. 
Sumellus«  GOsta,  handlande. 
Tallqvist,  Antolnette,  prostinna. 
Tennberg,  Amanda,  fru. 
Wesander,  Emil,  bokhandlare. 


c)  Årsmedlemmar : 
Lemberg,  Adolf,  tullförvaltare.  Munck,  E.  F.,  hofrättsråd,  Earkku. 


Helan,  C.  0.  G.,  generallöjtnant. 


Orell,  F.  N.,  bryggmästare. 


Tayaateliva. 

a)  Stiftande  medlemmar: 

Bruslin,  Otto,  kommunalråd.  Standertskjöid,  E.,  friherre,  godsegare,  Lah- 

dentaka. 

b)  Ständiga  medlemmar: 

Backmansson,  Knut,  bankdirektor.  PomoeJi,  W.,  apotekare. 

Enehjelm,  G.  E.  af,  kapten.  Sundet,  Hjalmar,  justitierådman. 

Grönfors,  J.  G.,  handlande.  Tötterman,  L.  J.,  kronofogde. 

Helsingius,  Axel,  borgmästare.  Wichmann,  K.  T.,  läkare. 

Novoschiloff,  A.,  handlande.  VIgren,  R.  L,  v icel andssekreterare. 
Petander,  Matilda,  ufverstinna. 


Digiti 


zed  by  Google 


Medlemmar  i  Torneå,  Träskanda,  Tuulois,  Tyrvis  och  Uleåborg.  XXVII 

c)  Ärsmedlemmar : 

Anthoni,  Knut,  landssekreterare.  LIbinhottz,  V.,  godsegare. 

Bränder,  8eb.,  kapten.  Renvall,  Karl,  iil.  magister. 

Brefelt,  P.  A.,  assessor.  Schauman,  F.,  apotekare. 

Gadd,  Ivar,  bankduektOr.  Schmausser,  Wilheim,  fil.  magister. 

Gadding,  K.  T.,  öfverste.  Vegellus,  Uno,  godsegare. 

Lindberg,  V.  A.,  politierådman.  Zansen,  Max  von,  kommisaionslandtmätare. 

Torneå. 

a)  Stiftande  medlem: 
Kalffl,  Einar,  stadsläkare. 

c)  Årsmedlemmar: 

Lagerblad,  F.  M.,  öfverforstmästare.  Nyman,  Emil,  kontorsskrifvare  vid  tull- 

kammaren. 

Trtekftnda. 

a)  Stiftande  medlem: 
EhrstrSm,  Alex.,  kommunalråd. 

h)  Ständig  medlem: 
Dahl,  Valfrid,  possessionat. 

c)  Ärsmedlem: 
Hjelt,  Otto  E.  A.,  arkiater. 

Tuulois. 

c)  Årsmedlem: 
Munsterhjelm,  Rudolf,  godsegare. 

Tyrvia. 

b)  Ständig  medlem: 
Weymarn,  Edv.  von,  läkare. 

Uleåborg'. 

a)  Stiftande  medlemmar: 
Carlsson,  Otkar,  rådman.  Ekholm,  Alfred,  sjökapten. 


Digiti 


zed  by  Google 


XXVIII  Medlemmar  i  Uleåborg,  Irdiala  och  Vasa. 

a)  Stiftande  medlemmar: 

Hedman,  Ossitn,  apotekare.  Pentzin,  Kari,  handlande. 

Pentzin,  J.  G.,  handlande.  Ravtii4er,  Otto,  vicekonsul. 

—  J.  L,  borgmi&stare.  Thornbarg,  John,  sjökapten. 

b)  Ständiga  medlemmar: 

Borg,  G.  J.,  hofråd.  HOckert,  Viktor,  vicekonsal. 

Candolin,  Loon.,  vicekonsal.  Korttula,  J.  F..  bankdirektor. 

Caatrén,  Z.,  handlande.  Hoborg,  0.  W.,  hofråd. 

Englund,  Goorg,  koUegiiråd.  HooHn,  R.  W.,  hoffttttsnotarie. 

Enohjolm,  Aina  af,  lärarinna.  Nordblad,  John,  sågegare. 

Funibjolm,  Edvard,  Ofverste.  Nykopp,  Axol,  stadsläkare. 

Haasolbiatt,  Hugo,  prorisor.  Snellman,  K.  A.,  handlande. 

Hedman,  J.  S.,  kommerseråd.  —  P.  W.,  rådman. 

Holonltts,  C.  0.,  trafikdirektOrsassistent.  Thomé,  E.  G.,  kapten,  lotafttrdelniAgschef. 

Hortting,  J.  G.,  kammarråd.  Tdnigron,  G.  R.,  lyceirektor. 

Hubtinon,  Berndt,  apotekare.  Attrihn,  I   H.,  konsul. 

c)  Äramedlemmar : 

Fogelholm,  A.  M.,  skolföreståndarinna.  Rancken,  Runar  F.,  iil.  doktor,  lektor. 

Frigréo,  Wilhelm,  Ijceikollega.  Ravander,  Isak,  handlande. 

Granberg,  Seth,  stadsläkare.  Rotberg,  J.  E.,  fil.  doktor,  lycoikoUega. 

Gratschofff,  Louis,  läkare.  Stenbäck,  Wiinli,  postförvaltare. 

Hasseibiatt,  Artur,  apotekare.  Wmnerberg,  G.  A.,  lycoilektor. 

Marelius,  G.,  lyceirektor.  Weckman,  R.,  löjtnant,  handlande. 

I7rdi«la. 

b)  Ständiga  medlemmar: 
Furuhieim,  J.  H.,  amiral.  Kniper,  A.  G.,  stationsinspektor. 

▼aoa. 

a)  Stiftande  medlemmar: 

Aminoff,  Germund  Gustaf,  hofrättsråd.  Hedman,  Alfred,  konsul. 

Cajanus,  Viktor,  borgmUstarc.  Åkesson,  Knut,  hofrättsassessor. 

b)  Ständiga  medlemmar: 

Bucht,  Goorg,  konsul.  Carp,  Carl,  hofrättsassessor. 


Digiti 


zed  by  Google 


Medlemmar  i  Vasa. 


XXIX 


b)  Ständiga 

Ekholm,  Gideon,  hofrättsnotario. 
Ettlander,  Carl,  hofrftttsassossor. 
FonteH,  Henr.,  komniunalläkare. 
Hatselblatt,  Alarik,  hofiUttsassessor. 
H^lund,  L.  L.,  provinsiallftkaro. 
Kurtén,  Joachim,  kommerseråd. 
LadaUi  0.  W.,  postmästare. 
Rahm,  Carl,  rådman. 
Rosenqvitt,  V.  T.,  lektor. 


medlemmar: 

Schauman,  Ax«l,  kommerseråd. 
Skog,  K.  H.,  hofrilttsråd. 
Stenbäck,  GOsta,  vicehUradshOfding. 
StrSmmor,  C.  J.,  kollegiiassessor. 
Sttlfvorarm,  Hugo,  bankdirektor. 
Tollet,  Cari,  landskamrerare. 
Tujulin,  Alexander,  hofrättsråd. 
Utohakoff,  Teodor,  lektor. 


Akola,  Emilia,  lärarinna. 

Alcenius,  Otto,  magister. 

Aminoff,  H.  6.,  vicebäradshofding. 

Aspclln,  H.  Em.,  lektor. 

Berger,  Artvr,  bankdirektiJr. 

BiVrksten,  K.  A.,  fil.  magister,  redaktör. 

Bränder,  S.,  frOkon. 

Cedorberg,  Axel,  bofrftttskanslist. 

Eriksson.  F.  V.,  hofrllttsasséssor. 

Estlander,  H.,  tallft)r7altare. 

Finniia,  T.,  löjtnant. 

Forselius,  A.  G.,  bofrUttsadvokatfiskal. 

GrOnberg,  Axel,  sjökapten. 

Gulin,  Ivar,  OfvorstelOjtnant. 

Heikei,  J.  A.,  pastor. 

J.  E.,  hofrättsråd. 

Hedman,  K.,  doktor. 
Hemmer,  B.,  hofrättskanslist. 
HJelt,  HJ.,  fil.  doktor,  lektor. 
Ingman,  G.  A.,  lagman 
— —  J.  J.,  vicobäradshofding. 
Jurvelius,  Alfons,  handlande. 
Kiiilman,  Henrik,  fil.  magister,  banktjänste- 
man. 
—  IN.  L.,  hofrRttsregistrator. 


c)  Ärsmedlemmar : 

Krook,  Augusta,  skolföreståndarinna. 
Langhoff,  Elin,  lärarinna. 
Laurén,  L.  0.,  vicebäradsbofding. 
Lindberg,  F.  L.,  bofrättsasscssor. 
Lindeback,  H.  J.,  apotekare. 
Lundgren,  Oskar,  roagistratssekreteraro. 
lialmberg,  Hugo,  borgmästare. 
Marelius,  0.  E.,  vicebäradsbofding. 
Moe,  J.  E.,  bandiande. 
Orell,  F.  V.,  vicelandssekreteraro. 
Ramsay,  Adolf,  Ofrerste. 
RelinstrSm,  J.  A.,  bof rättsassessor. 
Reinius,  K.  V.,  länearkitekt. 
Sandelin,  0.,  vicebäradsbofding. 
Sjödahl,  John,  bankdirektor. 
Stormbom,  G.  A.,  kronofogde. 
Strengeil,  Emelie,  doktorinna. 
Sundman,  N.  E.,  bankkommissarie. 
Saaf,  Knut,  kollega. 
Troil,  Erik  von,  friberre,  borgmästare. 
WahlstrVm,  Tora,  frOken. 
West,  Eiiei,  IjceikoUega. 
Zilliacus,  Viktor,  lyceikollcga. 
Åkerberg,  Bruno,  kontorist. 


16 


Digiti 


zed  by  Google 


XXX 


Medlemmar  i  Viborg. 


Viborff. 

a)  Stiftande  medlemmar: 

Avellan,  Herman,  hofråd.  Hovins,  Valter,  bokhandlare. 

Ekstr5m,  C.  Aug.,  ingeniDrkapten. 


b)  Ständiga 
Ahrenbers,  Viktor,  bäradsskrifvare. 
Alfthan,  Ferdinand,  vicekonsnl. 
Backlund,  Henrik,  kollegiirogistrator. 
Berenitts,  Alexander,  Ufverforstmästaro. 

—  Carl,  vic^konsul. 
Brunou,  Wilhelm,  kanslist. 
Burjam,  Wilhelm,  bankdirektor. 
Dippel,  Edvard,  arkitekt. 

—  Wilhelm,  vicekonsui. 
Elfvengren,  R.,  hoMttsnotarie. 
Eriksion,  Hjalmar,  Ticeiandssokretorare. 
Försten,  Mortlmer,  kontraktsprost. 
Furahjeim,  Viktor,  jiiriskandidat. 
Grotenfelt,  Alexander,  ofvorsto. 

fackman,  Wilhelm,  kommerseråd. 
Hackzeil,  A.  K.,  hofrättsnotaric. 
Heikel,  Felix,  bankdirekt()r. 
Heinricius,  J.  6.,  hofrad. 
Kniper,  Artur,  hofrättsnotarie. 
Knorring,  A.  L.  von,  landssek roterare. 
Lagerspetz,  J.  C,  bokhandlare. 
Lindberg,  Verner,  yicehäradshofding. 
Lydecken,  Herman,  handlande. 
Mickelsson,  M.  F.,  handlande. 
Olin,  Julius,  handlande. 


medlemmar: 
Pacius,  i.  E.,  ingcniOr. 
—  L.,  vicekonsui. 
Paldani,  Edvard,  hoMttsassessor. 
Perander,  N.  A.,  hofrättsråd. 
Pfaler,  August  von,  bankdirektor. 
RHz,  Fritiof,  koUegiisekreterare. 
Boos,  P.  H.,  kollega. 
Rothe,  Wilhelm,  vicehäradshofding. 
SchrOder,  Ivar,  advokat. 
Selin,  Nikolai,  hoMttsråd. 
SjdstrSm,  G.  V.,  hofrHttsassessor. 
Sohlberg,  Seth.,  handlande. 
Spåre,  J.  A.,  hofrättsråd. 
StandertskjOld,  Berndt,  ofvorstelojtnant. 
Starckjohann,  Julius,  handlande. 
Sundman,  Nikolai,  läkare. 
SundstrOm,  Hans,  Ofvcrste. 
Stttnkel,  J.  R.,  handlande. 
Timgren,  60sta,  räntmUstaro. 
Ullberg,  C.  J.,  målarmästare. 
Wahlroos,  6.  V.,  lyc^eilektor. 
Wallgren,  J.  A.,  läkare. 
Westertind,  K.  A.,  fältkamrerarc. 
Witting,  R.  M.,  kollega. 
Wrede,  Carolus,  fabrikant. 


Ekstrdm,  Edvin,  konsul. 
Erikson,  Artur,  j  ustitierådman. 
Forsman,  Emil,  president. 
—  William,  hoMttskanslist. 


c)  Ärsmedlemmar : 

Hackman,  Fredrik,  handlande. 
Lindberg,  Ivar,  disponent. 
QvarnstrSm,  Elis,  handlande. 
Rosenius,  Karl,  konsul. 


Digiti 


zed  by  Google 


Medlemmar  i  Vichtis,  Villmanstrand,  Vttrtsilä  och  Åbo.         XXX I 


Rotlie,  Emilf  konsul. 
Simberg,  M.,  Ofvorsto. 


c)  Årsmedlemmar : 

Tollet,  K.  J.,  redaktör. 
Orn,  A.  W.,  jastitierådraan. 


Vichtis. 

c)  Ärsmedlem: 
Stackelberg,  Hj.,  friherre,  godsegaro. 

Villmaastraad. 
b)  Ständiga  medlemmar: 
Aminoff,  A.  P.  J.,  stabsryttmästare.  Sdiogster,  Albert,  borgmästare. 

Lindeqvltt,  Alfred,  hofrättsassessor.  Themé,  Alfred,  assessor. 


flundberg,  0.,  poUtierådman. 


Melslnglus,  F.,  disponent. 


Arppe,  E.  W.,  godsegarc. 


II,  Emil,  lyceirektor. 
Surmeitter,  C.  V.,  handlande. 
Beman,  N.,  fabrikant. 
Collan,  Une,  iil.  magister. 
CygniBus,  Gustaf,  lyceilcktor. 
Dalberg,  John,  konsul. 
Dablstrdni,  Ernst  N.,  kommerseråd. 
— -  Magnus,  handlande. 
Essen,  Georg  von,  läkare. 
Fabritlus,  L,  voterinärläkare. 
Favorin,  Viktor,  redaktör. 
FSreningen  „Svenska  bildningens  vänner 


c)  Ärsmedlem: 

V&rtsUft. 

b)  Ständig  medlem: 

c)  Ärsmedlem: 

Åbo. 
a)  Stiftande  medlemmar: 

Grdniund,  Kari,  fil.  magister. 
Hagfors,  J.  F.,  redaktör. 
Hedberg,  Johan,  redaktör. 
Heidecken,  Carl  von,  läkai-e. 
Heurlin,  Volmar  af,  possessionat. 
Hoffstedt,  Gustaf,  handlande. 
ItmonI,  Torsten,  kollega. 
Jaoobeeon,  Alfred,  konsul. 
Junnelius,  C.  F.,  kommunalråd. 
Kajanus,  Artur,  stadsingeniOr. 
Kingelin,  Oskar,  packhusinspoktor. 
Lindberg,  Ernst,  rodakU)r. 


Digiti 


zed  by  Google 


xxxir 


Medlemmar  i  Åbo. 


a)  SHfiande 
Lindblom,  Artur,  handlande. 

—  6.  A.,  konsul. 
Nordman,  A.  E.,  pastor. 
Paqvtlin,  K.  R.,  professor. 
Petrotiiit,  G.  A.,  kommanalråd. 
Rottig,  Erik,  possessionat. 

—  Fr.,  kommerseråd. 

—  Honning,  fabrikör. 

—  Pontus,  possessionat. 
RosenlMrg,  i(ari  Goorg,  possessionat. 
Sclinitt,  Louis  hr,,  fabrikant. 
ScliylMrgson,  Gustaf   Arvid,    yiceadvokat- 

fiskal. 
Spoof,  Konrad,  konsul. 

b)  Ständiga 
Armfolt,  Väva,  frOken. 

Arrlioiiius,  C.  J.,  professor. 
Brunn.  F.  F.,  assessor. 
Bftlir,  6.  M.,  handlande. 
Candolin,  C.  E.,  fabrikör. 
Codor,  Axol,  bankkassor. 
Coderqvist,  0.  F.,  sjökapten. 
Daliistriim,  Joli.  Edv.,  justitierådman. 
Eifving,  Wondla,  professorska. 
Engblom,  K.  0.,  hofrättsråd. 
Ericsson,  liartin,  konsul. 
Fabritius.  Wiiholm,  assessor. 
Forsoll,  Artur,  lyceikollega. 
Furuhjolm,  Elis,  vicebftradshofding. 
Gadoiln,  Guido,  Ofverste. 
GranstrOm,  Niis,  politierådman. 
Grttnfoldt,  Vomor,  vicebäradshofding. 
Hartman,  K.  J.,  fiL  doktor,  lektor. 
Holimorus,  H.  A.,  tullförvaltare. 
Hoiländor,  J.  F.,  kollegiisekreterare. 
Holmborg,  Horman,  skolaris. 


medlemmar: 
Stadius,  Wiiholm,  läkare. 
Stonvlk,  F.  Edv.,  land  trän  tmästare. 
Stråhio,  E.  J.,  sekreterare  vid  „ Finska  hus- 
hållningssällskapet.'' 
Svonska  klassiska  iycoum. 
Tonién,  G.  M.,  assessor. 
Troll,  Samuoi  Verner  von,  hofmästare. 
Wockman,  A.  W»,  folkskoleinspektör. 
Wiienius,  F.  D.,  f.  d.  provinsialläkare. 
Akorman,  K.  R.,  handlande. 
Ostorblad,  John,  handlande. 
— —  Julius,  handlande. 

I,  K.  R.,  vicehäradshofding. 


medlernmar: 
ithimaus,  Horman,  vicepresident. 
Jack,  Gustaf,  possessionat. 
Jlgorskitfld,  K.,  hofrättsassessor. 
Jönsson,  C,  fabrikant. 
Kumlin,  Aloxandor,  assessor. 
Kramor,  W.  von,  vicehäradshofding. 
Lindborg,  August,  handlande. 
Lundonlus,  Johan  F.,  assessor. 
Marialin,  J.  W.,  kommunalråd. 
IRustolin,  W.,  bokhandlare. 

I,  Jullus,  bokhandlare. 
I,  Folix,  kronolänsman. 
Routor,  J.  N.,  m.  doktor. 

I,  Axol,  gymnastiklärare. 
,  0.  E.,  rådman. 
Rosondai,  August,  assessor. 
Rosenholm,  G.  W.,  bandlande. 
Rydman,  A.  W.,  lagman. 
Sailiogro,  W.  G.,  hofrättsråd. 
Soronius,  H.,  hofriLtcsråd. 
Siren,  H.,  provinsialläkare. 


Digiti 


zed  by  Google 


Medlemmar  i  Åbo  och  Baku. 


XXXIIl 


b)  Ständiga  medlemmar: 


SJVbiom,  E.,  fil.  doktor,  lektor. 
Stigzeliut,  Alfred,  yicehftradshofding. 
—  K.  E ,  ingeniOr. 
Stråhte,  Lennart,  läkare. 
StrVmbarg,  Berndt  Vllh.,  apotekare. 
Sundahl,  N.  J.,  bandiande. 
Sundholm,  A.  L.,  fil.  doktor,  lektor. 


Tigerstedt,  K.  K.,  professor. 
Tollet,  C.  A.,  hofrättsassessor. 
Uggla,  Otto,  tullförvaltare. 
WIlén,  6.  V.,  boktryckare. 
Willebrand,  Artur  von,  Ofverste. 
AstrSm,  E.  W.,  fabrikant. 
Ohrbom,  H.  I.,  Ofverstelöjtnant. 


c)  Åramedlemmar : 


Aminoff,  Ivar,  vicehäradshofding. 

Appelroth,  J.  F.,  kollega. 

Arrhenius,  Birger,  Yicohäradshöfding. 

—  Gustaf,  vicehäradshofding. 

—  Héléne,  lärarinna. 
Bthne,  Allan,  tandläkare. 
Bergman,  V.  W.,  kontorsskrifvare. 
Bränder,  V.,  stabskapten. 

Bahr,  G.  M.,  handlande. 
Eckhoff,  V.,  kassor. 
Fredrikson,  A.  M.,  handlande. 
Gardberg,  Hugo,  vicehäradshofding. 
Granberg,  A.,  lärarinna. 
Gröndahl,  A.  K.  E.,  justitierådman. 
Hanson,  Rudolf,  kontorist. 
HIntzo,  William,  disponent. 
Holllnder,  T.  J.,  assessor. 
Hbim,  J.  L.,  handlande. 
Isaksson,  William,  vicehäradshofding. 
Karsten,  Anton,  fil.  doktor,  kollega. 
Ljigus,  R.,  löjtnant. 

Lindeqvist,   Verner,   direktor  för  handels- 
institutet. 
LindstrOm,  L.,  kontrollör. 


Löfdahl,  D.,  handlande. 

Nordfors,  Frans,  sjökapten. 

Reims,  E.,  apotekare. 

Richter,  Oskar,  kontorist. 

Sallmén,  A.  W.,  hofrättsråd. 

Schantz,  Alfhild  von,  frOken. 

Serenius,  H.,  hofrättsråd. 

Sergeieff,  Alex.,  kammarskrifvare. 

Seth,  r.  E.,  konsul. 

Silfverberg,  K.  G.,  fabrikant. 

Skog,  Albin,  stadsingouiOr. 

Strandeli,  F.,  arkitekt. 

Sundblom,  Julius,  redaktör. 

Sundvik,  V.,  stationsinspektor. 

Svensson,  S.,  prokurist. 

Sviberg,  J.  A.,  handlande. 

TOrnudd,  Alex.,  ombudsman. 

Westerholm,  Viktor,  artist. 

Westerlund,  Wilhelm,  aktuarie. 

WIkestrdm,  Oskar,  vicekonsul. 

Willebrand,   August   von,    tullofveruppsy- 

ningsman. 
Wrede,  Kasper,  friherre. 
Alenius,  Axel,  ho f rättsnotarie. 


Junnelltts,  Valdemar. 


Baku. 

b)  Ständiga  medlemmar: 

Palmroos,  K.  S. 


Digiti 


zed  by  Google 


Rättelser: 

Sid.   39  rad  9  nedifr.  står:  TengstrUm  —  Ifts:  Franzén 

„    111    „  18  uppifr.    „  son  dommage  —    ,t     un  dommage 

„    112   „  23  nedifr.     „  se  sendre  est  hiver    —    „     se  rendre  cet  bi  ver 

„    126   „  15      ^         „  Nu  vore  —     „     Nn  voro 

„    132   .     5      n         „  frUe t  till  samma  anda  --    „     frUet  till  samma  onda. 


Digiti 


zed  by  Google 


Digiti 


zed  by  Google 


3igitized  by  VjOOQIC 


Digiti 


SKRIFTER 


UTGIFNA   AF 


SYENSKA  LITEMTlSiLLSKÄPET 


FINLAND. 


XXXIX. 


Digiti 


zed  by  Google 


Digiti 


zed  by  Google 


FÖRHANDLINGAR 

OCH 

UPPSATSER. 


12. 


1898. 


HELSINGFORS, 

TIDKIKOS-  &  TRTCKSRI-AKTIEBOLAaBTS  TBTOKSRI. 
1899. 


Digiti 


zed  by  Google 


Digiti 


zed  by  Google 


INNEHÅLL. 


FOrliandllngrar: 

Protokoll,  förda  vid  Svenska  Literatarsallskapetn  i  Finland  be- 
styrelse-  och  funktionärssamman träden  under  år  1898 

Fanktion&rssanimantrftde  den  5  januari 

Extra  bestyrelsesammantrftde  den  8  januari 

Bestyrelsesamman trade  den  20  januari  .    . 

Extra  bestyrelsesamman  trade  den  28  januari 
Protokoll,  fbrdt  vid  årsmötet  den  5  februari  1898 
Sekreterarens  årsberättelse  den  5  februari    .... 
Arkivariens  årsberättelse  den  5  februari       .... 
Revisionsberättelse  den  6  februari 

Funktionärssamnjan trade  den  16  februari  . 

Bestyrelsesamman  trade  den  17  februari 

Funktionärsssmmantrilde  den  17  mars    .    . 

Bestyrelsesamraanträde  den  17  mars      .     . 

Funktionärssammanträde  den  28  mars    .    . 

Extra  bestyrelsesamman  trade  den  31  mars 

Bestyrelsesamman  trade  den  21  april       .    . 

Bestyrelsesammanträde  den  26  maj   .     .    . 

Bestyrelsesammantnide  den  22  september 

Bestyrelsesammanträde  den  20  oktober  .    . 

Bestyrelsesammanträde  den  17  november   . 
Protokoll,   fOrdt  vid    Svenska   Literatursällskapets   samman- 
trade   den  12  december  i  anledning  af  femtionde  års- 
dagen af  Fänrik  Ståls  s&gners  utkommande    . 

Bestyrelsesammanträde  dsn  15  december 


Sid. 

I. 

II. 

III. 

XII. 

XII. 

XVIII. 

XXIV. 

XXVII. 

XXIX. 

XXX. 

XXXIII. 

XXXIV. 

XXX  VI  I. 

XXXVIII. 

XL. 

XLIII. 

XLVI. 

XLVIII. 

L. 


LXI. 
LXV. 


Uppsatser: 

DjHknelif  och  djäknegång.  Föredrag  vid  Svenska  Literatursäll- 
skapets  årsmöte   den   5  februari   1898,     Senare  utvidgadt, 

af  Carl  t\  Bonsdorff 1. 

Varianterna  till  Fänrik  Ståls  sägner,  af  Hj.  Appelqviat  ....  40. 

Abo  akademis  „rectorcs  illustres**,  af  Carl  v.  Bonsdorff  ....  122. 

En  kvinnofråga  för  hundra  år  sedan,  af  Carl  v.  Bonsdorff      .    .  139. 


Digiti 


zed  by  Google 


Sid. 
Finlands  sista  hyllning  åt  svensk  konangr,  af  Carl  v.  Bonsdorff  .  166. 
Tvänne  bref  af  C.  A.  Gk)ttlund,  meddelade  af  K.  G,  Leinberg  .  171. 
Anteckningar  om  Jakob  TengstrOms  värksamhet  vid  riksdagen  i 

Norrköping  år  1800,  af  M.  G,  Schybergson 180. 

Några  minnen  från  Abo  borgerskaps  bal  fbr  Kejsar  Alexander  I 

den  2  april  1809,  meddelade  af  Eeinh.  Haiisen  ....  186. 
BeriLttelse  om  Abo  akademis  invigning,  meddelad  SitMeinh.  Hausen  190. 
Tillagg  och  rättelser  till  den  i  tom  XXXVI  af  Sällskapets  skrifter 

pnblicerade  förteckningen  Ofver  Svenska  LiteraturslUlskapots 

i  Finland  bestyrelse.  ombudsmän  och  medlemmar    ....     193. 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar. 


Funktionärernas    sammanträde    den    5 
januari  1898. 

Beslöts  att  till  ny  ombudsman  i  Tomeå  föreslå  öfver- 
forstmästaren  F.  M.  Lagerblad. 

Ordföranden  uppläste  följande  af  honom  författade  för- 
slag till  adress  i  anledning  af  skalden  Z.  Topelius'  snart  infal- 
lande 80-års  jubileum: 

Till    Zacharias    Topelim 
den  14  januari  1898. 

Svenska  Literatursällskapet  i  Finland,  som  högt  skattar 
äran  af  att  räkna  Eder  bland  sina  hedersledamöter,  hembär 
Eder  på  denna  betydelsefulla  dag  genom  undertecknade.  Säll- 
skapets bestyrelse,  sin  vördnadsfulla  lyckönskan.  Det  hälsar 
Eder  såsom  den  snillrike  skaparen  på  det  fält,  Finlands  sven- 
ska literatur,  där  sällskapet  sökt  plocka  och  samla  forsknin- 
gens ax. 

Seklet  hade  icke  nått  sin  middagshöjd,  då  Ni  upptog 
Franzéns  lyra,  och  i  Ljungblommor,  fulla  af  skönt  och  fint 
behag,  anslog  toner,  som  genom  stämningens  innerlighet  erin- 
rade om  Selma-  och  Fanny-sångerna.  Eder  diktning,  som  från 
denna  tid  var  älskad  öfveralt  i  våra  bygder,  blef  ännu  verk- 
ningsfullare, ju  mera  fosterlandskärleken  blef  dess  genomgående 
grundmotiv,  hvilket  återklingade  äfven  från  de  nya  strängar, 
som  fogades  till  lyran.  Vår  natur  och  vårt  folklif,  våra  sor- 
ger och  vårt  hopp  framträdde  i  Edra  sånger  i  konstens  för- 
klarande ljus.  Äh^en  andra  stigar  beträdde  Eder  alstringsrika 
diktarande.  Vår  historias  rika  värld  låg  öppen  för  Eder  blick, 
och    därur    hämtade    Ni    skildringar    fulla    af  lif  och  fägring. 


Digiti 


zed  by  Google 


II  Förhandlingar. 

Greneration  efter  generation  har  genom  Eder  lärt  sig  att  älska 
det  förgångnas  mäktiga  gestalter.  Ni  vände  Eder  till  barnen, 
som  Ni  fängslade  med  fantasirika  bilder  ar  sagan  och  värk- 
ligheten,  och  som  af  Eder  emottogo  en  sedligt  ren  världs- 
åskådning. Så  har  Edert  ord  under  loppet  af  mera  än  ett 
hälft  århundrade  varit  en  förädlande  och  höjande  kraft  i  vårt 
folks  lif. 

Efter  denna  rika  och  fruktbringande  skrifställarverksam- 
het  står  Ni  nu  vördad,  åttatioårig  bland  oss,  ännu  varm  för 
samma  höga  syften.  Svenska  Litératur sällskapet  i  Einland 
tackar  Eder  för  Edert  arbete  och  önskar  Eder  en  lefnadskvälU 
som  solbelyst  och  fridfull  hägnas  af  ert  folks  kärleksfulla  till- 
gifvenhet. 

Förslaget  granskades  och  godkändes.  Beslöts  att  för 
adressen  anskaffa  en  vackert  utstyrd  portfölj  med  inskrift: 
Till  Z.  Topelius  den  14  januari  1898  från  Svenska  Literatur- 
sällskapet  i  Finland.  Arkitekten  J.  Ahrenberg  skulle  anmodas; 
att  illustrera  adressen,  som  skulle  öfverlämnas  till  statsrådet 
Topelius  på  hans  födelsedag  den  14  januari.  Vidare  beslöts 
att  sammankalla  Bestyreisen  till  extra  sammanträde  den  8 
januari,  för  att  taga  kännedom  om  adressen. 

Arvid  Hultin. 


Bestyreisens  extra  sammanträde    den  8 
januari  1898. 

Ordföranden  meddelade  att  Bestyreisen  blifvit  samman- 
kallad till  extra  möte  for  att  taga  kännedom  om  Funktionä- 
rernas förslag  till  adress  i  anledning  af  statsrådet  Z.  To- 
pelius' 89-års  jubileum.  Adressen  upplästes  och  godkändes. 
Likaledes  godkändes  Funktionärernas  åtgöranden  beträffande 
adressens  utstyrsel  m.  m. 

Arvid  Hultifi. 


Digiti 


zed  by  Google 


FörhatMingar.  111 


Bestyreisens    sammanträde    den   20  ja- 
nuari 1898. 

Ordföranden  meddelade  att  Sällskapets  adress  till  stats- 
rådet Z.  Topelius  i  anledning  af  hans  80-års  jubileum  hade 
blifvit  öfverlämnad  till  skalden  af  landtbruksrådet  G.  Borg- 
ström, för  hvilken  skalden  uttrykt  sin  tacksamhet  vid  adres- 
sens mottagande.  Adressen  var  innesluten  i  en  vacker  port- 
följ af  mörkgrön  marokin,  invändigt  beklädd  med  siden  samt 
konstnärligt  textad  och  illuminerad  af  arkitekten  J.  Ahren- 
berg.  Beslöts  att  till  protokollet  uttala  Bestyreisens  tack- 
sägelse till  kr  Ahrttiberg  för  hans  medvärkan  till  adressens 
artistiska  utstyrsel. 

Funktionäremas  förslag  att  till  Sällskapets  ombudsman 
i  Torneå  utse  öfverforstmästar  P.  M.  Lagerblad  godkändes. 

På  förslag  af  Ordföranden  beslöts  med  8  röster  mot  3,  att 
årsberättelsen  framdeles  skulle  uppläsas,  icke  vid  den  solenna 
akten  uti  solennitetssalen.  utan  vid  årsmötets  förhandlingar  i 
sessionsrummet. 

Ordföranden  anmälde  till  publikation  i  Sällskapets  skrif- 
ter Valda  vitterhetsarbeten  af  Jakob  Tengström,  föregångna 
af  en  biografisk  inledning.  Arbetet  vore  afsedt  att  ingå  i  den 
serie  publikationer,  som  Best3rrelsen  beslutit  utgifva  under  den 
gemensamma  titeln  „Finlands  svenska  vitterhet". 

Föredrogs  af  hr  Gustafsson  följande  redogörelse  från  den 
af  Bestyreisen  tillsatta  komitén  för  åstadkommande  af  en  kor- 
rekt upplaga  af  Fänrik  Siäls  sägner: 

Sedan  Svenska  Literatursällskapets  i  Finland  bestyrelse  på 
anhållan  af  Förlagsaktiebolaget  Söderström  &  C:o  tillsatt  en 
komité,  bestående  af  kanslirådet  C.  G.  Estlander,  professor  F. 
Gustafsson  och  rektor  £.  Lagus,  i  och  för  åstadkommande  af 
en  korrekt  upplaga  af  Fänrik  Ståls  sägner,  sammanträdde  komi- 
tén för  slutligt  afgörande  om  principerna  för  arbetet  den  22 
november  1897  hos  hr  Estlander. 

1.  Först  antecknades  att  i  enlighet  med  komiténs  upp- 
drag dr  Hj.  Appelqvist  jämfört  alla  tillgängliga  manuskript 
till  sägnerna  jämte  några  äldre  upplagor  och  fullständigt  upp- 


Digiti 


zed  by  Google 


IV  Förhandlingar. 

tecknat  varianterna.  Dessa  och  möjligen  senare  tillkomna 
jämförelser  skulle  efter  arbetets  slutförande  öfverlämnas  till 
Svenska  Literatursällskapet.  Därjämte  uttalades  inom  komitén 
den  önskan,  att  ordvarianterna  i  skaldens  manuskript  och  hr 
Appelqvists  redogörelse  för  skaldens  ortografi  skulle  publiceras 
i  Sällskapets  Förhandlingar  och  Uppsatser. 

2.  Skaldestycket  Sveaborg  ansåg  komitén  böra  bibehålla 
sin  redan  traditionella  plats  i  samlingen  efter  Fältmarskalken. 

3.  Ändring  af  texten  på  grund  af  manuskripten  ansågs 
i  allmänhet  icke  böra  ifrågakomma.  Likaså  förkastades  den 
af  hr  Appelqvist  föreslagna  ändringen  an  i  st.  f.  fram  i  elfte 
strofen  af  Löjtnant  Zidén,  hvilken  ändring  försvarades  af  hr 
Gustafsson. 

4.  1  af  seende  å  den  ortografi,  som  borde  följas  i  den  af 
Söderström  &  C:o  föranstaltade,  af  Alb.  Edelfelt  illustrerade 
upplagan  af  sägnerna,  ville  komitén  som  sin  åsikt  uttala,  att 
i  denna  speciella  edition  den  första  trykta  upplagan,  till  hvil- 
ken skalden  själf  läst  korrekturen,  borde  läggas  till  grund, 
dock  så  att  enstaka  inkonsekvenser  skulle  aflägsnas  och  vid 
vacklande  skrifsätt  det  nyare  skulle  följas.  Hr  Lagus  for- 
drade ett  konsekvent  genomforande  af  Svenska  akademins 
ortografi  enligt  dess  mera  ljudenliga  alternativ,  som  i  alla  fall 
skulle  i  vanliga  upplagor  bli  den  gällande. 

5.  Äfven  interpunktionen  ville  komitén  i  nu  ifrågavarande 
upplaga  bibehålla  i  öfverensstämmelse  med  den  af  skalden 
använda,  hvilken  med  sina  brister  dock  hade  betydelse  for 
kännedomen  om  hans  egen  uppfattning  af  innehållet.  En  med 
lätt  och  varsam  hand  gjord  modernisering  af  interpunktionen 
syntes  dock  hr  Lagus  vara  önskvärd.  Vidare  ansågs  hvarje 
värsrad  böra  begynna  med  stor  bokstaf. 

6.  I  sammanhang  härmed  vakte  hr  Lagus  förslag  om 
åtskilliga  detaljfrågor,  såsom  om  sammanskrifning  af  ord,  om 
stor  bokstaf  vid  titlar,  folknamn  och  månader,  om  citations- 
tecknens bruk,  om  liten  bedynnelsebokstaf  efter  kolon  samt 
om  vissa  språkliga  oegen tligheter,  som  t.  ex.  ,^r  kuvert**. 
Äfven  i  dessa  och  dylika  fall  ansåg  komitén  den  nu  ifråga- 
varande upplagan  böra  återgifva  skaldens  skrifsätt,  där  ej 
synnerliga  skäl  till  afvikelse  förekomma. 

7.  Slutligen  beslöt  komitén  anmoda  hr  Appelqvist  att 
på  grund  af  komitén  s  uttalanden  åstadkomma  ett  textexemplar 
af  sägnerna,  hvilket  efter  att  halva  af  komitén  granskats  skulle 
till  Söderström  &  C:o  öfversändas  jämte  en  kort  redogörelse 
för  komiténs  grundsatser. 

C.  G,  Esilamler,         F.  Gustafsson,         Ernst  Lagus. 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar, 


Tillika  meddelades  att  komitén  numera  granskat  och  fast- 
stält ett  textexemplar  efter  ofvan  nämda  grundsatser.  I  sam- 
manhang härmed  anmäldes  till  intagning  i  „ Förhandlingar  och 
Uppsatser**  de  af  hr  Appelqvist  samman stälda  varianterna  till 
Fänrik  Ståls  sägner. 

Ordföranden  tackade  komitén  för  dess  arbete. 

Skattmästaren  meddelade  att  räkenskaperna  för  senaste 
år  voro  afslutade  och  hade  öfverlämnats  till  granskning  åt 
revisorerna.  Tillika  lämnade  skattmästaren  följande  tablå  öfver 
inkomst-  och  utgiftsråkning  för  1897: 


Inkomster, 

Behållning  från   1890     ....  ^7     5,905:  89 

Årsafgifter (^h/:  5,150:  — 

Intressen  och  dividender  ...  „  7,550:  02 

Försålda  skrifter „         301:  99 

Bidraget  ur   Längmanska  fon- 
den   „  3,333:  33 

Statsbidraget ^  ^ 8,000:  —      ^     24,335:  34 


^  30,241;  23 


Utgifter. 


Utgifna  pris Ä5^     4,000:  — 

Författarehonorarier ^t/:  3,24  i :  — 

Tryckningskostnader „     3,971:  24 

Häftningskostnader „         879:  — 

Utgifna  stipendier „         600:  — 

Inlösta  samlingar „         200:  —  8,891:  24 

Aflöningar '  5S^' ~  8ÖÖ.^~^ 

Annonser „        233:  35 

Öfriga  omkostnader „      1,471:  57  2,504:  92 

Förlust  å  utlottade  obligationer  „  14:  — 

Eänta  till  stiftarnes  fond     .  .  y^       1,316:  57 

Behållning „     13,514:  50 

^  30,241:  23 


Digiti 


zed  by  Google 


VI  Forhandlingar. 


Slillning  den  31  december  1897. 
Tillgångar, 

Obligationer ^  134,349:  5*2 

Aktier ^         6,640:  — 

Bankdepositioner ^^    .^^i^^PL'^  ^^  181,989:  52 

Utestående  afgifter  ....  ,  1,180:  — 

D:o         hos  arkivarien  ^  374:  67 

Upplupna  räntor ,  1,645:  99 

Löpande  räkning Smf     13,825:  28 

Kassa ^       2,963:  30      ^        1 6,788:  58 

Smf  201,918:  76 
SkuhJei'. 

Victor  Höckerts  testaments- 
fond   9iif  81,582:  09 

Stiftames  fond ^     85,359:  55 

Ständiga  medlemmars  fond      „     16,522:  62  ^^  183,464:  2(j 

Bidraget     ur     Längmanska 

fonden,  oanvändt  ...  ^         5,000:  — 

Behållning „        13,514:  50 

9mf  201,978:  76 
Helsingfors  den  20  januari   1898. 

Sigfr.  KuUJtem. 

Hr  Hausen  redogjorde  för  Per  Brahes  relation  till  sven- 
ska regeringen  angående  Åbo  akademis  invigning,  där\'id  på- 
pekande att  den  i  flere  punkter  afviker  från  den  skildring,  som 
ingår  i  akademins  protokoll.  Aktstycket  skulle  ingå  i  „För- 
handlingar  och  Uppsatser**. 

Sällskapets  stipendiat,  hr  O.  V.  F.  Sjöberg,  hade  insändt 
sina  under  senaste  sommar  värkstälda  folkloristiska  uppteck- 
ningar. Samlingen  innehöll  100  dansmelodier,  50  folkvisor, 
ord  och  melodi,  samt  25  danslekar.  Då  samlingen  af  hr  Lagus, 
som  genomgått  densamma,  vitsordades  som  utmärkt  och  mön- 
stergill, beslöts  att  tilldela  hr  Sjöberg  en  belöning  af  50  mk. 

På  förslag  af  hr  Lagus  beslöts  vidare  att  för  150  mk 
inlösa  en  af  hr  H.  R.  A.  Sjöberg  i  Replot  insänd  större  sam- 
ling   af   folkloristik,    innehållande    14    numror  traditioner  och 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar,  VII 


sägner,  8  anteckningar  om  seder  och  bruk,  50  lekar,  1,500 
ortnamn,  i  00  gåtor,  500  ordspråk,  31  spådomar  och  öknamn, 
30  huskurer,  ett  antal  anekdoter,  svordomar  m.  m.  flela  sam- 
lingen omfattade  2,075  numror. 

Enär  Sällskapets  stipendiater,  hrr  A.  Jakobsson,  J.  Torckell 
och  W.  Karsten,  ännu  ej  fullständigt  insändt  sina  samlingar, 
beslöts  att  i  bref  påminna  dem  om  att  med  det  snaraste  full- 
göra sina  förbindelser. 

Ordföranden  uppläste  följande  utlåtande  och  förslag  af 
den  på  senaste  möte  nedsatta  prisnämden: 

Till  Svenska  Literatursällskapets  i  Finland  besiyrelse. 

Undertecknade,  som  vid  Bestyreisens  sammanträde  den 
15  sistlidne  december  utsagos  att  afgifva  utlåtande  och  för- 
slag rörande  bortgifvande  af  sällskapets  pris,  få  i  sådant  af- 
seende  anföra  följande: 

Priset  är  denna  gång  i  tur  att  bortgifvas  för  förtjänst- 
fulla arbeten  rörande  fäderneslandets  historia,  hvilka  utkom- 
mit under  åren  1895 — 97.  Förutom  åtskilliga  smärre  bidrag 
och  akademiska  disputationer,  hvilka  icke  här  torde  kunna 
tagas  i  betraktande,  ha  under  nämda  triennium  utkommit  föl- 
jande arbeten  på  den  finska  historiens  område: 

af  statsrådet  Th.  E.ein: 

Johan  Vilhelm  Snellman  tecknad  af  Th.  Rein,  förra 
delen,  V  +  475  sid.  8:o.     Helsingfors  1895; 

af  professor  J.  E.  Strömborg: 

Biografiska  anteckningar  om  Johan  Ludvig  Runeberg.  IV. 
1,  2.     547  sid.  8:o.     Helsingfors  1896,  1897; 

af  arkiatem  O.  E.  A.  Hjelt: 

Naturhistoriens  studium  vid  Abo  universitet  (Svenska 
Literatursällskapets  i  Finland  skrifter  32).  IV  +  446  sid.  8:o. 
1896; 

af  professor  Eliel  Aspelin: 

Elias  Brenner,  en  forskare  och  konstnär  från  Karlarnes 
tid  (utkommen  äfven  i  finsk  originalupplaga).  189  sid.  stor 
8:o.     Helsingfors  1896; 


Digiti 


zed  by  Google 


VIII  Förhandlingar. 

af  lektor  Gustaf  Cygnaeus: 

K.  Finska  Hush&lliiiDgssällskapet  1797—1897.  412  sid. 
8:0.     Åbo  1897. 

Dessutom  anse  vi  oss  böra  närana  ett  arbete  af  förste 
aktuarien  vid  Finlands  statsarkiv  dr  J.  W.  Ruuth: 

Björneborgs  stads  historia,  utgifven  på  Björneborgs  stads 
bekostnad,  574  sid.  8:0,  med  talrika  bilagor  och  kartor, 

men  denna  skrift,  hvarom  en  af  prisnämdens  medlemmar  er- 
hållit kännedom,  har,  ehuru  titelbladet  bär  årtalet  1897,  ännu 
icke  utkommit  i  bokhandeln  eller  annars  blifvit  tillgänglig  för  all- 
mänheten, hvarför  den  torde  böra  räknas  bland  sådana  histo- 
riska värk,  som  efter  slutet  af  treårsperioden  1898 — 1900 
skola  komma  i  åtanke  vid  då  skeende  prisutdelning. 

Bland  de  fem  publikationer,  som  således  enligt  vår  me- 
ning här  komma  i  fråga,  framstår  Th.  Reins  skildring  af  J. 
V.  Snellmans  lif  intill  1855  såsom  synnerligen  förtjänstfull. 
Förf.  har  gått  till  sitt  arbete  med  all  den  pietet,  som  en  stor 
uppgift  kräfver,  och  fullföljt  detsamma  med  sällspord  energi 
under  mångårigt  samlande  af  upplysningar,  hvarförutom  han 
med  stor  urskillning  siktat  och  grupperat  sitt  material.  Hans 
uppfattningssätt  är  objektivt  och  fotad  t  på  ett  grundligt  stu- 
dium af  de  allmänna  historiska  förhållanden,  ur  hvilka  Snell- 
mans bana  framgick.  Bispositionen  af  ämnet  är  god  och  stilen 
altigenom  klar  och  tilltalande.  Den  nu  föreliggande  delen 
kommer  visserligen  att  fortsättas,  men  utgör  redan  i  och  för 
sig  ett  helt,  i  det  att  det  i  literärt  afseende  betydelsefullaste 
skedet  af  Snellmans  lif  1855  var  afslutadt,  och  ett  nytt  skede 
af  väsentligen  praktisk  och  politisk  värksamhet  därefter  begynte. 

Med  afseende  å  hvad  sålunda  anförts  har  prisnämden 
trott  sig  böra  till  prisets  erhållande  för  denna  gång  föreslå 
statsrådet,  prof.  Th.  Rein  för  arbetet  „ Johan  Vilhelm  Snell- 
man,  tecknad  af  Th.  Rein",  förra  delen. 

Helsingfors  den   15  januari   1898. 

M.  G,  Schybergson. 
G,  Frosterus.  Elis  Lagerblad.         (\  von  Botisdorff. 

Utlåtandet  åtföljdes  af  följande  reservation : 
Till  Bestyreisen  för  Svenska  Literatursällskapet. 

Bland  de  arbeten,  hvilka  af  prisnämden  denna  gång  an- 
setts kunna  komma  i  fråga  för  erhållande  af  Sällskapets  pris, 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  IX 


är  ett,  som  enligt  min  tanke  st&r  Sällskapets  uppgift  och  värk- 
samhet  närmare  än  n&got  annat  tils  dato  prisbelönadt  värk. 
Jag  menar  professor  J,  E,  Strömborgs  ^Biografiska  antecknin- 
gar om  Johan  Ludvig  Runeberg**. 

Af  denna  i  hög  grad  förtjänstfulla  lefnadsteckning  ha 
fyra  delar  utkommit,  den  fjärde  (547  sidor)  under  den  tid- 
rymd prisbelöningen  omfattar.  Minnestecknaren  har  i  dessa 
fyra  delar  redan  hunnit  öfver  den  m&hända  svårast  behandlade 
epoken  af  Runebergs  utvecklingshistoria.  1  det  senaste  ban- 
det beröras  flere  af  skaldens  största  episka  värk:  „ Julkvällen", 
„Nadeschda"  och  „Kung  Fjalar",  af  hvilka  särskildt  Julkväl- 
len blifvit  föremål  för  en  värdefull  analys.  Det  estetiska  be- 
dömandet af  Runebergs  skaldevärksamhet  ligger  väl  egent- 
ligen utom  planen  för  prof.  Strömborgs  bok,  som  utom  lef- 
nadsteckningen  hufvudsakligen  af  ser  att  bel3^sa  de  yttre  moti- 
ven för  skaldens  diktning.  Men  det  kan  ej  nekas  att,  på 
samma  gång  minnestecknaren  lämnat  Runebergs  ungdoms-  och 
utvecklingsålder  bakom  sig  och  begynt  följa  skalden  på  hans 
väg  till  diktningens  höjder,  hans  framställning  blifvit  djupare 
och  mer  psykologisk.  Den  stora  värme  och  kärlek  för  ämnet, 
som  minnes  tecknaren  röjer  på  hvarje  rad  i  sin  bok,  äro  den 
ledstjärna,  som  ledt  honom  till  förståelse  af  skaldens  skapel- 
ser, och  dessa  egenskaper  äro  en  borgen  för  att  han  skall 
lyckas  lika  väl  vid  fortsättningen  af  sitt  arbete. 

Professor  Strömborgs  bok  är  icke  en  vanlig  biografi, 
den  är  ett  af  dessa  sälls^^nta  arbeten,  på  hvilka  man  ned- 
lägger ett  helt  lifs  möda  och  som  därigenom  erhålla  ett  stort 
och  blifvande  värde.  Redan  under  Runebergs  lifstid  var  prof. 
Strömborg  på  grund  af  sin  personliga  bekantskap  med  skalden 
i  tillfälle  att  förbereda  sig  på  sin  uppgift,  och  det  är  denna 
nära  bekantskap  man  har  att  tacka  för  den  mängd  nya  och 
intressanta  upplysningar,  hvilka  boken  innehåller.  Härtill  kom- 
mer att  minnestecknaren  haft  tillgång  till  Runebergs  intimaste 
brefväxling  och  därigenom  kunnat  framlägga  förut  okända  drag 
af  hans  rika  själslif. 

Sällan  har  väl  någon  gått  till  sitt  värk  med  större  sam- 
vetsgrannhet  än  prof.  Strömborg.  Boken  är  genomandad  af 
den  varmaste  och  vackraste  pietet  för  skaldens  minne.  Afven 
stilen  utmärker  sig  för  enkelhet  och  flärdfrihet,  hela  fram- 
ställningen lika  mycket  genom  sin  sannfärdighet  som  genom 
sin  hängifvenhet  för  skildringens  föremål. 

En  värksamhet  sådan  som  prof.  Strömborgs,  egnad  att 
gifva  oss  en  i  de  minsta  detaljer  utförd  och  upplj^ftande  bild 
af  vår  största  diktare,  bör  väl  i  främsta  rummet  uppmuntras 
af  Svenska  Literatursällskapet,  stiftadt  till  Johan  Ludvig  Ru- 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar, 


nebergs  minne.  Jag  föreslår  därför  att  Bestyreisen  ville  till- 
dela detta  års  pris  för  arbeten  rörande  Finlands  historia  och 
literatur  åt  prof.  J,  E,  Strömborg^  som  lagt  grundvalen  till  en 
literär  minnesvård  af  monumental  art  öfver  J.  L.  Runeberg 
och  i  sin  biografi  meddelat  så  många  och  viktiga  upplysnin- 
gar om  skalden,  hvilka  måhända  ingen  framtida  forskning 
skulle  lyckats  bringa  i  dagen. 

Helsingfors  den   15  januari  1898. 

Arvid  Hultin. 

Komiténs  förslag  beträffande  hr  Ruuths  arbete  ^Björne- 
borgs  stads  historia"  godkändes,  och  skall  således  detta  värk 
tagas  i  betraktande,  då  priset  för  arbeten  i  finsk  historia  nästa 
gång  kommer  att  utgifvas. 

Hr  Estlander  ville  med  anledning  däraf  att  såväl  pris- 
komiténs  som  sekreterarens  förslag  gälde  tvänne  ofullbordade 
arbeten,  påminna  om  att  Bestyreisen  vid  senaste  prisutdelning 
varit  af  den  åsikt,  att  ofulländade  värk  icke  borde  prisbelönas 
af  Sällskapet. 

Härtill  upplystes  af  sekreteraren  att,  såsom  framgår  af 
prisnämdens  utlåtande  senaste  år,  man  uttalat  tvifvelsmål  huru- 
vida ständernas  pris  ur  Längmanska  fonden  skulle  kunna  till- 
dömas  ett  ofullbordadt  arbete.  Beträffande  Sällskapets  eget 
pris  kunde  en  sådan  tvekan  ej  komma  i  fråga,  då  oafslutade 
värk  tidigare  redan  upprepade  gånger  blifvit  prisbelönade. 

Hr  Gustafsson  förenade  sig  om  prisnämdens  förslag,  men 
ville  tillika  uttala  en  viss  betänklighet,  dock  endast  i  det  af- 
seendet,  att  Sällskapets  pris  altmer  tyktes  glida  öfver  till 
författare,  som  borde  ställas  utöfver  täflan,  hvarigenom  det 
ursprungliga,  vid  sammanträdena  den  6  och  15  april  1886  tyd- 
ligt angifna  ändamålet  med  prisen,  uppmuntran  till  författare- 
värksamhet  på  svenska  språket,  mindre  väl  tillgodoses,  och 
yngre  vetenskapsmän,  hvilka  icke  blott  förtjäna,  utan  äfven 
behöfva  uppmuntran,  lämnas  utan  belöning. 

Hr  Synnerberg  yttrade,  att  han  ej  det  minsta  tvekade 
att  förena  sig  med  sekreteraren. 

Hr  Ha  US  en  yttrade  att  ehuru  han  ogärna  tog  till  ordet 
i  prisfrågor,  han  dock  nu  i  allo  ville  förena  sig  med  sekre- 
teraren.    Det  skulle  enligt  hans  mening  förefalla  bes^^nnerligt 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  XI 

för    en  eftervärld,  om  ett  mouumentalt  värk,  sådant  som  Ström- 
borgs biografi,  ej  skulle  vinna  Sällskapets  pris. 

Ordföranden  redogjorde  för  de  åsikter,  som  hyllades  af 
prisnämdens  flertal.  Dess  mening  var  att  Reins  biografi  öfver 
Snellman  röjde  större  historisk  förmåga  och  talang,  medan 
Strömborgs  arbete  mera  gjorde  intryck  af  en  visserligen  med 
stor  pietet  utförd  materialsamling. 

Hr  Lagus  förenade  sig  med  komitén,  men  föreslog  til- 
lika att  Best3'relsen,  för  att  ådagalägga  sin  stora  tacksamhet 
för  Runebergs  biograf,  skulle  ingå  till  årsmötet  med  förslag 
att  utse  professor  Strömborg  till  Sällskapets  hedersledamot. 

Hr  Ku  11  hem  förenade  sig  med  hr  Lagus. 

Hr  Elfving  förenade  sig  med  komitén. 

Hr  Nordmann  ville  tilldela  Sällskapets  pris  åt  profes- 
sor Strömborg. 

Hr  Lagerblad  förklarade  att  han  i  prisnämden  med 
stor  tvekan  hade  anslutit  sig  till  flertalets  åsikt,  och  att  han 
fortfarande    var  tveksam,  men  ville  dock  vidhålla  sin  mening. 

Hr  Estlander  ansåg,  att  professor  Strömborgs  bok 
ingalunda  kunde  betraktas  blott  som  en  materialsamling.  I 
materialets  anskaffande  och  ordnande  hade  Strömborg  ådaga- 
lagt en  fyndighet  och  påpasslighet,  som  var  rentaf  förvånande, 
och  stod  han  i  detta  afseende  till  och  med  framom  Rein.  Då 
Strömborgs  bok  måste  tillerkännas  ett  mycket  stort  värde, 
ville  han  förena  sig  med  sekreteraren. 

Vid  därefter  anstäld  slutlig  votering  omfattades  komiténs 
förslag  af  (>  af  Bestyreisens  medlemmar,  medan  5  hade  afgif- 
vit  sina  vota  för  att  tilldela  Sällskapets  pris  åt  professor  Ström- 
borg. Beslutet  skulle  i  vanlig  ordning  tillkännagifvas  vid 
årsmötet. 

Upptogs  det  af  hr  Lagus  vakta  och  af  hr  Kullhem  under- 
stödda förslaget  att  hos  årsmötet  hemställa  om  att  utse  pro- 
fessor J.  E,  Strömborg  till  hedersledamot  i  Sällskapet.  För- 
slaget antogs  enhälligt. 

Arvid  Huitin. 


Digiti 


zed  by  Google 


XII  Förhandlingar, 


Bestyrelseiis     extra    sammanträde    den 
28  januari  1898. 

Ordföranden  meddelade  att  Bestyreisen  hade  blifvit  sam- 
mankallad till  extra  möte  med  anledning  af  ett  förslag,  som 
redan  i  våras  omedelbart  efter  kanslirådet  Estlanders  afgång 
från  ordförandeplatsen  hade  diskuterats  vid  ett  enskildt  möte 
af  Bestyreisens  medlemmar.  Vid  detta  möte  hade  de  när- 
varande enhälligt  omfattat  den  mening,  att  Bestyreisen  på 
grund  af  de  stora  förtjänster  kanslirådet  Estlander  inlagt  om 
Sällskapet  under  sin  tolfåriga  värksam  het  som  Bestyreisens 
ordförande,  borde  vid  nästa  årsmöte  ingå  till  Sällskapet  med 
förslag  att  tilldela  honom  den  största  hedersbevisning,  som 
kan  stå  till  dess  förfogande,  nämligen  att  kmislirddet  Estlatidei' 
mutie  valjas  till  Svenska  LiteraiursiUlskapets  i  Finlaml  Jiedersord- 
förande.  Då  tiden  för  årsmötet  nu  var  inne,  ville  han  förelägga 
detta  förslag  till  Bestyreisens  afgörande. 

Sedan  förslaget  varmt  understödts  af  samtliga  närvarande 
bestyrelseledamöter,  blef  Bestyreisens  enhälliga  beslut  att  före- 
slå kanslirådet  Estlander  till  Sällskapets  hedersordförande. 

Arvid  Hultin. 


Årsmöte  den  5  februari  1898. 

Årsmötet  öppnades  med  en  högtidlig  akt  i  Universitetets 
solenni tetssal,  hvarvid  Ordföranden,  professor  31.  Ct.  Schy- 
bergson,  riktade  följande  ord  till  den  talrikt  församlade 
allmänheten : 

Ärade  damer  och  herrar!  Den  biograliska  forskningen, 
som  med  afseende  å  våra  häfders  egendomliga,  väsentligen 
kulturhistoriska  karaktär  måste  vara  särskildt  lockande  för 
finska  historiker,  har  hos  oss  jämförelsevis  gamla  anor.  Den 
lärde    Algot    Scarin,    som    för    170  år  sedan  började  bearbeta 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar,  XI  II 

Finlands  historia,  riktade  redan  sin  uppmärksamhet  åt  detta 
håll,  i  det  att  han  ur  legendens  dunkla  skymning  sökte  fram- 
leta den  helige  Henriks  lefnadsöden.  Efter  honom  tecknade 
Johan  Bilmark  lefnadsbilder  ur  det  finska  universitetets  histo- 
ria. Mera  betydande  voro  dock  de  arbeten  Porthans  lärjunge 
och  vän  Jakob  Tengström  utförde  på  detta  område.  Hans 
^Minne  öfver  Joannes  Elai  Terserus*  och  „Vita  Rothovii**  bi- 
behålla för  alla  tider  ett  högt  värde,  det  förra  värket  genom 
gedigen  forskning  och  anslående  form,  det  senare  såsom  en 
betydande  källskrift  till  vår  bildnings  historia.  Hans  håg  för 
biografiska  studier  öfvergick  till  honom  nära  stående  yngre 
män,  bland  hvilka  Wilhelm  Gabriel  Lagus  inlagt  stor  förtjänst 
genom  Åbo  hofrätts  historia  och  Johan  Jakob  Tengström  ge- 
nom sina  lefnadsteckningar  öfver  de  båda  Gezeliema  och  Åbo 
akademis  lärare.  Eredrik  Wilhelm  Pipping  författade  biogra- 
fiska bidrag  i  samband  med  sina  bibliografiska  undersökningar. 
Ett  vittnesbörd  om  växande  biografiskt  intresse  är  äfven  det 
stort  anlagda  värket  „Finlands  minnesvärda  män^,  som  dock 
icke  kunde  slutföras.  Sedermera  synes  lusten  för  dessa  stu- 
dier för  en  tid  hafva  mattats,  att  döma  däraf  att  under  loppet 
af  några  decennier  icke  något  biografiskt  värk  af  framstående 
värde  framträdde,  men  på  senare  tider  hafva  arbetena  på  detta 
falt  återupptagits  och  drifvits  med  en  flit,  som  utgör  ett  vac- 
kert drag  i  vår  yngsta  fosterländska  literaturs  historia.  Jag 
behöfver  icke  här  nämna  de  allmänt  kända  genealogiska  och 
biografiska  upplagsvärk  samt  lefnadsteckningar  öfver  enskilda 
bet^^dande  män,  som  sedan  slutet  af  1870-talet  hos  oss  sett 
dagen. 

Svenska  Literatursällskapet  i  Finland  har  tillfredsställel- 
sen, att  då  Sällskapets  pris  af  2,000  mark  nu  för  fjärde  gån- 
gen utgifves  för  historisk  skriftställar^^ärksamhet,  kunna  gifva 
det  åt  en  författare,  som  med  framgång  och  kärlek  arbetat  på 
det  biografiska  området.  Sedan  en  för  ändamålet  tillsatt  pris- 
nämd  yttrat  sig  om  de  arbeten  rörande  fäderneslandets  histo- 
ria, som  under  åren  1895,  1896  och  1897  utkommit  på  sven- 
ska språket,  bland  hvilka  flere  äro  af  betydande  forsknings- 
värde, har  Bestyreisen  nämligen  beslutit  att  för  denna  gång 
tilldela  priset  åt  statsrådet  Th,  Rein  för  förra  delen,  omfat- 
tande åren  1806 — 1855,  af  hans  biografi  öfver  Johan  Vilhelm 
Snellman.  Förf.  har  gått  till  sitt  arbete  med  all  den  pietet, 
som  en  stor  uppgift  kräfver,  och  fullföljt  detsamma  med  säll- 
spord  energi  under  mångårigt  samlande  af  upplysningar,  hvar- 
utom  han  med  stor  urskillning  siktat  och  grupperat  sitt  mate- 
rial. Hans  uppfattning  af  skildringens  föremål  är  objektiv 
och  bygd  på  ett  grundligt  studium  af  de  förhållanden,  ur  hvilka 


Digiti 


zed  by  Google 


XIV  Förhandlingar. 

Snellmans  bana  framgick.  Dispositionen  af  ämnet  är  god  samt 
stilen  klar  och  tilltalande.  Den  nu  föreliggande  delen  är  så 
till  vida  ett  af  den  blifvande  fortsättningen  oberoende  helt, 
som  det  i  literärt  afseende  betydelsefullaste  skedet  af  Snell- 
mans lif  1855  var  afslutadt,  och  ett  nytt  skede  af  väsentligen 
praktisk  och  politisk  värksamhet  därefter  begynte. 

Värt  Sällskap  led  under  det  förflutna  året  en  förlust 
genom  att  en  af  dess  korresponderande  ledamöter,  arkivarien 
vid  kongl.  svenska  riksarkivet  Emanuel  Wilhelm  Bergman  afled 
i  Stockholm  den  30  september  1897.  Såsom  tjänsteman  vid 
riksarkivet  hade  arkivarien  Bergman,  som  var  född  1836  och 
på  mödernet  härstammade  från  Finland,  bland  annat  sig  anför- 
trodd vården  om  de  finska  manuskriptsamlingarna,  dem  han 
på  ett  förtjänstfullt  sätt  ordnade  och  med  synnerligt  tillmötes- 
gående stälde  till  finska  forskares  disposition.  Äfven  hans 
egna  forskningar  rörde  sig  delvis  på  den  finska  histonens 
område  och  ett  värdefullt  bidrag  af  hans  hand  är:  Några  blad 
ur  Karleborgs  grefskaps  historia,  som  ingår  i  åttonde  bandet 
af  våra  Förhandlingar  och  Uppsatser.  Vid  promotionen  i  filo- 
sofiska fakulteten  1897  emottog  han,  själf  närvarande,  doktors- 
graden. Den  välvilja,  hvarmed  han  omfattade  vårt  Sällskap 
och  dess  sträfvanden,  skall  i  tacksamt  minne  bevaras. 

Vid  Bestyreisens  sammanträde  den  18  mars  undanbad 
sig  kanslirådet  Estlander,  som  sedan  Sällskapets  stiftelse  med 
ospard  nit  och  ständigt  vaket  intresse  handhaft  ordförandens 
åligganden,  på  grund  af  hälsoskäl  återval.  Jag  kan  här  endast 
antyda,  i  huni  hög  grad  Sällskapet  är  honom  tacksamhet  skyl- 
dig för  hans  värksamhet  såsom  ordförande.  Hans  namn,  som 
lästes  under  uppropet  till  Sällskapets  stiftande,  ingaf  förtro- 
ende till  företaget.  Hans  organiserande  förmåga  skapade  de 
former,  i  hvilka  Sällskapets  värksamhet  fortgått.  Han  tog 
initiativet  till  våra  publikationer  och  bidrog  själf  genom  värde- 
rika arbeten  af  sin  hand.  Bestyreisen,  som  är  erkänsam  för 
att  kanslirådet  Estlander  fortfarande  kvarstått  såsom  dess  med- 
lem, har  trott  att  Sällskapet  borde  gifva  uttryck  åt  sina  kän- 
slor för  honom  genom  att  tilldela  honom  den  största  heders- 
bevisning, som  kan  stå  till  dess  förfogande.  Jag  fkr  i  Be- 
styreisens namn  föreslå,  att  kanslirådet  Estlander  må  väljas 
till    Svenska    Literatursällskapets  i  Finland    hedersordförande. 

Därjämte  har  jag  äran  att  likaledes  i  Bestyreisens  namn 
framställa  förslag  om  en  hyllningsgärd  åt  en  aktad  skrift- 
ställare, som  inlagt  en  oskattbar  förtjänst  om  det  minne,  som 
framför  andra  är  oss  dyrbart.  Professor  J.  E,  Strömborg  har 
år  efter  år  med  beundransvärd  kärlek  och  uthållighet  samlat 
upplysningar  om  Johan  Ludvig  Runebergs  lif  och  värksamhet 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  XV 


samt  tillgodogjort  detta  material  för  ett  värk,  som  ehuru  ännu 
icke  fullbordadt  redan  framstår  s&som  synnerligt  värderikt. 
Han  har  därutöfver  med  trofast  nit  vårdat  sig  om  Runebergs 
hem  och  graf.  Bestyreisen  har  beslutit  att  föreslå,  det  Säll- 
skapet måtte  bevisa  honom  sin  tacksamhet  genom  att  välja 
honom  till  sin  hedersledamot. 

Sedan  i  sedvanlig  ordning  ett  föredrag  hållits,  denna 
gång  af  doc.  dr  C.  von  Bonsdorff,  som  framställer  „Djäknelif 
och  djäknegårg  uti  forna  dagar",  samlas  Sällskapet  till  års- 
möte i  fakulteternas  sessionsrum,  där  Sällskapets  korrespon- 
derande ledamot  professor  Henrik  Schiick  håller  ett  föredrag 
„0m  redaktionen  af  Birgittas  revelationer**.  Efter  föredraget 
framställas  Bestyreisens  förslag  till  årsmötets  afgörande.  hvarpå 
sekreteraren,  amanuensen  Arvid  Hultin,  uppläser  berättelsen 
om  Sällskapets  värksamhet  under  det  nu  tilländagångna  redo- 
görelseåret och  de  förhandlingar  vidtaga,  som  enligt  stadgarna 
böra  försiggå  vid  årsmötet. 

Därefter  höll  docenten,  dr  C.  von  Bonsdorff,  ett  med 
intresse  åhördt  föredrag  om  „Djäknelif  och  djäknegång  i  forna 
dagar  **. 

Sedan  Sällskapets  medlemmar  därpå  församlats  i  fakul- 
teternas sessionsrum,  höll  Sällskapets  korresponderande  leda- 
mot, professor  Henrik  Schiick  från  Upsala,  på  inbjudning 
af  Bestyreisen,  ett  föredrag  „0m  redaktionen  af  Birgittas  reve- 
lationer" : 


Föredragaren  framhöll,  att  de  källor  man  har  till  Bir- 
gittas biografi  icke  äro  många.  De  inskränka  sig  egentligen 
till  den  biografi,  som  omedelbart  efter  hennes  död  författades 
af  hennes  bägge  skriftefäder,  båda  med  namnet  Petrus,  den 
ena  magister,  den  andra  prior.  Den  är  föga  framstående  och 
utmärker  sig  särskildt  genom  sin  fullkomliga  brist  på  psyko- 
logisk uppfattning.  Man  saknar  också  hvarje  redogörelse  för 
de  inflytelser,  som  hon  eraottagit  utifrån.  Emellertid  har  hon 
rönt  ett  mycket  starkt  inflytande  från  sin  första  biktfader, 
magister  Mathias,  som  afled  1350.  Denne  man  var  en  för 
sin  tid  ovanligt  framstående  teolog.  Man  vet  ej  med  viss- 
het, när  han  blef  Birgittas  biktfader,  men  antagligen  var 
det  redan  under  hennes  mans  lifstid.  Mathias  betraktade 
henne  med  en  svärmisk  vördnad,  och  för  henne  var  ett  dylikt 
stöd    af    oskattbart  värde.     Medeltiden  saknade  icke  män  och 


Digiti 


zed  by  Google 


XVI  Förhandlingar. 

kvinnor,  hvilka  gjorde  anspr&k  på  att  tala  i  försynens  namn, 
men  alla  blefvo  dock  icke  erkända.  Afven  för  Birgitta  hade  det 
kunnat  gå  sålunda,  om  ej  Mathias  varit  hennes  stöd.  De  älsta 
revelationema  synas  varit  försedda  med  en  teologisk  kommentar 
af  Mathias,  h varigenom  de  erhöllo  en  auktoritet,  som  de  an- 
nars icke  fått.  Men  denna  förmån  var  icke  den  enda,  som 
Birgitta  hade  af  sin  bekantskap  med  Mathias.  För  att  en 
uppenbarelse  skulle  erkännas  såsom  gudomlig,  måste  dess  inne- 
håll vara  fullt  ortodoxt.  Men  detta  var  ingalunda  en  lätt  sak 
under  medeltiden,  synnerligast  för  Birgitta,  som  icke  var  teo- 
logiskt bildad.  Innan  hennes  revelationer  utgåfvos,  var  det 
således  nödvändigt  att  de  underkastades  en  teologisk  kritik, 
och  antydningar  iinnas  att  Mathias  varit  henne  behjälplig  i 
detta  afseende.  Mathias  ansågs  ega  förmågan  att  skilja  lög- 
nens och  sanningens  anda.  Denna  förmåga  måste  särskildt 
visa  sig,  då  det  gälde  att  skilja  kätt^rska  meningar  från  orto- 
doxa. Mathias  torde  hafva  skilt  ut  de  uppenbarelser,  hvilka 
icke  voro  gifna  sierskan  ofvanifrån.  Hans  värksamhet  upp- 
hörde emellertid  kort  före  1349,  då  Birgitta  företog  sin  resa 
till  Italien,  därifrån  hon  icke  återvände.  Nu  var  det  Petrus 
från  Skenninge,  som  efterträdde  Mathias,  men  han  var  denne 
vida  underlägsen  som  teolog,  och  honom  tillskrifves  aldrig  för- 
mågan att  skilja  lögn  och  sanning  åt.  De  revelationer,  som 
finnas  från  denna  tid,  1349 — J367,  äro  så  underlägsna  till 
innehåll  och  form,  att  detta  icke  kan  förklaras  annorlunda  än 
att  flere  kasserats  vid  den  slutliga  redaktionen  eller  också  icke 
als  utsändts  af  fruktan  for  att  de  icke  voro  ortodoxa.  Större 
hjälp  hade  hon  då  af  priorn  Petrus,  som  öfversatte  hennes  på 
svenska  skrifua  revelationer  till  latin.  Han  var  dock  ofta 
frånvarande  från  Rom.  Vid  en  jämförelse  emellan  det  af 
Xlemming  utgifna  originalmanuskriptet  med  den  latinska  öfver- 
sättningen,  finner  man  att  det  förra  varit  underkastad  en  radi- 
kal omarbetning  och  i  denna  form  hafva  vi  antagligen  de  flesta 
af  hennes  revelationer.  Mot  slutet  af  sitt  lif  gjorde  Birgitta 
en  ny  bekantskap,  som  i  viss  mån  ersatte  den  förlust  hon 
lidit  genom  Mathias'  död.  Det  var  eremitbiskopen  Alfonsus, 
med  hvilken  hon  sammanträffade  1367.  Den  fullmakt  Alfonsus 
erhöll  var  så  vidsträkt  som  möjligt.  Hon  gaf  honom  nämligen 
i  uppdrag  att  ånyo  pröfva  revelationema  och  frånskilja  det 
som  icke  hade  sensum  catolicum.  Detta  uppdrag  upptog  för- 
modligen Alfonsus  tiden  närmast  efter  Birgittas  död.  Det  har 
påståtts  att  Alfonsus  äfven  gjort  den  slutliga  indelningen  i 
böcker.  Denna  mening  torde  dock  vara  oriktig.  Han  hade 
visserligen  erhållit  detta  uppdrag,  men  hans  ordning  har  med 
ett  enda  undantag  icke  bibehållits. 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  XVII 


Efter  att  ha  slutat  hälsades  professor  Schiick  med  lif- 
liga  bifallsjrttringar  af  Sällskapets  talrikt  församlade  med- 
lemmar, hvarpå  Ordföranden  till  honom  riktade  en  tacksägelse 
för  det  intressanta  och  lärorika  föredraget. 

Sekreteraren  uppläste  redogörelsen  för  Sällskapets  värk- 
samhet  under  det  förgångna  året. 

Ordföranden  framstälde  Bestyreisens  förslag,  att  Sällska- 
pet ville  utse  kanslirådet  C  G,  Estlander  till  sin  hedersord- 
förande.    Förslaget  antogs  med  acklamation. 

Kanslirådet  Estlander  tackade  för  denna  utmärkelse,  som 
var  lika  öfverraskande  som  glädjande  för  honom.  Det  var 
hans  käraste  minne  att  ha  fått  vara  med  om  Sällskapets  stif- 
telse. Han  kunde  icke  tiUdela  sig  så  stort  erkännande,  som 
denna  utmärkelse  innebar,  men  han  ville  emellertid  uttala  sin 
stora  tacksägelse. 

Bestyreisens  förslag  till  årsmötet  att  utse  professor  J. 
JE.  Strömborg  till  Sällskapets  hedersledamot  antogs  likaledes 
enhälligt. 

Sällskapets  arkivarie,  lektor  E.  Lagerblad,  uppläste  be- 
rättelsen öfver  arkivets  tillväxt  under  senaste  år. 

Föredrogs  revisoremas  berättelse  öfver  Sällskapets  räken- 
skaper och  förvaltning  under  år  1897.  På  grund  af  reviso- 
remas förslag  beviljades  Bestyreisen  full  ansvarsfrihet. 

Då  inga  andra  ärenden  förelågo,  skreds  till  val  af  fyra 
ledamöter  i  Bestyreisen  i  stället  för  de  i  tur  afgående,  kan- 
slirådet Estlander,  statsarkivarien  Hausen,  direktör  Kullhem 
samt  lektor  Lagerblad.  Innan  valet  företogs,  anmäldes  af 
Ordföranden,  att  statsarkivarien  Hausen  hade  undanbedt  sig 
återval.  Valet  utföll  sålunda,  att  samtliga  de  afgående  åter- 
valdes: hrr  Estlander  och  K  ull  hem  med  20  röster,  hr 
Lagerblad  med  J9  röster  samt  hr  Hausen  med  13  röster. 
Närmast  i  röstetal  var  professor  Ivar  Heikel,  som  erhöll  6 
röster. 

Till  revisorer  återvaldes  folkskoleinspektör  V.  Öhberg 
med  J5  röster  samt  kommerserådet  L.  Borgström  med  14 
röster  samt  till  revisorssuppleanter  kommunalrådet  A.  Landén 

2 


Digiti 


zed  by  Google 


XVIII  ForhandUngar. 


med    14    röster    samt    bankdirektor    £.    Schy bergson    med  12 
röster. 

Att  jämte    Ordföranden   justera  årsmötets  protokoll  ut- 
sagos öfverste  K.  Antell  samt  professorn,  frih.  R.  A,  Wrede. 


In  fidem: 
Arvid  Nultin. 


Justeradt: 


M.  G.  Schyberg^an.  K  AnUU.  R.  A.  Wrede. 

* 


Årsberättelse  den  5  februari  1898. 

Svenska  Literatursällskapet  afslutar  i  dag  sitt  trettonde 
värksamhetsär.  Då  vid  detta  tillfälle  blicken  riktas  tillbaka 
på  det  förgångna,  ligger  det  närmast  till  hands  att  påminna 
om  den  betydelsefulla  förändring,  som  redan  i  början  af  det 
nu  tilländagångna  året  inträdde  i  ledningen  af  Sällskapets  an- 
gelägenheter, i  det  vid  det  senast  försiggångna  valet  af  Be* 
styrelsens  funktionärer  Sällskapets  högt  aktade  och  uppbume 
Ordförande,  kanslirådet  G.  G.  Estlander,  förklarade  sig  ej  län- 
gre vilja  kvarstå  på  den  post,  som  han  innehaft  altsedan  Säll- 
skapets stiftelse.  Denna  afsägelse  emottogs  med  stort  bekla- 
gande af  Bestyreisen,  som  under  kanslirådets  tolföriga  värk- 
samhet  som  Ordförande  hade  lärt  att  uppskatta  hans  aldrig 
svikande  intresse  för  Sällskapets  angelägenheter  och  som  under 
denna  tid  i  så  rik  mån  fått  bevittna,  hurusom  Sällskapet  när- 
mast hade  hans  rika  initiativ  och  energiska  samt  oförtröttade 
ledning  att  tacka  för  den  stora  och  erkända  framgång,  h var- 
med Sällskapet  arbetat  under  detta  första  skede  af  dess  värk- 
samhet.  Bestyreisens  enhälliga  beslut  blef  att  hos  hr  kansli- 
rådet anhålla,  att  han  fortfarande  ville  kvarstå  som  Ordförande, 
på  hvilken  post  han  åtnjöt  Bestyreisens  och  Sällskapets  ode- 
lade förtroende  och  erkännande.     Först  sedan  kanslirdået  för- 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar,  XIX 


klarat,  att  hans  beslut  att  afgå  denna  gång  var  oåterkalleligt, 
skreds  till  nytt  val,  hvarvid  till  Bestyreisens  Ordförande  ut- 
sågs professor  M.  G.  Schy bergson. 

Vid  sitt  öfvertagande  af  ordförandeskapet  gaf  professor 
Schybergson  uttryck  åt  Bestyreisens  hjärtliga  och  varma  tack 
för  kanslirådet  Estlanders  uppoffrande  värksamhet  och  för  den 
osparda  möda,  hvarmed  han  arbetat  för  Sällskapet.  Tillika 
betonades  att  Bestyreisens  känslor  äfven  delades  af  Sällska- 
pets utom  Bestjnrelsens  krets  stående  medlemmar,  hvilka  eg- 
nade  kanslirådet  ett  vördsamt,  medborgerligt  erkännande  för 
det  arbete  han  nedlagt  i  Sällskapets  tjänst. 

På  samma  gång  Bestyreisen  djupt  beklagade  denna  sin 
förlust,  kunde  den  emellertid  glädja  sig  öfver  att  kanslirådet 
Estlander  kvarstod  som  medlem  af  Bestyreisen,  hvilken  sålunda 
fortfarande  fått  draga  fördel  af  hans  bepröfvade  erfarenhet 
och  lifliga  intresse  för  Sällskapets  angelägenheter. 

Redan  omedelbart  efter  kanslirådet  Estlanders  afgång 
från  ordförandeplatsen  uppstod  bland  Bestyreisens  medlem- 
mar tanken  på  att  Sällskapet  på  •  något  lämpligt  sätt  borde 
visa  sin  tacksamhet  och  erkänsla  för  hans  långvariga  värk- 
samhet som  Sällskapets  Ordförande  och  för  de  stora  förtjän- 
ster han  på  denna  post  inlagt  om  Sällskapet.  Bestyreisen 
har  enhälligt  beslutit  att  till  mötet  ingå  med  förslag  om  att 
utse  kanslirådet  Estlander  till  Sällskapets  hedersordförande. 

Sällskapets  värksamhet  har  under  året  fortgått  utan  stö- 
ringar  på  de  områden  Sällskapet  omfattat  som  sina. 

Af  Sällskapets  publikationer  ha  följande  under  året  ut- 
kommit: 

34:e  delen:  Förhandlingar  och  Uppsatser,  10:de  häftet, 
omfattande  åren  1895  —  96.  Denna  del  innehåller,  förutom 
förhandlingarna  vid  Bestyreisens  möten,  nio  uppsatser  af  lite- 
rärt eller  kulturhistoriskt  innehåll.  Dessutom  ingår  i  häftet 
^Förteckning  öfver  svenska  ortnamn  i  Finland",  uppgjord  af 
en  för  ändamålet  af  Bestyreisen  nedsatt  komité.  Förtecknin- 
gen, som  upptager  öfver  1,100  namn,  har  spridts  i  talrika 
öfvertryck. 

I  detta  sammanhang  må  nämnas  att  Bestyreisen  vidtagit 
åtgärd    om    uppgörande    af  ett  Register  till  delarna  6 — 10  af 


Digiti 


zed  by  Google 


XX  Förhandlingar. 

^Pörhandlingar    och  Uppsatser**.     Registret  kommer  att  utar- 
betas af  amanuensen,  fil.  mag.  Alexander  Boldt. 

35:e  delen:  Katalog  öfver  den  svenska  literaturen  i  Finland 
samt  arbeten  af  inhemska  författare  på  främmande  språk. 
1891 — 95,  uppgjord  af  Yrjö  Hirn. 

För  utgif vande  af  nästa  femårskatalog  har  Bestyreisen, 
sedan  dr  Him  afsagt  sig  uppdraget,  antagit  bibliotekarien, 
lektor  Hugo  Bergroth. 

Bland  arbeten,  som  förberedts  under  senaste  värksam- 
hetsår,  äro  att  nämna  „Värkliga  statsrådet  och  senatorn  Nat- 
hanaél  Gerhard  af  Schulténs  lefveme  af  honom  själf  förfat- 
tadt  på  hans  sjuksäng  om  hösten  1820",  utgörande  ett  intres- 
sant memoarvärk  från  slutet  af  förra  samt  början  af  inneva- 
rande sekel ;  vidare  en  samling  till  Sällskapet  förärade  bref  af 
skalden  Michaél  Choraeus  samt  „  Val  da  vitterhetsarbeten  af 
Jakob  Tengström^,  föregångna  af  en  biografisk  inledning  af 
professor  M.  G.  Schy bergson. 

Följande  afhandlingar  och  meddelanden  ha  anmälts  och 
antagits  till  publikation  i  Sällskapets  ^Förhandlingar  och  Upp- 
satser" : 

Af  professor  G.  Frosterus:  „En  vändpunkt  i  Alexan- 
der 1:8  regering"; 

Af  dr  Yrjö  Hirn:  „0m  utländska  resande  i  Finland  i 
slutet  af  förra  århundradet" ; 

Af  professor  M.  G.  Schybergson:  „0m  Jak.  Teng- 
ströms  värksamhet  vid  riksdagen  i  Norrköping  år  1800"; 

Af  professor  G.  Leinberg:  „Annu  en  abbedissa  i  Nå- 
dendals  kloster",  äfvensom  tvänne  bref  till  N.  von  Rosenstein 
från  presidenten  Tandefelt  och  professor  J.  Bonsdorff  i  Åbo; 
Af  rektor  E.  Lagus  angående  källan  till  den  ryska  ord- 
förteckning, som  förekommer  i  H.  G.  Porthans  undersökning: 
„Be  praecipuis  dialectis  linquaB  fennicse"; 

Af  magister  O.  Hultman  tvänne  meddelanden:  „När 
dog  Sigfrid  Aronus  Forsius?"  samt  „Ett  litet  bidrag  till  'Fin- 
ska deputationens'  historia"; 

Af  magister  Rolf  Lagerborg:  „ Historiska  aktstycken 
rörande  Anjalamannen  K.  H.  Klick"; 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  XXI 

Af  statsarkivarien  R.  Hausen:  „Den  forna  porträttsam- 
lingen p&  Boe  g&rd  i  Borgå  socken**  samt  „Per  Brahes  rela- 
tion till  regeringen  angående  Åbo  akademis  invigning". 

För  publikation  i  förhandlingarna  ha  yttermera  följande 
meddelanden  anmälts: 

Af  magister  Rolf  Lagerborg  en  tilläggsupplysning  till 
professor  Leinbergs  undersökning  om  finska  studerande  utrikes 
före  J640; 

Af  doktor  P.  Nordmann  om  hemorten  för  de  svenskar, 
hvilka  följde  Erik  den  helige  på  hans  korståg  till  Finland 
samt  några  uppgifter  om  biskop  Thomas; 

Af  professor  M.  G.  Sch y bergson  några  anteckningar 
ur  det  genom  M.  Choraeus'  värser  kända  „ Fiskargubbens  biblio- 
tek" å  Jokkis  gård  i  Tammela. 

På  anhållan  af  förlagsaktiebolaget  Söderström  &  C:o  har 
Bestyreisen  genom  en  för  ändamålet  nedsatt  komité  dragit  för- 
sorg om  fastställandet  af  ett  textexemplar  för  åstadkommande 
af  en  korrekt  upplaga  af  ^Fänrik  Ståls  sägner".  På  upp- 
drag af  komitén  har  dr  Hjalmar  Appelqvist  upptecknat  och 
sammanstält  varianterna  till  sägnerna,  och  komma  dessa  att 
i  sinom  tid  offentliggöras  i  Sällskapets  „ Förhandlingar  och 
Uppsatser" . 

Sällskapets  stipendier  för  folkloristiska  uppteckningar 
under  senaste  sommar  ha  tilldelats  studeranden  Werner  Kar- 
sten med  uppdrag  att  i  Kimito,  Hitis,  Dragsfjärd  m.  fl.  sock- 
nar insamla  historiska  sägner,  ordspråk,  dansmelodier  m.  m.; 
folkskolläraren  M.  Forss  för  bedrifvande  af  likartade  forsk- 
ningar i  Korsnäs,  Malaks,  Pörtom  och  Närpes,  samt  klockare- 
och  orgelnistkandidaten  O.  W.  F.  Sjöberg  för  att  i  Replot 
och  Bergö  m.  fl.  socknar  i  hufvudsak  uppteckna  dansmelodier. 
Af  Sällskapets  stipendiater  ha  studerandena  W.  Karsten  och 
J.  Torckell,  folkskol  lärarena  A.  Jakobsson  och  J.  A.  Strand- 
berg, landthushållaren  K.  F.  Juselius  samt  klockare-  och  or- 
gelnistkandidaten O.  W.  F.  Sjöberg  insändt  sina  samlingar, 
hvilka  införlifvats  med  Sällskapets  arkiv.  Dessutom  har  till 
arkivet  inlösts  en  samling  skrock,  folktro,  vidskepliga  pläg- 
seder  och  bruk  i  Sideby  af  seminariieleven  Ertil  Norrback 
samt  en  samling  folklorestik  af  hr  H.  A.  R.  Sjöberg  i  Replot. 


Digiti 


zed  by  Google 


XX  T  T  Förhandlingar, 


Enär  samlingarna  af  folkvisor  och  folksagor  redan  äro 
tämligen  fullständiga,  har  Bestyreisen  nedsatt  en  komité  för 
uppgörande  af  nytt  program  för  fortsatta  insamlingar  af  folk- 
loristiska  alster  i  landets  svenska  bygder.  £nligt  komiténs 
äsikt  borde  af  stipendiaterna  under  närmaste  framtid  insamlas 
historiska  sägner,  lokaltraditioner,  g&tor  och  ordstäf,  seder  och 
bruk,  lekar  med  och  utan  sång,  dansmelodier,  skrock  och  vid- 
skepelse, barnvisor,  barnrim,  vägg-  och  vallvisor,  hvarjämte 
uppmärksamheten  småningom  borde  börja  ikstas  vid  ortnamn 
m.  m.  För  framtiden  borde  Sällskapets  stipendiater  äfven 
erhålla  af  sakkunniga  utarbetade  instruktioner,  dem  de  egde 
att  noggrant  följa  och  hvilka  borde  uppgöras  på  basen  af  hvad 
tidigare  insamlats  å  de  orter,  dit  stipendiaterna  af  Sällskapet 
sändas.  Detta  program  har  godkänts  af  Bestyreisen  och  redan 
tillämpats  vid  bortgifvandet  af  de  senaste  stipendierna. 

Enligt  af  skattmästaren  till  Bestyreisen  afgifven  rapport 
rörande  Sällskapets  ekonomiska  ställning  under  senaste  år  ha 
inkomsterna  stigit  till  30,241  mark  21  penni  samt  utgifterna 
till  J  6,720  mark  73  penni.  Behållningen  utgjorde  således 
13,514  mark  50  penni. 

Sällskapets  årliga  pris,  stort  2,000  mark,  som  denna 
gång  enligt  den  faststälda  ordningsföljden  skulle  tilldelas 
någon  författare  af  arbeten  rörande  Finlands  historia  och 
literatur,  utgifna  under  treårsperioden  1895 — 1897,  har  af 
Bestyreisen  tilldömts  statsrådet  Th.  Rein  för  förra  delen  af 
hans  biografi  öfver  J.  W.  Snellman.  Det  historiska  priset  har 
tidigare  tilldelats  professor  K.  K.  Tigerstedt  1889,  professor  M. 
G.    Schybergson    1892    och    docenten  C.  von  BonsdorfF  1895. 

På  grund  af  de  stora  förtjänster  professor  J.  E.  Ström- 
borg genom  sitt  arbete  ^Biografiska  anteckningar  om  J.  L. 
Runeberg"  inlagt  om  Runebergsforskningen,  har  Bestyreisen 
enhälligt  beslutit  hos  årsmötet  föreslå  professor  Strömborg  till 
hedersledamot  i  Sällskapet. 

Som  en  glädjande  händelse  under  året  är  att  anteckna, 
att  Sällskapet  af  aflidna  apotekareenkan  Maria  Lindeman  från 
Åbo  ihågkommits  med  en  donation  af  5,000  mark.  Det  är 
den  andra  donation,  som  tills  dato  tillfallit  Svenska  Literatur- 
sällskapet.     Då    aflidna  fru  Lindemans  bo  för  närvarande  be- 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar,  XX  II  I 


finner   sig  under  utredning,  ha  medlen  ännu  ej  kunnat  öfver- 
lämnas  till  Sällskapet. 

Den  vädjan  Bestyreisen  på  hösten  1896  genom  utsända 
listor  riktade  till  intresserade  personer  att  anteckna  sig  som 
medlemmar  af  Sällskapet,  har  fortfarande  burit  frukt.  Under 
årets  lopp  har  Sällskapets  medlemsantal  ökats  med  omkring 
50  stiftande  medlemmar,  10  ständiga  medlemmar  och  160  års- 
medlemmar.  På  grund  af  det  talrika  antalet  nya  medlemmar 
har  Bestyreisen  beslutit  att  i  det  under  utgifning  varande  häf- 
tet af  „ Förhandlingar  och  Uppsatser*  låta  trycka  en  ny  för- 
teckning öfver  Sällskapets  samtliga  medlemmar. 

I  de  hyllningar,  som  nyss  egnats  skalden  Z.  Topelius 
vid  fj^lda  80  år,  har  Bestyreisen  å  Sällskapets  vägnar  tagit 
del  genom  att  till  sin  värderade  hedersledamot  aflåta  en 
adress,  som  framlämnades  till  skalden  på  hans  födelsedag  den 
14:de  sistlidne  januari. 

Sällskapet  har  haft  att  beklaga  förlusten  af  sin  korre- 
sponderande ledamot,  arkivarien  vid  Kongl.  riksarkivet  Erna- 
nml  Wilhelm  Bergman^  som  afled  i  Stockholm  den  30  sistlidne 
september. 

Arkivet  har  under  året  ökats  med  flera  värdefulla  för- 
äringar,  bland  hvilka  må  nämnas  Nathanael  Gerhard  af  Schul- 
téns  lefveme  af  fröken  Jaquette  af  Schultén,  Michaél  Choraeus' 
bref  af  professor  E.  Bonsdorff,  afskrifter  af  brefsamlingen  på 
Pernå  gård  i  Reso  socken  af  fröken  Alfhild  von  Schantz,  af- 
lidne  skalden  Gabriel  Lagus'  efterlämnade  manuskript  af  dok - 
torinnan  Mimmi  Lagus,  bref  af  A.  I.  Arwidsson  af  fältprosten 
Clas  Collan  m.  m.  Då  Sällskapets  manuskriptsamling  ansen- 
ligt tillväxt  under  årens  lopp  och  numera  innehåller  talrika 
dyrbara  och  värdefulla  handskrifter,  har  Bestyreisen  uppdra- 
git åt  arkivarien  att  i  „ Förhandlingar  och  Uppsatser"  trycka 
en  förteckning  öfver  samlingens  innehåll. 

Af  K.  senaten  har  Sällskapet  fått  mottaga  den  medalj  i 
silfver,  som  präglats  till  åminnelse  af  aftäckandet  af  minnes- 
stöden  öfver  Kejsar  Alexander  U. 

Af  Sällskapets  ombudsmän  i  landsorten  ha  under  året 
afgått  ombudsmannen  i  Nyslott,  häradshöfning  F.  Forss,  i 
Kaskö    hofrättsrådet    G.    AminofF,  i  Tammerfors    kaptenen  F. 


Digiti 


zed  by  Google 


XXI  v  Förhandlingar. 


Mörtengren  och  i  Tomeå  häradshöfding  K.  J.  Boström.  Till 
nya  ombudsmän  ha  utsetts:  i  Nyslott  låneveterinären  K.  Öster- 
berg, i  Kaskö  tullförvaltar  L.  Nilsdorflf,  i  Tammerfors  doktor 
Evald  Bergroth  och  i  Tomeå  öfverforstmästaren  F.  M.  La- 
gerblad. 

Slutligen  må  nämnas  att  Bestyreisen  anhållit  hos  docen- 
ten dr  C.  von  BonsdorflF,  att  han  ville  hålla  föredrag  vid  detta 

årsmöte. 

Arvid  Hultin. 


Arkivariens    årsberättelse  den  5  febru- 
ari 1898. 

Sedan  det  visat  sig,  att  de  i  vårt  land  under  senaste 
decennier  hopbragta  samlingarna  af  svenska  folkvisor,  sagor 
och  sägner  redan  blifvit  så  omfattande,  att  värdefullare  alster 
inom  dessa  grenar  af  folklore  knappast  annat  än  i  upprepade 
varianter  kunde  erhållas,  har  Svenska  Literatursällskapets  Be- 
styrelse  beslutit  att  något  inskiänka  programmet  för  de  sti- 
pendiater, hvilka  fortfarande  på  Sällskapets  bekostnad  utsän- 
das till  våra  svenska  bygder  för  att  göra  folkloristiska  anteck- 
ningar. Denna  inskränkning  har  måhända  varit  orsaken  till 
att  de  under  året  till  arkivet  inkomna  fyra  samlingarna  varit 
mindre  innehållsrika  än  förut.  Rikast  har  skörden  varit  af 
ordspråk  och  gåtor,  hvilka  uppgå  till  omkring  700  nummer. 
Visserligen  mindre  talrika,  men  af  större  intresse  äro  de  del- 
vis ganska  utförliga  skildringarna  al  vidskepliga  seder  och 
bruk,  hvaraf  nummerantalet  utgör  något  mer  än  200.  Af 
historiska  sägner  förekomma  i  fjolårets  samlingar  endast  ett 
par  tiotal,  hvarjämte  de  äro  ofullständiga  och  bristfälliga,  be- 
roende synbarligen  på  upptecknames  obekantskap  med  ämnet, 
men  redan  det  lilla,  som  erhållits,  vittnar  om  att  på  detta 
område  intressanta  f3nid  borde  kunna  göras.  Slutligen  hafva 
samlingarna  af  ringlekar  och  andra  folklekar  ökats  med  vid- 
pass  halftannat  hundrade,  till  en  del  åtföljda  af  melodier. 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar,  XXV 

För  öfrigt  har  manuskriptsamlingen  under  det  förflutna 
året  riktats  med  värdefulla  g&fvor  af  bref  från  eller  till  per- 
soner, hvilkas  namn  tillhöra  historien.  —  Af  professor  Ernst 
Bonsdorff  har  Sällskapet  f^tt  mottaga  en  samling  af  33  origi- 
nalbref  från  skalden  Mikael  Choraeus  till  bröderna  Nils  och 
Lars  Göranssöner  Mathesius.  Den  förre  var  pedagog  och  ka- 
pellan  i  Nykarleby,  den  senare  kapellan  i  Jakobstad.  Bref- 
ven  äro  daterade  Åbo,  Runsala,  Jockis,  Tervik  och  Carlberg 
mellan  åren  1799  och  1805.  De  innehålla  talrika  upplysnin- 
gar om  det  literära  lifvet  under  denna  tid  och  särskildt  om 
skaldens  egen  värksamhet  på  detta  område. 

Doktorinnan  Mimmi  Lagus  har  till  Sällskapet  förärat  en 
betydande  mängd  manuskript,  tillhörande  aflidne  skalden  Ga- 
briel Lagus'  literära  kvarlåtenskap.  Ett  stort  konvolut  inne- 
håller åtskilligt  rörande  Mikael  Choraeus,  hvars  lefnadsöden 
Lagus  nyligen  skildrat.  Där  finnas  afskrifter  af  bref  från 
Choraeus  till  F.  M.  Franzén,  till  bröderna  Mathesius  m.  fl.; 
vidare  afskrifter  af  otrykta  poem  af  Choraeus,  af  recensioner 
öfver  hans  dikter,  af  uttalanden  angående  musiken  till  dem 
och  annat  mer.  I  ett  annat  konvulut  finnas  bland  annat  af- 
skrifter af  bref  till  Franzén  från  Ruthström,  Tengström,  Leo- 
pold m.  fl.  samt  af  tvänne  bref  från  Franzén  till  Porthan. 

Den  redan  förut  rika  samlingen  af  bref  från  A.  I.  Ar- 
vidsson, som  Svenska  Literatur  sällskapet  äger,  har  ytterligare 
ökats  genom  tvänne  gåfvor,  den  ena  utgörande  7  st.  original- 
bref  från  åren  1839—1843,  förärade  af  fältprosten  Clas  Col- 
lan  i  Parikkala,  den  andra  bestående  af  23  st.  bref  i  afskrift, 
adresserade  till  J.  J.  Pippingskiöld  under  åren  1815 — 1822 
och  donerade  åt  Sällskapet  af  fröken  Alfhild  von  Schantz  å 
Pemå  gård  i  Reso  socken.  Den  förra  af  dessa  samlingar 
meddela  upplysningar  om  literära  förhållanden  i  Sverige,  sär- 
skildt om  C.  J.  L.  Almqvist;  den  senare  rör  sig  om  förhål- 
landena i  Åbo,  men  innehåller  också  underrättelser  från  en 
resa  till  och  vistelse  i  Stockholm  år  1816. 

Fröken  von  Schantz  har  dessutom  tillsändt  Sällskapet 
tvänne  opublicerade  resebref  från  professor  Immanuel  Ilmoni, 
daterade  Berlin,  Milano  och  Heidelberg  åren    1828 — 1830. 


Digiti 


zed  by  Google 


XXVI  Förhandlingar. 


Bland  de  under  sistförflutna  år  inlämnade  manuskripten 
hafva  icke  upptagits  de,  som  afsedts  för  tryckning  i  snart 
utkommande  häfte  af  ^Pörhandl ingår  och  Uppsatser**.  Emel- 
lertid kvarligga  i  arkivet  till  ett  följande  år  en  samling  histo- 
riska aktstycken  rörande  anjalamannen  K.  H.  Klick,  hvilka 
meddelats  af  fil.  magister  R.  Lagerborg,  äfvensom  en  uppsats 
om  Jakob  Tengströms  värksamhet  vid  riksdagen  i  Norrköping, 
författad  af  professor  M.  G.  Schybergson. 

Arkivets  bokförråd  har  liksom  tillförene  hufvudsakligen 
förstärkts  medels  bytesexemplar,  inkomna  från  föreningar  och 
institutioner,  med  hvilka  Svenska  Literatursällskapet  i  Finland 
står  i  korrespondens.  Härtill  komma  årgångarna  1834,  1839 
och  1840  af  Helsingfors  Tidningar  samt  Helsingfors  Morgon- 
blad för  år  1832.  Emellertid  har  biblioteket  nu  iått  mottaga 
en  gåfva  af  säreget  intresse.  I  ett  tredje  konvolut,  som  åt- 
följde de  af  doktorinnan  M.  Lagus  skänkta  manuskriptsamlin- 
garna, finnas  innelykta  de  fragment  af  tryckalster  och  korrek- 
tur, hvilka  doktor  Lagus  funnit  såsom  stoppning  i  pärmen  till 
1693  års  dombok  för  Viborgs  stad  och  hvarom  han  publicerat 
ett  utförligt  meddelande  i  ^Förhandlingar  och  Uppsatser**  för 
åren  1893 — 1894.  Dessa  blad  utgöra  visserligen  blott  frag- 
ment, men  de  äro,  såsom  i  nämda  uppsats  meddelats,  „i  ordets 
egentligaste  mening  unika**,  enär  de  alla  tillhöra  förut  full- 
komligt okända  arbeten. 

På  Svenska  Literatursållskapets  eget  förlag  hafva  under 
år  1897  utkommit  tomema  XXXII,  XXXni,"  XXXIV  och 
XXXV  innehållande  Åbo  universitets  lärdomshistoria.  6.  Na- 
turalhistorien  af  Otto  E.  A.  Hjelt,  Raseborgs  slotts  historia 
af  Torsten  Hartman,  „ Förhandlingar  och  Uppsatser**  10,  och 
Katalog  öfver  den  svenska  literaturen  i  Finland  af  Yrjö  Him, 
I  särtryck  har  dessutom  utgifvits  Förteckning  öfver  svenska 
ortnamn  i  Finland.  Af  alla  dessa  arbeten  finnas  några  tiotal 
exemplar  i  arkivet. 

Elit  Ltgerblid. 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  XX  VI I 


Revisionsberättelse. 

Utsedde  att  granska  Svenska  Literatursällskapets  i  Fin- 
land räkenskaper  och  förvaltning  för  år  ]897  hafva  under- 
tecknade vid  genomgåendet  af  räkenskaperna  funnit,  att  Säll- 
skapets behållning  vid  sagda  års  utgång  utgjordes  af: 

Obligationer Äy:  134,349:  52 

Aktier „  6,640 

Bankdepositioner ^  41,000 

Medlemsafgifter „  1,180 

Å  löpande  räkning  insatta  ....      ^  13,825:  28 

Upplupna  räntor „  1,645:  99 

Kassa  2,963:  30,  tillgodohafvande 

hos  arkivarien  374:  67  .  .  .  .      ^  3,337:  97 

ÄÄ/:  201,978:  76 

Dessa  tillgångar  motsvarade: 

Victor  Höckerts  fond ^if  81,582:  09 

Stiftames  fond ^  85,359:  55 

Ständiga  medlemmars  fond    ...  „  16,522:  62 
Bidraget    ur    Längmanska    dona- 
tionsfonden    „  5,000:  — 

Vinst-  och  förlusträkningen  ...  ,,  13,514:  50 

^  201,978:  76 

Behållningen   för    1897  öfversteg 

1896  års  behållning  med  .  .  .  ^     14,668:  27 

Vinst-  och  förlusträkningen  för   1897  visar: 

Debet. 
Prisbelöningar   4,000:  — ,  förfat- 

tarehonorarier  3,241:  —    .  .  .  Sm^       7,241:  — 
Tryckningskostnader    3,971:    24, 

häftningskostnader  879:   —  .  .  ^yp       4,850:  24 
Transport  ffm^     12,091:  24 


Digiti 


zed  by  Google 


XXVIII  Förhandlingar, 

Transport  ^^  12,091:  24 

Stipendier  600:  — ,  inköpta  sam- 
lingar 200:  — „  800:  — 

Aflöningar  800:  — ,  annonser  233: 

35 „  1,033:  35 

Diverse    omkostnader    1,471:   57, 

agio   14:  — „  1,485:  57 

Stiftames  fond „  1,316:  57 

Balansräkning „  13,514:  50 

^  30,241:  23 

Kredit. 

Balans ^^  5,905:  89 

Arsmedlemmars  konto ..  5,150:  — 

Intressen    7,239:    02,    dividender 

311:  —     7,550:  02 

Försålda  skrifter „  301:  99 

Bidrag  ur  Längmanska  fonden    .      „   *  3,333:  33 

Statsbidrag .   .      „  8,000:  — 

%:  30,241:  23 

H varken  förvaltning  eller  räkenskaper  hafva  lämnat  nå- 
got skäl  till  anmärkning,  hvarför  undertecknade  föreslå  full 
ansvarsfrihet  åt  Sällskapets  styrelse  för  år   1897. 

Helsingfors,  den  4  februari   1898. 

Leon,  Borgsirmn.  Victor  Öhberg. 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  XXIX 


Funktionärernas    sammanträde  den  16 
februari  1898. 

Beslöts  att  på  grund  af  ökadt  arbete  föreslå  för  Besty- 
reisen höjandet  af  arkivariens  arvode  från  500  till  600  mark. 

Likaledes  beslöts  att  hemställa  om  att  arvodet  för  Prä- 
steståndets protokoll,  som  enligt  ett  tidigare  beslut  faststälts 
till  20  mark  per  ark,  skulle  beräknas  enligt  den  sedermera 
vid  mötet  den  19  september  1895  faststälda  tariff  för  beräk- 
nandet af  arvodet  för  Sällskapets  publikationer.  Enligt  denna 
tariff  skulle  arvodet  blifva  40  mark  per  ark. 

Uppgjordes  följande  förslag  till  budget  för  år  1898, 
hvilket  skulle  föreläggas  Bestyreisen  till  stadfåstelse : 

Inkomster. 
Behållning  från  1897 %C  13,514:  50 

Härifrån  afgå  följande  poster  upptagna  på  1897  års 
budget : 

Arvode  för  Prästeståndets  pro- 

tokoU 55^:      700:  — 

Häftningskostnader  för  d:o .  .      „        300:  — 

Förhandlingar    och   Uppsatser 

häftet   11 „     4,000:  — 

Porthans  brefväxling „     3,000:  — 

Åbo  universitets  lärdomshisto- 
ria- VII .     4,000:  —  55y:  12,000:  — 


Summa  behållning 55^  1,514 

Intressen  och  dividender „  7,500: 

Årsafgifter „  5,000 

Försålda  skrifter „  400 

Statsbidraget „  8,000 

Bidrag  ur  Längmanska  fonden „  1,000 


Summa  ^i^  23,414 


50 


50 


Digiti 


zed  by  Google 


XXX  Förhandlingar. 


Utgifter. 

Sällskapets  pris ^^  2,000 

Ränta  till  stiftarenas  fond „  1,400; 

Ailöningar „  960; 

Distributions-  och  förvaltningskostnader  ...  „  1,940; 

Resestipendier „  600; 

Tillskottsarvode  för   Prästest&ndets  protokoll  „  700; 

Jac.  Tengströms  vitterhetsarbeten „  3,600; 

N.  G.  af  Schulténs  memoirer „  1,400; 

Michaél  Choraeus'  bref „  1,300; 

Bidrag  till  Nordmaxms  Valda  aktstycken  till 

Finlands  historia „  500; 

Register  till  Förhandlingar  och  Uppsatser  .  .  „  500 

Äbo  Universitets  lärdomshistoria  (Teologin  2)  „  4,000 

(Kemin)   .  .  „  3,000; 

För  oförutsedda  ändamäl „  1,514 


Summa  ^^  23,414 
Arvid  Hultln. 


50 


50 


Bestyreisens    sammanträde    den  17  fe- 
bruari 1898. 

Vid  anstäldt  val  af  Funktionärer  för  innevarande  är  åter- 
valdes enhälligt  till  ordförande  professor  M.  G.  Schybergson, 
till  viceordförande  professor  F.  Gustafsson,  till  arkivarie  lektor 
E.  Lagerblad,  till  skattmästare  direktör  S.  XuUhem  samt  till 
sekreterare  amanuensen  A.  Hultin. 

Beslöts  pä  förslag  af  Funktionärerna  att  höja  arkivariens 
arvode  från  500  till  600  mark  på  grund  af  det  ökade  arbete 
han  erhållit  genom  öfvertagandet  af  Sällskapets  förlagsrörelse. 

Likaledes  godkändes  Funktionäremas  förslag,  att  arvodet 
för  Prästeståndets  protokoll  skulle  beräknas  enligt  den  år  1895 
faststälda  tariiFen  å  40  mark  per  ark.  På  förslag  af  Ord- 
foranden  beslöts  att  arvodet  för  Förhandlingarna  hädanefter 
skulle  utgå  enligt  den  högre  tariffen  å  96  mark  per  ark. 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar,  XXXI 


Hr  Lagus  päpekade  det  oegentliga  i  att  enligt  1895  års 
tariff  arvodet  för  urkundssamlingar  i  det  större  och  mindre 
formatet  utgick  efter  samma  beräkningsgrund  å  40  mark  per 
ark,  ehuru  skilnaden  mellan  de  båda  formaten  icke  var  oväsent- 
lig. Hr  Lagus  yrkade  på  någon  förändring  i  denna  punkt. 
Frågan  öfverlämnades  till  Punktionärerna  att  förberedas  till 
följande  sammanträde. 

Upplästes  Funktionäreruas  förslag  till  budget  för  år  1898. 

Hr  Estlander  meddelade  att  det  nu  skulle  kunna  finnas 
utsikt  till  publicerande  af  den  till  Sällskapet  förärade  volym 
innehållande  en  samling  öfversättniugar  från  1700-talet  efter 
franska  skalder,  hvilken  samling  enligt  förmodan  härrörde 
af  riksrådet  Josias  Gederhjelm.  Samlingen  var  af  icke  ringa 
intresse  såväl  på  grund  af  öfversättningens  förtjänst  som  eme- 
dan den  ådagalade  det  franska  inflytandet  på  denna  tid.  Dr 
Th.  Dillner  hade  förklarat  sig  villig  att  utgifva  arbetet  och 
förse  det  med  nödiga  kommentarier.  Hr  Estlander  hemstälde 
därför  att  detta  arbete  skulle  upptagas  på  innevarande  års 
budget,  och  något  annat  i  stället  uteslutas. 

Hr  Gustafsson  ifrågasatte  huruvida  offentliggörandet  af 
detta  arbete  kunde  komma  i  fråga,  då  öfversättaren  icke  var 
finländare. 

Härtill  genmälde  hr  Estlander,  att  öfversättaren  visserligen 
ej  var  finländare,  men  att  volymen  hade  blifvit  funnen  här. 
Enligt  hans  mening  var  literaturen  före  1809  gemensam  och 
det    vore  orätt  att  därförinnan  inlåta  sig  på  någon  boskilnad. 

Beslöts  att  upptaga  ifrågavarande  arbete  å  årets  budget 
i  stället  för  M.  Choraeus'  bref,  hvilka  förmodades  icke  hinna 
blifva  kompletterade  och  tryckfärdiga  under  årets  lopp.  Be- 
stämmandet af  format  och  beräkning  af  arvode  öfverlämnades 
åt  Funktionärerna. 

Ordföranden  anmälde  att  manuskriptet  till  matematikens, 
fysikens  och  astronomins  historia  vid  Åbo  universitet  af  K.  F. 
Slotte  numera  var  färdigt  och  hade  öfverlämnats  till  Bestyrei- 
sen. Beslöts  att  omedelbart  skrida  till  tryckning  af  arbetet, 
som  skulle  bilda  sjunde  delen  af  Åbo  universitets  lärdomshistoria. 

Då  hr  Slotte  anmält,  att  han  icke  kunde  åtaga  sig  att 
utarbeta    kemins     historia,    hade    Ordföranden    vändt    sig    till  = 


Digiti 


zed  by  Google 


XXXII  Förhandlingar. 


professor  K.  Tigerstedt  i  Stockholm,  som  äfven  förklarat  sig 
villig  att  öfvertaga  denna  uppgift.  Beslöts  att  kemins  historia 
skulle  bilda  7:de  delens  andra  häfte  af  Åbo  universitets  lär- 
domshistoria. 

Folkhögskoleföreståndaren  Uno  Stadius  hade  inlämnat  till 
Bestyreisen  auditör  Carl  Ekmans  dagboksanteckningar  frän 
kriget  1788—1790,  funna  hos  fru  Gadolin-Holmberg  i  Esbo. 
Anteckningarna  för  åren  1788  och  1789  voro  af  skrifter,  för 
1790  original. 

Hr  Hausen  hemstälde  huruvida  icke  statsarkivet,  som 
redan  egde  de  två  första  årens  anteckningar  i  original,  äfven 
kunde  få  inlösa  1790  års  originala  anteckningar.  Bestyreisen 
samtykte  för  sin  del  härtill,  men  uppdrog  tillika  åt  hr  Hau- 
sen att  till  nästa  möte  inkomma  med  utlåtande,  huruvida  en 
publikation  af  anteckningarna  vore  att  påtänka. 

Ordföranden  anmälde  till  intagning  i  „ Förhandlingar  och 
Uppsatser^  en  af  hr  Artur  TheslefP  inlämnad  samling  bref 
från  1600-talet,  funna  i  ett  privatarkiv.  Till  bref  vens  offent- 
liggörande bifölls. 

Upplästes  följande  skrifvelse: 

Till  Bestyreisen  för  Svenska  Literatursällskapet  i  Finland, 

Undertecknad  får  härmedelst  ödmjukast  tillkännagifva, 
att  jag  icke  ännu  kan  inlämna  någon  samling  af  skrock  och 
vidskepelse,  ordspråk  och  gåtor  m.  m.,  emedan  jag  blef  tvun- 
gen att  afbryta  min  resa  i  sista  somras  och  måste  därför  £h 
fortsätta  nästa  sommar  med  insamlandet  och  då,  som  jag  hop- 
pas, med  önskadt  resultat,  hvarför  jag  i  september  skall  in- 
lämna samlingen.  —  Omkring  40  ordspråk,  gåtor  och  dialek- 
ter, samt  några  anteckningar  öfver  seder  och  bruk  vid  fisket 
i  Kaskö  är  det  enda,  som  jag  hann  uppteckna. 

Högaktningsfullt 

M.  Forss. 

Beslöts  att  afvakta  samlingarnas  kompletterande  och  in- 
sändande   inom  utgången  af  nästkommande  september  månad. 

Hr  Hausen  redogjorde  för  innehållet  af  ett  af  räntmästar 
V.    Falck    till   statsarkivet  föräradt  litet  häfte  dagboksanteck- 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar,  XXXIII 

ningar  från  slutet  af  förra  och  början  af  detta  sekel  af  Agata 
Eleonora  Timni  (född  1780),  dotter  till  egaren  af  Kauttua 
bruk.  brukspatronen  Johan  Parmen  Timm,  samt  sedermera 
gift  med  viceordföranden  i  senaten,  geheimerådet  Anders  Hen- 
rik Falck.  Anteckningarna  sluta  år  1833.  Då  de  gifva  en 
god  bild  af  samhälls-  och  familjelifvet  på  den  tiden,  beslöts 
att  påtänka  en  publikation  af  desamma  i  Sällskapets  skrifter 
och  föreslogs  att  de,  ifall  intet  hinder  möter,  skulle  trj^ckas 
tillsammans  med  N.  G.  af  Schulténs  memoirer. 

Arvid  Hulttn. 


Funktionärernas  sammanträde  den  17 
mars  1898. 

Beslöts  att  föreslå  till  nya  ombudsmän:  i  Lojo  i  stället 
för  vicehäradshöfding  A.  Allén,  som  bortflyttar  från  orten, 
stationsinspektor  Wenzel  Kotkirch;  i  Nystad  i  stället  för  af- 
lidne  borgmästaren  Gideon  von  Qvanten  konsul  Erik  Öavön 
samt  i  Villmaiistrand  i  stället  för  hofrättsassessor  A.  Linde- 
(^vist  öfverstelöjtnanteu  A.  P.  J.  Aminotf. 

Bestyreisen  hade  uppdragit  åt  Funktionärerna  att  be- 
stämma format  och  arvode  för  den  samling  öf ver  sättningar 
från  1700-talet,  hvilken  för  Sällskapets  räkning  kommer  att 
utgifvas  af  dr  Th.  Dillner.  Arvodet  faststäldes  till  40  mark 
per  ark  och  skulle  arbetet  tryckas  i  det  större  formatet. 

Med  anledning  af  Bestyreisens  uppdrag  till  Funktionä- 
renia att  inkomma  med  förslag  till  förändring  af  den  år  1895 
antagna  tariffen,  enligt  hvilken  arvodet  för  urkundssamlingar 
i  det  större  och  mindre  formatet  honorerades  efter  samma  be- 
räkningsgrund a  40  mark  per  ark,  beslöts  att  föreslå,  att 
arvodet  för  urkundsamlingar  i  det  mindre  formatet  hädanefter 
skulle  beräknas  efter  30  mark  per  ark.  I  särskilda  fall,  då 
tvifvel  kunna  uppstå  angående  den  uppstälda  tariffens  tillämp- 
lighet, skulle  Funktionärerna  ega  att  besluta. 

Arvid  Huitin. 


3 


Digiti 


zed  by  Google 


XXXrV  Förhandlingar. 


Bestyreisens  sammanträde  den  17  mars 
1898. 

Ordföranden  yttrade: 

Sedan  Bestyreisen  senast  var  samlad,  har  fosterlandet 
och  Sällskapet  lidit  en  djupt  känd  förlust  genom  Sällska- 
pets hedersledamot  Zachris  Topelius*  död  den  ii  mars.  Den 
tid  åk  han  först  framträdde  såsom  diktare  och  då  hans  dikt- 
ning slog  ut  i  rik  fägring,  var  vår  svenska  literaturs  storhets- 
tid, då  den  mäktigt  vaknande  fosterländska  känslan  gaf  sig 
uttryck  i  poesin  och  från  denna  öfvergick  till  olika  värk- 
ningsområden.  Zachris  Topelius  blef  denna  tids  idealer  tro- 
gen intill  slutet  och  återgaf  dem  med  oförlikneligt  behag  i 
sång  #ch  saga.  Ej  minst  hafva  vi  att  tacka  honom  för  att 
han  i  vidsträkta  kretsar  vakt  och  eldat  kärleken  till  vår  forn- 
tid. Hans  minne  skall  lefva  aktadt  och  äradt  i  detta  Säll- 
skap, liksom  i  hela  norden  och  vidt  utöfver  dess  gränser.  Jag 
ber  Bestyreisens  medlemmar  genom  att  uppstiga  från  sina 
platser  hedra  Sällskapets  aflidna  hedersledamot. 

Härpå  beslöts  att  genom  Sällskapets  hedersordförande 
nedlägga  en  krans  på  statsrådet  Topelius'  graf  och  att  Besty- 
reisen   en    corps    skulle  deltaga  i  begrafningshiigtidligheterna. 

Upplästes  följande  skrifvelser: 

NIKOLAI  den  andre,  Kejsare 
och  Sjelf herrskare  öfver  hela  Ryss- 
land, Tsar  af  Polen,  Storfurste  till 
Finland  etc,  etc,  etc. 

Till  Svenska  Lit^afnrsällskapet  i  Finland, 

I  anledning  af  Finlands  vid  senaste  landtdag  församlade 
Ständers  därom  hos  Oss  gjorda  underdåniga  anhållan  hafve 
VI  funnit  godt  i  nåder  bevilja  ett  anslag  af  femtusen  (5,000) 
mark  för  att  årligen  under  en  tid  af  tio  år,  räknad  t  från  och 
med    innevarande  år   1898,  utdelas  såsom  premier  åt  förtjänta 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  XXXV 


skönliterära  författare  på  svenska  eller  finska  språket  efter 
det  åt  Finska  Literatursällskapet  och  Svenska  Literatnrsäll- 
skapet  i  Finland  hvarje  gång  lämnats  tillfälle  att  därtill  upp- 
göra förslag;  och  vele  "VH!  därhos  i  nåder  bemyndiga  Vår  Se- 
nat för  Finland  att  vidtaga  de  närmare  åtgärder,  som  för  pre- 
miemas utdelande  kunna  erfordras;  hvilket  samt  att  berörda 
anslag  skall  i  staten  observeras  under  sjunde  hufvudtiteln  och 
anslag  för  vetenskap  och  skön  konst  Eder  till  kännedom  här- 
igenom i  nåder  meddelas. 

Helsingfors,  den  22  februari  1898. 

Enligt  Hans  Kejserliga  Majestäts  Eget  Beslut 

och  i  Dess  Höga  Namn, 

Dess  tillförordnade  Senat  för  Finland: 

(\  Tudeer.  Z,  Yrjö-Koskinen.        G.  von  Troil. 

K.  F.  Igmiiim,     J,  G.  Sohlman.  Hjalmar  Palin, 

Wald.  Eneb€7'g,      Ossian  Bergboni,  Lennart  Gripenherg, 

AI  fr.  Charpentier. 

J.  X.  Bärnlund. 


Till  Svenska  Literatursällskapet  i  Finland. 

Sedan  Hans  Kejserliga  Majestät  medels  denna  dag  ut- 
färdadt  nådigt  bref  beviljat  ett  anslag  af  femtusen  mark  för 
att  årligen  under  en  tid  af  tio  år,  räknadt  från  och  med  inne- 
varande år  1H98,  utdelas  såsom  premier  åt  förtjänta  skön- 
literära författare  på  svenska  eller  finska  språket,  efter  det  åt 
Finska  Literatursällskapet  och  Svenska  Literatursällskapet  i 
Finland  hvarje  gång  lämnats  tillfälle  att  därtill  uppgöra  för- 
slag, samt  bemyndigat  Kejserliga  Senaten  att  vidtaga  de  när- 
mare åtgärder,  som  för  premiernas  utdelande  kunde  erfordras, 
har  Kejserliga  Senaten  funnit  godt  anbefalla  Literatursällska- 
pet att  i  samråd  med  Finska  Literatursällskapet  uppgöra  och 
till  Kejserliga  Senaten  insända  ett  förslag  till  premiering  af 
i  landet  under  åren  1896—1897  på  nämnda  språk  utkomna 
skönliterära  originalarbeten,  hvilket  Ecklesiastik  Expeditionen, 
jämlikt  Kejserliga  Senatens  beslut,  fUr  Literatursällskapet  till 
kännedom  och  efterrättelse  härigenom  meddela. 

Helsingfors  den  22  februari   1898. 
Z.  Yrjö-Koskinen, 

J.  N.  Bämlund. 


Digiti 


zed  by  Google 


XXX  \'I  Förhandlingar, 

Med  anledning  af  dessa  skrifvelser  föreslog  Ordföranden 
att  Bestyreisen  skulle  utse  tre  delegerade  och  inbjuda  finska 
literatursällskapet  att  äfven  utse  tre  medlemmar  till  en  ge- 
mensam delegation  för  att  uppgöra  förslag  till  grunderna  for 
den  ifrågasatta  premieringen.  Sedan  detta  förslag  understödts 
af  hrr  Estlander,  Gustafsson  och  Elfving  och  sedan  Bestyreisen 
omfattat  hr  Estlanders  mening  att  1,000  mark  skulle  anses  som 
den  minsta  premie,  hvilken  borde  utgifvas,  utsagos  till  delege- 
rade hrr  Estlander,  Grustafsson  och  Schybergson  och  beslöts  att 
inbjuda  finska  literatursällskapet  att  äfven  utse  tre  delegerade. 

Enligt  Funktionärernas  förslag  antogos  till  ombudsmän: 
i  Lojo  stationsinspektor  W.  Rotkirch,  i  Nystad  konsul  E. 
Sev(in  och  i  Villmanstrand  öfverstelöjtnanten  A.  P.  J.  Aminofi*. 

På  förslag  af  arkivarien  beslöts  att  anställa  tvänne  om- 
budsmän i  Stockholm,  och  skulle  förfrågan  göras  hos  direktör 
A.  J.  Johansson  och  professor  R.  Tigerstedt,  huruvida  de  voro 
villiga  att  åtaga  sig  detta  uppdrag.  Afgifterna  i  Stockholm 
faststäldes  till  7  kr.  för  årsmedlem,  70  kr.  för  ständig  medlem 
och  J40  kr.  för  stiftande  medlem. 

Funktionärernas  förslag  om  sådan  förändring  af  den  år 
1 895  faststälda  tariffen,  att  urkund  samlingar  i  det  mindre  for- 
matet hädanefter  skulle  honoreras  med  30  mark  per  ark,  god- 
kändes. 

Till  ett  af  universitetsbibliotekarien  i  Upsala  Cl.  Anner- 
stedt  i  skrif velse  till  arkivarien  vakt  förslag  om  utbyte  af 
publikationer  mellan  universitetet  i  Upsala  och  Svenska  Lite- 
ratursällskapet bifölls. 

Hr  Hausen,  som  fått  i  uppdrag  att  afgifva  utlåtande  om 
de  till  senaste  möte  inlämnade  dagboksanteckningarna  rörande 
1788 — 110  års  krig  af  auditör  C.  Ekman,  hade  funnit  dag- 
l)oken  intressant,  och  då  den  ger  läsaren  omedelbara  intryck 
från  kriget,  föreslog  han  att  anteckningarna  skulle  publiceras 
i  sin  helhet.  Härtill  bifölls  och  uppdrogs  åt  hr  Hausen  att 
förbereda  manuskriptet  till  tryckning.  Tillika  anmälde  hr 
Hausen,  att  räntmästar  V.  Falck,  som  till  statsarkivet  förärat 
Agata  Eleonora  Falcks  dagboksanteckningar,  på  förfrågan  för- 
klarat, att  från  hans  sida  intet  hinder  mötte  att  med  några 
smärre    uteslutningar   offentliggöra  anteckningarna.     På  grund 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  XXXVIl 


häraf  beslöts  att  trycka  manuskriptet,  som  tillsammans  med 
N.  G.  af  Schulténs  memoarer  skulle  bilda  en  del%af  Sällska- 
pets skrifter. 

Ordföranden  meddelade,  att  ett  härstädes  under  bildning 
varande  nytt  tryckeribolag  med  uppgift  att  jämte  förlags-  och 
tryckerirörelse  betrygga  Finsk  Tidskrifts  utgifvande  hade  in- 
gått till  Sällskapet  med  anh&llan  att  fiL  kalla  sig  „  Svenska  Li- 
teratursällskapets  trj^^ckeri**.  N&gon  förpliktelse  för  Sällskapet 
att  trycka  sina  publikationer  å  detta  tryckeri,  skulle  däraf 
icke  följa.  Sedan  förslaget  till  stadgar  for  det  nya  bolaget 
upplästs,  öfverlämnades  ärendet  till  förberedande  granskning 
åt  Funktionärerna. 

Arvid  Hultin. 


Funktionärernas   sammanträde  den  28 
mars  1898. 

Föredrogs  det  af  Bestyrelsen  till  Funktionärernas  bepröf- 
vande  hänskjutna  förslaget  af  ett  under  bildning  varande  tryc- 
keribolag att  få  antaga  Svenska  Literatursällskapets  namn  och 
firma. 

Sedan  Ordföranden  delgifvit  Funktionärerna  det  hufvud- 
sakliga  innehållet  af  de  föreslagna  stadgarna  för  det  tilltänkta 
bolaget,  yttrade  sig  skattmästaren  hr  Kullhem  och  arkiva- 
rieu  hr  Lagerblad  af  böjande  såväl  på  grund  af  betänkligheter 
emot  själfva  förslaget  som  emedan  Bestyreisen  tidigare  med 
öfvervägande  majoritet  varit  af  den  mening,  att  förslag  om 
att  bortgifva  Sällskapets  namn  endast  kunde  afgöras  af  års- 
mötet. 

Sekreteraren  lämnade  närmare  upplysningar  angående  det 
förslag  i  samma  riktning,  som  tidigare  inlämnats  till  Bestyrei- 
sen och  som  behandlades  vid  dess  sammanträde  den  23  maj 
1889.  Då  ämnade  hr  W.  Westzynthius  grundlägga  ett  nytt 
tryckeri  och  anhöll  att  få  kalla  detsamma  „  Svenska  Literatur- 
sällskapets tryckeri".  Af  det  inlämnade  förslaget  kan  man  icke 
få    någon    bestämd  föreställning,  huruvida  med  namnets  bort- 


Digiti 


zed  by  Google 


XXXVllI  F(h'handlingar. 

gifvande  äfven  skulle  följa  förpliktelsen  att  trycka  Sällska- 
pets publij^ationer  på  sagda  ofiicin,  men  förslagsställaren  för- 
utser en  s&dan  eventualitet  och  lofvar  trycka  för  samma  pris 
som  Sällskapet  hittils  erlagt.  Då  Best3nrelsen  förehade  ären- 
det till  afgörande,  beslöts  med  9  röster  mot  2,  att  frågan 
icke  kunde  afgöras  af  Bestyreisen,  utan  borde  hänskjutas  till 
årsmötet.  Då  vidare  2  röster  afgåfvos  för  en  tillstyrkande 
framställning  till  årsmötet,  2  för  omedelbart  afslag,  2  för  af- 
styrkande  framställning  till  årsmötet  och  5  för  ett  afböjande 
att  upptaga  saken  till  behandling  i  dess  dåvarande  skick, 
ansågs  den  mening  inom  Bestyreisen  hafva  vunnit  pluralitet, 
att  en  framställning  till  årsmötet  icke  skulle  af  Bestyreisen 
i  sakens  dåvarande  skick  göras.  Beträffande  det  nu  före- 
liggande förslaget  var  sekreteraren  af  samma  mening,  som  om- 
fattades af  Bestyreisens  stora  flertal  år  1889,  att  nämligen 
Bestyreisen  icke  egde  rätt  att  bortskänka  sitt  namn  åt  enskildt 
aifärsf öretag  utan  årsmötets  hörande. 

Sedan  diskussionen  härmed  af  slutats,  beslöts  med  3  röster 
mot  I  att  hos  Bestyreisen  föreslå  afstyrkande  af  förslaget,  att 
det  nya  bolaget  finge  antaga  Svenska  Literaturaällskapets  namn. 

Arvid  Huttin. 


B  ti  styrelsens  extra  samniaiitiäde  ilen  31 
mars  1898. 

Ordföranden  meddelade,  att  han  låtit  kalla  BestjTelsen 
till  extra  möte  med  anledning  af  det  på  senaste  sammanträde 
af  honom  vakta  förslaget,  att  åt  ett  under  bildning  varande 
tryckeribolag  bortgifva  Svenska  Literatursällskapets  namn  och 
firma. 

Sekreteraren  delgaf  Best^-relsen  Funktionärernas  afstyr- 
kande votum  och  de  grunder,  på  hvilka  detsamma  stödde  sig. 

Ordföranden  uppläste  ett  till  honom  adresseradt  privat- 
bref  från  kanslirådet  Estlander,  hvari  kanslirådet,  som  på 
grund    af    sjukdom    icke  kunde  infinna  sig  på  mötet,  uttalade 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  XXXIX 


sig  till  förmån  för  förslaget  såsom  ett  billigt  och  tillika  värk- 
samt  sätt  att  betrygga  Finsk  tidskrifts  fortvaro. 

Professor  Freudenthal,  som  äfven  var  förhindrad  att  när- 
vara, hade  såväl  till  ordföranden  som  arkivarien  uttalat  sig 
afstyrkande. 

Ordföranden  framhöll,  att  det  af  Sällskapet  begärda  firma- 
namnet s^ntö  för  det  nya  företaget  lämpligt.  ^Finsk  tidskrifts 
tr^-ckeribolag^  skulle  klinga  för  smått.  Det  vore  enligt  hans 
mening  fördelaktigt  om  Sällskapets  namn  vore  fäst  vid  någon 
firma.  Han  förestälde  sig  vidare,  att  Sällskapet  för  framtiden 
ej  borde  hålla  sig  till  ett  tryckeri,  utan  anlita  äfven  det  nya. 
Förklarade  slutligen,  att  från  det  nya  företagets  sida  intet 
hinder  mötte  att  hänskjuta  frågan  till  årsmötets  afgörande. 

Hr  Synnnerberg  sade  sig  ej  kunna  neka  till  att  det 
vore  föga  praktiskt  att  skänka  bort  Sällskapets  namn  som 
firma.  Endast  för  den  händelse  att  Sällskapet  själft  ingår 
som  intressent  i  bolaget,  kunde  han  för  sin  del  bifalla  till  att 
bolaget  finge  antaga  Sällskapets  namn  och  firma.  Föreslog 
därför  att  tillsätta  en  komité  af  tre  personer  för  att  inleda 
underhandlingar  med  bolaget. 

Hr  Lagerblad  påpekade  att  här  förelåg  att  bortgifva 
Sällskapets  namn  och  firma  åt  ett  företag,  som  ännu  ej  var 
bildadt  och  om  hvars  soliditet  och  framgång  man  således  ej 
kunde  hafva  några  bestämda  fcireställningar.  Tryckeriaffärer  be- 
rodde i  främsta  rummet  på  huru  de  skötas,  och  det  fans  exempel 
på  att  sådana  burit  sig  illa  och  till  och  med  varit  tvungna  att  likvi- 
dera. Då  det  ej  kunde  öfverens stämma  med  Sällskapets  uppgift 
att  associera  sig  med  affärsföretag,  på  hvilkas  soliditet  man  ej 
kunde  vara  absolut  säker,  förordade  han  förslagets  afstyrkande. 

Hr  Lagus  fann  förslaget  mycket  plausibelt.  Bestyrel- 
seii  var  i  sin  fulla  rätt  att  skänka  bort  Sällskapets  namn. 
Bad  att  i  allo  få  understöda  förslaget. 

Hr  Kullhem  yttrade,  att  då  Bestjrelsen  år  1889  med 
så  stor  majoritet  förklarat  sig  icke  berättigad  att  bortskänka 
Sällskapets  namn,  skulle  det  förråda  altfc^-  stort  vankel- 
mod, om  hon  nu  skulle  anse  sig  ha  rätt  att  afgöra  saken. 
Han  fann  äfven  af  stadgarna,  att  denna  rätt  icke  tillkom  Be- 
styreisen.    Han    uttalade    sig   därför  för  att  hänskjuta  frågan 


Digiti 


zed  by  Google 


XL  Förhandlingar. 

till  årsmötet.  Sällskapet  skulle  hafva  intet  gagn  af  att  gifva 
bort  sitt  namn.  Hvad  förslaget  beträffar  att  inträda  som 
aktionär  i  företaget,  skulle  det  i  sådan  händelse  vara  af  vikt 
att  taga  värksam  del  i  förvaltningen  och  öfva  någon  kontroll 
öfver  företaget.  Han  skulle  för  sin  del  icke  vilja  rekommen- 
dera att  använda  Sällskapets  medel  för  detta  ändamål. 

Hr  Hausen  ansåg  att  Sällskapet  ej  bör  gifva  bort  sitt 
namn  och  ej  ingå  på  några  affärsspekulationer.  Ansåg  ej  att 
Bestyreisen  kunde  besluta  i  denna  sak  utan  årsmötets  hörande. 

Hr  Nordmann  föreslog  att  frågan  skulle  hänskjutas 
till  en  med  tio  personer  förstärkt  best3rrelse,  för  att  af  den- 
samma slutligen  afgöras. 

Hr  Gustafsson  förordade  förslaget  att  inträda  som 
aktionär  i  det  nya  bolaget,  men  föreslog  att  Sällskapet  i  sådan 
händelse  skulle  förbehålla  sig  rätt  att  genom  därtill  utsedd 
person  utöfva  kontroll  öfver  bolagets  värksamhet.  Då  Säll- 
skapet själft  måhända  i  en  framtid  kunde  finna  det  förmånligt 
att  grundlägga  eget  tryckeri,  borde  det  förbehålla  si^  rätt 
att  återtaga  sitt  firmanamn,  ifall  det  så  finner  för  godt.  An- 
såg det  olämpligt  att  Bestyreisen  skulle  afgöra  frågan,  utan 
borde  Sällskapet  sammankallas  till  extra  möte  för  frågans  af- 
görande. 

Sedan  diskussionen  härmed  förklarats  afslutad,  beslöts 
med  6  röster  mot  4  (hrr  Hausen,  Kullhem,  Lagerblad  och 
Hultin)  att  träda  i  underhandlingar  med  det  under  bildning 
varande  bolaget  för  att  närmare  fastställa  de  vilkor  och  grun- 
der,   af   hvilka    det  inlämnade  förslagets  eventuella  antagande 

ansågs  vara  beroende. 

Arvid  Hultin. 


B  estyre  Is  ens    sammanträde    den    21 
april  1898. 

Ordföranden  erinrade  om  den  förlust,  som  Svenska  Lite- 
ratursällskapet  lidit  genom  skalden  Karl  August  Tavaststj  ernås 
bortgång,  samt  meddelade  att  viceordföranden,  prof.  F.  Gustaf s- 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhafidlingar.  XLl 


son,  och  sekreteraren,  amanuensen  Arvid  Hultin,  nedlagt  en 
krans  från  Svenska  Literatursällskapet  å  Tavaststjernas  graf 
samt  att  den  förre  därvid  i  ett  tal  gifvit  uttryck  åt  Bestvrel- 
sens  känslor. 

Vidare  meddelade  .Ordföranden  att  några  underhandlin- 
gar ännu  icke  öppnats  med  det  under  bildning  varande  tryc- 
keribolag, som  ingått  med  förslag  om  att  få  antaga  Sällska- 
pets namn  och  firma,  enär  förslagsställame  funnit  det  vara 
bäst  att  vänta,  tils  bolaget  vore  fardigbildadt  och  organiseradt. 

Af  de  personer,  hvilka  på  senaste  möte  föreslogos  till 
Sällskapets  ombudsmän  i  Stockholm,  hade  professor  R.  Tiger- 
stedt  förklarat  sig  villig  att  åtaga  sig  detta  uppdrag,  hvar- 
emot  direktör  A.  J.  Johansson  gifvit  ett  nekande  svar.  På  grund 
häraf  antogs  till  Sällskapets  ombudsman  i  Stockholm  professor 
R.  Tigerstedt.  De  vid  föregående  möte  utsedda  ombudsmän- 
nen, stationsinspektor  Wenzel  Rotkirch  i  Loj  o,  konsul  Erik 
Savön  i  Nystad  samt  öfverstelöjtnant  A.  Aminoif  i  Villman- 
strand,    hade    i    bref  underrättat,  att  de  åtagit  sig  uppdraget. 

Hr  Estlander  meddelade  att  de  komiterade,  som  af  Be- 
styreisen utsetts  för  att  i  samråd  med  finska  litera tursäll- 
skapets delegerade  öfverenskomma  om  grunderna  för  den  af 
senaten  anbefalda  premieringen  af  skönliterära  författare,  hvilka 
offentliggjort  arbeten  under  åren  1896  och  1897,  nyligen 
haft  sitt  första  sammanträde.  Därvid  hade  man  öfverenskom- 
mit  om  att  mindre  understöd  än  1,000  mark  icke  borde  ut' 
gifvas.  Finska  literatursällskapets  delegerade  hade  ansett, 
att  någon  fördelning  af  den  för  ändamålet  anslagna  summan 
mellan  de  båda  sällskapen  icke  kunde  ifrågakomma.  De 
hade  vidare  befuUmäktigats  att  utdela  premierna  samt  hade 
redan  föreslagit  några  personer  till  erhållande  af  pris.  Då  Sven- 
ska Literatursällskapets  delegerade  icke  hade  erhållit  ett  sådant 
uppdrag,  föreslog,  hr  Estlander  att  Bestyreisen  nu  skulle  utse 
tre  delegerade  och  två  suppleanter,  hvilka  skulle  erhålla  full- 
makt att  i  samråd  med  finska  literatursällskapets  representan- 
ter värkställa  den  ifrågasatta  premieringen. 

Efter  en  kort  diskussion,  hvarunder  olika  meningar  ut- 
talades huruvida  Bestyreisen  skulle  öfverlåta  full  beslutande- 
rätt åt  sina  delegerade,  eller  förbehålla  sig  den  slutliga  gransk- 


Digiti 


zed  by  Google 


XLII  Förhandlingar, 

ningen  och  godkännandet  af  det  uppgjorda  förslaget,  beslöts 
med  6  röster  mot  4  att  gifva  delegationen  öppen  fallmakt  att 
besluta  i  Bestyreisens  namn.  Den  gemensamma  delegationens 
förslag  till  premiering  skulle  emellertid  delgifvas  Bestyreisen 
för  att  af  densamma  insändas  till  Kejs.  senaten. 

Till  medlemmar  i  delegationen  uta&gos  professorerna  M. 
G.  Schybergson  och  F.  Gustafsson  samt  i  stället  för  kansli- 
rådet Estlander,  som  afsade  sig  uppdraget,  friherre  R.  von 
Willebrand.  Till  suppleanter  valdes  hrr  E.  Lagus  samt  A. 
Hultin. 

Beslöts  att  lediganslå  trenne  stipendier  å  200  mark  hvart 
för  folkloristiska  uppteckningar  under  instundande  sommar. 
För  att  bestämma  uppteckningsorterna  m.  m.  samt  granska 
ansökningshandlingarna  och  till  Bestyreisen  inkomma  med  för- 
slag om  stipendiernas  bortgifvande  tillsattes  en  komité  af  tre 
personer  och  utsagos  till  medlemmar  af  densamma  professor 
Freudenthal,  docenten  Vendell  samt  rektor  Lagus. 

Genom  kanslirådet  Estlander  hade  friherre  V.  M.  von 
Bern  till  Sällskapet  förärat  ett  antal  handskrifter  ur  F.  M. 
Franzéns  literära  kvarlåtenskap,  dem  han  funnit  hos  biskopin- 
nan  Grafström  i  Stockholm.  Samlingen  utgjordes  af  predik- 
ningar och  tal  på  finska  språket,  finska  ordspråk  och  troll> 
runor  med  svensk  öfversättning,  ett  antal  lappska  värser,  öfver- 
sättningar  från  Kalevala  m.  ra.  Då  några  af  dessa  handskrifter 
vore  af  större  intresse  för  finska  literatursällskapet,  föreslog 
hr  Estlander  att  dessa  skulle  afskiljas  från  de  öfriga  och  öfver- 
låtas  till  detta  sällskap,  för  den  händelse  att  friherre  von  Bom 
ej  skulle  hafva  något  att  däremot  invända.  Beslöts  att  in- 
hämta friherre  von  Boms  mening  angående  detta  förslag  samt 
att  till  honom  aflåta  en  tacksägelseskrifvelse  för  gåfvan. 

Sällskapets  korresponderande  ledamot,  dr  Wolrad  Eigen- 
brodt,  hade  erbjudit  Sällskapet  manuskripten  till  de  af  honom 
värkstälda  öfversättningarna  af  Runebergs  arbeten.  Beslöts 
att  med  tacksamhet  mottaga  gåfvan. 

Amanuensen  Georg  Schauman  meddelade  nya  bidrag 
till  kännedom  af  Jak.  Tengströms  förhållande  till  rikshistorio- 
grafen  Anders  Schönberg,  hämtade  ur  bref  från  Schönberg  till 
excellensen    grefve  N.  Gyldenstolpe.     Brefven  förvaras  i  arki- 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  XLIH 


vet    på    Sjöholms    gods  i  Södermanland,    tillhörigt  grefvnnnan 

Lewenhaupt,    född    Gyldenstolpe.     I    brefsamlingen    hade    hr 

Schauman    äfven    funnit  tvänne  hittils  outgifna  dikter  af  Jak. 

Tengström. 

Arvid  Hultio. 


Bes  ty  re  Is  ens    sammanträde    den    26 
maj   1898. 

Ordföranden  meddelade  att  Industristyi-elsen  hade  kallat 
representanter  för  de  vetenskapliga  och  literära  sällskapen 
till  ett  möte  för  att  öfverlägga  om  ett  gemensamt  uppträdande 
af  dessa  å  Pariserutställningen.  Ordföranden  hade  deltagit  i 
nämda  möte,  hvarvid  bland  annat  beslut  fattats  att  de  sär- 
skilda Sällskapen  skulle  utse  medlemmar  till  en  gemensam 
kommission  för  vidtagande  af  de  förberedande  åtgärderna  för 
Sällskapens  representerande  vid  utställningen.  Ordföranden 
uppmanade  Bestyrelsen  att  utse  en  medlem  i  denna  kommis- 
sion, och  valdes  härtill  professor  Schybergson. 

Till  Sällskapets  ombudsman  i  Upsala  utsågs  professor 
Henrik  Öchiick  och  till  ombudsman  i  Lund  docenten  O.  Syl- 
van,  hvilka  båda  i  bref  till  ordföranden  förklarat  sig  villiga 
att  mottaga  detta  ujjpdrag. 

Sällskapets  folkloristiska  stipendier  hade  ansökts  af  föl- 
jande personer: 

Pil.  kandidaten,  föreståndaren  för  Vestankvam  landt- 
manna-  och  husmoderskola  Karl  T.  Oljemark,  student  Alfons 
Takolander  och  t.  f.  folkskolläraren  Karl  Himberg  för  folklo- 
ristiska uppteckningar  inom  Raseborgs  härad; 

Fil.  magister  J.  P.  Johansson  för  uppteckningar  i  Kum- 
linge,  Vårdö,  Sottunga  och  Föglö.  Sökanden  besitter  icke  för- 
måga att  uppteckna  melodier; 

Folkskolläraren  P.  Aug.  Pettersson  och  hr  Torsten  Ström 
för  uppteckningar  i  Pedersö,  Esse,  Terijärvi,  Purmo  och  Jep- 
jjo;  samt 


Digiti 


zed  by  Google 


XLIV  Förhandlingar, 


Folkskolläraren  Aug.  Rosendahl,  hr  O.  W.  F.  Sjöberg 
samt  folkskolläraren  J.  Alfr.  Strandberg  för  uppteckningar  i 
Mnstasaari,  Kveflaks  och  Maksmo,  den  sistnämnda  eventuelt 
äfven  i  Esse,  Terijärvi,  Purmo  och  Jeppo. 

Ansökningshandlingarna  hade  granskats  af  den  härför  på 
senaste  möte  nedsatta  komitén,  som  hade  afgifvit  följande  ut- 
låtande : 

Sällskapets  komité  för  de  folkloristiska  forskningsresor- 
nas ordnande  och  de  härför  anslagna  understödens  bortgif vande 
har  enats  om  att  föreslå,  det  till  stipendiater  må  antagas  hrr 
K.  T.  Oljemark,  A.  Takolander  och  O.  W.  F.  Sjöberg,  af 
hvilka  den  förste  ämnar  besöka  Raseborgs  härad,  den  andre 
delar  af  Åland  och  af  Egentliga  Finlands  skärgård  samt  den 
tredje  Vasa-trakten. 

A.  O.  FreiidenthaL  E.  Lagus.  H.  A,  Vendell. 

Sedan  upplysts  att  student  A.  Takolander,  som  ansökt 
stipendiet  för  Raseborgs  härad,  förklarat  sig  villig  att  värk- 
ställa  uppteckningar  äfven  i  angifna  delar  af  Åland  och  Egent- 
liga Finland,  godkändes  förslaget  af  Bestyreisen. 

Föredrogs  följande  till  Bestyreisen  stälda  skrifvelse: 

Till  Svenska  Liter ahtrsäU skåpet  i  Finland, 

Sedan  undertecknad  den  4  sistvikne  april  blifvit  bemyn- 
digad att  med  anlitande  af  såväl  trykta  som  otrykta  källor 
utarbeta  en  ordbok  öfver  värt  lands  svenska  dialekter,  tillkommer 
det  mig  att  sörja  för,  att  våra  munarter  må  bli  så  väl  repre- 
senterade som  möjligt  i  det  planlagda  värket.  Den  16  decem- 
ber 1897  erhöll  jag  Svenska  Literatiirsällskapets  tillstånd  till 
att  i  sådant  afseende  genomgå  i  dess  ägo  befintliga  hand- 
skrifna  samlingar,  en  kär  sysselsättning,  som  jag  numera  slut- 
fört. Då  dessutom  omfångsrika  orduppteckningar  äfveu  af 
professor  Freudenthal  och  flere  andra  enskilda  personer  stälts 
till  mitt  förfogande,  är  det  nu  redan  möjligt  att  öf verskåda 
det  hopbragta  materialet.  Det  visar  sig  då  att  blott  två  en- 
hetliga dialektområden  äro  i  ringare  grad  undersökta  än  hvad 
önskvärdt  är,  nämligen:  1)  Kimito  jämte  underlydande  kapell- 
församlingar, och  2)  jfasta'^  Åland  jämte  närmast  helägnn  skär- 
gård.    För    en    del    af   det    senare   området  har  dock  en  icke 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  XL  V 

obetydlig  ordsamlin^  ötVerlämnats  åt  mig,  men  för  det  torra 
existera  alls  inga  sådana.  Af  denna  orsak  ville  jag  gärna 
egna  någon  del  af  instundande  sommar  åt  undersökning  af  det 
svenska  folkspråket  i  Kimito  jämte  underlydande  kapellförsam- 
lingar. 

I  sådant  af  seende  inlämnade  undertecknad  den  ^l  inne- 
varande maj  till  Conmtoriiim  Acadeinicum  ansökan  om  ett  rese- 
anslag, stort  tvåhundra  (200)  å  tvåhundrafemtio  (250)  finska  mark. 
Då  det  emellertid  s^^nes  osäkert  huruvida  nämda  ansökan  kom- 
•  mer  att  vinna  bifall  och  ifrågavarande  forskningsfärd  af  per- 
sonliga skäl  ej  kan  uppskjutas  till  ett  följande  år,  nödgas  jag 
hännedels  hos  Svenska  JÄteratursåtlskapei  ödmjukligen  eventuelt 
anhålla  om  att  få  en  summa  af  samma  storlek  mig  gifven,  d. 
v.  s.  att  Svenska  Litiratursällskapet  gunstbenäget  taktes  åt  un- 
dertecknad utanordna  denna  summa,  som  af  mig  finge  lyftas 
för  den  händelse  att  Consistmnm  Äcademiaivi  ej  bifölle  min 
ofvannämda  ansökan.  Och  skola  de  samlingar,  dem  jag  kan 
lyckas  hopbringa,  då  i  sinom  tid  öfverlåtas  till  sällskapets  arkiv. 

Helsingfors  den  23  maj   189^^. 

Högaktningsfullt 

Herman    Ä.    VendelU 
Docont. 

Mötet  beviljade  docenten  Vendell  ett  eventuelt  anslag  af 
250  mark,  h vilken  summa,  ifall  den  komme  att  utbetalas, 
skulle,  på  förslag  af  skattmästaren,  utgå  ur  fonden  för  oförut- 
sedda ändamål. 

Arkivarien  anmälde,  att  doktor  Hj.  Appelqvist  inlämnat 
manuskriptet  till  det  tidigare  anmälda  arbetet  „  Varianterna  till 
Fänrik  Ståls  sägner"  med  uttalad  Önskan,  att  trj^ckningen  finge 
pågå  under  sommarferierna.  Då  doktor  Carl  von  BonsdoriF, 
som  närvar  vid  mötet,  upplyste  att  hans  vid  senaste  årsmöte 
hållna  föredrag  äfven  förelåg  i  tryckfärdigt  skick,  beslöts  att 
omedelbart  skrida  till  tryckning  af  12:te  delen  af  „Förhand- 
lingar  och  Uppsatser''. 

Till  oifentliggörande  i  ^Förhandlingar  och  Uppsatser*' 
anmäldes  och  antogs  en  af  doktor  Carl  von  Bonsdorff  förfat- 
tad uppsats  om  grefve  Claes  Ekeblad  som  „rector  illustris" 
vid    Åbo    akademi,    hvilken    stödde    sig   på  arkivforskningar  i 

Stockholm. 

Arvid  Hultin. 


Digiti 


zed  by  Google 


X L  v  I  Förhandlingar, 


Bestyreisens    sammanträde    den    22 
september  1898. 

Ordföranden  meddelade,  att  den  kommission  som  bildats 
för  de  vetenskapliga  och  literära  sällskapens  representerande 
vid  Pariserutställningen  år  1900,  hade  haft  ett  sammanträde 
under  juni  månad,  hvarvid  som  önskningsmål  uttalades  att 
de  lärda  sällskapen  skulle  sända  sina  publikationer  till  utställ- 
ningen. BestjTelsen  beslöt  att  i  detta  afseende  handla  i  sam- 
råd med  öfriga  sällskap. 

Af  Ordföranden  vaktes  förslag  om  utseende  af  föredragare 
till    nästa  årsmöte.     Frågan  uppsköts  till  nästa  sammanträde. 

Statsrådet  Estlander  meddelade  att  Sällskapets  korre- 
sponderande ledamot,  doktor  W.  Eigenbrodt,  i  skrifvelse  till 
honom  förfrågat  sig  huruvida  Sällskapet  vore  villigt  att  öfAor- 
taga  utgifvandet  af  en  reviderad  upplaga  af  den  af  honom 
värkstälda  tyska  öfversättningen  af  Fänrik  Ståls  sägner.  Den 
första  upplagan  hade  icke  haft  önskad  afsättning  i  TysklanJ, 
hvilken  omständighet  han  tillskref  den  tyska  förläggaren,  Nie- 
meyer  i  Halle,  som  icke  hade  gjort  något  för  arbetets  sprid- 
ning. Doktor  Eigenbrodt  uttalade  den  förhoppning,  att  om 
Sällskapet  åtoge  sig  att  ombesörja  den  nya  upplagan,  skulle 
dess  auktoritet  vara  nog  för  att  tillförsäkra  arbetet  en  stön-e 
spridning.  Den  nya  upplagan  hade  öfversättaren  underkastat 
en  genomgående  revision  och  försett  texten  med  noter  och  ett 
företal.  Statsrådet  Estlander,  som  hade  genomgått  manuskrip- 
tet till  den  reviderade  upplagan,  afgaf  ett  förmånligt  utlåtande 
öfver  doktor  Eigenbrodts  tolkning,  som  yttermera  hade  \'unnit 
genom  de  gjorda  förändringarna  i  texten.  Han  föreslog  att 
Sällskapet  skulle  inköpa  förlagsrätten  för  en  summa  af  exem- 
pelvis 500  mark. 

Med  anledning  af  detta  förslag  upplyste  arkivarien,  att 
förlagsfirman  Söderström  &  C:o  till  julen  förberedde  en  illu- 
strerad upplaga  af  Fänrik  Ståls  sägner  och  äfven  vore  betänkt 
på  att  utgifva  en  tysk  edition  af  sägnerna.  Det  syntes  där- 
för   troligt    att    sagda    firma    icke    vore  ovillig  att  lyssna  till 


Digiti 


zed  by  Google 


mrhamUingar.  XLVI[ 

hr  Eigenbrodts  anbud.  Då  äfven  statsrådet  Estlander  efter 
denna  upplysning  fann  det  önskvärdt  att  Söderström  &  C:o 
skalle  öfvertaga  förlaget,  beslöts  att  uppdraga  åt  statsrå- 
det att  för  ändamålet  träda  i  underhandlingar  med  sagda 
förlagsfirma. 

Arkivarien,  lektor  E.  Lagerblad,  anmälde  att  aflidna  bruks- 
patron von  Julins  sterbhus  hade  genom  honom  till  publika- 
tion inlämnat  en  af  bärgsrådet  John  Julin  författad  rese- 
berättelse öfver  en  af  honom  under  åren  18  J  5 — 1816  företagen 
resa  till  Sverge,  Danmark,  Tyskland,  England,  Frankrike  och 
Holland.  Hr  Lagerblad  redogjorde  i  korthet  för  innehållet  af 
denna  reseberättelse  och  förordade  dess  publicerande.  Af  bärgs- 
rådet Julin  lörefunnos  i  manuskript  äfven  berättelser  öfver 
senare  företagna  resor,  och  beslöts  med  anledning  däraf  att 
söka  införskaffa  äfven  dessa  samt  att  öfverlämna  dem  till 
granskning  åt  en  komité,  hvilken  egde  att  uttala  sig  angående 
deras  lämplighet  för  publikation  i  Sällskapets  skrifter.  Till 
medlemmar  i  denna  komité  utsagos  hrr  F.  Elfving,  R.  Hausen 
och  E.  Lagerblad. 

Doktor  C.  von  Bonsdorff,  som  närvar  vid  mötet,  an- 
mälde för  intagning  i  det  under  utgifning  varande  häftet  af 
^Förhandlingar  och  Uppsatser „  tvänne  af  honom  författade 
kortare  af  handlingar :  „  Finlands  sista  hyllning  åt  svensk 
konung**  samt  „En  kvinnofråga  för  hundra  år  sedan**.  Hr 
von  Bonsdorff  lämnade  en  redogörelse  för  innehållet  af  dessa 
uppsatser. 

Statsrådet  Estlander  meddelade  i  egenskap  af  ordförande 
i  kommissionen  för  utgifvande  af  Finlands  äldre  svenska  vitter- 
het, att  förarbetena  för  denna  af  Sällskapet  beslutna  serie 
publikationer  nu  hade  fortskridit  så  långt,  att  en  del  förelåg 
i  tryckfärdigt  skick.  Det  var  Jakob  Tengströms  vitterhets- 
arbeten, föregångna  af  en  biografisk  inledning  af  M.  G.  Schy- 
bergson.  Tryckningen  af  detta  arbete  komme  att  vidtaga  i 
den  närmaste  framtiden. 

Af  sekreteraren  anmäldes  att  Registret  till  Sällskapets 
Förhandlingar  och  Uppsatser,  delarne  6 — 10,  uppgjordt  af  ma- 
gister A.  Boldt,  var  färdigt  till  tryckning. 


Digiti 


zed  by  Google 


X  r  j  v  1 1 1  Förhandlingar. 

Ordföranden  anmälde,  att  det  tryckeribolag,  som  sena- 
ste vår  anhållit  att  {k  antaga  Sällskapets  namn  och  firma,  na- 
mera    afst&tt    härifrån    och  i  stället    beslutit    kalla  sig    Finsk 

tidskrifts  tryckeriaktiebolag. 

ArvM  Hultln. 


Be  styrelsens    sanimanträde  den  20  ok- 
tober 1898. 

Ordföranden  meddelade,  att  delegationen  för  de  veten- 
skapliga och  literära  sällskapen  nyligen  haft  ett  sammanträde, 
hvarvid  de  delegerade  enades  om  att  de  af  dem  företrädda 
korporationerna  skulle  deltaga  i  världsutställningen  i  Paris, 
hvarjämte  den  tanke  uttalades,  att  man  borde  sträfva  till  att 
på  utställningen  gifva  en  bild  af  forskningens  och  det  literära 
arbetets  tillstånd  i  vårt  land  vid  det  19:de  seklets  slut.  I 
denna  afsikt  beslöts: 

att  institutionerna  och  sällskapen  skulle  utställa  sina 
samtliga  publikationer  af  vetenskaplig  art  eller  af  större  värde, 
dock  sålunda  att  icke  flere  upplagor  af  samma  arbete  blefve 
utstälda ; 

att  en  särskild  publikation  skulle  utarbetas  genom  af 
enhvar  institution  eller  sällskap  utsedd  redaktör  och  som  i 
kort  och  koncentrerad  form  skulle  omfatta  en  sakrik  fram- 
ställning af  institutionens  eller  sällskapets  historia  med  sär- 
skildt  afseende  fästadt  på  den  sista  perioden;  arbetet  tänkte 
man  sig  komma  att  omfatta  omkring  250  a  300  trycksidor 
och  borde  detsamma  framträda  såväl  under  bokform  som  i 
särtryck ; 

att  därjämte  en  annan  publikation  skulle  ombesörjas, 
gifvande  ett  generalregister  öfver  titlarna  af  samtliga  i  säll- 
skapens eller  institutionemas  nyssnämda  publikationer  ingå- 
ende uppsatser  och  af  hand  lingar,  hvarvid  dessa  borde  vara 
ordnade  efter  vetenskaper  och  sedan  inom  hvarje  afdelning  i 
kronologisk    ordningsföljd;    hvarje    titel    borde    åtföljas  af  en 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  XL  IX 


hänvisning  till  publikation sstället  och  af  en  fransk  öfversätt- 
ning,  där  titlarna  voro  svenska  eller  finska. 

Bestyreisen  godkände  detta  program,  såvidt  det  afsåg 
Svenska  Literatursällskapets  representerande  vid  utställningen, 
samt  uppdrog  åt  sekreteraren  att  afFatta  redogörelsen  öfver 
Sällskapets  värksamhet  samt  generakegistret  öfver  publikatio- 
nernas innehåll. 

Till  föredragare  vid  nästa  årsmöte  utsågs  öfverläraren, 
rektor  V.  T,  Bosenqvist,  som  förklarat  sig  villig  att  åtaga  sig 
uppdraget. 

Bestyreisen  hade  fått  mottaga  följande  inbjudningsskrift: 

Till  Styrelsen  för  Svenska  Literatursällskapet  i  Finland. 

Å  Nordiska  museets  styrelses  vägnar  anhåller  jag  här- 
med vördsamt  att  få  inbjuda  eder  till  deltagande  i  den  fest, 
som  till  minne  af  Nordiska  museets  tjugufem&riga  tillvaro 
kommer  att  firas  på  Skansen  måndagen  den  24  oktober  J898. 

Stockholm  i  oktober   1898. 

Artur  Hazelius. 

Med  anledning  af  inbjudningen  beslöts  att  aflåta  ett 
tacksägelse-  och  lyckönskningstelegram  till  25-års  festen. 

Statsarkivarien  Ha u sen  anmälde  för  Sällskapets  „För- 
handlingar  och  Uppsatser":  „Några  minnen  från  Åbo  borgare- 
skåps  bal  för  Alexander  I  den  2  april  1809". 

Professor  Leinberg,  som  närvar  vid  mötet,  inlämnade 
några  afskrifter,  som  han  värkstält  dels  i  Riksarkivet,  dels  i 
Kongl.  biblioteket  i  Stockholm,  nämligen:  1)  En  trykt  notifika- 
tion  om  Mathias  Calonius'  frånfälle  åtföljd  af  biografiska  no- 
tiser; 2)  Tvänne  bref  af  Michaél  Choraeus,  det  ena  till  G. 
Gjörvell  dat.  den  1  november  1802,  det  andra  till  kongl.  se- 
kreteraren A.  C.  af  Kullberg  af  den  27  juni  1803;  3)  Tvänne 
bref  af  C.  A.  Gottlund  till  utrikesministern  Lars  von  Enge- 
ström.  båda  af  år  1823  och  handlande  om  finnarna  i  Värmland. 
Gottlunds  bref  skulle  offentliggöras  i  „ Förhandlingar  och  Upp- 
satser", de  öfriga  aktstyckena  förvaras  i  arkivet. 

4 


Digiti 


zed  by  Google 


Ij  Förhandlingar. 


Rektor  Lagus  inlämnade  en  af  hofrådet  Weckström  till 
Sällskapet  förärad  afskrift  af  ett  i  hans  ego  befintligt  original- 
poem af  Bengt  Lidner,  utgörande  ett  litet  bidrag  till  Lidners 
tillfällighetsdiktning,  äfvensom  en  afskrift  af  ett  bref  af  Lidner. 

Till  arkivet  öfverlämnades  genom  professor  Gustafsson 
de  af  doktor  Hj.  Appelqvist  värkstälda  kollationer  af  manu- 
skripten till  varianterna  af  Fänrik  Ståls  sägner. 

Arvid  Hultin. 


Bestyreisens   sammanträde   den    17   no- 
vember 1898. 

Ordföranden  meddelade  att  den  gemensamma  delegation, 
som  utsetts  af  svenska  och  finska  literatur  sällskapet  för  att, 
enligt  K.  senatens  uppdrag,  i  samråd  uppgöra  förslag  till  pre- 
miering  af  under  åren  189()  och  1897  i  landet  utkomna  skön- 
literära alster,  numera  slutfört  sitt  uppdrag.  De  båda  säll- 
skapens delegerade  hade  icke  kunnat  enas  om  ett  gemensamt 
förslag,  utan  skulle  hvartdera  sällskapets  delegation  afgifva 
skildt  utlåtande.  Med  anledning  häraf  hade  Sällskapets  komi- 
terade  uppgjort  följande  försUig  till  skrifvelse  till  K.  senaten: 

Sedan  Svenska  Literatursällskapet  i  Finland  i  skrifvelse 
från  Ecklesiastikexpeditionen  i  K.  senaten  af  den  22  februari 
1898  anbefalts  att  i  samråd  med  finska  literatursällskapet  upp- 
göra och  till  K.  senaten  insända  ett  förslag  till  premiering 
af  i  landet  under  åren  1896 — 1897  på  svenska  och  finska 
språken  utkomna  skönliterära  arbeten,  har  å  Sällskapets  väg- 
nar dess  Bestyreise  för  ärendets  beredning  utsett  trenne  dele- 
gerade, professorerna  M.  G.  Schybergson  och  F.  Gustafsson 
samt  vice  häradshöfdingen  R.  F.  von  Willebrand,  hvilka,  så- 
som ur  bilagda  protokollsutdrag  framgår,  med  delegerade  för 
finska  literatursällskapet  samrådt  i  frågan,  och  får  Bestyrei- 
sen för  Svenska  Literatursällskapet,  jämlikt  den  utredning 
som  sålunda  vunnits,  å  Sällskapets  vägnar  underdånigst  af- 
gifva följande  yttrande: 

Bland  de  under  åren  1896—1897  i  Finland  utkomna 
skönliterära    arbetena    synas    Juhani  Ahos    ^Panu**    och    Jac. 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  hl 

Ahrenbergs  ^Vår  Landsman*  främst  vara  förtjänta  af  att  pris- 
belönas. 

Förstnämda  arbete,  ^»Panu'*,  utmärker  sig  genom  disposi- 
tionens klarhet,  en  fast,  om  än  af  longörer  något  tjTigd  kom- 
position, ställvis  stor  poetisk  fägring,  gedigen  stil  och  förträff- 
lig spräkbehandling.  De  svårigheter  ämnet  erbjudit  ha  väl 
icke  af  förf.  till  fullo  öfvervunnits,  men  synas  arbetets  däraf 
beroende  brister,  främst  i  afseende  å  tidsskildringens  historiska 
trohet  och  fullständighet  samt  erforderlig  omväxling  under 
den  långt  utdragna  framställningen,  icke  egnade  att  väsentligen 
förringa  ofvan  antydda  förtjänster. 

Jac.  Ahrenbergs  „Vår  landsman"  utgör  på  sätt  och  vis 
en  fortsättning  af  den  bildserie,  hvari  förf.  tidigare  återgifvit 
Östra  Finlands  på  historisk  grund  uppvuxna,  säregna  sociala 
förhållanden.  Fixerande  sitt  ämne  vid  en  speciell,  för  sagda 
samhällsförhållanden  i  viss  mån  karaktäristisk  typ,  har  han 
denna  gång  i  och  genom  sin  framställning  af  hufvudpersonens 
lefnadsbana  funnit  tillfälle  till  en  med  psykologisk  blick  och 
stor  åskådlighet  affattad  skildring  af  land  och  folk  mot  bak- 
grunden af  historiskt  betydelsefulla  tilldragelser.  Ftirtjänsterna 
hos  Ahrenbergs  diktning:  den  underhållande  berättarekonsten, 
stilens  liffulla  behag,  rikedomen  på  detaljer  och  kombinationer 
samt  en  iin,  ofta  af  poetisk  ingif  velse  buren  stämning  särskild  t 
uti  naturbeskrifningama,  framträda  till  fullo  också  i  detta 
arbete.  Däremot  varsnas  där  äfven  brister:  en  viss  löslighet 
i  kompositionen  samt  benägenhet  att  hoj: a  detaljer  och  episo- 
der äfven  där  de  af  ämnet  icke  påkallas,  vid  h vilket  förhål- 
lande värkan  icke  sällan  blir  den,  att  det  väsentliga,  till  men 
för  det  helas  konstnärliga  propositioner,  undanskymmes  af  det 
mindre  väsentliga. 

Närmast  de  båda  omnämda  författarno  synes  Adolf  Paul 
i  fråga  om  belöning  böra  komma  i  åtanke,  med  hänsjoi  till 
det  konstnärliga  allvar  och  den  högt  utbildade  stilistiska  talang, 
hvarom  hans  senaste  arbeten  bära  vittne.  Hans  till  ifråga- 
varande period  hörande  publikationer  hafva  dock  icke  befun- 
nits tillräckligt  betydande  för  att  i  jämförelse  med  ^Panu** 
och  „Vår  landsman**  nu  kunna  blifva  delaktiga  af  den  utfästa 
premiesumman. 

På  icke  ringa  afstånd  från  dessa  tre  författares  arbeten 
står  i  fråga  om  konstvärde  hvad  som  under  åren  1896  — 1897 
producerats  af  J.  H.  Erkko,  Mikael  Lybeck,  Jonatan  Reuter 
och  Konni  Zilliacus,  hvarför  äfven  dessas  arbeten  icke  för 
denna  gång  ansetts  kunna  ifrågakomma  vid  prisbelöning. 

I  stöd  af  det  anförda  för  Bestyreisen  således  under- 
dånigast   föreslå,  att   af  de  för  premiering  af  i  Finland  under 


Digiti 


zed  by  Google 


LII  Förhandlingar. 

åren  1896 — 1897  utkomna  skönliterära  arbeten  n&digst  an- 
slagna medlen  pris  utgifves  åt  skriftställarne  J.  Brofeldt  (för- 
fattaremärket Juhani  Aho)  och  Jac.  Abrenberg  samt  att,  med 
hänsyn  till  det  på  intensivare  konstnärlig  omsorg  grundade 
högre  literära  värde,  som  torde  böra  tillerkännas  den  först- 
nämdes  bok  ^Panu"  och  med  af  seende  jämväl  å  att  denne 
författare  genom  sin  under  tidsperioden  utgifna  tredje  samling 
af  „Lastuja^  häfdat  sitt  anseende  på  den  poetiska  skissens 
område,  summan  5,000  finska  mark  blefve  så  fördelad,  att  hr 
Brofeldt  tilldelas  3,000  och  hr  Ahrenberg  2,000  mark. 

Slutligen  får  Bestyi^elsen  underdån igst  bifoga  en  förteck- 
ning af  under  åren  1896 — 1897  i  Einland  utkommen  skön- 
literatur  på  svenska  språket. 


Protokoll,  fördt  vid  den  för  af- 
gifvande  af  förslag  till  författarepremier 
af  svenska  och  finska  literatursällska- 
pen  utsedda  delegationens  sammanträde 
den  23  oktober  1898. 

Sedan  Kejserliga  senaten  genom  skrifvelse  af  den  22 
februari  1898  uppdragit  åt  Svenska  Literatursällskapet  i  Fin- 
land och  finska  literatursällskapet  att  i  samråd  uppgöra  och 
till  sehaten  insända  förslag  till  utdelande  af  premier  åt  för- 
tjänte svensk-  eller  finskspråkige  författare  för  af  dem  under 
åren  1896  och  1897  i  landet  publicerade  skönliterära  origi- 
nalarbeten, och  Svenska  Literatursällskapet  för  sin  del  till 
medlemmar  i  en  gemensam  delegation  för  ärendets  behandling 
valt  professor  F.  W.  Gustafsson,  professor  M.  G.  Schyberg- 
son  och  såsom  tredje  medlem  statsrådet  C.  G.  Estlander  och 
efter  hans  afsägelse  af  uppdraget  juriskandidaten,  friherre  R. 
F.  von  Willebrand,  hvilka  erhöUo  öppen  fullmakt  att  besluta 
i  Svenska  Literatursällskapets  bestyrelses  namn,  dock  så  att 
förslaget  till  premiering  skulle  delgifvas  Bestyreisen  för  att 
af  densamma  insändas  till  Kejserliga  senaten,  finska  literatur- 
sällskapet åter  utsett  professor  E.  N.  Setälä,  professor  O.  E. 
Tudeer  och  doktor  K.  Grotenfelt  att  med  full  afgöranderätt  å 
finska  literatursällskapets  vägnar  uppgöra  och  insända  ofvan- 
nämda  förslag,  sammanträdde  de  af  sällskapen  valde  delege- 
rade   den    18    april    och  den  11  maj  för  beredning  af  frågan. 

Såsom  de  skriftställare,  hvilka  främst  kunde  komma  i 
fråga  vid  utdelandet  af  premiema,  nämdes  Juhani  Aho  för 
romanen  „Panu*',  J.  Ahrenberg  för  romaren  „Vår  landsman^^ 
A.  Paul  för  arbetet  „Ung-Hans  kärleksbref",  och  J.  H.  Erkko 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  Lill 

för  diktsamlingen  ^Ajan  varrelta",  hvarvid  dock  några  af  med- 
lemmarne  yttrade  sin  tvekan  i  afseende  &  hr  Paul,  då  hans 
arbete  i  bokform  utkommit  i  Sverge  och  författaren  var  svensk 
undersåte. 

Med  anledning  af  en  medlems  bortresa  från  orten  upp- 
sköts emellertid  det  slutliga  afgörandet  till  hösten. 

Yiå  sammanträde  den  23  oktober  upptogs  frågan  till 
slutligt  afgörande  och  utsågs  professor  Tudeer  till  ordförande 
samt  undertecknad  till  sekreterare.  Professor  Gustafsson  före- 
slog att  af  den  för  ändamålet  anslagna  summan  femtusen 
(.5,000)  mark,  åt  skriftställaren  Juhani  Aho  skulle  tilldelas 
tretusen  (3,000)  och  åt  arkitekten  J.  Ahrenberg  tvåtusen  (2,000) 
mark. 

I  detta  professor  Gustafssons  förslag  förenade  sig  pro- 
fessor Schybergson  och  friherre  von  Willebrand. 

Professor  Tudeer,  med  hvilken  docenten  Grotenfelt  in- 
stämde, ville  tilldela  författaren  Juhani  Aho  tretusen  (3,000) 
mark  för  romanen  „Panu".  Af  öfriga  utkomna  arbeten  ansåg 
han  intet  fullt  motsvara  de  fordringar,  som  kunna  uppställas 
för  deras  belönande,  men  då  önskvärdt  vore,  att  hela  den 
anslagna  summan  korame  till  användning,  borde  delegationen 
till  Kejserliga  senaten  hemställa  huruvida  ej  åt  hvardera  af 
skriftställame  J.  H.  Erkko  och  J.  Ahrenberg  kunde  tilldelas 
ett  understöd  af  ettiisen  (1,000)  mark. 

Professor  Setälä  afgaf  följande  sedermera  skriftligen  af- 
fattade  utlåtande: 

1  följd  af  den  stora  förlust  Finlands  svenska  literatur 
lidit  genom  K.  A.  Tavaststjemas  frånfålle  uppträder  sagda 
literatur  vid  denna  täflan  tämligen  svagt  representerad.  Sven- 
ska Literatursäll skåpets  delegerade  hafva  slutligen  till  premie- 
ring  föreslagit  endast  arkitekten  J.  Ahrenbergs  roman  „Vår 
landsman**,  men  för  min  del  måste  jag  på  det  bestämdaste 
opponera  mig  emot  att  ett  i  konstnärligt  afseende  så  under- 
haltigt arbete  som  detta  skall  belönas  med  statens  pris,  och 
att  hr  Ahrenbergs  namn  skall  nämnas  jämsides  med  Juha- 
ni Ahos. 

Hr  Ahrenberg  är  onekligen  en  liflig  berättare,  men  hans 
sätt  att  skildra  är  icke  konstnärens  utan  den  joumalistiske 
anekdotberättarens.  Hans  sätt  att  behandla  figurer  och  situa- 
tioner är  ytligt,  jag  ville  nästan  säga  oärligt,  ty  annorlunda 
kan  jag  ej  beteckna  sådana  smaklösheter  som  till  exempel  att 
författaren  låter  Kejsar  Alexander  II  å  ett  militärhospital  i 
Bulgarien  hålla  en  del  af  sitt  trontal  till  Finlands  ständer 
1863.  Hans  skildringar  af  det  ryska  lifvet,  hvilka  i  Sverge 
torde  vunnit  en  viss  ynnest,  göra  intryck  af  att  vara  hämtade 


Digiti 


zed  by  Google 


LIV  Förhandlingar, 

ur  ryska  romaner  och  icke  grunda  sig  på  författarens  egna 
observationer.  De  arbeten  hr  Ahreuberg  tidigare  offentlig- 
gjort hafva  åtminstone  erbjudit  det  intresse,  som  ligger  i  äm- 
nets nyhet;  det  i  fråga  varande  arbetet  framställer  ett  redan 
användt  motiv  med  gammal  rutin,  men  bevisar  intet  framsteg 
hos  sin  författare.  Svenska  Literatursällskapets  delegerade 
hafva  under  diskussionen  refererat  till  en  i  Sverge  offentlig- 
gjord gynsam  kritik  Öfver  hr  Ahrenbergs  bok,  men  det  torde 
lika  väl  förtjäna  omnämnas  att  framstående  literaturkritiker 
därstädes  bedömt  arbetet  strängt  och  bland  annat  stämplat 
det  såsom  „ järnvägslektyr''.  Det  bör  icke  heller  förbises,  att 
den  inhemska  kritiken  så  godt  som  utan  undantag  mottagit 
hr  Ahrenbergs  arbete  ogynsamt.  Under  sådana  omständig- 
heter och  då  därtill  kommer  att  hr  Ahrenbergs  bok  —  såsom 
han  själf  i  sin  polemik  mot  kritikerna  framhållit  —  ännu  är 
halffärdig  och  väntar  på  sin  afslutning,  anser  jag  detta  arbete 
icke  värdigt  att  af  iinska  staten  prisbelönas,  hälst  en  sådan 
åtgärd  vore  egnad  att  inge  den  stora  allmänheten  en  falsk 
föreställning  om  hvad  med  konstnärlig  literatur  bör  förstås 
och  leda  den  literära  produktionen  hos  oss  in  på  dilettantis- 
mens breda  stråt. 

Det  enda  arbete,  som  af  båda  sällskapens  delegerade 
ansetts  förtjänt  af  pris,  är  Juhani  Ahos  „Panu^,  som  af  finska 
literatursällskapets  representanter  framhållits  såsom  det  enda 
under  denna  premieringsperiod  utkomna  skönliterära  alster, 
som  fullt  motsvarar  de  af  Kejserliga  senaten  faststälda  vil- 
koren.  Då  man  tager  i  betraktande  att  Juhani  Aho  användt 
llere  år  för  utarbetandet  af  sin  roman  och  att  han,  sysselsatt 
med  ett  nytt  stort  arbete,  under  en  lång  tid  framåt  ej  torde 
kunna  konkurrera  om  statens  pris,  samt  då  dessutom  under 
detta  år  icke  utkommit,  ej  heller  veterligen  är  att  förvänta 
något  betydelsefullare  arbete,  för  hvilket  det  vore  skäl  föreslå 
att  ett  större  belopp  måtte  för  nästa  års  räkning  inbesparas, 
kan  jag  icke  föreslå  annat  än  att  hela  anslaget  femtusen 
(5,000)  mark  måtte  tilldelas  Juhani  Aho  för  hans  roman  „Pa- 
nu".  De  anmärkningar,  som  mot  detta  värk  kunna  göras  och 
gjorts,  borde  icke  vara  af  den  beskaffenhet,  att  de  förhindra 
hela  beloppets  utgif vande  åt  honom.  Enligt  min  uppfattning 
göra  detta  arbetes  betydelse  och  ställning  i  den  iinska  litera- 
turen, dess  stil  och  språkbehandling  samt  det  därpå  nedlagda 
fleråriga  arbetet  det  fullt  förtjänt  af  att  premieras  med  hela 
anslaget. 

Enligt  Kejserliga  senatens  skrifvelse  tillkommer  det  icke 
litera tursällskapen  att  föreslå  understöd  åt  författare,  hvilka 
under   1896 — 1897  icke  utgifvit  något  märkligare  arbete,  men 


Digiti 


zed  by  Google 


lörhandlingar.  LV 

hvilkas  tidigare  värksamhet  gör  dem  förtjänta  af  understöd. 
Skulle  Kejserliga  senaten  likväl  anse  att  en  sådan  åtgärd 
kunde  tagas  under  ompröfning,  borde  enligt  min  uppfattning 
arkitekten  Ahrenberg  icke  ens  i  detta  fall  komma  i  fråga,  t}' 
i  sin  egenskap  af  statens  tjänsteman  är  han  icke  i  den  ställ- 
ning att  han  borde  föreslås  till  erhållande  af  diktargage.  De 
skriftställare,  hvilka  i  sådant  afseende  borde  komma  i  åtanke, 
iiro  enligt  min  åsikt  skalden  J.  H.  Erkko,  hvilken  egnar  hela 
sin  värksamhet  åt  literärt  arbete,  samt  författaren  Konni  Zil- 
liacus,  som  för  vår  literatur  öppnat  ett  lika  originelt  som 
intressant  område  och  som  under  denna  premieringsperiod  ut- 
gifvit  „Nya  utvaudrarehistorier**  och  tidigare  andra  berättelser 
af  samma  slag,  i  hvilka  han  framstält  finska  t3'per,  af  hvilka 
några  helt  säkert  komma  att  ega  ett  bestående  värde. 

Då  delegationens  medlemmar  sålunda  ej  kunde  förena 
sig  om  ett  gemensamt  förslag,  skulle  hvartdera  Sällskapets 
delegerade  afgifva  skildt  utlåtande. 

Detta  protokoll  skulle  på  svenska  tillställas  Svenska 
Literatursällskapets  Bestyrelse  och  på  finska  finska  literatur- 
sällskapet. 


In  fidom:' 
A'   Grotenfelt. 


Justeradt  och  godkändt: 
O.  E.  Tudeer. 


Inhemsk  sveiisk  skönliteratur  1896  och  1897. 

Ahrenberg,    Ja  c.    Vår    landsman.     8:0,    ^39    s.    Hel- 
singfors  1897. 

Aina   (Edith    Forssman),    Vid  aftonlampan.     Haft.  5. 
Nya  skizzer  och  noveller.     8:0,  fH4  s.     Helsingfors   1896. 

Appelberg,    Henrik,    Dikter.      8:0,    96    s.      Helsing- 
fors  1896. 

Blom,    Lina,  Dikter  till  minne  af  ett  lif.     I2:o,  65  s. 
Helsingfors  1896. 

Laurén,   Ludvig,  Råmaterial.     Rytmer  och  rim.     8:0, 
10-2  3.     Helsingfors  1897. 

Lybeck,    Mikael,    Dagar    och  nätter.     Första  samlin- 
gen.    8:0,  179  s.     Helsingfors   1896. 

Mariner  o,  Blvga  blad.    Skaldeförsök.  8:0,  54  s.  Kotka 
1897. 


Digiti 


zed  by  Google 


LVI  Förhandlingar. 


Moberg,    Nen  ne   (fru  Enzio  Re  ute  r),  Kurt  Radnäs. 
I.     8:0,  240  s.     Helsingfors  1896. 

Numers,  G.  von,     Snälla  flickor.     Lustspel,  ej  utgifvet 
i  tryck. 

Paul,  Adolf,  Ung-Hans  kärleksbref.    8:0,  159  s.   Stock- 
hobn  (Alb.  Bonnier)   1897. 

Paul,    Adolf,    Mäter  dolorosa.     Skådespel.     8:0,  64  s. 
Stockholm  (C.  &  E.  Gemandt)   J897. 

Paul.  Adolf,  Kung  Christian  II.     Skådespel  i  5  akter 
(9  tablåer);  torde  fullbordats   1897:  ej  utgifvet  i  tryck. 

Reuter,  Jonatan,  Seglande  skyar.     Dikter.     8:0,    115 
s.     Helsingfors   1896. 

Sundman,   Gösta,  Karin  Eksten  m.  fl.  konturtecknin- 
ningar.     8:0,   101  s.     Helsingfors   1896. 

Torborg    (Zenaida    Lindeman),    Drömmar    och    lifs* 
bilder.     8:0,  76  s.     Ekenäs   1896. 

Torckell,    Olga,   Kvinnor  och  andra  berättelser.      8:0, 
330  s.     Helsingfors   1S97. 

Wa sas tj erna,    Torsten,    Dröm  och  värklighet.     Illu- 
strerade vars.     4:o,  (6  4-)  32  s.     Helsingfors   1896. 

Zilliacus,    Konni,  Nya  utvandrarehistorier.     8:0,   261 
s.     Helsingfors   1897. 


Då  Bestyreisen  tidigare  hade  gifvit  sina  delegerade  öp- 
pen fullmakt  att  besluta  i  Sällskapets  namn,  föranledde  för- 
slaget ingen  diskussion,  utan  beslöts  endast  att  detsamma  skulle 
undertecknas  af  Bestyreisens  samtliga  medlemmar  samt  genom 
sekreteraren  inlämnas  till  K.  senaten. 

Eöredrogs  Eunktionärernas  förslag  att  af  Sällskapets  me- 
del utlåna  en  summa  af  35,000  mark  mot  andra  inteckning  i 
gården  n:o  20  vid  Vladimirsgatan,  och  beslöts  att  skattmästa- 
ren skulle  erhålla  BestjTelsens  begifvande  att  uppgöra  affären, 
ifall  han  finner  placeringen  fullt  säker  och  fördelaktig  för 
Sällskapet. 

Fil.  mag.  J.  Dahlbo  i  Maksmo  hade  insändt  en  samling 
sägner  från  Porto m  och  andra  orter  i  Österbotten,  åtföljda  af 
följande  skrifvelse: 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  LVII 

Täl  Svenska  Literaiursällskapet  i  Finland, 

För  något  år  sedan  såg  undertecknad  i  tidningarna,  att 
Svenska  Literatursällskapet  i  Finland  anslagit  stipendier  för 
insamlande  af  sägner  ifrån  de  svenska  trakterna  i  Finland. 
Jag  kom  då  att  tänka  på,  att  också  de  sägner  jag  i  barn- 
domen hört  berättas  i  Österbotten  borde  antecknas  och  hem- 
bjudas  Literatursällskapet.  Åtskilliga  af  dessa  sägner  voro 
af  kulturhistoriskt  värde  och  borde  räddas  från  glömskan. 

Jag  började  altså  anteckna  sägnerna.  En  stor  del  af 
desamma  hade  jag  hört  i  min  barndom  af  min  farmoder  Beata 
Eriksdotter  Norrback,  då  för  tiden  sytningsenka  på  Norrback 
hemman  i  Pörtom,  men  numera  död.  Bland  öfriga  personer 
i  Pörtom,  af  hvilka  jag  hört  sägner,  äro  följande  döda:  min 
farbroder  Gabriel  Norrback  och  hans  hustru  Greta  Stina  Karl 
Ghistafsdotter  född  Backman  ifrån  Petalaks,  inhysingen  Her- 
man Ahlqvist  (hvars  moder,  Gammel-Moster  kallad,  hette  Hed- 
vig och  var  dotter  till  en  länsman  Borg  i  Solf,  och  hvars 
fader  Johan,  Gammel- Skräddaren  kallad,  var  son  till  en  kloc- 
kare Ahlqvist  i  Pörtom),  hans  hustru,  Maja,  hemma  från  Ma- 
laks  (och  hans  son  Karl)  samt  nämdemannen  Isak  Sten.  De 
öfriga  lefva.  De  sägner  jag  hört  af  numera  aflidna  personer 
har  jag  icke  kunnat  kontrollera  genom  dem  själfva.  Men  dels 
kommer  jag  mycket  väl  ihåg  dessa,  dels  hafva  äfven  andra, 
ännu  lefvande  personer  hört  desamma,  så  att  jag  genom  dessa 
kunnat  öfvertyga  mig  om,  att  de  värkligen  lydt  så  som  jag 
upptecknat  dem.  De  sägner  jag  hört  af  ännu  lefvande  per- 
sonar  har  jag  i  de  flesta  fall  låtit  dessa  kontrollera.  Jag  be- 
sökte i  sådant  af  seende  Pörtom  den  25  februari  1898  och  den 
24 — 25  juni  samma  år. 

Berättelsen  om  sjöjungfrun,  som  jag  hört  af  min  farmor, 
berättades  därvid  olika  af  kontrollanterna:  min  far  och  min 
farbroder  Karl  Norrback  (s.  44  o.  f.)  o.  s.  v.  Om  dessa 
variationer  har  jag  för  öfrigt  anmärkt  i  slutet  af  sägnerna. 

Sägnerna  från  Sundom  by  har  forskaren  Berg  därifrån 
berättat  mig  den  25  april  1898,  då  jag  besökte  folkskolan  i 
nämda  by.  Sägnerna  ifrån  Kvimo  by  i  Maksmo  har  bonden 
Mårten  Borgmästar,  en  60-årig  gubbe,  berättat  mig  den  28 
oktober  1898.  En  sägen  berättades  vid  samma  tillfälle  af  hans 
son    Jakob    Hannus,    ledamot  i  folkskoledirektionen  i  Kvimo. 

Bönderna  Otto  Nygård  och  Klämtas-Gubben,  som  berät- 
tat sägnerna  från  Mustasaari,  lefva  också  bådadera.  Detsam- 
ma är  fallet  med  Matts  Ståhl.  De  få  berättelser  jag  hört  af 
andra  personer,  har  jag  icke  kunnat  kontrollera,  sedan  jag 
nedskrifvit  desamma,  men  jag  är  öfvertygad  om,  att  de  äro 
riktigt  återgifna. 


Digiti 


zed  by  Google 


L  VI 1 1  Förhandlingar. 


Skada  blott,  att  jag  icke  kunnat  kontrollera  den  af  min 
farbroder  Gabriel  Norrback  berättade  sägnen  om  den  stora 
torkan  (s.  80). 

Då,  sägnernas  upptecknande,  nedskrifvande  och  kontrol- 
lerande tagit  ganska  lång  tid  i  anspråk,  vore  jag  mycket  be- 
låten, om  Svenska  Literatursällskapet  i  Finland  skulle  anse 
sägnerna  förtjänta  af  någon  gratifikation.  Jag  hade  tänkt, 
att  om  Svenska  Literatursällskapet  i  Finland  skulle  tilldela 
mig  en  belöning  af  par  hundra  mark,  så  skulle  jag  gifva  2 
mark  åt  fiskaren  Johan  Berg  i  Sundom  (  en  dagspenning) 
och  10  mark  åt  inhysesmannen  Johan  Eriksson  Nordbeck 
eller  Arstu  Jucka  i  Pörtom.  (Han  måste  med  sina  händers 
arbete  förtjäna  sig  sitt  bröd  och  är  nu  en  60-årig  gubbe.) 
Men  om  Svenska  Literatorsällskapet  i  Finland  så  tycker,  så 
kunna  dessa  belopp  genast  afdragas  ifrån  gratifikationen  och 
af  Literatursällskapet  sändas  till  nämda  personer.  Detta  alt 
naturligtvis  för  den  händelse,  att  Svenska  Literatursällska- 
pet i  Finland  anser  sig  kunna  utgifva  någon  gratifikation  för 
sägnerna. 

Kvimo  den  5  november  1898. 

J".  DaJiIbo, 
fil.  mag. 

Sägnerna  öfverlämnades  till  granskning  åt  rektor  E. 
Lagus. 

Hr  Elis  Lagerblad  meddelade  att  den  granskningsnämd, 
bestående  utom  honom  af  hrr  Elfving  och  Hausen,  som  fått 
i  uppdrag  att  genomgå  aflidna  bärgsrådet  von  Julins  till  Säll- 
skapet inlämnade  reseskildringar,  numera  hade  fullgjort  sitt 
uppdrag.  Komiténs  åsikt  var,  att  arbetet  i  sin  helhet  ej  eg- 
nade  sig  att  offentliggöras  af  Sällskapet,  då  det  bland  annat 
innehöll  i  detalj  gående  skildringar  af  föråldrade  maskiner 
och  inrättningar  för  tekniska  behof.  Däremot  vore  ett  utdrag 
ur  arbetet,  innehållande  själfva  reseskildringarna,  väl  egnadt 
för  publikation.  Med  anledning  af  detta  utlåtande  beslöts  att 
genom  hr  Lagerblad  inhämta  familjen  Julins  samtycke  till 
arbetets  publicerande  i  utdrag. 

Hr  Elfving  uttalade  som  sin  mening,  att  äfven  reseskil- 
dringarna borde  offentliggöras  i  starkt  förkortad  form. 

Arkivarien  anmälde  att  ^Bref  från  H.  G.  Porthan  till 
samtida",  utgifna  af  Ernst  Lagus,  hade  utkommit  och  distri- 
buerats   samt  att  registret  till  „  Förhandlingar  och  Uppsatser* 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  LIX 


(delame  6 — 10)  var  färdigt  att  lämna  prässen.  Sista  hand 
hade  lagts  vid  utgifvandet  af  Prästeståndets  protokoll  vid  Borgå 
landtdag,  som  antagligen  skulle  utkomma  före  nästa  samman- 
träde. Under  tryckning  voro  för  närvarande:  Tolfte  häftet  af 
Förhandlingar  och  Uppsatser,  Valda  vitterhetsarbeten  af  Jak. 
Tengström,  utgiina  af  M.  G.  Schy bergson,  samt  En  samling 
äldre  öfversättningar  af  franska  skalder,  utgifna  af  Th,  Dillner. 

Dr  P.  Nordmann  refererade  en  samling  aktst^-cfcen,  hän- 
förande sig  till  en  literär  ungdomsförenings  i  Åbo  värksamhet 
åren  18  J  4  och  1815  samt  förärade  till  Sällskapet  af  folkhög- 
skoleföreståndaren Uno  Stadius.  Pappren  utgöras  af  åtta  pro- 
tokoll förda  vid  „ orden**  Mucis  möten.  Medlemmarna,  hvilka 
voro  unga  studenter,  sammanträdde  en  gång  i  veckan  för  att 
uppläsa  och  bedöma  dikter  och  prosauppsatser,  författade  inom 
föreningen.  I  början  af  år  1815  befans  föreningens  namn 
mindre  lämpligt,  hvarför  det  ändrades  till  „  Sällskapet  för  san- 
ning och  dygd**.  Liksom  förut  valdes  ordförande  för  hvarje 
möte,  och  denne  ålåg  det  att  till  bröderna  hålla  ett  hälsnings- 
tal. Nio  sådana  tal  och  ett  tiotal  dikter  finnas  närslutna  pro- 
tokollen, de  flesta  författade  af  studiosi  Anton  Fredrik  af 
Tengström  (kapten  f  1828),  Jakob  Algot  Gadolin  (teologie  pro- 
fessor t  1848),  J.  Tulindberg  (komminister  f  1^45),  V.  F. 
Brummer  (possessionat  -f   1837)  m.  fl. 

Professor  Leinberg  förärade  till  Sällskapet  ett  exemplar 
af  det  af  honom  utgifna  arbetet  „ Handlingar  rörande  finska 
kyrkan  och  prästerskapet**,  3:e  samlingen,  samt  meddelade  föl- 
jande af  skrifter  ur  Svenska  riksregi  straturen  för  åren  1672 
och  1675  fol.  154  och  426: 

Datum  Stockholm  den  3  Septemb.  A:o   1672. 

Till   Cammaren  för  Professoren 
M:  Jacobo  Flachsenio  på  100  Rijs 
Pappers  Tullfrijheet. 
Carl  etc. 

Wår  synnerlige  ynnest  etc.  Hoos  Oss  hafwer  Troo  Männ 
H:r  Rijkr.  Skattmästare  etc.  Methapysicae  och  Logicae  Pro- 
fessor i  Åboo  M.  Jacobus  Flachenius  i  Vnderdånigheet  anhål- 
lit, att  bekomma  licent-frijhet  på  Etthundrade  Rijs  papper, 
till    det  arbeetetz  fortsättiande  som  han  till  Academiske  Vng- 


Digiti 


zed  by  Google 


LX  Förhandlingar. 


domens  förkofringh  uthi  sin  Profession  allareeda  begynt  och 
under  händer  hafwer.  Såssom  nu  till  sådant  nyttigt  wårck 
Wij  detta  bewilliat  hafwe,  Altderföre  befalle  Wij  Eder  nåde- 
ligen  det  J  den  Anställt  giören  at  han  Jacobus  Flachsenius 
wid  införslen  måtte  wärkeligen  niuta  Licent  frijheeten  på 
samma    Etthundrade    Rijs    papper,    her  medh  förrätten  J  etc. 

H.  E. 

P.  Brahe.  C\  G.  W.  G.  O.  Stenb.  M.  G.  D.  L.  G. 

C.  Rolamb. 

S.  Franc. 


Datum  Stockholm  den  9  Jun.   1675. 

Privilegium  för  Olao  Arenio  * ) 
Pastor  i  Malax  att  få  upplåggia 
een  reesee  eller  huuspostilla. 

Wij  Carl  etc.  Griöre  witterligit,  att  Oss  hafwer  wär  troo 
Vndersåte  och  Pastor  uti  Malax  wällärde  Olaus  Magni  Arenius 
underdånigst  låtet  föredraga,  hurusom  han  är  sinnat  forder- 
ligast  aff  trycket  låta  utgåå  en  book  kallat  E-eese  och  Huus 
Postilla  öfwer  alla  Ewangelier  som  heela  åhret  igenom  uti 
Gudz  försambling  pläga  läsas  och  förklaras,  hwilcken  book  af 
hans  förmän  är  öfiv-ersedd  och  approberat  och  han  numehra 
om  wårt  nådige  förbud  och  Privelegio  till  samma  wärcks  desto 
bättre  och  tryggare  utförande  i  lijka  underdånigheet  anhåller: 
Altså  hafwe  wij  aff  gunst  och  nåde  så  och  i  betracktande  till 
detta  hans  loflige  och  berömlige  upsåt  förundt  och  effterlåtet, 
som  wij  härmed  och  i  krafft  aff  detta  wårt  öpne  breeff  för- 
unne  och  effterlåte  honom  Olao  Magni  Arenio  uppå  ofwan- 
bemelte  book  wårt  nådige  privelegium  så  att  ingen  aff  wåre 
undersåtare  som  Oss  med  hörsamheet  och  lydno  förplicktade 
äre  och  för  wår  skull  weele  och  skole  giöra  och  låta  skall 
wara  lofligit  den  samma  booken  resee-  och  huus  postilla  öfwer 
alla  Ewangelier  heela  Ähret  igenom  benämd,  utom  Arenij  eller 
hans  arfwingars  weetskap  och  samtyckie  antingen  sielf  upläg- 
gia,  eller  och  annorstädes  tryckia  låta  fast  mindre  den  samma 
införa  och  försättia  hemligen  eller  uppenbarligen  wid  förlust 
af  samma  bööker  och  wederbörligit  straff  tillgiörandes.  Detta 
alle    som    wederbööre    hafwa   sig  hörsambligen  att  effterrätta. 

')  Olaus  Majrni  Arenius.  vorml ,  var  pastor  i  Malaks  1649—1682. 
rtgaf  ett  stort  antal  predikningar.  Hans  Rose-  och  Huspostilla  tryktes 
i  Abo  1675—1677  in  4:o. 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  LXI 


icke  giörandes  honom  eller  hans  arfwingar  häremot  hinder  eller 
intrång    i    någon    måtto    nu    eller  framdeeles.     Till  yttermera 


VISSO  etc. 


Carolns. 

L  F.  Olivekrans, 

Arvid  Hultln. 


Sällskapets  sammanträde  den  12  decem- 
ber 1898  i  anledning  af  50:de  årsdagen  af  Fän- 
rik Ståls  sägners  utkommande. 

Sammanträdet,  som  egde  rum  i  Universitetets  solennitets- 
sal  i  närvaro  af  ett  stort  antal  af  Sällskapets  medlemmar  samt 
en  talrik  allmänhet,  öppnades  af  Ordföranden,  professor  M. 
G.  Schy berg  son,  som  yttrade  att  han,  eft^r  att  ha  samrådt 
med  Bestyreisens  medlemmar,  sammankallat  Sällskapets  med- 
lemmar för  att  gemensamt  öfverlägga  om  lämpligaste  sättet 
att  hugfästa  minnet  af  femtionde  årsdagen  af  Fänrik  Ståls 
sägners  utkommande.  Bestyreisen  hade  hoppats  att  Sällska- 
pets hedersordförande,  statsrådet  C.  G.  Es  tian  der,  skulle  in- 
leda mötet,  men  då  han  genom  ett  tillfälligt  illamående  var 
hindrad  att  närvara,  hade  han  anmodat  Ordföranden  att  upp- 
läsa följande  af  honom  afgifna  skriftliga  yttrande  till  inled- 
ning af  förhandlingarna: 

Man  har  erinrat  sig  att  det  var  i  dag  för  femtio  år  sedan 
Fänrik  Ståls  sägner,  första  delen,  gafs  ut  och  begynte  spridas 
bland  allmänheten.  Bestyreisen  för  Svenska  Literatursällska- 
pet,  hvilket  ju  vill  utföra  sitt  värk  i  hägn  af  Runebergs  minne, 
har  trott  att  Sällskapet  borde  samlas  vid  hågkomsten  af  denna 
händelse  och  för  att  öfverlägga  om  den  åtgärd,  som  däraf 
kunde  föranledas. 

Den  hvars  minne  sträcker  sig  så  långt  tillbaka  som  till 
nämda  tid,  erinrar  sig  hvilket  ovanligt  intryck  framkallades 
af  denna  publikation.  Först  och  främst  visste  man  att  den 
innehöll  berättelser  från  1808  års  krig,  och  de  direkta  håg- 
komsterna från  kriget  hade  icke  slocknat  då  ännu.  De  fort- 
lefde  ganska  lifligt  på  orterna  där  kriget  rört  sig;  ovännens 
framfart  och  de  våras  växlande  lycka,  nöd,  försakelser  och  fel 


Digiti 


zed  by  Google 


lj\  I  r  Förhandlingar. 


talte  de  gamle  om  på  kvällen  efter  aftonvarden,  och  spridda 
öfveralt  kring  landet  fannos  ännu  åldringar,  krutgubbar  kal- 
lade man  dem,  som  visste  förtälja  om  den  och  den  aflfaren 
och  huru  det  hade  gått  om  icke  den,  utan  den  eller  den  fört 
folket  an.  Hos  den  stora  allmänheten  hade  visserligen  denna 
sorgens  och  hopplöshetens  tid  sjunkit  nedom  sjTikretsen  i 
glömskans  sjö;  de  fredliga  och  jämförelsevis  ljusa  tider  landet 
genomlefvat  hade  måhända  bragt  de  ödesdigra  krigsåren  lät- 
tare i  förgätenhet;  men  så  mycket  fans  kvar  i  alla  fall  af 
hågkomster  liksom  nervstrålar  mellan  den  tid  som  var  och 
den  som  varit,  att  den  s?nare  kunde  återställas  till  lif  igen. 
Och  skalden,  som  nu  skulle  i  sin  sång  återväcka  hos 
nationen  denna  tid,  var  Runeberg.  Man  får  väl  icke  föreställa 
sig  att  beundran  och  hänförelsen  för  honom  var  lika  stor  före 
Fänrik  Stål,  som  den  sedan  blifvit,  och  kanske  öfverdrifver 
man,  om  man  tror  att  hans  rykte,  som  växte  långsamt,  sträkt 
sig  mycket  ut  öfver  den  del  af  den  bildade  allmänhetens  krets, 
som  kunde  kallas  den  läsande.  Kung  Fjalar,  hans  då  sista 
dikt,  var  icke  någon  populär  dikt,  man  fann  den  konstig  till 
språket  och  kärf  till  tänkesätt;  så  hade  icke  Fritjofs  saga  lärt 
oss  att  skåda  an  vikingatiden.  Elgskyttarna  hade  gått  så 
långt  som  gränserna  af  nämda  krets  sträkte  sig  och  kanske 
därutöfver;  inom  den  läste  man  med  oändligt  välbehag  Hanna, 
Julkvällen  och  Nadeschda,  och  med  alt  detta  var  Runeberg 
vorden  för  denna  krets  en  kär,  en  del  sade  en  stor  skald,  och 
då  det  nu  förspordes  att  han  besjungit  finska  kriget,  funnos 
några  uppmärksamma  älskare  af  hans  sångmö,  som  sågo  i 
andanom  hvad  en  större  allmänhet  kanske  dunkelt  anade:  att 
hans  Fänrik  Ståls  sägner  skulle  blifva  en  evärdelig  skatt  af 
fosterländska  hjältebilder  i  en  fullkomnadt  skön  gestaltning. 
Hade  man  icke  liksom  ett  prof  på  dem  i  3:e  delen  af  hans 
dikter,  två  berättelser  från  sista  finska  striden:  Den  döende 
krigarn  och  Molnets  broder,  den  förra  mera  allmänt  mänsklig 
och  rörande,  men  den  senare  en  upphöjd  herosgestaltning  ur 
folkets  djupaste  lager,  torpardrängen,  som  stod  upp  och  stred 
och  gaf  sitt  lif  för  hembygden,  samt  hans  fästmö  som  sä^er 
oss  huru  en  sådan  död  för  fosterlandet  rätteligen  bör  begråtas, 
icke  med  sorg  och  klagan,  utan  såsom  en  sommarafton  gråter 
uppfriskande  dagg  på  jorden,  med  luften  full  af  ljus  och  fågel- 
sång, och  med  famnen  sträkt  mot  morgonrodnaden,  d.  ä.  med 
ögat  lyft  mot  det  himmelska,  dit  den  förlåtne  tiggarns  bragd 
hör  hemma.  Skulle  man  nu  i  det  nya  häftet  erhålla  en  hel 
samling  liknande  bilder,  hvem  ville  ej  önska  sig  en  sådan? 
Också  den  anda  i  hvilken  han  skulle  uppfatta  hela  kriget, 
dess    män    och    deras    gärning,   hade  man  en  förkänning  af,  i 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  LXIII 


slutscenen  af  Julkvällen,  i  samtalet  mellan  den  ädle  majoren 
och  gamle  Pistol,  där  fosterlandskänslan  så  ^iper  en,  att 
äfven  det  manliga  sinnet  har  svårt  att  hålla  tåren  tillbaka. 
Slutligen  hade  ju  hänförelsen  för  Runeberg  och  „Vårt  land", 
som  skulle  öppna  häftet,  brutit  lös  bland  studenterna  vid 
Majfesten. 

Så  kom  dagen  när  häftet  utgafs.  Någon  sä  kallad  str^»^- 
kande  åtgång  vet  vår  bokhandel  icke  af,  icke  några  60,000 
exemplar  såsom  på  en  dag  såldes  i  London,  då  fortsättningen 
af  Macaulays  historia  utkom,  men  likväl  en  god  afsättning 
för  våra  förhållanden,  då  inom  par  år  en  ny  upplaga  bl  ef 
nödig.  Visst  är  att  många  studenter  lade  in  det  gula  häftet, 
då  de  snörde  sina  kappsäckar  för  hemfärden.  Så  fördes  Fän- 
rikens sägner  rundt  kring  landet  och  utgjorde  en  läsning  i 
hemmen  under  helgen,  såsom  jag  mycket  väl  minnes  från  en 
af  landsorterna.  Man  tröttnade  icke  att  höra  dem,  men  mån- 
gen gång  afbröts  läsningen  af  tårar.  Det  samtalades  ifrigt 
om  hvilka  stycken  vore  bättre  och  bäst,  och  för  att  afgöra 
striden  läste  man  dikterna  å  nj-o.  Jag  har  det  intrycket  att 
Sven  Dufva  var  mest  omtykt  och  därnäst,  åtminstone  bland 
den  manliga  ungdomen,  Löjtnant  Zidén. 

Sedan  har  läsningen  fortgått  i  sällskapslifvet,  i  skolorna, 
i  familjerna,  i  ensliga  stunder,  alt  under  det  att  de  som  då 
voro  unga  åldrats.  Ett  nytt  häfte  sånger  har  tillkommit,  lika 
värderadt  och  dock  till  skaplynne  märkbart  olikt  det  första, 
men  alla  bilderna  hafva  fått  sin  plats  i  de  växlande  genera- 
tionernas hjärtan,  som  upphöjda  föredr)men,  som  varnande  stäm- 
mor, som  hopp-  och  tröstgifvande  exempel.  Huru  ofta,  när  i 
lifvets  strid  räddhågan  velat  öfvermanna  själen,  har  ej  Gamle 
Hurtig  stigit  fram  med  sin  sköna  konst  att  aldrig  fly,  eller 
när  man  haft  att  glädja  sig  åt  manligt  gjordt  från  de  yngres 
sida,  huru  har  man  då  icke  tänkt  med  Veteranen:  „Gud  vare 
pris  och  ära,  ännu  har  landet  män!"  Och  mer  än  en  gång  har 
det  väl  också  händt  att  man  med  Drufva  stått  vid  en  graf, 
som  tidigt  öppnats  för  någon  fosterländsk  förhoppning. 

Men  huru  ofta  man  än  läst  och  åter  läst  Fänrik  Ståls 
sägner  ur  boken  eller  ur  minnet,  har  deras  skönhetsvärkan 
icke  i  någon  mån  förminskats;  medan  eljes  i  konstens  värk 
alltid  plägar  finnas  någonting  som  föråldras,  tycker  man  här 
efter  oO-årigt  prof  kunna  förutspå  en  sällsynt  varaktighet  och 
oföränderlighet.  Då  nu  dagen  är  inne  att  en  så  lång  tidrymd 
förgått  sedan  nationen  fick  emottaga  denna  dyrbara,  för  hjär- 
tats och  för  skönhetssinuets  uppfostran  lika  betydelsefulla 
gåfva,  har  den  tanken  vakts  att  dagen  borde  hugfästas  på 
något    sätt,    som    bure  vittne  om  varaktigheten  af  de  känslor, 


Digiti 


zed  by  Google 


LXIV  Förhandlingar. 

med  hvilka  hon  bevarat  den  undf&ngna  skatten.  ^Rled  till- 
fredsställelse erfar  man  att  i  dag  begynnes  utgifvandet  af  en 
illustrerad  upplaga,  där  skaldens  bilder  helt  visst  äro  af  må- 
laren tolkade  med  lika  stor  pietet  som  konstfärdighet.  Men 
konsten  har  andra  medel,  som  kunna  vara  egnade  att  för  efter- 
världen bevittna  den  allmänna  tacksamhet,  vördnad  och  be- 
undran vi  hysa  för  skalden  och  tillika  bland  dem  ett,  som 
just  betecknar  varaktigheten  af  dessa  känslor,  ett  medel  ej 
ovärdigt  att  ställas  vid  sidan  af  de  större  monument  som  till- 
f orene  rests  och  som  på,  samma  gång  synes  väl  lämpadt,  där 
den  yttre  tilldragelsen  som  skall  firas  är  publikationen  af  en 
bok.  Till  Svenska  Ijiteratursällskapets  härvarande  medlemmar 
öfverlämnas  att  taga  i  öfvervägande  denna  sak. 

Sedan  Ordföranden  därpå  utsetts  att  leda  förhandlingarna 
vid  Sällskapets  möte,  begärdes  ordet  först  af  dr  P.  Nord- 
mann,  som  framförde  ett  ursprungligen  af  handlanden  Mau- 
rits Hallberg  vakt  förelag,  att  Svenska  Literatursällskapet 
skulle  till  minne  af  dagen  låta  prägla  en  medalj,  hvars  ena 
sida  skulle  ätergifva  Runebergs  bild  och  den  andra  sidan 
något  motiv  från  sägnerna  samt  någon  lämplig  inskription 
från  desamma.  Medaljens  modellering  skulle  anförtros  t.  ex. 
åt  skulptören  Walter  Runeberg,  och  borde  medaljen  präg- 
las i  silfver  och  koppar.  Anledningen  till  dess  prägling,  äf- 
vensom  att  den  utgått  från  Svenska  Literatursällskapet  i  Fin- 
land borde  äfven  angifvas. 

Senator  L.  Mechelin  tillstyrkte  bifall  till  förslaget  så- 
som i  allo  värdigt,  välbetänkt  och  ändamålsenligt. 

Erih.  R.  von  Willebrand  understödde  jämväl  varmt 
projektet  samt  föreslog  att  medaljens  ombesörjande  i  öfrigt 
skulle  öfverlämnas  åt  Sällskapets  Bestyrelse. 

Sedan  Ordföranden  därefter  påpekat  att  det  måhända 
äfven  vore  skäl  att  prägla  några  exemplar  af  medaljen  i  guld, 
uttrykte  Sällskapets  närvarande  medlemmar  genom  uppstigning 
sitt  enhälliga  godkännande  af  förslaget,  hvarefter  värkstäl- 
landet af  beslutet  öfverlämnades  åt  Bestyreisen. 

Ordföranden  uppläste  följande  till  mötet  anlända  häls- 
ningstelegram från  Tammerfors: 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  IjXV 

På  denna  för  v&rt  dyra  fosterland  sk  bemärkelserika  dag, 
Fänrik  Ståls  halfsekelsjabileum,  höjes  för  skaldekungen  Johan 
Ludvig  Runebergs  minne  ett  trefaldt  hell  af 

tacksamma  medborgare  och  medborgarinnor 
i  Tammejfors. 

På  förslag  af  Ordföranden  höjdes  ett  trefaldigt  hurra  för 
Runebergs  minne,  hvarpå  mötet  upplöstes. 

Arvid  Hultin. 

Justeradt : 

M.  6r.  Schybergson. 


Bes  ty  re  Is  ens    sammanträde  den  15  de- 
cember 1898. 

Upplästes  protokollet  för  Sällskapets  möte  den  \:l  de- 
cember i  anledning  af  50:de  årsdagen  af  Fänrik  Ståls  sägners 
utkommande.  Då  Sällskapet  hade  öfverlämnat  värkställigheten 
af  beslutet  att  prägla  en  medalj  till  minne  af  50-årsdagen  åt 
Bestyreisen,  uppmanade  Ordföranden  Bestyreisens  medlemmar 
att  yttra  sig  i  frågan. 

Hr  Gustafsson  ansåg  full  beslutanderätt  i  saken  böra 
öfverlämnas  till  en  kommission,  dock  så  att  det  antal  exem- 
plar, som  i  olika  material  präglas,  skulle  på  kommissionens 
furslag  bestämmas  af  Bestyreisen. 

Mot  detta  förslag  yttrade  hr  Kullhem,  att  det  icke  vore 
välbetänkt  af  Bestyreisen,  åt  hvilken  Sällskapet  öfverlämnat 
frågan,  att  i  sin  tur  af  stå  all  beslutanderätt  åt  en  kommission, 
utan  borde  åt  denna  endast  gifvas  i  uppdrag  att  till  Besty- 
reisen inkomma  med  förslag  till  medaljens  storlek,  utseende, 
material  och  inskription  jämte  kostnadsberäkning. 

Denna  mening  omfattades  af  Bestyreisens  flertal,  och  ut- 
sagos till  medlemmar  i  kommissionen  statsrådet  C.  G.  Est  I  än- 
der, handlanden  Mauritz  Hallberg  samt  artisterna  Albert 
Edelfelt  och  Torsten  Wtenerberg. 

5 


Digiti 


zed  by  Google 


LXVl  Förhandlingar. 


För  att  förbereda  frågan  om  bortgifvande  af  Sällskapets 
pris,  som  vid  nästa  årsmöte  är  i  tur  att  utgifvas  för  arbeten 
rörande  svensk  språkforskning,  utkomna  under  treårsperioden 
1896 — 1898,  tillsattes  en  prisnämd,  till  hvilken  invaldes  pro- 
fessor Treudenthal  och  lektor  Lagerblad  samt  af  utom  Besty- 
reisen stående  personer  lektor  H.  Bergroth  och  fil,  mag.  O. 
Hultman. 

Kollegan  fil.  mag.  F.  I.  Färling  i  Björneborg  hade  i  bref 
till  kanslirådet  C.  Synnerberg  meddelat,  att  aflidne  pastor  B. 
A.  Reinholm  i  Borgå  sedan  ilere  år  varit  betänkt  på  utgif- 
vandet  af  en  lefnadsteckning  öfver  Arvid  Stålarm  samt  för 
ändamålet  insamlat  materialier.  Hr  Färling  hade  gjort  detta 
meddelande  för  den  händelse  att  Sällskapet  kunde  vara  intres- 
serad t  af  att  från  den  afiidnes  rättsinnehafvare  söka  införskaffa 
ifrågavarande  manuskript.  Med  anledning  af  meddelandet  be- 
slöts att  gifva  Sällskapets  ombudsman  i  Borgå,  professor  J. 
E.  Strömborg,  i  uppdrag  att  i  detta  afseende  anställa  efter- 
forskningar och  till  Bestyreisen  inkomma  med  underrättelse 
i  saken. 

Tillika  hade  magister  Färling  bifogat  i  afskrift  följande 
ordre  af  generalmajor  J.  F.  Aminoff  af  den  15  februari  1809. 
hämtad  ur  „Wehmo  Compagnis  Journal**  för  åren  1804— 1809, 
förd  åren  1806—1809  af  kaptenen,  frih.  Vilhelm  Paul  Car- 
pelan  samt  sedermera  för\'arad  å  Odensaari  fideikomissegen- 
dom  i  Masku,  numera  i  Satakunta  museum  i  Björneborg: 

Torneå  den  15  Februari  1809. 

Välborae  Herr  Brigad  Chef  Öfverste  Lieutenant  samt  Riddaren 
af  Kongl.  Maij:ts  Svärds  Ordens  Stora  Kors! 

Kongl.  Finska  Armén  hvars  nedlagda  ära  på  Fädernes 
Landets  Altare  gjort  den  förtjent  af  Konungens,  Medborgares, 
verldens  Odelade  Lof  och  beundran  bör  heller  icke  sakna  In- 
dividualiskt  hvarken  ibland  samtida  eller  efterverld  uppdagan- 
det af  de  sällsamma  dygder  af  densamma  blifvit  utötVade. 

Herrar  Befålhafvare  I  ibland  helgden  af  Edert  Kall  är 
äfven  at  rättvisa  fortjenster  och  gemingar  der  d^-gden  och 
sjelf  uppoffring  x-arit  den  enda  driffjeder,  ej  uteslutande  den 
ringaste    bland    likar    vare   .«?ig  Medborgaren  på  slagfältet  och 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  LXVII 


den  vid  plogen.  1  stöd  af  denna  hos  mig  öfvertygande  san- 
ning, anhåller  jag  det  behagade  Herr  Öfverste  Lieutenanten  i 
Dess  Brigade  infordra  af  under  dess  Befäl  varande  Rege- 
menter  och  Corpser  Anecdoter  om  den  enskildes  Dygder  och 
bragder  fr&n  Befälet  till  Soldaten  med  Namn,  Nummer,  Rege- 
mente och  Compagnie,  Medborgarens  af  alla  Klasser,  Bondens, 
hvilkas  Namn  och  hemvist  bör  antecknas  och  upgifvas. 

Denna  dyrbara  samling  mig  sedan  tillsänd,  hvarom  jag 
likaledes  anhåller,  befaller  mig  äran,  skyldigheten,  min  vörd- 
nad och  tillgifvenhet  för  Kongl.  Finska  Armeen,  Fädemes- 
landets  älsklingar!  at  så  vidt  jag  förmår  låta  den  komma  till 
verldens  och  efterverldens  Kännedom. 

Med  fullkomligaste  högaktning  har  jag  den  äran  at  vara 
Välborne,  Herr  Brigade  Chefen,  Öfverste  Lieutenanten  och 
Riddarens  med  Stora  Korsett 

Ödmjuke  tjenare 

I.  F.  Aminoff, 
Gen:  Major. 

Rätteligen  afskrifvet  ur  „Wehmo  Comp.  Förslag  Jour- 
nal"  1804—18011,  intygar: 

Fredr,  Ign.  Färling, 

Sällskapets  stipendiat,  studeranden  J.  Torckell,  hade  in- 
sändt  sina  folkloristiska  uppteckningar,  åtföljda  af  följande 
skrifvelse : 

Till  Svenska  Literatursällskapet  i  Finland, 

Härmed  har  jag  äran  till  Sällskapet  öfversända  en  kol- 
lektion af  skrock,  vidskepelse,  trollformler  m.  m.,  insamlade 
inom  Lemlands  och  Jomala  kommuner  på  Åland.  En  ytter- 
ligare samling  af  gåtor,  vagg^*isor  och  barnrim  skall  af  mig 
före  nästa  möte  till  Sällskapet  öfverstyras. 

Lappträsk  den   14  november  1898. 

J,  TorckelL 

Professor  Freudenthal,  som  genomgått  samlingen,  afgaf 
om  densamma  följande  utlåtande: 

Studeranden  J.  Torckélls  samling  af  skrock,  vidskepliga 
föreställningar,  trollformler  m.  m.  från  Lemlands  och  Jomala 
socknar  på  Åland  har  jag  genomgått  och  ganska  noga  jämfört 


Digiti 


zed  by  Google 


LX  VITT  Förhandlingar, 

med  två  andra  likartade  åländska  samlingar,  offentliggjorda  i 
tidskriften  „Nyare  bidrag  till  kännedom  om  de  svenska  lands- 
målen och  svenskt  folklif"  band.  II  och  VII.  Dessa  samlin- 
gar innehålla  högst  litet  gemensamt  med  hr  Torckells,  och 
dennes  uppteckningar  äro  därför  så  mycket  vårderikare  som 
de  i  sin  mån  komplettera  b  vad  som  förut  är  kändt.  Såsom  en 
brist  förefaller  dock,  att  upptecknaren  har  alldeles  intet  nytt 
bidrag  att  meddela  till  kännedomen  om  de  naturgudomlig- 
heter  (gårds-,  skogs-  och  sjöråd,  hafsfrun,  tomten  m.  il.),  som 
enligt  den  ena  af  de  ofvannämda  samlingarna  fortfarande  ingå 
i  den  åländska  folktron.  —  De  106  nummer,  samlingen  om- 
fattar, äro  ordnade  efter  innehållet,  men  utan  gruppering  med 
skilda  rubriker,  hvilket  dock  hade  varit  både  önskvärdt  och 
lätt  att  åstadkomma. 

Den  i29  november  1898. 

A,  O.  FreudenthaL 


Af  sekreteraren  anmäldes  att  en  annan  af  Sällskapets 
stipendiater,  klockare-  och  orgelnistkandidaten  O.  W.  F.  Sjö- 
berg, äfven  insändt  sina  under  sommaren  gjorda  insamlingar 
af  folkloristik  i  Vasa  trakten.  Samlingen  bestod  af  76  dans- 
melodier, marscher  ni.  m.,  15  lekdanser  (ord  och  melodier) 
samt  öfver  325  figurer  af  bomärken  från  Replot  socken  och 
några  prof  på  vidskepelse  från  samma  ort.  Det  hade  varit 
stipendiatens  mening  att  söka  göra  insamlingen  af  melodier 
mera  omfattande  och  rikligare,  men  hade  han  nödgats  af  bryta 
arbetet  på  grund  af  ögonsjukdom. 

Samlingen  öfverlämnades  till  granskning  åt  rektor  E. 
Lagus. 

Til.  magister  O.  Hultman,  som  närvar  vid  mötet,  upp- 
läste följande  förslag: 

Till  Svenska  Literaiursållskapet  i  Finland. 

Att  svenska  språket,  sådant  det  här  i  vårt  land  fram- 
träder i  „bildadt**  tal  och  i  skrift,  i  vissa  afseenden  skiljer 
sig  från  det  i  Sverge  brukliga,  har  man  länge  varit  medveten 
om,  men  först  på  den  sista  tiden  är  det  man,  åtminstone  hos 
oss,  lärt  sig  rätt  inse,  huru  betydande  afvikelserna  äro  — 
och  huru  bet^^delsefulla.  Esomoftast  och  från  de  mest  skilda 
håll  höres  nu  maningen  „ bättre  svenska!"     Då  frågan  sålunda 


Digiti 


zed  by  Google 


Förh  andlinga  r,  Tj  X I X 

synes  vara  aktuell,  vågar  jag  hoppas,  att  Sällskapet  egnar 
någon  uppmärksamhet  åt  det  förslag  jag  här  nedan  går  att 
framställa. 

Då  man  förebrår  våra  skribenter  deras  med  provinsialis- 
mer  bemängda  språk,  är  man  altför  benägen  att  glömma,  att 
det  i  de  flesta  fall  helt  enkelt  icke  stått  i  deras  makt  att  pre- 
stera  någonting  bättre.  Litet  hvar  af  oss  har  det  händt,  under 
samtal  med  personer  från  Sverge,  att  han  fått  höra  ord  eller 
uttryck  betecknas  som  främmande  för  riksspråket,  hvilkas 
egenskap  af  fullgod  högsvenska  han  dittils  ej  ett  ögonblick 
sutt  i  fråga.  1  själfva  värket  utgör  vårt  öra,  vandt  som  det 
är  vid  vår  egen  munart,  en  mycket  otillförlitlig  pröfvosten  för 
urskiljandet  af  de  idiomatiska  beståndsdelarna  i  densamma. 
Och  någon  fullständig,  på  observationer  af  utomstående  grun- 
dad redogörelse  för  dessa,  hvilken  kunde  härutinnan  supplera 
vårt  språkliga  gehör,  existerar  som  bekant  icke. 

Att  åstadkomnia  en  sådan  redogörelse  vore  därför  utan 
tvifvel  att  tillgodose  ett  i  vida  kretsar  kändt  behof.  Lösnin- 
gen af  denna  uppgift  är  emellertid  förbunden  med  alldeles 
särskilda  svårigheter.  Med  behandlingen  af  ljud-  och  böj- 
oingsläran  bör  visserligen  hvarje  i  Finland  hemmahörande 
person  med  observationsförmåga  och  språkvetenskaplig  skol- 
ning godt  kunna  gå  i  land.  Men  på  de  områden,  som  här 
ligga  oss  mest  om  hjärtat,  emedan  de  i  sknftspräket  uppdy- 
kande provinsialismerna  så  godt  som  uteslutande  falla  inom 
desamma  —  jag  menar  det  lexikaliska  och  framför  alt  det 
syntaktiska  —  på  dessa  områden  måste  i  hvarje  händelse 
observationerna  värkställas  af  personer  med  riksspråket  till 
modersmål.  Och  detta  kan  enligt  min  mening  ske  endast  så, 
att  en  dj^lik  person  under  en  längre  vistelse  i  vårt  land  enkom 
egnar  sig  åt  uppgiften.  Den  motsatta  utvägen,  att  någon  här- 
ifrån begåfve  sig  till  Sverge  och  där  insamlade  de  anmärk- 
ningar mot  sitt  språk  han  —  låt  vara  på  uttrycklig  anhållan 
—  finge  höra,  skulle,  därom  är  jag  Öfvertygad,  icke  leda  till 
målet.  I  detta  fall  blefve  gifvetvis  observationerna  långt  mera 
tillfälliga  än  i  det  förra,  och  deras  föremål  en  enda  persons 
individuella  språk  i  stället  för  —  hvad  som  här  just  skulle 
gälla  att  utforska   —  den  finländska  högsvenskan  i  sin  helhet. 

Att  någon  svensk  forskare  af  intresse  för  saken  skulle 
ikläda  sig  den  uppoffring  af  tid  och  penningar,  som  åväga- 
bringandet af  ett  sådant  arbete  kräfver,  är  dock  naturligtvis 
icke  att  förvänta.  Men  jag  betviflar  ej,  att  ett  stipendium  af 
exempelvis  4,000  eller  5,000  mark,  som  Sällskapet  ansloge  för 
ändamålet,  kunde  förmå  någon  kompetent  person  att  utföra 
den    ifrågavarande    undersökningen.     Hans    arbete    skulle  helt 


Digiti 


zed  by  Google 


LXX  Förhandlingar. 

visst  i  ej  ringa  mån  underlättas  genom  anlitande  af  de  sam- 
lingar Svenska  landsmålsföreningen  hopbragt  och  tvifvelsulan 
stälde  till  hans  förfogande,  äfvensom  genom  enskilda,  intres- 
serade personers  biträde.  Det  fUr  väl  därför  tagas  för  gifvet 
att  han,  under  träget  umgänge  med  sin  omgifning  och  med 
flitigt  tillgodogörande  af  det  material  literaturen  och  —  ej 
minst  —  kriaböckema  erbjöde,  på  nämda  tid  hunne  fullstän- 
digt genomforska  vår  finländska  högsvenska.  I  en  ej  altför 
allägsen  framtid  såge  vi  oss  sålunda  i  besittning  af  ett  ar- 
bete, som  gjorde  slut,  om  ej  på  våra  provin sialismer,  så  dock 
på  det  tillstånd  af  famlande  osäkerhet,  hvari  alla  de  bland 
oss    nu    befinna  sig,  som  vilja  skrifva  godt  svenskt  riksspråk. 

Helsingfors  den   15  december  1898. 

O.  F.  Hultman, 

Prof.  Freudenthal,  som  först  begärde  ordet,  fann  för- 
slaget behjärtansvärdt,  men  framhöll  att  en  finsk  forskare, 
docenten  H.  Pippiog,  för  närvarande  riktat  sina  studier  åt 
samma  håll.  I  den  reseplan,  som  han  inlämnat  för  erhållande 
af  stipendium  ur  kammarrådet  Rosenbergs  fond,  hade  han 
framhållit  som  hufvudändamålet  med  sin  resa  att  studera  äldre 
svensk  literatur  för  författandet  af  en  historia  öfver  det  sven- 
ska h vardagsspråket  i  Finland.  Då  en  inhemsk  lof vande  for- 
skare egnade  sig  åt  en  sådan  uppgift,  vore  det  icke  ändamåls- 
enligt att  uppmana  en  forskare  från  Sverge  att  komma  hit. 
Frågans  afgörande  vore  därför  icke  brådskande,  utan  vore  det 
bäst  att  se  tiden  an  och  vänta  tils  resultatet  af  docenten 
Pippings  forskningar  framträda. 

Professor  Gustafsson  ville  understöda  förslaget.  Han 
fann  detsamma  vara  af  eminent  praktisk  betydelse  och  ansåg 
att  Sällskapet  genom  förslagets  antagande  skulle  besluta  en 
åtgärd,  som  vore  af  gagn  för  hela  landet. 

Sedan  yrkande  främst  alts  om  bordläggning,  beslöts  att 
uppskjuta  ärendets  behandling  till  nästa  sammanträde. 

Arkivarien  meddelade  att  han,  enligl;  Bestyreisens  upp- 
drag, at  aflidna  bärgsrådet  von  Julius  rättsinnehafvare  utvär- 
kat  tillstånd  till  offentliggörande  af  dennes  reseskildringar  i 
utdrag.     Dock    hade    manuskriptet    ännu    ej    öfverlämnats  till 


Digiti 


zed  by  Google 


Förhandlingar.  LXXI 

Sällskapet,  men  så  snart  detta  skett,  skulle  arkivarien  in- 
komma med  slutligt  yttrande  om  den  tillärnade  publikationen. 
Sällskapets  ombudsman  i  Jyväskylä,  forstmästar  O.  R. 
Agricola  hade  anmält,  att  han  på  grund  af  bortilyttning  från 
orten  ej  längre  kunde  kvarstå  som  ombudsman.  På  förslag 
af  hr  Agricola  antogs  dr  Klas  Edgren  till  ombudsman  å  orten. 

Arvid  Hultin. 


Digiti 


zed  by  Google 


Digiti 


zed  by  Google 


Djäknelif  och  djäknegäng. 

Foredrag  vid  Svenska  literatursäUskapets  årsmOte  den  5  februari  1898. 
Senare  utvidgadt. 


Det  går,  som  bekant,  genom  vår  tid  en  allvarlig 
sträfvan  att  låta  bildningens  och  den  fria  forskningens 
ljus  tränga  ned  till  folkets  djupaste  samhällslager.  Det 
råder  ett  lifligt  behof  och  en  liflig  önskan  att  genom  en 
alt  allmännare  utbredd  folkupplysning  höja  hela  vår  na- 
tion i  andligt,  moraliskt  och  ekonomiskt  hänseende.  Folk- 
skolor och  ständigt  nya  folkskolor  är  tidens  lösen;  folk- 
skolor i  hvarje  by  är  det  xmiversalmedel,  genom  hvilket 
man  hoppas  att  kunna  råda  bot  för  hvarjehanda  sociala 
missförhållanden,  förjaga  fattigdom  och  håglöshet,  skärpa 
eftertanke  och  förstånd,  rena  seder  och  lefnadssätt  och 
kanske  äfven  omskapa  hjärtan  och  sinnen. 

Så  långt  gingo  hvarken  behofven  eller  förhoppnin- 
garna i  forna  tider.  Väl  skulle  hvar  bonde  kunna  läsa  i 
bok  och  redan  den  stränge  biskop  Rothovius  i  Åbo  för- 
bjöd sina  präster  att  viga  folk,  som  icke  bestodo  en  pröf- 
ning  i  sina  kristendomsstycken.  Men  i  öfrigt  ansågs  bild- 
ningsbehofvet  tillgodosedt,  om  städerna  förseddes  med 
latinskolor,  trivialskolor  och  pedagogier,  och  dessa  åter  fyl- 
des  med  djäknar,  hvilka  efter  slutad  lärokurs  ingingo  i 
kyrkans  eller  statens  tjänst,  gagnade  folket  såsom  själaher- 
dar och  skolmästare  eller  inträdde  som  kugglijul  i  statens 
stora  förvaltningsmaskineri.  Att  få  statens  och  kyrkans 
behof  af  arbetare  tillfredsstäldt,  var  ett  spörsmål,  som 
ofta  ingaf  en  landsfaderUg  regering  stora  bekymmer  och 
som   dikterade   talrika   uppmaningar   till   menige  man  att 


Digiti 


zed  by  Google 


Djäknelif  och  djäknegång. 


låta  barnen  i  ädel  täflan  tillegna  sig  den  kunskap  om 
andens  och  naturens  värld,  som  bjöds  dem  i  skolan  i  tal 
och  pränt  på  mer  eller  mindre  välklingande  romarspråk. 
Tio  år  efter  sin  tronbestigning  uppgaf  Gustaf  Wasa 
i  bref  till  dannemännen  i  Uppsala  stift,  att  skolorna  i  riket 
råkat  på  förfall  och  att  somliga  blifvit  platt  ödelagda, 
livilket,  förmenade  konungen,  kom  sig  däraf,  att  bönderna 
icke  ville  sätta  sina  barn  i  skola,  såsom  de  tillförene  gjort, 
icke  häller  ville  komma  d.jäknarne  till  hjälp  med  allmosor, 
såsom  deras  fäder  och  förfäder  före  dem  gjort  hade.  „Där- 
för,  käre  dannemän,  rade  och  förmane  vi  eder,  att  I  vele 
lägga  där  bot  uppå,  sätta  eder  barn  till  skola  och  hjälpa 
dem,  som  gå  till  skola,  när  de  komma  till  eder".  —  Med 
citat  ur  gamla  och  nya  testamentet  sökte  den  första  pro- 
testantiska kyrkoordningen  af  år  1571  bevisa  föräldrames 
moraUska  plikt  att  sända  barnen  i  skola,  hvarjämte  an- 
visningar gåfvos,  huru  prästerne,  hvilka  ägde  att  invärka 
på  menige  man,  skulle  gendrifva  allmogens  invändningar. 
Det  dugde  icke  att  förebara,  att  barnen  behöfdes  hemma 
i  arbetet,  „ty  man  måste  se  mera  till  Guds  bud  än  sin 
egen  nytto".  Icke  häller  godkändes  invändningen,  att  en 
del  djäknar  blefvo  ^^skalkar  och  bofvar",  ty  människan 
måste  lämna  utgången  i  Guds  hand,  „att  han  därmed  gör, 
hvad  hans  gudomUga  vilja  tillsäger".  Äfven  borde  prä- 
sterne tillhåUa  menige  man  att  icke  sätta  till  lärdom  endast 
sådana  söner,  som  till  intet  annat  dugde,  ty  sådan  han- 
del förtröt  storhgen  Gud.  Skolordningen  af  1693  ålade 
biskopar  och  präster  att  ofta  förmana  föräldrame,  „att  de 
ingalunda  låta  sina  barn  uti  lättja,  själfsvåld  och  fåfänga 
förnöta  sina  ungdoms  år,  fäderneslandet  till  skada  och 
vanheder,  sig  själfvom  till  timhgt  och  ofta  till  evigt  för- 
därf,  utan  först  och  främst  böra  de  lära  dem  sine  kristen- 
domsstycken och  sedan  i  boldiga  konster  vidare  låta  dem 
fortfara,  som  därtill  synas  bekväme".  Särskild  vigt  lades 
vid  att  barn  af  adliga  föräldrar  ingingo  i  skolorna.  Deras 
studier  borde  lärarene  med  synnerlig  flit  öfvervaka,  pa 
det  att  „riket  så  väl  som  Guds  församling  alltid  kunna 
blifva  väl  betjänt  af  dem,  hvilka  i  sina  unge  år  till  Guds 


Digiti 


zed  by  Google 


Djäknelif  och  djäknegång. 


fruktan,  vishet  och  alla  dygder  hållne  äro".  I  bref  till 
en  landshöfding  i  Sverge  framhöll  konung  Carl  XI  ar  1693 
nyttan  för  den  adliga  ungdomen  att  frekventera  den 
publika  informationen  i  gymnasierna.  Landshöfdingen 
borde  därför  „på  alt  görligt  sätt  animera  och  förmå"  adeln 
att  hålla  sina  barn  till  studier  i  de  offentliga  läroanstal- 
terna, „lärandes  —  tillade  konungen  med  god  människo- 
kännedom —  kunna  tjäna  till  ett  stort  skäl  att  förmå  dem 
därtill,  om  I  låter  dem  förstå,  att  detsamma  icke  allenast 
lärer  oss  väl  behaga,  utan  vele  vi  jämväl  om  fädernas 
befordring  vid  tillfälle  framför  andra  i  nåder  vara  på- 
minte" 1). 

Skol-  och  kyrkoordningarnas  bud  förkunnades  från 
predikstolarna  och  upplästes  af  l)orgmästare  och  rad,  när 
borgerskapet  var  till  större  antal  församladt  pa  rådstugan. 
Af  rikets  första  stånd  blefvo  de  länge  ignorerade.  Före 
1700-talets  midt  hände  det  jämförelsevis  sällan,  att  adliga 
föräldrar  frängingo  ståndets  sed  att  låta  barnen  undervi- 
sas i  hemmen  eller  fullf()lja  sin  uj)j)fostran  i  främmande 
land.  Ståndets  håg  stod  icke  till  de  prästatjänster,  till 
hvilka  vägen  från  skolan  som  oftast  ledde.  I  stället  fyldes 
skolorna  med  lärjungar  från  bondstugorna  och  prästgår- 
darna, från  borgerliga  hus,  från  skol-  och  universitets- 
lärares samt  lägre  civile  betjäntes  familjer.  Det  var  en 
till  det  yttre  torftig  skara  af  tiU  stor  del  fattigmans  barn, 
livilkas  ärelystnad  icke  gick  mycket  längre  än  att  i  fram- 
tiden bekläda  en  lägre  civil  syssla  eller  att  efterträda  den 
kyrkoherde  eller  kapellan,  på  hvars  inrådan  de  beträdt 
den  lärda  vädjobanan. 

I  de  latinska  sånger,  som  inpräntades  i  djäknarne 
af  skolans  tlirector  cantus  under  de  dagligen  återkom- 
mande lektionerna  i  musica  choralis  och  musica  figurativa, 
lärdes  nykomHngarna  att  betrakta  lifvet  i  skolan  såsom 
det  härligaste  pa  jorden,  djäloiens  lott  såsom  den  lyckli- 


*)  Thjselius,  Handl.  rör.  svenska  kyrkans  och  Iftrovftrkens  hist. 
1:84—85;  Kyrkoordningar  och  torslag  därtill  I:  156  följ.;  Leinberg,  Handl. 
rör.  finska  skolväsendets  historia  I:  18. 


Digiti 


zed  by  Google 


Djåknelif  och  djähnegång. 


gaste  af  alla  lotter.     Så  hette  det  i  en  sång,  som  flitigt 
sjöngs  i  skolorna: 


O  scholares  discite, 
auribus  percipite, 
oculis  videte, 
quam  beatam  ducitis 
vitam,  quam  diligitis 
studium  quietis. 


Måne  scholas  petite, 
vesperi  recedite 
domum  repetentes: 
quis  status  felicior? 
Quae  vita  securior 
inter  nunc  vi  ventes? 


Att  det  icke  låg  någon  öfverdrift  i  detta  påstående, 
framgick  bäst  vid  en  jämförelse  med  de  höge  och  rike 
på  jorden,  h vilkas  lif  förbittrades  af  ständiga  bekymmer 
och  farhågor.     Ty,  förmenade  sången: 


Eeges,  duces,  comites, 
principes  et  milites 
nunquam  sunt  securi. 
Vivunt  enim  misere, 
arma  debent  gerere 
semper  pugnaturi. 
Apellantur  domini, 
omini,  non  homini 
talis  laus  debetur. 
Bona  transitoria 
sunt  eorum  gloria, 
sicuti  videtur. 


Mercatores  avidi, 
nocte,  die  timidi, 
flumina  marina 
propter  lucrum  transeunt 
et  quandoque  pereunt 
morte  repentina. 


Rustici  sunt  asini, 
quibus  terrae  domini 
dominantur  mire. 
Quicquid  habent  rapiunt; 
si  non  habent,  adigunt 
pauperes  abire. 


Men  om  djäknarne  ock  gingo  fria  för  de  mödor,  som 
trykte  världens  store,  om  de  ock  voro  förskonade  från 
besväret  att  skydda  sin  egendom  för  rost  och  mal  och 
uppbördsmäns  utpressningar,  saknade  icke  häller  de  an- 
ledningar tUl  bekymmer,  och  mest  trj^ktes  de  af  tanken 
på  dagUgt  bröd,  hvilket  sången  icke  häller  kunde  fördölja: 


Regula  scholarium 
est  excellens  omnium 
vitae  sanctitate. 
Licet  nuUa  similis, 
tamen  est  diificilis 
in  asperitate. 


Soli  deo  serviunt, 
sitiunt,  esuriunt, 
quorum  paupertatem 
enarrare  nequeo. 
Consequuntur  ideo 
Christi  pietatem. 


Digiti 


zed  by  Google 


Djäknelif  och  djäknegång. 


Vandringen  till  parnassen  var  således,  liksom  vägen 
till  rikedom  och  ära,  förenad  med  faror  och  besvärHghe- 
ter.  För  mången  djäkne  blef  skolgången  en  fortsatt  strid 
mot  brist  och  nöd,  en  tid  af  lärda  mödor  och  fysiska 
umbäranden.  Somliga  räddades  genom  medmänniskors 
hjälpsamhet  eller  genom  konditionering  i  förmögnare  hus; 
andra  åter  stupade  på  vägen  eller  afstodo  frivilligt  från 
den  ojänma  kampen  för  att  söka  sig  in  på  banor,  som 
snabbare  förde  till  dagligt  bröd.  Många  „vackra  ingenia", 
många  begåfvade  ynglingar  gingo  sålunda  förlorade  för 
skolan  och  vetenskapen,  medan  andra,  som  af  Herren 
utrustats  med  färre  pund,  men  från  föräldrahemmet  med- 
tagit en  rikhgare  matsäck,  förde  striden  med  de  latinska 
auktorerna  fram  till  akademin  och  prästabostället. 

Allmänna  anslag  och  enskilda  imderstöd  för  medel- 
lösa djäknars  skolgång  saknades  dock  icke.  Ur  skolor- 
nas vanligen  mj''cket  klena  kassor  utdelades,  när  till- 
gångarna medgåfvo  det,  små  understöd  för  uppköp  af 
böcker  och  för  vård  under  sjukdom.  Större  flit  och  begåf- 
ning  i  sång  eller  i  latinskrifning  uppmuntrades  med  årliga 
gratifikationer.  I  domkapitelsstäderna  och  måhända  äfven 
annorstädes  utbetalades  understöd  åt  djäknar,  som  biträdde 
vid  kyrkosången,  isynnerhet  på  högtidsdagar.  Så  plägade 
under  1600-talet  djäknarne  i  Åbo  katedralskola  åtnjuta 
årligen  af  domkyrkan  två  tunnor  spanmål  för  att  de  „in- 
tonerade"  vid  den  allmänna  gudstjänsten.  Nu  och  då 
upptogos  i  kyrkorna  kollekt  er  för  fattiga  djäknar.  I  Ny- 
köpings skola  omtalas  under  1600-talet  som  en  regelbun- 
den inkomst  s.  k.  pungpenningar,  hvilka  uppburos  i)å  hög- 
tids- och  bönedagar  samt  vid  förnämligare  j)ersoners 
likbegängelser  >).  I  Åbo  voro  ända  in  på  1620-talet  de 
fattigaste  gossarna  i  tillfälle  att  skaffa  sig  en  Hten  sportel 
genom  att  vakta  kyrkans  tvätt  eller,  såsom  det  hette, 
„hålla  kyrkans  kläder  i  vädret".    Att  honoraret  icke  alltid 


*)  G.  V.  Schotte,  Bidr.  till  Nyköpings  elomentarlärovärks  historia 
II:  14—15  (Ingår  i  Nyköpings  högre  allm.  lärovärks  årsberättelse  för 
1880-81). 


Digiti 


zed  by  Google 


Djäknelif  och  djäknegång. 


gick  till  brödfödan,  framgår  af  en  uppgift  i  domkyrko- 
räkenskaperna,  som  nämner,  att  några  djäknar  erliöUo  för 
sitt  besvär  6  öre,  „som  de  köffte  sig  fyra  kannor  öl  före**  *). 

En  icke  så  obetydlig  inkomstkälla  ägde  de  fattiga 
djäkname  vidare  i  begrafningar  inom  förnäma  och  för- 
mögna familjer.  Vanligt  var  nämligen  vid  sådana  tillfällen, 
att  skolans  djäknar  och  isynnerhet  dess  med  sångröst 
begåfvade  alumner  uppbådades  att  med  psalmer  och  latin- 
ska sånger  beledsaga  den  hädangångne  till  den  sista  hvi- 
lan.  EnUgt  gammal  plägsed  skulle  djäkname  ansluta  sig 
till  liktåget,  när  den  döde  bars  ut  ur  sorgehuset.  Detta 
„utsjungande  ur  husen"  förklarades  i  ett  kungligt  reskript 
af  år  1688  strida  mot  den  nya  kyrkoordningen  och  djäk- 
name förbjödos  att  möta  processionen  förr  än  på  kyrko- 
gården, men  ovisst  är,  huruvida  den  gamla  plägseden 
genast  upphörde^). 

För  besväret  med  likgången  erlade  de  sörjande  an- 
föivandterna  till  skolan  en  afgift,  som  till  sitt  belopp 
mycket  växlade  på  olika  orter.  År  1648  uppgifves,  att 
en  likgång,  hvari  hela  skolan  deltog,  kostade  6  daler  i 
Åbo  och  4  daler  i  Viborg.  Vid  den  visitation,  som  år 
1667  företogs  i  Helsingfors  af  biskop  Petrus  Brommius, 
bestämdes,  att  för  hela  skolan  borde  i  likpenningar  er- 
läggas 2  dal.  8.  m.,  för  halfva  skolan  en  daler  o.  s.  v. 
Sannolikt  fi(-k  dock  honoraret  i  de  flesta  fall  bero  på  god- 
villig   öfverenskommelse    med    sterbhuset.      Tyvän*    till- 

*)  Bidrag  till  Åbo  stads  historia  första  ser.  I:  50.  På  sina  ställen 
hado  djäkname  väl  en  liten  förtjänst  af  att  hugga  ved  ät  skolans  lärare.  Så 
berättar  djäknen  vid  Karlstads  trivialskola  Petras  Magni  Gyllenias  i  sin 
dagbok  för  september  1641:  „Den  15  var  hela  skolan  på  JäfverOn  och 
hOgg  ved  åt  mäster  Nils  Hangwidio  och  veden  förde  vi  till  staden  med 
en  stor  pråm.  Den  17  voro  vi  på  Jäf veron  och  höggo  ved  åt  skolemä- 
staren mäster  Gudmund  och  förde  samma  ved  också  till  staden."  (Dia- 
rium  Gyllenianum,  utg.  af  finska  statsark.  genom  R.  Hausen  I:  64.) 
—  Om  Viborgs  djäknars  extra  sysselsättningar  förmäler  en  anteekning^ 
i  Sjögrens  handskriftsamling  i  univers.  biblioteket  (N:o  343):  »Viis 
vipurin  toln